Nonicoclolasos

Det bästa sättet att dö

med 7 kommentarer

George Orwell beskriver i ”How the Poor Die” en fasansfull sjukhusvistelse i Frankrike. Det finns, menar han, bättre ställen att dö på än ett hôpital:

And it is a great thing to die in your own bed, though it is better still to die in your boots.

Snabb och plötslig död, det är i sanning att föredra.

Written by nonicoclolasos

3 juli 2009 vid 15:54

Postat i död, litteratur

«
»

7 kommentarer

Subscribe to comments with RSS.

  1. Karl Gösta Fylking hette en travkusk och -tränare, som en kväll på Solvalla 1992 (jag var där), efter att ha vunnit ett lopp, fick en stor hjärtattack, ramlade ur sulkyn och avled när han skulle vända upp och segerdefilera.
    Han ”died in his boots”. Och hästen hette Pagan.

    swingthatcat

    3 juli 2009 vid 20:26

  2. Det var ett dödsfall som hette duga!

    Skymning

    3 juli 2009 vid 20:28

  3. En motorcykel på äldre dar, kanske? Fast med vår trygghets-, sundhets- och säkerhetsiver bryts vi sakta ner under vårt sista decennium. Egentligen borde man bara slappna av. Vad är förnuftigt leverne egentligen?

    Camilla

    3 juli 2009 vid 23:56

  4. Förnuftigt leverne är vad som framgår av Folkhälsoinstitutets och Socialstyrelsens riktlinjer. Allt annat vore högst odemokratiskt.

    Peter

    4 juli 2009 vid 12:23

  5. …att alla skall ha det lika dåligt,eller…

    Kristian Grönqvist

    4 juli 2009 vid 20:39

  6. Jag förstår inte varför Peter använder ordet ”odemokratiskt” i sitt inlägg. Och jag förstår inte hur Kristian uppfattar detsamma.
    Frågan är om det är staten eller kapitalet som vinner mest på vår ökade känsla av otrygghet? Jag tror (naturligtvis) att kapitalet är den mest skyldige. En trygg person litar på att staten tillgodoser de få verkliga behoven i livet, medan den oroade betalar försäkringar, privat sjukvård och larm, samt gör investeringar inför framtida död och lågkonjunktur. En trygg person betalar skatt och litar på att pengarna används rätt, medan den misstänksamme vill minska statens makt och ta över arbetet själv (och fortsätta oroa sig över sina pengar, fast de då är hos diverse privata aktörer).
    För att komma åter till ämnet, så är det intressant att tänka på skillnaden mellan trygghet och dumdristighet. Jag märker hur äventyraren uppfattas som störd, potentiellt farliga aktiviteter som självdestruktiva eller suicidala, hälsofarliga vanor som tecken på dumhet. Åsikter är sådant vi lär oss, inte några självklarheter. Med en annan syn (eller kanske någon syn överhuvudtaget) på döden, skulle kanske vår bild av ”förnuftigt leverne” förändras?

    Camilla

    4 juli 2009 vid 23:11

  7. …vi var nog kanske på vårt mest skämtsamma humör vad beträffar statens förmåga att skapa drägligt demokratiska förhållanden visavi vår död… Förlåt..

    Kristian Grönqvist

    4 juli 2009 vid 23:37


Lämna ett svar