Minskar en stor stat tillväxten?
Frågan är omdebatterad i den nationalekonomiska litteraturen, men den senaste studien, ”Government Size and Growth: Accounting for Economic Freedom and Globalization”, av Andreas Bergh och Martin Karlsson, accepterad för publicering i Public Choice, antyder följande för rika länder:
Government size robustly correlates negatively with growth. We also find some evidence that countries with big government can use economic openness and sound economic policies to mitigate negative effects of big government.
Studien kontroller till skillnad från tidigare studier för globalisering och institutionernas grad av marknadskonformitet samt använder sig av Bayesian Averaging over Classical Estimates (BACE) för att klargöra resultatens robusthet.
Sverige tycks exemplifiera att ett land med en stor stat kan växa relativt bra, så länge politiken i övrigt är marknadsbejakande. T.ex. har Sverige avreglerat och liberaliserat relativt mycket de senaste decennierna, vi har sänkt inflationen, och vi har en lång tradition av öppenhet (se vidare Andreas Berghs bok Den kapitalistiska välfärdsstaten). Frågan är: Skulle inte tillväxten öka ytterligare om statens storlek reducerades, i alla fall om vissa utgifter och skatter sänktes i kombination?
Niclas:
Om vi diskuterar Sverige där vi nu främst ser relativ fattigdom och ingen absolut sådan är väl tillväxttakten i sig ointressant? Om man i teorin (därom tvista de lärda givetvis) ser att en låg kriminalitet förutsätter en lägre tillväxtakt (via viss omfördelning) skulle inte en sådan lägre tillväxttakt då kunna vara att föredra? Det kokar ju ner till en ideologisk fråga, jag är dock beredd att betala viss högre marginalskatt för att min cykel skall stå kvar utanför arbetet när jag slutar för dagen.
Martin
14 juli 2009 vid 16:46
Martin: Eftersom det finns otillfredsställda materiella behov i Sverige anser jag inte att tillväxttakten är ointressant – tvärtom. Givetvis kan man anse att tillväxt inte är det enda som bör eftersträvas, och hur då man väger det delmålet mot andra delmål beror på ens subjektiva preferenser, som du också tycks mena, i kombination med en bedömning av konsekvenser av alternativa handlingsalternativ. (Personligen tror jag inte att risken för cykelstöld ökar nämnvärt om t.ex. värnskatten avskaffas.) En insikt som ovan refererade studie ger är att en stor stat tycks komma med en kostnad. Man kan vara villig att acceptera den, om man tror att andra delmål som värderas högre därigenom uppnås, men man ska vara medveten om att det sker till en kostnad.
nonicoclolasos
14 juli 2009 vid 16:58
Martin, menar du på allvar att högre marginalskatter minskar cykelstöderna?
Daniel
14 juli 2009 vid 18:01
Daniel: Om skatteintäkterna går till rätt saker (diskussionen blir väldigt generell) t.ex. utbildning som utjämnar ojämlika förutsättningar till egen försörjning samt i viss mån sjukvård etc. Detta skulle minska incitament till cykelstöld och vidare försäljning av dessa. Sedan stryper ju marginalskatt viss köpkraft vilket minskar möjl att statusmarkera i generell mening – åter igen. Det är ju inget nytt att individer jämför konsumtion. Men ser man marginalskatterna som orättvisa kan man säkerligen med andra medel gå runt effekten just vad gäller cykelstöldsfrågan ;) Genom mer och mer samhällsnyttiga(?) vaktbolag och bättre lås etc
Martin
14 juli 2009 vid 18:21
Länder med låga skatter kanske har högre tillväxt eftersom de lockar till sig högutbildade danska män (och andra)?
William
14 juli 2009 vid 18:26
Tror f.ö. även att god (ev bred) utbildning ger god moral. En högutbildad individ löper nog mindre risk att hemfalla åt cykelstöld oavsett inkomst (så väl vore om alla erbjuds god utbildning), men precis som det finns skattesmitare/skatteflyktingar bland alla grupper finns det säkerligen även cykeltjuvar inom alla grupper.
Martin
14 juli 2009 vid 18:40
Martin, varför skulle skatterna gå till rätt saker? Om skatterna är höga har ju folk inte råd med bättre lås eller att anlita vaktbolag. Du tar för givet att skatt är det bästa sättet att minska cykelstöderna vilket jag är mycket tveksam till.
Jag har ingen statistik men jag tror att cykelstölder är ett ganska stort problem i Sverige. Polisen prioriterar INTE rätt, det är min uppfattning.
Daniel
14 juli 2009 vid 18:44
”…finns otillfredsställda materiella behov…”,
probemet är att människor alltid anser sig ha otillfredsställda behov i form av konsumption, speciellt ju högre samhällsklasser vi iaktar.
Angående hur bra låsten är, har mindre betydelse. Bara det är ett hyffsat lås och inte snabbkopling på däcken så är det väldigt sällan cyklar blir snodda. Och självfallen minskar risken för stöld och väld i ett mer egalitärt samhälle än i ett sönderslitet av ekonomiska motsättningar
långt borta
14 juli 2009 vid 21:31
Här är en artikel från Scientific American som säger att en stor välfärdsstat rentav gynnar ekonomin:
http://www.scientificamerican.com/article.cfm?id=the-social-welfare-state
En annan grej… borde vi inte införa grundtrygghet istället för generell välfärd? Då skulle vi kunna garantera en dräglig levnadsstandard för alla, samtidigt som vi får lägre skatter.
Loke
14 juli 2009 vid 23:11
Loke: Som jag tolkar Andreas och Martins studie säger de, i likhet med Sachs, att det går att erhålla hög tillväxt även med en stor stat/höga skatter; att Sverige har lyckats relativt bra med det på senare år genom liberaliseringar; men, till skillnad från Sachs, att Sverige skulle kunna få ännu högre tillväxt om även statens storlek minskade (på vissa sätt).
nonicoclolasos
14 juli 2009 vid 23:16
@Martin: Det virker som om du tror, at staten kan skabe mere uddannelse ved at bruge flere penge. Men en lang række studier peger på, at uddannelses_udgifter_ikke har noget at gøre med uddannelses_resultater! Det er også meget usikkert, om marginalskatter osv. gavner de fattige. Som en klog mand en gang sagde, kan man ikke styrke de fattige ved at skade de rige.
@Loke: Check lige navnet på forfatteren til artiklen i Scientific American. Det er Jeffrey Sachs, der om nogen er blevet glad for statslig intervention og bruger meget af sin tid på at lave nonsens-beregninger på området.
Christian Bjørnskov
15 juli 2009 vid 12:51
Min tolkning av våra resultat är snarlik den Niclas gör: En stor stat kan ha hög tillväxt, men det beror på andra faktorer än på att staten är stor. Enbart states storlek (mätt som skattekvot eller utgiftskvot) är faktiskt negativt korrelerat med tillväxten.
Det som förvånade mig en smula, är att den negativa effekten faktiskt är lika stor under perioden 1970-2005 som om man (likt tidigare studier) endast studerar perioden 1970-1995.
MEN: Tolkningen att Sverige skulle växa ännu snabbare med lägre skattekvot är rent statistisk. Det kan mycket väl vara politiskt svårt att konstruera ett land som är som i Sverige i alla tillväxtfrämjande avseenden men samtidigt har en skattekvot som USA.
Exempelvis tror jag att välfärdsstatens skyddssystem gjort det lättare för Sverige att bejaka strukturomvandling i globaliseringens spår. I USA ä’r både den politiska debatten och politiken faktiskt mer protektionistisk, och frågan om ”exporting american jobs” mer laddad än här.
En annan spekulation är följande: Välfärdsstaten och kanske den svenska lönebildningsmodellen kan ha gjort det lättare för Sverige att gå från höginflationsjämvikt till låginflationsjämvikt (och inflation är mycket dåligt för tillväxt enligt våra resultat).
bergh
15 juli 2009 vid 16:55
Christian: Låter skumt, med tanke på hur olika mycket hjälp man kan få hemifrån (en del kan inte få hjälp med matematiken efter årskurs 6). Finns säkerligen en stor genetisk faktor men har studierna inkluderat skolgrupper som haft max 10 elever per lärare under hela skolgången samt med en timme livskunskap/moralfilosofiska spörsmål per dag? (el liknande)Jag har dock inte läst studierna du nämner och är oinsatt i frågan. Har du någon litteraturöversikt?
Martin
15 juli 2009 vid 19:05
Hej, intressant diskussion detta.
Vårt papper skattar inte kausalsamband, alltså är det vanskligt att spekulera i hur en förändring i en variabel påverkar tillväxten. Än mer vanskligt blir det att diskutera hur förändringar i två variabler påverkar tillväxten, eftersom Bace-metoden inte medger interaktionstermer. För ett land som Sverige kan det alltså mycket väl vara så att någon korsderivata spökar någonstans. Redan det faktum att skattekvoten är naturligt begränsad mellan noll och ett talar för att en viss försiktighet i extrapoleringen är påkallad.
I mitt tycke är huvudpoängen snarast att omitted variables tycks vara ett potentiellt allvarligt problem i tillväxtregressioner av detta slag.
Martin K
20 juli 2009 vid 9:20
Martin K, finns det egentligen några papper som kan visa kausalitet?
Nek:are
20 juli 2009 vid 9:55
Käre Nek:are, det beror på din definition av kausalitet. Men min poäng är: det finns studier som uttryckligen försöker skatta kausalsamband, och de som inte försöker det. Vår studie hamnar helt klart i den senare kategorin.
Accepterar manipulativitet som utgångspunkt för kausal analys skulle jag påstå att såväl experimentella studier som vissa metoder som baseras på observationella data, på ett trovärdigt sätt kan blottlägga kausalsamband. Till de senare hör ffa metoder som bygger på Regeression Discontinuity.
Däremot vore det ett allvarligt misstag att tro att vår studie visar kausalsamband.
Martin K
20 juli 2009 vid 11:24
Käre Martin K, kan man säga att er studie lika väl kan visa att högre tillväxt minskar staten som att större stat minskar tillväxten? Eller finns det något som talar för att den ena kausaliteten är mer trolig? Ni skriver ju i alla fall så i avslutningen.
Nek:are
20 juli 2009 vid 12:44
Tro det eller ej, men vi diskuterar just den frågan i pappret.
Public Choice är generösa nog att låta författarna ha en nästan färdig version av sitt eget papper på sin gene hemsida, förutsatt att jag hänvisar till http://www.springer.com, vilket härmed skett.
Pappret finns här:
http://www.andreasbergh.se/download/PubCh09_Revised_final.pdf
och svaret till nek:aren är…
ja, i den mån det föreligger ett orsakssamband är det troligare att det går åt det håll du beskriver (av skäl jag inte går in på här)
Men för att belägga ett orsakssamband skulle man behöva exogen variation i exempelvis skattekvoten, vilket vi aldrig lär få.
bergh
20 juli 2009 vid 13:13
Käre bergh, tackar för informationen. Nu förstår jag bättre.
Nek:are
20 juli 2009 vid 13:34