Nonicoclolasos

Archive for augusti 2009

Två glömda ABBA-låtar

Min syster påminde mig häromdagen om två ABBA-låtar som jag hade glömt bort. Ingen av dem ingår t.ex. i musikalen/filmen Mamma Mia. Jag gillar dem båda skarpt! Vad tycker du?

”Nina, Pretty Ballerina” (text):

”What About Livingstone?” (text):

En annan fin ballerina: Sylvie Guillem! Och trots Livingstone intar jag själv en mer skeptisk hållning till rymdexpeditioner.

Written by Niclas Berggren

31 augusti 2009 at 18:47

Publicerat i musik

Rationella restauranggäster

Två israeliska ekonomer, Ori Heffetz och Moses Shayo, har utfört ett experiment i en verklig ekonomisk miljö, en restaurang, för att se om ett högre pris kan fungera som en kvalitetssignal som får konsumenter att öka sin efterfrågan. Restauranggästerna fick välja på fem huvudrätter i en meny till fast pris, där priset för respektive rätt vid beställning à la carte angavs i parentes. Frågan är om gästerna beställde mer av de annars dyraste rätterna när de beställde menyn till fast pris. I ”How Large Are Non-Budget-Constraint Effects of Prices on Demand?” rapporteras:

Elementary consumer theory assumes that prices affect demand only because they affect the budget constraint (BC). By contrast, several models suggest that prices can affect demand through other channels (e.g. because they signal quality). … The results are striking. None of these non-BC price treatments has any detectable effect on consumer demand. … [Our findings] … suggest that while non-BC price effects on demand may exist and may be experimentally detectable, their magnitude in at least some real-world settings might be too small to matter.

Ekonomiska aktörer i verkliga livet tycks alltså, åtminstone i det här avseendet, inte avvika från vad klassisk nationalekonomi predikterar. Som Moses Shayo säger:

Maybe, sometimes, old-fashioned economics is just about right.

Tänka sig.

Written by Niclas Berggren

31 augusti 2009 at 11:50

Uppe i bergen

Francis Bacon, Figure in a Mountain Landscape (1956), 152,5 x 118,0 cm:

bacon_mountain

Written by Niclas Berggren

31 augusti 2009 at 8:04

Publicerat i konst

Vad är tystnad?

Igitur sätter ord på det hela:

Eller också är det det som är tystnaden: det oformulerade mellantinget innan tinget erfars, innan språket språkliggör icke-språket.

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2009 at 12:00

Publicerat i genier, idoler, poesi, språk

Att visa sig god för andra

Varför beter sig människor på ett sätt som gynnar andra? Enligt den nya studien ”Doing Good or Doing Well? Image Motivation and Monetary Incentives in Behaving Prosocially” av Dan Ariely, Anat Bracha och Stephan Meier, publicerad i American Economic Review, kan det bero på tre faktorer: yttre motivation (t.ex. pengar), inre motivation (en preferens för att göra gott) och signalering (en preferens för att framstå som att man gör gott inför andra). Intressant nog kan de här faktorerna interagera med varandra. I studien undersöks hur människors önskan att signalera påverkas av monetära incitament. En hypotes är att människor blir mindre benägna att göra saker som gynnar andra om andra känner till att de (i viss mån) gör dem därför att de får pengar för dem, inte därför att de har en inre motivation att göra gott.

Hypotesen får stöd, vilket illustreras i följande figur, som visar donationsviljan till Röda korset med och utan monetära incitament och när donationen sker privat, utan att andra ser, och offentligt:

röda korset

Som forskarna skriver:

The results of the laboratory experiment, illustrated also in a field study, support our hypothesis that monetary incentives depend crucially on visibility: monetary incentives are more effective in facilitating private, rather than public, prosocial activity. People want to be seen by others as doing good. But with extrinsic incentives, the signal of a prosocial act gets diluted, as one might behave prosocially mainly to do well for oneself. The image value decreases, and the incentive becomes less effective. If no one is watching (i.e., private contribution), the incentive to also do well for oneself cannot dilute any signal to others, and consequently extrinsic incentives are very likely to increase prosocial behavior.

Policyimplikationerna är intressanta. Om man med politiska medel, t.ex. subventioner och bidrag, vill styra människor att bete sig gott, då bör man se till att osynliggöra stöden.

Se även inlägget ”Varför ge till välgörande ändamål?”.

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2009 at 8:54

Homosoldat?

james whartonJag blev tårögd av upprördhet då jag för 15 år sedan läste hur Joseph Steffan tvingades lämna den amerikanska flottan enbart därför att det uppdagades att han var homosexuell. Numera går det bra i de flesta västländer, bl.a. i Sverige och Storbritannien, att vara verksam i försvaret som öppet homosexuell. USA är fortfarande ett skamligt undantag. I den brittiska arméns tidning Soldier berättar soldaten James Wharton vad det handlar om. Som han säger till Daily Mail:

I haven’t got any personal problems. My problems are like every other soldier’s – bombs and bullets.

Written by Niclas Berggren

29 augusti 2009 at 17:45

Lyckligare på toppen

Enligt den nya studien ”Life at the Top: The Benefits of Height” är långa människor lyckligare, vilket i sin tur nästan helt förklaras av att långa människor tjänar mer och har högre utbildning än dem som är kortare. Se t.ex. följande figur för en illustration av det senare sambandet:

längd utbildning

Intressant nog gäller resultatet även för kvinnor.

Se även inläggen ”Varför tjänar långa mer?”, ”Längden spelar roll””Längd som mått på levnadsstandard”, ”Längd och lön hänger ihop” och ”Längd ger dominans”. Tips: Marginal Revolution.

Written by Niclas Berggren

29 augusti 2009 at 12:43

Två typer av egenkärlek

rousseauRousseau gör en distinktion mellan amour de soi och amour-propre. Den förra typen av kärlek är en kärlek till den egna fortlevnaden; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa boende, mat och trygghet. Den senare typen av kärlek är en kärlek till en god relativ position; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa respekt, anseende och beundran från andra. Om detta kan man läsa i Frederick Neuhousers bok Rousseau’s Theodicy of Self-Love: Evil, Rationality, and the Drive for Recognition (Oxford University Press, 2008).

Det jag fastnade för i en recension av Wayne Martin var diskussionen om amour-propre, särskilt mot bakgrund av den diskussion som pågår inom nationalekonomin, där Robert Frank och andra ser denna typ av kärlek som välfärdssänkande och där de vill försöka minimera dess förekomst genom sådant som progressiva konsumtions- eller inkomstskatter. Människor ska hindras från att försöka förbättra sin relativa position genom att arbeta och konsumera ”för mycket”.

Rousseau verkar mer ha varit av uppfattningen att amour-propre är en oundviklig del av människans natur, även om de former den tar kan påverkas och formas. Antingen kan den bli ”eldig” och destruktiv eller fredlig och innefatta respekt för regler och andras utrymme att också försöka förbättra sin position. Frank et al. fokuserar enbart på den senare, mildare formen av amour-propre. Men till skillnad från dessa verkar Rousseau ha insett att denna strävan efter position är så stark att den inte går att utradera med institutionella eller politiska medel. Tvärtom kan det vara så att om den fredliga och respektfyllda egenkärleken förhindras, kan den ”eldiga” och destruktiva komma att framträda i högre grad. Summan av de strävanden som amour-propre ger upphov till kanske är konstant – och ett samhälle kanske mår bäst av att tillåta arenor där statusjakt förekommer. Den moderna nationalekonomiska litteraturen kan behöva bekanta sig med den filosofiska.

Martin skriver:

The healthy satisfaction of amour propre may, for instance, involve institutions and practices whereby individuals can pursue their passion for being recognized as the best in a certain domain — an ambition that is one of the first manifestations of amour-propre in Rousseau’s state of nature narrative, and that both Rousseau and Neuhouser credit in many of mankind’s greatest accomplishments. Individuals will characteristically seek out forms of personal relationship in which they can be valued above all others in the eyes of their beloved. If society is suitably ordered and educational practices suitably reformed, the desire for recognition can be satisfied without the widespread vice and misery that it has so often incurred.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra” och ”Ska sport och smink beskattas?”.

Written by Niclas Berggren

29 augusti 2009 at 8:22

Utan värdegemenskap

Albert Camus skriver i Fastidious Assassins (s. 22):

If men cannot refer to common values, which they all separately recognize, then man is incomprehensible to man.

En plausibel tes, ty hur kan man förstå någon annans känslor när de skiljer sig från ens egna? Frågan är dock om denna typ av oförståelse nödvändigtvis är något att beklaga. Jag ser med misstänksamhet på enighet, homogenitet och gemenskap.

Se även vad A.J. Ayer och Oliver Wendell Holmes hade att säga om saken.

Written by Niclas Berggren

28 augusti 2009 at 18:42

Publicerat i etik, filosofi, kunskap

Nationalekonomi för ensamvargar?

Ibland hävdas att nationalekonomin stimulerar egoism och atomism (se t.ex. här och här). Det må så vara, men enligt professor Ed Glaeser analyseras i nationalekonomin i själva verket effekterna av interaktion människor emellan:

glaeser

Economists are not believers in the virtues of lone wolves. Economics should be seen as a discipline that has spent centuries chronicling the enormous gains that come from people connecting with each other.

Robinson Crusoe lyckas inte särskilt väl med att bygga upp ett bekvämt liv med välfärd; för det krävs, vilket Adam Smith klargjorde, arbetsdelning och arbetsspecialisering samt frivilliga byten. Det jag personligen tycker om med marknadsinteraktion är att den trots allt kan sägas ha atomistiska drag. Jag behöver inte känna den som tillverkar den dator jag köper eller den jag köper den av – och jag kan dra mig ur de marknadsrelationer jag ogillar (särskilt om jag har autonomi genom egna tillgångar). Marknadsekonomin erbjuder därmed ett slags sammanhållning och gemenskap – men en villkorad sådan, som erbjuder exit-möjligheter. Sådana möjligheter implicerar inte isolering eller exploatering av andra: tvärtom kan ekonomiska aktörer i en sådan kontext behöva visa sig pålitliga och generösa för att upprätthålla för dem lönsamma kontakter med andra. Marknadsekonomi kan leda till tillit människor emellan.

Written by Niclas Berggren

28 augusti 2009 at 12:19

Colter och Bruce

NOUS-modellen Colter Johnson, fotograferad av Bruce Weber för Abercrombie & Fitch:

Colter Johnson

Written by Niclas Berggren

28 augusti 2009 at 8:44

Publicerat i skönhet

Religion som kommunism

Vad handlar egentligen religion om? Vissa ser den som vägen till frälsning; andra som vägen till genuin och stark gemenskap. Den senare synen torgförs av Gerald Heard i Social Substance of Religion:

Those who were swept by the gospel, were attempting nothing so cold, individual and intellectual, as the saving of their own souls after death. … They found real salvation from the lust for self-salvation  in complete devotion to the group, to the new, small, intensely beloved community of like believers.

Heard finner alltså den vanliga kristna synen på religion som väg till individuell frälsning egoistisk och frånstötande. Intressant nog fann W. H. Auden Heards syn tilltalande:

The images in this passage excited Auden. He believed that ideally such a group would number no more than twelve. ”The Middle Class are well aware of the satisfaction of this kind of group from team games,” he wrote in 1934. ”Those who have complained of athletics in schools as a religion were right in their diagnosis.”

Den vidskepliga tron på att människan behöver ”frälsas” är löjeväckande, medan strävan efter nära gruppgemenskap, med det uppgivande av autonomi som den sortens kommunism innebär, ter sig skrämmande. (Vem minns inte de påtvingade gruppsportaktiviterna i skolan med rysningar?) Nej, jag får fortsätta att avvisa all religion och förespråka atomistisk sammanhållning istället.

Citaten är från Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 119. Se även inlägget ”Katoliker och kommunister”.

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2009 at 18:41

Jag kan inte sluta lyssna

Anna Moffo som Violetta i Verdis La Traviata:

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2009 at 13:20

Publicerat i idoler, kärlek, musik, opera

Starka familjer kan ge lägre socialt kapital

Familjebandens styrka varierar mellan länder:

familjeband

Figuren baseras på World Values Survey och är hämtad från den nya studien ”Family Ties and Political Participation” av Alberto Alesina och Paola Giuliano. I den testar de hypotesen att starka familjeband är negativt relaterade till tillit och politiskt deltagande, där idén är att man då litar på den egna familjen men misstror utomstående, som också antas lita på sina familjer och misstro utomstående. Detta skulle kunna sägas vara typiskt för södra Europa, med motsatt situation i Norden. Forskarna finner stöd för denna hypotes:

Strong family ties are associated with, and possibly ”cause”, lack of generalized trust. In addition, individuals with strong family ties do not engage much in political activity, and are less interested in public policies, the common good and the polity in general. An extreme version of strong family ties is the ”amoral familism” which, according to Banfield (1958) was a major determinant of underdevelopment. The strength of family ties could then reduce social capital and as a result have an important effect on economic development.

Förvisso medför familjen ofta många fördelar; men det tycks mig som om familjens politiska försvarare, ofta konservativa och kristdemokrater, lite väl okritiskt vurmar för familjen utan att beakta en del negativa effekter. Denna uppsats bidrar till att rätta till balansen.

Se även Ingela Algers och Jörgen Weibulls uppsats ”Kinship, Incentives and Evolution”, accepterad för publicering i American Economic Review, i vilken de modellerar familjebandens styrka som en funktion av klimatet. Ju varmare, desto starkare familjeband. Figuren ovan verkar i stort bekräfta ett sådant samband.

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2009 at 8:38

Äktenskapet som kontrakt

Professor Mario Rizzo anger vilken statens roll i fråga om äktenskap bör vara:

I suggest that it should be the same as in contract law. In other words, the State should not define the terms of the relationship. It should allow the parties to do that for themselves and then simply enforce it. The current one-size-fits-all civil marriage should be abolished except as a default option for those who do not want to build their own contract.

En sådan reform – dvs. en avskaffad eller minimal äktenskapsbalk – vore önskvärd även i Sverige. Blir det nästa reform nu när könsneutralitet har uppnåtts?

Se även inläggen ”Domare i min smak” och ”Komplicerad syn på äktenskapet”.

Written by Niclas Berggren

26 augusti 2009 at 18:23

De faller för pastorn

Benny Hinn är en av USA:s mest kända kristna förkunnare. Han har flera gånger varit gäst hos Livets Ord i Uppsala, som också säljer hans böcker. Han är mycket elektrifierande. Räcker inte den egna elektriciteten till tar han hjälp av gudomlig kraft av mer fysisk karaktär. Lovad vare Herren för så berörande tjänare!

Den låt som används i inslaget är ”Bodies” med Drowning Pool.

Written by Niclas Berggren

26 augusti 2009 at 13:22

Publicerat i kristendom, religion, våld

Recessioner sätter mentala spår

Ekonomiska kriser verkar påverka människors sätt att tänka på ganska fundamentala sätt, enligt den nya studen ”Growing Up in a Recession: Beliefs and the Macroeconomy” av Paola Giuliano och Antonio Spilimbergo:

[W]e show that individuals growing up during recessions tend to believe that success in life depends more on luck than on effort, support more government redistribution, but are less confident in public institutions. Moreover, we find that recessions have a long-lasting effect on individuals’ beliefs.

Resultatet att människors uppfattning om vad som bestämmer framgång i livet påverkar deras inställning till omfördelning har belagts i tidigare forskning av Christina Fong. Men är det inte aningen märkligt att recessioner får unga människor att tro att de som upplever framgång gör det beroende på tur? Varför anses det vara mindre tursamt att vara framgångsrik i goda tider?

Written by Niclas Berggren

26 augusti 2009 at 8:23

Vad menas med allmänintresse?

Ofta förespråkas en viss politik med argumentet att den ligger i allmänintresset. Men vad menas egentligen med allmänintresse? Används inte detta ord i själva verket ofta för att maskera ett särintresse? Professor Paulo Pereira för ett resonemang* som jag tror kan hjälpa till att klargöra begreppen.

Pereira relaterar allmän- och särintresse till specifika resultat av föreslagen eller förd politik. Han skiljer på fyra typer av utfall:

  1. Paretoförbättringar (ingen förlorar och åtminstone någon får ökad välfärd);
  2. omfördelning som ökar välfärden netto (i regel: några individer förlorar och en stor, allmän grupp av individer får ökad välfärd)**;
  3. omfördelning som inte ökar välfärden netto (i regel: några eller många individer förlorar och små, specifika grupper av individer får ökad välfärd); och
  4. undermåliga utfall (ingen får det bättre och åtminstone någon får lägre välfärd).

Skulle man inte kunna se beslut som innefattar 1 och 2 som ett tillvaratagande av allmänintresset? (Därmed inte sagt att all omfördelning från några till många är exempel på ett allmänintresse, bl.a. därför att sådana åtgärder i vissa fall kan tänkas missgynna de flesta medborgare på sikt, i ett mer dynamiskt perspektiv.) Beslut som innefattar 3 skulle på motsvarande sätt kunna ses som ett tillfredsställande av ett särintresse (men givetvis kan en liten grupp förespråka ett allmänintresse). Beslut som innefattar 4, slutligen, tillgodoser varken allmän- eller särintresse.

Om denna kategorisering godtas (och den förutsätter förstås ett accepterande av nytta eller lycka som giltigt och praktiskt användbart mått på välfärd), blir den intressanta frågan: Hur kan den politiska processen utformas, dels institutionellt och dels i termer av politisk praxis, så att andelen besluten som ligger i allmänintresset maximeras? Och kan du ge exempel på särintressen som framställer sig som ett allmänintresse?

________________________

*Se Pereira, P. T. (2000). ”From Schumpeterian Democracy to Constitutional Democracy”. Constitutional Political Economy, 11(1): 69–86.
**Jämför med Kaldor-Hicks-kriteriet.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2009 at 18:19

Ett sigill

Blinky Palermo, Siegel (1970), 62,9 x 48,6 cm:

palermo siegel

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2009 at 12:55

Publicerat i konst

Gud eller staten?

Niklas Ekdal i DN idag:

Är Sverige världens mest välmående samhälle därför att vi är så föga religiösa? Eller är vi föga religiösa därför att vi lever i världens tryggaste samhälle? För mig är det uppenbart att den sistnämnda tolkningen ligger närmast sanningen.

James Buchanan i ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum”:

For many, the state, as the collectivity, moved into the gap left by the demise of the church’s parental role. The individual who sought familylike protection, but who no longer sensed the presence of such protection in the church, or in God so embodied, found a substitute in the collectivity. The individual could feel that he or she “belonged” to the larger community and was necessarily dependent on that community. The death of God and the birth of the national state, and especially in its latter-day welfare state form, are the two sides of the coin of history in this respect.

Ja, det finns dilemman för en liberal ateist. Ska man föredra Skylla (en stor stat) eller Karybdis (livaktig religion)? Kan man tänka sig frånvaron av båda? Krävs då istället någon annan övergripande institution som ger individer trygghet och en känsla av sammanhang? Är tanken på autonoma utan en sådan institution orealistisk? Jag hoppas (delvis inspirerad av Nietzsche) inte det.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2009 at 7:55

Himlen och ondskans problem

James Wood argumenterar med finess mot kristna som hävdar att lidande är ett acceptabelt pris för att vi ska ha fri vilja (vilket kristna påstår att vi har, trots svagt bibliskt stöd). I så fall, hur kan himlen förklaras — det perfekta stället, utan lidande?

But Heaven is also a problem for theodicists who take the freedom to choose between good and evil as paramount. For Heaven must be a place where either our freedom to sin has been abolished or we have been so transfigured that we no longer want to sin: in Heaven, our will miraculously coincides with God’s will. And here the free-will defense unravels, and is unravelled by the very idea of Heaven. If Heaven obviates the great human freedom to sin, why was it ever such a momentous ideal on earth, ”worth” all that pain and suffering?

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2009 at 18:14

Publicerat i filosofi, kristendom, religion

En absurd mamma

mening

Se även inlägget ”Är meningen med livet viktig?”.

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2009 at 12:24

Publicerat i filosofi

Ska irrationella väljare styras?

I förra veckan deltog professor Gilles Saint-Paul i den konferens med Mont Pelerin Society som anordnades i Stockholm. Han presenterade uppsatsen ”The Welfare State and the Rise of Paternalism”, i vilken han kommer fram till detta:

saintpaulThis article has discussed how the welfare state favours increasingly paternalistic policies, as society’s conception of the individual moves away from that of unitary, rational people, and considers them instead as made of multiple selves plagued by behavioural issues. One mechanism is that individual responsibility loses legitimacy and efficiency in a post-utilitarian society, leading to a substitution of coercive prevention measure for incentive schemes.

Paternalism när det gäller ekonomiska val är en sak. På konferensen kom Saint-Paul in på paternalism när det gäller politiska val, en tanke jag fann högintressant. Idén är att om man förespråkar ”ekonomisk paternalism” därför att ekonomiska aktörer kan förväntas bete sig irrationellt, och om sådan paternalism införs av politiska beslutsfattare, då kan en majoritet av väljarna tänkas rösta mot politiker som förespråkar ekonomisk paternalism. De vill vara fria att fatta sina egna konsumtionsbeslut, måhända under den felaktiga utgångspunkten att de är synnerligen rationella beslutsfattare. Den fråga Saint-Paul ställde var: Är det inte följdriktigt att den som i en sådan situation förespråkar ekonomisk paternalism även förespråkar ”politisk paternalism”? Precis som konsumenter har irrationella drag, har väljare det. Varför inte styra politiska val, om nu ekonomiska val ska styras, givet irrationalitet i båda kontexterna?

När det gäller ekonomiska val skiljs numera ofta på hård och mjuk (ofta kallad libertariansk eller liberal) paternalism. Medan den förra är tvingande, är den senare sådan att den framhäver vissa val som lämpligare än andra, t.ex. genom att ett default-val gäller. När det gäller politiska val skulle motsvarigheterna vara expertdiktatur – dvs. den rationelle experten vet vilket val som ska göras och gör det åt väljarna – samt ”libertariansk diktatur”. Det senare innebär att den rationelle experten identifierar det parti som en rationell väljare skulle välja och gör det till default-val. Kanske registreras det optimala partiet för alla väljare, men man kan gå till vallokalen om man vill ändra det. Eller så kan man tänka sig, om man vill ha en ännu mjukare politisk paternalism, att det parti som den rationelle experten har identifierat som optimalt får lägga sina valsedlar längst fram i vallokalen, medan andra partiers valsedlar döljs lite grann (ungefär som en libertariansk-paternalistisk caféägare kan dölja de olämpliga, feta bakelserna bakom nyttiga morötter på sin cafédisk).

Om den ekonomiske paternalisten inte vill bli en politisk paternalist, vilka är hans skäl? Varför är det rätt att styra irrationella människor på ett område men inte på ett annat? Varför ska irrationella väljare kunna blockera åtgärder som hjälper irrationella konsumenter att förbättra sitt beslutsfattande? Det kanske finns skäl att förespråka ekonomisk paternalism utan att förespråka politisk paternalism, men i så fall bör dessa skäl preciseras.

Se även Daniel Waldenströms kommentar samt de tidigare inläggen ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?” och ”Paternalism kan minska välfärden”. Gilles Saint-Paul utkommer snart med boken The Post-Utilitarian Society (Princeton University Press), där han utvecklar sin analys. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2009 at 8:17

Motion på arbetstid

Nationalekonomen Marc von der Ruhr beskrivs så här:

He enjoys breaking up his workdays with brief workouts that include running regressions and jumping to conclusions.

Written by Niclas Berggren

23 augusti 2009 at 19:29

Publicerat i humor, nationalekonomi, sport

Tron på tidigare liv

Det finns, enligt uppgift, personer som har fått för sig att de har levt tidigare liv. En ny studie, ”False Memory Propensity in People Reporting Recovered Memories of Past Lives”, publicerad i Journal of Abnormal Psychology, visar att sådana personer rent allmänt är mindre pålitliga när det gäller att minnas saker korrekt:

Relative to control participants, those reporting memories of past lives exhibited significantly higher false recall and recognition rates in the DRM paradigm, and they scored higher on measures of magical ideation and absorption as well.

Jag är inte förvånad.

Written by Niclas Berggren

23 augusti 2009 at 12:47

Mot vit vägg

Caleb Halstead står och ser behaglig ut:

caleb halstead

Written by Niclas Berggren

23 augusti 2009 at 8:47

Publicerat i skönhet

Det oundvikliga och det ideala

Enligt George Stigler* hade Frank Knight denna uppfattning:

[A]nything that is inevitable is ideal.

Vad ska man säga om det? Är tycks här implicera bör, ett naturalistiskt felslut, men å andra sidan: Det går ju, per antagande, inte att få något bättre än det man får, så hur kan man som rationell person ha något annat ideal? Blir man inte då en drömmare?

*Stigler, George J. (1982). ”The Economist as Preacher.” I The Economist as Preacher, and Other Essays. Chicago: University of Chicago Press: 4.

Written by Niclas Berggren

22 augusti 2009 at 19:25

Publicerat i etik, filosofi, rationalitet

Vackra imiteras

Är du vacker? Tänk då på att du utgör en (ofta omedveten) förebild för andra. Detta visas i studien ”The Influence of Facial Attractiveness on Imitation”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

The fact that individuals like attractive people combined with the finding that individuals imitate the ones they like, suggests that they may be more prone to imitate attractive people. The present research extends previous work on attractiveness and imitation by examining this hypothesis. Using a novel coloring procedure, we show that attractive females are imitated more than unattractive females (Experiment 1) and that attractive males are imitated more than unattractive males (Experiment 2). Importantly, this imitation occurs without any direct or anticipated contact with the target individual and without awareness of the influence of attractiveness on imitation behavior.

Det vore intressant att se hur detta inflytande ser ut på olika områden. Är vackra människors konsumtion vägledande för andra? Gissningsvis förklarar det varför många reklammodeller ser mycket bra ut. Hur ser inflytandet ut när det gäller sociala normer och lagar? Om vackra människor börja bryta mot dessa, gör det det mer sannolikt att andra bryter mot dem (jämfört med om fula människor börjar med brytandet)? Är vackra människor därigenom ett slags sociala entreprenörer, som orsakar förändrade beteendemönster i högre grad än andra?

Written by Niclas Berggren

22 augusti 2009 at 12:28

Demokratiskt kapital och ekonomisk utveckling

I ”Democratic Capital: The Nexus of Political and Economic Change”, publicerad i American Journal of Economics: Macroeconomics, presenterar Torsten Persson och Guido Tabellini det intressanta begreppet demokratiskt kapital. Det är tänkt att fånga stödet för demokratin i ett land som en funktion av hur länge demokrati har funnits och om demokratin har avbrutits eller ej (avbrott leder till kapitaldepreciering). Som en utgångspunkt presenterar de detta diagram över sambandet mellan demokratins längd i ett land och dess välstånd:

demokratiskt kapital välstånd

Som de uttrycker det:

While all levels of democratic experience are consistent with achieving very high income, no really poor country has a long history of democracy. Long democratic experience appears to be a sufficient, but not a necessary condition for high income.

De utvecklar sedan en teori för och testar hur det här förhållandet kan förklaras. Resultat:

Having long-time democratic experience favors economic development through physical capital accumulation, which helps further consolidate democracy. This, in turn, leads to the accumulation of more democratic capital, with additional positive effects on income and democratic stability. … Our results also point to three asymmetries across political regimes. First, higher income makes democracies more stable, but does not make dictators more precarious. Second, while the probability of switching from democracy to autocracy hurts growth, the probability of remaining under autocracy has no effect on growth, or—if anything—a positive effect. Third, the positive influence of democratic capital on growth is due to democracies, not to autocracies.

Att sätta fokus, inte på demokrati per se utan på hur stabil och förankrad demokratin är, i en studie av samspelet mellan politik och ekonomi, är innovativt. Bland resultaten fann jag det särskilt intressant att diktaturer inte undermineras av högre inkomst och att sannolikheten att en stat förblir en diktatur inte påverkar tillväxten negativt.

Written by Niclas Berggren

22 augusti 2009 at 8:49

Överkvalificerade svenskar

caplanBryan Caplan deltog i den konferens med Mont Pelerin Society som jag var med och organiserade denna vecka i Stockholm. Han observerade under sitt besök att svensk arbetskraft är mycket kvalificerad. Intressant, för jag har tidigare observerat att amerikansk arbetskraft kan vara mycket okvalificerad (vilket höll på att ge mig ett nervöst sammanbrott). Förklaringen torde vara att lågkvalificerade personer i USA i högre grad har jobb än i Sverige, där de istället är arbetslösa pga. höga ingångslöner.

Jag håller med Bryan om att den amerikanska modellen på det hela taget är att föredra:

Using high-skilled workers to sell train tickets when low-skilled workers are almost as good violates the principle of comparative advantage. And it’s hardly kind to create a system where workers feel unchallenged, and non-workers feel useless.

Så bör vi inte acceptera lägre löner för okvalificerad arbetskraft i Sverige? För effektivitetens och lyckans skull?

Written by Niclas Berggren

21 augusti 2009 at 18:25

Carl Bildt som tonåring

Vissa förändras inte särskilt mycket under livets gång:

Written by Niclas Berggren

21 augusti 2009 at 12:22

Är unga rökare med psykiska problem rationella?

Teorin om rationellt beroende (som jag har nämnt här och här) säger att även konsumtion av beroende-
framkallande varor präglas av rationella bedömningar; och en hel del empiri ger teorin sitt stöd. En ny studie, ”Do Adolescents with Emotional or Behavioral Problems Respond to Cigarette Prices?”*, finner att även ungdomar med beteendeproblem och psykiska problem reagerar på predikterat sätt:

cigarett

[W]e estimate the price elasticity of cigarette demand for adolescents who have behavioral or emotional problems. The results indicate that these adolescents are at least as responsive to cigarette prices as adolescents with no emotional or behavioral problems.

Homo economicus är, trots rykten därom, inte död.

*Tekin, Erdal, Mocan, Naci och Liang, Lan (2009). ”Do Adolescents with Emotional or Behavioral Problems Respond to Cigarette Prices?” Southern Economic Journal, 76(1): 67–85.

Written by Niclas Berggren

21 augusti 2009 at 7:35

Är det bra att gråta?

The Crying GameMän som gråter är inte så vanliga, även om de förekommer, särskilt inom sport. Men gör det så mycket om man håller tillbaka tårarna? Inte nödvändigtvis. En ny analys, ”Is Crying Beneficial?”, publicerad i Current Directions in Psychological Science, antyder att effekten av att gråta inte alltid är positiv:

Consistent with previous field studies, the majority of participants reported mood benefits after crying. However, respondents showed significant variation in their reporting of mood benefits, with a third reporting no mood improvement and a tenth even reporting feeling worse after crying.

Importantly, variation in social-environmental factors tracked the mood benefits of crying: Criers who received social support during their crying episode were more likely to report mood benefits than were criers who did not report receiving social support. Likewise, mood benefits were more likely when the precipitating events of a crying episode had been resolved than they were when events were unresolved. Finally, criers who reported experiencing negative social emotions like shame and embarrassment were less likely to report mood benefits. These findings demonstrate that crying may have diverse psychological consequences and that variation in the social context surrounding crying episodes helps to explain this heterogeneity.

En intressant fråga tycker jag är vad som förklarar människors olika gråtbenägenhet. Finns det t.ex. variation i biologiska bestämningsfaktorer – mellan och inom könen? Vilken roll spelar uppfostran och kulturella könsroller? Kan man tänka sig att för en given gråtbenägenhet har människor olika förmåga att hålla tillbaka tårar? För egen del gråter jag mycket sällan (även om jag i genomsnitt någon gång per vecka får tårar i ögonen). Jag tror att denna relativt begränsade tårproduktion beror på att jag inte har någon tendens att vilja gråta, snarare än att jag bekämpar tårarna med min vilja. I vilket fall förefaller det inte utgöra någon garanterad väg till lycka att gråta mer.

Se även inlägget ”Tårar i ögonen av bok eller film”.

Written by Niclas Berggren

20 augusti 2009 at 19:17

Publicerat i forskning, känslor, psykologi

En titt bakifrån

Philip Guston, Back View (1977), 175,3 x 238,8 cm:

guston_back

Written by Niclas Berggren

20 augusti 2009 at 12:33

Publicerat i konst

Hädelselag i Sverige?

tuve skånbergEn ny lag mot religionskritik har införts på Irland. Nu visar det sig att den ledande kristne aktivisten och kristdemokratiske politikern Tuve Skånberg står fast vid sin tidigare hållning, att en hädelselag bör införas i Sverige. Riktigt lika långt som Irland vill han dock inte gå. Han inspireras istället av vårt västra grannland:

Den norska blasfemiparagrafen stipulerar att den som “på ett kränkande och sårande sätt visar ringaktning för någon trosbekännelse” kan dömas till upp till sex månaders fängelse.

Vad skulle straffas med upp till sex månaders fängelse, anser Tuve? T.ex. detta:

Därför bör det inte vara tillåtet med organiserade försök att mota tillbaka en specifik religion, exempelvis genom att samla in namnunderskrifter mot ett moskébygge i en stadsdel.

Hotet mot friheten kommer inte alltid från vänster, det är ett som är säkert.

Se även kritik mot den irländska lagen av Christian Bjørnskov och Eugene Volokh samt John Stuarts Mills argumentation för yttrandefrihet i On Liberty, kapitel II. Media: Dagen, SvD.

Written by Niclas Berggren

20 augusti 2009 at 10:14

Direktdemokrati och statens storlek

Folkomröstningar används sällan i Sverige, de förekommer bara på nationell nivå och de är rådgivande. Andra länder har gett en starkare ställning åt direktdemokratiska inslag i det politiska systemet, både i form av folkomröstningar och folkinitiativ. Vad har det för ekonomiska effekter? En ny studie av Lorenz Blume, Jens Müller och Stefan Voigt, ”The Economic Effects of Direct Democracy – A First Global Assessment”, publicerad i Public Choice, finner följande:

We find that total spending as well as spending on welfare is lower in countries with mandatory referendums, consistent with the previous literature. But we also find that countries with national initiatives appear to spend more and be more corrupt. Finally, budget deficits, government effectiveness, productivity and “happiness” appear unrelated to direct democracy.

Själv är jag öppen för en starkare ställning för folkomröstningar men är skeptisk till folkinitiativ, inte bara pga. nyss angivna resultat utan också pga. risken att majoriteter använder dem för att förtrycka minoriteter.

Se även ”Middag med professor Voigt”, ”Åklagarnas oberoende och korruption” och ”Konstitutioner styr mer än opinioner” samt Grundlagsutredningens förslag om  större möjlighet till kommunala folkomröstningar.

Written by Niclas Berggren

20 augusti 2009 at 7:27

Vad händer vid politiska mord?

Politiska mord väcker i regel fasa. Men spelar de någon större roll för den politiska utvecklingen? En ny studie, ”Hit or Miss? The Effect of Assassinations on Institutions and War”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, använder sig av en innovativ metod för att klargöra kausalitet och finner följande:

lincoln mördasWe find that assassinations of autocrats produce substantial changes in the country’s institutions, while assassinations of democrats do not. In particular, transitions to democracy… are 13 percentage points more likely following the assassination of an autocrat than following a failed attempt on an autocrat. Similarly, using data on leadership transitions …, we find the probability that subsequent leadership transitions occur through institutional means is 19 percentage points higher following the assassination of an autocrat than following the failed assassination of an autocrat.

Tror man sig kunna ändra ett demokratiskt system genom att mörda politiska ledare tycks man alltså ha felaktiga förväntningar. Däremot kan mord på diktatorer leda till förändringar i det politiska systemet. Här infinner sig detta etiska dilemma: om man kan döda en person för att rädda många andra, är det då etiskt acceptabelt att göra det? Om någon hade dödat Hitler 1939, hade du ansett det vara omoraliskt? Om man ger sig in på dylika funderingar blir frågan vilka effekter av ett mord som krävs för att ett mord ska kunna motiveras. Krävs att andra människoliv därigenom med stor säkerhet räddas, eller ”bara” att tillvaron förbättras för många, t.ex. genom införande av demokrati?

Se även ett tidigare inlägg om vad som bestämmer förekomsten av politiska mord.

Written by Niclas Berggren

19 augusti 2009 at 18:26

Lämna människor i fred

W. H. Auden, i förordet till A Choice of de la Marse’s Verse:

To be well-bred means to have respect for the solitude of others, whether they be mere acquaintances or, and this is much more difficult, persons we love.

Written by Niclas Berggren

19 augusti 2009 at 11:24

Publicerat i autonomi, litteratur, respekt

Lördagsöppet på Systembolaget

tanqueray_ginVad hände när Systembolaget öppnade på lördagar, först i sex län 2000 och sedan i hela landet 2001? En studie, ”Saturday Opening of Alcohol Retail Shops in Sweden: An Experiment in Two Phases”, publicerad i Addiction, rapporterar:

The analysis uncovered a statistically significant increase in alcohol sales of 3.7% during phase I, and about the same increase during phase II (3.6%). There were no significant changes in any of the assault indicators, neither during phase I nor during phase II. There was a statistically significant increase in drunk driving (12%) during phase I, but no change during phase II. The analyses suggested that the increase during phase I was mainly due to a change in the surveillance strategy of the police.

Jag noterar med intresse och gillande att det inte finns någon stark politisk kraft för att återinföra lördagsstängt.

Written by Niclas Berggren

19 augusti 2009 at 8:23

Publicerat i alkohol, forskning, paternalism

Fråga till vegetarianer

rådjur på vägJag diskuterade vegetarianism med min gode vän, doktoranden i filosofi Ralf Bader idag, medan vi tuggade i oss varsin grillad kycklingdel. Han formulerade en fråga som jag undrar hur vegetarianer och veganer besvarar. Den lyder:

Antag att ett djur dödas i en olycka. Är det då moraliskt fel att tillaga dess kött och äta det?

Jag har nämnt Ralf tidigare, i inläggen ”Kant och alkohol” och ”Mot nationalism”.

Written by Niclas Berggren

18 augusti 2009 at 21:35

Naturell och utklädd

Dimitri Vankerkoven ser bra ut som han är — och t.o.m. i en något udda outfit:

Dimitri VankerkovenDimitri Vankerkoven 2

Written by Niclas Berggren

18 augusti 2009 at 18:30

Publicerat i skönhet

Svart som synden

Tänk på hur du klär dig: färger tenderar att associeras till moral och omoral. Det visar studien ”The Color of Sin: White and Black Are Perceptual Symbols of Moral Purity and Pollution”, publicerad i Psychological Science (preliminär gratisversion här):

svartklädd

There exists a moral purity metaphor which likens moral goodness to physical cleanliness … In three studies, we explored an unstudied, and underappreciated, aspect of this metaphor—its grounding in the colors black and white. We documented a moral Stroop effect indicating that people make such immorality-blackness associations quickly and relatively automatically. … Finally, indicative of a direct link between immorality-blackness associations and purity concerns, individuals who showed the moral Stroop effect considered cleaning (especially self-cleaning) products to be highly desirable.

Så vad försöker personer som klär sig helt i svart säga?

Tips: The Economist

Written by Niclas Berggren

18 augusti 2009 at 11:44

Kan en cykelhjälm vara estetiskt tilltalande?

Ja. Vad sägs om modellen Tokyo?

tokyo cykelhjälm

Nu kan du skydda de små grå cellerna utan att se oestetisk ut.

Tips: Anna Ekström

Written by Niclas Berggren

18 augusti 2009 at 8:17

Publicerat i estetik, säkerhet, trafik

För- och nackdelar med nämndemän

Mårten Schultz argumenterar för att ta bort nämndemännen:

Men förtroendeproblemet med nämndemännen kanske inte står att finna i att de har fel ålder, hudfärg eller klädsel – utan att allmänheten inte vill ha sin granne i domstolen över huvud taget. Allmänheten vill ha juridiskt kompetenta domare att lösa juridiska saker.

Stefan Voigt påpekar å andra sidan i ”The Effects of Lay Participation in Courts – A Cross-Country Analysis”, publicerad i European Journal of Political Economy (preliminär gratisversion här), att det även har framförts argument för nämndemän (och motsvarande). Han formulerar, utifrån existerande litteratur, sex hypotester om hur nämndemän (och motsvarande) kan tänkas förbättra det juridiska beslutsfattandet och fyra hypoteser om hur de kan tänkas förbättra det politiska systemets funktionssätt mer allmänt:

  1. ”In countries with lay participation in judicial decision-making, mistakes in judicial fact-finding will occur less frequently than in countries without lay participation.”
  2. ”Countries with lay participation in judicial decision-making enjoy factually more independent judiciaries than countries without lay participation, c.p.”
  3. ”Countries that use lay persons in judicial decision-making are expected to experience higher levels of judicial accountability than countries that do not, c.p.”
  4. ”In countries with lay participation in judicial decision-making, the judiciary should, c.p., be less corrupt than in countries without lay participation.”
  5. ”[L]ay participation should lead to higher levels in the rule of law.”
  6. ”The quality of justice perceived by citizens is higher with lay participation than without, c.p.”
  7. ”In countries that use trial by jury, the population will be more knowledgeable concerning its legal order than in countries that do not use trial by jury.”
  8. ”Countries that use trial by jury should experience a higher general quality of governance.”
  9. ”In countries with trial by jury, fear of the judiciary is substantially lower than in countries without trial by jury.”
  10. ”Trial by jury induces a discourse concerning right and wrong onto society which, in turn, does not only improve the knowledge concerning the legal system but also increases the legitimacy of the entire political system.”

Voigt undersöker sedan i en tvärsnittsstudie sambandet mellan användande av nämndemän (och motsvarande) och några av de utfallsvariabler som identifieras i hypoteserna. Data har han själv samlat in via en enkät som han har skickat till justitiedepartementen i ett 80-tal länder. Effekterna förefaller små:

[L]ay participation has some positive effects on the judicial system (in terms of higher levels of de facto judicial independence and lower levels of corruption within the judiciary) but the effects on general governance indicators as well as on economic variables appear very uncertain.

Dessa modesta effekter får vägas mot bristen på juridisk kompetens hos nämndemän (och motsvarande). Jag lutar, tentativt, åt samma slutsats som Mårten Schultz.

Written by Niclas Berggren

17 augusti 2009 at 18:11

Låt de rika betala mer

Finns det inte förslag på att låta lyxbilar betala högre vägtullar än mer modesta fordon? I vilket fall föreslog nationalekonomins fader Adam Smith, i Wealth of Nations (2.V.III.I.256), att vägar skulle finansieras genom vägtullar beroende på vagnarnas vikt men att lyxvagnar skulle betala mer per viktenhet:

PD*26651541

When the toll upon carriages of luxury, upon coaches, post-chaises, &c. is made somewhat higher in proportion to their weight, than upon carriages of necessary use, such as carts, waggons, &c. the indolence and vanity of the rich is made to contribute in a very easy manner to the relief of the poor, by rendering cheaper the transportation of heavy goods to all the different parts of the country.

Tänka sig.

Written by Niclas Berggren

17 augusti 2009 at 12:11

Publicerat i fattigdom, rikedom, skatt

Hur länge lever en halshuggen?

halshuggenJag funderade ibland som barn på om en halshuggen person var vid medvetande efter avhuggningen. Jodå, ett litet tag, verkar det som, enligt en beskrivning av en doktor som ropade till ett huvud som just hade huggts av:

The whole thing had lasted twenty-five to thirty seconds.

Jag undrar vad man tänker under dessa sekunder.

Tips: Mind Hacks.

Written by Niclas Berggren

17 augusti 2009 at 8:10

Publicerat i död, läskigheter, medvetande

Paradiset på jorden

Professorn i biologi vid University of Chicago Jerry Coyne om behovet av religion:

Entire countries like Sweden and Denmark are atheistic and yet moral — indeed, more moral than the religion-ridden U.S.  Doesn’t that tell us that we don’t need religion?

Written by Niclas Berggren

16 augusti 2009 at 18:09

Publicerat i ateism, moral, religion

Socioekonomiska självmord

Den här ansatsen för att studera självmord tycker jag om:

[W]e would like to emphasize the importance of studying suicide by employing a “rational” approach that complements the medical perspective on suicide, which assumes suicide to be the result of “irrational” behavior arising from mental illnesses such as depression and other psychiatric disorders.

Den formulerades först av Hamermesh och Soss i ”An Economic Theory of Suicide” och är utgångspunkt i översiktsstudien ”Socio-Economic Studies of Suicide: A Survey”. Grundtanken är att självmord begås när den diskonterade strömmen av nytta under återstoden av livet bedöms understiga en kritisk (kanske negativ) nivå. Denna teoretiska utgångspunkt implicerar att socioekonomiska variabler påverkar självmordsfrekvensen. Om det inte bara är psykiska problem som får folk att ta livet av sig, blir forskningsfrågan vilka andra faktorer som spelar roll.

    Litteraturen har tittat på många variabler, och de empiriska resultaten är högst blandade. De mer tydliga resultaten: högre inkomst, högre befolkningstäthet och högre religiositet  ser ut att minska självmordsfrekvensen, medan högre inkomstojämlikhet, högre arbetslöshet, högre kvinnlig förvärvsfrekvens, högre skilsmässofrekvens och högre latitud/longitud ser ut att öka den. Dock ska tilläggas att kausaliteten i många fall är oklar, bl.a. därför att nästan alla studier använder sig av aggregerade, och inte individuella, data, och att det kan finnas bakomliggande förklaringar till både ovan nämnda variabler och självmordsfrekvensen som studierna inte fångar.

    Se även inläggen ”Rationell syn på självmord”, ”Den irrationella döden”, ”Eldvapen och självmord”, ”Homosexualitet och självmord””Självmordsbeteende gör livet ännu svårare” och ”Litium i dricksvattnet”.

    Written by Niclas Berggren

    16 augusti 2009 at 12:08

    Oxytocinets begränsningar

    oxytocinJag har hyllat oxytocin för dess förmåga att skapa tillit. Nu kommer dock en varning. En ny studie, ”Intranasal Administration of Oxytocin Increases Envy and Schadenfreude (Gloating)”, publicerad i Biological Psychiatry, rapporterar om ett experiment där personer fick spela ett slumpmässigt spel där de vann mindre, mer eller lika mycket pengar som en (påhittad) motståndare:

    In comparison with the placebo, oxytocin increased the envy ratings during unequal monetary gain conditions involving relative loss (when the participant gained less money than another player). Oxytocin also increased the ratings of gloating during relative gain conditions (when the participant gained more money than the other player). By contrast, oxytocin had no effect on the emotional ratings following equal monetary gains nor did it affect general mood ratings.

    Är det något jag inte önskar mig själva eller andra är det ett mer volatilt känsloliv med mer avund och skadeglädje. Vi ska nog ta det lite lugnt med oxytocin-nässprejen tills vidare. (Särskilt eftersom tillit har sina negativa sidor.)

    Written by Niclas Berggren

    16 augusti 2009 at 8:07

    Kunskapsproblemet

    W. H. Auden om sanning:

    Man … can never know the whole truth, because as the subject who knows, he has to remain outside the truth, and the truth is therefore incomplete.*

    Han låter precis som F. A. Hayek i ”The Use of Knowledge in Society” och The Sensory Order! Poeten möter nationalekonomen.

    *Ur Davenport-Hines, Richard (1995). Auden. London: Random House: 114.

    Written by Niclas Berggren

    15 augusti 2009 at 18:07

    Följ

    Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

    Gör sällskap med 1 141 andra följare

    %d bloggers like this: