Ska statuskonsumtion minskas?
Robert Frank och andra (se länkar nedan) hävdar att konsumenter bryr sig om status och att det leder till en tävlan med negativa välfärdseffekter. Därför bör staten, anser de, införa progressiva konsumtions- eller inkomstskatter, som dämpar arbets- och konsumtionshetsen, för allas bästa.
Nu visar Kenneth Arrow och Partha Dasgupta, i ”Conspicuous Consumption, Inconscpicuous Leisure”, publicerad i Economic Journal (preliminär gratisversion här), att detta är en förenklad analys:
It is commonly argued that because relative consumption appears to matter to people, they must be involved in a ”rat race”: people work harder and consume more than they would have were optimum public policies in place. But although consuming more today would improve one’s relative consumption now, it would worsen one’s relative consumption in the future. In this article we identify the structure of felicity functions for which the two effects offset each other exactly. The finding goes some way toward explaining why, while household surveys suggest that relative consumption matters, the consumption behaviour of households has not pointed unambiguously to the presence of relative consumption effects.
En lärdom tycker jag är att nationalekonomer bör vara försiktiga med att förespråka policyrekommendationer när den teoretiska grunden är outvecklad och när de empiriska resultaten inte är tydliga i någon viss riktning.
Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra”, ”Ska sport och smink beskattas?”, ”Statustävlan kan gynna miljön”, ”Två typer av egenkärlek” och ”Ett samhälle utan social rörlighet”.
Jag har ett enkelt exempel, troligen för enkelt.
Anta att tio personer har en brökaka och alla är lika hungriga.
Skall man då dela brödkakan i tio lika delar eller skall man ge den åt en?
Om man ger den åt en, vad tror Ni då de andra kommer att göra?
A. Tycka det är rättvist, för den där ena har nog förtjänat den?
B. Ta brödbiten ifrän honom, förmana honom och dela den rättvist mellan tio?
C Slå ihjäl den som fick brödet och dela jämt mellan nio?
D. Den starkaste slår ihjäl den som fick brödet, tar brödet och lämnar de åtta mesarna utan?
Ett exempel på hur ekonomi fungerar och vad ekonomer så ofta glömmer bort. Elementa.
Kristian Grönqvist
29 oktober 2009 vid 12:08
Jag svarar A, nej B, nej C, nej…
Ähum, kanske tröttnar folk på att riskera livet i kamper om brödbitar och ingår koalitioner inom vilka brödet fördelas. Och sen kanske man inför betalningsmedel för att underlätta transaktionen. Och sen kanske någon tar på sig administrationen av bestraffningar och bröd inom koalitionen. Och sen börjar folk bråka om att bli administratörer. Och då utvecklas det normer för hur administratören utses. Och sen utvecklas det en forskningsinriktning som studerar allt det där – och lite till. Och då dyker det upp någon tomte som suttit på kammaren och funderat helt själv och kan allt – minsann. Och sen skattar alla gott åt tomten.
Bohring
29 oktober 2009 vid 17:23
”teoretiska grunden är outvecklad”
Den teoretiska grunden utvecklas väl av att beslut fattas och sedan undersöks.
Jag får känslan av att om någon moderat shocksänker en skatt eller dumpar ett bidrag till någon fattig, utan någon teoretisk utvecklad grund så skulle det ses av högervridna nationalekonomer som att han har visioner och är modig etc..
saku
31 oktober 2009 vid 9:44
Bohring
Dum är den som ljuger, men den som tror på det är mycket dummare..
Kristian Grönqvist
31 oktober 2009 vid 14:47