Falska märkesglasögon
Personer som äger märkesvaror blir lätt lite sura på personer som köper billiga falsarier. På så sätt eroderas ju grunden för den popularitet som man som innehavare av äkta märkesvaror tror följer av att ha sådana varor (exklusivitet och uppfattad rikedom). Nu visar en ny studie, “The Counterfeit Self: The Deceptive Costs of Faking It”, accepterad för publicering i Psychological Science, att falska märkesvaror har vidare negativa effekter:
Though people buy counterfeit products to signal positive traits, we show that wearing counterfeit products makes individuals feel less authentic and increases their likelihood of both behaving dishonestly and judging others as unethical. In four experiments, participants wore purportedly “fake” or “branded” sunglasses. Those wearing “fake” sunglasses cheated more across multiple tasks than did participants wearing “branded” sunglasses, when they believed they had a preference for counterfeits (Experiment 1A) and when they were randomly assigned to wear them (Experiment 1B).
Se upp för personer med falska produkter, med andra ord. Får jag rekommendera the real thing istället?
Skattefusk är högre bland kvinnor med silikonbröst.
Frågan är främst juridisk, varumärket består oavsett vem som fysiskt producerar detta. Om D&G tillverkas i Kina är det fortfarande mer äkta, än om samtliga anställda på kontoret i Paris producerar en exakt liknande produkt. Jag föredrar kopior för att det skapar ny kreativitet hos originalet.
Åke
30 december 2009 vid 15:38
rättelse: alltså om de anställda skapar produkten med maskiner utanför företagets ägo.
Åke
30 december 2009 vid 15:40
Jag hörde nyligen talas om en studie (eller undersökning kanske passar bättre som beskrivning) där ett resultat var att de som köper piratkopior inte sällan köper originalet senare. Det kan väl möjligtvis kopplas ihop med denna studie, jag tänker närmast på “individuals feel less authentic”.
Dennis
30 december 2009 vid 15:45
Själv föredrar jag att umgås med folk som, om de vill ha solglasögon, köper solglasögon som de finner billiga och praktiska, och som inte har någon aning om hurvida de är piratkopior, och av vad i så fall.
David Bergkvist
30 december 2009 vid 16:27
De som har råd med originalen borde ha råd att avstå från kreativitet som fusk et.c., dvs de köper original och gör det rätta av ren bekvämlighet. Rätt bekvämt att veta att man har rätt utstyrsel i sociala sammanhang också. Åh, om jag vore rikare.. Jag som avskyr att shoppa skulle lämna över det till en personal shopper.
Camilla
30 december 2009 vid 19:22
Niclas
Om jag inte minns fel så antydde du en viss tolerans gentemot fildelning.
Då bör man inte ha något emot falska varumärken.
Anders B Westin
30 december 2009 vid 19:24
Voffö då då? Enligt vilken lag bör han det?
swingthatcat
30 december 2009 vid 20:12
STH
All mänsklig logik är inte reglerad via juridik.
Anders B Westin
30 december 2009 vid 20:17
Camilla,
Kreativiteten är det energiflöde som bland annat tar sin utgångspunkt i brytandet med det som blivit generellt. Alltså, när det omfattande utbudet av kopior försett alla med en LV-väska, så tvingas LV skapa nytt. Detta nyskapande, viljan till skönhet och makt, kommer alltså bl.a. ur viljan av avskilja sig från flocken av väskägare. Att avsiktligt föredra kopior kan endast vara tilltalande på ett konceptuellt plan. Frågan är om inte själva orginalet också befinner sig på detta immateriella plan.
Åke
30 december 2009 vid 20:17
STC
All mänsklig logik är inte reglerad via juridik.
Anders B Westin
30 december 2009 vid 20:17
Ursäkta feltryckningen. Jag hade stavat fel och försökte ändra STH till STC men råkade ………
Anders B Westin
30 december 2009 vid 21:00
Jag gillar varken märkesvaror eller kopior. Handlar istället på Dollastore.
Kristian Grönqvist
30 december 2009 vid 21:52
Jag tycker om hur Åke talar om det ytliga med ord som immateriellt och konceptuellt. Och det ytliga är ju just bara ytligt. Vad finns under? Och även linnen från LIDL är yta. Vad är Dollastore?
Camilla
30 december 2009 vid 22:22
Nu var det inte juridik, utan bundlingen av preferenser jag undrade över. Själv har jag vare sig faiblesse för dyra märkesvaror eller billiga kopior av desamma.
Däremot är jag en stor anhängare av privat fildelning av företrädesvis audio- och videomaterial.
Det är värre än så, till yttermera visso innehåller min bekantskapskrets inga personer som som lever efter idén att, för att citera nCOC, “grunden eroderas för den popularitet som man som innehavare av äkta märkesvaror tror följer av att ha sådana varor (exklusivitet och uppfattad rikedom)”.
PS Jag har på äldre dar lagt mig till med ungefär samma klädsmak som Göran Greider ;-)
swingthatcat
30 december 2009 vid 23:11
STC
Vad gäller klädsmak och attityd till löjliga varumärken så har jag tydligen mycket gemensamt med dig och Greider.
Jag hatar plastic bullshit. Oavsett sk original eller kopia. Råkar jag få tag på ett klädesplagg med synliga bokstäver så försöker jag skyndsamt sprätta eller med tuschpennan måla bort.
Men däremot älskar jag riktiga musiker och deras musik.
För detta vill jag ständigt betala.
Anders B Westin
30 december 2009 vid 23:42
Camilla,
finns det något djupare än skenet? Konstruktion av identitet, oavett om det sker med akademiska titlar, Burberry-halsduk eller
deffad kropp, anknyter till existensiella frågor. Bokstäverna i inlägget ovan tillhör samma teckenfamilj som varumärken byggs av. Tankar, ord och tecken.
I senmodernitetens kapitalism är det inte främst produkternas egenskaper vi betalar för, utan mervärdet ligger i de associationen produkterna laddats med. I detta finns svaret på varför de flesta människor föredrar ett fint äkta märke före en kopia – alltså om de fysiska egenskaperan är lika.
Åke
30 december 2009 vid 23:57
ABW: “Råkar jag få tag på ett klädesplagg med synliga bokstäver så försöker jag skyndsamt sprätta eller med tuschpennan måla bort.”
Jag med. Men det brukar mina vänner sortera under hyperpretentiöst, särskilt om man koketterar med det.
Åke
30 december 2009 vid 23:59
Åke
Jag har aldrig berättat för någon, förutom på denna “hemliga” blogg.
Min far var skräddare av den gamla sorten. På den tiden då hantverket talade för sig självt och man fick leta länge innan man hittade en “logotyp”.
Det var då på den tiden då man såg och kände kvalitet utan övertydliga tillgjorda skyltar som skapade chimärer i hjärnan på folk.
Anders B Westin
31 december 2009 vid 0:07
“Personer som äger märkesvaror blir lätt lite sura på personer som köper billiga falsarier. På så sätt eroderas ju grunden för den popularitet som man som innehavare av äkta märkesvaror tror följer av att ha sådana varor (exklusivitet och uppfattad rikedom).”
Detta är nog sant, men det illustrerar ju utmärkt en viktig positiv välfärdseffekt med dessa kopior, nämligen att de negativa positionella externaliteterna med märkesvarorna minskar!
I extremfallet där det inte går att tillverka något märkesplagg som inte kan kopieras till noll extrakostnad i Kina försvinner dessa externaliteter helt, och folk kan sluta upp med att lägga pengar på detta nollsummespel.
Olof Johansson-Stenman
31 december 2009 vid 0:19
Greider är ytterst medveten, ett riktigt förvaltat varumärke. Idag lyssnade jag på Filosofiska rummet, i vilket han deltog. När min buss passerade Odenplan tänkte jag att han borde klippa sig. Men det vore ju ett generalfel. Fleece, rutig skjorta och yvigt hår är starka symboler med en dos trivselmarxism.
Åke
31 december 2009 vid 0:53
Olof: Förvisso, men personligen finner jag den analysen, baserad på positionella externaliteter, partiell och inte tillräcklig för “policyrekommendationen” att falsarier bör stimuleras. Resultatet i ovan anförda studie är t.ex. en effekt man måste väga mot den effekt du talar om. Min kritik mot det positionella argumentet är dock vidare än så. I mån av tid och lust har jag utvecklat mina tankar om detta, bl.a. här, här, här och här.
nonicoclolasos
31 december 2009 vid 6:43
Camilla
Det skulle vara Dollarstore, En butikskedja som i allt väsentligt, säljer bruksvaror för halva priset mot billighetsvaruhusen i Stockholmsregionen. Dessutom säljer de rutiga Kanadaskjortor för 200.-och annat som Göran Grejder och jag gillar. De som gillar dylika rustika plagg för imagen, handlar desamma för fyra ggr priset i en sportaffär.
Det är så man här i förskingringen skiljer låssasträdkramare, från riktiga, eftersom de riktiga aldrig har betalat särskilt mycket för varan och varför skulle de det, eftersom de ändå skall skitas ner?
Kristian Grönqvist
31 december 2009 vid 18:04
Niclas, jag rekommenderar inte att “falsarier bör stimuleras”, men jag tror att dessa välfärdseffekter motverkar andra negativa konsekvenser av kopieringar (i en second-best-värld där externaliterna i sig inte internaliserats).
Jag har tittat på din tidigare “kritik mot det positionella argumentet” och jag vet inte om jag tycker att jag hittar så mycket kritik av själva argumenten. Däremot bygger ju all normativ analys, vare sig resultaten t ex implicerar en rekommendation av en skatt eller franvaro av en sådan, på förenklande antaganden.
T ex kan man argumentera för kunskapsexternaliteter av entreprenörsskap a la Schumpeter, men jag har en känsla av att statusdrivet hos entreprenörer ganska mycket handlar om framgång i sitt företag etc, snarare än statusen som konsumtionen kan ge upphov till.
Olof Johansson-Stenman
1 januari 2010 vid 16:31