Nonicoclolasos

Archive for januari 2010

I harmoni med naturen

Francis Bacon, Figure in a Landscape (1945), 144,8 x 128,3 cm:

Written by Niclas Berggren

31 januari 2010 at 13:17

Publicerat i konst

Vad är en paradox?

Jag har tidigare presenterat Frisörparadoxen och Lögnarparadoxen. De är roliga att tänka på! Men vad är egentligen en paradox? William Lycan ger, i den korta och stimulerande essän ”The Other Ways of Paradox”, följande definition:

More generally, then, a Paradox … is an inconsistent set of propositions, each of which is very plausible. And to resolve a Paradox is to decide on some principled grounds which of the propositions to abandon.

Det finns alltså paradoxer som går att lösa, genom att det bland de inkonsistenta satserna går att identifiera vilken eller vilka som ska överges. Sedan finns det antinomier. De verkar särskilt spännande:

Finally (returning to Quine), an “antinomy” is an intractable paradox, one that we cannot see how to resolve in either of the foregoing two ways: The argument does not succeed in convincing us that its conclusion is true-despite-appearances (often because the conclusion is overtly contradictory or otherwise incoherent), yet we can find no fallacious move in the argument; nor is there a premise that is shown false-despite-appearances. Antinomies, Quine says, “bring on the crises in thought” (p. 5); they show the need of drastic revision in our customary ways of looking at things.

Det är tråkigt att tänka i enlighet med invanda tankemönster. Fram för mer paradoxer och, inte minst, tankekriser!

Written by Niclas Berggren

31 januari 2010 at 8:00

Publicerat i filosofi, logik

Kan en liberal acceptera sharia?

Avhandlingen Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige har väckt stor uppmärksamhet, då den diskuterar hur ett samhälle ska förhålla sig till invånare vars kultur och rättsuppfattning skiljer sig från den gängse. Särskilt intressant blir det om sådana invånare är medborgare i länder med radikalt annorlunda rättsregler än Sverige. Jag är inte kompetent att analysera den juridiska argumentationen, men debatten kring ”sharia-lagar i Sverige” får mig att tänka på två typer av liberalism. Terminologin blir oundvikligen godtycklig, men låt mig kalla den ena typen för substantiell liberalism och den andra för proceduriell liberalism. Den förra kan inte acceptera icke-liberala lagar någonstans; den senare kan acceptera icke-liberala lagar, om individer fritt väljer dem. Den förra står för något slags universella rättigheter; den senare för ett mer relativistiskt synsätt, där det viktiga inte är reglers innehåll utan hur reglerna har uppkommit och om de som lyder under dem kan anses ha gett sitt samtycke. Den förra kan ses som individualistisk, i det att den anser att varje individ ska åtnjuta substantiella rättigheter; den senare kan ses som gruppinriktad, i det att den anser att grupper av individer ska få utforma regler som de önskar.

Det är inte svårt att se att konflikter kan uppstå mellan dessa liberalismer, gällande såväl kulturella som juridiska spörsmål. I princip borde synsätten kunna enas, men svårigheten är olika synsätt i den empiriska frågan, i vilken mån val att tillhöra en grupp med icke-liberala regler kan ses som fritt eller autonomt. Medan den proceduriella liberalismen säger att det är icke-liberalt att inte tillåta icke-liberala personers preferenser att realiseras, säger den substantiella liberalismen att grundläggande principer (t.ex. ”mänskliga rättigheter”) inte är förhandlingsbara, bl.a. därför att preferenser inte kan ses som oberoende av kulturell kontext.

Nå, för den intresserade tänkte jag nämna några lästips från den partikularistiska liberala traditionen:

Idén är att inrätta institutionella system där medborgarna i hög grad kan välja mellan olika regelverk, antingen genom att flytta eller genom att, i ett och samma geografiska område, välja mellan olika ”konstitutionella kontrakt”.

Det finns alltså argument för att liberaler bör kunna acceptera icke-liberala kulturella och legala ordningar under vissa villkor. Dessa argument bör, anser jag, finnas med i dagens debatt, som tycks polariserad. Å ena sidan försvarar konservativa och reaktionärer icke-liberala ordningar därför att de förkastar liberalismen och omfattar helt andra värderingar. Å andra sidan förkastar substantiella liberaler icke-liberala ordningar därför att de inte anser det troligt att människor i ett genuint fritt val skulle välja dem. Men tänk om de i ett genuint fritt val faktiskt skulle välja dem? Bör liberalismen då inte respektera dem?

För säkerhets skull bör jag kanske klargöra att jag inte betecknar mig som proceduriell liberal och att jag inte önskar se sharia-lagar i Sverige. Jag är däremot för en fördjupad analys på området, och detta inlägg ska ses som ett försök att bidra till en sådan. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

30 januari 2010 at 14:21

Behövs en mamma och en pappa?

När homoadoptioner debatterades för ett tiotal år sedan framfördes ofta som argument av motståndarna, att ett barn mår bäst av att växa upp med en förälder av vardera könet. Frågan är om de studier som åberopades, i den mån studier alls åberopades, ger vägledning i frågan — den metodologiska utmaningen är att särskilja effekten av kön från andra familjestrukturella faktorer.

I en ny översiktsartikel, ”How Does the Gender of Parents Matter?”, publicerad i Journal of Marriage and Family, granskar Judith Stacey och Timothy Biblarz forskningen på området, med särskilt tonvikt på att undersöka betydelsen av just föräldrars kön. Biblarz sammanfattar:

The bottom line is that the science shows that children raised by two same-gender parents do as well on average as children raised by two different-gender parents. This is obviously inconsistent with the widespread claim that children must be raised by a mother and a father to do well.

Stacey tillägger:

The family type that is best for children is one that has responsible, committed, stable parenting. Two parents are, on average, better than one, but one really good parent is better than two not-so-good ones. The gender of parents only matters in ways that don’t matter.

Frågan är om traditionalister på familjeområdet är mottagliga för resultat av detta slag.

Tips: Aqurette.

Written by Niclas Berggren

30 januari 2010 at 7:39

Publicerat i adoption, barn, familjen, forskning, kön

Kul på jobbet?

Artisten Oskar Linnros intervjuas i DN idag och får den existentiellt laddade frågan:

Men i förlängningen då, vad ska det leda till? Vad ska det stå på din Wikipediasida när du blir gammal?
— Jag vet inte, jag tycker egentligen inte att det här är kul. Jag är bra på det och gör det så länge som jag själv är nöjd. Men jag är som lyckligast när jag är på semester. Det är inte så jävla lätt att hålla på med musik.

Det händer att jag känner samma sak inför forskningen.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2010 at 15:22

Publicerat i forskning, lycka, musik

Lockar nationalekonomin egoister?

Är studenter i nationalekonomi mer egoistiska än andra? Vad beror det i så fall på? Tidigare studier kommer till olika svar på dessa frågor. En ny studie, ”Why Are Economics Students More Selfish than the Rest?”, hävdar att nationalekonomistudenter är mer egoistiska, och har följande att säga om hur det kommer sig:

A substantial body of research suggests that economists are less generous than other professionals and that economics students are less generous than other students. We address this question using administrative data on donations to social programs by students at the University of Washington. Our data set allows us to track student donations and economics training over time in order to distinguish selection effects from indoctrination effects. We find that economics majors are less likely to donate than other students and that there is an indoctrination effect for non-majors but not for majors.

Det verkar alltså som om de som studerar nationalekonomi som huvudämne är mindre generösa än andra men att de inte har blivit mindre generösa efter det att de började studera detta ämne. Detta skulle kunna förstås som att nationalekonomin traditionellt har ett rykte om att studera egoistiska aktörer, vilket kan få själviska studenter att söka sig till ett ämne där de kan förvänta sig att höra hemma. Studenter som inte studerar nationalekonomi som huvudämne men tar en del kurser tycks däremot bli mer själviska pga. ämnet.

Emellertid finner jag studiens slutsatser tveksamma, av två skäl:

  1. De två sociala program det rörde sig om har båda en politisk och aktivistisk prägel åt vänsterhållet. Det är på intet sätt liktydigt med egoism att inte vilja donera till dem.
  2. Studien kontrollerar inte för givande eller beteende i övrigt. Det kan mycket väl vara så att studenter i nationalekonomi ger på annat sätt, eller tar hand om en sjuk mamma, eller sparar pengar för att kunna starta projekt som kommer många till del.

Därmed inte sagt att studenter i nationalekonomi inte är mer själviska än andra, bara att jag inte övertygas av denna studie.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2010 at 11:35

Är mer erfarna läkare bättre?

Man skulle kunna tro att svaret självklart är ja, men inte alltid. Studien ”Does Experience Make Better Doctors?” finner följande:

In this paper, we examine the “learning-by-doing” hypothesis in medicine using a longitudinal census of laser in situ keratomileusis (LASIK) eye surgeries collected directly from patient charts. … Our results do not support the hypothesis that the surgeon’s individual learning improves outcomes, but we find strong evidence that experience accumulated by surgeons as a group in a clinic significantly improves outcomes.

Detta kanske implicerar att det viktiga som patient är att komma till en sjukvårdsinrättning där kollektiva utbyten förekommer, där läkarna lär av varandra i institutionaliserade former.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2010 at 8:00

Publicerat i expertis, hälsa, kunskap, medicin

Vad är det för hundar egentligen?

Witold Gombrowicz, den absurda formuleringskonstens mästare, i Trans-Atlantic (s. 89):

Sålunda kom två stycken jyckar, varav den ena var en kuperad Pekines men med yvig svans …

Och på s. 90:

Jag frågade så, för just då hade en liten jycke, lik en varg, men också en tax, sprungit förbi …

Written by Niclas Berggren

28 januari 2010 at 16:31

Publicerat i djur, genier, humor, idoler, litteratur

Det svänger

Sir Elton John har skrivit ”Born to Boogie” till den fantastiska musikalen Billy Elliot, som jag såg i New York i somras:

För mer om min upplevelse av musikalen, se inläggen ”Hårda ord i politiken” och ”Det är Pride-vecka”.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2010 at 12:12

Publicerat i musik

Experimentell politik

Det finns en stark politisk tradition av enhetstänkande i Sverige: en likadan politisk lösning ska gälla alla. Ett sådant tänkande utgår i regel från att vi redan vet vilka metoder som mest framgångsrikt uppfyller givna mål, liksom från att målen är just givna. Men om det finns goda skäl att anta att målen varierar människor, stadsdelar, kommuner, landsting, regioner etc. emellan, och om det finns goda skäl att anta att det råder osäkerhet om vilka metoder som mest framgångsrikt uppfyller givna mål, då finns det också anledning att vara öppen för pluralism och experimenterande. Olika politiska beslut bör då kunna gälla på olika platser, för att lättare kunna utvärdera olika metoder och se vilka som fungerar bäst. Det kan handla om att staten tillämpar olika politik och regelverk eller om att t.ex. kommuner tillåts välja olika politik och regelverk.

En sådan ansats föreslås av Len Burman med avseende på stimulansåtgärder, eftersom vi faktiskt vet ganska lite om hur olika sådana åtgärder fungerar:

What do we do in the face of our ignorance? At the national level, we probably should try lots of different things — kind of a diversification strategy. We’re doing that. But we should also encourage the states to experiment so we can learn what works, rather than mandate a one-size-fits-all approach. The ideal ”experiment” would assign different ”treatments” to different states. States that begin with A-E: tax credits, F-K: infrastructure, and so on. We could even have a control group that would get nothing.

Den politiska debatten motverkar denna öppna och vetenskapsvänliga syn på politik. I debatten ska man vara självsäker och låtsas veta allt. Det torde leda till sämre resultat än om alla ödmjukt erkände sin okunnighet i många frågor och att vi bör ta fram bättre kunskap om konsekvenser genom differentierad, experimentell politik. Det jag tror många är rädda för är att behöva överge gamla käpphästar — och att skillnaderna i olika ekonomiska utfall riskerar att öka. Själv tror jag att skillnader bör ses i ett dynamiskt perspektiv: de kan bli en drivkraft till reformer, men för att veta vilka som fungerar bäst behöver som sagt olika metoder prövas.

För en analys av grunder för kommunalt självstyre, se Gissur Ó. Erlingsson och Jörgen Ödalens artikel ”Kommunalt självstyre, demokrati och individuell autonomi”, publicerad i Tidskrift för politisk filosofi.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2010 at 8:00

Vacker i alla kläder

Filipe Mota:

Written by Niclas Berggren

27 januari 2010 at 15:08

Publicerat i skönhet

Det tragiska livet

Arthur Schopenhauer har påverkat mig med sin analys av tillvaron. I The World as Will and Representation skriver han:

That which bestows on everything tragic its peculiar elevating force is the discovery that the world, that life, can never give real satisfaction and hence is not worthy of our affection: this constitutes the tragic spirit – it leads to resignation.

Frågan är om det är tragiskt att försöka bekämpa resignationen.

Written by Niclas Berggren

27 januari 2010 at 10:53

Publicerat i filosofi, pessimism

Kvinnors chokladsug varierar

Jag är mer eller mindre ständigt sugen på choklad, men det visar sig att kvinnors chokladsug varierar. Enbart hälften av alla kvinnor tycks ha chokladsug, och av dem uppträder chokladsuget i hälften av fallen i början av menstruationen. Kan det vara så att kvinnors chokladsug är hormonbestämt? I studien ”Perimenstrual Chocolate Craving: What Happens after Menopause?”, publicerad i Appetite, rapporteras:

This study examines whether the primary cause of this ”perimenstrual” craving is a direct effect of hormonal changes around the perimenstrum, or rather if the craving is a general response in some individuals to stress or other notable events. Insofar as there is a direct hormonal effect, one would predict a substantial decrease of 38% in total chocolate craving in women post-menopause, corresponding to the proportion of women pre-menopause who report craving chocolate exclusively perimenstrually. Based on a survey of pre- and post-menopausal alumnae of the same University, we report a significant but small decrease in prevalence of chocolate cravings post-menopause. The decrease is only 13.4% and thereby much smaller than a 38% drop predicted by a purely hormonal explanation, suggesting that female reproductive hormones are not the principal cause of perimenstrual chocolate craving.

Bra, då vet vi det.

Written by Niclas Berggren

27 januari 2010 at 8:16

Alarmklocka som gömmer sig

clocky1

Är du en snooze-missbrukare? Då bör du köpa en Clocky.

Written by Niclas Berggren

26 januari 2010 at 15:57

Publicerat i tid

Vad är klockan?

När någon ställer frågan ”Vad är klockan?” när klockan är 15.08, blir svaret i regel: ”Tio över tre”. Detta svar är, strikt talat, falskt, men ändå ges det. Människor rundar av och är inte helt sanningsenliga i kommunikationen med andra. Detta beläggs i en ny fransk experimentell studie, ”Truthfulness and Relevance in Telling the Time”:

The present study shows that such a mindreading ability and attention to the point of view of the hearer is at work even in the simplest forms of everyday communication between strangers. Speakers tend to make the effort of inferring what information may be relevant, i.e. be both consequential and easy to process, for the hearer. In so doing, they go beyond facilitating comprehension, and attend to the interests that make comprehension desirable to the hearer in the first place. Helpful speakers aim at relevance in what they say. They spontaneously adjust the level of accuracy of their utterances – up or down as the context requires – so as to optimise relevance.

Ett resultat är att respondenterna inte rundade av tiden för att det var enklare för dem själva (inga skillnader återfanns t.ex. mellan respondenter med analog och respondenter med digital klocka). Är detta ett generellt inslag i kommunikation: att vi uttrycker oss för att optimera relevans för mottagaren? Vad får vi ut av det som talare? Finns det ett reciprokt inslag, så att vi förväntar oss att andra optimerar relevans för oss, om vi gör det för dem? Vad skulle Kant säga om detta avsteg från strikt sanningsenlighet? Upphör inte all grund för tillit genom detta relevansoptimering? Slutligen: Vore det inte kul att börja bestämma tid med människor på ett icke avrundat sätt: ”Vi kan väl ses och luncha kl. 12.03?”?

Written by Niclas Berggren

26 januari 2010 at 8:20

Asocial ekonom

Ekonomipristagaren Vernon Smith:

What do you think is your main personal flaw?
I don’t like cocktail parties, and I get bored quickly. I’m not really a very social person.

Jag är likadan, men jag anser inte detta vara en negativ karaktärsegenskap (förutom i så måtto att andra kan se den som en negativ karaktäregenskap, vilket kan vara negativt för en själv).

*Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 95.

Written by Niclas Berggren

25 januari 2010 at 17:43

Publicerat i nationalekonomi, umgänge

Hur öka valdeltagandet?

Ett nytt förslag från två italienska nationalekonomer om hur deltagandet i valen till Europaparlamentet skulle kunna fås att öka:

Our idea is that this number of seats should be fully allocated to the member country only if the turnout in the European elections in that country exceeds a certain threshold, for example 90%, which is the percentage historically reached in countries like Belgium or Luxembourg where a compulsory vote scheme is in place. In all cases in which turnout is lower than 90%, we suggest a mechanism that allocates the number of seats in proportion to the turnout. For instance, if in Italy only 45% of eligible voters had voted, only 36 seats, rather than the 72 potentially assignable, would have been allocated. Consequently, the European Parliament would have a total number of seats varying according to the turnout in the different European countries.

Italien skulle få en starkare ställning om detta förslag genomfördes (vilket möjligen kan förklara varför de båda ekonomerna framför förslaget); Sverige skulle få ungefär samma relativa position i Europaparlamentet som idag. Nå, det är ett innovativt förslag, som väl också skulle kunna tillämpas för riksdagsval, men jag ställer mig, påverkad som jag är av av nationalekonomerna Bryan Caplan och Greg Mankiw samt filosofen Jason Brennan, tveksam till det mål som förslaget syftar till att uppnå.

Written by Niclas Berggren

25 januari 2010 at 14:43

Publicerat i politik, reformer, val

Bör djurförsök stoppas?

Ja, jag börjar luta åt den uppfattningen — bl.a. påverkad av Robert Bass uppsats ”Lives in the Balance: Utilitarianism and Animal Research”. Han granskar de utilitaristiska argumenten för och emot noga, bortom förenklade slagord och frågor (av typen ”Om du kunde rädda ett sjukt barn genom experiment på ett djur, skulle du inte göra det då?”). Hans slutsats:

The real question that faces the utilitarian is whether we can institutionalize animal research in a way that is prospectively justified. That is, can we authorize large quantities of animal research in a way that (a) has a high probability of supporting research that itself has a high probability of producing net benefits, and that (b) has a low probability of supporting research that does not have good prospects of producing net benefits?

On present evidence, the needed prospective justification seems unlikely. First, as we have seen, we do not have strong evidence for large human benefits of animal research in any case. At the very least, much better and more detailed accounting is needed to make the case for substantial human benefit. Second, since the evidence indicates that Institutional Animal Care and Use Committees do not reliably discriminate between promising and unpromising science, we would need to develop new and more rigorous evaluation procedures. It is difficult to know just how to proceed, however, if our best efforts so far, by way of designing and regulating IACUC procedure, have proven no more reliable than flipping a coin. Third, we still need to consider the magnitude of animal harm. It will not be enough to find a small human benefit attributable to animal research. There is a great deal of harm to animals at stake: imposition of fear, pain, distress, injury, confinement, suffering, disease and death upon many of the test subjects. Only enormous and very clear prospective benefits to humans could outweigh that. In the absence of that kind of evidence, it is hard to see any utilitarian justification for institutionalized animal research.

Om du vill tillåta djurförsök, på vilken punkt anser du att Bass har fel?

Written by Niclas Berggren

25 januari 2010 at 8:35

Parken

Gustav Klimt, The Park (1910 eller tidigare), 110,4 x 110,4 cm:

Written by Niclas Berggren

24 januari 2010 at 15:32

Publicerat i konst

Status, nyrika och korsetter

Thorstein Veblen är en man vars tänkande man bör stifta närmare bekantskap med. Mest känd är hans bok The Theory of the Leisure Class. Nu kan man ta del av centrala delar av hans analys i uppsatsen ”Thorstein Veblen and American Social Criticism”; t.ex. kan man läsa om statusjakten som fundamental mänsklig drivkraft och om de förmögnas oproportionerligt stora inflytande på den sociala utvecklingen, inte därför att de dominerar andra utan därför att andra imiterar dem.

En intressant del av uppsatsen tar upp hur de traditionellt förmögna trendsättarna reagerar på nyrika som tar plats i deras mitt:

One of the peculiar things about the rules governing status is that they must often remain tacit in order to be effective. This is why people react with such hostility to the arriviste. Newer members of a social class tend to be acting out, quite consciously, a script that older members of the class have long ago internalized … The arriviste or the nouveau riche are often accused of vulgarity. Yet often the problem is not that they are doing anything wrong, it’s that they are doing it all too consciously. This leaves more entrenched members of the class feeling exposed, because it reveals the artifice underlying what they prefer to regard as a purely natural form of behavior. … As a result, the conventions associated with any given status hierarchy often cannot survive explicit articulation, simply because this exposes the artificiality of the practice.

Statusjakten är alltså evig, den tar sig bara nya former. Det är bl.a. därför jag är skeptisk till förslag, från Robert Frank och andra, att genom beskattning av statusvaror försöka minska statusjaktens omfattning. Denna jakt är, misstänker jag, likt det där monstret med många huvuden: hugger man av ett kommer bara ett nytt. Exempel på det ges i uppsatsen.

Jag roades, slutligen, av en lista över saker Veblen ogillade:

He disapproved of duels (a “barbarian recrudescence”), sports (“serviceable evidence of an unproductive expenditure of time”), manners (“the voucher of a life of leisure”), dogs (“the filthiest of the domestic animals”), corsets (“crucifixion of the flesh”), churches (“the priestly vicarious leisure class”), captains of industry (“quasi-predatory careers of fraud”), cap and gown in academia (“atavistic conformity”), and so on.

Fast mest förtjust är jag i Veblens syn på vad som ska hända efter döden.

Written by Niclas Berggren

24 januari 2010 at 8:23

Direktbegraving, ja tack

Direktbegravning blir allt vanligare, men naturligtvis ska en präst, med mumbo-jumbo-ordet ”människovärde”, försöka stoppa utvecklingen:

Sedan 2006 har antalet direktbegravningar i Göteborgsområdet ökat med drygt 20 procent.
– De läggs i en kista, den enklaste varianten och så körs de rakt in i krematoriet och ut i minneslunden. Inte ens en urna är det utan alltså raka vägen. Det är inte människovärdigt, säger Peter Bratthammar.

Jag tycker tvärtom att det låter som en utmärkt ordning, i synnerhet om de anhöriga föredrar den. Den som är död är död och bryr sig ändå inte. Direktbegravning får mig att tänka på kung Fahd och professor Veblen.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2010 at 14:39

Nationalekonomens uppgift i samhällsdebatten

Ekonomipristagaren George Stigler, i ”The Economist and the State”, publicerad i American Economic Review:

Their competence consists in understanding how an economic system works under alternative institutional frameworks. If they have anything of their own to contribute to the popular discussion of economic policy, it is some special understanding of the relationship between policies and results of policies. The basic role of the scientist in public policy, therefore, is that of establishing the costs and benefits of alternative institutional arrangements.

Denna nationalekonom instämmer.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2010 at 8:47

Logiska spritvanor

Witold Gombrowicz, den absurda formuleringskonstens mästare, i Trans-Atlantic (s. 12):

… än drack jag vodka, än drack jag återigen inte vodka …

Written by Niclas Berggren

22 januari 2010 at 16:59

Publicerat i alkohol, genier, idoler, litteratur, logik

Är ateismen en religion?

Vissa menar att ateismen är ett slags religion. En märklig hållning, kan tyckas, vilket också påpekas av bibelexperten, professor emeritus Bertil Albrektson:

Min spontana reaktion är väl helt enkelt att ateism och religion inte går ihop, att de tvärtom utesluter varandra. Själva poängen med ateismen kan ju sägas vara att man förnekar gudstrons berättigande; sammanställningen förefaller då att vara självmotsägande, någonting i stil med en fyrkantig cirkel eller en långhårig flintskalle.

Någon kanske invänder att ateism som religion syftar på att vi aldrig kan veta något med full säkerhet och att ateism därför, i lika hög grad, som religion, bygger på obevisade teser. Albrektson låter sig inte imponeras av sådana kunskapsnihilistiska påståenden:

Den som hävdar existensen av något måste ju kunna ge hållbara skäl för att det verkligen förhåller sig så som påstås, medan den som ställer sig skeptisk kan nöja sig med att konstatera att sådana skäl saknas. Existens kan beläggas på ett annat sätt än icke-existens. Bevisbördan, plikten att styrka sin tes med belägg och argument, vilar rimligen främst på den som påstår att något finns.

Just så. Det är befängt att påstå att ateismen är en religion.

Written by Niclas Berggren

22 januari 2010 at 11:59

Fattigdomen faller

När man, som jag, dagligen läser DN Kultur (ett alster fullt av högstämd retorik men tomt på statistik och data), får man lätt intryck av att tillvaron för världens fattiga har försämrats kraftigt under de senaste decenniernas globalisering och liberalisering. Om man tar del av forskning på området får man revidera det intrycket. I en ny studie, ”Parametric Estimations of the World Distribution of Income”, finner Maxim Pinkovskiy och Xavier Sala-í-Martin följande:

Using the official $1/day line, we estimate that world poverty rates have fallen by 80% from 0.268 in 1970 to 0.054 in 2006. The corresponding total number of poor has fallen from 403 million in 1970 to 152 million in 2006. … We find that various measures of global inequality have declined substantially …

Andelen fattiga i världen illustreras i denna figur:

När det gäller inkomstfördelningen har ginikoefficienten i världen utvecklats så här:

Förvisso är det lätt att se att mycket nöd återstår i världen, men det är ändå glädjande att utvecklingen i stort inte bara har gynnat världens rika utan även stora delar av de fattiga.

Se även ”Fattigdomen minskar pga. ekonomisk tillväxt” och ”Är omfördelning viktig?”.

Written by Niclas Berggren

22 januari 2010 at 6:48

Tilltagande nedskräpning

År 1982 lanserade James Wilson och George Kelling teorin om trasiga fönster. Den säger att om enkla förseelser inte åtgärdas och beivras, som när trasiga fönster inte byts ut och när fönsterkrossare inte bestraffas, signalerar det att man kan bete sig slarvigt eller t.o.m. kriminellt utan att det har några konsekvenser för en. Det leder till fler förseelser. En ny studie av João Ramos och Benno Torgler, ”Are Academics Messy? Testing the Broken Windows Theory with a Field Experiment in the Work Environment”, undersöker om teorin stämmer på en universitetsinstitution:

We explore academics’ and postgraduate students’ behaviour under an order condition (clean environment) and a disorder condition (messy environment). We find strong support that signs of disorderly behaviour triggers littering. In the disorder treatment 59% of the subjects litter compared to 18% in the order condition. The results remain robust when controlling compared to previous studies for a large set of factors in a multivariate analysis. When academic staff members and postgraduate students observe that others violated the social norm of keeping the common room clean the probability of littering increases ceteris paribus by around 40 percent.

Det gäller alltså att se till att förfallet inte börjar, för börjar det, eskalerar det. Frågan är hur man bäst undviker att förfallet börjar. Ska man utse någon ansvarig? Ska man hota med straff? Ska man ordna med höjd risk för upptäckt? Övervakningskamera? Vädja till omsorg om det allmänna bästa?

Written by Niclas Berggren

21 januari 2010 at 13:52

Är livet på allvar?

I novellen ”Med strömmen” av Hjalmar Söderberg konstaterar Gabriel Mortimer följande:

Då man säger, att livet är en fars, menar man, att det är utan allvar. Men det kräver ett allvarligare sinne än folket har mest för att lägga tillvaron under en så hög och sträng måttstock, att dess allvar faller igenom och blir till skämt. Det är således allvaret som gör livet till en fars, och villkoret för att kunna ta livet seriöst är alltså att vara utan allvar!

Jag är rädd för att jag inte är utan allvar.

Written by Niclas Berggren

21 januari 2010 at 12:53

Publicerat i allvar, genier, idoler, litteratur

Förtroendet för bankerna är högt

Man skulle kunna tro att den ekonomiska krisen har eroderat tilliten till bankerna. Så tycks i vilket fall inte vara fallet i Österrike, enligt den nya studien ”Trust in Banks? Evidence from Normal Times and from Times of Crisis”:

Employing survey evidence from Austrian households, we show that trust in banks is mainly affected by ”subjective” variables like the individuals’ assessment of the current economic and financial situation and by their future outlooks. After controlling for these variables we show that the financial crisis has caused a reduction in trust (around -7.5pp) which is sizable but not dramatic. Even at its lowest point (in the first quarter of 2009) 65% still report to have trust in the banking system, which is a higher percentage than for many other institutions.

Detta kan bero både på att många ser bankernas agerande som klokt och balanserat efter krisen och på att staten har agerat, med insättningsgaranti och penningpolitiska åtgärder, till stöd för banksystemet. Hursomhelst torde det vara positivt för en ekonomi med ett högt förtroende för banksystemet, eftersom det annars skulle kunna bli mindre resurser för utlåning till investeringsprojekt och eftersom en misstro skulle kunna kräva åtgärder som egentligen inte är ekonomiskt rationella.

Written by Niclas Berggren

21 januari 2010 at 7:37

Hälften kvar

Ekonomipristagaren Paul Samuelson får följande fråga:

What is the absolute limit to taxation (give a maximum percentage of GDP)?

Hans svar:

Above 50% marginal tax rates are self-defeating.

Lyssnar svenska politiker på nationalekonomins (nyss avlidne) nestor?

Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 266.

Written by Niclas Berggren

20 januari 2010 at 17:16

Man med apa

Hård och mjuk på samma gång:

Written by Niclas Berggren

20 januari 2010 at 15:19

Publicerat i skönhet

Mer pengar till dig



Written by Niclas Berggren

20 januari 2010 at 6:49

Publicerat i skatt

Apor känner igen ansikten

Fascinerande ny forskning av Jennifer Pokorny och Frans de Waal, ”Monkeys Recognize the Faces of Group Mates in Photographs”, publicerad i PNAS, visar följande:

Can nonhuman primates recognize familiar individuals in photographs? Such facial identification was examined in brown or tufted capuchin monkeys (Cebus apella), a New World primate, by letting subjects categorize facial images of conspecifics as either belonging to the in-group or out-group. After training on an oddity task with four images on a touch screen, subjects correctly identified one in-group member as odd among three out-group members, and vice versa. They generalized this knowledge to both new images of the same individuals and images of juveniles never presented before, thus suggesting facial identification based on real-life experience with the depicted individuals. This ability was unexplained by potential color cues because the same results were obtained with grayscale images. These tests demonstrate that capuchin monkeys, like humans, recognize whom they see in a picture.

Detta med att känna igen personer i den egna gruppen är intressant, för jag upplever mig ha svårare att minnas och skilja mellan ansikten hos personer som tillhör andra grupper än den egna, t.ex. asiater och svarta.

Written by Niclas Berggren

19 januari 2010 at 17:07

Publicerat i biologi, djur, forskning

Religiös rättvisa?

Det är inte bara kristna företrädare, som Åke Green och Pat Robertson, som ser händelser som jordbävningen på Haiti som ett gudomligt straff. Den turkiske tidningskolumnisten Nuh Gönültaş för samma resonemang:

The Quran tells us that if collective sins are not met with collective repentance, that some disasters will occur in that region. The fundamental reality of [Haiti] is that the majority of its people are engaged in witchcraft.

Är det inte lite märkligt hur en allvetande och allsmäktig gud inte anses straffa de skyldiga utan även en stor mängd oskyldiga genom naturkatastrofer som slår blint? Han vet ju vilka som är skyldiga; han förmår ju straffa enbart de skyldiga. Ändå straffar han ett kollektiv, vari såväl skyldiga som oskyldiga förekommer. Mig tycks det klart att någon sådan gud inte existerar — eller att han är genuint ond. I ingetdera fallet bör man dyrka en sådan gud, varken i en islamsk eller i en kristen version.

Written by Niclas Berggren

19 januari 2010 at 12:17

Liberaliseringar ger tillväxt

Läser man DN Kultur kan man lätt få för sig att liberaliserande reformer av den ekonomiska politiken inte medför några fördelar. Som tur är finns mer högkvalitativ litteratur att tillgå. En ny studie, ”Structural Policies and Growth: Time Series Evidence from a Natural Experiment”, publicerad i Journal of Development Economics, undersöker effekten på ekonomisk tillväxt av sådana reformer (närmare bestämt ”price liberalization, foreign exchange/trade liberalization, small/large scale privatization, enterprise reform, competition policy reform, banking sector reform, and reform of non-banking financial institutions”) samt av en förstärkt rättsstat i före detta kommunistländer. Deras resultat:

In this paper we utilize an eleven year panel of 26 transition countries to identify short term effects of structural policies that are large and significant. A ten percent change in the quality of structural policies (or the Rule of Law) towards OECD standards is shown to raise annual growth by about 2.5%. To control for endogeneity, we develop an instrument using the hierarchy of institutions hypothesis and find that it holds a robust explanatory power. We also document that early reformers reap the greatest benefits, but that it is never too late to begin structural policy reforms.

Värderar man ökat ekonomiskt välstånd förefaller de vidtagna reformerna ha varit synnerligen bra.

Written by Niclas Berggren

19 januari 2010 at 7:54

En enkel ekonomipristagare

Paul Samuelson, på frågan om vilken favoriträtt han har:

Skim milk.

Ur Horn, Karen Ilse (2009). Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics. Cheltenham: Edward Elgar: 267.

Written by Niclas Berggren

18 januari 2010 at 17:08

Varför äldre inte ändrar sig

Fyra teorier om varför man blir mindre benägen att ändra uppfattning ju äldre man blir:

  1. Hjärnan rostar med åldern: ”[P]eople’s minds just start to get crusty and hard to move as time passes, like rusty machines in need of oil. They resist change because friction in the gears impedes free thinking and hence the acceptance of new ideas. Perceived this way, resistance to change is a form of irrationality that derives from inefficient mental processes.”
  2. Gamla har redan tagit hänsyn till det mesta: ”Resistance to change is the outcome of rational information processing. …. A young person has a small data set, because he has had few experiences and less time to observe the world. Consequently, the marginal impact of any new observation is larger. An older person, on the other hand, has a large data set, and therefore the marginal impact of one additional data point is likely very small.”
  3. Det kostar mer att lära sig nytt med åldern, och intäkterna blir lägre: ”[O]ften skills are specific to a certain task or way of doing things, and each new skill is costly to acquire. Most people have made a substantial investment learning to do things one way. If a better way comes along, it may be optimal to stick with the old not-quite-as-good way and not pay the cost of learning something new. A young person faces the same cost (learning to do it) either way, and so might as well pick the new way. Magnifying this effect is that the benefits of learning something new are lower the older you get.”
  4. Gamla vet att de inte får höra något nytt: ”This one relies on the desire of rational people to conserve their limited mental space and time. If one has only a finite amount of mental resources to spend in thinking about stuff, it’s rational to allocate less time to those subjects on which new information or discussion is unlikely to generate change.”

Jag ser teori nr. 1 och teori nr. 3 som snarlika, och teori nr. 2 och teori nr. 4 som snarlika. Nå, vilken teori ser du som mest plausibel? Det ligger nog något i samtliga teorier, även om jag själv tror att teori nr. 1 förklarar mycket. Rigiditet i tänkandet utgör en av orsakerna till att jag i regel inte tilltalas av äldre personer på ett intellektuellt plan (heller).

Written by Niclas Berggren

18 januari 2010 at 12:32

Publicerat i ålder, flexibilitet, insikt

Trollen på internet

Det finns gott om s.k. internettroll:

[A] troll is someone who posts inflammatory, extraneous, or off-topic messages in an online community, such as an online discussion forum, chat room or blog, with the primary intent of provoking other users into an emotional response or of otherwise disrupting normal on-topic discussion.

Jag läste just en såväl underhållande som insiktsfull analys av detta fenomen, ”Conversation Hackers”. Hur bör man hantera trollen?

People usually go for the easy and virtuous option: they moralize Trolls. Trolls are time-wasters, destroyers of the ethics of discussion, sociopaths of the Internet. We should look forward to banning them completely in the near future. That reaction is understandable, but, we think, counterproductive. Anti-Troll discourse is utopian. … We suggest, instead, that peace could be made between Trolls and other humans. Conversation hackers are useful. Like other hackers, they test the boundaries of a system, and they force users to devise better systems. They strain human argumentation to its limits. Dealing with Trolls forces you to sharpen your arguments and keep a cool head. Sometimes you might even learn something from a Troll. … There is another reason to make peace with Trolls: they are much less alien than we’d like to think. Everyone has their inner Troll; everyone has their urges to argue pointlessly with people they know they won’t convince.

Finns det internettroll bland kommentatorer på denna blogg? Jag vet inte riktigt, men i vilket fall har jag i stort samma synsätt som framförs ovan, att jag låter troll eller misstänkta troll hållas. Trollet i mig gillar dem nog lite, även om jag önskar att deras andel av kommentatorer på bloggar skulle gå ned.

Written by Niclas Berggren

18 januari 2010 at 7:38

Publicerat i etikett, Internet, regler

Är det bra att bli förälder?

Det tycks föra med sig vissa saker, enligt Hjalmar Söderberg i novellen ”Med strömmen”:

Mortimer blev familjefar, och en familjefar har viktigare saker att tänka på än livets mening och sin egen själsutveckling.

Written by Niclas Berggren

17 januari 2010 at 19:06

Publicerat i barn, genier, idoler, intellektuella

Rationella, trots allt?

Det är populärt, numera, att framställa människor som irrationella. Experimentell forskning sägs visa att människor inte beter sig i enlighet med teorin om förväntad nytta, och som alternativ har bl.a. prospect theory utvecklats. Den sägs på ett bättre sätt kunna förklara människors val under osäkerhet. Nu går Krzysztof Kontek till teoretisk motattack, i ”The Illusion of Irrationality”:

Expected Utility Theory, based as it is on the assumption that wealth changes are perceived in absolute terms, can neither predict nor explain the preference reversals observed in the Common Ratio and Allais paradoxes. This leads to the conclusion that people are irrational. However, once it is assumed that wealth changes are perceived in relative terms, the preference reversals are fully predictable and there is no reason to regard people as irrational. As the perception of wealth changes in relative terms was stated even by Kahneman and Tversky, people’s behavior should be regarded as rational and the relative utility function should be used for its description. It follows that the stated irrationality is merely a result of using an improper model. This is what we call the illusion of irrationality.

Vad säger beteendeekonomerna om detta? (Man kan kanske fråga sig om detta är en substantiell eller semantisk diskussion.)

Written by Niclas Berggren

17 januari 2010 at 14:14

Svart dominans

Michael Rodriguez, 0702 (2007), 147,3 x 127,0 cm:

Written by Niclas Berggren

17 januari 2010 at 9:24

Publicerat i konst

Orsaker till skilsmässa

Skilsmässolagarna har liberaliserats i många länder, vilket torde utgöra ett nödvändigt villkor för de ökningar i skilsmässofrekvens som kan konstateras. I studien ”The Effect of Divorce Laws on Divorce Rates in Europe”, publicerad i European Economic Review, bekräftas detta samband:

We estimate that the introduction of no-fault, unilateral divorce increased the divorce rate by about 0.6, a sizeable effect given the average rate of 2 divorces per 1000 people in 2002.

Men vad påverkar valet att skilja sig, givet att det är lagligt enkelt att göra det? En faktor skulle kunna vara att makar förr i tiden specialiserade sig — kvinnor på hushållet, män på arbetet — vilket gjorde det svårt att bryta upp. Männen behövde sina kvinnor; kvinnorna behövde sina män. Numera arbetar dock kvinnor, vilket har minskat specialiseringen och därmed också kostnaderna av att avsluta äktenskap. En ny tysk studie, ”Effect of Labor Division between Wife and Husband on the Risk of Divorce: Evidence from German Data”, finner inte direkt belägg för denna tes men konstaterar följande:

Couples with a female main earner and a husband doing most of the housework have a substantially higher probability of separation than couples with the traditional male breadwinner/housewife-pattern. Marital stability is also considerably reduced if the wife has to bear the double burden of market and housework which we cannot find if the husband bears it. In contrast, the equal division does not significantly alter the risk of divorce.

Det sista resultatet finner jag särskilt intressant. Om båda makarna arbetar och delar lika på hushållsarbetet påverkar inte det skilsmässofrekvensen jämfört med en situation av specialisering.

Written by Niclas Berggren

16 januari 2010 at 14:45

Är det moraliskt acceptabelt att sälja barn?

Ja, det är det i regel, menar Bryan Caplan, företrädesvis i dessa två fall:

1. If you reasonably expect that your baby will be better-off – for example because you’re on the edge of starvation – then selling your baby is a tragic but morally admirable sacrifice.

2. If you reasonably expect that your baby will be worse off, but still have a life worth living, and you desperately need the money (for example to feed your other kids), it might not be admirable to sell your baby, but it’s understandable and morally acceptable.

Svaret är inte lika självklart i det fall barnet kan förväntas få det sämre och om man inte desperat behöver pengar, men även om det inte är moraliskt acceptabelt menar Caplan att det ska vara lagligt. Två undringar: a) Hur ska adoptionsverksamhet utvärderas utifrån dessa bedömningar? och b) Varför reagerar många instinktivt negativt så fort pengar är inblandade? Om ett barn kan förväntas få det bättre av en försäljning, är då en emotionell aversion mot monetära transaktioner viktigare än barnets välmående?

Written by Niclas Berggren

16 januari 2010 at 7:47

Dans och testosteron

Dansforskaren Peter Lovatt har undersökt hur kvinnor och män uppfattar varandra när de dansar:

Finding 1
When women rated the men’s dancing they rated the highest testosterone men as the most attractive and the lowest testosterone men as the least attractive.

Finding 2
When men rated the women’s dancing they rated the lowest testosterone women as the most attractive and the highest testosterone women as the least attractive.

Finding 3
High testosterone men dance differently to low testosterone men. High testosterone men make larger movements and their movements are more complexly coordinated than low testosterone men. High testosterone men express more energy in their movements and they take up more space on the dance floor.

Finding 4
Low testosterone women dance differently to high testosterone women. Low testosterone women make more subtle and isolated movements with their hips than high testosterone women. High testosterone women move more body parts while they are dancing and their movements are less controlled.

Conclusions
We interpret these findings to suggest that one function of social freestyle dance is to communicate genetic fitness as part of the sexual selection process.

Inte helt förvånande, detta attraktionsmönster, men intressant att det kunde beläggas på dansgolvet. Om dans är en del av den sexuella selektionsprocessen, förklarar det varför (särskilt religiösa) moralister ofta är fientliga mot dans?

Written by Niclas Berggren

15 januari 2010 at 14:40

Publicerat i biologi, dans, forskning, kön

Cristiano Ronaldo

Written by Niclas Berggren

15 januari 2010 at 12:36

Publicerat i estetik, idoler, konst, mode, skönhet, sport

En bättre sjukförsäkring

OECD kom förra året med rapporten Sickness, Disability, and Work: Breaking the Barriers, i vilken regeringens reformer på sjukförsäkringsområdet granskades. Som bakgrund kan t.ex. denna figur över långstidssjukskrivningen i Sverige och i jämförbara länder studeras:

Denna statistik ger vid handen att det tycks ha förelegat något slags systemfel, i Sverige. Kanske är det frånvaron av en bestämd gräns vid vilken arbetsförmågan ska prövas som förklarar detta? Nå, i vilket fall har regeringens reformer på området börjat få stor effekt. Dr Lundbäck sammanfattar:

Antalet sjukskrivna har minskat från 200 000 till 100 000 (en halvering). Antalet personer med förtidspension har minskat med 50 000 under mandatperioden.

Konsekvensen för statsfinansernra är inte trivial:

Mellan 2006 och 2012 beräknas de strukturella utanförskapet inom sjukförsäkringen minska så mycket att staten varje år sparar 32 miljarder kronor som kan användas inom vård, skola och omsorg.

Som OECD påpekar är detta viktigt också för de enskilda individerna:

The driving force behind this important fundamental reform was evidence showing that the longer the period of inactivity, the less likely a person was of ever returning to the labour market.

Vad är det då som har gjorts? Se dr Lundbäcks sammanfattning i 20 punkter. Dem lär du inte få läsa i någon tidning eller höra om på tv. Desto viktigare att du tar del av dem själv.

Written by Niclas Berggren

15 januari 2010 at 7:56

Publicerat i arbete, ordning, reformer, regler, sjukdom

Kan löner sänkas?

I dessa kristider har jag hört anekdotiska bevis för att lönesänkningar faktiskt ibland accepteras av löntagarna. Om valet står mellan sänkta löner eller oförändrade löner och avskedanden, tycks det finnas viss öppenhet för det förra alternativet. En ny studie, ”Downward Nominal and Real Wage Rigidity: Survey Evidence from European Firms”, finner dock att detta inte är ett allmänt mönster i ett antal europeiska länder:

This paper examines the flexibility of wages across European firms. We look at the extent of rigidities in base wages by estimating the frequency of wage freezes (downward nominal wage rigidity) and the incidence of wage indexation (downward real wage rigidity). We address these issues using a unique survey with a large sample of firms and data from fourteen countries. A substantial proportion of firms who participated in the survey report that they have frozen wages or that there exists an automatic link between wages and inflation. Instead, less than 1% of the more than 47 million workers that the survey represents have experienced a wage cut during the five-year period prior to the survey. This leads us to the conclusion that wage rigidities, both nominal and real, are quite prevalent in Europe.

Det föreligger förvisso betydande skillnader mellan länder, vilket enligt forskarna bl.a. har med institutionerna på arbetsmarknaden att göra:

The regression results imply that high collective bargaining coverage increases real wage rigidity. Analysis of the union contracts negotiated at different levels … implies that firm-level contracts are a more likely source of real wage rigidity in centralised wage-setting environments. … Another institutional aspect that influences wage rigidity is related to how difficult it is for employers to lay off workers. We find that nominal wage rigidity is positively associated with the extent of permanent contracts. In addition, permanent contracts have a stronger effect on wage rigidity in countries with stricter labour regulations.

Rigida löner neråt är förstås tilltalande för dem som har jobb, men mindre tilltalande för dem som blir och är arbetslösa.

Written by Niclas Berggren

14 januari 2010 at 14:29

Gynnas miljön av ett högre bensinpris?

Miljöpartiet förespråkar höjd skatt på bensin med ca 2 kronor per liter. Vad skulle det få för effekter? Att döma av en ny amerikansk studie, ”Pain at the Pump: The Differential Effect of Gasoline Prices on New and Used Automobile Markets”, skulle effekterna på bilmarknaden bli stora:

We find that a $1 increase in gasoline price [motsvarande ca 2 kr per liter] changes the market shares of the most and least fuel-efficient quartiles of new cars by +20% and -24%, respectively. In contrast, the same gasoline price increase changes the market shares of the most and least fuel-efficient quartiles of used cars by only +3% and -7%, respectively.

För nya bilar ger en sådan prisförändring på bensin alltså upphov till en kraftigt ändrad efterfrågan, mot mer bränslesnåla fordon. Effekten för begagnade bilar är betydligt mindre, pga. en annorlunda utbudssida, men även där ser man en förändring mot mer bränsesnåla fordon. Det kan alltså vara så att ett högre bensinpris leder personer att köra mindre med de bilar de har eller till att byta fordon. Positivt för miljön, som det verkar. (Om inte de som köper mer bränslesnåla bilar känner att de nu har råd att köra längre sträckor.)

Written by Niclas Berggren

14 januari 2010 at 7:37

Konflikt mellan religion och vetenskap?

Vissa hävdar att det inte föreligger någon konflikt mellan ett vetenskapligt och ett religiöst förhållningssätt till världen. Så kommer pastor Pat Robertson och hävdar att naturkatastrofen i Haiti beror på landets pakt med djävulen:

En obehaglig religion, den kristna.

Tips: Oscar Swartz.

Written by Niclas Berggren

14 januari 2010 at 2:54

Vem behöver en kam?

Written by Niclas Berggren

13 januari 2010 at 15:19

Publicerat i skönhet

Prostituerades timlön

Vad bestämmer prostituerades priser? I en studie av topprostituerade, s.k. eskorter, ”The Wages of Sin”, finner Lena Edlund, Joseph Engelberg och Christopher Parsons att de beror på ålder men också på den kostnad som prostitution innebär i termer av försämrade möjligheter på äktenskapsmarknaden. För detta kräver de prostituterade kompensation. Forskarna skriver:

Both the level and the shape of the wage profile are strongly suggestive of the marriage market being an important factor driving opportunity cost for prostitutes.

I figuren nedan visas överst timlönen för eskorter i olika åldrar. Notera toppen vid den ålder då de flesta gifter sig. Eskorter som inte har sex och transsexuella eskorter, som inte är aktuella för äktenskap, uppvisar inte någon sådan ”kompensationstopp”.

Det är för övrigt intressant att notera den höga timlönen, som mest ungefär 2 000 kr i timman. Edlund et al. skriver:

On average, escorts who provide sex command some $280/hour, a wage rate that on a full time basis would place them in the top 0.5 percentile of the US earnings distribution, or roughly in the top 0.05 percentile of the female earnings distribution [Kopczuk et al., 2008, table 12B]. Most likely, escorts do not work 2,000 hours per year, but a mere 20% employment would suffice to secure a position in the top quintile of the U.S. household income distribution (an income roughly at par with that of the median household whose head holds a Master’s degree).

Det förefaller orimligt att se alla prostituerade som värnlösa offer.

Se även inläggen ”Gratis prostituerade”, ”Förenklad syn på prostitution”, ”Prostitution som rationellt val” och ”Marknaden för manlig prostitution fungerar väl”.

Written by Niclas Berggren

13 januari 2010 at 7:56

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: