Nonicoclolasos

Tilltagande nedskräpning

År 1982 lanserade James Wilson och George Kelling teorin om trasiga fönster. Den säger att om enkla förseelser inte åtgärdas och beivras, som när trasiga fönster inte byts ut och när fönsterkrossare inte bestraffas, signalerar det att man kan bete sig slarvigt eller t.o.m. kriminellt utan att det har några konsekvenser för en. Det leder till fler förseelser. En ny studie av João Ramos och Benno Torgler, ”Are Academics Messy? Testing the Broken Windows Theory with a Field Experiment in the Work Environment”, undersöker om teorin stämmer på en universitetsinstitution:

We explore academics’ and postgraduate students’ behaviour under an order condition (clean environment) and a disorder condition (messy environment). We find strong support that signs of disorderly behaviour triggers littering. In the disorder treatment 59% of the subjects litter compared to 18% in the order condition. The results remain robust when controlling compared to previous studies for a large set of factors in a multivariate analysis. When academic staff members and postgraduate students observe that others violated the social norm of keeping the common room clean the probability of littering increases ceteris paribus by around 40 percent.

Det gäller alltså att se till att förfallet inte börjar, för börjar det, eskalerar det. Frågan är hur man bäst undviker att förfallet börjar. Ska man utse någon ansvarig? Ska man hota med straff? Ska man ordna med höjd risk för upptäckt? Övervakningskamera? Vädja till omsorg om det allmänna bästa?

About these ads

Written by Niclas Berggren

21 januari 2010 at 13:52

12 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Niclas

    Är det hemma hos dig?
    Om så är fallet så måste jag omvärdera din personlighet.
    Det där med den påstådda bacillskräcken kan ju inte vara relevant.

    I vart fall så är detta samma fråga som du försöker diskutera. Är upplevda orättvisor relativa eller absoluta.

    Anders B Westin

    21 januari 2010 at 14:09

  2. Lästa någonstans att det hjälper att sätta upp en bild på ett par människoögon i närheten av smutstället (diskhon). Det hade tydligen hjälpt på några universitetskök.

    Om jag minns rätt var det i en tidskrift inom ämnet biologi försöket beskrevs. Kan det ha varit här hos Nonicoclolasos jag såg länken?

    Marcus Linder

    21 januari 2010 at 14:11

  3. ”Frågan är hur man bäst undviker att förfallet börjar.”

    Man kan ju städa ofta?

    Lennart Regebro

    21 januari 2010 at 15:36

  4. Lennart

    Problemet är väl att ”man” är för diffust. Vem ska städa? Om det inte är klart städar nästan ingen till slut. (Annars är det bra om en man städar och inte bara en kvinna!)

    Maria

    21 januari 2010 at 15:42

  5. Anders: Nej, jag håller mycket rent och fint, men så bor jag också ensam. Jag har ingen att lämpa över disken på.

    nonicoclolasos

    21 januari 2010 at 15:56

  6. Jag bor också ensam, men har till skillnad från den gode Niclas iallafall någon att lämpa över disken på: nämligen framtidens jag. Dock ser det inte riktigt lika illa ut hemma hos mig som på bilden, eftersom jag helt enkelt inte äger sådär många tallrikar och bestick.

    David Bergkvist

    21 januari 2010 at 16:17

  7. Namne: Tror det var Robert Östling som skrev om det på Ekonomistas.

    Marcus

    21 januari 2010 at 16:17

  8. Pistolhot fungerar. Eller så kommer man överens om gemensamma regler. I min korridor fungerar det nuvarande städschemat väl. Envar har en vecka att sköta kök och badrum (vi är sammanlagt sju stycken). Dock fungerade det mycket sämre när vi hade två fyllbultar i korridoren som totalt struntade i alla regler och som inte skämdes för det heller. Av min erfarenhet krävs det därför att det är någon som sätter regler och ser till så att folk sköter sig. Har folk någon som håller koll blir det mindre slarv, släpper man på tyglarna ser det i regel ut som ett bombnedslag efter en vecka.

    Glavkon

    21 januari 2010 at 22:05

  9. Detta är ett dilemma! Man (kvinna?) kan ju försöka undvika att förfallet börjar genom att plocka bort saker som någon annan ”glömt”, men då är risken stor att detta beteende (glömmandet) cementeras. Får det glömda stå kvar så är förfallet dock ett faktum.

    Camilla

    22 januari 2010 at 9:13

  10. Tack Marcus! Här var länken till ekonomistas:

    http://ekonomistas.se/2008/11/22/im-watching-you/

    Och här var tidskriften: biology letters:

    http://www.staff.ncl.ac.uk/daniel.nettle/biology%20letters.pdf

    Marcus Linder

    22 januari 2010 at 9:36

  11. Camilla: en tänkbar lösning skulle kunna vara att arbetsplatsen inte tillhandahåller några tallrikar och bestick, utan var och en av de anställda själva får ta med sig sådant. Och de tallrikar och bestick som lämnas framme av sin ägare slängs utan pardon.

    David Bergkvist

    22 januari 2010 at 16:26

  12. David: Ja, det skulle kanske fungera för tallrikar och bestick mm, men inte för allt spillande och tomma, kladdiga förpackningar, vilket jag nästan tycker är värre. Har du någon lösning för det?

    Camilla

    23 januari 2010 at 14:32


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: