Nonicoclolasos

Arkiv för februari 2010

Vad vill du ha till frukost, älskling?

Written by Niclas Berggren

28 februari 2010 at 17:49

Publicerat i kärlek

Pengar i skolan ger bättre prestationer

Det talas numera ofta negativt om försök att locka fram goda beteenden med pengar. Det sägs tränga ut en inre motivation att göra gott. Så är det förvisso ibland, men inte alltid. Enligt den nya studien ”A Stitch in Time: The Effects of a Novel Incentive-Based High-School Intervention on College Outcomes” har ett program som erbjuder lärare och studenter pengar haft goda effekter:

I analyze the longer-run effects of a program that pays both 11th and 12th grade students and teachers for passing scores on Advanced Placement exams. Using a difference-in-differences strategy, I find that affected students attend college in greater numbers, have improved college GPAs, and are more likely to remain in college beyond their freshman year. Moreover, the program improves college outcomes even for those students who would have enrolled in college without the program.

I also find evidence of increased college graduation for black and Hispanic students ─ groups that tend to underperform in college. This evidence suggests that relatively late high-school interventions may confer lasting positive and large effects on student achievement in college, and may be effective at improving the educational outcomes of minority students. The finding of enduring benefits when extrinsic motivators are no longer provided is important in light of concerns that incentive-based-interventions may lead to undesirable practices such as ”teaching-to-the-test” and cheating.

Vore jag förälder skulle jag införa ett liknande system för mina barn. Ju bättre prestationer i skolan, desto mer pengar.

Se även de tidigare inläggen ”Belöning i skolan”, ”Bättre prestationer i skolan” och ”Pengar för studentexamen?”.

Written by Niclas Berggren

28 februari 2010 at 12:05

Konservativ principfasthet: en motsägelse?

PJ Anders Linder, om en pågående debatt om konservatismen:

Meningsutbytet känns uppfriskande i ett läge när politiken prisar pragmatismen och skyr principerna som pesten.

Det förvånande här är att jag uppfattar konservatismen som den ideologi som hyllar pragmatismen och som skyr principerna som pesten. Kanske kan man invända att konservatismen inte är pragmatisk angående pragmatismen och att den inte skyr principen om att principer ska skys som pesten, men jag tror inte det är den tolkningen PJ avser. Att konservatismen ser med skepsis på de radikala ideologiska konkurrenter som utgår från teoretiskt uttänkta planer för samhällets omdaning, och istället värnar om status quo och små, praktiska och icke-dogmatiskt härledda förändringar från detta utgångsläge, framhålls tydligt i den analytiska konservatism som Geoffrey Brennan och Alan Hamlin har lanserat på senare år. Se till exempel dessa båda artiklar:

  • ”Analytic Conservatism”, publicerad i British Journal of Political Science: ”We identify a bias in favour of the status quo as a key component of the conservative disposition and address the question of the justification of such a conservative disposition, and the circumstances in which the widespread adoption of such a disposition might be normatively desirable.”
  • ”Conservatism, Idealism and Cardinality”, publicerad i Analysis (preliminär gratisversion här): ”The object of this paper is to draw attention to a distinction not often discussed in substantive ethical theory. It is though, we think, a distinction of some importance. The distinction is that between an ethical idealist and her opposite. The latter might go by a number of names (pragmatist, realist, expedient) but we shall use the term ‘conservative’, for reasons to be explained.”

Jag tolkar analytisk konservatism som ett slags normativ tillämpning av prospect theory på politiken. Människor skyr framförallt försämringar, och en politisk ideologi som inte beaktar denna asymmetri mellan utvärdering av förväntad vinst och förlust bör, menar de, betraktas med skepsis. Vill man finna principfasthet bör man alltså leta på annat håll än i den konservativa traditionen.

Written by Niclas Berggren

28 februari 2010 at 7:01

Publicerat i filosofi, ideologi, konservatism

Nackdel med att vara lång

Jag har tidigare rapporterat om fördelar med att vara lång. Det finns dock också nackdelar. En sådan är att det ofta blir trångt att sitta i många sammanhang. En annan, från sportens värld, beläggs i den nya studien ”How Embodied Cognitions Affect Judgments: Height-Related Attribution Bias in Football Foul Calls”:

Many fouls committed in football (called soccer in some countries) are ambiguous, and there is no objective way of determining who is the “true” perpetrator or the “true” victim. Consequently, fans as well as referees often rely on a variety of decision cues when judging such foul situations. Based on embodiment research, which links perceptions of height to concepts of strength, power, and aggression, we argue that height is going to be one of the decision cues used. As a result, people are more likely to attribute a foul in an ambiguous tackle situation to the taller of two players. We find consistent support for our hypothesis …

Forskningsresultat av det här slaget bör integreras i domarutbildningar.

Written by Niclas Berggren

27 februari 2010 at 14:53

Publicerat i forskning, längd, psykologi, sport

Krisens sanna orsak

Vatikanen vet som alltid bäst:

The true cause of the crisis is the decline in the birth rate.

Vad borde då krispakten bestå av? Kondomförbud? Ytterligare subventioner av barnomsorg?

Written by Niclas Berggren

27 februari 2010 at 8:27

Pengar som går till resor

Blir man lycklig av pengar? Ja, enligt lyckoforskningen, men Arthur Schopenhauer höjer en varningens röst. I ”On the Sufferings of the World” skriver han:

The crowd of miserable wretches whose one aim in life is to fill their purses but never to put anything into their heads, offers a singular instance of this torment of boredom. Their wealth becomes a punishment by delivering them up to misery of having nothing to do; for, to escape it, they will rush about in all directions, traveling here, there and everywhere. No sooner do they arrive in a place than they are anxious to know what amusements it affords; just as though they were beggars asking where they could receive a dole!

Är det detta så många med höga inkomster håller på med när de (vi) reser? Att hitta distraktioner för att dämpa tristessen i livet? Få vill nog erkänna det, i vilket fall. Det trista är att tristessen, efter distraktionerna, framstår som än värre.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2010 at 16:34

Publicerat i filosofi, pengar, pessimism

Avreglerad elmarknad?

En del kritik har hörts denna vinter mot ”avregleringen” av elmarknaden. Priserna har gått upp och tycks göda stora kraftbolag. Talar inte detta för att en avreglerad elmarknad inte fungerar? Sloped Curve granskar detta argument närmare i ett viktigt inlägg:

Min poäng är inte bara att vi inte har någon avreglerad elmarknad, där vem som helst (med kapital) kan ge sig i kast med att konkurrera med Vattenfall, utan också att den omreglering som genomfördes var allt för naiv. Man verkar nästan ha trott att marknaden skulle hålla nere elpriserna, även om man inte möjliggjorde verklig konkurrens inom elproduktionen. Marknaden är inte någon magisk institution som trots förbud kan trolla fram ny produktion, utan endast en arena där säljare och köpare kan mötas på ett sätt som innebär att priset sätts så att varken brist eller ett utbudsöverskott uppstår. En marknad där utbudet inte kan ökas kan bara reagera på kraftigt stigande efterfrågan på ett sätt, nämligen med kraftigt höjda priser.

Detta bör has i åtanke innan ”marknaden” klandras. En sak att vara glad för, trots allt, är att priserna i Sverige inte är reglerade. Så var fallet i Californien, vilket orsakade en elkris där för snart tio år sedan, pga. hög efterfrågan och dåliga incitament för elproducenter att expandera utbudet och underhålla systemet.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2010 at 11:13

Orsak till homosexualitet

En kvinna som säger sig kunna ”bota” homosexuella genom terapi ställer en mycket viktig fråga till en (wallraffande) ”patient”:

She moves on. ”Any Freemasonry in the family?” No, I say, again asking her to elaborate. ”Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA [same-sex attraction].”

Om jag hade känt till denna koppling hade jag inte varit så snabb med att avfärda frimurarna.

Se även inläggen ”Terapi för att byta läggning”, ”Bota homosexualitet?” och ”Kan homosexuella bli strejta?”.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2010 at 5:44

Myrdalspriset till duktig trio

Jag är mycket glad över att mina vänner och medförfattare Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara har tilldelats Myrdalspriset för bästa artikel i Ekonomisk Debatt under 2009. Deras artikel har titeln ”Själviska och framåtblickande väljare – hur många röster köpte maxtaxan i barnomsorgen?” och är obligatorisk läsning för den som intresserar sig för svensk politik. Artikeln baseras på forskning som jag har beskrivit tidigare och vars huvudresultat, i termer av hur de barnfamiljer som kunde åtnjuta maxtaxan reagerade på vallöftet jämfört med andra barnfamiljer, illustreras i denna figur:

Grattis Mikael, Henrik och Panu!

Written by Niclas Berggren

25 februari 2010 at 12:49

Iögonenfallande kvinna

Willem de Kooning, Woman, I (1950–1952), 192,7 x 147,3 cm:

Written by Niclas Berggren

25 februari 2010 at 12:01

Publicerat i konst

Fetma och lycka

Blir man fet för att man är olycklig, eller blir man olycklig för att man är fet? En ny studie med data från Australien, Storbritannien och Tyskland, ”Obesity and Happiness”, finner stöd för det senare, genom att lägga särskilt tonvikt vid att studera kausalitetsfrågan. Resultat:

Results indicate that in all three countries obesity has a negative and significant effect on the subjective well being of individuals. For Germany, using a differences-in-differences methodology, I find that non-overweight/non-obese individuals are on average 0.5 units happier [på en skala som går från 0 till 10] than their overweight/obese counterparts.

Utgör detta skäl för att med politiska åtgärder motverka fetma? Jag är tveksam. Frestas man att förespråka sådana bör man i vilket fall beakta att en fettskatt kan vara kontraproduktiv, att varor som beskattas kan ersättas av andra och att information inte verkar vara särskilt effektiv.

Written by Niclas Berggren

25 februari 2010 at 6:03

Publicerat i fetma, forskning, lycka

Rugbyspelare eller grekisk gud?

Written by Niclas Berggren

24 februari 2010 at 17:41

Publicerat i skönhet

Är sociala preferenser verkliga?

Att människor i viss mån har sociala preferenser och bryr sig om andra än sig själva har visats i ett antal experiment, som emellertid har kritiserats för att vara just experiment. Tänk om det är så att personer som deltar i experiment anpassar sig och beter sig som de tror att forskaren vill att de ska bete sig? I så fall blir resultaten missvisande. Sådana farhågor har bl.a. uttrycks av John List och Steven Levitt. En ny studie, ”Can We Infer Social Preferences from the Lab? Evidence from the Trust Game”, antyder att deras oro kan stillas en smula:

In order to test whether individuals who are reciprocal in the real-world are also reciprocal in the lab, we compare the MBA students’ donation behavior to a measure of reciprocity obtained in the lab: their behavior as the responder in the Berg et al. (1995) trust game. In this game, the amount returned by the responder is a measure of her other-regarding preferences. To address any concern about a potential experimenter effect, we measure each subject’s sensitivity to social pressure via the Crowne-Marlowe (1960) social desirability scale. Social desirability is commonly thought of as an individual’s tendency to project favorable images of herself during social interaction, which allows us to control for the influence of social pressure or reputational concerns.

We find that responder behavior in the trust game predicts the amount donated to the university. A one standard deviation increase in the fraction of the amount returned to the sender by the responder increases the amount of donation by $31, equal to 31% of the average amount donated. This effect is robust to controlling for wealth and other demographic characteristics.

Interestingly, the amount returned by the responder in the trust game is not correlated with the social desirability scale, whereas the amount donated to the university is. This finding indicates that social pressure has a larger effect in the field than in the lab. As a result, this evidence suggests that, at least in our case, reciprocity is better measured in the lab than the field.

Fascinerande, på åtminstone två sätt:

  1. Studien visar att laboratorieexperiment förmår generera bra mått på verkliga sociala preferenser — och att sådana preferenser är en realitet.
  2. Deltagarna var MBAs från University of Chicago, en bastion för homo economicus-modellen. Även dessa beter sig alltså prosocialt, vilket inte minst är intressant mot bakgrund av diskussionen om huruvida nationalekonomin drar till sig eller skapar egoistiska människor.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2010 at 11:47

Berörande film om kärlek

Jim ser George för första gången: kärlek vid första ögonkastet

Jag såg häromdagen filmen A Single Man, modeskaparen Tom Fords regidebut. Estetiken i filmen var föga förvånande enastående. Men det som berörde mest var de intensiva känslor som porträtterades, såväl av kärlek som av lidande (och hur de två hänger ihop). En scen gjorde mig tårögd av upprördhet. (Varför berörs man känslomässigt av fiktion egentligen?) Scenen bestod av ett telefonsamtal till huvudpersonen George från en kusin till hans partner Jim. Kusinen ringde för att berätta att Jim hade dött i en bilolycka nära föräldrahemmet, där han var på besök. När George, chockad av plötslig sorg, frågade när begravningen skulle äga rum, så att han kunde köpa en flygbiljett, fick han svaret att begravningen endast var för familjen. Sexton år av kärlek tillsammans betydde inget för ”familjen”. Fascism i vardagen.

Här kan man se filmens trailer:

Filmen bygger på en bok av Christopher Isherwood, som precis som George var en engelsman i Californien som älskade och älskades av en yngre amerikansk man. (Jag har just beställt boken.) En annan berörande film, om man nu är sugen på sådana, är dokumentären om Isherwood och hans partner, Chris & Don: A Love Story. Den gjorde mig också tårögd, men mer av ömhet än av upprördhet.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2010 at 6:34

Ett liv i leda

Pontus Revinge analyserar sin omvärld, i Kerstin Ekmans roman Mordets praktik (s. 80):

Det var så här det blev. Jag tänker ofta dessa ord när jag går på gatorna. Människorna göra sitt bästa för att lyckas. De vilja ha framgång och ett fördelaktigt utseende. De önska vara bra klädda och bo i våning eller villa. Men när jag ser dem på gatorna har den ene en sned axel och den andre flåsar av fetma. Ansiktet på en kvinna som en gång var vacker har gulnat av sjukdom, hennes väninna nyper ihop munnen om sina dåliga tänder. En klutar ut sig, en annan knäpper en nött kappa med skallig skinnkrage om sin fattigdom. Hon är en pauvre honteuse som helst inte vill erkänna att det var så här det blev.

Livet gör något med oss. Det aktar inte på vår vilja. Vi kunna icke så noga säga när det gick annorlunda än vi ville, för oftast skedde det utan att vi riktigt märkte hur.

Ledan är det förblivande. Den kunna vi vara säkra på.

Endast när man handlar lever man.

Min undran är: Även om handlandet gör att man lever, lindrar det ledan? Eller tvingas man även efter ett liv av handlande konstatera, att det var så här det blev?

Written by Niclas Berggren

23 februari 2010 at 17:42

Publicerat i filosofi, litteratur

En vegetarian förklarar

Författaren Jonathan Safran Foer har skrivit den nya boken Eating Animals. Ett utdrag har just publicerats av The Guardian, och jag fann tre saker däri tänkvärda:

  1. Huvudfrågan: ”The question, for me, is this: given that eating animals is in absolutely no way necessary for my family – unlike some in the world, we have easy access to a wide variety of other foods – should we eat animals?”
  2. Erkännandet: ”A vegetarian diet can be rich and fully enjoyable, but I couldn’t honestly argue, as many ­vegetarians try to, that it is as rich as a diet that includes meat. … I love sushi, I love fried chicken, I love a good steak. But there is a limit to my love.”
  3. Påpekandet: ”The entire food industry (restaurants, airline and college food services, wedding cater­ing) is set up to accommodate vegetarians. There is no such infrastructure for the selective omnivore.”

Jag är inte vegetarian men har sympati för vegetarianismen och funderar vidare på huvudfrågan. Det som, ärligt talat, gör det svårt för mig är Foers erkännande, att vegetarisk mat inte är lika god som mat med kött. Jag har ännu inte erhållit emotionell kraft av argumenten kring att döda och äta djur för att motverka min preferens för kött. Slutligen påpekar han att det är märkligt med hörnlösningar på köttområdet: varför bara välja mellan att inte äta kött och att äta allt kött utan betänkligheter? För oss som har svårt att släppa köttätandet kan åtminstone en större omsorg i valet av vilket kött som köps i högsta grad vara rimligt, liksom krav på striktare regler för djuruppfödning.

Written by Niclas Berggren

23 februari 2010 at 11:14

Publicerat i död, djur, etik, lidande, vegetarianism

Väljer kvinnor andra kvinnor?

Det finns fortfarande relativt få kvinnor på toppositioner i samhället. I en debattartikel i DI föreslogs den 5/2 att kvotering av valberedningar ska ske, så att kvinnor i ökad grad tar plats i de fora som utser vilka som får olika tjänster. Tanken är att det kommer att öka andelen kvinnliga chefer. En ny studie, ”Can Gender Parity Break the Glass Ceiling? Evidence from a Repeated Randomized Experiment”, accepterad för publicering i Review of Economic Studies, undersöker om den typen av åtgärd fungerar:

We make use of the unique evidence provided by Spanish public examinations, where the allocation of candidates to evaluating committees is random. We analyse how the chances of success of 150,000 female and male candidates for positions in the four main Corps of the Spanish Judiciary from 1987 to 2007 were affected by the gender composition of their evaluation committee. We find that a female (male) candidate is significantly less likely to be hired whenever she (he) is randomly assigned to a committee where the share of female (male) evaluators is relatively greater. Evidence from multiple choice tests suggests that this is due to the fact that female majority committees overestimate the quality of male candidates.

Detta verkar alltså inte vara en verksam åtgärd. Sannolikheten för en kvinna att få en tjänst minskade ju fler kvinnor som bestämde över tillsättningen.

Written by Niclas Berggren

23 februari 2010 at 5:58

En gen för lycka

Bruno Frey, känd bl.a. för sin forskning om vad som gör människor lyckliga, redovisar i den nya studien ”Genes, Economics and Happiness” belägg för att en viss gen är viktig för att bestämma en persons ”grundlyckonivå”:

This article presents evidence of a specific gene that predicts subjective well-being. Using data from the National Longitudinal Study of Adolescent Health, we show that individuals with a transcriptionally more efficient version of the serotonin transporter gene (5HTT) are significantly more likely to report higher levels of life satisfaction. Having one or two alleles of the more efficient type raises the average likelihood of being very satisfied with one’s life by 8.5% and 17.3%, respectively.

Att förstå lycka som ett av biologiska faktorer påverkat fenomen verkar med andra ord rimligt. Om effektiviteten hos den aktuella genen i framtiden kan påverkas genom enkla ingrepp eller piller, skulle åtminstone jag vara intresserad (i brist på soma).

Written by Niclas Berggren

22 februari 2010 at 16:54

Välståndet i Norden

Notera hur BNP per capita har utvecklats snarlikt i de nordiska länderna sedan 1980 — med två undantag på senare år: Norge och Island.

Siffrorna är PPP-justerade och anges i löpande USD. Från ”Eleven Lessons from Icleand” av Thorvaldur Gylfason. Tips: Sven-Olov Daunfeldt.

Written by Niclas Berggren

22 februari 2010 at 11:51

Publicerat i ekonomi, tillväxt, välstånd

Uppiggande piller

Ibland läser man riktiga goda nyheter:

Travelers were confined to a laboratory in either Toulouse or Rouffach with electrodes attached to their heads, testing whether a drug could keep their jet-lagged bodies awake. That drug, Nuvigil from Cephalon, could become the first medicine specifically approved by the Food and Drug Administration to combat jet lag.

Vi får innerligt hoppas att Läkemedelsverket hänger på.

Written by Niclas Berggren

22 februari 2010 at 7:03

Publicerat i hälsa, medicin, resor, sömn

Balanserad önskan att dö

Författaren Sir Terry Pratchett gav detta års Richard Dimbley-föreläsning på temat ”Shaking Hands with Death”. Sir Terry har sjukdomen PCA, en form av Alzheimers, och talar uppriktigt, allvarligt och humoristiskt om hur det är ytterst önskvärt att kunna få hjälp att dö, på ett lugnt och kontrollerat sätt, i ett läge när livet pga. svår sjukdom inte längre anses värt att leva. Jag tyckte mycket om denna del av föreläsningen, här återgiven från en nedkortad utskrift:

As a pallid and nervous young journalist I got to know about suicide. It was part of my regular tasks to sit in at the coroner’s court, where I learned all the manifold ways the disturbed human brain can devise to die. Newspapers were a little more kindly in those days, and we tended not to go into too much detail, but I had to listen to it. And I remember that coroners never used the word ”insanity”. They preferred the more compassionate verdict that the subject had ”taken his life while the balance of his mind was disturbed”. There was ambivalence to the phrase, a suggestion of the winds of fate and overwhelming circumstance.

In fact, by now, I have reached the conclusion that a person may make a decision to die because the balance of their mind is level, realistic, pragmatic, stoic and sharp. And that is why I dislike the term ”assisted suicide” applied to the carefully thought-out and weighed-up process of having one’s life ended by gentle medical means.

The people who thus far have made the harrowing trip to Dignitas in Switzerland to die seemed to me to be very firm and methodical of purpose, with a clear prima-face case for wanting their death to be on their own terms. In short, their minds may well be in better balance than the world around them.

Jag finner det mycket störande att psykiater och andra har fått för sig att definiera allt självvalt döende som ”ett misslyckande” och som ett tecken på att en person är ur balans. Sir Terry har helt rätt: det finns fullt rationella skäl att vilja dö, och de som upplever sådana ska kunna få hjälp att dö så skonsamt som möjligt.

På YouTube kan man se föreläsningen, som pga. sjukdomen läses av Sir Terrys vän Tony Robinson (Baldrick i Black Adder), i sex delar. Citatet ovan återfinns i del tre, vid 4.50. Här kan man se del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6. Lyssning rekommenderas varmt!
Se även inläggen ”Rationell syn på självmord” och ”Självvald död”.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2010 at 15:28

Nöjda mödrar, duktiga barn

Vad gör att ett barn utvecklas väl? Många faktorer spelar förstås in, men en icke oväsentlig faktor tycks vara mödrarnas livstillfredsställelse. Detta enligt den nya tyska studien ”Maternal Life Satisfaction and Child Outcomes: Are They Related?”:

Our results, based on data from the German Socio-Economics Panel Study, indicate that the more satisfied a mother, the better the verbal and motor skills of her two- to three-year-old child and the more “normal” the socio-emotional behavior of her five- to six-year-old child. The relationship is more pronounced for boys than for girls. Using mothers’ life satisfaction before the birth of her child as an instrument, we can exclude the problem of reverse causality. Addressing the issue of further individual heterogeneity, robustness tests indicate that neither mothers’ personalities nor their cognitive abilities are the main drivers of the results.

Måhända ett skäl för kvinnor som inte är särskilt nöjda med livet att ta det lugnt med barnalstrandet.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2010 at 9:42

Publicerat i barn, forskning, lycka, psykologi

Bort med kristendomen

Kristdemokraterna hävdar:

Det är bara att slå upp almanackan för att inse vilken stor roll kristendomen spelar för vårt lands kultur, tradition och historia.

Låt oss då rensa bort kristendomen ur almanackan! Dessutom bör vi byta sätt att ange årtal, hylla okunskap om varför julen firas och arbeta för ett borttagande av biblar på hotellrum. Vi bör med andra ord aktivt verka för att kristendomen spelar en mindre roll och med all kraft motsätta oss försök att använda skolan i motsatt syfte. Om förekomst av kristna rester i vår kultur är ett argument för att kristendomen ska ha en särställning i skolundervisningen, måste frånvaro av sådana rester ses som ett argument mot att kristendomen ska ha en särställning i skolundervisningen. Implicerar ett vara ett böra i det ena fallet, gör det rimligen det även i det andra.

Se även 之乎者也:s inlägg ”Så kallade kristna värderingar” samt debattartikeln ”Myt att kristendomen byggt Sverige”.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2010 at 8:42

Rafael Nadal i popvideo

Jag blir avundsjuk på Shakira!

Written by Niclas Berggren

20 februari 2010 at 17:49

Publicerat i kärlek, musik, sport

Om du blev rik

Mitt svar är det andra. Jag skulle sluta lönearbeta men fortsätta, i den takt jag själv ville, med att skriva uppsatser i nationalekonomi då och då. Men mest skulle jag åka runt världen i första klass, bo på lyxhotell och se på balett. Frågan är: Hur kan man få en miljard kronor? Jag vill veta. Nu.

Written by Niclas Berggren

20 februari 2010 at 13:17

Publicerat i arbete, rikedom, webbenkät

Skönhet stjäl uppmärksamhet

Nej, det verkar inte gå att låta bli att distraheras av ett vackert ansikte. Detta enligt studien ”Can Beauty Be Ignored? Effects of Facial Attractiveness on Covert Attention”, publicerad i Psychonomic Bulletin & Review:

The effect of facial attractiveness on covert attention was investigated in a spatial cuing task. Participants were asked to judge the orientation of a cued target presented to the left or right visual field while ignoring a task-irrelevant face image flashed in the opposite field. The presentation of attractive faces significantly lengthened task performance. The results suggest that facial beauty automatically competes with an ongoing cognitive task for spatial attention.

Kanske inte undra på att vackra politiker når större framgångar i val. Vad än väljarna sysslar med har de, som det verkar, svårt att värja sig från dessa kandidaters skönhet.

Written by Niclas Berggren

20 februari 2010 at 5:50

Publicerat i experiment, forskning, skönhet

Vem var Lady Godiva?

Då jag tog del av Freddie Mercurys hedonistiska manifest härförleden noterade jag att Lady Godiva omnämndes i texten. Det fick mig att undra vem det var. Döm om min förvåning då det visade sig att hon är känd för att ha gjort uppror mot höga skatter!

According to the popular story, Lady Godiva took pity on the people of Coventry, who were suffering grievously under her husband’s oppressive taxation. Lady Godiva appealed again and again to her husband, who obstinately refused to remit the tolls. At last, weary of her entreaties, he said he would grant her request if she would strip naked and ride through the streets of the town. Lady Godiva took him at his word and, after issuing a proclamation that all persons should stay indoors and shut their windows, she rode through the town, clothed only in her long hair. Only one person in the town, a tailor ever afterwards known as Peeping Tom, disobeyed her proclamation in one of the most famous instances of voyeurism. In the story, Tom bores a hole in his shutters so that he might see Godiva pass, and is struck blind. In the end, Godiva’s husband keeps his word and abolishes the onerous taxes.

Nu var det nog inte de höga skatterna som Freddie Mercury tog fasta på i låttexten utan mer den skandalösa form som protesten i fråga tog. I vilket fall undrar jag hur höga skatterna var i Coventry på 1000-talet. Högre än dagens svenska?

Written by Niclas Berggren

19 februari 2010 at 13:44

Publicerat i skatt

En människofientlig religion

Jag talar om kristendomen, som har deformerat många människor med sin njutningshatande samlevnadsmoral. Hur väl beskrivs inte detta i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas! Här ett utdrag där prästfru Gregorius lättar sitt hjärta inför doktorn:

Jag har visst redan sagt er, att jag var mycket religiöst uppfostrad. … Så en dag fick jag veta av far, att pastor Gregorius hade begärt mig till hustru. Jag stod alldeles häpen, han hade aldrig närmat sig till mig på något sådant sätt att jag kunnat ana något. Han hade umgåtts länge hos oss, mor beundrade honom, och far var lite rädd för honom, tror jag. Jag gick in i mitt rum och grät. Det var alltid något hos honom som bjöd mig emot på ett särskilt sätt, och jag tror att det just var detta som gjorde att jag till sist bestämde mig för att säga ja. Ingen lade något tvång på mig, ingen övertalade mig. Men jag trodde att det var Guds vilja. Man hade ju lärt mig att tro, att Guds vilja alltid var det, som allra mest bjöd vår egen vilja emot. Ännu natten förut hade jag ju legat vaken och bett till Gud om befrielse och ro. Jag trodde nu, att han hade hört mina böner – på sitt sätt. Jag tyckte mig se hans vilja lysa alldeles klart för mina ögon. Jag trodde, att vid den mannens sida skulle min längtan slockna och mina begär dö bort, och att det var på det sättet Gud hade ordnat det för mig. Och att han var en god och bra man var jag ju säker på, eftersom han var präst.

Som tur är kom sedan viss klarsyn över fru Gregorius, både gällande prästen och den religion han förkunnade:

Det gick ju annorlunda. Han kunde icke döda mina drömmar, han kunde bara smutsa dem. I stället dödade han så småningom min tro. Det är det enda jag kan tacka honom för, ty jag längtar icke tillbaka till den. När jag nu tänker på den, förefaller den mig bara besynnerlig. Allt det som man längtade efter, allt som var ljuvt att tänka på, det var synd. En mans famntag var synd, om man längtade efter det och gärna ville det; men om man fann det oskönt och motbjudande, ett gissel, en plåga, ett äckel – då var det synd att icke vilja det! Säg, doktor Glas, är det inte besynnerligt?

Besynnerligt var ordet.

Written by Niclas Berggren

19 februari 2010 at 7:39

Broar över Seine

Marc Chagall, Bridges on the Seine (1954), 111,5 x 163,5 cm:

Written by Niclas Berggren

18 februari 2010 at 17:54

Publicerat i konst

Kan riskkapitalister gynna arbetare?

På politikens vänstersida finns en tendens att betrakta kapitalister som utsugare. Det kanske är dags att tänka om, åtminstone vad gäller en viss sort: riskkapitalister. Enligt den nya studien ”Venture Capital Availability and Labor Market Performance in Industrial Countries: Evidence Based on Survey Data”, publicerad i Kyklos, är tillgången på riskkapital relaterad till ett antal arbetsmarknadsvariabler:

This paper finds that more readily available venture capital is likely to have lowered unemployment rates and raised employment rates in industrial countries over the period 1982 to 2003. More readily available venture capital is also likely to have lowered the share of long-term unemployed in the total number of unemployed. The magnitude of the effects appears to have been substantial.

I artikeln sägs inte så mycket om hur riskkapital kan ha dessa effekter, men anlägger man ett experimentellt perspektiv på hur en ekonomi fungerar skapas jobb när entreprenörer lyckas introducera innovationer som tilltalar tillräckligt många konsumenter. Eftersom kunskapen om vilka nya produkter och tjänster som blir lönsamma är högst osäker, behöver många idéer testas, likt experiment, på marknaden. Det låter sig i regel inte göras utan någon typ av (osäker) finansiering. Min kollega Dan Johansson presenterar teorin om den experimentellt organiserade ekonomin i denna artikel, publicerad i Journal of Evolutionary Economics, och den utgör ett bra komplement till de nya, empiriska forskningsresultaten om riskkapital.

Written by Niclas Berggren

18 februari 2010 at 11:25

Livet som misstag

Arthur Schopenhauer i ”On the Vanity of Existence”:

Human life must be some kind of mistake. The truth of this will be sufficiently obvious if we only remember that man is a compound of needs and necessities hard to satisfy; and that even when they are satisfied, all he obtains is a state of painlessness, where nothing remains to him but abandonment to boredom. This is direct proof that existence has no real value in itself; for what is boredom but the feeling of the emptiness of life? If life—the craving for which is the very essence of our being—were possessed of any positive intrinsic value, there would be no such thing as boredom at all: mere existence would satisfy us in itself, and we should want for nothing. But as it is, we take no delight in existence except when we are struggling for something; and then distance and difficulties to be overcome make our goal look as though it would satisfy us—an illusion which vanishes when we reach it; or else when we are occupied with some purely intellectual interest—when in reality we have stepped forth from life to look upon it from the outside, much after the manner of spectators at a play.

Jag har svårt för att inte se livet på detta sätt. Men ska man verkligen sprida denna pessimism? Schopenhauer ger själv svaret i ”On the Suffering of the World”:

I shall be told, I suppose, that my philosophy is comfortless—because I speak the truth; and people prefer to be assured that everything the Lord has made is good. Go to the priests, then, and leave philosophers in peace!

Kanske ska man inte klandra dem som går till prästerna: illusioner kan ha en plats. Men för oss som har sett verkligheten som den är kan de inte längre fylla en funktion.

Written by Niclas Berggren

18 februari 2010 at 6:05

Publicerat i filosofi, illusion, pessimism

Försjunken i djupa tankar

Sam Whitman är i kontemplation:

Written by Niclas Berggren

17 februari 2010 at 17:39

Publicerat i skönhet

Olja kan gynna diktatorer

Normalt sett tänker man sig naturresurser som positiva tillgångar i ett land. Så enkelt är det dock inte: det finns gott om forskning som visar på negativa ekonomisk-politiska effekter av sådana resurser. Man brukar tala om en ”resursförbannelse”. I linje med den forskningen visar en ny studie, ”Oil and the Duration of Dictatorships”, att oljetillgångar kan påverka hur länge diktatorer stannar vid makten:

[A] higher level of oil production increases the log-time to failure for the considered dictators, and one may conclude that crude oil reserves strengthen the political power of dictators. The second variable of special concern is the average annual world oil price. This variable exhibits a highly significant negative impact on the log-time to failure for the dictators in our sample, indicating that an increase in the oil price increases the probability of a successful coup d’état, resulting in a regime change. In the internal logic of our model, kingmakers enhance their expectations concerning the future rents of being the king when observing a higher oil price and, therefore, more probably stage a coup d’état.

Att ha mycket olja behöver alltså inte vara en välsignelse för ett land; ett högre oljepris kan vara det, inte bara genom högre inkomster, utan också genom att öka sannolikheten för att en diktator faller.

Se även inlägget ”Olja påverkar syn på fattiga”.

Written by Niclas Berggren

17 februari 2010 at 12:28

Ur dagens nyhetsskörd

Written by Niclas Berggren

17 februari 2010 at 9:38

En feberdröm om hur livet lätt kan bli

I Hjalmar Söderbergs fantastiska novell ”Med strömmen” drabbas Gabriel Mortimer av feberdrömmar:

Särskilt förföljde honom en fantasi envisast av alla. Tidigt på morgonen hade han gått hemifrån i ett viktigt ärende, så viktigt att det gällde liv och död. På vägen blev han uppehållen av en mängd småsaker, obetydligheter, som slumpen drev i hans väg och som egentligen inte intresserade honom men som det skulle ha varit opassande att visa sig likgiltig för. Och nu led det mot kvällen, och det mörknade mer och mer, och ännu drev han gata upp och gata ner, och oupphörligt blev han uppehållen av nya oväsentligheter: av vänner, som ville återkalla för hans sinne en mängd glada äventyr, de hade upplevt gemensamt och som han icke kunde erinra sig, och av flyktiga bekantskaper, som tog honom i knapphålet för att anförtro honom någonting viktigt, som för honom var oviktigt. Och mörkret bredde sig tätare och tätare omkring honom, och han nådde aldrig fram, och för övrigt hade han glömt, vart han ämnade sig… Det var detta som gång på gång kom honom att stöna av ångest i drömmen: han hade glömt, vart han ämnade sig, och likväl måste han nå fram, ty det gällde liv och död!

Keep the trivialities away: just say no! Annars följer mörker och glömska rörande allt som är viktigt och allt är för sent.

Written by Niclas Berggren

17 februari 2010 at 6:19

Publicerat i genier, idoler, insikt, litteratur

Hedonistiskt manifest

Freddie Mercury i sitt esse:

Written by Niclas Berggren

16 februari 2010 at 17:27

Publicerat i idoler, musik, njutning

Jonung möter motstånd

Min gamla makrolärare Lars Jonung och Eoin Drea inleder sin granskning av amerikanska ekonomers inställning till euron, ”It Can’t Happen, It’s a Bad Idea, It Won’t Last: U.S. Economists on the EMU and the Euro, 1989-2002″, publicerad i Econ Journal Watch, med följande påstående:

On the whole, the euro has, thus far, gone much better than many U.S. economists had predicted.

Paul Krugman kommenterar:

Anyway, I’ve always been a mild euroskeptic — I’m one of the American economists that Jonung and Drea, in a spectacularly ill-timed piece, mock for their doubts about EMU. My concerns were always just what they are now: fears that the lack of fiscal and labor market integration would lead to very nasty adjustment problems. I just never dreamed how bad it would get.

Se även Roland Vaubels varning, i en kommentar till Jonung och Drea, att de institutionella villkor och den personuppsättning som EMU och ECB startade med har förändrats, vilket gör framtida instabilitet mer sannolik. Kommer de skeptiska amerikanska ekonomerna, som Jonung och Drea menar tog teorin om optimala valutaområden på för stort allvar, att få rätt?

Written by Niclas Berggren

16 februari 2010 at 9:54

Inbillad smärta

Ett intressant fall beskrivs i British Medical Journal:

A builder aged 29 came to the accident and emergency department having jumped down on to a 15 cm nail. As the smallest movement of the nail was painful he was sedated with fentanyl and midazolam. The nail was then pulled out from below. When his boot was removed a miraculous cure appeared to have taken place. Despite entering proximal to the steel toecap the nail had penetrated between the toes: the foot was entirely uninjured.

Hur ofta är våra (fysiska och psykiska) smärtor inbillade?

Written by Niclas Berggren

16 februari 2010 at 6:20

Publicerat i hälsa, medicin, psykologi, sjukdom

Den ständiga orättvisan

I en intressant uppsats, ”Egalitarianism, Free Will, and Ultimate Injustice”, ifrågasätter professor Saul Smilansky många egalitarianers uppfattning, att ett visst mått av ojämlikhet är acceptabel. Med egalitarianism menar han följande:

A conception of distributive justice is egalitarian if (a) it applies to the central aspects determining a person’s economic condition; (b) within that sphere of application, any inequality among persons needs to be morally justified; (c) such moral justification ought not to be based upon factors that are ”morally arbitrary”.

Det är (c) som intresserar Smilansky. Han klargör att många egalitarianer godtar ojämlikhet som grundas på genuina val:

As G.A. Cohen writes ”a large part of the fundamental egalitarian aim is to extinguish the influence of brute luck on distribution” (1989: 931). Such justification can be found with people’s free choices: inequalities can be justified so that, for instance, those who decide to work harder can justly be compensated for their efforts and contributions. As Cohen says, ”since effects of genuine choices contrast with brute luck, genuine choice excuses otherwise unacceptable inequalities” (1989: 931). If, and only if, there are ”genuine choices” then, according to Cohen, can inequalities be justified.

Smilanskys huvudpoäng är dock att det inte finns några genuina val, då vi inte väljer våra grundförutsättningar i livet, däribland vår vilja. Därför råder slutgiltig orättvisa:

Ultimate Injustice is a form of injustice that follows because, in the light of the implications of the free will problem, ultimately no condition that a person is in can be justified as resulting from his or her free choice.

Kritiken mot ”val-egalitarianer” av Cohens snitt blir därför hård:

[A]rbitrariness, we recall, is just what the choice-egalitarians are out to eradicate. Hence my criticism that, by not acknowledging Ultimate Injustice, they do not meet their own criteria of adequacy for conceptions of justice. People who are poorer than others justly, according to choice-egalitarian compatibilist lights, are nevertheless in an important moral sense victims of arbitrary forces beyond their control, and their fate is in one deep sense an injustice. It seems to me that by and large we need to follow Compatibilist Justice, and mitigate it when we can. But in a world such as ours, i.e. one without libertarian free will, even the best social orders will be deeply and inevitably unjust.

Jag instämmer, men jag tycker att en viktig bit saknas i uppsatsen, nämligen att det finns ett skäl att acceptera ojämlikhet ändå: incitamentseffekter. Om vi inte låter någon ojämlikhet uppkomma som resultat av människors (icke-genuina) val hämmar vi den ekonomiska utvecklingen så att, gissar jag, nästan alla får det sämre, enligt deras eget sätt att se på saken. Sedan kan vi, på basis av forskning, diskutera hur mycket ojämlikhet som vi ska acceptera, men om den ger upphov till allmänna välfärdsförbättringar är den enligt mitt förmenande acceptabel. Att slutgiltig orättvisa ändå råder utgör, såvitt jag kan se, inget avgörande argument mot detta synsätt. Ojämlikhet ses alltså av mig som acceptabel i den mån den ger upphov till önskvärda konsekvenser (helt oavsett om konsekvenserna grundar sig på genuina val eller ej).

Written by Niclas Berggren

15 februari 2010 at 16:36

Vad är bjudningar bra för?

Witold Gombrowicz beskriver i Trans-Atlantic (s. 12–13) hur en hel del social verksamhet i själva verket kan vara tom:

De sista dagarna före krigsutbrottet var vi, jag och herr Czesław, senator Rembieliński och minister Mazurkiewicz, på åtskilliga Bjudningar, det var även H E Sändebudet Kosiubidzki och Konsuln och någon Markisinna på hotell Alvear och Gud vet vem och vilka och vad och var någonstans och av vilken anledning, och vadan och vad det skulle vara bra för …

Jag håller mig mest för mig själv.

Written by Niclas Berggren

15 februari 2010 at 11:41

Publicerat i genier, idoler, litteratur, umgänge

Benthams lyckokalkyl

Jeremy Bentham skulle ha fyllt 262 år idag. Ett av hans bidrag till mänskligheten består i specifikationen av den lyckokalkyl som han anser ska ligga till grund för såväl moral som lagar. I kapitel 4 av An Introduction to the Principles of Morals and Legislation formuleras vad värdet av en njutning (som är positiv i kalkylen) eller en plåga (som är negativ i kalkylen) beror på:

1. Its intensity.
2. Its duration.
3. Its certainty or uncertainty.
4. Its propinquity or remoteness. …
5. Its fecundity, or the chance it has of being followed by sensations of the same kind: that is, pleasures, if it be a pleasure: pains, if it be a pain.
6. Its purity, or the chance it has of not being followed by sensations of the opposite kind: that is, pains, if it be a pleasure: pleasures, if it be a pain. …
7. Its extent; that is, the number of persons to whom it extends; or (in other words) who are affected by it.

Den hedonistiska utilitarismen preciserad. Bentham uttrycker den även i versform, för att hjälpa minnet på traven:

Intense, long, certain, speedy, fruitful, pure—
Such marks in pleasures and in pains endure.
Such pleasures seek if private be thy end:
If it be public, wide let them extend.
Such pains avoid, whichever be thy view:
If pains must come, let them extend to few.

Man kan förstås acceptera eller förkasta lyckokalkylen som yttersta princip för moral och lagstiftning, men oavsett vilket, är inte detta ett utmärkt förtydligande av hur njutning och plåga ska behandlas i den? Versen förtjänar, i mitt tycke, spridning!

Written by Niclas Berggren

15 februari 2010 at 5:33

Dags att börja följa OS?

Efter att ha noterat vem som vann den första bronsmedaljen under OS i Vancouver — Gregor Schlirenzauer, i skidhopp — undrar jag om jag trots en föresats att helt ignorera OS ska ändra mig:

Se även de tidigare inläggen ”Sport och skönhet” samt ”Den primitiva OS-nationalismen”.

Written by Niclas Berggren

14 februari 2010 at 18:29

Publicerat i skönhet, sport

Viktig instruktion för hälsning

Om du är muslim kan du ha ägnat tid och kraft åt att fundera på denna fråga:

In my grandfather’s house there is a real live parrot, and when I pass by it, it greets me and says ”al-salaamu alaykum” [frid vare med dig]. In this case do I have to return the greeting of this bird?

Som tur är finns nu svar på frågan:

It seems that it is not prescribed to return the greeting of a parrot which has learnt how to say salaams, because saying salaam is an act of worship and a supplication which requires intention on the part of the one who said it, and there is no such intention on the part of this trained creature. So one should not return its greeting. The ruling is the same as that on a tape on which the greeting is recorded and can be heard. It is transmission of sound and does not come under the ruling on greeting when it is broadcast live, in which case returning the greeting is prescribed and is a communal obligation (fard kifaayah).

Skönt att veta!

Written by Niclas Berggren

14 februari 2010 at 12:00

Publicerat i djur, etik, islam, religion

Volym och yppighet

Alice Neel, Ethel Ashton (1930), 61,0 x 55,9 cm:

Written by Niclas Berggren

14 februari 2010 at 7:13

Publicerat i konst

Sverige är stabilt

Risken för olika länder att, likt Grekland, hamna i statsfinansiell kris har beräknats av SEB Merchant Banking. DI presenterar denna figur idag:

Sverige ligger bra till. Det var nog inte så dumt att hålla igen lite under den finansiella krisen. Det mest oroväckande är nog att Storbritannien ligger så dåligt till. En kris där skulle kunna få stora återverkningar på andra håll.

Written by Niclas Berggren

13 februari 2010 at 17:29

Publicerat i ekonomi, politik, risk

Men om bistånd inte ger tillväxt?

Ekonomisk tillväxt utgör nu ett mål för svensk biståndspolitik. Det kan tyckas utmärkt — men en fråga infinner sig. Eftersom de vetenskapliga utvärderingar av bistånd som har gjorts — se t.ex. här, här och här — inte lyckas påvisa någon effekt av bistånd på ekonomisk tillväxt, hur ska det här målet användas i praktiken?

Jag ser några alternativ framför mig:

  • De vetenskapliga resultat som redan finns tas på allvar, men biståndet påverkas inte. ”Det har ju andra positiva effekter.” Det må så vara — men då kan det nya målet likaväl tas bort på direkten, om oförmåga till måluppfyllelse inte har någon påverkan på biståndet.
  • De vetenskapliga resultat som redan finns tas på allvar och biståndet påverkas. Det kan låta bra, men frågan är hur det i så fall ska påverkas — ska det läggas om, minskas eller ökas? — när forskningen inte lyckas påvisa att bistånd påverkar tillväxten.
  • Ovetenskapliga utvärderingar genomförs som sägs visa på en positiv effekt.

Som jag ser det är Gunilla Carlssons motiv lovvärt, men hur ska målet operationaliseras?

Se även inlägget ”Hur förbättras livet för världens fattiga?”. Media: SvD

Written by Niclas Berggren

13 februari 2010 at 11:17

En gång fuskare, alltid fuskare?

Gordon Tullock (som fyller 88 år idag) påpekar i ”Adam Smith and the Prisoners’ Dilemma”, publicerad i Quarterly Journal of Economics, att människor tenderar att inte fuska därför att fusk ger dåligt rykte, vilket försvårar framtida samarbete med andra. Han konstaterar också följande:

If an individual has lost reputation, there is little or no reason why he should play cooperative strategies in the future. If anyone agrees to play with him, which is not terribly likely, it would take a large number of plays before his reputation for reliability was as good as that of the person who had not already blotted his copy book even if he played cooperatively each time. Under the circumstances, he should attempt to con people into games, and when he gets them in, the decision to play noncooperatively may well be perfectly rational. All of this would provide one more explanation for the tendency of people who once slipped to continue on that course of action. Thus, the habitual criminal or the ”shady” businessman who continues to be ”shady” are both responding rationally to their situation. Once they have a bad reputation, the cost of building up a reputation for reliability is extremely high.

Utgör inte detta ett socialt dilemma? Å ena sidan är det bra att ett hot om straff föreligger — det torde göra de flesta mindre benägna att fuska. Å andra sidan kan straff, när de väl har utdelats, leda till ett förevigande av en fuskande tillvaro. Är man redan stämplad som opålitlig finns kanske ingen annan utväg än att fortsätta leva i opålitlighet. Denna senare aspekt tycks många, som talar sig varma för ”tuffa tag”, glömma bort. Det gör dock inte Gordon Tullock, och det gör inte Bruno Frey.

Written by Niclas Berggren

13 februari 2010 at 7:38

Olika syn på Hayek

Då jag läste Karen Horns intervjubok Roads to Wisdom: Conversations with Ten Nobel Laureates in Economics fann jag det intressant att notera, att åtminstone fyra av de intervjuade uttalade sig om en annan ekonomipristagare, F. A. Hayek. Tre verkar positivt inställda, en är tydligt negativ:

Douglass North:

I mentioned Friedrich August von Hayek earlier. Did he leave a mark on you?
Oh yes. … He still seems to me the greatest economist of the twentieth century, and by a long way. If you look for people who really want to try to understand the world, Hayek came closer to that ideal than anybody who has ever lived.

Vernon Smith:

Who is your favorite economist today?
Friedrich Hayek is probably the person that I most admire, largely because late in life, I discovered how relevant his comments were to experimental economics. … And Reinhard Selten, a wonderful man with an intense curiosity. He ranks second after Hayek.

Edmund Phelps:

What was the most important theoretical breakthrough?
Of course, Adam Smith brought about a breakthrough. It is impossible to exaggerate his importance. Also, in the 20th century, the theories of John Maynard Keynes and Friedrich Hayek.

Kenneth Arrow:

In your mind, what has been the most misleading theoretical approach in economics?
The Austrian a priori dogmatism (von Mises especially; Hayek, to a lesser degree).

Jag kan aldrig riktigt bestämma mig hur jag ser på Hayek, men det faktum att jag relativt ofta funderar på saken gör att jag måste anse honom läsvärd.

Se även det tidigare inlägget ”Hayeks ekonomiska insikter”.

Written by Niclas Berggren

12 februari 2010 at 14:48

Publicerat i genier, nationalekonomi

Mitt livsideal

Hjalmar Söderberg beskriver i sin novell ”Med strömmen” den unge Gabriel Mortimers liv:

I sin ungdom hade han gjort sig känd för åtskilliga excentriciteter. Den märkligaste bland dessa och tillika den, som på sin tid väckte mest ovilja bland hans anhöriga, var hans tidigt fattade och länge envist fasthållna beslut att icke bli någonting. Han läste mycket men aldrig på någon examen. Han gjorde resor och förde, ehuru oregelbundet, dagböcker över sin själsutveckling, som intelligenta unga män den tiden emellanåt gjorde. Till allas förskräckelse förklarade han utan omsvep, att han ansåg sig ha nått en tillräckligt hög ståndpunkt för att kunna få tiden att gå utan att behöva ta sin tillflykt till något tidsfördriv av det slag, som kallas samvetsgrann och regelbunden pliktuppfyllelse. Var icke världen full av justitieråd, tidningsskrivare och bolagsdirektörer? Och vore det icke en svart otacksamhet mot försynen, som givit honom räntor, att genom en onödig konkurrens försvåra de övrigas kamp för tillvaron?

Jag drömmer om och längtar efter räntor.

Written by Niclas Berggren

12 februari 2010 at 8:07

Publicerat i insikt, litteratur

Kan balkonger stoppas?

Jag fick en lapp i brevlådan igår om att grannen ovanför mig ska bygga balkong, vilket kommer att försämra ljusflödet in i mitt kök och sänka värdet på min lägenhet. Efter att ha läst detta juridiska dokument stod det klart för mig, att om bostadsrättsföreningen på ett extra föreningsmöte godkänner balkongbygget, har jag ingen möjlighet att stoppa det, trots att det innefattar en kraftig negativ externalitet för mig. Grannen får en trevligare lägenhet och höjt värde på den; jag drabbas av motsatsen.

Jonas Vlachos föreslog att jag kan ägna mig åt Coaseanska förhandlingar och erbjuda min granne pengar för att inte bygga balkong. En tilltalande idé! Grannen kanske kan tänka sig att avstå att bygga för x kr, och om min nyttoförsämring av ett bygge överstiger x kr skulle transaktionen vara välfärdshöjande.

Problemet torde vara att avtalet inte blir bindande för framtida grannar. Min granne kanske tar mina pengar och säljer sin lägenhet, och nästa innehavare kanske vill bygga balkong han också. I dessa balkongbyggnadstider, borde inte avtal kunna slutas sådana att balkongbygge förbjuds i en viss lägenhet så länge grannen under bor kvar? Dags för effektivitetshöjande lagstiftning!

Tilläggas kan att jag även kan tänka mig en omvänd rättighetsfördelning, så att bostadsrättsinnehavare har rätt att inlägga veto mot balkongbyggande grannar och att de senare får betala de förra om de motsätter sig byggnation. En fördel med det, förutom fördelningsaspekten, är att problemet med bindande avtal inte uppkommer. Om en ny balkonghatande granne efterträder den förra är balkongen redan byggd.

Slutligen undrar jag hur ting som dessa hanteras i hus med ägarlägenheter.

Jag tackar smartisarna Jonas Vlachos och Anna Ekström för idéer och råd för detta inlägg.

Written by Niclas Berggren

11 februari 2010 at 17:28

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: