Nonicoclolasos

Benthams lyckokalkyl

Jeremy Bentham skulle ha fyllt 262 år idag. Ett av hans bidrag till mänskligheten består i specifikationen av den lyckokalkyl som han anser ska ligga till grund för såväl moral som lagar. I kapitel 4 av An Introduction to the Principles of Morals and Legislation formuleras vad värdet av en njutning (som är positiv i kalkylen) eller en plåga (som är negativ i kalkylen) beror på:

1. Its intensity.
2. Its duration.
3. Its certainty or uncertainty.
4. Its propinquity or remoteness. …
5. Its fecundity, or the chance it has of being followed by sensations of the same kind: that is, pleasures, if it be a pleasure: pains, if it be a pain.
6. Its purity, or the chance it has of not being followed by sensations of the opposite kind: that is, pains, if it be a pleasure: pleasures, if it be a pain. …
7. Its extent; that is, the number of persons to whom it extends; or (in other words) who are affected by it.

Den hedonistiska utilitarismen preciserad. Bentham uttrycker den även i versform, för att hjälpa minnet på traven:

Intense, long, certain, speedy, fruitful, pure—
Such marks in pleasures and in pains endure.
Such pleasures seek if private be thy end:
If it be public, wide let them extend.
Such pains avoid, whichever be thy view:
If pains must come, let them extend to few.

Man kan förstås acceptera eller förkasta lyckokalkylen som yttersta princip för moral och lagstiftning, men oavsett vilket, är inte detta ett utmärkt förtydligande av hur njutning och plåga ska behandlas i den? Versen förtjänar, i mitt tycke, spridning!

About these ads

Written by Niclas Berggren

15 februari 2010 at 5:33

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Pekoral! Har alltid haft svårt för Bentham, och särskilt nu när han mest liknar en sofist.

    Skymning

    15 februari 2010 at 8:40

  2. Fler orgasmer åt alla!

    swingthatcat

    15 februari 2010 at 8:44

  3. Skymning: Jag har alltid haft lätt för Bentham (och har därför aldrig tilltalats av Hayeks återkommande kritik av honom).

    swingthatcat: Förvisso att betrakta på pluskontot, men problemet där är nog punkt 2 (möjligen också punkt 6, beroende på omständigheter – jag tänker på risken för STI).

    nonicoclolasos

    15 februari 2010 at 8:48

  4. Det är väl så här många tänker, det kan vara ok att stjäla av ett stort företag eftersom ingen enskild person behöver drabbas av någon plåga. Sen kan det ju vara ok att våldta en hora eftersom hon ändå är så van. o.s.v.

    Daniel

    15 februari 2010 at 9:37

  5. Daniel ger ett vulgärargument. Synd att en seriös diskussion lätt förstörs.

    Filosofen

    15 februari 2010 at 9:58

  6. ursäkta. Jag blir känslomässigt störd av Benthams tankar och förmår inte argumentera bättre men det är inte min mening att förstöra diskussionen. Vänligen diskutera vidare och bortse från det jag säger.

    Problemet som jag ser det är att någon som är van vid plågor kan tolerera detta bättre, om någon måste göra ett plågsamt jobb är det alltså enligt Benthams moral bättre om den som är van vid plågor får göra det. En sådan moral vänder jag mig känslomässigt emot.

    Ett annat problem är att sådant som vi i vanliga fall anser vara omoraliskt helt plötsligt blir moraliskt gott (t.ex att stjäla av Bill Gates om man vet att han inte märker det).

    Kanske är även dessa exempel över vulgaritetströskeln, i så fall ursäktar jag igen.

    Daniel

    15 februari 2010 at 12:05

  7. Intressant att en filosofisk fråga kan ”förstöras” av ett vulgärargument, På vilket sätt förstörs det? Med att sanningen raserar elfenbenstornet…? Med att finlemmade filosofer tvingas se verkligheten…?

    Kristian Grönqvist

    15 februari 2010 at 12:28

  8. Och då dyker naturligtvis den självklara följdfrågan upp.
    Är filosofiska argument ”icke vulgära” och därigenom fullständigt verklighetsfrämmande…?
    …och filosofer därigenom helt obsoleta?

    Kristian Grönqvist

    15 februari 2010 at 12:34

  9. Vad gäller Daniels invändningar är de förstås bekanta för var och en som har satt sig in i diskussionen om utilitarismen. Personligen är jag, genom detta inlägg, inte ute efter att diskutera argument rörande den grundläggande principen (även om jag förstås inte har något emot om andra gör det) utan mer ute efter att lyfta fram Benthams precisering av hur kalkylen ska utföras, givet hans normative utgångspunkt.

    Om Daniel upplever pain snarare än pleasure av Benthams uppfattning kanske det kan ses som ett (prima facie-)”argument” mot denna uppfattning.

    nonicoclolasos

    15 februari 2010 at 12:59

  10. Skönt att få lite ordning på sådana förvirrande känslor som lidande och njutning. Nu kanske petitesser och en del drömmar kan nedprioriteras:)

    Camilla

    15 februari 2010 at 13:48


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: