Nonicoclolasos

Archive for mars 2010

Cowboys med stil

Written by Niclas Berggren

31 mars 2010 at 17:48

Publicerat i skönhet

Bönder låg bakom svensk protektionism

Två tyska ekonom-historiker, Sibylle Lehmann och Oliver Volckart (varav jag är vän med den senare), analyserar i en ny studie, ”The Political Economy of Agricultural Protection: Sweden 1887″, hur det kom sig att tullar infördes i riksdagen för 123 år sedan. Intressant nog finner de stöd för att ekonomiskt intresse spelade en stor roll — liksom, troligen, propaganda:

We find that voters who did not own or lease land consistently favoured free trade. Agricultural voters, however, evidenced interesting variations between estate sizes, and important changes between the spring and autumn elections. In the spring election, it were only the voters with the largest farms (that had a value of more than 30,000 Kronor) and leaseholders (who had to rent land with a value of at least 6000 Kronor in order to be allowed to vote) whose support for free trade fell below 50 percent. In the autumn election, by contrast, even 60 percent of the smallholders voted for protection.

By separately analysing constituencies where voting was indirect and occasionally still open, we determine that electoral manipulation or pressure that the owners of large estates exerted on smallholders is unlikely to be responsible for this shift. Apparently, small and middling farmers decisively changed their trade political outlook between spring and autumn 1887. As trade balances did not change so quickly, some other influence – likely enough protectionist propaganda – must have had a crucial impact in the course of the summer months 1887. Apparently, not only farmers who were really exposed to competition from abroad, such as wheat producers, were susceptible to anti-free trade arguments, but small farmers who specialised in dairy production, too. For the protectionists, disinformation seems to have paid.

Att jordbrukare stödjer protektionism är alltså ingen ny företeelse. (Det kanske förresten även är så att reformer i riktning mot frihandel uppkommer som ett resultat av att vissa intressen gynnas av det.)

Written by Niclas Berggren

31 mars 2010 at 11:34

Svenska skattekilar

Av vissa i den politiska debatten kan man få intryck av att nuvarande regering har bedrivit en extrem skattesänkningspolitik. Men tar man en närmare titt, dels på förändringarnas storlek och dels på hur svenska skatter förhåller sig till jämförbara länders, förefaller den retoriken något överdriven. Denna färska figur från OECD illustrerar skattekilarna* 2005 och 2008 för en ensamstående person utan barn som uppbär 67% respektive 100% av genomsnittsinkomsten i Sverige, övriga nordiska länder samt OECD:

Visst har en sänkning ägt rum i Sverige, men den förefaller relativt begränsad, särskilt för personer som uppbär 100% av genomsnittsinkomsten. Dessutom ligger svenska marginalskattekilar för dessa personer även efter skattesänkningarna betydligt över genomsnitten i Norden och OECD.

___________________

* Skatteverket definierar (s. 23): ”Med skattekil avses den totala marginaleffekten på en extra arbetsinsats. Därvid beaktas förutom socialavgifterna (skattedelen av dessa, se ovan) och inkomstskatten på förvärvsinkomster också konsumtionsskatterna. Skattekilen kommer därmed att ange skillnaden mellan ökningen av arbetsgivarens kostnad för arbetskraften, ibland kallad den reala produktlönen, och ökningen av individens reala köpkraft med hänsyn tagen till alla förändringar av skatter (och inkomstberoende bidrag) som påverkas av inkomstökningen, ibland kallad den reala konsumtionslönen.”

Written by Niclas Berggren

31 mars 2010 at 5:55

Publicerat i ekonomi, nationalekonomi, skatt

Frihet som icke-dominans

Vad innebär egentligen ”frihet”? I en diskussion på Cato Unbound framförs olika uppfattningar i frågan. Jag fastnade för en förståelse av frihet som icke-dominans, presenterad av filosofen Philip Pettit:

Freedom as non-domination is the sort of freedom you enjoy when you are not subject to the will of another agent or agency. You are your own man or woman; you live on your own terms — you are sui juris, in the old Latin phrase. This ideal has deep roots in our culture and, on the face of it, no one is likely to deny its political relevance. A good formulation appears in the eighteenth century tract series Cato’s Letters: “Liberty is, to live upon one’s own terms; slavery is, to live at the mere mercy of another” (Trenchard and Gordon 1971, Vol 2, 249-50).

I think that the idea of freedom in this sense is very interesting and that it has been lost to contemporary consciousness, partly because of the suggestion that negative and positive freedom exhaust the field. It is not equivalent to positive freedom, since it requires the absence of domination, as negative freedom demands the absence of interference. And it is not equivalent to negative freedom, for two reasons. You may be subject to someone’s will and yet not suffer interference, as when the person stands over you, able to interfere should they wish. And you may be interfered with without being subject to the interferer’s will, as when that agent — like Ulysses’s sailors — interferes on your terms: that is, by your own will.

Vad tycker du om denna förståelse av frihet?

Att förstå frihet på ett visst sätt, t.ex. som icke-dominans, är en sak. Att fastslå dess plats som en målsättning för politik är en annan. Har frihet ett värde i sig? Hur ska det i så fall vägas mot andra variabler som har ett värde i sig? Eller är frihet enbart av instrumentellt värde, kanske för att generera lycka? Oavsett vilket, hur realiseras den önskade nivån av frihet — vilka ekonomiska och politiska institutioner och vilken politik inom ramen för dessa är önskvärda? Frågor som dessa står i centrum i ett forskningsfält där filosofi och empirisk forskning möts.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 17:37

Till lyxens försvar

Kan lyxkonsumtion försvaras? Ludwig von Mises ansåg det. I Liberalism skriver han:

To form a correct conception of the social significance of luxury consumption, one must first of all realize that the concept of luxury is an altogether relative one. Luxury consists in a way of living that stands in sharp contrast to that of the great mass of one’s contemporaries. … The luxury of today is the necessity of tomorrow. Every advance first comes into being as the luxury of a few rich people, only to become, after a time, the indispensable necessity taken for granted by everyone. Luxury consumption provides industry with the stimulus to discover and introduce new things. It is one of the dynamic factors in our economy. To it we owe the progressive innovations by which the standard of living of all strata of the population has been gradually raised.

Detta skulle också kunna utgöra ett argument, prima facie, mot långt driven utjämning av förmögenheter och inkomster.

Se även inlägget ”Att få det bättre än andra”.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 11:36

Världens främste schackspelare

Den 19-årige norrmannen Magnus Carlsen rankas som etta i världen i schack. Han har intervjuats av Der Spiegel och har en del intressant att säga.

SPIEGEL: Mr Carlsen, what is your IQ?
Carlsen: I have no idea. I wouldn’t want to know it anyway. It might turn out to be a nasty surprise.
SPIEGEL: Why? You are 19 years old and ranked the number one chess player in the world. You must be incredibly clever.
Carlsen: And that’s precisely what would be terrible. Of course it is important for a chess player to be able to concentrate well, but being too intelligent can also be a burden. It can get in your way. I am convinced that the reason the Englishman John Nunn never became world champion is that he is too clever for that.

En annan smart kille, Andreas Bergh, menar också att man kan vara för smart. Jag undrar dock om den riktigt smarte inte lätt kan identifiera och motverka de nackdelar som stor smarthet kan medföra. Här kan du, liksom jag har gjort, testa din IQ.

Vidare undrar jag om Carlsens erfarenheter av att lära sig matte utgör ett argument för hemundervisning (som ju bl.a. Mårten Schultz och Johan Noberg nyligen har talat sig varma för):

SPIEGEL: How were you able to stand maths lessons then?
Carlsen: When I was 13, my parents took me out of school for a year. They travelled around the world with me and my sisters, and on the way they taught us. That was fantastic, much more effective than sitting in school. I do understand that it is a problem for a teacher having to look after 30 pupils. But the slow speed was quite frustrating for me. I didn’t miss school at all.

Det är inte svårt att beundra Carlsen. Men även solen har sina fläckar:

Carlsen: When we were in Moscow, my mother and my sisters went to the Bolshoi Theatre, I didn’t.
SPIEGEL: Why not?
Carlsen: I ask you, ballet! That’s boring.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 5:38

En buss i min smak

Tips: Peter Santesson-Wilson.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2010 at 17:57

Publicerat i religion, vetenskap

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 142 andra följare

%d bloggare gillar detta: