Nonicoclolasos

Archive for mars 2010

Cowboys med stil

Written by Niclas Berggren

31 mars 2010 at 17:48

Publicerat i skönhet

Bönder låg bakom svensk protektionism

Två tyska ekonom-historiker, Sibylle Lehmann och Oliver Volckart (varav jag är vän med den senare), analyserar i en ny studie, ”The Political Economy of Agricultural Protection: Sweden 1887″, hur det kom sig att tullar infördes i riksdagen för 123 år sedan. Intressant nog finner de stöd för att ekonomiskt intresse spelade en stor roll — liksom, troligen, propaganda:

We find that voters who did not own or lease land consistently favoured free trade. Agricultural voters, however, evidenced interesting variations between estate sizes, and important changes between the spring and autumn elections. In the spring election, it were only the voters with the largest farms (that had a value of more than 30,000 Kronor) and leaseholders (who had to rent land with a value of at least 6000 Kronor in order to be allowed to vote) whose support for free trade fell below 50 percent. In the autumn election, by contrast, even 60 percent of the smallholders voted for protection.

By separately analysing constituencies where voting was indirect and occasionally still open, we determine that electoral manipulation or pressure that the owners of large estates exerted on smallholders is unlikely to be responsible for this shift. Apparently, small and middling farmers decisively changed their trade political outlook between spring and autumn 1887. As trade balances did not change so quickly, some other influence – likely enough protectionist propaganda – must have had a crucial impact in the course of the summer months 1887. Apparently, not only farmers who were really exposed to competition from abroad, such as wheat producers, were susceptible to anti-free trade arguments, but small farmers who specialised in dairy production, too. For the protectionists, disinformation seems to have paid.

Att jordbrukare stödjer protektionism är alltså ingen ny företeelse. (Det kanske förresten även är så att reformer i riktning mot frihandel uppkommer som ett resultat av att vissa intressen gynnas av det.)

Written by Niclas Berggren

31 mars 2010 at 11:34

Svenska skattekilar

Av vissa i den politiska debatten kan man få intryck av att nuvarande regering har bedrivit en extrem skattesänkningspolitik. Men tar man en närmare titt, dels på förändringarnas storlek och dels på hur svenska skatter förhåller sig till jämförbara länders, förefaller den retoriken något överdriven. Denna färska figur från OECD illustrerar skattekilarna* 2005 och 2008 för en ensamstående person utan barn som uppbär 67% respektive 100% av genomsnittsinkomsten i Sverige, övriga nordiska länder samt OECD:

Visst har en sänkning ägt rum i Sverige, men den förefaller relativt begränsad, särskilt för personer som uppbär 100% av genomsnittsinkomsten. Dessutom ligger svenska marginalskattekilar för dessa personer även efter skattesänkningarna betydligt över genomsnitten i Norden och OECD.

___________________

* Skatteverket definierar (s. 23): ”Med skattekil avses den totala marginaleffekten på en extra arbetsinsats. Därvid beaktas förutom socialavgifterna (skattedelen av dessa, se ovan) och inkomstskatten på förvärvsinkomster också konsumtionsskatterna. Skattekilen kommer därmed att ange skillnaden mellan ökningen av arbetsgivarens kostnad för arbetskraften, ibland kallad den reala produktlönen, och ökningen av individens reala köpkraft med hänsyn tagen till alla förändringar av skatter (och inkomstberoende bidrag) som påverkas av inkomstökningen, ibland kallad den reala konsumtionslönen.”

Written by Niclas Berggren

31 mars 2010 at 5:55

Publicerat i ekonomi, nationalekonomi, skatt

Frihet som icke-dominans

Vad innebär egentligen ”frihet”? I en diskussion på Cato Unbound framförs olika uppfattningar i frågan. Jag fastnade för en förståelse av frihet som icke-dominans, presenterad av filosofen Philip Pettit:

Freedom as non-domination is the sort of freedom you enjoy when you are not subject to the will of another agent or agency. You are your own man or woman; you live on your own terms — you are sui juris, in the old Latin phrase. This ideal has deep roots in our culture and, on the face of it, no one is likely to deny its political relevance. A good formulation appears in the eighteenth century tract series Cato’s Letters: “Liberty is, to live upon one’s own terms; slavery is, to live at the mere mercy of another” (Trenchard and Gordon 1971, Vol 2, 249-50).

I think that the idea of freedom in this sense is very interesting and that it has been lost to contemporary consciousness, partly because of the suggestion that negative and positive freedom exhaust the field. It is not equivalent to positive freedom, since it requires the absence of domination, as negative freedom demands the absence of interference. And it is not equivalent to negative freedom, for two reasons. You may be subject to someone’s will and yet not suffer interference, as when the person stands over you, able to interfere should they wish. And you may be interfered with without being subject to the interferer’s will, as when that agent — like Ulysses’s sailors — interferes on your terms: that is, by your own will.

Vad tycker du om denna förståelse av frihet?

Att förstå frihet på ett visst sätt, t.ex. som icke-dominans, är en sak. Att fastslå dess plats som en målsättning för politik är en annan. Har frihet ett värde i sig? Hur ska det i så fall vägas mot andra variabler som har ett värde i sig? Eller är frihet enbart av instrumentellt värde, kanske för att generera lycka? Oavsett vilket, hur realiseras den önskade nivån av frihet — vilka ekonomiska och politiska institutioner och vilken politik inom ramen för dessa är önskvärda? Frågor som dessa står i centrum i ett forskningsfält där filosofi och empirisk forskning möts.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 17:37

Till lyxens försvar

Kan lyxkonsumtion försvaras? Ludwig von Mises ansåg det. I Liberalism skriver han:

To form a correct conception of the social significance of luxury consumption, one must first of all realize that the concept of luxury is an altogether relative one. Luxury consists in a way of living that stands in sharp contrast to that of the great mass of one’s contemporaries. … The luxury of today is the necessity of tomorrow. Every advance first comes into being as the luxury of a few rich people, only to become, after a time, the indispensable necessity taken for granted by everyone. Luxury consumption provides industry with the stimulus to discover and introduce new things. It is one of the dynamic factors in our economy. To it we owe the progressive innovations by which the standard of living of all strata of the population has been gradually raised.

Detta skulle också kunna utgöra ett argument, prima facie, mot långt driven utjämning av förmögenheter och inkomster.

Se även inlägget ”Att få det bättre än andra”.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 11:36

Världens främste schackspelare

Den 19-årige norrmannen Magnus Carlsen rankas som etta i världen i schack. Han har intervjuats av Der Spiegel och har en del intressant att säga.

SPIEGEL: Mr Carlsen, what is your IQ?
Carlsen: I have no idea. I wouldn’t want to know it anyway. It might turn out to be a nasty surprise.
SPIEGEL: Why? You are 19 years old and ranked the number one chess player in the world. You must be incredibly clever.
Carlsen: And that’s precisely what would be terrible. Of course it is important for a chess player to be able to concentrate well, but being too intelligent can also be a burden. It can get in your way. I am convinced that the reason the Englishman John Nunn never became world champion is that he is too clever for that.

En annan smart kille, Andreas Bergh, menar också att man kan vara för smart. Jag undrar dock om den riktigt smarte inte lätt kan identifiera och motverka de nackdelar som stor smarthet kan medföra. Här kan du, liksom jag har gjort, testa din IQ.

Vidare undrar jag om Carlsens erfarenheter av att lära sig matte utgör ett argument för hemundervisning (som ju bl.a. Mårten Schultz och Johan Noberg nyligen har talat sig varma för):

SPIEGEL: How were you able to stand maths lessons then?
Carlsen: When I was 13, my parents took me out of school for a year. They travelled around the world with me and my sisters, and on the way they taught us. That was fantastic, much more effective than sitting in school. I do understand that it is a problem for a teacher having to look after 30 pupils. But the slow speed was quite frustrating for me. I didn’t miss school at all.

Det är inte svårt att beundra Carlsen. Men även solen har sina fläckar:

Carlsen: When we were in Moscow, my mother and my sisters went to the Bolshoi Theatre, I didn’t.
SPIEGEL: Why not?
Carlsen: I ask you, ballet! That’s boring.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 5:38

En buss i min smak

Tips: Peter Santesson-Wilson.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2010 at 17:57

Publicerat i religion, vetenskap

Liberal politik och barnadödlighet

Att liberal ekonomisk politik — i form av liberaliseringar, avregleringar, starkt skydd av privat ägande och inriktning på makroekonomisk stabilitet — förmår förbättra den ekonomiska utvecklingen är inte så kontroversiellt att hävda. En mer omstridd fråga rör hur sådan politik påverkar välfärd i vidare mening. I studien ”Do Neoliberal Economic Policies Kill or Save Lives?”, publicerad i Business and Politics, undersöks sambandet mellan sådan politik och barnadödlighet:

This paper hypothesizes that open international trade policies, low-inflation macroeconomic environments, and market-oriented property rights regimes promote human development across the world. We test this argument by examining the impact of several measures of neoliberal policies on infant mortality rates across the world between 1960 and 1999. Results suggest that openness to imports, long-term membership in the GATT and WTO, low rates of inflation, and effective contract enforcement are each associated with lower rates of infant mortality across the world, even when controlling for countries’ economic performance.

Man kan dessutom notera att när olika mått på socioekonomisk ojämlikhet inkluderas som kontrollvariabel, påverkar inte det resultaten. Osäkerhet om kausalitet föreligger förstås, men resultaten indikerar i vilket fall att en liberal ekonomisk politik inte är oförenlig med, utan snarare positivt samvarierar med, sjunkande barnadödlighet.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2010 at 11:54

Är objektifiering alltid fel?

I den nya artikeln ”Feminist Perspectives on Objectification” i Stanford Encyclopedia of Philosophy presenteras dels Immanuel Kants sexualetik, som framförallt kritiserar behandlingen av människor som ting och som menar att sexuell aktivitet därför endast kan äga rum inom det legala, monogama äktenskapet, och de feministiska varianter, främst formulerade av Andrea Dworkin och Catharine MacKinnon, som generaliserar denna kritik mot objektifiering utifrån en analys av ojämlikhet mellan kvinnor och män. Det jag fann mest spännande var dock en referens till Leslie Greens artikel ”Pornographies”, publicerad i Journal of Political Philosophy, i vilken det hävdas (s. 44):

[T]he objectification of people is not a matter of treating as an object what is not an object or a thing, because in many ordinary senses people are objects and things. Human beings are embodied; we are extended in space; we exist in time; and we are subject to the laws of nature. Objectification is not reification. It is a matter of treating as a mere object something that is also more than an object; it is a matter of denying or devaluing their subjectivity, of failing to recognize them as ”ends in themselves.” … The point I have in mind parallels one we must make about Kant’s categorical imperative: ”Act in such a way that you always treat humanity, whether in your own person or in the person of any other, never simply as a means, but always at the same time always as an end.” There is no prohibition on treating people as means. What is forbidden is to treat them merely as means. This puts a constraint on the instrumentality of others: they may be treated as means to our ends only if, in doing so, we also manage to respect their integrity as agents with their own purposes who, as Kant also puts it in another place, must themselves be able to share in the ends to which we put them.

Jag tilltalas av idén att det är moraliskt acceptabelt att behandla andra och själv behandlas som objekt och att interagera människor emellan på rent instrumentella grunder, om detta sker inom ramen för en autonom beslutssituation (i kompatibilistisk mening) för alla inblandade. Sedan inser jag att det inte finns någon objektiv metod för att fastslå vad ”autonom beslutssituation” är — inte minst ser jag en konflikt i uttolkningen mellan idealister och realister. Men med den här formulerade ansatsen kan man lämna därhän den extrema uppfattningen att all behandling av människor som objekt är förkastlig och istället diskutera villkoren under vilka en sådan behandling är moraliskt acceptabel.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2010 at 6:47

Att göra någon handikappad

Det finns idag tester för att upptäcka risk för eller faktiskt förekommande handikapp hos foster. Det finns de som inte vill tillåta sådana tester (och de aborter de ofta leder till) därför att de menar att ett liv som handikappad inte är att betrakta som sämre än ett liv som icke-handikappad. I artikeln ”Causing Disabled People to Exist and Causing People to be Disabled”, publicerad i Ethics, granskas bl.a. detta synsätt närmare. Det visar sig ha en intressant implikation:

[O]pponents of screening and selection who also contend that it is not worse, even on average, to be disabled rather than normal seem committed to accepting that it can be permissible to inflict prenatal injury that will result in a person’s being congenitally disabled when he or she would otherwise have been normal.

Dvs. om det inte är sämre att vara handikappad än att inte vara det, kan det inte anses fel att orsaka handikapp hos ett foster som annars skulle födas utan handikapp.

Se även inlägget ”Friheten att skaffa barn”.

Written by Niclas Berggren

28 mars 2010 at 20:47

Publicerat i abort, barn, etik, filosofi, logik, moral

En mörk man

Luc Tuymans, Himmler (1998), 50,8 x 38,1 cm:

Written by Niclas Berggren

28 mars 2010 at 15:48

Publicerat i konst

Lyckliga nationalekonomer

Det finns tecken på att studenter i nationalekonomi är mer egoistiska än andra. Ny forskning, presenterad i ”The Happiness of Economists: Estimating the Causal Effect of Studying Economics on Subjective Well-Being”, finner att studenter i nationalekonomi också är lyckligare än andra. Så här ser lyckofördelningarna ut för studenter i nationalekonomi (till vänster) och för studenter i andra samhällsvetenskapliga ämnen (till höger):

I en ekonometrisk analys som kontrollerar för andra bestämningsfaktorer av lycka, och som också försöker klargöra kausalitet genom användande av instrumentalvariabler, befästs resultatet. Förutom att studera nationalekonomi är också inkomst och framtida karriärmöjligheter positivt relaterade till lycka; att vara politiskt till höger är däremot negativt relaterat till lycka.

Om nu studenter i nationalekonomi både är mer egoistiska och mer lyckliga än studenter i andra ämnen, finns det skäl att tro att egoism ger lycka eller att lycka ger egoism?

Written by Niclas Berggren

28 mars 2010 at 5:31

Läppar kan vara fina

Simon Nessman:

Written by Niclas Berggren

27 mars 2010 at 17:49

Publicerat i skönhet

Det svenska budgetunderskottets utveckling

Thomas Östros:

Regeringen ärvde 70 miljarder kronor i överskott. Det har nu förbytts i ett underskott om 70 miljarder. … Vi socialdemokrater söker svenska folkets förtroende för att åter ta Sverige till överskott och en ansvarsfull ekonomisk politik.

På Östros låter det som om regeringen inte har fört en ansvarsfull politik. Han gör dock inga internationella utblickar och nämner inte heller det faktum att Sverige just har drabbats av en internationell finanskris. Den intressanta frågan är hur Sverige har klarat sina statsfinanser jämfört med andra OECD-länder. Se dessa figurer:

Från 1997 och framåt har Sverige haft starkare statsfinanser än OECD i genomsnitt; uppskattningar antyder att denna skillnad snarast har blivit något större under den senaste krisen. Ekonomistyrningsverket meddelar nu också följande:

Utsikterna för statsbudgeten och de offentliga finanserna är goda.  Redan 2011 är finanserna nästan i balans. Det beror på de i grunden starka finanserna och återhämtningen i konjunkturen. Längre fram under prognosperioden siktas stora överskott. Statsskulden uppgår till 25 procent av BNP 2014, vilket är den lägsta nivån sedan mitten av 1970-talet.

Thomas Östros retorik tycks mig något tom.

Written by Niclas Berggren

27 mars 2010 at 7:39

Publicerat i ekonomi, nationalekonomi

Tror folk på experter?

Man kan tänka sig att människor tycker olika i diverse sakfrågor därför att de i olika grad är benägna att tro på experter. Vissa kan sträva efter att lyssna till vad vetenskapen säger, andra kan strunta i det. En ny studie, ”Cultural Cognition of Scientific Consensus”, finner dock att olika uppfattningar i diverse sakfrågor snarare beror på att det finns olika syn på vilka som är experter. Människor som strävar efter vetenskaplig kunskap kan därför lätt komma fram till olika uppfattningar om vad vetenskapen säger. Närmare bestämt:

We hypothesized that scientific opinion fails to quiet societal dispute on such issues not because members of the public are unwilling to defer to experts but because culturally diverse persons tend to form opposing perceptions of what experts believe. Individuals systematically overestimate the degree of scientific support for positions they are culturally predisposed to accept as a result of a cultural availability effect that influences how readily they can recall instances of expert endorsement of those positions.

The study furnished two forms of evidence in support of this basic hypothesis. The first was the existence of a strong correlation between individuals’ cultural values and their perceptions of scientific consensus on risks known to divide persons of opposing worldviews. Subjects holding hierarchical and individualistic outlooks, on the one hand, and ones holding egalitarian and communitarian outlooks, on the other, significantly disagreed about the state of expert opinion on climate change, nuclear waste disposal, and handgun regulation. …

The second finding identified a mechanism that could explain this effect. When asked to evaluate whether an individual of elite academic credentials, including membership in the NAS, was a “knowledgeable and trustworthy expert,” subjects’ answers proved conditional on the fit between the position the putative expert was depicted as adopting (on climate change, on nuclear waste disposal, or on handgun regulation) and the position associated with the subjects’ cultural outlooks. If individuals more readily count someone as an expert when that person endorses a conclusion that fits their cultural predispositions, individuals of opposing cultural outlooks will over time form opposingly skewed impressions of what most experts believe. As a result, even when experts by and large agree, individuals of diverse worldviews will disagree about the state of scientific consensus.

Mycket intressant. En implikation av dessa resultat kanske är att det inte räcker för att få ökad acceptans för en viss uppfattning, att låta den framföras av experter. Misstron hos dem vars världsbild inte harmonierar med expertens budskap är stor, och experten betraktas helt enkelt inte som expert. Kanske smutskastas t.o.m. en expert som säger saker man ogillar.

En fråga är hur vanligt det är med människor som faktiskt har ändrat uppfattning i sak pga. förutsättningslös kunskapsinhämtning. Har du gjort det? I vilken fråga då? (Jag kan nog faktiskt sägas ha gjort det i två frågor: klimatfrågan och rökförbud.)

Slutligen blir den här saken inte mindre komplicerad av att vetenskaplig konsensus är en kontinuerlig variabel. Om experter faktiskt tycker olika, blir det särskilt svårt för allmänheten att ta ställning till hur det objektiva kunskapsläget ser ut — samt lättare för folk att fortsätta förfäkta uppfattningar som harmonierar med de egna grundläggande värderingarna.

Se även inläggen ”Vetenskap och att tänka själv” och ”Ska man bry sig om experter?”.

Written by Niclas Berggren

27 mars 2010 at 6:13

Varför hårdare straff?

Moderaterna profilerar sig gärna som ett parti som är tufft mot brottsligheten. I linje härmed skriver en av partiets företrädare:

Därtill har regeringen också lagt förslag om skärpta straff för grov våldtäkt. Och nej, det är ingenting som minskar brotten på sikt.

Så märkligt! Jag kan förstå när någon argumenterar för skärpta straff därför att detta förväntas leda till sänkt brottslighet. (Det finns rent allmänt stöd i forskning för en sådan effekt: se här och här.) Jag kan också förstå när någon argumenterar för att använda sig av andra metoder än straff för att minska brottsligheten. Men jag har mycket svårt att förstå hur man kan argumentera för skärpta straff samtidigt som man förväntar sig att detta inte har någon effekt på brottsligheten. Styrs man inte då av det (enligt min uppfattning primitiva) hämndbegär som bl.a. Richard Dawkins, Michel Foucault och Edward Glaeser och Bruce Sacerdote pekar på — och som svårligen kan försvaras filosofiskt?

Se även Isobel Hadley-Kamptz kommentar.

Written by Niclas Berggren

26 mars 2010 at 15:06

Ska människor stoppa dödande bland apor?

Jag har framfört tanken att vargjakt möjligen skulle kunna motiveras av att sådan jakt minskar det aggregerade lidandet i djurriket. Steve Clarke väcker en relaterad fråga till dem som vill tilldela djur vissa centrala rättigheter:

However, the defenders of rights for great apes and other animals often miss a crucuial point about the extension of universal human rights to animals. It is not only humans that are liable to violate any rights that non-human apes might hold. Other apes are liable to do so as well. Consider the right to life. It is well known that chimpanzees have a propensity to kill one another: http://www.world-science.net/exclusives/050209_warfrm.htm; so it seems that society as a whole ought to take action to prevent chimpanzees from violating one another’s rights to life by policing chimpanzee communities. … If we take the idea that non human great apes have the right to life then surely we have a responsibility to police all ape communities to uphold the right to life, in the same way that we try to ensure that the right to human life is upheld, by policing human societies.

Oavsett om man vill minimera lidande bland djur eller tilldela dem rättigheter blir frågan hur långt människan ska lägga sig i. Jag tror att den logiska implikationen, med båda synsätten, blir att människan bör lägga sig i rätt mycket. (Jag har tidigare funderat på denna fråga när jag har sett naturfilmer i vilka vissa djur tillfogar andra djur stort lidande utan att fotografer eller reportrar ingriper.) Den praktiska frågan är hur, givet knappa resurser och behov av att också minimera lidande och upprätthålla rättigheter bland de djur som kallas människor.

Written by Niclas Berggren

26 mars 2010 at 11:31

Publicerat i död, djur, etik, lidande

Ger ökad tillväxt demokratisering?

Hur hänger ett lands ekonomiska och politiska utveckling ihop? Närmare bestämt: finns det ett samband mellan ekonomisk tillväxt och demokratisering? Ja, enligt den nya studien ”Do Output Contractions Trigger Democratic Change?”:

Our primary finding is that, once the potential endogeneity of economic growth is addressed, faster economic growth reduces the short-run likelihood of institutional change toward democracy, but has no discernible impact on the likelihood of institutional change toward autocracy. There is, however, evidence of heterogeneity in the impact of economic shocks on the likelihood of democratic change. Output contractions due to adverse weather shocks appear to be important triggers of democratic change, whereas commodity price shocks have insignificant implications for the likelihood of democratic change.

Huvudresultatet förefaller rimligt: om ett icke-demokratiskt land utvecklas väl ekonomiskt, kan medborgarna förväntas vara mindre missnöjda med regimen genom en bättre inkomstutveckling för egen del, och regimen kan få ökade resurser att investera i såväl offentliga nyttigheter som säkerhetsstyrkor o.d. Dock medför detta en möjlig målkonflikt: om både ökad tillväxt och demokratisering värderas positivt prima facie, och om det förra minskar sannolikheten för det senare, vad blir då implikationen för hur tillväxt, allt beaktat, ska värderas i autokratiska stater?

Apropå resultatet att väderfenomen påverkar sannolikheten för demokratisering, se det tidigare inlägget ”Väljarnas bristande rationalitet”.

Written by Niclas Berggren

26 mars 2010 at 5:31

Magisk sång

Live från The Met 1970! Min favoritsångerska Joan Sutherland som Norma, tillsammans med Marilyn Horne som Adalgisa och Carlo Bergonzi som Pollione, i slutet av akt I av min favoritopera Norma av Vincenzo Bellini:

Å, detta höga D! Jag råder dig att skaffa denna superba inspelning av operan.

Written by Niclas Berggren

25 mars 2010 at 17:28

Publicerat i genier, idoler, lycka, musik, opera, passion

Är mödrar beredda på homosexuella barn?

När mammor ser sina små barn växa upp, tänker de då tanken att de kan vara homosexuella? En ny studie, ”Normalizing Heterosexuality: Mothers’ Assumptions, Talk, and Strategies with Young Children”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:

The data suggest that most mothers, who are parenting in a gendered and heteronormative context to begin with, assume that their children are heterosexual, describe romantic and adult relationships to children as only heterosexual, and make gays and lesbians invisible to their children. Those who consider that their children could some day be gay tend to adopt one of three strategies in response: Most pursue a passive strategy of ”crossing their fingers” and hoping otherwise. A very few try to prepare their children for the possibility of being gay. A larger group, primarily mothers from conservative Protestant religions, work to prevent homosexuality.

Med tanke på att tidigare forskning visar att unga homosexuella mår dåligt av att osynliggöras och problematiseras, är det beklagansvärt att det är mycket få mödrar som har en öppen, bejakande och stödjande inställning till barns eventuella homosexualitet. Jag hoppas att du som är förälder och läser detta börjar fundera på att ha en sådan inställning, likt Karl Lagerfelds mor eller denna mamma:

Written by Niclas Berggren

25 mars 2010 at 11:32

Underminerar evolutionen kunskap?

I uppsatsen ”Methods of Ethics and the Descent of Man: Darwin and Sidgwick on Ethics and Evolution”, accepterad för publicering i Biology and Philosophy, kontrasterar filosofen Hallvard Lillehammer två stora 1800-talstänkare, Charles Darwin och Henry Sidgwick, i frågan om hur moralens evolutionära bakgrund påverkar dess ”sanning” eller ”trovärdighet”. Jag fann detta citat av Sidgwick tänkvärt:

[S]urely there can be no reason why we should single out for distrust the enunciations of the moral faculty, merely because it is the outcome of a long process of development. Such a line of argument would leave us with no faculty stable and trustworthy: and would therefore destroy its own premises.

Dvs. om moraliska föreställningar inte kan vara sanna pga. deras naturliga utveckling, kan inte heller icke-moraliska föreställningar, som också har utvecklats naturligt, vara det, och då är argumentet mot att moraliska föreställningar inte kan vara sanna självmotsägande, eftersom det innefattar icke-moraliska föreställningar. (Detta argument påminner mig om Alvin Plantingas argument, att evolution i kombination med naturalism är självmotsägande.) Men som Lillehammer påpekar håller knappast Sidgwicks argument. Det kan vara så att moraliska uppfattningar och uppfattningar om hur världen är skiljer sig åt på ett sådant sätt, att de förra etableras kontextuellt och de senare universellt.

Written by Niclas Berggren

25 mars 2010 at 5:42

Gudomlig sodomi

Sir Elton John har väckt uppmärksamhet med detta uttalande:

I think Jesus was a compassionate, super-intelligent gay man who understood human problems.

Roligt nog finns det fler gaygudar än Jesus. Horus och Seth till exempel:

The Tale of Horus and Seth, a papyrus fragment, describes how the two gods ”lay down together. At night, Seth let his member become stiff and he inserted it between the thighs of Horus…”

Redan de gamla egyptierna…

Written by Niclas Berggren

24 mars 2010 at 17:29

Publicerat i homosexualitet, religion

Fattigdomen i Afrika faller

Afrika har länge framställts som ekonomiskt hopplöst. Den nya studien ”African Poverty Is Falling…Much Faster Than You Think!” var därför uppiggande läsning:

We show that: (1) African poverty is falling and is falling rapidly; (2) if present trends continue, the poverty Millennium Development Goal of halving the proportion of people with incomes less than one dollar a day will be achieved on time; (3) the growth spurt that began in 1995 decreased African income inequality instead of increasing it; (4) African poverty reduction is remarkably general: it cannot be explained by a large country, or even by a single set of countries possessing some beneficial geographical or historical characteristic.

En av studiens illustrationer:

Inte bara de fattiga i Kina och Indien har gynnats av ekonomisk tillväxt: detsamma tycks alltså gälla de fattiga i Afrika.

Written by Niclas Berggren

24 mars 2010 at 11:19

Den skamliga akten

Doktor Glas blev som barn chockad av en insikt:

Jag glömmer aldrig, då jag som barn för första gången under ett av de stora kastanjeträden på skolgården hörde en kamrat förklara ”hur det går till”. Jag ville inte tro det; det måste komma flera andra pojkar till och bekräfta det och skratta åt min dumhet, och jag trodde det knappt ändå, jag sprang min väg i fullt ursinne. Hade alltså far och mor gjort på det sättet? Och skulle jag själv göra så när jag blev stor, kunde jag inte slippa ifrån det? …

Ännu i dag har jag inte riktigt hämtat mig från min förvåning. Varför måste vårt släktes liv bevaras och vår längtan stillas just genom ett organ som vi flera gånger om dagen begagna till avloppsrör för orenlighet; varför kunde det inte ske genom en akt, som det låg värdighet och skönhet i på samma gång som den högsta vällust? En akt, som kunde utföras i kyrkan, inför allas ögon, likaväl som i mörkret och ensamheten? Eller i ett rosentempel mitt i solen, under körsång och dans av bröllopsskaran.

Frågan som ställs är relevant, men istället för att fråga (essentialistiskt?) hur det kommer sig att fortplantning äger rum med ”ett organ som vi flera gånger om dagen begagna till avloppsrör för orenlighet”, som om betraktandet av organet på detta sätt är givet och att en annan metod för sex vore att föredra, skulle man lika gärna kunna fråga varför det uppfattas så. Varför ses sexuellt umgänge som skamligt? Varifrån kommer tanken om orenlighet? Varför ses inte sexuell verksamhet (i alla fall som innefattar frivillighet) med indifferens, varken mer eller mindre upprörande än en konversation, som företas utan särskild uppmärksamhet från omgivningen? Hur kommer det sig?

Se även inlägget ”Oanständighet på offentlig plats”.

Written by Niclas Berggren

24 mars 2010 at 5:51

Publicerat i litteratur, normer, sex

En väljares plikt

Ludwig von Mises:

A citizen who casts his ballot without having studied to the best of his abilities as much economics as he can fails in his civic duties. He neglects using in the appropriate way the power that his citizenship has conferred upon him in giving him the right to vote.

Se tidigare inlägg om von Mises här.

Written by Niclas Berggren

23 mars 2010 at 17:25

Publicerat i nationalekonomi, politik, val

Kampen mot sömnen

Från en artikel i DN om ungdomar med sömnproblem:

Generellt tycker jag att det är tråkigt att sova, säger Sebastian. Ibland lägger jag mig, och ligger där och tänker på hur tråkigt det är.

Inte bara ungdomar som Sebastian kämpar mot sömnen och finner den oönskad. Även professor Lisa Russ Spaar gör det, och knyter an till en stor författares syn:

For the insomniac Vladimir Nabokov, I think that sleep, which he called “the most moronic fraternity in the world, with the heaviest dues and the crudest rituals,” meant turning off, even for a few hours, his quicksilver, voracious consciousness. The daily nocturnal rest that presages the ultimate big sleep of mortality was for him a price both vexing and insulting, a “nightly betrayal of reason, humanity, genius.”

Konstigt, jag har aldrig någonsin tänkt på sömn som tråkig. Inte rolig heller, utan bara som en självklarhet. Men det är något i Nabokovs syn som tilltalar mig. Är det inte ett svaghetstecken att behöva underordna sig ett tillfälligt bortdomnande, natt efter natt efter natt?

Written by Niclas Berggren

23 mars 2010 at 11:20

Publicerat i sömn

Böter på dagis

För tio år sedan publicerades en känd studie om effekten av att införa böter för föräldrar som är sena med att hämta sin barn på dagis, ”A Fine Is a Price”, i Journal of Legal Studies. Däri rapporterades följande:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late‐coming parents. As a result, the number of late‐coming parents increased significantly.

En förklaring skulle kunna vara att föräldrarna började se det som en helt normal möjlighet, att betala för att komma sent, medan det tidigare fanns en social norm som sa att det är fult att komma för sent. Detta resultat används ofta som ett argument mot att använda sig av monetära incitament — de kan ju ha motsatt effekt genom att tränga undan andra normer och en intern vilja att göra rätt. Nå, jag hörde nyligen professor Dennis Mueller problematisera den slutsatsen genom att påpeka att ett system med böter skulle kunna innefatta högre välfärd än ett system med sociala normer, trots att det förra innefattar fler sena ankomster. Ty:

  • Om någon bryter mot en norm uppkommer ingen inkomst; om någon bryter mot en regel som upprätthålls med bot uppkommer inkomster när människor bryter mot den. Kanske tillräckligt för att finansiera att en förskollärare stannar längre.
  • En norm kan vara mer oflexibel än en regel som upprätthålls med bot, och just att föräldrar ser boten som ett pris kan öka effektiviteten. De föräldrar som inte har något viktigt skäl att vara sena hämtar rimligen sina barn i tid; de föräldrar som har mycket viktiga saker att göra betalar villigt boten, eftersom värdet av den tid de använder till annat än att hämta barnen i tid överstiger boten. (Hur ofta måste inte föräldrar rusa iväg från viktiga arbetsuppgifter för att hinna hämta barnen i tid?)

Det förefaller alltså viktigt att beakta effekter i ”allmän jämvikt” och inte stirra sig blind på det partiella målet, att föräldrar ska komma i tid.

Written by Niclas Berggren

23 mars 2010 at 5:27

Ett gift par

George Grosz, A Married Couple (1930), 66,0 x 47,3 cm:

Written by Niclas Berggren

22 mars 2010 at 17:13

Publicerat i konst

Insikt om etik

Rudolf Carnap:

[A] value statement is nothing else than a command in a misleading grammatical form. It may have effects upon the actions of men, and these effects may either be in accordance with our wishes or not; but it is neither true nor false. It does not assert anything and can neither be proved nor disproved. This is revealed as soon as we apply to such statements our method of logical analysis. From the statement ”Killing is evil” we cannot deduce any proposition about future experiences. Thus this statement is not verifiable and has no theoretical sense, and the same thing is true of all other value statements.

Written by Niclas Berggren

22 mars 2010 at 11:57

Publicerat i etik, filosofi, moral

Lättpåverkade läkare

Dan Ariely har studerat hur läkare beställer test för sina patienter. Detta görs med elektroniska formulär, som antingen kan vara tomma initialt eller färdigifyllda. I det förra fallet kryssar läkaren för de test som ska utföras, i det senare klickar läkaren bort de test som inte ska utföras. Har dessa två alternativ olika effekter?

And the basic result was that in the empty set, physicians chose an average five tests. And in the full set, they chose an average 13 tests. … And the difference was about $1,300 per patient.

Onekligen intressant — jag som trodde att läkare (likt nationalekonomer) var hyperrationella. Nå, jag har tre frågor:

  1. Hur ser formulären ut i Sverige? Är de ifyllda i förväg eller är utgångsläget ett tomt formulär?
  2. Är det självklart att fler test är sämre än färre? Fem test kanske är för få (objektivt sett, om man nu kan tala om objektivitet här); 13 kanske är för många. Hur kan man fastställa var optimum ligger?
  3. Om man anar att för många, onödiga test beställs, hur ska läkare påverkas att beställa färre? Att byta formulärstrategi kan vara en åtgärd; kan ekonomiska styrmedel vara en annan? Jag tänker mig att sektionen på sjukhuset ”drabbas” om alltför höga kostnader för test konstateras.

Written by Niclas Berggren

22 mars 2010 at 5:00

Kan en ateist leda bön?

Ja, Richard Dawkins leder bordsbön:

At a lunch party I was placed next to a well-known female rabbi, now ennobled. She asked me, somewhat belligerently, whether I said grace when it was my turn to do so at High Table dinner in my Oxford college. ”Yes,” I replied, ”Out of simple good manners and respect for the medieval traditions of my college.” She attacked me for hypocrisy, and was not amused when I quoted the great philosopher A J (Freddy) Ayer, who also was quite happy to recite the grace at the same college when he chanced to be Senior Fellow: ”I will not utter falsehoods”, said Freddy genially, ”But I have no objection to making meaningless statements.”

Själv är jag nog både mer militant i min ateism och mer anti-traditionalistisk än Dawkins: jag skulle ha svårt för att leda eller delta i böner och skulle verka för att traditionen med bordsbön skulle överges. Detta trots att jag instämmer i att böner, från mitt perspektiv, handlar om att yttra meningslösa saker. Men kanske borde jag släppa min starka aversion mot vissa religiösa yttringar och, likt Dawkins, slappna av lite? Jag försökte mig faktiskt på det under en konsert i en kyrka härförleden, då jag med viss entusiasm sjöng med i några psalmer. Full av ironi, förstås, men ändå.

Se även de tidigare inläggen ”Ska man respektera religion?” och ”Skeptisk ironi istället för ateism”.

Written by Niclas Berggren

21 mars 2010 at 16:27

Skatter påverkar beteende

Jag påpekade nyligen en pervers effekt av rökförbud och framhöll högre beskattning som ett väsentligt komplement. Den nya studien ”Prices and Cigarette Demand: Evidence from Youth Tobacco Use in Developing Countries” tyder på att det senare är en verksam åtgärd för att påverka ungdomar i utvecklingsländer. Som en av forskarna uttrycker det:

[P]olicymakers in developing countries could reduce cigarette consumption by youths by raising taxes. A 10% increase in the price will reduce youth cigarette demand by 18.3%.

Written by Niclas Berggren

21 mars 2010 at 12:16

Kvinnor och barn i trafiken

Ur körkortsbok från 1920:

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

Varsamhet är förstås en bra egenskap i trafiken. Synd bara att kontraproduktiva lagregler numera eroderar ett tidigare förtroendefullt samspel och att hörnlösningar, istället för flexibelt, effektivitetshöjande tänkande, är så vanliga.

Written by Niclas Berggren

21 mars 2010 at 6:29

Publicerat i barn, effektivitet, humor, kön, trafik

Njutbar profil

Written by Niclas Berggren

20 mars 2010 at 14:31

Publicerat i skönhet

När palliativ vård inte räcker till

Johan Frostegård skriver i SvD:

I stället för aktiv dödshjälp bör vi vidareutveckla den palliativa vården för att säkerställa en god död, vilket är vad eutanasi egentligen betyder.

Få torde motsätta sig en vidareutveckling av den palliativa vården: att kunna erbjuda effektiv smärtlindring måste ses som oerhört angeläget. Men frågan är hur regelverket ska utformas i en verklighet där effektiv smärtlindring ofta inte kan ges. Denna verklighet tycks Frostegård, i ett slags utopiskt resonemang, inte låtsas om. Tre alternativ till ofullständig smärtlindring bör, enligt min uppfattning, beaktas: palliativ sedering, läkarassisterat suicid och aktiv dödshjälp. Dessa kan i hög grad betraktas som substitut: i Nederländerna har t.ex. omfattningen av läkarassisterat suicid och aktiv dödshjälp sjunkit (trots tillåtelse), medan palliativ sedering har blivit vanligare. Det centrala för mig här är att respektera svårt lidande patienters vilja.

Med den utgångspunkten är det intressant att notera att av dem som har begärt och fått hjälp att dö i Nederländerna har många inte sett den alternativa palliativa vård som har erbjudits som tillräckligt bra för att motivera fortsatt liv. I studien ”Reporting of Euthanasia and Physician-Assisted Suicide in the Netherlands: Descriptive Study”, publicerad i BMC Medical Ethics, rapporteras:

[P]hysicians in almost all cases reported to have applied palliative care options, most frequently medication (89%) and sometimes radio- or chemotherapy (21%). ”Other”‘ palliative care options (46%) often concerned administering oxygen, nutrition or hydration, or artificial respiration. In 35% of all cases it was reported that there had been options to relieve the patient’s suffering that were not applied. These most often involved the administration of sedatives (10%) or pain medication (11%). In 81% of the cases where these alternatives had been present, physicians reported that the patients had refused them.

Dvs. i 65% av fallen fanns inte ytterligare palliativ vård att ge; i 35% av fallen fanns ytterligare palliativ vård att ge, men det stora flertalet ville inte ha den. Respekt för patienter med stort lidande implicerar att det inte räcker att lite löst hänvisa till den palliativa vården: den är för många otillräcklig och, faktiskt, oönskad. Därför bör såväl palliativ sedering som läkarassisterat suicid och aktiv dödshjälp erbjudas dem för vilka denna vård inte ses som ett attraktivt alternativ. Intressant nog accepteras numera i hög grad palliativ sedering, även i Sverige. En god början.

Se även ”Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti”, ”Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp”, ”Dödshjälp och Göran Persson”, ”Döden kan befria”, ”Dödshjälp när så önskas”, ”Hjälp att dö bör tillåtas”, ”Liv till varje pris”, ”Dödshjälp i Nederländerna”, ”Obefogad religiös alarmism”, ”Att dö för andras skull”, ”JK om dödshjälp”, ”Det rör på sig i dödshjälpsfrågan”, ”Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden”, ”Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

20 mars 2010 at 7:29

Straff för sexköp

Justitieministerns förslag om hemsändande av färgglada kuvert till familjer till misstänkta sexköpare är synnerligen upprörande. Peter Santesson-Wilson säger det som behöver sägas om det. Men mitt i denna debatt ställer jag mig frågan: Var finns upprördheten över att sexköpslagen alls finns? Om det nya förslaget strider mot det liberala rättsstatsidealet, strider lagen som sådan mot det liberala frihetsidealet. Att överhuvudtaget utdela straff för frivilliga transaktioner vuxna människor emellan är synnerligen upprörande.

Se tidigare inlägg: ”Legalisera sexköp”, ”Förenklad syn på prostitution””Prostitution som rationellt val” och ”Gäller sexköpslagen lån?”.

Written by Niclas Berggren

19 mars 2010 at 23:49

Karl Lagerfeld har talat

Jag är omskakad efter att ha läst en intervju med Karl Lagerfeld. Trots (eller tack vare?) att han är relativt lakonisk, uttrycker han idéer och berättar om sitt liv på ett sätt som tilltalar, roar och stimulerar mig, mycket mer än de flesta långrandiga utläggningar jag tar del av. Som exempel återger jag här fem frågor från Bruce LaBruce (i fetstil) och Lagerfelds svar:

I like that you make it clear that you don’t want to be photographed or filmed without your sunglasses on. I don’t either. Who would?
They’re my burka.

What does being politically correct mean to you?
It means people talking about charities. Do it, be charitable, but don’t make a subject of conversation out of it because then you bore the world to death. It’s very unpleasant. But I don’t go out a lot so I’m not so exposed to people.

They [homosexuella som vill gifta sig] want to be the type of people who have always despised them.
When I was a child I asked my mother what homosexuality was about and she said—and this was 100 years ago in Germany and she was very open-minded—“It’s like hair color. It’s nothing. Some people are blond and some people have dark hair. It’s not a subject.” This was a very healthy attitude.

This [beundran av porr] is another thing that we have in common.
And I personally only like high-class escorts. I don’t like sleeping with people I really love. I don’t want to sleep with them because sex cannot last, but affection can last forever. I think this is healthy. And for the way the rich live, this is possible. But the other world, I think they need porn. I also think it’s much more difficult to perform in porn than to fake some emotion on the face as an actor.

And a certain detachment, too.
Yes, totally. I was brought up to be detached. You can take nothing with you. There are very few important things, and they are not possessions.

Jag är, som sagt, omskakad. På ett positivt sätt.

Se även de tidigare inläggen ”Karl Lagerfeld” och ”Tunna kvinnor ska det vara”.

Written by Niclas Berggren

19 mars 2010 at 11:25

Publicerat i ego, filosofi, genier, idoler

Arbete stimulerar hjärnan

Det finns visioner om att människor ska kunna arbeta mindre eller sluta arbeta helt. De kan tyckas tilltalande på många plan, men tidigare forskning tyder på att pensionering kan försämra såväl psykisk som fysisk hälsa. Arbete kanske trots allt är bra för de flesta människor. I linje med sådana resultat  presenteras i studien ”Does Retirement Affect Cognitive Functioning?” stöd för ett negativt samband mellan att sluta arbeta och förmågan att minnas ord och att räkna upp ord snabbt:

The empirical results highlight a significant negative causal impact of retirement on cognitive functioning. This negative effect remains even when controlling for individual heterogeneity and the endogeneity of the retirement decision. We show that this relationship is unlikely to be due to reverse causality by using eligibility for Social Security and expected age of retirement as instruments for retirement.

Pga. demografiska förändringar kan det förefalla samhällsekonomiskt klokt att förlänga pensionsåldern, men det finns alltså även individuella faktorer som talar för att inte sluta arbeta tidigt. Så bra, kanske man kan tycka, att jobbskatteavdraget är större för personer som är 65 och äldre.

Written by Niclas Berggren

19 mars 2010 at 6:40

Publicerat i ålder, ekonomi, hälsa, psykologi, språk

En allvarlig man

Jag har just varit i USA, och under resan såg jag fyra filmer. En av dem var A Serious Man, om en judisk fysikprofessor som upplever en livskris när frun meddelar att hon vill överge honom. Filmen illustrerar livets fundamentala meningslöshet, men också hur vissa människor tenderar att försöka skapa sig mening och förståelse genom religion, ibland utan att lyckas. En för mig rolig scen var när huvudpersonen, i sin strävan att förstå vad som hände i hans liv, försökte få tid att tala med en erfaren rabbin, som han såg sitta vid sitt skrivbord utan att göra något. Sekreteraren ville mota bort honom och sa:

—The rabbi is busy
—He didn’t look busy.
—He’s thinking.

Och mannen fick ge sig av.

Written by Niclas Berggren

18 mars 2010 at 19:55

Publicerat i film, humor, judendomen, religion

Egenintresserade väljare

Styrs väljare av ideologi eller egenintresse när de tar ställning i politiska frågor? Frågan är omdiskuterad. En ny österrikisk enkätbaserad studie antyder att båda spelar roll men att egenintresset dominerar som förklaringsfaktor:

We find that subjective self-interest – in this specific case the expectation of personally adverse consequences of a policy measure – is the most important, if not dominant, identified determinant of the acceptance of policy measures. People who expect to personally face adverse consequences of a policy measure are less likely to find this measure appropriate. … [O]ur results indicate that (subjective, perceived) self-interest is the stable factor in opinion formation while the influence of ideology is vastly dependent on the nature of the tested policy measure (tax raises vs. spending cuts).

Resultatet erhålls genom ekonometrisk analys men kan illustreras av följande figur, som visar hur väljarna rangordnar alternativa sätt att finansiera en inkomstskattesänkning beroende på hur alternativen förväntas påverka den egna ekonomin:

Om en åtgärd drabbar en själv ekonomiskt  är man alltså mer negativ till den. Det kan förstås vara så att samma rangordning skulle erhållas på ideologisk grund, men den ekonometriska analysen antyder alltså en distinkt effekt av egenintressevariabeln även när man kontrollerar för ideologi. Det har nog många politiker insett, varför de kommer med utspel, som maxtaxan på dagis, som påverkar marginalväljares ekonomi positivt.

Written by Niclas Berggren

18 mars 2010 at 13:43

Att förlora status

De flesta bryr sig om sin status. Men vad är viktigast: att inte förlora eller att vinna status? Den nya experimentella studien ”Holding Your Place: Reactions to the Prospect of Status Gains and Losses”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, finner bl.a. följande:

The results of three experiments provide evidence that individuals attach greater value to status when recalling the risk of status loss than when recalling the potential for status gain (Experiment 1), are willing to pay more to avoid a status loss than to achieve a status gain (Experiment 1), and put forth greater effort when striving to prevent status loss than when striving to gain status (Experiment 2).

Vilka är konsekvenserna av denna asymmetri? En effekt skulle kunna vara en obenägenhet att fuska och utnyttja andra människor, ty även om det finns en chans att vinna i status genom ett sådant förfarande (om man inte upptäcks) finns det också en risk att förlora (om man upptäcks), där det senare upplevs som relativt viktigt att undvika. En annan effekt skulle kunna vara begränsad villighet till risktagande, vilket kan ha en negativ effekt på entreprenörskap. En sak jag undrar är om det inte vore bättre om känslostyrda reaktioner av det här slaget kunde undvikas. Är man känslokall kanske man inte bryr sig om att förlora status så mycket.

Written by Niclas Berggren

18 mars 2010 at 6:12

Publicerat i forskning, psykologi, status

Nakenhet och normkonflikter

Det hävdas ofta att det behövs ett slags enhet och sammanhållning i ett samhälle, t.ex. för att vi ska lita på varandra. Det finns också tecken på att Sverige har varit, och kanske fortfarande är, ett samhälle med dessa kännetecken.

Men ett sådant enhetssamhälle har, vilket sällan påpekas, också sina kostnader. Jag finner själv en mer eller mindre påtvingad enhetlighet kvävande. Mot den bakgrunden fann jag denna beskrivning av olika synsätt på klädsel vid dusch och bad intressant. Den har fått badhusen att sluta upprätthålla enhetliga regler:

I dag har vi en kultur där individens frihet står högt i kurs. Det är känsligt att försöka inskränka den friheten. Om vår personal säger till badgäster att de ska vara nakna i bastun eller att de ska ha behå när de är i bassängen är risken stor att bli bemött med tillmälen och rena hot. Därför avstår vi hellre.

Jag välkomnar denna individualism som attityd och att den också påverkar (det formella och det informella) regelverket i liberal riktning. Det finns olika normer samtidigt som prövas och delvis konkurrerar med varandra. Å ena sidan finns kvinnor som vill skyla hela sin kroppar vid bad. Å andra sidan finns kvinnor som vill visa sina bröst. Olika badhus väljer nu olika regelverk. Jag önskar att denna normpluralism ska sprida sig till fler områden. En sådan pluralism stör förvisso den enkla människan, liksom den fascistiska människan. I say: let them fret — och öppna sina egna badhus.

Written by Niclas Berggren

17 mars 2010 at 14:54

Sluta grubbla

Hjalmar Söderbergs historiett ”Spleen” understryker det kloka i att inte ägna för mycket tid och kraft åt att fundera på fundamentala frågor:

De första lyktorna började redan glimma, då jag i går afton lämnade min boning efter att hela dagen ha grubblat över livets gåta. Förtvivlad över att icke finna någon lösning, sade jag till mig själv: du dåre, som nöter bort din dag med fruktlöst grubbel över det, som du helt säkert icke skulle bliva lyckligare av att veta — och riktade i stället mina ansträngningar på ett schackproblem i fyra drag. Men då mitt skarpsinne visade sig otillräckligt även för detta, slungade jag schackbrädet ut genom fönstret i huvudet på en gammal man med träben, för vilken döden endast var en välgärning, och kastade mig därefter ut i världsvimlet, föraktande mig själv.

Written by Niclas Berggren

17 mars 2010 at 5:27

Publicerat i död, genier, idoler, litteratur, lycka

Eldsläckare

Otto G. Carlsund, Brandsoldaten (1926), 125,0 x 57,5 cm:

Written by Niclas Berggren

16 mars 2010 at 17:28

Publicerat i konst

Är hypotetiska imperativ normativa?

Jag är väldigt förtjust i hypotetiska imperativ, för att resonera kring vilka medel som bäst uppfyller givna mål. Dock fick detta citat av Henry Sidgwick mig att tänka till:

Even, finally, if we discard the belief, that any end of action is unconditionally or ”categorically” prescribed by reason, the notion ‘ought’ as above explained is not thereby eliminated from our practical reasonings: it still remains in the ”hypothetical imperative” which prescribes the fittest means to any end that we may have determined to aim at. When (e.g.) a physician says, ”If you wish to be healthy you ought to rise early,” this is not the same thing as saying ”early rising is an indispensable condition of the attainment of health.” This latter proposition expresses the relation of physiological facts on which the former is founded; but it is not merely this relation of facts that the word ‘ought’ imports: it also implies the unreasonableness of adopting an end and refusing to adopt the means indispensable to its attainment.

Jag hade tidigare inte tänkt på att det i uttalandet av ett hypotetiskt imperativ föreligger ett värdeomdöme, att om man formulerar ett mål så bör man nyttja de medel som mest effektivt leder till det målets uppnående. Nu undrar jag om det är ett ”oskyldigt” värdeomdöme, i den meningen att det knappast går att tänka sig något skäl att inte vilja följa detta böra. Vad skulle ett sådant skäl kunna vara? Möjligen att man är osäker på om man vill uppnå målet i fråga, men det torde väl förutsättas i ett hypotetiskt imperativ, att ingen sådan osäkerhet föreligger?

Written by Niclas Berggren

16 mars 2010 at 12:01

Publicerat i filosofi, värdering

Är omega 3 nyttigt?

Det görs mycket reklam för omega 3 numera. Finns det belägg för att dessa fettsyror har positiva hälsoeffekter? I översiktsartikeln ”Risks and Benefits of Omega 3 Fats for Mortality, Cardiovascular Disease, and Cancer: Systematic Review”, publicerad i British Medical Journal, rapporteras följande:

This systematic review assessed the health effects of long chain and shorter chain omega 3 fats (together or separately) on total mortality, cardiovascular events, cancer, and strokes in a wide group of participants and found no evidence of a clear benefit of omega 3 fats on health.

Jag avstår från att inhandla tillskott av och produkter innehållandes omega 3 tills bevis föreligger för positiva hälsoeffekter.

Written by Niclas Berggren

16 mars 2010 at 4:16

Publicerat i forskning, hälsa, medicin, sjukdom

Om du är ute och rumlar

Towa Carson ger goda råd:

Written by Niclas Berggren

15 mars 2010 at 17:56

Publicerat i musik

Vad menas med konsumenters välfärd?

Bryan Caplan:

For the past few years, social scientists have been arguing over the One True Measure of consumer welfare. Most economists still cling to the Demonstrated Preference Standard: If A buys X, then X makes A better off by definition. Psychologists and psychologically-minded economists have been pushing the Happiness Standard: If A buy X and feels happier as a result, then and only then is A better off.

I think both standards have some merit. But I’d like to suggest a middle way. I call it the Consumer Satisfaction Standard.  According to this standard, if A buys X, and would do so if he had the chance to make the decision over again, then X makes A better off.

Innovativt. Jag gillar ansatsen därför att den innefattar respekt för individuella val och revealed preference trots att individer, enligt eget förmenande, ibland begår misstag. Om vi kan lära av misstag är misstag ofta mindre problematiska, i ett dynamiskt perspektiv, och ånger fyller därvidlag en funktion.

Written by Niclas Berggren

15 mars 2010 at 12:05

Publicerat i ånger, konsumtion, välfärd

Omfördelning till alla?

Professor Greg Mankiw ställer en intressant fråga:

Imagine a candidate for president campaigned on a platform of imposing one-third tax of the average American’s income and transferring the entire proceeds of the tax to poor nations around the world. Would you be inclined to support this candidate? I am confident that most voters would not.

Jag kan tänka mig att en icke negligerbar andel av väljarna skulle rösta på en sådan kandidat av expressiva skäl: eftersom en röst i praktiken inte spelar någon roll för utgången av politiska val, kan man som väljare rösta på ett alternativ som sänder signaler om vem man är, eller skulle vilja vara, eller skulle vilja uppfattas som, som människa.

En vidare fråga är på vilka grunder en egalitarian i ett rikt land kan motsätta sig ett sådant förslag. Ska pengar omfördelas bara inom den egna gruppen (inom välfärdsstaten) eller till alla i världen? Om det förra, varför inte det senare? Gordon Tullock har lyft den frågan tidigare; G. A. Cohen har försökt besvara (en variant av) den: är rika socialister inkonsekventa?

Ja, vad säger de många egalitarianer och socialister (och andra) som läser denna blogg?

Written by Niclas Berggren

15 mars 2010 at 6:12

Det är någonting med håret

Anton Hedener:

Written by Niclas Berggren

14 mars 2010 at 17:31

Publicerat i skönhet

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: