Nonicoclolasos

Nakenhet och normkonflikter

Det hävdas ofta att det behövs ett slags enhet och sammanhållning i ett samhälle, t.ex. för att vi ska lita på varandra. Det finns också tecken på att Sverige har varit, och kanske fortfarande är, ett samhälle med dessa kännetecken.

Men ett sådant enhetssamhälle har, vilket sällan påpekas, också sina kostnader. Jag finner själv en mer eller mindre påtvingad enhetlighet kvävande. Mot den bakgrunden fann jag denna beskrivning av olika synsätt på klädsel vid dusch och bad intressant. Den har fått badhusen att sluta upprätthålla enhetliga regler:

I dag har vi en kultur där individens frihet står högt i kurs. Det är känsligt att försöka inskränka den friheten. Om vår personal säger till badgäster att de ska vara nakna i bastun eller att de ska ha behå när de är i bassängen är risken stor att bli bemött med tillmälen och rena hot. Därför avstår vi hellre.

Jag välkomnar denna individualism som attityd och att den också påverkar (det formella och det informella) regelverket i liberal riktning. Det finns olika normer samtidigt som prövas och delvis konkurrerar med varandra. Å ena sidan finns kvinnor som vill skyla hela sin kroppar vid bad. Å andra sidan finns kvinnor som vill visa sina bröst. Olika badhus väljer nu olika regelverk. Jag önskar att denna normpluralism ska sprida sig till fler områden. En sådan pluralism stör förvisso den enkla människan, liksom den fascistiska människan. I say: let them fret — och öppna sina egna badhus.

About these ads

Written by Niclas Berggren

17 mars 2010 at 14:54

29 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. De flesta enhetlighetsnormer i det sammanhanget är väl av religiös-moralisk natur. Det finns egentligen inga praktiska hänsyn.
    Att bada bastu med kläderna på sig verkar ju faktiskt direkt korkat eller att åka skidor naken rätt befängt.
    Att använda en liten baddräkt kan ju på inte sätt utgöra en praktisk skillnad mot nakenhet, medan en våtdräkt faktisk är av nöden vid kallare vattentemperaturer.
    Vid närmare eftertanke kan jag nog hålla med N.
    Att simma med burka på sig verkar ju faktiskt rätt skrattretande…

    Kristian Grönqvist

    17 mars 2010 at 15:19

  2. Däremot tror jag N. har fel när han säger att”sådan pluralism stör den enkla människan”, Det har inte ett dugg med saken att göra. Åk till Finland och se. Där är nakenheten nästan enbart de intellektuellas problem. Själv är jag också en relativt enkel människa, men det förhindrar inte att jag är praktiskt lagd…

    Kristian Grönqvist

    17 mars 2010 at 15:37

  3. ”Enkel människa”, vilket förmätet uttryck.

    Camilla

    17 mars 2010 at 18:57

  4. Jag anser svenskarna borde ta lite mer hänsyn till invandrare och turister inte göra big deal av att dom måste vara nakna i bastun. Tror inte detta problem gäller renhut utan snarare en dold rasism eller dumhet som gör att vissa personer blir sura för att utlänningar inte lyder svenskarna att visa sig naken i bastun.

    Jag är svensk-amerikan och förstår mycket väl då mina amerikanska barnbarn inte har lust visa sig naken för främlingar. Minns även mycket väl som barn hur en kompis blev antastad naken i Forsgrenska badet av en naken pedofil.

    john olsson

    17 mars 2010 at 20:23

  5. Samtidigt har jag haft väldiga problem med att få min nakenhet accepterad på min arbetsplats.

    Baphomet

    17 mars 2010 at 22:28

  6. Baphomet, du kan starta egen firma och göra som du vill.

    Henric

    17 mars 2010 at 22:48

  7. Baphomet vinner alltid! :-)

    Suzy Q

    17 mars 2010 at 22:54

  8. En utomordentligt svår fråga eftersom jag ogillar andras intensiva blickar, samtidigt som jag själv gillar män. Och gärna nakna män. Voyeurism vid simhallar är något jag får ägna mig åt.

    Gother

    17 mars 2010 at 22:59

  9. Gother

    Jag är som du – jag vill titta men inte bli betittad. Hur löser man det?

    RJ

    17 mars 2010 at 23:04

  10. Tänk om man kunde fokusera på hygien istället, bada naken eller i burkini, bara ni duschar/tvålar först?

    Simma är väl precis som gym, jag är inte där för andras skull? Bara folk håller sina kommentarer om min kropp för sig själva returnerar jag gärna den tjänsten.

    Sen är väl problemet kommunala bad som sådant men en annan diskussion, ska vi samsas så läge för tolerans eller?

    delphi-lisa

    18 mars 2010 at 0:58

  11. Niclas, jag blev lite konfunderad. Poängen du gör först är att hylla den individualistiska attityd som gör det omöjligt för en badanläggning att upprätthålla sina regler, och du hoppas att detta för med sig en liberalisering av badhusreglerna. Men sedan ställer du dig positiv till normpluralism: ”olika badhus väljer nu olika regelverk”. Men för att detta ska råda krävs ju just att anläggningarna i fråga har förmågan att upprätthålla sina regler och normer – dvs inte den typ av individualism som du finner önskvärd.

    Det är skillnad på ”liberala” regelverk där alla beteenden x, y och z accepteras, och på en pluralism av regelverk där anläggning 1 endast godkänner x, 2 endast y, osv. Pluralism innebär här ”lokal enhetlighet”, så att säga. Att det finns en mångfald av olika sådana enhetligheter förtar inte det faktum att de är beroende av att det INTE råder den form av individualism som, citat, ”fått badhusen att sluta upprätthålla enhetliga regler”. (Denna skillnad är särskilt viktig när det gäller en form av anläggning som inte gärna poppar upp i var och vartannat kvarter.)

    Björn

    18 mars 2010 at 8:00

  12. Niclas är uppväxt i frikyrkan. Passar det inte i en församling så startar man en ny.

    Sektsamhället är det egentligen som Niclas sitter och förespråkar.

    Anders B Westin

    18 mars 2010 at 8:24

  13. Jag tycker nog att många små sekter är bättre än en enda gigantisk sekt.

    Daniel

    18 mars 2010 at 9:09

  14. Björn: Jag inser att orsaken till konfunderingen är min: jag borde ha uttryckt mig klarare. En intressant sak är att jag tolkar de två liberala modeller som du kontrasterar som de jag i detta inlägg kallade substantiell och proceduriell liberalism. Mitt sätt att skriva ovan blandar ihop dessa, som bör åtskiljas konceptuellt. I praktiken kan de dock, som jag ser det, överlappa, särskilt om man ser ”normlöshet” som ett av alternativa regelverk.

    När jag nu tänker mer på frågan inser jag att den är relativt komplex. Det kanske kan illustreras av att precisera fyra varianter av badhusregler:
    i) Alla badhus har frihet att utforma olika regelverk och gör det också, på sätt som restriktiva (men på olika sätt).
    ii) Alla badhus har frihet att utforma olika regelverk och gör det också, där alla utom ett har restriktiva regelverk (på olika sätt) och där ett har beslutat sig för att införa ”normlöshet”.
    iii) Alla måste ha samma restriktiva regelverk.
    iv) Alla måste ha samma ”normlösa” regelverk.

    För att knyta an till din konfundering utgör, som jag ser det, version i) och ii) då exempel på proceduriell liberalism, fastän det i version ii) finns ett badhus som inte har några regler. Dvs. version iv) är oförenlig med normpluralism, men ii) är det inte – och det var ii) snarare än iv) som jag tänkte mig som tilltalande.

    Jag tolkar även det praktiska fall som beskrivs i artikeln som ett fall av ii), men där är jag mer osäker. Dvs. tolkar det som om den individualism som kommer till uttryck i badhuset i fråga har fått dem att införa ett mer normlöst regelverk (inom ramen för ett övergripande system där detta tillåts), vilket är något annat än att individualism leder till iv).

    En intressant fråga rör: Om de tillgängliga alternativen enbart är iii) och iv), vilket är då att föredra? Det kanske är den frågan du har i åtanke med påpekandet i parentes på slutet. Det är en svårare fråga, där ett ställningstagande rimligen beror på reglernas innehåll, men för att komplicera det hela ytterligare lutar jag själv åt en ytterligare regelvariant:
    v) Alla måste ha samma restriktiva regelverk men reglerna kan tillämpas olika vid olika tidpunkter.

    (Detta skriver med reservation för att jag idag känner mig som en zombie pga. jetlag.)

    nonicoclolasos

    18 mars 2010 at 9:48

  15. Camilla

    Som motfråga. Vad är en inte ”enkel människa” för att vädra dina fördomar?
    Jag tjänar 8000 kr i månaden fram till den riktiga pensionen, bor i hyresradhus, har en sambo, stuga i fjällen, bil och nyinskaffad platt-TV. Gillar bruna bönor och fläsk ocxh pizza, de billigaste primitivorödvinerna, har jobbat med ishockey och körsång på fritiden och är vansinnigt förtjust i fiske och uteliv.
    Mina barn är för länge sen utflugna.
    Hur mycket enklare kan man bli?
    Att jag fortfarande anser mig vara intellektuellt gångbar har inget med saken att göra.
    Däremot tror jag att N.s kommentar har med det att göra…

    Kristian Grönqvist

    18 mars 2010 at 9:58

  16. Samhället fungera nog även med en uppdelning av människor i olika badhus, den finns ju i viss grad hursom eftersom inte kvinnor med slöja badar där idag. Men en sådan uppdelning av alla platser i samhället leder till att varje individs världsbild krymper mer. Att alltid, inte bara i sitt hem, omge sig med människor man gillar och som är lik en själv. Skrämmande sekttänk och desperat trygghetsbehov är det. Och om man minskar antalet platser där individen kan råka ut för friktion, kommer också människan bli än mer känslig och stressad för när detta sker, när en kvinna visar brösten på stranden t.ex..
    Alla behöver härdas i folkvimlet. Till slut sker de enda mötena med jobbiga främlingar via nätet. Men även där kommer det obekväma filtreras bort.
    Jag kan dock tänka mig att det här blir ett tydligt trendämne med tiden, fram och tillbaka mellan livscocooning i storstán för att under nästa år utsätta sig för allmänna platser som röda linjens tunnelbana. Nu när det inte anses särskilt rough att åka tåg till Calcutta.

    Camilla

    18 mars 2010 at 10:13

  17. Kristian: Jag förstår inte begreppet ”enkel människa”, men bara genom min kommentar visar jag att jag själv dömer det som negativt. Men det beror troligen på att begreppet ”enkel” används mest inom matlagning när man har bråttom, inte orkar jobba så hårt eller tycker att det kan räcka med något enkelt..Inte så kul när det gäller en människa kanske.
    Min ekonomi är mycket enkel, vilket jag ser som något positivt. När det gäller din livsredovisning, Kristian, ser jag inte särskilt mycket enkelt i den? Men som du sammanfattar ditt liv som enkelt, kanske det i sig gör dig till en ”enkel människa”:)

    Camilla

    18 mars 2010 at 10:21

  18. Jag uppfattar enkel som motsats till ”pretto”, därav min kommentar. Det visar igen att ordets betydelse är individuell och att läsa mellen raderna alltid inte är alldeles ”enkelt”. Inget illa ment…
    Enkelt är alltså det positiva omdömet…

    Kristian Grönqvist

    18 mars 2010 at 12:29

  19. Det var en klargörande uppdelning. Min poäng gällde att den individualism och frihetskänsla som du tilltalades av pekar mot iv snarare än ii.

    Detta utifrån att jag tolkade det aktuella fallet som generellt, i den meningen att det inte handlade om att badgästerna ”i badhuset i fråga” bara råkade vara ovanligt revolterande, utan att det handlande om ett exempel på en övergripande samhällsförändring i anti-auktoritär riktning där upprätthållande av regler i allt högre grad betraktas som en inkräktande på den personliga friheten.

    En sådan förändring kan bara hyllas, menar jag, av någon som föredrar iv. Rent teoretiskt är din (ii) också förenlig med utvecklingen, men i praktiekn är den inte ett alternativ. Skälet har att göra med min parentes ovan, dvs att badhus inte kan finnas i någon större mängd. Detta har betydelse eftersom det omöjliggör att alla tänkbara normer och beteenden kan tillfredsställas genom att mångfaldiga dessa institutioner. Hade detta gått att göra så hade badgästernas så att säga ”olydighet” varit förenlig med (i) och (ii) eftersom man hade kunnat välja den anläggning som upprätthöll de normer som man själv skriver under på. Nu är detta i praktiken inte möjligt: badhusen kommer att bevistas av gäster med olika normer och preferenser, och antingen måste en given uppsättning regler (som kommer att krocka med vissa gästers normer) upprätthållas eller så måste ”normlöshet” accepteras. Den anti-auktoritära samhällsförändringen förhindrar det första alternativet och utesluter möjligheten till alla former av restriktiva regler, dvs alla alternativ (i), (ii), och (iii).

    Tror du att killen som vill bada med kalsonger på kan tänka sig att cykla 45 minuter till andra sidan stan bara för att bada i ett badhus som tillåter det? Om han inte är villig att göra det, tror du att han kommer att finna sig i reglerna i det lokala badhuset? Eller, månne, kommer han att svara personalen med tillmälen och hot när dessa påpekar vilka regler som gäller? Den högt värderade individuella friheten, remember…?

    Min poäng: denna anti-auktoritärianism omöjliggör ”normpluralism” eftersom den omöjliggör att normer, vilka de än är, upprätthålls. Det enda som återstår är (iv).

    Björn

    18 mars 2010 at 13:47

  20. Björn: Jag ägnade tid under min simning i kväll åt att fundera på detta ämne. (Jag hade badbyxor på mig, utan kalsonger under. Varken bara bröst eller badburka sågs till. Lite tråkigt.)

    Frågan ter sig mer komplex ju mer jag tänker på den – därför känner jag mig lite främmande inför din tvärsäkerhet i sista stycket. Som jag ser det finns det flera steg i argumentationen som behöver preciseras för att det ska gå att säga om det ena ”omöjliggör” det andra.

    Till exempel följande:
    – Hur spridd är den anti-auktoritära attityden?
    – Hur reagerar badhuspersonal och andra utformare av regelverk i badhus på manifestationer av badgästers preferenser?
    – Hur många badhus finns det i närheten?
    – Hur flexibla är ett givet badhus regelverk?

    Du tycks i ditt resonemang utgå från att den anti-auktoritära attityden delas av alla (eller i alla fall de flesta); att badhuspersonalen fogar sig efter den; att transaktionskostnaderna för att kunna välja mellan badhus är oöverstigliga; och att varje badhus bara tillämpar ett regelverk (i detta fall: frånvaro av regelverk).

    Detta är inte helt orimliga antaganden, men de kan diskuteras, vart och ett av dem. Ju mindre de gäller, desto mindre säker blir din slutsats i sista stycket. Framförallt vill jag lyfta fram punkt v) från min tidigare kommentar, som du inte alls kommenterar, och som rör det sista antagandet här. Jag kan tänka mig att badhusregler i en situation av det här slaget anpassar sig, men inte så att alla regler tas bort, utan att regelverket modifieras, och lite olika på olika ställen, beroende på besökarnas preferenser. T.ex. kan man tänka sig att Husbybadet (i det invandrartäta Husby) en kväll i veckan väljer att låta kvinnor i heltäckande baddräkt bada i fred i en bassäng och med eget omklädningsrum. Likaså kan man tänka sig att ett badhus med utmärkt kloranläggning och många ungdomar som besökare i alla fall under vissa tider, t.ex. på helger, tillåter bad med kalsonger. Simhallen i Sundsvall tillåter kvinnor att bada med bara bröst, så länge det inte leder till några direkt klagomål (som jag har förstått det). Etc. Dvs. i en tid då människors preferenser i fråga om badform och -klädsel ser mycket annorlunda ut, verkar många simhallar göra sitt regelverk mer flexibelt och anpassa det. I den mån det finns motstridiga preferenser hos besökarna tycks man nu börja pröva att ha särskilda tider då vissa preferenser får företräde, etc. Jag ser alltså inte tecken på att individualism, som också jag upplever mer spridd numera, innefattar total frånvaro av regler, utan tecken på regelflexibilitet.

    nonicoclolasos

    18 mars 2010 at 20:25

  21. Ursäkta tvärsäkerheten, frågan är indeed komplex (och rolig att grubbla på!). Jag ska sova på saken.

    Björn

    18 mars 2010 at 21:18

  22. Björn: Du behöver absolut inte be om ursäkt för tvärsäkerheten – jag ger nog nästan dagligen uttryck för sådan själv i det jag skriver här. (Jag skrev min kommentar i ett glatt och stimulerat sinnelag, absolut inte i ett klandrande, vilket kanske inte framgick.)

    nonicoclolasos

    18 mars 2010 at 21:22

  23. Nu måste jag väl onekligen ha sovit länge nog!?

    Men jag har tyvärr inte så mycket mer att komma med. Du har helt rätt när du pekar ut de antaganden som ligger bakom min slutsats, och att slutsatsen är beroende av hur hög grad dessa verkligen är uppfyllda. Men det var just att ett sådant förhållande rådde mellan anti-auktoritär attityd och möjligheten till normpluralism som var min huvudtanake och jag är villig att backa när det gäller hur omfattande detta är i praktiken.

    Att du sedan fokuserar på regelflexibilitet är bra, för sådan flexibilitet kan ju sägas teoretiskt kompensera för det problem som jag delvis byggde mitt resonemang på: att antalet badhus med nödvändighet kommer att vara begränsat.

    Då återstår bara att betänka effekten av anti-auktoritära attityden. En person med för mycket av denna attityden kommer kanske tänka ”jag har väl rätt att bada när jag vill”. Därtill kan vi misstänka att även med vår regelflexibilitet så kommer antalet önskemål om tillåtna/förbjudna beteenden att överstiga vad som är praktiskt möjligt att tillfredsställa genom flexibilitet. Kontentan är enkel: även med flexibilitet så kommer vissa besökare hysa andra preferenser än de som (för tillfället) råder i badhuset.

    Det är detta faktum som överhuvudtaget gör att frågan om besökarnas förmåga och benägenhet till regellydnad har betydelse. Kunde vi få till perfekt överensstämmelse mellan besökarnas preferenser och anläggningens regler, så skulle det vara irrelevant huruvida besökarna har en regellydnads-disposition eller inte.

    Givet att vi inte få en sådan överensstämmelse så krävs, och om vi ska ha normpluralism genom flexibilitet, så är det viktigt att det INTE råder det slags attityder som du citerade i inlägget: ”Om vår personal säger till badgäster att de ska vara nakna i bastun eller att de ska ha behå när de är i bassängen är risken stor att bli bemött med tillmälen och rena hot. Därför avstår vi hellre.”

    När det gäller konkreta fall såsom Husbybadet så är jag positiv till sådan flexibilitet, men vill knappast att den ska användas mer än i extrema fall. Människor med olika värderingar måste mötas genom gemensamma institutioner.

    Jag kan också tillägga, även om detta för oss in på helt andra frågor, att även om jag finner Husbybadets lösning god så är jag definitivt negativ till speciallösningar för skolbarn med samma kulturella bakgrund, dvs till reprodukionen av de normer och värderingar som ligger bakom separata badtider, burkini, etc.

    Björn

    22 mars 2010 at 8:33

  24. Björn: Som väntat har du sovit gott och laddad de intellektuella batterierna ytterligare.

    En reflexion jag gör är att man kan ha preferenser över preferenser. Hur ska vi se på hur andra preferenser ser ut med avseende på något socialt fenomen, som hur man ska bete sig i ett badhus? Några möjliga alternativ:
    i) Vi föredrar att alla har likadana preferenser. Alla vill bada i burka; eller alla vill bada i Billabong-badbyxor med kalsonger under; eller alla vill bada nakna. Då uppstår inga problem om den regel som gäller harmonierar med dessa likadana preferenser.
    ii) Vi föredrar att det finns olika preferenser, fördelade i olika grupper. Vissa vill bada i burka; andra vill bada i Billabong-badbyxor med kalsonger under; vissa vill bada nakna.
    iii) Vi föredrar att det finns olika preferenser mellan alla individer – alla vill bada på något eget sätt.

    På ett sätt är det naturligt att önska sig i), för det alternativet innefattar inga friktioner. Problemet med det önskemålet är att det är orealistiskt – dels därför att människor inte har samma preferenser, dels därför att en given människa preferenser kan förändras över tid. Därför tycks det mig Icke önskvärt att utforma faktiska regler med utgångspunkt i i), då det skapar friktion i en verklighet mer liknande ii).

    Jag tolkar den anti-auktoritära attityden, inte som ett avvisande av alla regler tout court, och kanske inte i så hög grad som en önskan om ii), utan som ett avvisande av de regler som inte möjliggör egen preferenstillfredsställelse någorlunda väl. Detta tycks mig centralt och en skiljepunkt dig och mig emellan. Jag tror alltså att regelflexibilitet förmår tillfredsställa faktiska preferenser i högre grad än ”påtvingad” regelhomogenitet, vilket resulterar i mindre tendenser till regelöverträdelser.

    nonicoclolasos

    22 mars 2010 at 21:48

  25. Varför vill man bada i badbyxor med kalsonger under???

    Kristian Grönqvist

    22 mars 2010 at 22:56

  26. Aha, ännu en dimension i diskussionen!

    Du säger att du tolkar attityden ifråga som ”ett avvisande av de regler som inte möjliggör egen preferenstillfredsställelse”. Men alternativen du jämför är homogena restriktiva(så tolkar jag ditt insatta ”‘påtvingad'”) regler vs regelflexibilitet. Vad hände med alternativet ”normlöshet”?! Denna normlöshet möjliggör deras preferenstillfredställelse: det finns inga regler som hindrar vare sig burkinibäraren, kalsongpojken eller barabröstbadaren. Deras preferens att få bada på sitt sätt (x) kan tillfredställas.

    ”Normlöshet” är således ett tillfredställande alternativ för att bemöta människors olika preferenser. SÅVIDA de inte också hyser den ytterligare preferensen att de önskar bada bara ihop med andra som också badar på sätt (x). Denna skillnad har väl varit med oss under hela diskussionen, men först nu, tycks det mig, har vi ett tydligt sätt att uttrycka den på.

    Detta är en typ av preferenser som endast normpluralism/regelflexibilitet kan tillfredsställa, medan ”normlöshet” naturligtvis inte gör det.

    Men i vilken mån bör vi försöka tillfredsställa dessa preferenser överhuvudtaget? Till vilket pris? Här är kanske vår huvudsakliga skiljelinje. För jag är negativt inställd till denna klass av, så att säga, ”bara-bada-med-mina-gelikar”-preferenser. Denna mentalitet förknippar jag med ”den enkla människan” du talar om, och jag kan bara tänka mig att ackommodera dem under specifika omständigheter (Husby-exemplet). Du tycks acceptera många olika slags enkla människor. Jag är rädd att den typen av mångfald inte är långsiktigt hållbar. Jag föredrar en mångfald där folk badar på olika sätt tillsammans — där burkinibäraren och barabröstbadaren faktiskt råkar på varandra då och då, och därmed inte odlar extrema fördomar om varandra. Jag föredrar därför ett homogent, men tillåtande, regelverk.

    Det är just eftersom vi är olika, men ändå trots allt lever i samma samhälle, som vi behöver gemensamma institutioner, hur smärtsamt det än är att behöva mötas och kompromissa med dem som är annorlunda än oss själva.

    Björn

    23 mars 2010 at 15:21

  27. Björn: Jag tycker om att du har preciserat skillnaden mellan normpluralism/regelflexibilitet och normlöshet/anarki. Jag har primärt tänkt på det förra begreppsparet, medan du, tror jag, tolkade mig som om jag primärt tänkte på det senare, inte minst utifrån din tolkning av den antiauktoritära attityd som kommer fram i SvD-citatet. Jag har utvecklat att jag tolkar det i linje med det förra begreppsparet.

    Men jag har något slags intuitiv känsla av uppskattning också inför en attityd av normlöshet/anarki, i synnerhet när status quo är uniformt och präglat av regelrigiditet. Jag tror också att du sätter fingret på att den centrala skillnaden mellan oss rör synen på önskvärdheten i enhet/homogenitet/gemenskap. Som jag har resonerat om i min föregående kommentar får vi här skilja på en (utopisk) situation där alla för evigt tycker lika om allt. I så fall skulle jag inte, som utomstående betraktare, beklaga enhet/homogenitet/gemenskap: alla vill samma sak, och samma regler och normer för alla är helt naturligt (och även helt onödigt). Men verkligheten ser inte sådan ut. Det jag ogillar med enhet/homogenitet/gemenskap är att den ofta är påtvingad (och upprätthållen av enkla och fascistiska människor): ”Vem tror du att du är som ska avvika från medelsvenssonnormen?! Vem är du som pratar arabiska i duschen på ett offentligt bad?! Vem är du som duschar med baddräkt på?! Så gör vi inte här!” Etc. Jag har utvecklat mina tankar om detta i en diskussionen av tillitens kostnader och i en diskussion om det för mig tilltalande fenomenet atomistisk sammanhållning. det jag framförallt är rädd för är minoritetsförtryck.

    Kanske kan min syn kopplas till en skeptisk liberalism som är rädd för politiska program som ska framtvinga enhet när preferenser de facto skiljer sig åt. Hayek – Berlin – Popper kontra den radikala liberalism som vill omstöpa.

    nonicoclolasos

    24 mars 2010 at 21:53

  28. Niclas, tack för den givande diskussionen!

    Och den grundläggande frågan lär säkerligen dyka upp i andra sammanhang framöver.

    ”Framtvinga enhet när preferenser de facto skiljer sig åt.” Som du vet jobbar jag just nu med frågan om skola och utbildning. Skälet är naturligtvis: här har preferenserna inte formats. Frågan gäller då istället föräldramakt kontra barnets rätt till en allsidig utbildning som främjar individens förmåga att göra egna val kring vad som är av värde här i livet.

    Detta vore roligt att diskutera någon gång. Finns det några gamla inlägg där du tar upp exempelvis religiösa friskolor förresten?

    Björn

    26 mars 2010 at 15:30

  29. Björn: Tack själv! Jag har inte skrivit särskilt mycket om religiösa friskolor, dock detta, och jag sympatiserar med ”barnets rätt”-ansatsen i den konflikt du påpekar finns (också bland liberala tänkare).

    Niclas Berggren

    26 mars 2010 at 15:38


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 142 andra följare

%d bloggare gillar detta: