Nonicoclolasos

Archive for april 2010

Andy och jag

Vi använder samma herrdoft!

Written by Niclas Berggren

30 april 2010 at 16:08

Publicerat i skönhet, sport

Låg tillväxt utan regn

Afrikas välstånd har inte utvecklats särskilt väl jämfört med övriga utvecklingsländer. Ofta anses denna relativt dåliga utveckling bero på ekonomisk-politiska faktorer, som svaga rättssystem, handelshinder och korruption. En ny studie, ”Trends in Rainfall and Economic Growth in Africa: A Neglected Cause of the African Growth Tragedy”, publicerad i The Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), undersöker istället vädrets roll:

We examine the role of rainfall trends in poor growth performance of sub-Saharan African nations relative to other developing countries, using a new cross-country panel climatic data set in an empirical economic growth framework. Our results show that rainfall has been a significant determinant of poor economic growth for African nations but not for other countries. Depending on the benchmark measure of potential rainfall, we estimate that the direct impact under the scenario of no decline in rainfall would have resulted in a reduction of between around 15% and 40% of today’s gap in African GDP per capita relative to the rest of the developing world.

I dessa två diagram kan man se att regn och BNP-tillväxt samvarierar mer i afrikanska länder söder om Sahara än i andra utvecklingsländer:

Inte minst kan det vara nyttigt för ekonomer (men även för andra) att påminnas om att ekonomisk utveckling påverkas av annat än politik och institutioner (även om sådana faktorer också är centrala). T.ex. sätter de här resultaten klimatfrågan i centrum för ekonomisk analys.

Se även inläggen ”Var har livskvaliteten ökat mest?”, ”Folkexplosion i Afrika”, ”Global uppvärmning slår olika” och ”Fattigdomen i Afrika faller”.

Written by Niclas Berggren

30 april 2010 at 11:14

Promiskuösa teleologer

Hur kommer det sig att många har svårt att förstå evolutionära förklaringar och t.o.m. utgår från att det finns en skapare av universum? Jesse Bering klargör:

[Y]oung children are promiscuously teleological when reasoning about happenstance properties of non-biological, inanimate objects. When asked why rocks are pointy, the seven- to eight-year-olds in Kelemen’s studies endorse teleo-functional accounts, treating rocks as something like artefacts (‘so that animals could scratch on them when they get itchy’) or like organisms with evolved adaptations (‘so that animals wouldn’t sit on them and smash them’.) (see Kelemen, 2004).

Denna tendens att söka mål-mening-förklaringar har i sig sannolikt evolutionära rötter, då det är en egenskap som är viktig för att överleva, men det är uppenbarligen en egenskap som av vissa används på ett mycket grovt sätt. Intressant nog tycks vetenskaplig utbildning kunna motverka den här simplistiska förståelsen av verkligheten:

It’s only around age nine that children begin replacing teleo-functional answers with scientifically accurate accounts. And without a basic science education, such thinking remains a fixture of adult thought. In research with uneducated Romanian Romani adults, Casler and Kelemen (2008) revealed the same preference for teleo-functional reasoning as seen in pre-scientific minded children. Likewise, science-literate adults afflicted with Alzheimer’s disease also display this preference (Lombrozo et al., 2007), indicating that teleo-functional reasoning isn’t so much replaced by degradable scientific knowledge as it is consciously overridden.

Det är inte minst forskningsresultat som dessa som gör mig mycket tveksam till religiösa friskolor och hemundervisning.

Se även ”Barnsliga tankar om biologi och ekonomi””Kausalitetstro som orsak till religion” och ”Graden av okunskap varierar”.

Written by Niclas Berggren

30 april 2010 at 5:36

Publicerat i barn, biologi, evolution, forskning

Brist på donatorer

I Sverige väntar över 600 personer i transplantationsköer, ofta med sänkt livskvalitet och lidande och, i många fall, döden som följd. Nu rapporterar Donationsrådet att antalet avlidna donatorer under 2009 var 128 men att det fanns 208 möjliga donatorer. De 80 personer vars organ inte kunde användas hade i 29 fall angett, genom egen registrering, att de motsatte sig donation, och i 42 fall motsatte sig de närstående donation. Jag skulle vilja vädja till alla er som läser min blogg att registrera er donationsvilja i Donationsregistret (endast 1,5 miljoner är registrerade idag), att uppmana andra att göra detsamma och att tala om för närstående att ni godkänner donation när ni dör. En donation kan leda till mycket gott för en medmänniska! Min pappa är en av de 600 svenskar som står i transplantationskö.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 16:40

Publicerat i altruism, död, medicin

Sätt att öka arbetslösheten?

De rödgröna vill göra a-kassan mer generös. Professor Casey Mulligan uttalar sig, på basis av färsk forskning, om effekterna av en slik åtgärd:

It is my opinion that unemployment insurance significantly raises unemployment and significantly reduces employment, even after accounting for general equilibrium effects.

Detta är i linje med en finsk studie samt med professor Lars Calmfors analys.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 11:26

Religion eller stat?

Om man ogillar en stor stat, bör man då gilla religion, oavsett om man själv tror eller ej? Det anser professor Walter Block:

I reject religion, all religion, since, as an atheist, I am unconvinced of the existence of God. Indeed, I go further. I am no agnostic: I am convinced of His non-existence. However, as a political animal, I warmly embrace this institution. It is a bulwark against totalitarianism. He who wishes to oppose statist depredations cannot do so without the support of religion. Opposition to religion, even if based on intellectual grounds and not intended as a political statement, nevertheless amounts to de facto support of government.

Även professor James Buchanan ser stöd för stat och religion som inverst relaterade, av individpsykologiska skäl. Om så är fallet tilltalar Blocks slutsats ändå inte mig, av de två skäl Bertrand Russell var inne på:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Dvs. det är för det första i sig en kostnad att stödja något man anser bygga på falsarier, och för det andra kan även religion ha negativa konsekvenser, som i så fall måste vägas mot negativa konsekvenser av en stor stat. Dessa båda kostnader ignorerar Block. Dessutom är min bedömning att religiositet faktiskt ofta är förknippad med en stor och interventionistisk stat, såväl på det ekonomiska som på det sociala och privatmoraliska området, vilket sätter i fråga att stöd till religion skulle motverka statlig expansion av ett icke-frihetligt slag.

Tips: C.L.K. Aqurette.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 5:39

Publicerat i filosofi, religion, staten

Två typer av logik

Written by Niclas Berggren

28 april 2010 at 17:43

Publicerat i humor, logik, religion, vidskepelse

Frihandel och fattigdom

Det är inte bara så att frihandel tycks positivt relaterad till tillväxt; det tycks också som om fattigdomen i världen skulle kunna minska om handelshinder togs bort. Detta enligt den nya studienWould Freeing Up World Trade Reduce Poverty and Inequality? The Vexed Role of Agricultural Distortions”:

This paper summarizes a series of new economy-wide global and national empirical studies that focus on the net effects of the remaining distortions to world merchandise trade on poverty and inequality globally and in various developing countries. The global LINKAGE model results suggest that removing those remaining distortions would reduce international inequality, largely by boosting net farm incomes and raising real wages for unskilled workers in developing countries, and would reduce the number of poor people worldwide by 3 percent.

Faktum är att fattigdomen i världen har minskat kraftigt, men givetvis inte tillräckligt. Vågar man hoppas på att EU går i riktning mot frihandel på jordbruksområdet?

Written by Niclas Berggren

28 april 2010 at 10:49

Meningen med livet

ALS-sjuke Tony Judt om sin sjukdom:

”I thought of this as a stroke of catastrophic bad luck,” Judt explains. ”Neither unjust, because after all, there is no justice in luck; nor unfair—’Why me and not you?’—which would be a ridiculous way to think of it; nor implausible, because it’s so implausible that plausibility is off the scale. Nor does it have meaning: One thing I always felt very strongly empathetic about in my reading of [the Italian chemist and Holocaust diarist] Primo Levi was his absolutely clearheaded sense that none of what had happened to him in the camps had any meaning. You might draw lessons from it in terms of experience, you certainly might draw political lessons. But at the existential level of one man’s life, it had no meaning.This has no meaning. What I do with it is up to me.”

Till skillnad från Judt tror jag inte på tur eller otur utan att allt som händer måste hända och att inget som inte händer kunde ha hänt. Men gemensamt för båda synsätten är insikten att saker sker av opersonliga skäl, därför att tillvaron är som den är. Då blir det meningslöst att ställa frågan ”varför?” när man drabbas av lidande — som om någon kosmisk makt hade planerat och tänkt ut det meningsfulla i det som sker.

Tips: Bo Rothstein.

Written by Niclas Berggren

28 april 2010 at 5:43

Publicerat i lidande, mening, sjukdom

Elvis sjunger gospel

Written by Niclas Berggren

27 april 2010 at 17:33

Publicerat i musik

Överlever välfärdsstaten?

För att en välfärdsstat ska kunna överleva på sikt torde det krävas att medborgarna är beredda att betala för den. En schweizeisk studie, ”Is the Welfare State Sustainable? Experimental Evidence on Citizens’ Preferences for Redistribution”, finner följande:

The major finding of the paper, however, is that estimated average WTP [willingness to pay] is maximum at 21% of GDP devoted to redistribution, clearly below the current value of 25%. Moreover, this value differs importantly depending on attitudes toward the desirable amount of redistribution and the government’s role in dealing with inequality. Thus, there is reason for concern with regard to the sustainability of the Swiss welfare state.

Tre reflexioner:

  • Bör välfärdsstatens storlek motsvara den genomsnittliga betalningsviljan för den?
  • Spelar den genomsnittliga betalningsviljan nödvändigtvis någon större roll för välfärdsstatens överlevnad, med tanke på att de med låg betalningsvilja kan utgöra en minoritet som kan köras över i parlamentet?
  • Är den genomsnittliga betalningsviljan för den svenska välfärdsstaten större eller mindre än dess faktiska omfattning idag?

Written by Niclas Berggren

27 april 2010 at 11:45

Vetenskaplig moral?

Sam Harris har rönt uppmärksamhet genom att hävda att vetenskapen kan fastslå vilka värderingar som är ”de rätta”:

Han har en ny bok på gång, The Moral Landscape: How Science Can Determine Human Values, i vilken detta argument framförs. Jag avvisar denna syn, likt Isaiah Berlin:

But to be a human being is to have certain moral ideals in which case we must resist natural processes in the way lions and tigers can’t. And therefore, what you would call ideology I think, can be made independent of scientific findings, although scientific findings furnish the evidence of what you want to do. Goals are not provided by science.

Detsamma gjorde Bertrand Russell, förresten.

Written by Niclas Berggren

27 april 2010 at 5:04

Kallt berg

Brice Marden, Cold Mountain 6 (Bridge) (1989–1991), 274,3 x 365,8 cm:

Written by Niclas Berggren

26 april 2010 at 17:34

Publicerat i konst

Har smarta ungdomar sex?

Enligt studien ”Smart Teens Don’t Have Sex (or Kiss Much Either)”, publicerad i Journal of Adolescent Health, varierar de sexuella erfarenheterna med ungdomars smarthet:

Controlling for age, physical maturity, and mother’s education, a significant curvilinear relationship between intelligence and coital status was demonstrated; adolescents at the upper and lower ends of the intelligence distribution were less likely to have sex. Higher intelligence was also associated with postponement of the initiation of the full range of partnered sexual activities.

Frågan är om smarta ungdomar inte vill ha sex i samma utsträckning som de medelsmarta (kanske därför att de har större kunskaper om könssjukdomar eller därför att de är fullt upptagna med att räkna matte) eller om de, pga. nördighet, inte får sex i samma utsträckning.

Written by Niclas Berggren

26 april 2010 at 11:56

Publicerat i forskning, intelligens, sex, ungdom

Anarkistiska drömmar

Noam Chomsky får en fråga och ger ett svar:

So if business both derives from the state and is so good at capturing the state, why isn’t abolishing the state a better strategy for defeating business power than enhancing the state’s power would be?

Well, there’s a very simple answer to that: it’s not a strategy, and since it’s not a strategy at all, there can’t be a better strategy. The strategy of ”eliminating the state” is back on the level of ”let’s have peace and justice”. How do you proceed to eliminate the state? Okay? Can you think of a way of doing it? I mean, if there were a way of doing it in the existing world, everything would collapse and be destroyed. You just can’t do it. I mean, there is nothing to replace it. If there was a rich, powerful network of, you know, cooperatives, community organizations, worker-controlled industry, you know, extending over the whole country, and the whole world, in fact, yeah, then you can talk about eliminating states. But to talk about eliminating the state in the world as it exists is simply to keep yourself in some remote academic seminar or small group, you know, saying, ”Gee, this would be nice.” It’s not a strategy, so there can’t be a better strategy. We are faced with realities.

Även på högerkanten finns anarkistiska drömmar. Är Chomskys svar relevant även för dem? Det finns en hel del analyser av hur staten har uppkommit. Finns motsvarande analys av hur en övergång från samhällen med en stat till samhällen utan en stat skulle kunna gå till?

Written by Niclas Berggren

26 april 2010 at 5:40

Publicerat i anarki, staten

Gud svarar på bön

Köp denna fina kylskåpsmagnet här.

Tips: Johan Karlsson.

Written by Niclas Berggren

25 april 2010 at 17:08

Publicerat i humor, religion

Varför attraherar Sverigedemokraterna homosexuella?

Igår hölls omröstning på homosajten QX:

Det mest intressanta, förutom att Moderaterna är största parti, är det stöd Sverigedemokraterna får. De är större än det homovänliga Folkpartiet i denna grupp! Hur kan det komma sig? Företrädare för SD har ju tidigare, men även nyligen, gett uttryck för en homofientlig syn. Dess nuvarande ledning uttrycker sig emellertid annorlunda och anför följande förklaring:

Det är också en tydlig indikation på den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför.

Jag tror själv att denna förklaring är rimlig. Samma typ av resonemang gav den homosexuella politikern Pim Fortuyn framgångar i Nederländerna: invandringsskepsis eftersom invandrare, genom reaktionära värderingar, hotar de ”livsstilsfriheter” som kännetecknar västerländska demokratier. (Har detta med Poppers toleransparadox att göra?) Min egen uppfattning ligger inte alls åt det här hållet. Jag ogillar förvisso reaktionära värderingar, men jag är inte säker på att sådana präglar invandrare i allmänhet och, även om så vore, finner jag det egoistiskt att av det skälet motsätta sig invandring. Min vision är öppna gränser, inte slutna. Allt fler homosexuella verkar inte hålla med.

Se även Philip Wendahls försvar av Pim Fortuyn och Bengt Helds inlägg om SD:s homoflirt.

Written by Niclas Berggren

25 april 2010 at 11:53

Fördel med att ha läst franska

Jag läste franska som B-språk. Tyvärr har jag glömt det mesta, men en sak jag minns bra är systemet med accenter (och roliga tecken, som l’accent circonflexe ["la môme"] och la tréma ["Citroën"]), liksom skillnaden mellan apostrof och accent. Tyvärr noterar jag en allmän förvirring på dessa punkter, särskilt bland svenskar som inte har läst franska. S’il vous plaît, notera åtminstone följande:

  • Håll isär l’accent grave och l’accent aiguoch kom ihåg vilken bokstav de tillhör. Den förra lutar bakåt och den senare lutar framåt. Skriv alltså inte ”chevré” när du menar ”chèvre”.
  • Håll isär accent och apostrof. Hur många är det inte som använder den förra när de borde använda den senare? Skriv alltså inte ”La Côte d´Azur” när du menar ”La Côte d’Azur”. (Och absolut inte ”La Côté d´Azur”!)

Lite språkfascism, jag vet, men har man väl lärt sig det här vill man ju, om inte annat, kunna briljera lite.

Written by Niclas Berggren

25 april 2010 at 5:25

Publicerat i språk

Redo för bal

Maxime Hardy i tjusigt damsällskap:

Written by Niclas Berggren

24 april 2010 at 17:36

Publicerat i skönhet

Före kronan

I och med euron övergav många europeiska nationer sina egna valutor. Hur många känner till att det inom Sverige tidigare fanns flera valutor? Johan Schück skriver i DN idag:

Under större delen av 1600-talet och 1700-talet fanns det fem olika valutor som fungerade parallellt inom landet, med sinsemellan flytande växelkurser. Det var inte förrän 1873 som kronan introducerades som en enhetlig valuta.

Jag undrar om argumenten för och emot en enhetlig valuta inom landet var snarlika de som nu framförs för och emot en enhetlig valuta inom EU.

Många känner nog inte heller till att Riksbanken inte alltid har haft monopol på sedelutgivning. Per Hortlund skriver i Fribankskolan: monetär laissez-faire i teori och praktik (s. 76):

Åren 1880–1900 kan … betecknas som glansperioden för det svenska fribanksystemet. Systemet var nu moget. Det fanns 25 sedelutgivande banker med 120–150 kontor, men även icke sedelutgivande affärsbanker och sparbanker.

Se även, om detta, George Selgins och Lawrence Whites ”How Would the Invisible Hand Handle Money?”, publicerad i Journal of Economic Literature.

Written by Niclas Berggren

24 april 2010 at 13:11

Statens våldsamma ursprung

Franz Oppenheimers bok The State utgör mycket intressant läsning för personer som intresserar sig för staten: vad den är för typ av företeelse och hur den uppkom. Angående det senare anför Oppenheimer följande (s. 15):

What, then, is the State as a sociological concept? The State, completely in its genesis, essentially and almost completely during the first stages of its existence, is a social institution, forced by a victorious group of men on a defeated group, with the sole purpose of regulating the dominion of the victorious group over the vanquished, and securing itself against revolt from within and attacks from abroad. Teleologically, this dominion had no other purpose than the economic exploitation of the vanquished by the victors.

Detta är i sanning en annorlunda förståelse av statens uppkomst än den kontraktsteoretiska. Om denna analys av hur staten har uppkommit — genom våldshandlingar och med syfte att exploatera — är korrekt, spelar den någon roll för hur staten bör utvärderas idag? Påverkar den frågan om staten är legitim?

Written by Niclas Berggren

24 april 2010 at 5:15

Publicerat i historia, sociologi, staten

Synder att sona

Written by Niclas Berggren

23 april 2010 at 16:31

Publicerat i religion

Bryr sig arbetsgivare om högskoleprovet?

Joel ställer en befogad fråga:

Colleges care about applicants’ SAT scores. Employers don’t. What’s going on?

Jag förstår inte heller varför inte arbetsgivare skulle bry sig om resultat på (motsvarigheten till) högskoleprovet. Gör de inte det i Sverige heller? I så fall: What’s going on? Vill inte arbetsgivare ha smarta och kunniga anställda? Eller anser de sig kunna bedöma det utifrån annan information?

Written by Niclas Berggren

23 april 2010 at 12:32

Bertil Ohlins födelsedag

Idag är det 111 år sedan Bertil Ohlin föddes. Han fick ekonomipriset 1977 för sina bidrag till handelsteorin, inte minst Heckscher-Ohlin-teoremet (som kortfattat säger att länder kommer att exportera [importera] produkter som använder sig av de produktionsfaktorer som landet har relativt gott [ont] om). Här kan du läsa hans prisföreläsning ”1933 and 1977 – Some Expansion Policy Problems in Cases of Unbalanced Domestic and International Economic Relations”. Här kan du läsa en självbiografisk essä. Här kan du införskaffa boken Bertil Ohlin: A Centennial Celebration 1899–1999Här kan du titta in hos Bertil Ohlininstitutet (i vars styrelse mina vänner och kollegor Andreas Bergh och Henrik Jordahl sitter). Här kan du läsa en recension jag skrev av Sven-Erik Larssons biografi Bertil Ohlin: ekonom och politiker. Jag avslutar den så här:

Ohlin tänkte alltså enligt min mening fel i några centrala frågor, men han var icke desto mindre en imponerande man. Han var det i kraft av sitt kunnande, sitt allmänna förnuft, sin kyliga rationalitet samt en del personliga drag. Vad sägs om hans tidiga föresats att bygga upp en privat förmögenhet (vilket också lyckades genom framgångsrika aktieplaceringar), hans betoning på att alltid vara välklädd, hans måttfullhet med alkohol, hans balanserade generositet med penninggåvor samt hans vidsynthet gentemot andra människor? Den typen av personer växer inte på träd, och av sådana bör vi i många stycken ta lärdom.

Här kan du, slutligen, läsa min korta beskrivning av Bertil Ohlins ideologiska transformation, under inflytande av några danskar och Keynes, från klassisk liberal till socialliberal.

Idag kände jag att jag ville slå på trumman för Bertil Ohlin.

Written by Niclas Berggren

23 april 2010 at 5:36

Allians för söndagsstängt

När fackföreningar och kyrkor driver kampanj tillsammans kan man vara rätt säker på att det är något läskigt på gång. Mycket riktigt:

Gör söndagen till vilodag i EU. Det budskapet kommer från ett flertal europeiska kyrkor, organisationer och politiker. För att få igenom idén har en namninsamling startats med målet att föra upp frågan till EU-kommissionen.

Det finns en del invändningar.

Written by Niclas Berggren

22 april 2010 at 17:47

Publicerat i förbud, handel, kristendom

Risken att straffa oskyldiga

Vad finns det för skäl att vara mot dödsstraff? Jag angav ett sådant — avsaknad av bevis för en avskräckande effekt — i ett tidigare inläggNicke tar upp ett annat skäl i en kommentar:

För mig är en annan anledning helt dominerande till att jag är emot dödsstraff – man kan aldrig garantera att inte oskyldiga blir dömda och dödade. Om man låser in en oskyldig så kan vederbörande bli frisläppt och kompenserad ifall friande bevis dyker upp – en död människa får inte tillbaka livet dock.

Är inte ett problem med detta argument att en död person inte kan uppleva det som negativt att ha dödats som oskyldig? Det är förvisso sant att en sådan person inte kan kompenseras för en dom på felaktiga grunder, men spelar det någon roll? Personen är ju död och kan inte reagera negativt på att inte få kompensation.

Kan man tänka sig modifierade varianter av argumentet, som är mer övertygande? Tre möjligheter:

  1. Den oskyldigt dödsdömde får uppleva mycket lidande före dödens inträde, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Även oskyldigt dömda till långa fängelsestraff får uppleva mycket lidande, talar det emot långa fängelsestraff? Även skyldigt dömda får uppleva mycket lidande före dödens inträde, talar det emot dödsstraff även för dem?)
  2. Den oskyldigt dödsdömdes anhöriga får uppleva mycket lidande, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Även anhöriga till oskyldigt dömda till långa fängelsestraff får uppleva mycket lidande, talar det emot långa fängelsestraff? Även anhöriga till skyldigt dömda får uppleva mycket lidande, talar det emot straff i allmänhet? Kan man inte kompensera anhöriga till oskyldigt dödade?)
  3. Allmänheten i stort kan bli allvarligt oroad och olycklig av en ordning där man kan dödas som oskyldig, vilket talar mot dödsstraff. (Möjliga motargument: Oroar sig allmänheten i stort verkligen på detta sätt? Oroar den sig inte för att bli oskyldigt dömd till långa fängelsestraff i lika hög grad? Talar det senare i så fall mot långa fängelsestraff?)

Jag vidhåller att det centrala argumentet mot dödsstraff rör avsaknaden av bevis för att det har avskräckande effekt.

Written by Niclas Berggren

22 april 2010 at 11:39

Publicerat i död, psykologi, straff

Ska vissa få ladda ner utan att betala?

Ett inlägg i piratdebatten:

Really, piracy (or ‘free riding’ generally) is only wrong if you would otherwise have paid for it. If you’d sooner go without than shell out the demanded price for a non-rival good, then you may as well free ride — it’s better for some (namely, you) and worse for no-one. Don’t get me wrong: it’s important that those who find the good worth the price do pay, so that there’s incentive to provide such goods in the first place. It’s merely those who wouldn’t pay anyway who can, on this view, permissibly free-ride.

Jag ser förslaget som effektivt givet att de som finner varan värd sitt pris faktiskt betalar. Men kan man förlita sig på att de gör det? Finns det metoder för att få dem att göra det? Räcker det att vädja till deras känsla för moral? Jag har mina tvivel — och då blir frågan vad effekten på utbudet blir.

Written by Niclas Berggren

22 april 2010 at 6:40

Vakna till Stephen Fry

Det finns en del annorlunda väckarklockor på marknaden. Jag har tidigare tipsat om Clocky. Här är Voco, en variant som väcker dig med hjälp av Stephen Fry, t.ex. sägandes:

Charmigt! Synd bara att Voco är så ful. (Själv behöver jag ingen väckarklocka, då jag är mycket morgonpigg och så gott som alltid vaknar av mig själv.)

Written by Niclas Berggren

21 april 2010 at 17:35

Publicerat i marknadsekonomi, tid

Svagt argument mot dödsstraff

Justin E. H. Smith, i en debatt med Gerald Dworkin:

For me, one of the strongest arguments against CP [capital punishment] has not to do with what it does to the criminal who is punished, but what it does to those involved in the application of the punishment.

Detta argument kan tolkas på två sätt:

  1. De som avrättar ser dödande som en normal rutinuppgift, vilket är en attityd som sprids till andra människor och områden och leder till mer dödande. Därför bör dödsstraffet avskaffas.
  2. De som avrättar mår dåligt av sitt arbete, och av omsorg om dem bör dödsstraffet avskaffas.

Vad gäller den första tolkningen har jag inte empirisk kunskap om huruvida prediktionen om attityd- och beteendeförändringar stämmer. Jag betvivlar starkt att den gör det — frågan är dels varför dödande skulle accepteras av andra personer och i andra sammanhang bara för att vissa utför dödande av dömda brottslingar och dels varför den aggregerade effekten skulle vara märkbar, då antalet som utför sådant dödande är få. Men även om prediktionen skulle stämma är det inte självklart att det talar till dödsstraffets nackdel: det beror på vilken typ av dödande vi talar om. Om det t.ex. rör sig om ett möjliggörande av abort eller eutanasi kan effekten ses som positiv.

Vad gäller den andra tolkningen har jag heller inte där empirisk kunskap om huruvida prediktionen om avrättarnas försämrade välmående stämmer. Jag betvivlar starkt att den gör det. Det kan t.ex. vara så att vissa personer anser att dödsstraffet är befogat och att de utför en god handling genom att administrera detta straff. Det finns inget skäl att tro att de mår dåligt av sitt jobb.* Rent allmänt anser jag vuxna människor kapabla att själva bedöma om de önskar utföra en viss arbetsuppgift, och om de mår dåligt står det dem fritt att byta jobb. Man kan också tänka sig att erbjuda psykologisk expertis som stöd i fall av negativa reaktioner, vilket kan lindra eller eliminera problemet.

Själv motsätter jag mig dödsstraffet, men inte av det skäl Smith anför utan därför att det inte finns klara belägg för att det avskräcker allvarliga brott: se ”Det ineffektiva dödsstraffet” och ”Avskräcker dödsstraffet?”.

________________

*Jag har också mött ett snarlikt argument i debatter om eutanasi. Där är tanken att det är förkastligt att erbjuda någon läkare alls möjligheten att bistå en svårt sjuk patient som önskar dö, eftersom alla läkare kommer att må dåligt av en sådan sak. Men undersökningar visar att en relativt stor minoritet av läkare välkomnar dödshjälp, och om någon av dem som ser det som en god handling vill bistå, anser jag att de ska få göra det, med en förväntan om att detta inte kommer att inverka menligt på hur de mår. Lite statistik:
- En tredjedel av svenska läkare stödjer ett tillåtande av dödshjälp. (Ref.)
- Drygt en tredjedel av franska onkologer stödjer eutanasi som i Nederländerna. (Ref.)
- Mellan 11 och 27 procent av indiska och pakistanska läkare finner eutanasi acceptabel (dock små samples). (Ref.)
- 31 procent av läkare i England och Wales kan tänka sig att medverka till självvalt livsslut. (Ref.)
- En studie i Schweiz antyder att skillnader i inställning föreligger mellan onkologer, palliativa specialister och medicinstuderande. (Ref.)
- 22 procent av amerikanska onkologer stödjer läkarassisterat självmord. (Ref.)
- 36 procent av amerikanska läkare kan tänka sig att medverka till assisterat självmord (om det blir lagligt) och 24 procent till aktiv dödshjälp. (Ref.)

Written by Niclas Berggren

21 april 2010 at 11:34

Publicerat i död, debatt, psykologi, straff

Charmig schackspelare

Jeremy Bernstein berättar om världsmästaren i schack Bobby Fischer:

One Sunday, Kubrick and I watched Fischer’s interview with Mike Wallace for “60 Minutes.” It was around the time of Fischer’s birthday and Wallace had come with a cake. “I don’t like that kind of cake,” Fischer said graciously. Then he told Wallace how he had learned to play chess. His older sister had taught him the moves. He soon began beating her so he spotted her pieces. Then he said that that no longer worked so he began playing with himself—Fischer vs. Fischer. “Mostly I won,” he commented with no trace of humor.

Jag kan inte låta bli att beundra en person som säger vad han tycker när någon kommer med en tårta han inte gillar. Och jag gillar personer som inte inser hur roliga de är i andras ögon. Läs mer om Bobby Fischer här.

Se även inlägget ”Världens främste schackspelare”.

Written by Niclas Berggren

21 april 2010 at 6:16

Publicerat i genier, humor

Motståndare

Christopher Wool, Untitled (1989), 244,0 x 163,0 cm:

Written by Niclas Berggren

20 april 2010 at 17:38

Publicerat i konst

De bästa svampplockarna

Finns det könsskillnader när det gäller spatial förmåga? Den nya studien ”Sex Differences in Mushroom Gathering: Men Expend More Energy to Obtain Equivalent Benefits”, accepterad för publicering i Evolution and Human Behavior, antyder att det finns det:

In a first study, we GPS-tracked the foraging pathways of 21 pairs of men and women from an indigenous Mexican community searching for mushrooms in a natural environment. Measures of costs, benefits and general search efficiency were analyzed and related to differences between the two sexes in foraging patterns. Although men and women collected similar quantities of mushrooms, men did so at significantly higher cost. They traveled further, to greater altitudes, and had higher mean heart rates and energy expenditure (kcal). They also collected fewer species and visited fewer collection sites.

Kvinnor verkar alltså vara överlägsna samlare (även om fler fältexperiment torde behövas för att fastslå detta med säkerhet). Frågan kvarstår om män är bättre jägare.

Written by Niclas Berggren

20 april 2010 at 12:09

Publicerat i biologi, evolution, forskning, kön

Definition av staten

Max Weber ger en definition av staten i ”Politics as a Vocation”:

‘Every state is founded on force,’ said Trotsky at Brest-Litovsk. That is indeed right. If no social institutions existed which knew the use of violence, then the concept of ‘state’ would be eliminated, and a condition would emerge that could be designated as ‘anarchy,’ in the specific sense of this word. Of course, force is certainly not the normal or the only means of the state–nobody says that–but force is a means specific to the state. Today the relation between the state and violence is an especially intimate one. In the past, the most varied institutions—beginning with the sib—have known the use of physical force as quite normal. Today, however, we have to say that a state is a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory.

Min känsla är att denna definition, i termer av maktmonopol, är allmänt accepterad i samhällsvetenskaperna idag. Vilka är dess möjliga svagheter? (Jag tänker på maffian och Hell’s Angels.)

Written by Niclas Berggren

20 april 2010 at 5:48

Publicerat i monopol, sociologi, staten, våld

Allah och Jahve slår till

I Iran tror vissa att den muslimske guden kommer att slå till med ett jordskalv snart:

A senior Iranian cleric says women who wear revealing clothing and behave promiscuously are to blame for earthquakes.

I USA tror vissa att den kristne guden har slagit till med vulkanutbrottet:

Limbaugh said the surprising strength and timing of the eruption suggests a God displeased with the passage of health care reform.

Vilken kärleksfull och rättvis gud den muslimske prästen tror på! En mängd oskyldiga ska dödas, skadas och brytas ned för att vissa kvinnor är fräcka nog att klä sig utan slöja. För att inte tala om vilken kärleksfull och rättvis gud den kristne radioprataren tror på! Europas flygbolag och resenärer får ta emot straffet för att Obama har givit fler tillgång till sjukförsäkring. Den svåra frågan är: Vilken av dessa två underbara gudar ska man dyrka mest?

Se även det tidigare inlägget ”Religion och jordbävningar”.

Written by Niclas Berggren

19 april 2010 at 22:25

Publicerat i ateism

Djup sanning

Förmedlad av Jan Stenmark:

Written by Niclas Berggren

19 april 2010 at 17:20

Publicerat i filosofi

Ger frihandel tillväxt?

Forskning förbättrar vår kunskap om världen genom en vetenskaplig process. Någon finner stöd för ett visst samband; någon annan visar på metodologiska brister och bestrider sambandet; någon tredje förbättrar den metodologiska kvaliteten och ger den ene eller den andre rätt. Ungefär så kan forskningen om sambandet mellan frihandel och ekonomisk tillväxt beskrivas. Det är ett drama i tre akter.

I. För 15 år sedan publicerades Jeffrey Sachs och Andrew Warners ”Economic Reform and the Process of Global Integration” i Brookings Papers on Economic Activity. Där fann de bl.a. följande:

When we add OPEN, we find that the open economies grow, on average, by 2.45 percentage points more than the closed economies, with a highly statistically significant effect.

II. Några år därefter fick bl.a. den studien metodologisk kritik av Fernando Rodríguez och Dani Rodrik, i ”Trade Policy and Economic Growth: A Skeptic’s Guide to the Cross-National Evidence”:

We find little evidence that open trade policies—in the sense of lower tariff and non-tariff barriers to trade—are significantly associated with economic growth.

III. Nu visar en ny studie av Roman Wacziarg och Karen Horn Welch, ”Trade Liberalization and Growth: New Evidence”, publicerad i The World Bank Economic Review, och som i stort undviker de metodologiska problemen genom användande av pandeldata och nya mått på grad av frihandel, följande:

Analysis based on the new data set suggests that over the 1950–98 period, countries that liberalized their trade regimes experienced average annual growth rates that were about 1.5 percentage points higher than before liberalization.

Nu är det förvisso så att den vetenskapliga processen aldrig stannar upp. Fler akter kan följa. Just nu förefaller det dock som en positiv relation mellan grad av frihandel och tillväxt kan betraktas som trolig.

Written by Niclas Berggren

19 april 2010 at 11:45

Ingen får vara bäst

I ”Homer’s Contest” beskriver Friedrich Nietzsche synen på konkurrens i antikens Grekland:

If we want to see that feeling revealed in its naïve form, the feeling that competition is vital, if the well-being of the state is to continue, we should think about the original meaning of ostracism: as, for example, expressed by the Ephesians at the banning of Hermodor. ”Amongst us, nobody should be the best; but if somebody is, let him be somewhere else, with other people.” For why should nobody be the best? Because with that, the contest would dry up and the permanent basis of life in the Hellenic state would be endangered. … The original function of this strange institution is, however, not as a safety valve but sa a stimulant: the pre-eminent individual is removed so that a new contest of powers can be awakened: a thought which is hostile to the ”exclusivity” of genius in the modern sense, but which assumes that there are always several geniuses to incite each other to action, just as they keep each other within certain limits, too. That is the kernel of the Hellenic idea of competition: it loathes a monopoly of predominance and fears the dangers of this, it desires, as protective measure against genius — a second genius.

Det är inte svårt att känna sympati för denna önskan att upprätthålla dynamik i samhället. Konkurrens om ekonomiska och politiska maktpositioner förefaller också vara en helt central mekanism för sådan dynamik. Permanenta privilegier är däremot skadliga för inflödet av nya genier. Emellertid finner jag den grekiska varianten av konkurrens lite märklig. Om man vill stimulera nya genier att träda fram och försöka vinna medborgares eller konsumenters gunst, gör man då det genom att säga att de, om de väl blir bäst, då automatiskt fråntas sin maktposition? Jag tror att större stimulans för nya genier uppnås om tillfälliga privilegier tillåts utan att garanteras. Dvs. den som blir bäst tvångsförflyttas inte utan tillåts ha kvar sin maktposition så länge de politiska eller ekonomiska uppdragsgivarna finner honom bäst och önskar ha honom kvar. Under tiden tillåts konkurrenter verka för att försöka övertyga medborgare eller konsumenter om att de faktiskt erbjuder något bättre.

En ännu märkligare variant av tanken att ingen får vara bäst än den grekiska är jantelagen. Den eftersträvar inte ens dynamik utan tycks vilja hålla kvar alla i statik. Ingen får bli bättre, ens temporärt. Själva tanken på genier som träder fram är här anatema.

Written by Niclas Berggren

19 april 2010 at 5:23

Vad applåderar vi åt?

Witold Gombrowicz, denna mästare i social analys, påpekar att vi ofta applåderar av skäl som inte har med genuin uppskattning att göra. Men antag att vi befinner oss på en pianokonsert och faktiskt applåderar därför att vi innerst inne blev berörda. Hur mycket av den genuina uppskattningen har då med kompositören, dvs. med verket som framförs, att göra och hur mycket har med pianisten, dvs. med sättet på vilket verket framförs, att göra? Pianisten verkar nästan alltid tolka det som att applåderna gäller henne själv och det egna framförandet. Jag gissar att publiken vid pianokonserter i regel är så pass okunnig om de tekniska och tolkningsmässiga aspekterna av pianospel att de nästan aldrig applåderar pianisten själv. Antag två fall:

  1. En pianist spelar ett stycke, som publiken finner trist, på ett tekniskt och tolkningsmässigt förnämligt sätt.
  2. En pianist spelar ett stycke, som publiken finner uppiggande, på ett tekniskt och tolkningsmässigt undermåligt sätt.

I den mån applåder påverkas av genuin uppskattning och inte bara av sociala skäl, i vilket fall blir applåderna störst? Nästan alltid, skulle jag tro, i det andra fallet. Helt klart måste det vara mycket svårt för utomstående, t.ex. en pianist som bockar och bugar efter en konsert, att tolka grunden för applåder. Är grunden social? Är den genuin? Om den är genuin, har den med verket som sådant eller med framförandet att göra?

Det här stycket och det här framförandet får mina applåder! *klapp klapp*

Written by Niclas Berggren

18 april 2010 at 17:03

Publicerat i känslor, musik, normer

Tennisstjärna blir ompysslad

Vem skulle inte vilja vara Feliciano López medicinske assistent?

Written by Niclas Berggren

18 april 2010 at 13:52

Publicerat i skönhet, sport

Kan vänner bråka?

Ja, i Chaos (s. 62) beskriver Edmund White hur Jack och Marie-Hélène förblev vänner trots återkommande dispyter:

Of course a friendship is not constructed out of shared beliefs and values but out of easy, almost unconscious routines and reflexes—the habits of a lifetime together, not the sharp disagreements of the moment. Even the same old arguments about the same old things (lateness, health, too many social engagements) can be the reassuring noise that invariably accompanies the familiar signal of friendly love.

En nationalekonom skulle kunna uttrycka det som att vänskap är en stock, inte ett flöde. Jag har stor sympati för detta synsätt, inte minst för att se vänskap som en typ av kärlek, som är robust mot (även återkommande) små stormar.

Se också inläggen ”Vänskap” och ”Vänskapens företräde” (båda med citat av White).

Written by Niclas Berggren

18 april 2010 at 5:20

Publicerat i idoler, litteratur, vänskap

Allt försvinner

När jag i mitten av 1990-talet gick runt på en begravningsplats i London drabbades jag av en s.k. aha-upplevelse. Jag insåg helt plötsligt livets fundamentala meningslöshet. Jag tittade på gravstenar med namn på människor som dog på 1800-talet och som ingen längre minns. Varför anstränger man sig så den korta stund man lever? Vad tjänar det man gör egentligen till? Ja, det var tankar som trängde sig på (och som inte har lämnat mig sedan dess). Vissa besvarar frågor som dessa med att deras arv kommer att leva vidare, kanske i form av barn, kanske i form av intellektuella alster som bär deras namn. Marcel Proust gör, apropå detta med intellektuella alster, ett litet påpekande, i The Past Recaptured:

Doubtless my books also, like my earthly being, would finally some day die. But one must resign oneself to the idea of death. One accepts the idea that in ten years one’s self, and in a hundred years one’s books, will no longer exist. Eternal existence is not promised to books any more than to men.

Jag vill förresten inte ha någon gravsten.

Written by Niclas Berggren

17 april 2010 at 19:46

Publicerat i död, litteratur, mening, minne

Effektiva prishöjningar vid katastrofer

SvD rapporterar:

Hotellen i Europa höjer sina priser när hundratusentals strandsatta flygpassagerare behöver tak över huvudet. I Amsterdam i Nederländerna har rumspriserna fördubblats och de har exploderat i Köpenhamn, rapporterar Politiken. … - Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar, säger Svane till tidningen.

Men finns det inte goda ekonomiska skäl till högre priser vid katastrofer? Jo, enligt Glen Whitman:

  1. Högre priser ger incitament till dem som tillhandahåller knappa varor och tjänster att öka utbudet. Om utbudet är fixt på kort sikt kan en möjlighet att höja priser vid extraordinära händelser leda till ökat utbud på längre sikt.
  2. Även om utbudet inte ökar innebär högre priser att knappa varor och tjänster i högre grad går till dem som värderar dem högst.
  3. Högre priser vid extraordinära händelser ger konsumenter incitament att planera bättre.

Många tycks dock anse höjda priser vid katastrofer orättvisa. ”Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar”, hävdas det alltså, av för mig oklar anledning. Men även om man tycker det, har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet? Om inte, hur vägs rättviseaspekten mot Whitmans effektivitetsaspekter? Och hur ska en sådan ”optimal” lösning implementeras i praktiken? Genom prisreglering av ett statligt välfärdskontor? Genom sociala normer som straffar prishöjande företag? Jag bara undrar.

Written by Niclas Berggren

17 april 2010 at 9:24

Publicerat i effektivitet, ekonomi, rättvisa

Ett samhälle med kärlek

Wiliam Bolcom har komponerat en underbar liten sång, ”Amor”, om hur skönhet och kärlek kan transformera en stad — t.o.m. de religiösa! Läs texten och lyssna på detta framförande av Raeeka Shehabi-Yaghmai:

Written by Niclas Berggren

17 april 2010 at 5:28

Publicerat i humor, kärlek, musik

Prisade arkitekter

Det har kallats ”arkitekturens Nobelpris”, The Pritzker Architecture Prize. Jag blev mycket förtjust i en del skapelser av årets pristagare, japanerna Kazumo Sejima och Ryue Nishizawa. Vad sägs om dessa två smakprov?

Är det inte dags för dem att ta sig an Stockholm snart? (De skulle säkert motverkas av ”Skönhetsrådet” om de försökte.) Läs mer om pristagarna här.

Written by Niclas Berggren

16 april 2010 at 19:53

En man utan preferenser

Edmund White beskriver en man i Chaos (s. 29):

Jack had no preference. He liked coffee as much as tea and drank either with milk, or milk and sugar, or neither. He liked the right side of the bed as much as the left, a cool room at night as well as a warm one. As a boy he’d trained himself to sleep without a pillow because he’d read Napoleon went without one in his military tent; now Jack slept on seven, so high he ended up half sitting up in bed. He’d lived in Paris a third of his life but he didn’t miss it, any more than he’d missed New York in Paris or Rome after he’d spent a year there.

Jag skulle snarare säga att Jack har preferenser — trots allt gillar han saker — men att han har en preferens för allt. Man kan jämföra tre situationer:

  • Att inte ha en preferens för något.
  • Att ha en preferens för allt.
  • Att ha olika preferenser för olika saker.

Om man ska uttala en preferens över sina preferenser, vilken situation är att föredra?

Att inte ha en preferens för något kanske kan ses som ett slags buddhistiskt ideal: man förnekar behov för att koncentrera sig på tillvarons väsentligheter istället. (Även här finns förstås en metapreferens för att inte ha preferenser.) Detta verkar på ett plan tråkigt, men å andra sidan, om man verkligen inte har en preferens för något upplever man det inte så. Detta skulle kunna ses som ett vilsamt läge. En nackdel: ingen utveckling, vare sig ekonomisk, social eller vetenskaplig, lär komma till stånd.

Att ha en preferens för allt kan finnas i två varianter: dels Jacks, där man finner sig, mer eller mindre passivt, i allt man möter och gillar det, och dels en mer aktivistisk form, där man ständigt letar efter nya upplevelser och tycker om dem alla. Den förra verkar, likt situationen där man inte har en preferens för något, vilsam, men på ett metaplan kanske en nackdel är att man aldrig lyfts till några emotionella höjder: allt bara ”gillas” hela tiden. Är man t.ex. intressant för andra människor med den inställningen? Den senare verkar mer ansträngande, som ett hyperaktivt barn som aldrig får nog, men å andra sidan medför den inställningen troligen starka incitament för utveckling, låt vara att det blir svårt att prioritera mellan viktigt och oviktigt. Notera att ingen här upplever frustrerade preferenser: allt gillas.

Att ha olika preferenser för olika saker motsvarar nog de flesta människors inställning och situation. Det obehagliga här är att frustrerade preferenser lätt uppkommer och att Schopenhauers förståelse av livet blir en realitet.

Jag känner mig personligen mest tilltalad av den första situationen, även om det kan vara svårt att med medvetna försök röra sig mot den. Jag försöker i alla fall begränsa min preferensmängd på vissa sätt, t.ex. genom att inte börja dricka kaffe eller spela dataspel.

Written by Niclas Berggren

16 april 2010 at 11:39

Publicerat i filosofi, preferens

Betalar pensionärer mer i skatt?

Thomas Östros besvarar en fråga:

Pensionärerna får sänkt skatt, är ni nöjda med sänkningen?
– Det är det första vallöftet från regeringen och löftet är att klyftan skall bestå mellan pensionärer och löntagare. Klyftan är omoralisk och den ska bort.

Men hur ser det ut: har Sveriges pensionärer en högre skattekvot än de som arbetar? Existerar den klyfta Östros talar om? Ta en titt på följande diagram:

Notera att personer i åldersgrupperna 30-59, 60-64 och 65-74 har nästan exakt samma genomsnittliga skattekvot. De äldsta pensionärerna har en lägre genomsnittlig skattekvot än nyss nämnda grupper.

Written by Niclas Berggren

16 april 2010 at 5:39

Publicerat i ålder, ekonomi, politik, skatt

Är fester roliga?

Jag går numera ytterst sällan på fester. Schopenhauer förklarar varför:

Most of the glories of the world are mere outward show, like the scenes on a stage: there is nothing real about them. … Take another example—a roomful of guests in full dress, being received with great ceremony. You could almost believe that this is a noble and distinguished company; but, as a matter of fact, it is compulsion, pain and boredom who are the real guests. For where many are invited, it is a rabble—even if they all wear stars. Really good society is everywhere of necessity very small. In brilliant festivals and noisy entertainments, there is always, at bottom, a sense of emptiness prevalent. A false tone is there: such gatherings are in strange contrast with the misery and barrenness of our existence. The contrast brings the true condition into greater relief.

Written by Niclas Berggren

15 april 2010 at 17:00

Publicerat i förljugenhet, fest, idoler

Ökade klyftor?

Den rödgröna oppositionen beskyller regeringen för att ha ökat inkomstklyftorna i Sverige. I samband med budgetpropositionen redovisas en del intressant statistik angående detta. Här visas Gini-koefficientens utveckling:

Tittar man på spridningen i justerad disponibel inkomst beräknas den mycket riktigt ha ökat sedan 2009, men notera att nivån är lägre än 2000, då Socialdemokraterna styrde Sverige, och ungefär lika stor som 2006, då Alliansen tog över regeringsmakten.* Under regeringsperioden som helhet verkar alltså klyftorna inte ha ökat.

En fundamental fråga, som besvaras olika beroende på vilken rättvisesyn och vilken förståelse av konsekvenser man har, är vilken Ginikoefficient som är optimal. Det är inte självklart att 0,22 är bättre än 0,29, allt beaktat.

_________________________

*Statistiken ska dock tolkas med försiktighet — självklart påverkas inkomstutveckling och inkomstspridning av annat än den förda ekonomiska politiken, och i den mån de gör det uppkommer effekterna ofta med betydande eftersläpning.

Written by Niclas Berggren

15 april 2010 at 11:43

Publicerat i ekonomi, politik, rättvisa

Den olycklige pendlaren

Betänk detta när du beslutar dig för var du ska bosätta dig:

According to the calculations of Frey and Stutzer, a person with a one-hour commute has to earn 40 percent more money to be as satisfied with life as someone who walks to the office. Another study, led by Daniel Kahneman and the economist Alan Krueger, surveyed nine hundred working women in Texas and found that commuting was, by far, the least pleasurable part of their day.

Pendling verkar alltså sänka lyckan. Eller är det så att människor som av andra anledningar är olyckliga pendlar i högre grad?

Written by Niclas Berggren

15 april 2010 at 5:31

Glänsande svart

Robert Rauschenberg, Untitled (Glossy Black Painting) (ca 1951), 182,7 x 134,6 cm:

Written by Niclas Berggren

14 april 2010 at 17:31

Publicerat i konst

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: