Nonicoclolasos

Får man glädja sig åt dödsfall?

Idag har jag läst två personer som bryter mot ett tabu. De välkomnar, eller beklagar i vilket fall inte, dödsfall. Det rör sig om:

  • C.L.K. Aqurette, med anledning av att Polens president har omkommit.
  • Jens Jonsson, med anledning av att en drogliberal konspirationsteoretiker har dött.

Dessutom har jag just sett en dokumentär om makarna Ceauşescus sista dag i livet. Allt detta har fått mig att undra: När, om någonsin, kan det anses acceptabelt att glädja sig åt någon annan persons död?

About these ads

Written by Niclas Berggren

10 april 2010 at 16:42

Publicerat i död, etik, lycka, normer, tabu

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Bara som klargörande så VÄLKOMNAR jag INTE någons död. I det aktuella fallet så anser jag det bara inte vara någon större förlust för mänskligheten.

    Jag tycker dock inte att det är mer absurt att faktiskt påtala knäppa saker en person gjort i livet efter att han/hon är död än vad det är att hylla och fira någon efter dennes död som något de aldrig har varit. Men alla människor kanske blir kulturpersonligheter och konstnärer efter sin död?

    kommerstrax

    10 april 2010 at 17:08

  2. Frågan är felställd. Blir man glad blir man glad, det behöver man för f-n inte fråga någon om lov om. Däremot kan man fråga om det är okej att BERÄTTA FÖR ANDRA att man blivit glad av att någon kilat vidare. Det är det inte. Man ska låtsas att man har blivit ledsen eller hålla käften. Varför då?

    Pär

    10 april 2010 at 17:12

  3. När det gäller riktiga svin, exempelvis en psykopat som misshandlat flera partners fysiskt och psykiskt, och våldtagit ett par av sina döttrar(verkligt fall) så kan jag inte anse det vara fel om någon blir glad över om han skulle dö. Ser man bortom konvention så är ju onekligen något positivt för mänskligheten att en sådan person dör.

    Jag är osäker om det i slutändan är något positivt eller negativt att humanismen i praktiken blivit en fundamentalism.

    Nephilim´s Wings

    10 april 2010 at 18:00

  4. Apropå ingenting: Man glömmer lätt att det var först relativt nyligen svenska kvinnor äntligen själva fick välja ett namn på det egna könsorganet.

    Baphomet

    10 april 2010 at 18:16

  5. Att dö är väl det bästa som kan hända en människa? Att vi inte firar det med klang och jubel är för att vi själva blir ledsna eftersom vi saknar personen i fråga. Att glädjas åt att någon har fått en riktigt hemsk sjukdom, att deras hus har brunnit ner eller att deras barn dött är kanske lite mer disturbing…

    Mina

    10 april 2010 at 21:40

  6. Tack för länken till Ceauşescu-dokumentären Niclas. Det var väldigt intressant att se hur de beskrivit det opportunistiska maktspelet med General Victor Stanculescu i fokus.

    guggebonds

    11 april 2010 at 12:44

  7. Det finns ett litet antal människor som jag anser vara enbart till besvär för samhället och för andra människor. Skulle de dö så skulle jag tveklöst glädjas – såväl inombords som öppet på gatan.

    Nicke

    11 april 2010 at 13:17

  8. Allt handlar om definitionen på ”svin”.

    Kristian Grönqvist

    12 april 2010 at 12:13


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: