Nonicoclolasos

Botemedel mot betygsinflation?

Jonas Vlachos har förtjänstfullt lyft fram problemet med betygsinflation. Denna utveckling har potentiellt skadliga konsekvenser. Utvecklingen illustreras i detta av Vlachos framtagna diagram över andelen avgångselever i gymnasiet med högsta betyg:

I en ny studie, ”Optimal Grading”, förklarar Robertas Zubrickas bl.a. hur en sådan här utveckling kan komma till stånd. Grundproblemet är lärarnas incitament: det medför ingen kostnad för dem att dela ut höga betyg. En möjlig lösning är att påtvinga betygsättande lärare en viss fördelning eller ett visst medelbetyg, dvs. att införa relativa betyg (som Sverige hade tidigare):

[W]hen the job market does not observe grading rules, the teacher faces a commitment problem of not overusing good grades, as we discussed before. In this event, grading on a curve would actually bind and could possibly fix the commitment problem of the teacher.

En annan möjlig lösning skulle kunna vara att offentliggöra lärares betygssättning och göra den tillgänglig för potentiella arbetsgivare och andra skolor; en annan metod kan vara att använda sig av standardiserade prov i högre grad. Att något bör göras åt det nuvarande betygsystemet tycks helt klart (vilket är en fråga som har kommit i skymundan av frågan när betyg ska börja ges).

Media: SvD, DN, AB, Expr, Svt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

About these ads

Written by Niclas Berggren

7 juli 2010 at 11:27

27 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Standardiserade prov på nationell nivå verkar vara den bästa lösningen. Att höga betyg kan klustra på klass- eller skolnivå skulle annars innebära att duktiga elever med duktiga skolkamrater skulle straffas.

    Mr Profit

    7 juli 2010 at 12:18

  2. ”Grundproblemet är lärarnas incitament: det medför ingen kostnad för dem att dela ut höga betyg.”

    – Det verkar vara ett orimligt och felaktigt antagande, åtminstone om jag ser till mig själv i rollen som lärare. Kanske påverkar det inte slutsatserna, men det är knepigt att ha detta som utgångspunkt.

    Jag vill sätta ”rätt” betyg som lärare, och funderar en hel del på detta. Jag vill varken sätta för låga eller för höga betyg, och ser en genuin kostnad (även om det inte involverar någon monetär transaktion) i att sätta ”för högt” betyg. Jag tror knappat jag är ensam om detta som lärare.

    Mikael

    7 juli 2010 at 12:35

  3. Men Mikael, om lärarna inte vill sätta för höga betyg, varför gör de det? Titta på kurvan!

    Klas

    7 juli 2010 at 12:57

  4. Mikael: Så när dina elever presterar på vad som för 15 år sedan var VG-nivå, men som nu är långt över MVG-nivå, så ger du dem VG? Varvid de inte kommer in på universitetet, eftersom deras sämre presterande konkurrenter fått MVG? Det verkar inte speciellt rättvist.

    David Bergkvist

    7 juli 2010 at 13:05

  5. Vlachos har naturligtvis rätt. Att lärarna försvarar sig med näbbar och klor är inte så konstigt. Det handlar ju om en kritik över deras förmåga att sätta betyg som står i proportion till kunskapen, men samtidigt är det ju också ett betyg på läraren själv. Hur tror Ni då incitamentsmaskinen verkar?
    Håller med föregående talare om centralt rättade kunskapskontroller.

    Kristian Grönqvist

    7 juli 2010 at 14:21

  6. Rektorer och andra skolledare utövar, vad jag har förstått, även ett indirekt tryck på lärare att sätta höga betyg i skolors konkurrens om elever och resurser.

    Martin

    7 juli 2010 at 14:35

  7. Mikael, du menar att grafen ar felaktig, eller att vi just nu ser en generation genier vaxa upp (vars start ocksa rakar exakt sammanfalla med inforandet av det malrelaterade betygssystemet)?

    pontus

    7 juli 2010 at 14:35

  8. Dock inser jag inte riktigt vad problemet med denna betygsinflation är: visst är mina betyg från 1999 värdelösa med dagens mått, men vad gör det mig? Den hypotetiske framtida arbetsgivare som väljer att anställa en annan, yngre, sökande bara för att denne har bättre gymnasiebetyg, är ju ändå en idiot vars företag förmodligen kommer gå i konkurs inom kort.

    Enda problemet jag kan se är att det innebär att det kostar att ta ett uppehåll i sina studier mellan gymnasiet och universitetet, men om det är ett problem så är det ju lätt för universitetetn att inflationsjustera de söknandes betyg.

    David Bergkvist

    7 juli 2010 at 14:53

  9. Dåliga incitament på högskolenivå ges av studentutvärderingar. Vågar lärare sätta låga betyg när de då riskerar att få dåliga omdömen som kan skada karriären?

    http://www.springerlink.com/content/a0c5ct6hm1xxgh3c/

    Stefan

    7 juli 2010 at 15:04

  10. Det relativa betygssystemet är inget vi har orsak att längta tillbaka till. Att vi överhuvudtaget har haft ett sådant system är en av orsakerna till att betyg likställs med förmåga eller kvalitetskontroll av eleverna där man i andra länder kopplar resultat till arbetsinsats – vilket är både sundare och mer med sanningen överensstämmande.

    Men eftersom vi har en konkurrensutsatt skola måste måluppfyllelsen kontrolleras av en oberoende instans. Centralrättade prov, självklart, men också en studentexamen.

    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/07/den-svenska-skolan-eller-down-shit.html

    http://helenavonschantz.blogspot.com/2010/07/allt-ar-lararnas-fel-9.html

    Helena von Schantz

    7 juli 2010 at 15:32

  11. Relativa betyg är värdelöst, det innebär att den enes bröd är den andres död. Hur ska du kunna motivera en lite svagare elev om du har ett sådant system? ”Alla kan få vg om de bara kämpar… eller justja, inte längre, ledsen…” Visst, betygskriterierna är redan satta så att inte alla kommer att få vg eller mvg, men det är i alla fall möjligt att en hel klass, eller en hel skola, består av elever som är värda vg eller mvg i ett ämne. Så i så fall måste man införa nationell betygsutdelning, vilket betyder att betyg i ett ämne kommer att ges enbart utifrån resultatet på något enstaka nationellt prov istället för allt eleven gjort under en eller flera terminer. Och oavsett hur man gör kan du inte förena systemet med betygskriterier (vilka tyvärr inte används av lärare tillräckligt mycket) och relativa betyg.

    Det som borde förändras när det gäller betyg är att betygskriterierna borde spela *större* roll än de gör idag. En intressant metod vore att börja rätta prov enligt två system parallellt: dels vanlig poängsättning, dels genom att läraren jämför vad eleven svarat på provet med vad betygskriterierna kräver, och sedan sammanfoga allt till ett betyg på provet. Det skulle förmodligen innebära att proven anpassas mer efter betygskriterierna och att verklig förståelse, självständigt tänkande och sådant premieras (eftersom vg- och mvg-kriterierna brukar ta upp sådant).

    Som av en händelse har det förekommit på Uppsala universitet, åtminstone på en kurs (som jag läst) och kanske fler. Kändes mycket vettigt, borde kunna införas på gymnasiet och högstadiet också tycker jag.

    I vilken utsträckning det löser problemet med betygsinflation vet jag inte… men det kan man lösa med ett återförstatligande av skolan, vilket också löser problemet med religiösa skolor. :)

    William

    7 juli 2010 at 19:47

  12. Och offentliggjord betygssättning verkar lite jobbigt för universiteten att kolla igenom…

    William

    7 juli 2010 at 19:49

  13. Vad är egentligen argumentet mot nationella prov från första skoldagen och framåt? (Verkar så självklart.)

    Veronika

    7 juli 2010 at 20:14

  14. Veronika: Varför ha prov över huvud taget för små barn? Helt absurt, det är knappast vad som behövs för att få åttaåringar att lära sig aritmetik och att läsa. De flesta barn gillar skolan initialt, att direkt börja sortera dem är en mycket dålig idé, få dem att tycka att skolan är rolig istället, då kommer lärandet automatiskt.

    William

    7 juli 2010 at 21:23

  15. William, har aldrig fattat varför prov skulle göra skolan mindre rolig. Tvärtom tror jag att det kan behövas en morot för barn att lära sig aritmetik, så känner dom att det ger dem något även om dom annars är totalt ointresserade. Prov har nog potentialen att göra skolan roligare för många annars omotiverade barn.

    Veronika

    7 juli 2010 at 21:47

  16. Tror inte du minns hur det var att gå på lågstadiet. Den sjuåriga pojken som går glad och stolt med sin fina rosa ryggsäck med Hello Kitty till skolan för att lära sig saker och leka med kompisar behöver inga nationella prov. De flesta människor är naturligt nyfikna när de är i den åldern, om inte en lärare klarar av att ta tillvara på det så är det läraren som bör bytas ut.

    William

    7 juli 2010 at 22:04

  17. Kille med rosa ryggsäck? WTF? är han bög lr?

    Helge

    7 juli 2010 at 22:24

  18. William, det är möjligt att många barn är naturligt nyfikna. Men frågan är ju om prov kan hjälpa till och stärka denna naturliga nyfikenhet (eller skapa den hos dem som inte har den). Exempelvis lärde jag mig första årets matematik på första skolveckan (är inte särskilt bra på matte) eftersom jag samtidigt fick en commodore64. Dataspel gav direkt avkastning på lärande, till skillnad från skolan där all avkastning måste komma inifrån elevens egna nyfikenhet så att säga. Så det man lär ut i skolan på ett år med dåliga incitament skulle man alltså kunna lära ut på en vecka med rätt incitament. Jag tror prov skulle kunna fungera lite på det sättet (som dataspel alltså).

    Veronika

    7 juli 2010 at 22:37

  19. William, klart gossen ska få ha en rosa Hello Kitty ryggsäck, men jag unnar honom också en bra start i skolan. Den som inte når målen på lågstadiet gör det i allmänhet inte senare heller. Med nationella prov kan Hello Kitty gossens dyslexi, dyskalkyli, bristande koncentration, bristande intresse, eller lärarens bristande kunskaper, bristande koncentration, bristande intresse, eller föräldrarnas …. uppdagas, ärmar kavlas upp, arbete utföras och luckor fyllas. Ungar har ingenting emot prov så länge de vuxna omkring inte presenterar långa ansikten, nervösa kommentarer och annat som får dem att inse att prov är farliga.

    Helena von Schantz

    7 juli 2010 at 22:45

  20. Den provlösa skolan är ett svek mot arbetarklassen.

    Tom

    7 juli 2010 at 22:47

  21. David, Pontus m fl: Nej, jag säger inte att grafen är felaktig. Vart skriver jag det? Det jag säger är att jag finner en modell felaktig i sitt antagande och syn på lärare (och människan!) som säger att en lärare inte har någon kostnad av att sätta ”för högt” betyg.

    Vart skriver jag att jag inte tror att det finns incitament och strukturer som gör att det ändå kan sättas (och sätts) ”för höga” betyg av lärare? Det gör jag inte.

    Nuvarande system kanske slår över signifikant så att ”för höga” betyg sätts, men det betyder inte att kostnaden av aktiviteten är noll. Jag kan finna det rimligt att säga att incitamenten för lärare att sätta ”rätt betyg” inte är tillräckliga, men det är inte detsamma som att säga att en lärare har noll kostnad av att sätta för ”höga” betyg.

    Mikael

    7 juli 2010 at 23:21

  22. Veronika: Elever (och människor) är olika. Visst kan man ha nationella prov rakt igenom från första klass. Men det innebär också förstås att det kommer bli att det sker ”teaching for the test”.

    Nationella prov är viktiga som en del, men knappast någon panacea. Vi har idag också en idé om att betyg och resltat på nationella prov likställs med begåvning, när det enbart är en mycket begränsad del av mänsklig begåvning som (nödvändigtvis) kan mätas i dessa tester.

    Jag är starkt emot en ”flumpedagogik” med låga krav och ingen uppföljning. Men det betyder inte att det enda alternativ är total likriktning med där allt hänger på nationella prov.

    Vad är då skolans roll, egentligen? Är det att utifrån ett begränsat test ”ranka” och ”sortera” elever som ett enda långt test för framtida arbetsgivare? Eller ska skolan också handla om att elever ska hitta sin begåvning/intresse/”element”? Detta kräver möjligheter att elever får specialisera sig och inrikta sig på olika saker. Om man ”utvärderas” enligt likformiga tester och rankas enligt den skalan lär undervisningen bli därefter…

    Mikael

    7 juli 2010 at 23:30

  23. Mikael,
    9-12 år i skola verkar onekligen som en onödigt lång tid, om det enda man har att visa för det är en rankingposition inför potentiella arbetsgivare. Självklart ska skolan i första hand syssla med utbildning (och att elever hittar sin b/i/”e”), men jag tror ju att detta hjälps av att elever har en sporre (dvs. prov).

    Jag kanske främst reagerar mot folk som tar för givet att prov bara sätter press på elever och sänker den naturliga drivkraften. Tycker det finns större orsak att tro att det är tvärtom.

    Veronika

    7 juli 2010 at 23:58

  24. Mikael nationella prov är utformade för att visa om eleven har nått målen, inte för att ranka dem och de är framför allt en pekpinne till läraren: Den här ribban ska alla dina elever kunna hoppa över, annars behöver du förklara dig. Det är inte okej att elever inte lär sig att läsa och räkna på lågstadiet, det är inte okej att det finns elever som knappt kan någon engelska när de börjar på högstadiet. I min kommun är det i år bara 40 % av eleverna som fick godkänt i alla NP i åk. 5. Hur tror du det går för den årskullen i livet? Tror du orsaken är att just den årskullen är ovanligt korkade? Det tror inte jag. Jag tror att orsaken är att man inte har kontrollerat måluppfyllelsen och åtgärdat brister tidigare.

    Helena von Schantz

    8 juli 2010 at 11:42

  25. Helena: Jag köper allt du säger, men det är inte riktigt det intrycket jag tycker flera debattörer här ser som mål med NP (eller önskvärda mål). Det jag ser är om NP ses som målet, och inte som den kontroll m m som du talar om. Jag kan inte litteraturen kring detta, men det finns ju flera anekdotiska historier från t.ex. USA om att när man börjar fokusera på standardiserade test i väldigt stor skara så flyttas förstås incitamenten i undervisningen så att mer fokuseras på hur eleverna ska klara dessa test på ett bra sätt (själv undervisar jag inga som gör NP). Om proven är väldigt bra utformade är det nödvändigtvis inget stort problem. Men det finns farhågor om proven inte är särskilt bra utformade, och det finns farhågor i att det blir en alltför omfattande likriktning.

    Mikael

    8 juli 2010 at 15:55

  26. Mikael

    Jag tror att Du har missförstått på det typiska svenska sättet. NP och betyg är kontrollstationer, för att eleven och omvärlden, skall veta om målen uppnås eller inte. Kanske också läraren får veta att han/hon får skärpa sig lite.

    Det svenska sättet är att neurotiskt förstå betyg och centralrättade prov som värdemätning på människan.

    I denna ytliga och femtonminuters-berömmelsetid är vi extremt fokuserade på vad vi verkar vara.

    Betygen och NP skall vara ett hjälpmedel till att få människan att bli det hon kan vara.

    Det blir en avsevärd skillnad…

    Hur skall vi bli kvitt den svenska betygsneurosen?

    Kristian Grönqvist

    8 juli 2010 at 22:26

  27. Tack Kristian för ett utmärkt förtydligande och Mikael för en bra kommentar. Mikael, du har förstås helt rätt i att det är viktigt att proven är klokt utformade, men vi måste ta reda på om elever kan läsa, kommunicera begripligt i skrift, räkna för det är vår förbaskade skyldighet att se till att ingen går genom den svenska skolan utan att ha lärt sig det vi alla behöver kunna för att klara oss i livet. I främmande språk är proven väldigt bra, i svenska mindre så, övriga ämnen kan jag inte uttala mig om.

    Helena von Schantz

    9 juli 2010 at 19:05


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 142 andra följare

%d bloggare gillar detta: