Nonicoclolasos

Ibrahim Baylan (s) är upprörd över att regeringen vill fortsätta försäljningen av statliga företag om den vinner valet. Han hävdar:

[A]tt sälja av vårt gemensamma innehav i lönsamma och framgångsrika bolag, som ger stora intäkter till statskassan, för att amortera på en skuld med rekordlåg ränta är usel ekonomihantering.

En del frågor infinner sig.

1. Om argumentet stämmer torde det vara bra för staten att öka ”vårt gemensamma innehav i lönsamma och framgångsrika bolag”, särskilt när räntan är rekordlåg. Så varför inte socialisera en massa? Det har jag (tack och lov) inte hört så många krav på; kan det vara så att status quo bias snarare än rationell analys präglar Baylans tänkande?
2. Om det är fel att privatisera, varför har Socialdemokraterna själva ägnat sig åt det i hög grad?
3. Baylan talar som om det är likgiltigt för hur effektivt företag drivs, om de ägs av staten eller av privata ägare. Det finns en hel del forskning som tyder på motsatsen — se här, här och här. Har inte Baylan tagit del av den?
4. Baylan vill inte sälja lönsamma och framgångsrika företag. Vad säger han om att privatisera förlustföretag? Eller företag med nollresultat?
5. Regeringens privatiseringar hittills har bidragit till att Sverige idag har låg statsskuld, vilket har möjliggjort krishantering utan efterföljande behov av stora sparprogram, vilket nu visar sig nödvändigt i andra länder. Är inte det bra och bör inte det beaktas i sig?

På det hela taget känns kritiken partiell och ”valrörelseaktig”.