Nonicoclolasos

Varifrån kommer musik?

Mark Changizi lanserar en teori:

My own view is that the complex theoretical foundation of music is the sound patterns found among humans when we move. Music, I argue, sounds like people moving. Rhythm and beat are identified with the rhythmic gait sounds, melody with the Doppler shifts occurring when a person moves, and loudness modulations (”dynamics”) with the variations in spatial proximity of a mover. … We evolved auditory mechanisms for sensing other people — their direction, their distance, their tempo, their mood, their behavior — and music has culturally evolved over time to sound like that, thereby harnessing our auditory human action recognition mechanisms.

Evolutionen verkar kunna förklara allt. Förvisso torde denna teori vara förenlig med forskning som indikerar att musik kan fylla en prosocial funktion. Det finns dock människor för vilka musiken inte är viktig, och det finns människor som uppskattar udda musik (om det t.ex. beror på hjärnskador kan förstås teorin ovan fortfarande stå sig). Är dessa grupper mer asociala till sin karaktär? Mindre angelägna om att bry sig om hur andra beter sig och rör sig?

Mark Changizi kommer 2011 ut med en bok om sin teori om musik.

About these ads

Written by Niclas Berggren

29 september 2010 den 4:30

Publicerat i evolution, kultur, musik, teori

10 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. Just so.

    Patrik Lindenfors

    29 september 2010 at 8:20

  2. Det verkar också stämma överens med hypotesen att musik åtminstone delvis utvecklats för att koordinera handlingar under gemensamt arbete.

    David Brax

    29 september 2010 at 9:16

  3. Kanske är rytmiken långt tidigare än så. I naturens kaotiska ljudsymfoni framstår regelbudna, ljud som avvikande signaler, ett observandum både för jägaren och det jagade. Jag tycker att man i ovanstående påstående i vanlig ordning ”mänsklifierar” naturliga företeelser och deras uppkomst. Säkert en religiös amerikan som sk. forskare. Det brukar vara så.

    Det fanns liv före människan…!

    Läs lite om fåglars hjärnor och deras förmåga att processa musikaliska strofer.

    Fåglar är övervintrade dinosaurier…

    Kristian Grönqvist

    29 september 2010 at 11:15

  4. Kristian hann före mig, men jag tänkte också på fågelsång, som ju rimligtvis fanns innan människans uppkomst. Zoologer bland andra sysslar ju rätt mycket med frågor kring uppkomsten av signaleringssystem i naturen.

    Gunnar

    29 september 2010 at 11:19

  5. Är pâ Kristians och Gunnars linje, även om jag tänker mig fâgelsâng som mer av ‘signalsystem’ snarare än ‘musik’ just i och med musikens prosociala och kognitiva aspekter. Fâglar är som bekant inte kognitivt utan fenomenellt medvetna.

    Däremot lär det inte röra sig om en skarp gräns mellan fen. och kog. medvetande, utan snarare om gradvis förfinade neurotransmittorer och hjärnstrukturer (taltrastar, papegojor eller kakaduor kan ju härma i stort sett vilka ljud som helst, till skillnad frân andra fâglar).*
    Om man lägger till härmnande av naturljud — fâgelsâng, rinnande vatten, regn, etc. — till Changzis teori kan den nog förklara saken ganska bra.

    Apropâ vissa människors amusikalitet: det finns ett neurologiskt syndrom, minns inte vad det heter, som innebär att patienten har gravt distorterade musikupplevelser. För dem lâter musik som glaskross och metallbrak istället för melodier. Det finns en intressant artikel om det nâgonstans pâ neurophilosophy.

    * Förutsätter nâgot slags emergensteori om medvetandet, methinks. Men det lär gâ fint ihop med evolution givet att ”emergensen” skett gradvis och över generationer.

    Skymning

    29 september 2010 at 15:14

  6. Hur kan det komma sig att man kan se form och färg i ett ljud? Alltså, att man kan höra på ett ”abstrakt” musikstycke som man ser på en abstrakt målning? Är man mer asocial om man gillar sånt? Kanhända.

    Camilla

    29 september 2010 at 21:15

  7. Bägge är vågor. Tolkningen sköts av hjärnan. det finns gott om folk som har färgupplevelser av ljud. Kan för tillfället inte komma ihåg vad egenheten kallas.
    Även språket bekräftar detta. Man talar om klangfärg, eller varm och kall ton. Värme och mindre värme är också vågor.
    Hur detta riktigt hänger ihop övergår dock mitt förstånd.

    Kristian Grönqvist

    29 september 2010 at 22:50

  8. Camilla, Kristian: Synestesi. Vad gäller sprâklig syntestesi tror jag snarare att det rör sig om s.k. bleknad metaforik än om fysikaliska analogier.

    Skymning

    30 september 2010 at 20:47

  9. Nu har han alltså skrivit en hel bok?
    Då hoppas jag att förklarar varför durackord låter glatt och moll låter sorgligt.
    Det är ju där det största mysteriet har sin botten.
    Det har inget med rytmer eller dynamik att göra.
    Bara ett frekvensförhållande mellan tre toner som antingen låter glatt eller sorgligt.
    DET är mystiskt!

    Findus

    30 september 2010 at 21:46

  10. Findus: Inte dâ. Durackord ligger pâ övre delen av tonskalan, dvs de har hög frekvens, mollackord pâ lägre. Analogt med att känna sig ”uppât” eller att vara ”lâg”.

    Skymning

    1 oktober 2010 at 19:26


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: