Nonicoclolasos

Archive for januari 2011

England

Gilbert & George, England (1980), 302,6 x 302,6 cm:

Written by Niclas Berggren

31 januari 2011 at 15:11

Publicerat i konst

Teori om plötsliga revolutioner

Händelserna i Tunisien och Egypten har förvånat de flesta, liksom tidigare revoultionära skeenden, t.ex. i Sovjetunionen och Iran, förvånade de flesta. Professor Timur Kuran har lanserat en teori som han menar bättre än alternativen förklarar oväntade revolutioner. Teorin bygger bl.a. på preferensförfalskning: att människor offentligt uttrycker andra uppfattningar än de uppfattningar de verkligen har. Detta skapar en labil grund för icke-demokratiska regimer: en dynamik där sanningar börjas sägas kan mycket plötsligt få maktbalansen att tippa över. Kuran har skrivit en bok i ämnet: Private Truths, Public Lies: The Social Consequences of Preference Falsification (Harvard University Press). Han utvecklar teorin i artikeln ”Sparks and Praire Fires: A Theory of Unanticipated Political Revolution”, publicerad i Public Choice:

Why does a revolution that in hindsight seems to be the inevitable outcome of powerful social forces surprise so many of its leaders, participants, victims, and observers? My objective in this paper is to resolve this paradox. I do so with the aid of a collective choice model that distinguishes between individuals’ privately held political preferences and those they espouse in public. The central argument goes as follows. A privately hated regime may enjoy widespread public support because of people’s reluctance to take the lead in publicizing their opposition. The regime may, therefore, seem unshakeable, even if its support would crumble at the most minor shock. A suitable shock would put in motion a bandwagon process that exposes a panoply of social conflicts, until then largely hidden. From these newly revealed conflicts, almost any writer with a modicum of imagination will be able to construct an elaborate explanation, consistent with almost any social theory, as to why the observed revolution took place. Historians of revolution have systematically overestimated what revolutionary actors could have known. The reason, I argue in the final section, lies in the human mind’s use of heuristics that project into the past trends that later developments have revealed.

Studera särskilt de pedagogiska figurerna i artikeln. Själv tror jag att det ligger mycket i Kurans teori. Jag kan emellertid tänka mig att vissa samhällsvetenskapliga forskare inte är så förtjusta i den, då den bl.a. implicerar att deras prediktionsförmåga med avseende på plötslig politisk förändring är mycket låg. Well worth a read.

Written by Niclas Berggren

31 januari 2011 at 4:16

Ingen ångrar sig efter döden

På Expressens ledarsida kan man idag läsa följande, i en argumentation mot aktiv dödshjälp:

”Ta inte livet av dig,” sade världspianisten Arthur Rubinstein, ”du kommer att ångra dig inom ett år.”

Problemet med detta uttalande är att det är felaktigt: ingen ångrar sig efter dödens inträde. Som filosofen Aaron Sluts uttrycker det:

Death is an experiential blank.

Eftersom döden implicerar frånvaro av mentala tillstånd faller detta argument mot införandet av dödshus platt till marken. Ingen död kan ångra sig eller vara missnöjd med att ha dött. ”Men”, invänder någon, ”om personen hade levt vidare hade han kanske varit glad över att inte ha dött”. Det är möjligt men helt irrelevant. Det är ingen förlust att inte uppleva det man kunde ha upplevt om man inte är medveten om att man inte får uppleva det. Däremot är det en vinst att slippa ifrån frustrerade preferenser — antingen genom att de tillfredsställs eller, om det inte låter sig göras, genom att de utplånas (t.ex. genom död).

Vi bör få rätt att få hjälp att dö när vi så önskar.

Se tidigare inlägg om dödshjälp här.

Written by Niclas Berggren

30 januari 2011 at 12:26

Publicerat i död, etik, frihet, moral

Ockerlånens positiva effekter

Det pågår en diskussion om kortfristiga lån med höga räntor, inte sällan i Sverige förmedlade via sms. Ofta fokuseras på de negativa följderna av sådana lån: att de kan orsaka svårhanterlig skuldsättning för mindre ekonomiskt rationella individer. Det må så vara, men det är viktigt att inte glömma bort denna typ av kreditgivnings förmåga att också bistå människor som av någon anledning har likviditetsproblem. Vad vi skulle vilja veta är om nettoeffekten för olika typer av utfall är positiv eller negativ. Studien ”Expanding Credit Access: Using Randomized Supply Decisions to Estimate the Impacts”, publicerad i The Review of Financial Studies (preliminär gratisversion här), undersöker den saken:

We address the identification problem by engineering exogenous variation in the approval of consumer loans. A lender randomly encouraged loan officers to reconsider marginal applications for market-rate, four-month term loans that they normally would have rejected. Loan officers reconsidered in real-time, and unbeknownst to the applicants. Half of the reconsidered applicants were approved. We then tracked the behavior and outcomes of the treatment (reconsidered) and control (still rejected) groups over the next 6 to 27 months using administrative data and detailed household surveys.

Our results corroborate the presence of binding liquidity constraints and suggest that expanding credit supply improves welfare. There are three key sets of findings. First, control applicants who were randomly denied by our cooperating lender did not simply obtain credit elsewhere; conversely, treatment applicants who were randomly assigned a second look increased their total borrowing, and changed their lender type composition, in the 6-12 months following the experiment. Second, we find that treated applicants benefited from the expanded access. We use household surveys to measure a range of tangible and subjective outcomes 6-12 months following the experiment, and find significant and positive effects on job retention, income, food consumption quality and quantity, and household decision-making control and mental outlook. We find negative effects on other aspects of mental health (principally stress). But on net the impacts are significant and positive. We do not find any evidence that the positive 6 to 12 month impacts are transitory and driven by borrowers who have yet to realize the full costs of borrowing. Over 15 to 27 month horizons we find that the treatment increased the likelihood of having an external credit score, and had no effect on the score itself. Third, our evidence suggests that the marginal loans were profitable. … Most importantly, we do not find any evidence that the net effects of expanded access to expensive consumer credit are negative. The default policy prescription in South Africa and much of the rest of the world (including parts of the U.S.) is to restrict access based on the presumption that vulnerable consumers overborrow in these markets. Our evidence casts doubt on this presumption: consumers who borrowed at 200% in our experiment benefited from doing so, at least relative to their outside options.

Givetvis kan man fundera på hur regelverket ytterligare kan förbättras, för att öka sannolikheten att kortfristiga lån med hög ränta primärt nyttjas av personer vars ekonomi på det hela taget gynnas. Men att förbjuda lån av detta slag (t.ex. sms-lån) torde, mot bakgrund av ovan presenterade studie, riskera att verka i välfärdssänkande riktning.

Written by Niclas Berggren

30 januari 2011 at 4:23

Publicerat i ekonomi, förbud, forskning, lån

Kommunismen i teori och praktik

Wittgenstein:

Now, I am a communist AT HEART. I am opposed to it in theory but I support it in practice.

Detta skrev han 1934 (se även vad han skrev 1935). Det vanliga är väl annars att man får ta del av motsatt hållning: att kommunismen är tilltalande i teorin men icke-funktionell — i alla fall numera, när kommunismen har visat vad den går för. (Själv avvisar jag kommunismen såväl på teoretiska som på praktiska grunder.)

Se även vad Schumpeter och Keynes hade att säga om Marx tankar.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2011 at 15:40

Publicerat i filosofi, kommunism

Skönhet och intelligens

I artikeln ”Why Beautiful People Are More Intelligent”, publicerad i Intelligence, utvecklas en teori om varför det kan förväntas finnas en positiv koppling mellan skönhet och intelligens. Den bygger på fyra antaganden:

(1) Men who are more intelligent are more likely to attain higher status than men who are less intelligent. (2) Higher-status men are more likely to mate with more beautiful women than lower-status men. (3) Intelligence is heritable. (4) Beauty is heritable.

I den nya studien ”Intelligence and Physical Attractiveness”, publicerad i samma tidskrift, presenteras vissa empiriska belägg för teorin:

This brief research note aims to estimate the magnitude of the association between general intelligence and physical attractiveness with large nationally representative samples from two nations. In the United Kingdom, attractive children are more intelligent by 12.4 IQ points (r = .381), whereas in the United States, the correlation between intelligence and physical attractiveness is somewhat smaller (r = .126). The association between intelligence and physical attractiveness is stronger among men than among women in both nations. The association remains significant net of a large number of control variables for social class, body size, and health.

Sista ordet är nog inte sagt om detta (bl.a. därför att skönhetsmåttet i den brittiska delen av studien är problematiskt, då det baseras på lärarbedömningar). Men visst är det spännande med detta forskningsfält!

Written by Niclas Berggren

29 januari 2011 at 4:18

Publicerat i forskning, intelligens, skönhet

För tre år sedan

På denna dag 2008 lät jag publicera dessa blogginlägg:

Idel välbekanta teman — skönhet, bakterierädsla, Thatcher, vardagsobservationer och skatter —  för regelbundna läsare av denna blogg.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2011 at 15:53

Publicerat i ego, historia

Antifrustrationism

I bokkapitlet ”A Pareto Principle for Possible People” presenterar filosofen Christoph Fehige idel spännande tankar. Han argumenterar bl.a. för detta synsätt:

We don’t do any good by creating satsfied extra preferences. What matters about preferences is not that they have a satisfied existence, but that they don’t have a frustrated existence. Let us call this result antifrustrationism. Today’s point of departure was the fundamental creed of preference-based ethics: it is pro tanto good that, if somebody wants something, he gets it. It follows from antifrustrationism that the creed should indeed say no more than what, according to classical logic, it does say; viz., no more than that it is good that it is not the case that, though a wants that p, p does not hold. Less clumsily: it is good that a has no frustrated preference for p.

Dvs. det är lika bra att inte ha en preferens och att ha en tillfredsställd preferens; däremot är det bättre att ha en tillfredsställd än en otillfredsställd preferens (och bättre att inte ha någon preferens än att ha en otillfredsställd preferens). Jag har själv tyckt så en längre tid; bl.a. har detta synsätt fått mig att inte försöka få en preferens för kaffe. En implikation:

Maximizers of preference satisfaction should instead call themselves minimizers of preference frustration.

Inte nog med det. Det går också att visa att antifrustrationismen implicerar följande:

(i) Nothing can be better than an empty world (a world without preferences, that is).
(ii) Our world is worse than an empty world.
(iii) It is ceteris paribus wrong to create a being that will have at least one unfulfilled preference.

Food for thought, skulle man kunna säga, i synnerhet som dessa implikationer nog går på tvärs med de flestas intuitioner.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2011 at 4:39

Publicerat i etik, filosofi, preferens

Vad kan ersätta religion?

Professorn i filosofi Daniel Dennett har funderat på hur religion kan ersättas:

Jodå, visst finns det en del inspirerande religiösa företeelser: musik (Mahalia!) och kyrkobyggnader t.ex. Sådana kan man med fördel njuta av, utan att bry sig om budskapet. Själv är jag dock fullständigt ointresserad av vissa av de inslag i religion som Dennett menar kan behövas (utan en religiös dimension) — ceremonier, ritualer och gemenskap. Men om andra människor anser sig behöva dessa ting, visst, då är det prima om de sakerna kan tillhandahålla på ett icke-religiöst sätt. Kan de dessutom minska efterfrågan på religion, desto bättre!

Written by Niclas Berggren

27 januari 2011 at 15:31

Publicerat i religion

Kristendom och rasism

Ofta har människor en bild av religion som en god kraft i samhället, som verkar i riktning mot tolerans och acceptans. Så är inte alltid fallet, enligt den nya studien ”Priming Christian Religious Concepts Increases Racial Prejudice”, publicerad i Social Psychological and Personality Science:

Positive correlations have been found between several self-report measures of religiousness and racial prejudice; however, no experiment has yet examined the direct effect of religion on racial attitudes. In the current studies, persons were subliminally primed with Christian or neutral words. Then covert racial prejudice (Study 1) and general negative affect toward African-Americans (Study 2) were assessed. Participants subliminally primed with Christian words displayed more covert racial prejudice against African-Americans (Study 1) and more general negative affect toward African-Americans (Study 2) than did persons primed with neutral words.

De kristna kodord som användes, och som visades i 35 ms, var: ”Bible, faith, Christ, church, gospel, heaven, Jesus, Messiah, prayer, and sermon”. En möjlig förklaring till resultatet skulle kunna vara att religion har en tendens att skapa ett vi-och-dem-tänkande:

These findings suggest that ”‘religious prosociality is not extended indiscriminately: the ‘dark side’ of within-group cooperation is between-group competition and conflict. The same mechanisms involved in in-group altruism may also facilitate out-group antagonism” (Norenzayan & Shariff, 2008, p. 62).

I vilket fall är religion ingen garanti för ”godhet”: det kan t.o.m. förhålla sig så att religion förstärker eller skapar negativa förhållningssätt, attityder och beteende mot andra människor.

Written by Niclas Berggren

27 januari 2011 at 4:24

Nadal som modell

Written by Niclas Berggren

26 januari 2011 at 15:43

Publicerat i skönhet

Varför jämlikhet?

Daniel Hausman ställer, i ”Equality versus Priority: A Badly Misleading Distinction”, bl.a. dessa frågor till jämlikhetsivrare:

Consider two individuals, A and B, with no connection to one another, living splendid lives on remote islands or distant galaxies. Why should the fact that A is better off than B constitute any reason why A’s well-being should command greater priority than B’s? The problem with the prioritarian [förbättrandet av de sämst ställdas situation] and the ”egalitarian” [utjämningen av en fördelning] accounts justifications for egalitarian policies is that neither ”egalitarianism” nor ”prioritarianism” is ”deep” enough to provide any satisfactory account of what is disturbing about inequalities. To explain what is wrong with inequalities by saying that equality is intrinsically valuable or that one should give special weight to the interests of the worse off invites virtually the same question that one was supposed to answer: Why should inequalities matter? Why should improving the well-being of the worse off matter more than improving the well-being of the better off?

Mycket relevanta frågor. Vill någon egalitarian ge sig på att besvara dem? Hausman utvecklar själv ett svar med utgångspunkt i jämlikhet i moralisk status, vilken han anser gälla:

A concern with equality of moral status supports relatively egalitarian policies, and in particular, it supports a practical prioritarianism. If those who are worse off are impoverished, scorned, or excluded, then their moral status is degraded. But a concern for equality of moral status does not support complete equalizing and does not always support weighting the interests of someone who is worse off more than the interests of someone who is better off. Wide disparities and absolute miseries threaten equality of moral status, but narrow disparities, when even the worst off are in happy circumstances, do not.

Denna syn kan man förstås kritisera, t.ex. på följande sätt: i) Människor har inte samma moraliska status; ii) Människor har samma moraliska status men sådan moralisk status implicerar inte jämlikhet i utfall; iii) Det är oklart vad moralisk status är — begreppet är luddigt; existerar ens moralisk status? — och vilka dess praktiska implikationer är; iv) Utgångspunkten i moralisk status tar inte jämlikhet på riktigt allvar: precis som utilitarister inte värderar jämlikhet i utfall i sig gör inte heller de som utgår från jämlikhet i moralisk status det.

Frågan om egalitarianismens grundläggande filosofiska motivering tycks mig inte tillfredsställande utredd (om den nu är utredningsbar): i vilket fall tycker jag att synsättets förespråkare behöver bli bättre på att framföra sina grundläggande utgångspunkter.

Se även inläggen ”En enkel undran om rättvisa””Phelps tolkar Rawls””Är rika socialister inkonsekventa?””Olyckliga egalitarianer” och ”Vad är ett rättvist samhälle?”.

Written by Niclas Berggren

26 januari 2011 at 4:05

En intetsägande fras

Jag har tidigare kritiserat frasen ”allas lika värde” för att i sig vara så obestämbar att den är mer eller mindre meningslös. Bengt Held förser oss med ännu en illustration av att denna kritik äger sin riktighet:

Det är bara Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna som ännu vill att samkönade par ska ha sämre rättigheter än andra par. … När kd blir konfronterade med det här brukar de svara ”men vi är tydliga med att alla har lika värde”. Men även Jimmie Åkesson sa i lördagsintervjun som en kommentar till partiets invandringspolitik ”att det givetvis är viktigt att påpeka att alla har lika värde”. Menar kd då att även Åkesson måste vara en sjyst politiker eftersom han använder orden om allas lika värde?

Det är uppenbart att denna fras används friskt utan att det direkt går att fastslå vad den betyder — och om den kan preciseras är min uppfattning, att det vore bättre att enbart uttala preciseringen från början och skippa det vaga talet om ”allas lika värde”.

Written by Niclas Berggren

25 januari 2011 at 14:18

Publicerat i etik, politik, språk

En kultur utan äktenskap

Äktenskap mellan man och kvinna är inte norm i alla kulturer på vår jord. I ”Unhitching the Horse from the Carriage: Love and Marriage among the Mosuo”, publicerad i Utah Law Review, beskrivs en kultur i Kina där samlivet ser annorlunda ut:

Traditional Mosuo family values radically separate sexuality and romance from domesticity, parenting, caretaking, and economic bonds. Sex life is strictly voluntary and nocturnal, while family life is obligatory and diurnal. The cultural attitude toward heterosexual desire is permissive, relaxed, and nonmoralistic, so long as individuals observe strict verbal taboos against discussing their erotic activities among relatives or in mixed gender settings. At the age of thirteen, a girl undergoes an initiation “skirt” ceremony that culminates in receiving a literal sleeping room of her own. In what the Mosuo language terms her ”flower chamber,” she can freely receive (or rebuff) nocturnal visits from any male suitor who comes to call. An analogous ”pants” ceremony marks the cultural passage to maturity for boys who turn thirteen, but they do not receive private sleeping quarters. Instead, mature males become eligible to practice tisese, which the Chinese misleadingly translate as walking marriage (”zuohun”). The Mosuo term, however, literally means that a man ”goes back and forth.” Men live, eat, and work with their maternal families by day, but after nightfall, they can seek entry into the flower chambers of any women they desire.

Den repressiva kommunistregimen införde tvångsäktenskap i samband med kulturrevolutionen,  men sedan de marknadsekonomiska reformerna i början av 1980-talet har denna kultur åter varit fri att leva i enlighet med gamla traditioner. I takt med ökad mobilitet och interaktion med omvärlden väljer nu dock allt fler att lämna traditionerna och leva friare. Det är bra, enligt min uppfattning, om det i ett samhälle finns utrymme för olika sätt att leva och om transaktionskostnaderna för att röra sig mellan subkulturer i detta avseende är någorlunda låga. Det är inte bra om alla mosuo-individer känner sig tvingade att leva i den traditionella kulturen — de ska vara fria att lämna den om de så önskar. Å andra sidan kan utomstående rentav vilja ansluta sig till detta sätt att leva, och då är det utmärkt att det finns grupper att ansluta sig till eller livsformer att ta efter. Jag ser framför mig en ”liberal arkipelag” med olika öar med olika sätt att leva, mellan vilka individer kan röra sig och där den övergripande staten (och de olika kulturerna) inte lägger sig i dessa rörelser.

Written by Niclas Berggren

25 januari 2011 at 4:22

Västlig luft

Robert Motherwell, Western Air (1946—1947), 182,9 x 137,2 cm:

Written by Niclas Berggren

24 januari 2011 at 15:15

Publicerat i konst

Är döden dålig?

Jag tror bestämt att jag är innocuousist! En sådan anser att det inte är dåligt att dö för den som dör. Så här formuleras argumentet för detta synsätt i ”Less Good but not Bad: In Defense of Epicureanism about Death”:

1. The sole bearers of intrinsic prudential value are mental states. (mental statism)
2. Death is an experiential blank.
3. Hence, the state of being dead is not intrinsically prudentially bad.
4. An event is extrinsically bad if and only if it leads to intrinsically bad states of affairs. (causal hypothesis)
5. Hence, death is not extrinsically prudentially bad.
6. Therefore, death is not prudentially bad for the one who dies. (innocuousism)

Detta synsätt är inspirerat av Epikuros och försvaras mot tänkbara motargument (särskilt att döden omöjliggör framtida goda upplevelser och därför är dålig) i uppsatsen. Argumentet tycks mig helt korrekt.

Written by Niclas Berggren

24 januari 2011 at 4:40

Publicerat i död, filosofi

Finns liv efter döden?

I denna debatt mellan ateisten Christopher Hitchens och rabbinen Shmuley Boteach överraskar den senare med att formulera en syn på ”livet efter döden” som är något mer tilltalande än den man är van vid att höra från kristna företrädare:

Själv är jag dock även negativ även till denna uttolkning av ”ett liv efter döden” — jag vill i alla avseenden avvika från jordelivet i samband med döden — men som sagt, den är helt klart att föredra framför gängse kristna synsätt.

Se även inläggen ”Att veta utan att veta” och ”Hume på dödsbädden”.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2011 at 15:54

Publicerat i död, debatt, religion, vidskepelse

Effekten av en vacker kvinna

Jag har tidigare rapporterat om hur manliga schackspelare påverkas av vackra kvinnliga motspelare. En ny studie, ”The Presence of an Attractive Woman Elevates Testosterone and Physical Risk Taking in Young Men”, publicerad i Social Psychological and Personality Science, finner att unga skejtarkillar också påverkas:

The results of this field experiment provide evidence that young men take greater physical risks when in the presence of an attractive woman and that increases in circulating testosterone partially explain this effect. Such displays of physical risk taking might best be understood as hormonally fueled advertisements of health and vigor aimed at potential mates and signals of strength, fitness, and daring intended to intimidate potential rivals. The finding that increased risk taking led to both more successes and more crashes suggests that although sexual displays in human males might be adaptive in terms of reproductive success, they might also be costly in terms of survival, as has been found in other species (Hunt et al., 2004). Other instances of physical risk taking that contribute to men’s early mortality, such as dangerous driving and physical aggression, might also be influenced by increases in testosterone brought about by the presence of attractive women. The possibility that male risk taking emerges in part because of an adaptive legacy that wages survival against reproductive success offers a Darwinian perspective on the causes of such costly expressions of risk taking.

Människan tycks i hög grad fungera som andra djur och följa biologiska impulser. Några reflexioner:

  • I vilken mån kan och bör impulser av detta slag medvetandegöras och ifrågasättas? (Jag har Paglia i åtanke.)
  • Hur påverkas mäns beteende och prestationer av enkönade miljöer, såsom internatskolor, fängelser, idrottslag och kloster? Blir de mer passiviserade i sådana?
  • Hur skiljer sig män som inte tävlar om kvinnors gunst, t.ex. sådana som lever i celibat och homosexuella, från skejtarpojkarna?

Se även inlägget ”Skejtarkulturen är fascinerande”.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2011 at 4:56

Ökad och minskad ojämlikhet

The Economist presenterar följande figur över Gini-koefficientens utveckling inom och mellan länder:

Jag noterar att kommunistiska Kina nu har högre inkomstojämlikhet än kapitalistiska USA — och, förstås, att inkomstojämlikheten inom länder har ökat medan inkomstojämlikheten mellan länder har minskat. Man kan (utöver en situation där inget förändras) tänka sig fyra möjligheter:

  1. Inkomstojämlikheten inom och mellan länder minskar.
  2. Inkomstojämlikheten inom och mellan länder ökar.
  3. Inkomstojämlikheten inom länder ökar medan inkomstojämlikheten mellan länder minskar.
  4. Inkomstojämlikheten inom länder minskar medan inkomstojämlikheten mellan länder ökar.

Den fråga jag skulle vilja ställa till personer som anser inkomstjämlikhet vara ett viktigt mål är:

Motivera gärna i kommentarsfältet.

Se även inlägget ”Fattigdomen faller”.

Written by Niclas Berggren

22 januari 2011 at 13:12

Publicerat i inkomst, jämlikhet, rättvisa

Subjektivistisk folkestetik

I fråga om synen på moralens karaktär finns det realister, som ser den som objektiv, och subjektivister. Finns samma uppdelning på estetikens område? Finns det de som är estetiska realister, som anser att estetiska omdömen (t.ex. ”Mona Lisa är bra konst”) kan vara sanna eller falska, och de som är estetiska subjektivister? Ja, men bland ”vanligt folk” dominerar de senare, enligt den nya studien ”Can Folk Aesthetics Ground Aesthetic Realism?”:

In this paper, we discuss an argument that supports Aesthetic Realism by claiming, first, that common sense is realist about aesthetic judgments, because it considers that aesthetic judgments can be right or wrong, and second, that because Aesthetic Realism conserves ”folk aesthetics”, it is the best aesthetic theory available. We empirically evaluate this argument by probing whether ordinary people with no training whatsoever in the subtle debates of aesthetic philosophy consider their aesthetic judgments as right or wrong. Having shown that the results do not support the main premise of the argument, we discuss the consequences for Aesthetic Realism …

Detta resultat underminerar alltså det argument som säger att eftersom människor är estetiska realister så är den estetiska realismen troligen sann. I vilket fall finns det givetvis också filosofisk argumentation för ett mer direkt avvisande av estetisk realism.

Written by Niclas Berggren

22 januari 2011 at 4:32

Publicerat i estetik, filosofi

Himmelsk röst

Dame Joan Sutherland sjunger ”Let the Bright Seraphim” av Händel som ingen annan:

Written by Niclas Berggren

21 januari 2011 at 14:15

Publicerat i idoler, musik

Mikrolån och lycka

I många delar av världen finns mikrolån för fattiga individer. Dessa möjliggör olika typer av småinvesteringar som t.ex. kan hjälpa människor att starta eller expandera egna företag. Att lånen kan öka inkomster är en sak; kan de även öka människors upplevda lycka? Det undersöks i den nya studien ”Credit Access and Life Satisfaction: Evaluating the Non Monetary Effects of Micro Finance”:

Rescue from poverty involves relevant non income (or non economic) effects arising from a process of ”dignification” which increases self-esteem and social recognition of the financed borrower. As a consequence, we expect that when measuring the impact of microfinance program on a broader concept of wellbeing such as life satisfaction, such impact has an independent effect not absorbed by the change in income generated by the loan. Our results support this hypothesis of a relevant microfinance effect independent of income showing its robustness to survivorship, selection and interview bias and its sensitivity to the number of credit cycles. Actually, we observe that, in spite of a low correlation between participation to the microfinance project and household income, when adding the MFI borrower status to the standard life satisfaction estimate the effect of household income disappears. This suggests that non income effects absorbed by the MFI status variable are crucial to generate the positive effect of the program on life satisfaction.

Det är lätt att se riskerna med lån. Sådana finns förstås, men det finns också många positiva sidor, vilket denna studie illustrerar. En organisation som förmedlar mikrolån är Kiva.

Written by Niclas Berggren

21 januari 2011 at 4:12

Publicerat i ekonomi, fattigdom, forskning, lån, lycka

Det börjar inte med teori

Wittgenstein:

Goethe: ‘In the beginning was the deed’. A new motto for me! The deed, the ACTS, come first, and then later some THEORY.

Ett upprop mot överintellektualisering?

Written by Niclas Berggren

20 januari 2011 at 15:21

Publicerat i filosofi

Oro för Arnold

Arnold Schwarzenegger berättar i en intervju för en österrikisk tidning om en händelse i sin ungdom. Här översatt:

As a young boy my room was plastered with photos of bodybuilders. Naked, oiled male bodies. That got my mother so concerned, she asked our family doctor one day to take a look at that. ‘Other boys put images of women on their walls, and mine does this!’ She actually believed I was gay. Well, that’s nothing wrong, but for her it was unimagineable back then. However, the doctor, a wise man, calmed her down. Everyone had idols, he said, others would hang up pictures of the Beatles, even though they were men as well. ”Look at it like this, Mrs. Schwarzenegger: as an athlete he surely won’t start to smoke or drink!” That assured her. Her worry lines stayed though.

Jag antar att strejta män tittar på (bilder av) andra män ibland, inte för estetisk eller erotisk tillfredsställelse utan mer för att de män som beskådas utgör personliga förebilder. De kanske har ett utseende eller beteende som uppfattas som fördelaktigt och som är inspirerande för dem som tittar. En bild på Cristiano Ronaldo kan t.ex. vara en påminnelse om att träna hårdare nästa fotbollsträning.

Tips: Patrik Lindenfors. För övrigt finns det inte stöd i modern forskning för att doktorn kan ”bota” homosexualitet.

Written by Niclas Berggren

20 januari 2011 at 9:26

Påverkar fotbollsresultat börskurser?

Sportens ekonomiska betydelse ska inte underskattas. Det understryks i studien ”Scoring on the Stock Exchange? The Effect of Football Matches on Stock Market Returns: An Event Study”, publicerad i Applied Economics:

We analyse the effect of results of football matches on the stock market performance of football teams. We analyse 1274 matches of eight teams in the national and European competition during 2000-2004. We find that the stock market response is significant and positive for victories and negative for defeats. The response is significantly stronger in the case of defeat.

Resultatet är kanske inte helt förvånande: ett lags ekonomiska värde borde rimligen variera med dess matchprestationer. Kan spelarnas insatser förbättras om de görs delaktiga i ägandet av laget, ungefär som när vd:ar antas anstränga sig mer för att vinstmaximera sina företag om de äger aktier i dem? Kan sådana incitament i så fall leda till kortsiktigt tänkande för fotbollslagens ledare och spelare (som verkar vara fallet för vd:ar)?

Written by Niclas Berggren

20 januari 2011 at 4:38

Tänkare

André Bentzer:

Written by Niclas Berggren

19 januari 2011 at 15:48

Publicerat i skönhet

Bör företag få diskriminera?

Ett homosexuellt par nekades att bo på ett litet hotell i Storbritannien. Nu har de tilldömts skadestånd. Den liberale bloggaren Bengt Held kommenterar hotellägarnas diskriminering och argumentation:

Det blir närmast patetiskt att de snackar om hot mot sin religionsfrihet. Inget hindrar dem att utöva sin religion. Men att tjäna pengar på att hyra ut rum är inte någon religiös ceremoni. Och givetvis gäller samma sak för folk som är muslimer, judar eller grönhåriga. Inte heller ska politiker från Nationaldemokraterna har laglig rätt att neka svarta att hyra rum (med hänvisning till att det vore emot deras egna policy) om de bedriver motsvarande verksamhet.

Jag ber att få anmäla en avvikande mening. Jag anser att hotellägare, och andra privata näringsidkare, bör ha laglig rätt att exkludera vissa kategorier av kunder om de så önskar. Varför då?

  • Exkludering kan vara bra, oförarglig eller dålig. Problemet med ett allmänt förbud mot exkludering är att inte bara den dåliga utan att all exkludering försvinner. Bra exkludering kan, i mitt tycke, röra rökare och barnfamiljer, för att ta två exempel.
  • Det finns skäl att tro att dålig exkludering (dvs. diskriminering) är ett begränsat problem i en välfungerande marknadsekonomi — se ekonomipristagaren Gary Beckers bok härom. Skälet är att exkludering innebär att ett företag accepterar kostnader som icke-exkluderande konkurrenter inte får. Man tackar nej till personal på andra grunder än låg produktivitet; man tackar nej till betalande kunder; man väljer en dyrare leverantör, etc. I en dynamisk konkurrensprocess missgynnas därför ofta exkluderande företag.
  • Ett reciprocitetstänkande förstärker min skepsis mot ett förbud: även om jag ogillar vissa typer av exkludering, t.ex. mot homosexuella, kan någon annan gillla dem, och i ett slags kontraktstänkande bör vi respektera varandras olika synsätt. Om jag vill beskära andras önskan att exkludera är sannolikheten hög att de vill beskära min önskan att exkludera.
  • Man kan även anföra ett harmoniargument: genom ett förbud påtvingas affärsägare kunder de inte önskar, vilket riskerar att skapa ytterligare friktioner och t.o.m. hat. Det gynnar inte de grupper som affärsägarna vill exkludera, att det underliggande avståndstagandet fördjupas: icke-exkluderingen är bara ett ytligt fenomen som inte förändrar djupt liggande uppfattningar.
  • Det finns slutligen risk för ett sluttande-plan-skeende: när privat ägande regleras på ett område kan det komma att regleras på fler områden, vilket kan riskera att försämra ekonomisk dynamik och tillväxt.

Notera alltså att det går utmärkt att förena uppfattningen att exkludering bör tillåtas med uppfattningen att många typer av exkludering är dålig och bör motverkas, t.ex. genom egen bojkott och genom uppmaningar till andra att också bojkotta. Kunder kan exkludera tillbaka! Själv skulle jag aldrig få för mig att stödja det bigotta religiösa paret som utestängde det homosexuella paret med mina pengar, och jag skulle kritisera vänner till mig om de gav ett sådant stöd. Detta är en frivillig markering, som jag tror kan ha stor effekt. Detta synsätt uppfattar jag som genuint liberalt.

Se även inläggen ”Diskrimineras fula?”, ”Diskrimineras homosexuella i Sverige?””Minskar marknadsekonomin löneskillnaderna mellan könen?” och ”Kan och bör staten vara neutral?”.

Written by Niclas Berggren

19 januari 2011 at 4:26

Det fasansfulla åldrandet

Ekonomipristagaren Ronald Coase:

I am now 100 years old. At my stage, life requires a constant effort. As I told you many times, do not get old.

Jämför med Nietzsches syn på den irrationella döden. Jag förstår mig inte på transhumanister och religiösa som eftersträvar så långt liv som möjligt — kanske t.o.m. ”evigt” liv. Coase och Nietzsche uttrycker bättre min egen syn. Bli inte gammal!

Läs mer om Coase vetenskapliga gärning här.

Written by Niclas Berggren

18 januari 2011 at 15:34

Publicerat i ålder

Lycka som policymål

Scott Sumner om lyckoforskningen:

The claim is that there is a sort of natural “set-point” for happiness, and that after winning a lottery one is happy for a short time, and then you revert right back to your natural happiness level.  I find that plausible.  They also claim that if someone loses a limb, then they are unhappy for a short period and then revert back to normal.  I find that implausible, but if the evidence says it is the case then I guess I need to accept that.

Sumner menar att om detta resultat stämmer är lycka inte en bra policyvariabel, eftersom människor, oavsett vad som händer, efter ett tag återgår till sin ”naturliga” lyckonivå. Man vänjer sig efter ett tag vid såväl goda som dåliga förändringar i de objektiva omständigheterna i livet. Kritiken påminner mig om en del marxisters ovilja att acceptera lycka som policyvariabel: det kan hända att människor finner sig i en ekonomiskt exploaterande situation, med mycket ojämlikhet, och att de är lika lyckliga däri som i en situation med total jämlikhet, men det, menar dessa marxister, utgör inget skäl att inte försöka eliminera exploatering och ojämlikhet, som är objektivt förkastliga företeelser helt oavsett hur människors lycka påverkas av dem. Sumner menar att man istället ska utgå från nytta, som han definierar som ”det människor maximerar”. Som han uttrycker det:

Think of ”happiness” as ”personality,” and think of ”utility” as ”living conditions.”

Sumner talar om rensning av landminor som ett exempel: Även om människor efter att förlora ben efter ett tag blir lika lyckliga som tidigare ser han inte det som skäl för att avstå från att rensa bort minor. Jag förstår Sumners poäng men ser tre problem med resonemanget: i) Tänk om människor strävar efter att maximera lycka? Faller då inte resonemanget? ii) Hur ska ”living conditions” utvärderas? Hur vet vi vilka som är värda att förbättra och på vilket sätt? Krävs inte något ytterligare kriterium, såsom lycka, för att avgöra det? iii) Om man utgår från ”revealed preference” för att avgöra ”vad människor maximerarar”, uppstår inte problem i den mån människor har en tendens att bete sig irrationellt?

En vidare fråga är förstås om Sumners tolkning av forskningsläget stämmer. Kan inte en individs lyckonivå förändras även på längre sikt? Nå, även om den kan det finns förvisso andra utmaningar för dem som förespråkar lycka som policymål, formulerade av Bruno Frey och Alois Stutzer.

Written by Niclas Berggren

18 januari 2011 at 4:41

Publicerat i etik, filosofi, lycka, nytta

Solsken på vatten

Harry Callahan, Sunlight on Water (1943), 8,4 x 11,1 cm:

Written by Niclas Berggren

17 januari 2011 at 15:08

Publicerat i konst

Avreglering av godståg

The Economist lyfter fram en avreglering som ägde rum 1980 i USA genom The Staggers Rail Act:

Giving the railroads the freedom to run their business as they saw fit led to dramatic improvements. The first result was a sharp rise in traffic and productivity and fall in freight costs. Since 1981 productivity has risen by 172%, after years of stagnation. Adjusted for inflation, rates are down by 55% since 1981 (see chart 1). Rail’s share of the freight market, measured in ton-miles, has risen steadily to 43%—about the highest in any rich country.

Här illustreras effekterna:

Det är tydligen så att det finns potential för effektivisering genom avreglering även på speciella marknader, som den gällande tågtransporter. Därmed inte sagt att avregleringar alltid ger goda resultat: effekterna torde bero på hur avregleringen genomförs — i vilken ordning och hur det nya regelverket ser ut. Detta visas t.ex. av europeiska avregleringar av tågverksamhet. Uppfattningen att marknader som den för tågtransporter och den för elproduktion alltid och endast lämpar sig för statlig monopolproduktion eller för regleringar som tar bort alla marknadsmekanismer kan dock avvisas.

Written by Niclas Berggren

17 januari 2011 at 4:14

Komma ut för mamma

Att komma ut för mamma kan ställa till problem:

Tyvärr är det så här svårt för många unga människor på vår jord.

Tips: Henrik Hedberg. Min egen komma ut-historia kan man läsa här. För mig gick det lite bättre, kan jag avslöja, men i mitt fall rörde det sig förvisso inte om något prank.

Written by Niclas Berggren

16 januari 2011 at 15:26

Publicerat i homosexualitet

Nu är moderater lyckliga

Vad händer om ens favoritparti kommer till makten? I studien ”Partisan Social Happiness”, publicerad i Review of Economic Studies, rapporteras:

[W]hen the government leans more to the right ideologically, right-wing individuals tick up their happiness scores. In the same periods, left-wing individuals declare themselves to be more dissatisfied with their lives. The size of the coefficient is large and highly significant. A right-wing individual living under Mitterrand would be willing to put up with an increase of 11 percentage points in the inflation rate in order to see Margaret Thatcher take charge of the government.

Ett mycket intressant resultat. Jag kan personligen identifiera mig med det. En fråga är om det implicerar att väljare är ideologer — vilket skulle betyda att rent opportunistisk pragmatism från partiers sida knappast kan bli en särskilt framgångsrik strategi. Jag är inte säker på att resultatet pekar i den riktningen. Det kanske är så att många väljare vill identifiera sig med något parti eller block men att det faktiska sakinnehållet i politiken är mindre viktigt. Om partierna närmar sig medianväljaren och om ett parti fortfarande ligger till höger om ett annat, låt vara att de ligger nära varandra, kan väljare fortfarande (kan jag tänka mig) finna tillfredsställelse i att identifiera sig med den ena eller andra sidan, av psykologiska skäl, och bli lyckliga när deras sida vinner.

Written by Niclas Berggren

16 januari 2011 at 4:46

Publicerat i forskning, ideologi, lycka, politik

Om USA:s delstater vore länder

The Economist visar en aktuell översikt av vilka länder som ligger närmast USA:s delstater i termer av BNP:

Sveriges BNP ligger alltså närmast North Carolinas. Kartan ovan är också intressant i det att den möjliggör ett geografitest: vet du vilka alla USA:s delstater är?

Written by Niclas Berggren

15 januari 2011 at 14:44

Publicerat i USA, välstånd

Etikett kontra effektivitet

Jag fann nationalekonomen Eric Cramptons tolkning av etikett intressant. Han ser etikett som ett sätt att signalera rik och privilegierad bakgrund, avsedd att separera de fina människorna från de mindre fina:

If you could deduce etiquette from logic, it wouldn’t be etiquette. If it’s not a costly signal, it can’t induce the separating equilibrium that keeps the farm boys like Scott and me from having airs when dining with our purported betters. Down with the tyranny of etiquette and its oppressive class-entrenching function! Up with efficiency!

Jag anar att Magdalena Ribbing mår illa av stridsrop av detta slag — men jag undrar om inte Crampton har en poäng. Varför anses vissa sätt att hålla besticken finare än andra? Ett möjligt svar skulle kunna vara att etiketten dikterar de mest effektiva sätten att bete sig. Genom beprövad erfarenhet har det kunnat klarläggas att man uppnår ett visst mål (t.ex. mättnad på så kort tid som möjligt eller mättnad med största möjliga sociala utbyte) bäst genom att äta på ett visst sätt. Det kan vara så, men om Crampton har rätt är det snarare tvärtom: att etikettens upprätthållare är beredda att offra effektivitet för att kunna framställa sig som mer distingerade. Vem som har rätt borde kunna fastslås genom empirisk analys.

Written by Niclas Berggren

15 januari 2011 at 6:02

Publicerat i effektivitet, etikett

Skepsis mot barn

Vilken filosof gav uttryck för denna syn på barnafödande?

Marguerite knows that I do not want children, not at all. I have no desire to bring someone else into a new life of misery.

Nej, det var inte Schopenhauer; inte heller BenatarFehige eller Shiffrin — utan Wittgenstein! I totally agree, of course.

Written by Niclas Berggren

14 januari 2011 at 14:29

Publicerat i barn, etik, filosofi, lidande

Kan en handling vara irrationell?

Mario Rizzo presenterar Ludwig von Mises förståelse av begreppet rationalitet. Den senare skriver:

The concepts rational and irrational are not applicable to ends at all. Whoever wishes to pass judgment on ends may praise or condemn them as good or evil, fine or vulgar, etc. When the expressions “rational” and “irrational” are applied to the means employed for the attainment of an end, such a usage has significance only from the standpoint of a definite technology. However, the use of means other than those prescribed as “rational” by this technology can be accounted for in only two possible ways: either the “rational” means were not known to the actor, or he did not employ them because he wished to attain still other ends perhaps very foolish ones from the point of view of the observer. In neither of these two cases is one justified in speaking of “irrational” action.

Action is, by definition, always rational. One is unwarranted in calling goals of action irrational simply because they are not worth striving for from the point of view of one’s own valuations. Such a mode of expressions leads to gross misunderstandings. Instead of saying that irrationality plays a role in action, one should accustom oneself to saying merely: There are people who aim at different ends from those that I aim at, and people who employ different means from those I would employ in their situation.

Jag undrar hur von Mises hade betraktat det beteendeekonomiska synsättet, att en handlande individ kan vara irrationell om de medel som denne skulle kunna använda för att mest effektivt uppnå ett givet mål är kända men ändå inte används. Ett möjligt svar: Den utomstående betraktaren och individen själv insåg vid bedömningstillfället inte det mål mot vilket han egentligen strävade. Ett snarlikt möjligt svar: En individ består av flera jag, t.ex. jag-idag och jag-imorgon, och det som ter sig irrationellt för jag-imorgon är inte irrationellt för jag-idag: den förres etikettering av en handling som ”irrationell” handlar då om att skapa en ”grov missuppfattning”, för att knyta an till von Mises formuerling, därför att detta handlar om att ogilla ett annat mål. (Jag har skrivit om jag-idag och jag-imorgon tidigare: här och här).

En vidare fråga: Om varje handling per definition är rationell, vilken är poängen med att alls använda begreppet?

Written by Niclas Berggren

14 januari 2011 at 4:58

Duo

Written by Niclas Berggren

13 januari 2011 at 15:48

Publicerat i skönhet

Negativ syn på vinst

En skillnad mellan de politiska blocken i Sverige rör synen på vinstintresse. På vänsterkanten ser man ofta med skepsis på detta, i synnerhet inom området välfärdsproducerande tjänster, men också mer allmänt. (De är möjligen fortfarande präglade av marxismens syn på ”profit”.) I den nya experimentella studien ”Is Profit Evil? Association of Profit with Social Harm” undersöks hur amerikanska lekmän ser på vinst:

Two studies find a strong negative correlation between profit and perceived social value across both real firms and entire industries. This relationship holds for both perceived profit and actual profit information obtained from public data. A third study shows that manipulating the mere presence of a profit motive changes the perceived value of hypothetical organizations and their practices. Even in one of the most market-oriented cultures in the world, people doubt the ability of profit-seeking business to benefit society.

I dessa två figurer illustreras resultaten för företag respektive branscher:

Som synes är sambandet i högsta grad negativt. Så märkligt! Min egen uppfattning är snarast den rakt motsatta (såvida vinsterna inte är resultatet av politiska privilegier i form av bl.a. monopol förstås). Måhända har jag kommit i kontakt med andra sätt att se på vinst än vad amerikaner i allmänhet har gjort. Jag tänker inte minst på Israel Kirzners förståelse av begreppet, t.ex. uttryckt i bokkapitlet ”The Nature of Profits”; Richard Ebeling sammanfattar:

Profits, therefore, are the reward for an entrepreneur’s successful alertness to changing, discovered, and created opportunities in the market that result in the production, marketing, and selling of those products most highly and urgently demanded by the consuming public as expressed in their willingness to pay prices for them in excess of their costs of production.

Man kan också anföra Milton Friedmans klassiska text ”The Social Responsibility of Business Is to Increase Its Profits”. Min tes är att resultaten i denna studie har att göra med (brist på) kunskap och teoretiska perspektiv. Det vore intressant att diskutera vinstens funktion och vad vinst signalerar med personer före och efter de har fått läsa texter av Kirzners och Friedmans slag. Det vore också intressant att jämföra synen mellan människor i olika länder. Är svenskar mer eller mindre vinstskeptiska än amerikaner?

Tips: Bryan Caplan.

Written by Niclas Berggren

13 januari 2011 at 4:46

Alla dessa döda fåglar

Den kristna profetissan Cindy Jacobs, som tillsammans med sin man leder organisationen Generals International, tror sig veta varför så många fåglar dör:

Cindy är inte ensam i kristenheten om att koppla katastrofer av olika slag till politiska beslut som misshagar den kristne guden: pastor Åke Green gör det likaså, liksom den i Grotesco-sammanhang kände pastor Christer From. Den kristne guden är förvisso en straffande gud! Man kanske kunde tycka att han kunde straffa andra än oskyldiga fåglar, men å andra sidan finns det tecken på att den kristne guden inte bryr sig om djurs lidande. Inom ramen för den kristna tolkningen av världen är Cindy uppenbarligen inte helt ute och cyklar. Vad det säger om den kristna tolkningen av världen — huruvida den är rimlig och tilltalande — är en annan sak.

Written by Niclas Berggren

12 januari 2011 at 9:15

Hur får man andra att ge?

Om du arbetar för en välgörenhetsorganisation, eller om du själv behöver tillskott i kassan, kan det vara bra att ta del av resultatet från den experimentella studien ”The Influence of Verbal Responses to Common Greetings on Compliance Behavior: The Foot-In-The-Mouth Effect”, publicerad i Applied Social Psychology:

Before you ask anyone for a donation, you first ask them how they’re feeling. After they tell you they’re feeling good, and you tell them you’re glad they’re feeling good, they’ll be more likely to contribute to helping someone who isn’t.

Jag har en känsla av att amerikaner är bättre på att nyttja denna psykologiska mekanism än svenskar. Å andra sidan kanske marginaleffekten är större här, där denna typ av emotionella bemötande är mer sällsynt.

Written by Niclas Berggren

12 januari 2011 at 4:05

Publicerat i experiment, forskning, psykologi

Matvanor påverkar avkommans hälsa

Hur ens barn mår beror inte bara på social uppväxtmiljö utan också på genetiska faktorer. En ny studie, ”Paternally Induced Transgenerational Environmental Reprogramming of Metabolic Gene Expression in Mammals”, publicerad i Cell, finner en genetisk effekt på små möss av faderns matvanor:

Offspring of males fed a low-protein diet exhibited elevated hepatic expression of many genes involved in lipid and cholesterol biosynthesis and decreased levels of cholesterol esters, relative to the offspring of males fed a control diet. Epigenomic profiling of offspring livers revealed numerous modest (∼20%) changes incytosine methylation depending on paternal diet, including reproducible changes in methylation over a likely enhancer for the key lipid regulator Ppara. These results, in conjunction with recent human epidemiological data, indicate that parental diet can affect cholesterol and lipid metabolism in offspring and define a model system to study environmental reprogramming of the heritable epigenome.

Detta kan även ha implikationer för människor:

Taken together, these studies suggest that a better understanding of the environment experienced by our parents, such as diet, may be a useful clinical tool for assessing disease risk for illnesses, such as diabetes or heart disease.

Om du funderar på att bli pappa kanske du särskilt bör fundera igenom dina kostvanor.

Written by Niclas Berggren

11 januari 2011 at 5:11

Publicerat i arv, barn, biologi, djur, forskning, gener, hälsa, mat

Svart kvadrat

Kazimir Malevich, Black Square (1913; 1923–1929), 106,2 x 106,5 cm:

Written by Niclas Berggren

10 januari 2011 at 14:49

Publicerat i konst

Döda gudar

H. L. Mencken beskriver i ”Memorial Service” hur massor av gudar numera är döda:

Where is the graveyard of dead gods? What lingering mourner waters their mounds? There was a time when Jupiter was the king of the gods, and any man who doubted his puissance was ipso facto a barbarian and an ignoramus. But where in all the world is there a man who worships Jupiter today?

Med att en gud är död avses förstås inte att guden i fråga en gång faktiskt levde och inte gör det längre — gudar är fiktioner — utan att ingen längre tror att den existerar. Denna historieskrivning borde stämma dagens religiösa till eftertanke. De tror själva inte på de tusentals gudar som människor förr i tiden trodde på: de är, de facto, ateister med avseende på alla dessa döda gudar. Skillnaden mellan dem och mig är att jag har förpassat även deras gud till begravningsplatsen.

Written by Niclas Berggren

10 januari 2011 at 4:20

Publicerat i död, religion, vidskepelse

Lärarkvalitetens betydelse

Det pågår en diskussion om dåliga prestationer i den svenska skolan. Ny forskning, återgiven i studien ”The Economic Value of Higher Teacher Quality”, indikerar att lärarnas kvalitet är av stor betydelse, såväl för individen som samhällsekonomist:

A teacher one standard deviation above the mean effectiveness annually generates marginal gains of over $400,000 in present value of student future earnings with a class size of 20 and proportionately higher with larger class sizes. Alternatively, replacing the bottom 5-8 percent of teachers with average teachers could move the U.S. near the top of international math and science rankings with a present value of $100 trillion.

Jag har intryck av att den svenska lärarutbildningen, och de som nuförtiden väljer att bli lärare, inte håller särskilt hög kvalitet. Hur kan denna situation förbättras? En hel del kan säkert ändras i lärarutbildningen; annars undrar jag om inte högre löner är en viktig faktor. Friskolorna kan ha bidragit till höjda löner, men mer behöver nog göras. Mot bakgrund av de samhällsekonomiska intäkterna av bättre lärare kan nog höjda lönekostnader ses som välmotiverade. Även skolans arbetsformer bör ses över: de kan utgöra den viktigaste förklaringsfaktorn till försämringen av prestationerna i den svenska skolan. Bättre arbetsformer, bättre lärarutbildning och bättre lärare: en kraftfull mix inför framtiden.

Written by Niclas Berggren

9 januari 2011 at 4:13

Publicerat i inkomst, skolan, utbildning

Påverkas läkare av patienters utseende?

Hur påverkas vi av andras utseende? Behandlar vi fula annorlunda än vackra? Jag gör det definitivt. Även läkare, som det verkar, enligt studien ”Are Physicians’ Ratings of Pain Affected by Patients’ Physical Attractiveness?”, publicerad i Social Science & Medicine:

The results showed that physician’s ratings of pain were influenced both by attractiveness of patients and by nonverbal expressions of pain. Unattractive patients, and patients who were expressing pain, were perceived as experiencing more pain, distress, and negative affective experiences than attractive patients and patients who were not expressing pain. Unattractive patients also received higher ratings of solicitude on the doctor’s part and lower ratings of health than attractive patients. Physician’s assessments of pain appear to be influenced by the physical attractiveness of the patient.

I det här fallet är det dock inte klart om det är en fördel att vara vacker. Vill man inte, som patient, att läkaren ska uppfatta det som att man upplever smärta?

Written by Niclas Berggren

8 januari 2011 at 4:25

Barn och homofobi

I en läsvärd krönika om hur religiösa får fler barn än icke-religiösa och om hur det — tråkigt nog — talar till religionens fördel i ett evolutionärt perspektiv, nämner Jesse Bering en möjlig förklaring till varför så många religiösa människor i så många kulturer intar en negativ hållning mot homosexuella:

[R]eligiously motivated homophobia may be at least partially rooted in this assumption that gay people are shirking their human reproductive obligations.

Uppgiften för människan, enligt de religiösa, är alltså att föröka sig, och de som inte ägnar sig åt den saken ska stigmatiseras, i hopp om att färre väljer barnlöshetens väg. Jag finner denna tes intressant, men det som talar emot den tycker jag är i) att homosexuella kan få barn (de är i regel inte sterila) men att religiösa ändå inte verkar vilja att de skaffar dem och ii) att heterosexuella som inte kan eller vill få barn inte stigmatiseras på samma sätt (om ens alls). Nu är väl religiösa homofober inte kända för denna typ av detaljanalys, och dessutom är det förvisso så att heterosexuella i genomsnitt skaffar fler barn än homosexuella, så tesen kan ändå äga ett visst, kanske till och med ett betydande, mått av riktighet. (En kompletterande tes har jag själv formulerat i den lilla texten ”The Emotional Origins of Homophobia”.)

Slutligen: Man kan sannerligen ifrågasätta fortplantningen som mål för livet — se vad David BenatarChristoph Fehige och Seana Shiffrin har att säga om saken. Problemet är väl, som Bering är inne på, att få religiösa kommer att lyssna till det budskapet och att de fortsätter att sprida sin avkomma över jorden medan vi övriga, som försöker trotsa naturen, och våra synsätt, blir alltmer sällsynta. Eller talar utvecklingen under 1900-talet, mot ökad sekularisering i åtminstone delar av världen, ett annat språk? Jag hoppas det.

Written by Niclas Berggren

7 januari 2011 at 5:12

De som inte förstår

Wittgenstein:

Telling someone a thing they do not understand is pointless, even if you add ”you will not understand”. Lovers do this often.

Tips: Den filosofiskt bevandrade Gissur Ó. Erlingsson.

Written by Niclas Berggren

6 januari 2011 at 15:14

Publicerat i vishet

Frihetens värde

Människors frihet beskärs inte bara av staten: ofta beskärs den även av rörelser i det civila samhället, inte minst av religiösa sådana. Ett exempel på detta ges i boken Sektbarn, i vilken Jennifer, som tidigare var medlem av sekten Familjen, intervjuas (s 251):

Men Jennifer var under lång tid — och under vissa omständigheter även idag — påverkad av Familjens lära. Till exempel var hon länge rädd för att bli träffad och dödad av blixten, vilket skulle ske inom åtta minuter efter att man lämnat sekten. ”Jag brukar tänka som tröst: även om jag blir träffad av blixten inom de närmaste åtta minuterna, har jag i alla fall varit fri under de åtta minuterna.”

Friheten har ett högt värde för många.

Written by Niclas Berggren

6 januari 2011 at 4:06

Publicerat i frihet, religion, vidskepelse

Blond elegans

Maarten Vranckx:

Written by Niclas Berggren

5 januari 2011 at 15:45

Publicerat i skönhet

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: