Ökad och minskad ojämlikhet
The Economist presenterar följande figur över Gini-koefficientens utveckling inom och mellan länder:
Jag noterar att kommunistiska Kina nu har högre inkomstojämlikhet än kapitalistiska USA — och, förstås, att inkomstojämlikheten inom länder har ökat medan inkomstojämlikheten mellan länder har minskat. Man kan (utöver en situation där inget förändras) tänka sig fyra möjligheter:
- Inkomstojämlikheten inom och mellan länder minskar.
- Inkomstojämlikheten inom och mellan länder ökar.
- Inkomstojämlikheten inom länder ökar medan inkomstojämlikheten mellan länder minskar.
- Inkomstojämlikheten inom länder minskar medan inkomstojämlikheten mellan länder ökar.
Den fråga jag skulle vilja ställa till personer som anser inkomstjämlikhet vara ett viktigt mål är:
Motivera gärna i kommentarsfältet.
Se även inlägget ”Fattigdomen faller”.
Jämlikhet inom länder är viktigast för människor mår sämre om de ser att andra har det bättre än dem. Mellan länder är för långt bort för att människor ska märka att andra har det bättre.
Chris
22 januari 2011 vid 13:42
Under den ”nyliberala” eran har alltså u-världens rika avancerat på i-världens fattigas (relativa) bekostnad. Ta från de rika och ge till de fattiga, alltså.
Är inte Sala-i-Martins siffror ofta lite för mycket åt det optimistiska hållet dock? Världsbankens siffror brukar ju visa på mindre ojämlikhets- och fattigdomsminskning.
Jacob Lundberg
22 januari 2011 vid 14:40
Synd, jag fick inte svara.
jeppen
22 januari 2011 vid 17:04
Jacob: Se diskussionen om skillnaden med Världsbanken här. (Notera att The Economist anger båda som källor.)
Niclas Berggren
22 januari 2011 vid 17:05
Jeppen: Vad menar du? Kunde du inte delta i omröstningen, eller vad?
Niclas Berggren
22 januari 2011 vid 17:05
Anledningen till att jag tycker:” inom länder är bättre”, eftersom den inte är praktiskt möjligt att få jämlikhet mellan länderna, Sett till resurser så skulle vi bhöva 5 st jordklot för att förse hela världens befolkning med det resursutnyttjandet som finns i USA
Piece of cake sas.
Kristian Grönqvist
22 januari 2011 vid 17:16
Kristian G, håller inte med. Man kan hjälpa de fattiga länderna om vi i den rika världen bara ville betala betydligt mer i bistånd.
Sara
22 januari 2011 vid 17:22
Indelningen i länder är godtycklig till att börja med. Varför inte se på ojämlikheten mellan alla världens människor, en global gini? Har den ökat eller minskat under perioden undrar jag?
Frederic
22 januari 2011 vid 17:30
På sikt är det lika viktigt att klyftorna mellan världens länder utjämnas som att klyftorna inom ett samhälle inte är för stora. Jag tror dock, ungefär som Chris säger ovan, att det gör större omedelbar skillnad att jämna ut ekonomiska ojämlikheter på närmare håll (närmare ur godtycklig betraktares perspektiv, alltså).
Elin I.
22 januari 2011 vid 18:22
Fredric – Nu ar inte Gini-koefficienter additiva, men jag tror att grafen ovan ger en ganska bra fingervisning: dvs. att global gini har fallit.
pontus
22 januari 2011 vid 20:11
Något som jag störde mig på som ung var en viss dubbelmoral inom den svenska vänstern i just denna fråga: Man ville utjämna alla inkomstklyftor inom Sverige, men när det kom till internationella skillnader gjordes betydligt mindre. Var var alla kommunister som donerade varje överblivet löneöre till afrikanska barn?
Här bör man framförallt betänka att det land man föds i, vilket i mycket bestämmer ens välstånd, är en slump, medan frågan om man är hög-/låginkomstagare inom ett land är något man själv kan påverka. Således vore det ur rättviseperspektiv (oavsett om ”equal opportunity” eller pseudo-rättvisan ”equal outcome”) betydligt naturligare att fördela om välstånd mellan länder än inom länder.
michaeleriksson
22 januari 2011 vid 21:47
Michael: Man kan i sanning ställa frågan: Är rika socialister inkonsekventa?
Niclas Berggren
22 januari 2011 vid 21:49
Sara
Det är just där tricket ligger. Alla rika länder måste på ett betydande sätt minska sitt välstånd och därmed sitt proportionella uttag av jordens resurser för att det skall bli några antydningar till likhet för alla.
Det vill inte folk.
Kristian Grönqvist
22 januari 2011 vid 22:31
@Kristian, Sara
Där tror jag att ni är inne på fel spår:
o Man öka välståndet för andra utan att minska det egna, vilket vi egentligen har sett rätt tydligt under åren sedan kolonialtiden upphörde. (Även, naturligtvis, analogt bland individer inom länder.) De länder som förblir fattiga är i mycket de som lider under korruption, inte investerar i infrastruktur och utbildning, för inbördeskrig, o.dy.
o Minskat välstånd för inte automatiskt till ett lägre resursanvändande (och vice versa). Alltså bör målet, om överhuvudtaget nödvändigt, vara att minska resursförbruket—inte välståndet.
o Bidrag är ett mycket trubbigt medel att förändra världen med: En stor del av pengarna äts upp av administration, landar i diktatorer och tjänstemäns fickor, eller används på ett ineffecient sätt. Istället bör man rikta en blick på det engelska talesättet ”Give a man a fish and he has food today. Teach him how to fish and he has food forever.”.
michaeleriksson
23 januari 2011 vid 2:14
Öppna gränser är bättre än bistånd.
http://econlog.econlib.org/archives/2011/01/more_liberaltar.html
Tom
23 januari 2011 vid 7:55
Som jag förstår det visar den nedre grafen ojämlikheten mellan alla människor. Eftersom ojämlikheten inom länder har ökat har alltså ojämlikheten mellan länder minskat ännu snabbare än den nedre grafen visar.
Jacob Lundberg
23 januari 2011 vid 14:52
Niclas
Jag tror att jeppen inte kunde svara för att han inte tyckte sig ingå i gruppen ”personer som anser inkomstjämlikhet vara ett viktigt mål”. Jag valde dock att bortse från att frågan bara var ställd till sådana personer och svarade ändå.
Camilla
23 januari 2011 vid 16:42
Camilla: Aha! Av samma skäl deltog jag själv inte i enkäten.
Niclas Berggren
23 januari 2011 vid 16:46
Det beror på vad Du menar med välstånd förstås. Om det inbegriper att äta alltmöjligt, bo i hus med sex rum och kök, ha två bilar/familj, alltid ha rent och hälsosamt vatten i kranen, flyga två gånger om året till Thailand på semester, så är det otänkbart ur råvaruhänseende med jordens nuvarande resurser. Jag trodde Nek:are kunde sådant.Eftersom vi dessutom om ca 35 år kommer att passera 9 miljardersstrecket, så är ditt resonemang rena fantasin…
Kristian Grönqvist
23 januari 2011 vid 18:30
@Kristian
Jag är av en annan mening. Betänk att vi går mot miljövänligare och mer ”renewable” (vad det nu heter på svenska) energikällor, att motorer utvecklas och får en bättre verkningsgrad, att återvinningen av metaller förbättras, att vi får alternativa material, bättre gruvbrytnings- och matodlingsmetoder, …
Om vi skulle ta dagens metoder och kostnader och antar att den svenska konsumtionen sprids till 9 miljarder människor så har vi ett stort problem. Ta 1970-talets metoder och kostnader så har vi en katastrof. Om 35 år kan dock läget vara mycket annorlunda.
Vi kan här även skänka en tanke till den gamle Malthus…
michaeleriksson
23 januari 2011 vid 21:01