Nonicoclolasos

Archive for februari 2011

Olof Palme och Maud Olofsson

Se Olof Palme, retoriskt skicklig som vanligt, i en debatt med Thorbjörn Fälldin:

En kollega framförde denna hypotes: att den kritik som Centerpartiet fick utstå för 1970-talets industripolitik, med omfattande statliga åtgärder och uppköp, förklarar Maud Olofssons starka motstånd mot stöd till Saab och Volvo i samband med den senaste krisen. Hon ville inte riskera att hamna i samma sits som Fälldin i debatten ovan. Så frågan är om vi har Olof Palme att tacka för regeringens ovilja att satsa skattebetalarnas pengar i den volatila bilindustrin.

Se även Henrik Jordahls inlägg ”Argumenten mot statligt stöd till bilindustrin” och mitt tidigare inlägg ”Ska staten köpa Volvo?”.

Written by Niclas Berggren

28 februari 2011 at 14:59

Publicerat i ekonomi, politik, socialism

Hur uppstod pengar?

Idag är det 171 år sedan Carl Menger föddes. En av de frågor han analyserade var hur pengar uppstod. Många tror kanske att pengar hittades på och infördes av staten. Så var inte fallet. Så här beskrivs Mengers insikt:

Menger also came up with an explanation of how money develops that is still accepted today. If people barter, he pointed out, then they can rarely get what they want in one or two transactions. If they have lamps and want chairs, for example, they will not necessarily be able to trade lamps for chairs but may instead have to make a few intermediate trades. This is a hassle. But people notice that the hassle is much less when they trade what they have for some good that is widely accepted, and then use this good to buy what they want. The good that is widely accepted eventually becomes money. Modern economists describe this function of money as “avoiding the need for the double coincidence of wants.”

Du kan läsa om detaljerna i Mengers artikel ”On the Origin of Money”, publicerad i Economic Journal.

Written by Niclas Berggren

28 februari 2011 at 6:00

Mask av rädsla

Paul Klee, Mask of Fear (1932), 100,4 x 57,1 cm:

Written by Niclas Berggren

27 februari 2011 at 15:14

Publicerat i konst

Ideologiernas genetiska grund

Jag har tidigare rapporterat om en studie som antyder att politiska uppfattningar kan ha biologisk grund. Samma slutsats nås i tvillingstudien ”Are Political Orientations Genetically Transmitted?”, publicerad i American Political Science Review:

We test the possibility that political attitudes and behaviors are the result of both environmental and genetic factors. Employing standard methodological approaches in behavioral genetics—specifically, comparisons of the differential correlations of the attitudes of monozygotic twins and dizygotic twins—we analyze data drawn from a large sample of twins in the United States, supplemented with findings from twins in Australia. The results indicate that genetics plays an important role in shaping political attitudes and ideologies but a more modest role in forming party identification; as such, they call for finer distinctions in theorizing about the sources of political attitudes.

Jag undrar i vilken mån statsvetare och andra som studerar hur grundläggande politiska uppfattningar uppkommer inkorporerar genetiska faktorer. Att dessa inte förklarar allt, t.ex. partival, är en annan sak, men de tycks ha ett betydande förklaringsvärde för ideologisk inriktning.

Written by Niclas Berggren

27 februari 2011 at 6:42

Publicerat i forskning, ideologi, politik

Mår man bra av märkeslösa varor?

När man ska handla kan man i regel välja mellan märkesprodukter, som kostar mer och som ofta ger social status, och generiska produkter, som är billigare och som ger lägre status. I studien ”Genuineness Matters: Using Cheaper, Generic Products Induces Detrimental Self-Evaluations”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, undersöks de personliga effekterna av att köpa den senare typen av vara:

People purchase generic products in an attempt to reduce costs. In this article, we showed that using generic products primes a devalued sense of self-worth manifested by increasing the likelihood of lower self-evaluations.

Jag skulle tro att människors ständiga behov av att positionera sig gentemot andra ligger bakom resultatet. Om man inte förmår signalera att man är rik, känner man sig, som det verkar, mindre värd. Man skulle också kunna tänka sig att personer med lägre självförtroende och självkänsla i högre grad konsumerar generiska produkter: ”Inte är jag värd hårprodukter från Sachajuan; jag är bara värd Coops blåvita schampo”.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2011 at 15:08

Publicerat i konsumtion, lycka, psykologi, status

Risken för dödsstraff varierar med offrets sociala status

Man föreställer sig gärna att rättssystemet behandlar människor lika oberoende av sådant som kön, etnicitet och socioekonomisk ställning. Jag har tidigare lyft fram forskning som visar att så ofta inte är fallet — se härhär, här, här och här. En ny studie, ”Status Disparities in the Capital of Capital Punishment”, publicerad i Law & Society Review, antyder att samma problem infinner sig när dödsstraff utdöms i USA:

[T]he current research examines the impact of victim social status on the district attorney’s decision to seek the death penalty and the jury’s decision to impose a death sentence. The data include the population of cases indicted for capital murder in Harris County (Houston), Texas, from 1992 to 1999 (n=504). The findings suggest that victim social status has a robust influence on the ultimate state sanction: Death was more likely to be sought and imposed on behalf of high-status victims who were integrated, sophisticated, conventional, and respectable.

Upprörande.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2011 at 5:16

Strikta regler

Richard Dawkins kritiserar användandet av strikta regler:

Rulebooks are themselves put together by human judgments. Often bad human judgments, but in any case judgments by humans who were probably no wiser or better qualified to make them than the individuals who subsequently have to put them into practice out in the real world. … Discretion can be abused, and rulebooks are important safeguards against that. But the balance has shifted too far in the direction of obsessive reverence for rules. There must be ways to re-introduce intelligent discretion and overthrow the unbending tyranny of going-by-the-book, without opening the door to abuse.

Han exemplifierar med vätskeförbud på flygplan och regler om hur man får besked om hur anhöriga som vårdas på sjukhus. Jag har stor förståelse för Dawkins upprördhet, men lösningen är förstås inte att kasta alla regelverk överbord (vilket han heller inte föreslår) utan att fundera på hur regler kan göras mer effektiva. Det kan tyckas bra att ha hårda regler, men hårda regler har ofta svårt att hantera anpassningar i det individuella fallet. Jag har påpekat detta i samband med en livsfarlig trafiklag, den s.k. zebralagen: se här och här. Den bör genast skrotas.

Written by Niclas Berggren

25 februari 2011 at 15:09

Lyckliga egenföretagare

Det har visat sig att egenföretagare upplever större lycka av sitt jobb än anställda — trots att de ofta tjänar mindre och arbetar mer. Det tycks bero på att tillfredsställelsen med att göra något man själv har bestämt sig för att göra mer än kompenserar för nackdelarna. Den nya studien ”Life Satisfaction and Self-Employment: A Matching Approach” undersöker om egenföretagare är mer lyckliga rent allmänt. Det kan ju hända att de blir lyckliga på jobbet därför att de offrar andra delar av sitt liv. Resultat:

[W]e find that individuals who move from regular employment into self-employment experience an increase in life satisfaction (up to two years later), while individuals moving from unemployment to self-employment are not more satisfied than their counterparts moving from unemployment to regular employment. We argue that these groups correspond to ”opportunity” and ”necessity” entrepreneurship, respectively.

Genom en noggrann matchningsmetod kan resultaten, menar forskarna, tolkas som kausala. Lyckan ökar för de som blir egenföretagare för att satsa på en affärsidé; den påverkas inte (eller t.o.m. minskar lite, men effekten är inte statistiskt signifikant) av att starta företag för att undkomma arbetslöshet. Även om många småföretag inte växer och bidrar till sysselsättning och tillväxt i så hög grad som den politiska retoriken ibland gör gällande, tycks de i alla fall kunna öka lyckan lite grann för många. Inte det sämsta.

Written by Niclas Berggren

25 februari 2011 at 5:54

En total ateist

Lars Norén intervjuas av DI Weekend (18/2):

Lars Noréns mamma hade religiösa rötter och ville att sonen skulle bli präst. Det kunde kanske ha gått om det inte varit för en springande punkt:
”Jag tror inte på en gud. Säger man ’jag tror inte på Gud’ så finns det en gud som man inte tror på. Jag är total ateist.”
”Jag tycker att världen är vackrast genom att den har skapat sig själv och att vi skapar oss själva. Det är den stora utmaning vi har, att ge mening och kärlek åt detta korta, meningslösa liv.”

Written by Niclas Berggren

24 februari 2011 at 15:10

Publicerat i ateism

Ger deltid högre produktivitet?

Vissa ser negativt på deltidsarbete och vill försvåra för företag att erbjuda anställningar av det slaget. Vad skulle effekterna av det bli? Den nya studien ”Is Part-Time Employment Beneficial for Firm Productivity?” undersöker hur deltidsarbete påverkar produktiviteten:

This paper analyzes whether part-time employment is beneficial for firm productivity in the service sector. Using a unique dataset on the Dutch pharmacy sector that includes the work hours of all employees and a “hard” physical measure of firm productivity, we estimate a production function including heterogeneous employment shares based on work hours. We find that a larger part-time employment share leads to greater firm productivity. Additional data on the timing of labor demand show that part-time employment enables firms to allocate labor more efficiently. First, firms with part-time workers can bridge the gap between opening hours and a full-time work week. Second, we find that during opening hours part-time workers are scheduled differently than full-timers. For example, we find that part-time workers enable their full-time colleagues to take lunch breaks so that the firm can remain open during these times.

En intressant sak är att de som vill införa en rätt till heltidsarbete ofta är de som rent allmänt är negativa till tjänstejobb, eftersom de anses lågproduktiva. Om en nedgång i deltidsarbeten i tjänstesektorn minskar produktiviteten, hamnar de då inte i ett dilemma? Svaret kanske blir att det är en kostnad man får ta: det viktiga är att de som vill jobba heltid ska få göra det på de jobb som idag utförs på deltid. Men: ett alternativ kanske skulle vara att förbättra deltidsarbetets villkor och karaktär, så att fler blir nöjda och också föredrar det. En annan nederländsk studie antyder t.ex. att kvinnor där i regel är nöjda med att arbeta deltid.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2011 at 5:32

Ensam på plattformen

Written by Niclas Berggren

23 februari 2011 at 16:59

Publicerat i skönhet

Skönhet till vänster och höger

Vackra politiker får fler röster, det har fastslagits i flera studier (bl.a. denna). Skiljer sig skönheten och effekten av skönhet på antalet röster åt mellan politiska kandidater på höger- och vänsterkanten? Det undersöks i den nya studien ”The Right Look: Conservative Politicians Look Better and Their Voters Reward It”. Som titeln antyder finner forskarna skillnader:

We establish two main results. First, we find that candidates on the right look better than candidates on the left. Second, we find a greater effect of good looks, in terms of more votes, for candidates on the right. The difference in appearance is found both in parliamentary and in municipal elections, whereas the difference in the electoral effects of appearance is only found in municipal elections.

Hur kan skillnaden i skönhetspremium för vänster och höger på lokal nivå förklaras?

Our interpretation of this gap in the beauty premium for left and right candidates at the local level is that voters, in a setting with low information, use beauty as a cue for candidate ideology or quality. For instance, beautiful candidates seem less egalitarian. In the parliamentary elections, voters have access to more information, not least since most parliamentary candidates have been politicians at the municipal level, which reduces the weight of beauty as a cue and pushes the beauty premia of left and right candidates toward equalization.

Varför är dessa resultat intressanta? Främst därför att de bidrar till en bättre förståelse av hur politiken faktiskt fungerar. Man kan t.ex. fråga sig om högerpartier i högre grad förmår att utnyttja det faktum att väljare tilltalas av vackra politiska kandidater och om deras politik därigenom gynnas.

Written by Niclas Berggren

23 februari 2011 at 5:24

Köpa sig fri från staten

Ron Paul sitter i Representanthuset i USA och ställde härom veckan följande fråga:

Would you consider a deal where you agree to opt out of the system entirely? You would pay a flat 10% tax for the rest of your lives, but in return you would agree to not ask the government for anything?

Jag gillar tankeexperimentet: att man i samma stat kan tänka sig en valfrihet gällande hur mycket man betalar till och får från staten. (Jag skissar faktiskt på en modell för ett sådant system i min artikel ”Social Order through Constitutional Choice: A Contractarian Proposal”, publicerad i Public Choice.) Det finns förstås en rad praktiska problem — bl.a. hur man ska hantera kollektiva nyttigheter, hur omfördelning ska kunna bedrivas och om systemet är robust mot ömkansvärda fall av personer som har valt att stå utanför men som sedan behöver statens stöd — men sådana bör inte hindra oss från att ibland fundera mer visionärt på välfärdsstatens grundläggande utformning. Hur ser du på Pauls förslag?

Written by Niclas Berggren

22 februari 2011 at 15:02

Publicerat i frihet, politik, skatt, staten

Bestäms politiska uppfattningar av biologi?

Varför tycker du som du gör i grundläggande politiska frågor? Egentligen? Ett spännande nytt forskningsfält lokaliserar människors ideologi i grundläggande psykologi och fysiologi. Studien ”Political Attitudes Vary with Physiological Traits”, publierad i Science, finner t.ex. följande:

Although political views have been thought to arise largely from individuals’ experiences, recent research suggests that they may have a biological basis. We present evidence that variations in political attitudes correlate with physiological traits. In a group of 46 adult participants with strong political beliefs, individuals with measurably lower physical sensitivities to sudden noises and threatening visual images were more likely to support foreign aid, liberal immigration policies, pacifism, and gun control, whereas individuals displaying measurably higher physiological reactions to those same stimuli were more likely to favor defense spending, capital punishment, patriotism, and the Iraq War. Thus, the degree to which individuals are physiologically responsive to threat appears to indicate the degree to which they advocate policies that protect the existing social structure from both external (outgroup) and internal (norm-violator) threats.

Resultat som dessa är förenliga med observationen att uppfattningar om politisk ideologi i regel är mycket stabila över tid. De kan dock tänkas störa den som ser politik som en arena för rationell analys, där uppfattningar prövas mot varandra i en öppen, diskursiv process och där alla kan förväntas tänka om när bra argument framförs. Våra ideologiska övertygelser kan ligga djupare än så. Till exempel kan Sverigedemokraternas väljare i hög grad tänkas reagera relativt stark på hotfulla bilder och ljud, som en indikation på att de också i politikens värld föredrar slutenhet och struktur framför det fria, öppna samhällets mer oförutsägbara skeenden.

Written by Niclas Berggren

22 februari 2011 at 6:15

Publicerat i biologi, forskning, ideologi, politik

Logiken bakom skilsmässa

Written by Niclas Berggren

21 februari 2011 at 17:08

Publicerat i äktenskap, frihet, skilsmässa

Effektivitet genom skolval

Thomas Gür skriver om olika principer för att fastslå vilken skola ens barn ska gå i:

Även när närhetsprincipen rådde röstade föräldrar med fötterna för att få sina barn i bättre skolor, men trösklarna för sådana ”skolval” var mycket högre: Familjer såg till att barnen fick gå i en attraktivare skola genom att köpa hus eller bostadsrätt i skolans upptagningsområde, ifall man hade råd.

Detta fick mig att tänka på ett resonemang Robert Frank för i Luxury Fever. Han noterar att föräldrar ofta vill möjliggöra för sina barn att få en så bra utbildning som möjligt, vilket gör att de köper hus i de skoldistrikt där de bästa skolorna finns. Denna process innebär dock ett slags kapprustning som är ineffektiv: eftersom alla (mer eller mindre) vill köpa detta begränsade antal hus drivs priserna upp och mer resurser läggs på boendet än vad som är kollektivt rationellt. Om alla dessa familjer istället hade spenderat mindre på boende hade samma elever fortfarande kunnat gå i samma skolor, och familjerna hade haft sparmedel över till annat. Problemet är att det är individuellt rationellt att bjuda mer än andra på dessa hus, och det krävs någon typ av samordning för att komma överens om att det vore bättre om alla höll igen med sin budgivning. Samordning är dock mycket svår när många aktörer är inblandade.

Nå, det som slog mig är att det fria skolvalet i viss mån utgör en effektiv lösning på det här problemet. Om elever kan välja de bästa skolorna oavsett var de bor, har föräldrarna inte incitament att köpa dyra (och allt dyrare) hus i vissa specifika geografiska områden. Man kan bo i en billig hyreslägenhet två mil bort och få plats på skolan intill miljonvillorna, i ett system med fritt skolval. En möjligen förbisedd positiv effekt av denna typ av valfrihet.

Se även Mattias Lundbäcks kommentar. Media: AB.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2011 at 5:46

Död skalle

Luc TuymansDead Skull (2002), 114,0 x 91,0 cm:

Written by Niclas Berggren

20 februari 2011 at 15:00

Publicerat i konst

Heta professorer

Forskningen om skönhetens betydelse befinner sig i ett expansivt skede. Att skönhet ger högre lön på arbetsmarknaden och fler röster i politiska val har visats förut; den nya studien ”Hot or Not: How Appearance Affects Earnings and Productivity in Academia” undersöker om utseendet är av någon betydelse i akademins värld. Det är det, även där:

In this paper we examine the impact of a professor’s hotness, as rated by students, on his or her salary, controlling for research and teaching productivity. We also estimate the impacts of a professor’s hotness on the quality of his or her teaching, as evaluated by students, and the impact of hotness on research productivity, as measured by citations, publications, co-authorship, and grant funding. Our study is based on data describing economics professors at sixteen universities. Although a relatively small proportion of our sample is rated “hot” by students, hotness generates, for some, a significant earnings premium, even with comprehensive controls for productivity. We find a strong relationship between hotness and teaching productivity, but a much weaker relationship between hotness and research productivity. The unique contribution of this paper is the use of data on actual productivity, which is generally unavailable in papers assessing the returns to appearance.

Att skönhet inte påverkar om man är mer framgångsrik i forskningen förvånar mig inte, bl.a. eftersom den vetenskapliga processen (med publikationer) i hög grad bygger på anonymitet; inte heller att man blir mer uppskattad som lärare om man ser bra ut. Om man bl.a. kontrollerar för produktivitet, hur mycket mer tjänar heta manliga professorer (effekten är inte säkerställd för kvinnliga)?

The effect of hotness on salary is, for our sample as a whole, always positive. Once controls for differences between universities, changes over time and productivity are added, the effects are both economically and statistically significant. In the specification with the best fit, Case 5, the coefficient on appearance ($12,957) is somewhat larger than earnings premium enjoyed by full professors over associates ($9,626, s.e. $2,598) and similar in size to the male earnings premium ($11,423, s.e. $3296). To put this number into perspective, bear in mind that, conditional upon earning $100,000 or more, the average salary in our sample is $127,017, so our highest estimates of the effects of hotness on earnings are approximately 10 percent of the average observed salary.

En ganska betydande effekt på lönen, alltså. Åt den som har skall varda givet.

Written by Niclas Berggren

20 februari 2011 at 6:45

Dunning-Kruger-effekten

Så här beskrivs den:

The Dunning–Kruger effect is a cognitive bias in which unskilled people make poor decisions and reach erroneous conclusions, but their incompetence denies them the metacognitive ability to appreciate their mistakes. The unskilled therefore suffer from illusory superiority, rating their ability as above average, much higher than it actually is, while the highly skilled underrate their own abilities, suffering from illusory inferiority. This leads to the situation in which less competent people rate their own ability higher than more competent people.

Bertrand Russell formulerar en variant av effekten; Sokrates för ett liknande resonemang. Ja, detta är i sanning ett stort samhällsproblem vars lösning jag inte ser framför mig.

Tips: Bengt Kriström.

Written by Niclas Berggren

19 februari 2011 at 15:05

Ung och gammal

Adam Smith skriver i Theory of Moral Sentiments (s 201–202) om hur man bör, och inte bör, vara som ung och gammal:

The different periods of life have, for the same reason, different manners assigned to them. We expect in old age, that gravity and sedateness which its infirmities, its long experience, and its worn-out sensibility seem to render both natural and respectable; and we lay our account to find in youth that sensibility, that gaiety and sprightly vivacity which experience teaches us to expect from the lively impressions that all interesting objects are apt to make upon the tender and unpractised senses of that early period of life. Each of those two ages, however, may easily have too much of the peculiarities which belong to it. The flirting levity of youth, and the immovable insensibility of old age, are equally disagreeable. The young, according to the common saying, are most agreeable when in their behaviour there is something of the manners of the old, and the old, when they retain something of the gaiety of the young. Either of them, however, may easily have too much of the manners of the other. The extreme coldness, and dull formality, which are pardoned in old age, make youth ridiculous. The levity, the carelessness, and the vanity, which are indulged in youth, render old age contemptible.

Javisst: hur trist och beklämmande är det inte med det lillgamla barnet, och hur löjeväckande och tragiska är inte gamla som försöker posera som unga? Dessutom: Smith beskriver verkligen det lockande med ungdomen. Liv och rörelse! Det är definitivt att föredra framför åldrandets tragik.

Written by Niclas Berggren

19 februari 2011 at 6:23

Publicerat i ålder, ungdom

Fyra gymbesökare

Dolce & Gabbana har presenterat sin Gym Lookbook Spring Summer 2011. Ett smakprov:

Written by Niclas Berggren

18 februari 2011 at 15:10

Publicerat i skönhet

Lenins moralsyn

Lenin om sin metaetik (1920):

In what sense do we reject ethics, reject morality? We reject any morality based on extra-human or extra-class concepts. We say that this is deception, dupery, stultification … there is no such thing as a morality that stands outside human society; that is a fraud.

Med undantag för detta med kopplingen mellan moral och klass håller jag med Lenin. Det finns ingen moral, i meningen objektiva regler för hur man bör leva och bete sig, förutom i de inklinationer och dispositioner som omfattas av människor. Vi kan inte säga: ”Lenin, ditt beteende är objektivt förkastligt!” utan enbart utbrista, utifrån en emotionell reaktion: ”Lenin, fy!” Talar inte denna oförmåga att sätta Lenin på plats mot denna metaetiska hållning? Vore det inte bra att kunna säga till Lenin att han har objektivt fel? Här får man skilja på vad som är sant och vad som ger upphov till bäst konsekvenser. Även om en objektiv moral enligt vilken Lenins grymheter är förkastliga skulle ge upphov till ett mer effektivt motstånd mot Lenin än nihilism, skulle inte det göra den objektiva moralen sann: den kan bygga på rent önskedrömmande. Jag vill dock hävda att förlitande på objektiv moral inte kan förväntas leda till bättre konsekvenser. Två skäl:

  1. Även om den som talar tror på objektiv moral och säger till Lenin på skarpen tror Lenin själva inte på objektiv moral, varför det objektiva elementet i förmaningen inte biter på honom.
  2. Även om grymhet är förenlig med nihilism, eftersom alla subjektiva uppfattningar om vad som är rätt och fel är förenliga med nihilism, följer, som Hägerström påpekar, inte att nihilisten inte kan avsky och motverka grymhet.

Det finns fler skäl, och jag försöker utveckla några av dem i uppsatsen ”Does Belief in Ethical Subjectivism Pose a Challenge to Classical Liberalism?”, publicerad i Reason Papers. Lenin hade, av citatet ovan att döma, rätt metaetik men en osmaklig moral.

Written by Niclas Berggren

18 februari 2011 at 5:51

Publicerat i etik, grymhet, kommunism, moral

Eva skapades av Adams revben

Wittgenstein knyter, efter att ha brutit ett revben, an till den bibliska skapelsemyten:

Thought of having the rib removed and of having a wife made of it, but they tell me that this art has been lost!

Written by Niclas Berggren

17 februari 2011 at 15:03

Publicerat i humor

Invandring och terrorism

Finns det en koppling mellan att vara invandrare och att stödja terrorism? Ja, enligt den nya studien av Justina Fischer,  ”Immigration, Integration and Terrorism: Is There a Clash of Cultures?”, finns det det:

Using the World Values Survey on 55,000 persons in more than 45 countries (1994-1999) we find that individual’s social, economic, and political disintegration increases the propensity to support terror. In particular, for OECD host countries we find that immigrants do show a higher propensity to accept using violence for political goal than natives. Differentiating by region of origin, we find strong evidence that persons who emigrated from Africa, Asia and Oceania into culturally distant OECD countries are more prone to accept violence. Interestingly, these effects are orthogonal to individual religion – being a Muslim plays no role for explaining this individual support for terror. We also present some evidence that integration in labor markets and a longer residence may reduce the clash-of-cultures-effect on terror support. … In a second part of the paper we employ country panels of transnational terror attacks in 30 OECD  countries (1991-2004), and show not only that population’s support for terror is positively associated with terror, but also that the share of immigrant population increases the occurrence of terror attacks. Consistent with the micro-level analysis, immigrants particularly from Asia (but not Western Asia) and Africa appear to trigger terror events, while immigrants from Oceania do not exert such effect. Corroborating our survey-based findings, originating from a Muslim culture does not appear to matter.

Fyra reflexioner:

  1. Det förefaller centralt att underlätta för invandrare att komma in på arbetsmarknaden, t.ex. genom olika reformer och genom motverkan av diskriminering.
  2. Särskilt intressant fann jag att det inte verkar finnas någon koppling mellan islam per se och stöd för och utövande av terrorism.
  3. Att det finns ett samband innebär givetvis inte att alla eller de flesta eller ens särskilt många från de identifierade områdena stöder eller ägnar sig åt terrorism. Det är viktigt att beakta, innan man misstänkliggör personer från vissa länder tout court.
  4. Även om invandring medför vissa kostnader, som de som uppmärksammas i denna studie, kan man ändå vara för invandring, så länge intäkterna (bland vilka ingår en hög värdering av rörelsefrihet) bedöms vara större eller för att man är lagd åt det altruistiska hållet.

Written by Niclas Berggren

17 februari 2011 at 4:16

Meidners budskap till Rausing

Varför flyttade Hans Rausing och Ingvar Kamprad ut sina företag? Man får lite bättre förståelse när man läser Hans Blücher på DI Debatt idag:

Löntagarfondernas arkitekt Rudolf Meidners ord till Hans Rausing beskriver väl vad det var fråga om: ”Den typen av företag, de familjeägda, ska vi inte ha i det framtida Sverige”. Hans Rausing frågade då om man inte kunde tänka sig någon form av skatt eller avgift för att undvika tvångsförsäljning av familjeföretaget, varpå Meidner svarade: ”Det är inte möjligt, ingen ska kunna köpa sig fri”.

Jag ryser av obehag inför denna destruktiva socialism.

Written by Niclas Berggren

16 februari 2011 at 13:57

Publicerat i socialism

Fattigdom och inbördeskrig

Orsakar fattigdom inbördeskrig? Nej, det verkar inte så, enligt ”Poverty and Civil War: Revisiting the Evidence”, publicerad i Review of Economics and Statistics:

Previous research has interpreted the correlation between per capita income and civil war as evidence that poverty is a main determinant of conflict. In this paper, we find that the relationship between poverty and civil war is spurious and is accounted for by historical phenomena that jointly determine income evolution and conflict. In particular, the statistical association between poverty and civil wars disappears once we include country fixed effects. Also, using cross‐section data for 1960 to 2000, we find that once historical variables like European settler mortality rates and the population density in 1500 are included in civil war regressions, poverty does not have an effect on civil wars. These results are confirmed using longer time series from 1825 to 2000.

Rent allmänt tycks det mig som om fattigdom ofta, utan saklig grund, anförs som orsak till olika typer av destruktivt beteende. Ett annat område rör terrorism, där det inte heller verkar finnas stöd för att fattigdom utgör en orsak: se här, här och här.

Written by Niclas Berggren

16 februari 2011 at 6:12

Publicerat i fattigdom, forskning, krig

Är stöd från Sverigedemokraterna alltid problematiskt?

Jag förbryllas av den upprörda kritik som verkar uppstå varje gång Sverigedemokraterna röstar med det ena eller andra blocket. Jag vill göra åtskillnad på tre situationer:

  1. Blocken lägger sina förslag, helt oberoende av Sd, varefter Sd röstar på något av förslagen, som då går igenom.
  2. Ett block sneglar på Sd och anpassar medvetet sin politik för att Sd ska stödja ett visst förslag, varefter Sd röstar på det förslaget, som då går igenom. Anpassningen är i sak oförarglig.
  3. Ett block sneglar på Sd och anpassar medvetet sin politik för att Sd ska stödja ett visst förslag, varefter Sd röstar på det förslaget, som då går igenom. Anpassningen är i sak stötande.

Som jag har uppfattat det har 2 eller 3 ännu inte ägt rum; således har kritiken rört 1. Detta finner jag helt orimligt. Jag finner det även orimligt att kritisera 2, om en sådan situation skulle uppstå. Däremot är det påkallat med kritik i situation 3, men endast då.

Written by Niclas Berggren

15 februari 2011 at 14:55

Publicerat i politik

Är habegäret en kapitalistisk skapelse?

Jag tittade häromdagen på filosofen G. A. Cohens angrepp på kapitalismen. Det finns mycket att säga om det; låt mig här begränsa mig till att ta upp Cohens påstående att kapitalismen skapar olyckliga människor därför att dess essens handlar om att kapitalister ständigt måste pådyvla människor produkter de inte vill ha för att erhålla det enda de bryr sig om, vinst. Först vill jag ge Cohen ett erkännande: jag tror också att det finns mycket olycka i världen och att den i inte oväsentlig grad har att göra med frustrerade preferenser. Människor vill ständigt ha saker de inte har, och när de får dem vill de ha nya saker de inte har. Detta är en Schopenhauersk insikt. Det jag inte håller med Cohen om är att denna problematik orsakas av kapitalismen: om något ser jag orsakssambandet som det omvända. Denna tolkning innebär att typen av ekonomiskt system inte påverkar graden av habegär eller statusjakt: dessa tar sig bara olika former i olika system. Jag får visst stöd för denna tolkning av den nya studien ”The Soviet Communist Party and the Other Spirit of Capitalism”, publicerad i Sociological Theory, som finner följande:

Based on qualitative analysis of the Soviet press and official state documents, this article argues that the Communist Party was, counterintuitively, an agent of capitalist dispositions in the Soviet Union during 1970s–1980s. Understanding the spirit of capitalism not simply as an ascetic ethos but in broader terms of the cult of individualism, I demonstrate that the Soviet party-state promoted ideas and values of individuality, self-expression, and pleasure seeking in the areas of work and consumption.

Dvs. även i det kommunistiska Sovjetunionen präglades tillvaron av konsumism och en önskan om att förbättra sin materiella situation. Möjligheterna var sämre till det, men strävan och försöken fanns ändå där och, rimligen, också olycka över frustrerade preferenser. Detta trots att kapitalister med vinstintresse inte fanns på plats. Tänka sig.

Nå, även om min syn är korrekt, i så måtto att människans habegär förekommer hos de flesta människor oberoende av ekonomiskt system, kan man konstatera att en livsstil som faktiskt tar avstånd från habegär, statusjakt och konsumism är möjlig inom ramen för kapitalismen. Det finns möjlighet att individuellt eller i grupp sluta sträva efter nya upplevelser och försök att imponera på andra genom statusmarkeringar. Det är lätt att skylla på ”systemet”, men ”systemet” tvingar ingen att köpa nya produkter hela tiden. Som John Stuart Mill uttryckte det:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

Det är t.ex. så jag själv resonerar när det gäller frågan om jag ska börja dricka kaffe. Lösningen ligger inte i att kasta kapitalismen överbord utan att vi var och en frågar oss vad källan till olycka är och hur vi, genom egna beslut, kan minska den. Kommunismen kommer inte med automatik att rädda oss. Tvärtom har jag en bestämd känsla av att den ökar graden av frustrerade preferenser. Att följa Mill är möjligt inom ramen för kapitalismen. Den intressanta frågan om vad som händer med kapitalismen om många följer honom är en annan, och kanske mindre intressant, fråga.

Tips: Mounir Karadja. Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?””Att få det bättre än andra””Ska sport och smink beskattas?”, ”Är rika socialister inkonsekventa?”, ”Två typer av egenkärlek”, ”Ett samhälle utan social rörlighet” och ”Status, nyrika och korsetter”.

Written by Niclas Berggren

15 februari 2011 at 6:17

Sommarmorgon

Sir William Gillies, Summer Morning (1954), 67,0 x 57,5 cm:

Written by Niclas Berggren

14 februari 2011 at 15:26

Publicerat i konst

Var Lenin känslokall?

När Lenin kommer på tal brukar många — t.ex. Richard Gellately i boken Lenin, Stalin, and Hitler: The Age of Social Catastrophe — framhäva hans känslokyla och grymhet. Människors lidande och död verkade inte ha bekymrat denne revolutionär särskilt mycket. Jag blev därför lite förbluffad då jag läste den slovenske filosofen Slavoj Žižeks utvärdering:

Lenin’s slanderers like to evoke his famous paranoiac reaction at listening to Beethoven’s appasionata (he first started to cry, then claimed that a revolutionary cannot afford to let himself go to such sentiments, because they make him too weak, wanting to pat the enemies instead of mercilessly fighting them) as the proof of his cold self-control and cruelty – however, even at its own terms, is this accident effectively an argument AGAINST Lenin? Does it not rather bear witness to an extreme sensitivity for music that needs to be kept in check in order to continue the political struggle? Who of today’s cynical politicians still displays even a trace of such a sensitivity? Is not Lenin here at the very opposite of the high-ranked Nazis who, without any difficulty, combined such a sensitivity with the extreme cruelty in taking political decisions (suffice it to recall Heydrich, the holocaust architect, who, after a hard day’s work, always found time to play with his comrades Beethoven’s string quartets) – is not the proof of Lenin’s humanity that, in contrast to this supreme barbarism, which resides in the very unproblematic unity of high culture and political barbarism, he was still extremely sensitive to the irreducible antagonism between art in power struggle?

Nej, jag tycker inte det. Trots allt strävade han efter att förtrycka denna sin känslighet; vidare är frågan i vilken mån känslighet och öppenhet för ömhet och värme på ett område indikerar något om en person på andra områden.

Written by Niclas Berggren

14 februari 2011 at 4:53

Publicerat i grymhet, kommunism, musik

Egoistisk kärlek

I morgon är det Alla hjärtans dag eller Valentine’s Day. Så passande då att ta del av Ayn Rands analys (i Playboy!) av kärlekens väsen:

When you are in love, it means that the person you love is of great personal, selfish importance to you and to your life. If you were selfless, it would have to mean that you derive no personal pleasure or happiness from the company and the existence of the person you love, and that you are motivated only by self-sacrificial pity for that person’s need of you. I don’t have to point out to you that no one would be flattered by, nor would accept, a concept of that kind. Love is not self-sacrifice, but the most profound assertion of your own needs and values. It is for your own happiness that you need the person you love, and that is the greatest compliment, the greatest tribute you can pay to that person.

Det är inte så vanligt att se på kärleken på detta sätt, även om det inte är helt förvånande för en person som har författat en bok med titeln The Virtue of Selfishness. Läs lite mer om Rands syn på kärlek här (och lite mer om min syn på kärlek här).

Written by Niclas Berggren

13 februari 2011 at 14:55

Publicerat i egoism, filosofi, kärlek

God ekonomi, fler röster

Sittande regeringar brukar gynnas av en välmående ekonomi i politiska val. Hur kommer det sig? Den nya studien ”Politicians’ Luck of the Draw: Evidence from the Spanish Christmas Lottery” kanske bidrar med ett svar:

It is well known that incumbent politicians tend to receive more votes when economic conditions are good. In this paper we explore the source of this correlation, exploiting the exceptional evidence provided by the Spanish Christmas Lottery. This is a unique lottery: 75% of Spaniards play, sharing tickets, and every year at Christmas 0.3% of the Spanish GDP is at stake. Because winning tickets are mostly sold by one lottery outlet, winners tend to be geographically clustered. These features allow us to study the impact of exogenous good economic conditions on voting behavior. We find that incumbents receive significantly more votes in winning provinces.

Forskarna menar att detta indikerar att väljarna inte belönar politiker för att de, genom reformer av olika slag, har förbättrat deras ekonomi — eftersom den förbättrade ekonomin följer av ett slumpmässigt lotteri. Snarare torde det röra sig om en allmänt positiv sinnesstämning som får väljarna att bli mer välvilligt inställda till de styrande politikerna (eller till status quo). En alternativ tolkning är att väljarna (irrationellt) faktiskt tror att politikerna ligger bakom och belönar dem.

Written by Niclas Berggren

13 februari 2011 at 4:47

Publicerat i forskning, politik, spel, val

Är förstfödda verbalt duktigare?

Ja, enligt studien ”Does the Birth Order Affect the Cognitive Development of a Child?”, publicerad i Applied Economics:

I find that being the first-born is beneficial even after controlling for (nonlinear) effects of family size and child characteristics. The verbal ability of first-borns is about one-tenth of a SD higher than for children in the middle of the birth order. There is no evidence that last-borns fare better than intermediate children.

En möjlig förklaring är att resurserna i familjen blir lägre per barn när barnen blir fler. Nå, förstfödda må vara mer språkligt begåvade än sina syskon — men det finns tecken på att de också är mer egoistiska och mindre tillitsfulla. Är det då netto bättre eller sämre att vara förstfödd?

Written by Niclas Berggren

12 februari 2011 at 14:50

Publicerat i barn, familjen

Påverkar kvinnor män?

Ja, i alla fall deras kognitiva förmåga, enligt studien ”Interacting with Women Can Impair Men’s Cognitive Functioning”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology:

The present research tested the prediction that mixed-sex interactions may temporarily impair cognitive functioning. Two studies, in which participants interacted either with a same-sex or opposite-sex other, demonstrated that men’s (but not women’s) cognitive performance declined following a mixed-sex encounter. In line with our theoretical reasoning, this effect occurred more strongly to the extent that the opposite-sex other was perceived as more attractive (Study 1), and to the extent that participants reported higher levels of impression management motivation (Study 2).

Är det bäst för männen att hålla sig för sig själva, kanske? Kan detta resultat t.ex. tala för enkönade skolklasser (vilket även kan tänkas gynna flickor)?

Se även inläggen ”Vackra schackspelare” och ”Effekten av en vacker kvinna”.

Written by Niclas Berggren

12 februari 2011 at 4:37

Publicerat i forskning, intelligens, kön

Musik man blir glad av

Written by Niclas Berggren

11 februari 2011 at 15:47

Publicerat i musik

Nyliberal psykologi

Ett växande forskningsfält lokaliserar grunden för politiska uppfattningar i psykologi. Vi tycker nog inte bara som vi gör på basis av förutsättningslös, förnuftsmässig analys. I en ny studie, ”Understanding Libertarian Morality: The Psychological Roots of an Individualist Ideology”, undersöks vad som utmärker och förklarar libertarianers (eller ”nyliberalers”, som den svenska termen måhända lyder) politiska hållning. Forskarna presenterar följande tre prediktioner, som de också finner stöd för empiriskt:

1) Libertarians will value liberty more strongly and consistently than liberals or conservatives, at the expense of other moral concerns.
2) Libertarians will rely upon reason more – and emotion less – than will either liberals or conservatives.
3) Libertarians will be more individualistic and independent compared to both liberals and conservatives.

Jag tror personligen, baserat på introspektion och personliga erfarenheter, att det ligger mycket i dessa resultat, även om metoden, med enkätsvar och ett troligen icke-representativt urval, har sina begränsningar. Frihet, förnuft, känslokyla, individualism: det känner jag igen mig i! Jag skulle vara intresserad av att utröna, i en förfinad studie, hur olika typer av libertarianer skiljer sig åt. Man kan t.ex. skilja på rättighetsetiskt och konsekvensetiskt grundade libertarianer, och i det senare fallet är nog frihet ofta inte det yttersta målet utan snarare det medel som bäst anses leda till önskvärda konsekvenser (t.ex. lycka). Min gissning är att sådana libertarianer trots allt värderar frihet något svagare än rättighetsetikerna, att de använder förnuftet mer (men jag gissar att rättighetsetikerna säger att de använder det mer) och att de är något mer empatiska och kollektivistiska. Jämfört med socialliberaler, socialdemokrater, kommunister, konservativa och annat löst folk är de dock, skulle jag tro, på alla tre punkter ovan annorlunda. Sådan här forskning gillar jag!

Written by Niclas Berggren

11 februari 2011 at 4:59

Skillnaden mellan en snobb och en excentriker

Mark Oppenheimer har skrivit en fascinerande essä om snobbism: vad den är och vilka dess för- och nackdelar är. Bl.a. gör han följande intressanta distinktion:

Snobbery is the most self-aggrandizing of dispositions, but it is not self-centered. Somebody who truly does not care what other people think—we might call her an eccentric—is not a snob, even if she bears traces of elitism. My friend George, for example, is famous for wearing bowties and blazers everywhere, even to casual brunches. He attended all the fanciest schools, was a fencer in college, and is a partner in a white-shoe Boston law firm. But he is so clearly more interested in self-expression than in what other people think of him that nobody would dare call him a snob. He’s not trying to prove anything by how he lives; he just cannot imagine living otherwise. A man who wears a bowtie to brunch on a Sunday morning is almost inviting derision, and it is a sign of his supreme self-confidence that he persists in doing so. The snob, by contrast, can never quite forget what other people think of him.

Jag undrar här om man inte kan och bör göra en distinktion mellan intellektuell och fysisk snobbism, där den förra rör attityder till andras uppfattningar och sätt att tänka och där den senare rör attityder till andras ägodelar och sätt att presentera sig för världen. Själv känner jag mig lätt obekväm i närvaro av fysiska snobbister, då jag själv (i allt högre grad) har kommit att strunta i sådant som vilka kläder jag har på mig, vilket förstås noteras och ogillas av snobbisterna. (Eller så gillas det, eftersom det får dem att känna sig finare, men jag får i vilket fall en känsla av ogillande, vilket säkert är meningen.) Däremot kan jag erkänna att jag har smått snobbistiska drag på det intellektuella området. Apropå Oppenheimers distinktion tycker jag om intellektuella excentriker. (Urtypen: Russell.) De tycks dock färre än såväl intellektuella snobbister (som jag kan hantera väl) som fysiska excentriker (som jag också känner mig obekväm inför).

För den man som intresserar sig för stil rekommenderar jag Manligheter.

Written by Niclas Berggren

10 februari 2011 at 14:50

Publicerat i ego

Ljus som tecken på tillväxt

William Easterly presenterar uppsatsen ”Measuring Economic Growth from Outer Space”, som har följande ansats:

GDP growth is often measured poorly for countries and rarely measured at all for cities or subnational regions. We propose a readily available proxy: satellite data on lights at night.

Följande bild visar hur användande av ljusanvändning kan användas som ett sätt att mätta välstånd och tillväxt, i detta fall för Nord- och Sydkorea. Man anar tillväxt i det ena fallet.

Om förklaringen till skillnaden i ekonomisk utveckling i dessa båda länder, se sektion 3 i bokkapitlet ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-Run Growth”:

Korea was split into two, with the two halves organized in radically different ways, and with geography, culture and many other potential determinants of economic prosperity held fixed. Thus any differences in economic performance can plausibly be attributed to differences in institutions.

Written by Niclas Berggren

10 februari 2011 at 5:03

Publicerat i tillväxt, välstånd

Skönhet i solsken

Cameron Houle har såväl fina läppar som tilltalande hängbyxor:

Written by Niclas Berggren

9 februari 2011 at 15:50

Publicerat i skönhet

Döttrar påverkar domare

Jag har tidigare rapporterat att förekomsten av barn och deras kön verkar kunna påverka politiska uppfattningar. Nu visar studien ”Female Socialization: How Having Daughters Affect Judges’ Voting on Women’s Issues” att även domare tycks påverkas i sitt dömande:

Social scientists have long maintained that women judges might behave different than their male colleagues (e.g., Boyd et al. (2010)). This is particularly true when it comes to highly charged social issues such as gender discrimination, sexual harassment, and the status of gender as a suspect classification under federal law. Less studied has been the role that a judge’s family might have on judicial decision making. For example, we may think that a male judge with daughters might have different views of gender discrimination and sexual harassment than a male judge without any daughters. This paper takes a look at the question causally by leveraging the hypothesis that, conditional on the number of total number of children, the probability of a judge having a boy or a girl is independent of any covariates (Washington 2008). Looking at data from the U.S. Courts of Appeals, we find that conditional on the number of children, judges with daughters consistently vote in a more liberal fashion on gender issues than judges without daughters. This effect is particularly strong among Republican appointed judges and is robust and persists even once we control for a wide variety of factors. Our results more broadly suggest that personal experiences — as distinct from partisanship — may influence how elite actors make decisions, but only in the context of substantively salient issues.

Den praktiska juridiken framstår ofta som en kylig och objektiv verksamhet, men det kan finnas skäl att inte utgå ifrån det. Annan forskning tyder även på att kön kan påverka straffets längd, vilket också etnisk tillhörighet kan göra.

Written by Niclas Berggren

9 februari 2011 at 4:44

Nationalekonomins moraliska kärna

Harvards Ed Glaeser:

Economists are often wary of moral exhortation, as many see the harm so often wrought by arguments that are long on passion and short on sense. But don’t think that our discipline doesn’t have a moral spine beneath all the algebra. That spine is a fundamental belief in freedom.

Glaeser ger nationalekonomers försvar av frihandel som exempel och menar att detta försvar inte bara handlar om BNP-maximering utan om just en värdering av frihet, på grunder som Milton Friedman uttryckte på detta sätt:

The most important single central fact about a free market is that no exchange takes place unless both parties benefit.

Om det finns en värdering av frihet i själva ämnet, förklarar det att nationalekonomer i genomsnitt förefaller relativt borgerligt orienterade?

Written by Niclas Berggren

8 februari 2011 at 15:00

Vad förklarar beteendeekonomin?

Tim Harford uppmärksammar den nya studien ”As-If Behavioral Economics: Neoclassical Economics In Disguise?”, som innehåller en kritik mot beteendeekonomin:

Behavioural economists point out cases where our decisions don’t match neoclassical theory, and thus the ”as if” defence fails. But Gegerenzer and Berg complain that behavioural economists have retained the neoclassical incuriosity about why we act as we do. Instead, they have modified the neoclassical model until its predictions fit our observed choices, and then fallen back on the same ”as if” story.

Med andra ord: när beteendeekonomer förkastar Friedmans metodologiska syn tycks de ha förhastat sig. Detta är en tänkvärd kritik. En annan (relaterad) del i uppsatsen som tycks mig väsentlig är i linje med vad bl.a. John ListVernon Smith och Gary Becker tidigare har påpekat:

In spite of hundreds of papers that purport to document various forms of ”irrationality” (e.g., preference reversals, deviations from Nash play in strategic interaction, violations of expected utility theory, time inconsistency, non-Bayesian beliefs), there is almost no evidence that such deviations lead to any economic costs. Thus—separate from the lack of evidence that humans make highstakes decisions by solving constrained optimization problems—much of the behavioral economics research program is predicated on an important normative hypothesis for which there is, as yet, very little evidence.

Beteendeekonomin har tveklöst kommit för att stanna, men bör, liksom alla forskningsprogram, granskas också i sina fundament och i termer av sin övergripande relevans.

Tips: Bengt Kriström.

Written by Niclas Berggren

8 februari 2011 at 4:29

Filosof om heminredning

Wittgenstein:

All I want to say today is: there is NO way of keeping a CARPET clean. I REFUSE to ever live in a room which has one.

Written by Niclas Berggren

7 februari 2011 at 15:31

Publicerat i filosofi, humor, inredning

Varför vill lågutbildade inte vidareutbilda sig?

Ofta betonas utbildning som en nyckel till framgång, såväl för individer som för länder. Ed Glaeser anför t.ex. följande:

[N]o variable from 1900 better explains success in 2000 than investment in education.

Den nya nederländska studien ”Why Do Low-Educated Workers Invest Less in Further Training?” undersöker hur det kommer sig att lågutbildade inte vidareutbildar sig i så hög grad:

Several studies document the fact that low-educated workers participate less often in further training than high-educated workers. The economic literature suggests that there is no significant difference in employer willingness to train low-educated workers, which leaves the question of why the low educated invest less in training unanswered. This paper investigates two possible explanations: Low-educated workers invest less in training because of 1) the lower economic returns to these investments or 2) their lower willingness to participate in training. Controlling for unobserved heterogeneity that can affect the probability of enrolling into training, we find that the economic returns to training for low-educated workers are positive and not significantly different from those for high-educated workers. However, loweducated workers are significantly less willing to participate in training. This lesser willingness to participate in training is driven by economic preferences (future orientation, preference for leisure), as well as personality traits (locus of control, exam anxiety, and openness to experience).

Detta resultat antyder att trots att arbetsgivare erbjuder vidareutbildning i lika hög grad till låg- som högutbildade och trots att avkastningen på vidareutbildning är lika hög för låg- och högutbildade, ägnar sig de förra i betydligt mindre utsträckning åt vidareutbildning. Ska man inte respektera deras preferenser? Eller ska man på olika sätt (hur, i så fall?) försöka få dem att vidareutbilda sig ändå?

Se även inlägget ”Vad gav välstånd: arbetsetik eller läskunnighet?”.

Written by Niclas Berggren

7 februari 2011 at 4:58

Publicerat i forskning, skolan, utbildning

Nummer 33

Hans Hartung, T1937-33 (1937), 97,0 x 130,0 cm:

Written by Niclas Berggren

6 februari 2011 at 15:13

Publicerat i konst

Intelligent musiksmak

Det verkar som om smaken för klassisk musik varierar grupper emellan i samhället. Vad beror en sådan variation på? En faktor av potentiell betydelse lyfts fram i studien ”Why More Intelligent Individuals Like Classical Music”, publicerad i Journal of Behavioral Decision Making:

Recent work on the evolution of music suggests that music in its evolutionary origin was always vocal and that purely instrumental music is evolutionarily novel. The Savanna-IQ Interaction Hypothesis would then imply that more intelligent individuals are more likely to prefer purely instrumental music than less intelligent individuals, but general intelligence has no effect on the preference for vocal music. The analyses of American (General Social Surveys) and British (British Cohort Study) data are consistent with this hypothesis.

Detta kan vara en förklaring. En annan (troligen lika kontroversiell) skulle kunna vara den kausalt motsatta, som ofta kallas ”Mozart-effekten”: att lyssnande på klassisk musik ökar intelligensen. Den har dock svagt stöd:

On the whole, there is little evidence left for a specific, performance-enhancing Mozart effect.

En tredje möjlig förklaring kan vara att personer som råkar vara intelligenta av andra skäl lär sig att tycka om klassisk musik: kanske är intelligens knuten till vissa sociala normer som betonar vikten av en sådan musiksmak.

Written by Niclas Berggren

6 februari 2011 at 4:31

Publicerat i forskning, intelligens, musik

Politisk motsägelsefullhet

Är inte två saker märkliga?

  1. Att personer som vurmar för miljön och som därför i regel förespråkar högre elpris i syfte att dämpa elkonsumtionen nu klagar på att ”avregleringen” och ”liberaliseringen” av elmarknaden resulterar i högre elpris.
  2. Att personer som vurmar för finansiell stabilitet och som därför i regel förespråkar högre ränta i syfte att dämpa kreditexpansionen nu klagar på att regeringen vill ”sälja ut” och ”privatisera” SBAB, då det kan förväntas leda till högre ränta för dem som vill ta lån.

En gissning är att dessa personer är vänsterympatisörer som visserligen är för ett högre elpris och högre ränta men som i ännu högre grad är emot allt som kan kallas (men som inte alltid är genuin) privatisering, avreglering eller liberalisering. Fastän konsekvenserna är goda, givet deras egna uppfattningar, går det inte riktigt att erkänna det. Finns andra förklaringar? Eller har jag missuppfattat något?

Written by Niclas Berggren

5 februari 2011 at 15:19

Publicerat i politik, socialism

Ett farligt jobb

Den nya studien ”Killing Kings”, accepterad för publicering i British Journal of Criminology, undersöker hur kungar har dött genom historien. Sammanfattningsvis:

Killing Kings … is a statistical study of the demise of 1,513 monarchs in 45 European monarchies over the period 600 to 1800. It reveals that almost a quarter (22 per cent) of all royal deaths were bloody – accidents, battle deaths and killings – and that 15 per cent of all deaths were outright murder. ”The toll of 15 per cent corresponds to an average rate of 10 murders for every 1000 years of life as a monarch – far higher than the homicide rate for even the most troubled areas of the world today. This rate is higher than the threshold for ‘major combat’ among soldiers engaged in a contemporary war. It demonstrates the intense violent rivalry for domination among historical European political elites,” said Eisner.

Det fyra vanligaste dödsorsakerna: rivalitet om tronen; strid om territorium; personlig upprördhet och vilja till hämnd; samt ”vanliga” människor som beslöt sig för att döda monarken. Det kanske är bäst för kungarna (och drottningarna) själva att de numera är tämligen maktlösa. (Det utgör dock inte ett tillräckligt argument mot republik, anser jag.)

Written by Niclas Berggren

5 februari 2011 at 4:09

Publicerat i död, forskning, historia, monarki

Är bubblor så hemska?

Göran Rosenberg, denne expert på världsekonomins verkningar, skriver om bubblor:

Modellen för vår tids bubblor är såvitt jag kan förstå den globala finanskapitalismen som knappt hunnit slå i marken förrän den likt en fågel Fenix återuppstår igen. De banker och finansinstitut som nyss satte samhällsordningen på spel tjänar åter pengar som aldrig förr och delar ut bonusar som om ingenting hänt och tillhandahåller bostadskrediter på villkor som är fortsatt ohållbara. I stället för att låta en radikalt ny erfarenhet (finanskraschen) förändra vår bild av verkligheten överlåter vi mötet med verkligheten åt kommande generationer.

Det jag saknar i Rosenbergs dramatiska ”analys”, och som jag för övrigt även saknar i mången österrikisk analys, är en diskussion av frågan om ett system med spruckna bubblor verkligen är hemskt, allt beaktat. Min poäng, som jag utvecklar något här, är att även om bubblor spricker och orsakar misär är det mycket möjligt att de dessförinnan (och därefter) skapar större fröjd, jämfört med en ”stabil” situation utan spruckna bubblor. Det kan i vilket fall inte uteslutas a priori att den samlade, diskonterade välfärden är större i ett ekonomiskt system med återkommande bubblor som spricker än i ett ekonomiskt system utan (eller med betydligt färre) sådana bubblor.

Se även inläggen ”Kriser är inte så farliga””Vän av marknadsekonomin trots krisen”, ”Perspektiv på krisen””Ska vi klandra marknadsekonomin för krisen?” och ”Utgör krisen skäl att byta ekonomiskt system?”.

Written by Niclas Berggren

4 februari 2011 at 9:49

Vikten av att nya företag kan utmana gamla

Om etablerade företag inte utmanas av nya är risken att de fortlever med låg produktivitet: värden som kunde ha skapats skapas då inte. Ett hinder för att de gamla aktörerna på en marknad ska utmanas är kostnader för att starta och driva nya företag, kostnader som inte minst bestäms av lagar och regler. Kostnaderna varierar mellan länder: i Danmark utgör de ca 2,3 procent av BNP och i USA 3 procent — medan motsvarande siffror i Italien är 21,7 procent och i Spanien 32,8 procent. Den nya studien ”The Regulation of Entry and Aggregate Productivity” indikerar att adminstrativa kostnader för att starta nya företag som konkurrerar med gamla har en negativ effekt på välståndsutvecklingen:

This paper has analyzed the effect of small shifts in entry cost in a dynamic stochastic model of heterogeneous firms with technology adoption. Results fit the observed patterns qualitatively, and correspond to 10 to 20% of observed differences: a country with lower entry cost has higher productivity and output despite lower capital intensity, and it has higher firm turnover. Notably, the consumption loss caused by increasing administrative entry cost is a multiple of the direct burden of the regulation.

Sambandet illustreras i denna figur:

Studien klargör vikten av ett enkelt, lätthanterligt och transparent regelverk för nya företag som möjliggör konkurrens.

Written by Niclas Berggren

4 februari 2011 at 5:20

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: