Nonicoclolasos

Rättvisa skatter?

Via Greg Mankiw hittar jag denna tabell, som anger vilken andel av inkomstskatter och arbetsgivaravgifter som den tiondel som har högst inkomst betalar, vilken andel av de totala inkomsterna som denna tiondel tjänar samt kvoten mellan skatteandel och inkomstandel:

Man kan notera att de tio procent som tjänar mest i Sverige betalar nästan exakt lika stor andel i inkomstskatt och arbetsgivaravgfiter som deras inkomster utgör andel av de totala inkomsterna — och att siffran i USA är hela 1,35. Notera dock att denna sammanställning endast inkluderar inkomstskatter och arbetsgivaravgifter: säkerligen ser siffrorna annorlunda ut för andra typer av skatter. Min fråga är i vilket fall: Är det rent allmänt rimligt att använda en kvot av det här slaget som rättvisemått och uppnås i så fall störst rättvisa vid kvoten 1,0? Jag är nyfiken på hur ni besvarar frågor som dessa och inkluderar därför en omröstning. Motivera gärna i kommentarfältet.

About these ads

Written by Niclas Berggren

31 mars 2011 at 5:10

19 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hur pålitlig är statistiken? Har verkliga inbetalningar jämförts eller teoretiska skattesatser? Även om det skulle vara det förra, hur har fastställts hur mycket folk tjänar? Har helt enkelt taxeringen lagts till grund? Men den är ju påverkad av skatteplanering och därför nästan garanterat missvisande?

    Jag undrar hur långt metoden håller helt enkelt.

    Jakob Heidbrink

    31 mars 2011 at 7:12

  2. Man måste skilja på vad som är rättvist, och vad som är bra (som definieras som den kvot som maximerar den givna målfunktionen). Den rättvisa kvoten skulle vara betydligt större än den bästa kvoten.

    Det finns också en koordineringsproblematik, så att den bästa kvoten i en kooperativa lösning (där länder kommer överrens) är betydligt högre än den bästa icke-kooperativa lösningen.

    Olof Johansson-Stenman

    31 mars 2011 at 7:37

  3. Kvoten är en sak. En annan fråga är hur nivåerna (på täljaren och nämnaren) ska ses i ett rättviseperspektiv. Man kan exempelvis tänka sig att två länder båda har kvoten 1 men att nivåerna i det ena landet är 5 % och i det andra landet 50 %. Vilket är mest rättvist? Säg det, den som kan.

    Nek:are

    31 mars 2011 at 8:42

  4. Retfærdigt afhænget vel også af, hvad pengene bruges til og hvor effektivt de bruges? I et land går skatteindtægterne måske til at finansiere offentlige goder, der er til gavn for den brede befolkning, men ikke leveres særligt effektivt. I et andet land går skatteindtægter fra de samme borgere til at finansiere støtte til særinteresser, og støtten gives effektivt. Hvilket land har det mest retfærdige system?

    Christian Bjørnskov

    31 mars 2011 at 10:08

  5. Niclas eller någon annan, jag förstår inte hur det här resultatet kan vara rätt. Har vi inte progressiva skatter i Sverige, med statlig skatt bara för tillräckligt höga inkomster, och dessutom värnskatt? Hur kan kvoten då vara 1,0? Snälla, förklara. Eller kom iaf med något rimligt förslag på en förklaring.

    Noterar iaf att de 10 % med högst inkomst betalar 26,7 % av den totala inkomstskatten, vilket trots allt ändå visar att ”rika” faktiskt också bidrar med mer.

    Lennart W

    31 mars 2011 at 10:41

  6. Snygg statistik. Men som Herr Heidbrink misstänksamt antyder, is this really all?

    Kristian Grönqvist

    31 mars 2011 at 12:28

  7. Lennart W: Jag delar din oförståelse till detta resultat. Om det stämmer så är ju alla det där pratet om ”den svenska modellen”, där de rika delar med sig etc etc ren och skär lögn. Det är ju, enligt tabellen, i USA, som de rika delar med sig.

    Dock måste jag påtala att för att de 10% ska betala 10% av inkomstskatterna så krävs att man har kapitationsskatt, dvs att alla betalar lika mycket skatt, i kr. Dvs, om man är arbetslös eller sjuk så är det inte bara så att man inte får några bidrag, utan man måste betala flera tusen kr i månaden i skatt.

    David Bergkvist

    31 mars 2011 at 14:14

  8. Den som inte får ihop ekvationen kan gå till referensen i inlägget och klicka sig vidare till en djupare diskussion.
    En anledning till detta märkliga resultat är att det i större utsträckning är människor med lägre inkomst som tar del av skatten i form av bidrag. Om X och Y betalar T*Inkomst i skatt var men Y får tillbaks T*Inkomst i bidrag är progressiviteten högst närvarande.

    David

    31 mars 2011 at 19:49

  9. David: Tyvärr blir jag inte mycket klokare av din förklaring (eller av att läsa de djupare diskussionerna). Visst, det finns andra faktorer än progressiviteten hos inkomstskatten som avgör hur mycket höginkomsttagare får dela med sig av sina inkomster. Men detta förklarar ju ändå inte hur det kommer sig att tabellen påstår att det svenska inkomstskattesystemet inte är progressivt alls.

    David Bergkvist

    31 mars 2011 at 21:31

  10. Fast avgörs progressiviteten av den där kvoten? Eller av att de 10 procent som tjänar mest betalar mer än 10 procent av skatterna? Om de 90 procent som tjänar minst bara betalar 73,4 procent av skatterna är systemet progressivt skulle jag hävda.

    Frank

    31 mars 2011 at 21:38

  11. Mankiw återger en av artikelförfattarna:

    ”…so it doesn’t include taxes that are not directly paid by households, since these are not included in income surveys”

    och

    ”As others have pointed out this measure includes all direct taxes on individuals so it includes income taxes and employee social security contributions, but not employer payroll taxes.”

    Där försvinner väl rätt stor del av den verkliga skatteinbetalningen per arbetande svensk? Eller så missförstår jag.

    Harald

    31 mars 2011 at 22:42

  12. Frank: Progressivitet betyder att man betalar högre procentuell inkomstskatt ju högre inkomst man har. Om de 10% med högst inkomster betalade 10% av all skatt så skulle det betyda att alla betalar lika mycket i skatt, i kr, inte i procent. Alltså är det inte progressivt bara för att de 90% med lägst inkomst bara betalar 73.4% av alla skatter.

    David Bergkvist

    31 mars 2011 at 22:54

  13. Det här visar klart och tydligt att det är en myt att Sveriges överklass skulle vara hårt beskattad. Att gå så långt som extremisterna på andra sidan Atlanten kanske vore att ta i, men kan vi inte mötas halvvägs och höja skatterna för de rikaste med 15-20 %?

    William

    31 mars 2011 at 22:55

  14. David B

    Nu kommer vi till det svåra. Är det kartan eller verkligheten som gäller?

    Kristian Grönqvist

    1 april 2011 at 0:20

  15. Kristian Grönqvist: På vilket sätt finns det en skillnad mellan kartan och verkligheten i detta fallet?

    David Bergkvist

    1 april 2011 at 0:27

  16. Fundering: Kan det kanske vara så att svenska höginkomsttagare som grupp också ”råkar” ha större avdrag och skatteruduktion som kompenserar för progressiviteten i själva skatteskalorna? Själv har jag t.ex. ett (alldeles för stort..) BR-lån som ger rätt till en skattereduktion på 30 % av räntekostnaden. Dvs min löneskatt är iaf mindre än %-en enl. skattetabellen.

    Värdepappershandel måste också påverka negativt. Varje år man går med förlust, får man reducerad löneskatt med 21 % av förlusten (upp t.o.m. 100 000 kr förlust, tror jag). Å andra sidan får man betala 30 % av vinsten under de år man har vinst, men då är det ju skatt på inkomst från kapital och inte löneskatt.

    Båda dessa effekter torde vara större för just höginkomsttagare, och därför reducera den faktiska progressiviteten. Om jag nu fattar detta rätt.

    Lennart W

    1 april 2011 at 10:53

  17. David

    Om vi tex antar att ovanstående tabell är kartan, så representerar Lennarts förklaring mer verkligheten.

    Kristian Grönqvist

    1 april 2011 at 17:55

  18. svensk beskattning av individer består av tre huvudsakliga delar: kommunalskatt, statlig inkomstskatt samt moms.

    kommunalskatten är en plattskatt (samma procentsats på all inkomst ovanför grundavdraget) och står för en större del av skattekostnaden än den statliga inkomstskatten.

    statlig inkomstskatt är progressiv i tre steg (ingenting under brytpunkten, 20% ovanför första brytpunkten och 25% ovanför värnskattebrytpunkten.

    den tredje och för staten viktigaste skattekomponenten moms är i praktiken regressiv, dvs låginkomsttagare betalar en större andel av sin inkomst i skatt eftersom de konsumerar en större del av sin inkomst.

    (till detta kommer att de inkomstskatter vi kallar arbetsgivaravgifter också är platta.)

    den svenska modellen är inte en modell som utjämnar inkomstskillnader genom beskattning, det är en modell som beskattar alla men framförallt låg- och medelinkomsttagare hårdare än de flesta länder och som sedan transfererar dessa pengar till huvudsakligen medelinkomsttagare (i absoluta tal) eller huvudsakligen till låginkomsttagare (om man tittar på transfereringarnas andel av totalt disponibelt konsumtionsutrymme).

    om ovanstående resonemang är felaktigt i något avseende är jag tacksam för korrigeringar. min slutsats är att den viktiga skattedebatten inte är progressiviteten, utan den faktiska regressiviteten i systemet.

    hojo

    2 april 2011 at 2:29

  19. Kristian Grönqvist: Men tabllen och Lennart W:s förklaring av tabellen står ju inte i strid med varandra.

    David Bergkvist

    4 april 2011 at 15:42


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: