Nonicoclolasos

Är experter i filosofi att lita på?

I ”Persistent Bias in Expert Judgments about Free Will and Moral Responsibility: A Test of the Expertise Defense”, accepterad för publicering i Consciousness and Cognition, testas om experters moraliska intuitioner på ett viktigt filosofiskt område är att lita på:

Many philosophers appeal to intuitions to support some philosophical views. However, there is reason to be concerned about this practice as scientific evidence has documented systematic bias in philosophically relevant intuitions as a function of seemingly irrelevant features (e.g., personality). One popular defense used to insulate philosophers from these concerns holds that philosophical expertise eliminates the influence of these extraneous factors. Here, we test this assumption. We present data suggesting that verifiable philosophical expertise in the free will debate—as measured by a reliable and validated test of expert knowledge—does not eliminate the influence of one important extraneous feature (i.e., the heritable personality trait extraversion) on judgments concerning freedom and moral responsibility. These results suggest that, in at least some important cases, the expertise defense fails.

Även experters filosofiska uppfattningar verkar alltså kunna bestämmas av icke-intellektuella faktorer, som personlighet. Detta är i linje med tidigare forskning, som antyder att filosofiska experter är lika människor i allmänhet i tänkande och beteende: se t.ex. härhär och här. Ändå är vi många som hänvisar till stora filosofer allt som oftast.

About these ads

Written by Niclas Berggren

2 juli 2011 at 5:20

8 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Filosofi är inte en vetenskap utan föregår alla vetenskaper. Ergo, disciplinen är inte pålitligt på samma sätt som vetenskap (vilket förstås inte innebär att det är ”dåligt” eller ”slöseri med tid”, som vissa här är snabba på att säga).

    Sen har jag förstås svårt att se hur någon kunde vara ”expert på filosofi” över huvud taget, myten om filosofen verkar t.o.m. mer utbredd än myten om vetenskapsmannen. Men den har förstås haft bra mycket längre tid på sig.

    Skymning

    2 juli 2011 at 6:13

  2. Ang. artikeln: Om ”experter i filosofi” nu påstår att deras resonemang på något sätt vore jämförbart med vetenskaplig evidens vore det både oansvarigt och högfärdigt. Om andra tolkar dem så är dessa andra väldigt naiva. Filosofer tänker, de tolkar och resonerar, men de mäter inte. De presenterar inte på något sätt fakta — även om vissa får det att låta så — utan som mest möjliga och mer eller mindre stringenta sätt att förstå fakta och företeelser.

    Slutsatsen att ”in at least some important cases, the expertise defense fails” låter på tal om det mer än lovligt godtrogen. Så snart något slags tolkning kommer in i bilden är det helt givet att tolkaren, medvetet eller ej, påverkats av annat än det rena förnuftet. Frågan är då hur pass väl tolkningen stämmer med andra, inte om den är ofelbar eller ej.

    Skymning

    2 juli 2011 at 6:38

  3. Filosofer kan man i princip aldrig lita på. De är i princip som människor i allmänhet. Filosofens uppgift är ju att pröva i tanken. Men många drabbas av ett svårartat gudskomplex. Vilket är svårt att frigöra sig ifrån. Väldigt många filosofer förälskar sig i sina ideer och förväxlar dem med verkligheten.
    Men utan de duktiga filosoferna vore livet oändligt tråkigt. Att intellektuellt spåna är en sysselsättning, som även lämpar sig för oss amatörer. Och som med all sport, med lite vägledning så blir det mycket intressantare.

    Kristian Grönqvist

    2 juli 2011 at 11:34

  4. Vad avgör en filosofs framgång? Antalet sidor där varje filosof diskuteras i erkända filosofihistorier. Detta mått anger i vilken utsträckning olika filosofers tankar förs vidare till efterföljande generationer.

    ”På grundval av dessa data delar sociologen Randall Collins in filosofer i stora, sekundära och små filosofer. I The Sociology of Philosophies har inte mindre än 2 670 filosofer delats in i dessa tre kategorier. Av Collins data går exempelvis att utläsa att den moderna europeiska filosofin mellan 1600 och 1900 har producerat 19 stora, 61 sekundära och 350 små filosofer. De stora filosoferna har enligt Collins beräkningar i genomsnitt flera nätverkskontakter med stora filosofer ur föregående generation och med framgångsrika generationskamrater än vad andra kategorier har. Storhet föder således storhet i en oavbruten rörelse genom generationerna.

    Det som förmedlas genom nätverkskontakter är kulturellt kapital (KK) och EE. Genom personliga kontakter med framstående filosofer lär man sig vilka idéer som är i ropet och hur man griper sig an dem, det vill säga man förvärvar KK. Tänkare som rör sig i den intellektuella världens periferi får däremot ta del av nytt och banbrytande KK först efter det att det har cirkulerat i de inre kretsarna. Dessa filosofer kommer alltid att vara för sent ute med att publicera nya idéer. För att verkligen lyckas behöver man således ta sig in i de nätverk där EE och KK är i omlopp. En begåvad autodidakt blir sällan någon stor filosof. Det viktigaste som förmedlas genom nätverkskontakter är emellertid EE. Det är synnerligen motiverande att få sina framstående lärares uppmärksamhet och erkännande. Den kreativa gnista som tänds av vetskapen att man är ett ”framtidslöfte” eller den som ska ”ta nästa stora steg inom filosofin” kan vinnas bara genom nätverkskontakter. Sommaren 1912 besökte Ludwig Wittgensteins syster Hermine sin 23-årige bror i Cambridge. Vid ett tillfälle sade Bertrand Russell till henne när Wittgenstein var närvarande: ”Vi väntar oss att nästa stora steg inom filosofin kommer att tas av er bror.” Lägg märke till vi-formen. Det fanns således en hel grupp av framstående filosofer och intellektuella som laddade den unge Wittgenstein med EE. Men återigen: Wittgenstein är som person inte oersättlig. Han är, med Collins terminologi, bara en nod i flödena av EE och KK genom nätverken av filosofer.”

    http://signum.se/signum/template.php?page=read&id=3986

    Suzy

    2 juli 2011 at 12:09

  5. Suzy

    Jag kan i viss mening hålla med Dig. Dock inte med själva analysen. De filosoferna som räknas, är de som bryter ny mark. En cowerartist förblir alltid en cowerartist.
    Och det kan sägas att de inte uppstår från ingenstans. De uppstår ifrån att de gamla hundarna bara är gamla, mätta och nöjda. Och naturligtvis för att utvecklingen på det kunskapsmässiga planet förändras med den hastighet den gör. Guds bristande existens till trots, har hans politiska förmåga har fortfarande viss relevans, i vissa länder är han fortfarande en förutsättning för filosofin.

    Kristian Grönqvist

    2 juli 2011 at 13:42

  6. kristian,

    Visst måste tänkandet vara vasst och nytt, men om det sker i enskildhet utan gynnsamt socialt sammanhang, får de ingen historisk relevans.

    Suzy

    2 juli 2011 at 14:44

  7. Suzy

    Jag förstod förvisso vad Du menade. Men tror Du inte att den akademiska världens dinosaurier till ett visst mått också begränsar det nya tänkandet.

    Kristian Grönqvist

    2 juli 2011 at 19:22

  8. ”Skymning” pekar på ngt viktigt: man kan inte vara expert i filosofi. Att på allvar , som n gör, framställa idén om en expert i filosofi avslöjar obildning.

    Kaj B. Genell

    7 augusti 2012 at 8:42


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: