Nonicoclolasos

Olycka av ojämlikhet

Om ojämlikhet ger upphov till olycka därför att människor som har mindre ekonomiska resurser upplever sig relativt fattiga när de noterar andras större ekonomiska resurser, har jag två reflexioner.

  1. Borde inte effekten av ojämlikhet på olycka vara mindre om de med allra högst inkomster drar ifrån övriga, jämfört med om skillnaderna ökar längre ner i inkomstfördelningen? Om olycka av ojämlikhet följer av att vissa noterar att andra drar ifrån, och om personer med vanliga inkomster aldrig råkar på personer med toppinkomster, torde det inte spela någon större roll om de senare tjänar 15 eller 20 gånger mer än de förra för vanliga inkomsttagares olycka. Det verkar också vara just så, att den ökade ojämlikheten i Sverige (och andra länder) har uppkommit därför att de med de allra högsta toppinkomsterna har ökat sina inkomster snabbare än andra. Det kanske inte är så farligt?
  2. Ger inte uppmärksammandet av ojämlikhet i sig upphov till ökad olycka? När politiker och  media trumpetar ut att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, riskerar inte det, snarare än det faktum att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, att öka olyckan? Om mekanismen är att de relativt fattiga måste notera att de har det sämre än andra, och om de tidigare inte noterade det, kan uppmärksamhet förvärra problematiken. Förvisso kan de som trumpetar ut hävda att endast om de trumpetar ut kan omfördelande politik, som minskar ojämlikheten, komma till stånd. Det må så vara, men om det yttersta målet är att minska den olycka som noterad ojämlikhet ger upphov till är det i alla fall inte uppenbart att offentliggörande av ojämlikhet leder till minskad olycka. Ignorance may, indeed, be bliss. 

Se även det tidigare inlägget ”Okunskap om ojämlikhet”, om hur amerikaner underskatter ojämlikheten, samt OECD-rapporten ”Inequality and Well-Being in OECD Countries: What Do We Know?”.

About these ads

Written by Niclas Berggren

3 juli 2011 at 5:25

23 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Om man förlänger resonemanget kan man tala för en ökad segregation, att de rika drar sig undan i skärgården medan fattiga invandrare sitter oinformerade i förorten och tittar på arabisk TV. För i den relativa världen borde ju en invandrare som relaterar sig till förhållandena i hemlandet känna sig oerhört lycklig i Sverige.

    Även om jag också vänder mig mot att man använder sig av ett relativt fattigdomsbegrepp så anser jag att det är viktigare att belysa den absoluta fattigdomen än att bråka om hur korkat det är att använda relativa fattigdomsmått. Det finns en liten grupp som har det väldigt svårt i Sverige. Det finns också en mycket större grupp som anser sig ha det svårt eftersom de kanske får avstå semesterresan eller iphonen,

    Peter Eriksson

    3 juli 2011 at 7:54

  2. Jag tycker nog lite åt Peters håll. Att tala om olycka i Sverige pga ekonomi är väl nästan övermaga. Det mesta är dessutom självförvållat. Om man blir olycklig pga bristen på en i-phone eller en semesterresa, så är det i såfall påtagligt självförvållat.
    I-phonar skall inte komma flygande likt stekta sparvar.
    Själv har jag ingen och upplever inte detta som en bristsituation. Jag har en Nokia för 450 kronor och refill.
    Jag har en känsla av att olycka egentligen har väldigt lite med pengar att göra, de som inte kan hantera dem (pengarna) tror det, men i själva verket handlar det mer om brist på kompetens än om brist på pengar.
    Utan att glömma den lilla del av pensionärerna, som verkligen har det uselt.

    Kristian Grönqvist

    3 juli 2011 at 12:06

  3. Jag tror det finns en hel del forskning som visar att människor som är olyckliga p.g.a. relativ fattigdom oftast jämför sig med personer som har liknande arbeten. Man upplever det m.a.o. som värre om man är stålarbetare men får höra att gruvarbetare tjänar mycket mer, än om chefen för stålföretaget tjänar mycket mer.

    Vad det gäller punkt två så torde det stämma att man inte kan lida av det man inte vet om. Men det har naturligtvis samma svagheter som alla typer av nobla lögner: de har en tendens att komma ut i ett fritt samhälle…

    Mikael

    3 juli 2011 at 14:51

  4. Det intressanta här är om olyckan uppstår av direkta verkningar av ojämlikheten eller till största delen är rent psykologisk (tex. i form av ”stackars mig”- och ”denna orättvisa värld”-tankar).

    Vänster resonerar ju gärna så att inkomstklyftor för till olycka, alltså måste vi minska inkomstklyftorna. Om effekt är psykologisk vore denna slutsats dock ohållbar, och en bättre lösning vore att lära ut ett mindre destruktivt tankesätt.

    michaeleriksson

    3 juli 2011 at 17:35

  5. Att skydda och förstärka segregationen är ganska komplicerat, men med några interventioner kan detta ändras. Det gäller att minska möjligheten, viljan, incitamenten för de med lägre ställning att nå högre. Samtidigt finns ju ingen orsak heller för de rika att få det bättre, kanske en maxnivå kunde bestämmas här och nu. Stopp för utvecklingen?

    Camilla

    3 juli 2011 at 20:08

  6. Buddhism.

    Camilla

    3 juli 2011 at 22:01

  7. Angående punkt 2: Är det inte precis tvärtom? Om folk blir lyckliga av att ha det gott ställt i förhållande till grannen, då borde man väl som ett slags lyckoinjektion gå runt och överdriva om hur katastrofalt hög barnfattigdomen är. Dom som är rika blir då nöjdare, och dom fattiga barnen upplever att dom inte är så ensamma i sin position längre.

    Veronika

    4 juli 2011 at 20:13

  8. Går det att utöka resonemanget till kriminalitet och våldsbrott? Min uppfattning är att i länder som har en hög ojämlikhet, med en liten elit som sitter på allt kapital, har generellt större problem med kriminalitet och grova våldsbrott. Det finns mer att vinna relativt, vilket gör att personer är mer benägna att begå brott.

    Gustav

    7 juli 2011 at 9:15

  9. @Gustav

    Länder med större skillnader i inkomst- och förmögenhetsfördelningarna har nästan oundvikligt en större andel (riktiga) fattiga och på-marginalerna-levande. Först efter att ha berenat för effekter från detta kan man göra en förnunftig jämförelse. Troligen måste man även berena för andra faktorer som har en icke-kausal korrelation med fördelningen, tex hur rättsväsendet och kriminalvården fungerar.

    michaeleriksson

    7 juli 2011 at 20:05

  10. Ökad kriminalitet för att nå högre standard visar på att samhället lyckas skapa incitament för att sträva mot högre mål som finare bil et.c.. Det borde inte helt avskräcka vänner av arbetslinjen. Tanken om separerade ”standardvärldar” är intressant ju. Vilka effekter får det på arbetsvilja, kriminalitet, livssyn? Kanske skulle denna idé rentav leda till ointresse för materiella ting då de tävlande separeras, både hos rika och fattiga?

    Camilla

    7 juli 2011 at 21:09

  11. ojämlikheten sliter isär människor, skapar frustration, våld och övergrepp. Utvecklingen med ökad ojämlikhet går hand i hand med liberaliseringar; rika barrikaderar sig, hyr egna vakter, köper privat utbildning till sina barn etc. Ja det blir tuffare och tuffare att vara fattig.

    jesus

    8 juli 2011 at 20:36

  12. @”jesus”

    Med din utsaga ”Ja det blir tuffare och tuffare att vara fattig.” bevisar du ett total ignorans för historiska levnadsförhållanden. Även de få riktiga fattiga som finns idag har det i regel bättre än sina föregångare—de ”relativt” fattiga har en levnadsstandard som var ouppnåelig för merparten av tidigare generationer. Samma trend gäller i genomsnitt även om vi bara ser tillbaka några årtionden och även om vi ser på den psykologiska sidan (till den grad jag kan göra en bedömning i efterhand).

    Dina övriga uttalanden ger en extremt ensidig, övergeneraliserad, och överdriven bild. Lika gärna skulle man kunna säga ”Fackföreningar för till kravaller, ruinerar vårt näringsliv, och öppnar nya möjligheter för organiserad brottslighet.” eller liknande.

    michaeleriksson

    8 juli 2011 at 21:09

  13. Och inte blir det i samma utsträckning roligare att vara rik, tänker jag.. Intressant.

    Camilla

    8 juli 2011 at 23:51

  14. Ojämlikheten sitter egentligen i människors huvuden. Alla har samma förutsättningar att bli lyckliga. Knäckfrågan är mer vad som krävs för att vara lycklig… Givet att vi inte talar om rena repressioner.

    Kristian Grönqvist

    9 juli 2011 at 1:35

  15. michael, det beror på hur historisk man tänker vara i ditt resonerande. Det är känslan av fattigdomen som är av intresse, inte fattigdomen i sig.

    jesus

    9 juli 2011 at 1:39

  16. En halv-sanning som talar emot din egen ståndpunkt: En halv-sanning eftersom riktig fattigdom har betydande konsekvenser som i regel anting överväger dem psykologiska effekterna eller gör det svårt att undvik dessa. Emot din ståndpunkt eftersom psykologins inverkning gör merparten av klagomålen om relativ fattigdom irrelevanta—det är inte inkomstskillnaderna (till skillnad från absolut fattigdom) som orsakar olycka, utan ett destruktivt och negativt tankesätt om situationen. Lösningen vore inte att minska skillnaderna, utan att ge människorna ett bättre tankesätt (jfr. här stoicismen eller CBT). Se även min första kommentar: http://nonicoclolasos.wordpress.com/2011/07/03/olycka-av-ojamlikhet/#comment-35467

    En intressant tanke här är naturligtvis om inte politisk propaganda kan öka problemen: Den som får höra att han är fattig och därför måste vara olycklig torde löpa en större fara att just bli olycklig än den som ges en annan bild.

    michaeleriksson

    9 juli 2011 at 9:09

  17. Jag är övertygad om att det du försöker sälja är rent skit. Människor jämför sig med andra, ständigt. Känslan är reell och genereras ur verkligheten. Det som bör göras är att jämna ut skillnaderna med hjälp av politik, kraftigt höjda skatter, kraftigt höjda socialbidrag till samhällets deltagare som är svaga på arbetsmarknaden och kraftigt höjd ersättning till arbetslösa.

    Här är en bra artikel om att Amerika och Grekland behöver den politiken också.

    http://www.project-syndicate.org/commentary/stiglitz140/English

    jesus

    9 juli 2011 at 10:15

  18. Varken dina slutsatser eller dina argument håller. Om du tar dig tiden att faktiskt förstå vad jag säger, ser du även att jag redan har sagt varför.

    michaeleriksson

    9 juli 2011 at 12:49

  19. Men Michael (Kristian G också för den delen), blir inte varje människa lite lyckligare av att kunna glida runt i en snygg cab en het dag som denna? Eller, för den delen, få åka med en vän som har en sådan? Lycka och glädje går väl ändå lite hand i hand, hos en primitiv människa? http://nonicoclolasos.wordpress.com/2011/05/24/gott-livsrad/

    Camilla

    9 juli 2011 at 17:04

  20. Men blir man inte lika lycklig av att läsa en god bok under skuggan av ett träd, att ta en skön promenad i naturen, eller att sola och bada?

    Mer pengar öppnar mer möjligheter, men nästan alla dagens svenskar har stora möjligheter att finna glädje och lycka. Om de inte tar vara på dessa möjligheter, vad ska man då göra?

    michaeleriksson

    9 juli 2011 at 17:18

  21. Camilla

    Just den effekten som Du vidrör och som Qarl länkar till tycker jag i allra högsta grad är visualiserad och inte alls reell. Däremot medger jag att den för en del människor är verklig ändå… Men jag anser att det beror på att de aldrig sett förbi det som ytligt ger lycka.
    Om man alltid drömt om en cab ger det säkert lyckokänslor att färdas i en, vilket gör, att jag fortfarande hävdar, att om barndomens drömmar besannas i vuxen ålder så blir man lycklig. Svårare behöver det inte vara…

    Kristian Grönqvist

    11 juli 2011 at 22:02

  22. Kristian och Michael

    Det finns yta, det finns djup och det finns instinkter. Och jag tror att det basala, instinktiva, gör oss som mest lyckliga. Och det är när vi följer våra hjärtan, vår bekvämlighet, våra begär, våra sinnen. När vi går ut i skogen när vi känner för det, eller för den delen köper en cab. Att begära ett vackert plagg eller en snygg näsa är inte nödvändigtvis mer ytligt än att vilja känna solen värma kroppen. Eller tvärtom, yta kanske är närmare besläktat med djuret inom oss än vad vår djupa tanke är.. Vi bär på moralsjok i ämnet.

    Camilla

    12 juli 2011 at 18:09


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 142 andra följare

%d bloggare gillar detta: