Nonicoclolasos

USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:

[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.”

Den republikanske guvernörens kommentar:

I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.”

Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.

De progressiva kristdemo-
kraterna Alf Svensson och Mikael Oscarsson har fått utrymme på DN Debatt. De säger sig förespråka en “modern” familjepolitik:

En ny Sifo-undersök-
ning visar att 87 procent anser det vara en grundläggande rättighet för ett barn att få växa upp i en naturlig familj, med en mamma och en pappa. Andra studier visar att skilsmässor och separationer leder till ojämställdhet och barnfattigdom. Därför måste regeringen nu agera för att rädda kärnfamiljen. … En handlingsplan ska upprättas för att stärka äktenskap och familjer. Det handlar både om att verka för positiva attityder till barn, barnafödande, äktenskap och familjebildning, och att konkret erbjuda till exempel föräldra- och äktenskapskurser och rådgivning.”

Så intressant. Ursäkta mig om jag har några invändningar.

Jag finner tvärsäkra påståenden om effekter av äktenskap obalanserade. Alf och Mikael borde handskas lite försiktigare med forskningsresultat om effekter av olika typer av familjebildning. Korrelation är inte detsamma som kausalitet. Att äktenskap håller längre än samboende indikerar t.ex. inte nödvändigtvis att detta beror på äktenskapet— det kan mycket väl vara så att de som gifter sig är de som är mest säkra på att hålla ihop. Man kan därför också ifrågasätta målet om att alla relationer ska hålla så länge som möjligt. Givet att en relation inte fungerar bra kan det vara bra för alla parter att den upplöses. Betsey Stevenson och Justin Wolfers uttrycker det på följande sätt:

While advocates hide behind correlations, the evidence that preventing divorce would benefit children is weak at best. Given that there is little evidence that the government can do a better job determining which marriages will be best for the children, a reasonable default rule might be to leave Mom and Dad to make the best decisions for their kids.”

Dessutom kan det mycket väl vara så att skilsmässor leder till fler barn, vilket Alf och Mikael borde gilla. Den vetenskapliga grunden för Alf och Mikaels program är hursomhelst synnerligen svagt.

Jag finner det stötande att staten ska ha synpunkter på hur människor lever ihop och om de skaffar barn. Alf och Mikael godtar motvilligt att skilsmässor och separationer förekommer — men varför? Vore det inte följdriktigt att återgå till en traditionell syn på äktenskapet som oupplösligt? Eller är det rätt att överge traditionella regler runt äktenskapet på vissa områden? Alf och Mikael tycker vidare att staten ska “verka för positiva attityder till barnafödande”. Jag tycker att sådana attityder ska formas utan inblandning av den offentliga makten, liksom beslut om barnalstring. Man anar förresten under ytan att Alf och Mikael beklagar den moderna utvecklingen med preventivmedel och abort. Fler barn ska det ju bli, kära nån! (Helst mycket subventionerade av oss som har fräckheten att inte bilda “naturliga” familjer.)

Jag finner det missvisande att påstå att skilsmässa och separation framhålls som ideal. Såvitt jag vet framhåller ingen dessa företeelser som ideal — istället förespråkar de flesta att staten ska vara neutral till människors egna livsval. Det är något helt annat, och också något helt annat än det Alf och Mikael förespråkar.

Jag finner ordvalet “naturlig familj” stötande. Det säger mycket om Alf och Mikaels ideologiska hemvist i katolsk sociallära. Ordet används för att stigmatisera; och det bygger på skakig filosofisk grund.

Jag finner det intressant vad som inte sägs. Alf och Mikael är, trots vad de torgför sig som, i själva verket inte alls moderna. Under ytan finns en reaktionär syn på hur människor ska leva sina liv, där samboende, relationer mellan personer av samma kön, nya familjekonstellationer av olika slag (t.ex. med barn som är adopterade, inseminerade och från tidigare familjebildningar) starkt ogillas.

På det hela taget står Alf och Mikael för en osmaklig, interventionistisk, otidsenlig syn på barn och samliv. Inte därför att det är något fel på den traditionella kärnfamiljen — tvärtom har jag själv vuxit upp i en mycket harmonisk sådan — utan därför att denna modell ska påföras alla.

Bonustips: Läs Stevenson och Wolfers uppsats “Marriage and Divorce: Changes and Their Driving Forces” samt Tim Harfords “Divorce Is Good for Women”. Alf och Mikael torde inte vara bekanta med resonemang och resultat i dessa alster.

Ibland blir jag glad över att bo i Sverige. Statsministern har aviserat att en proposition om en könsneutral äktenskapsbalk kommer i höst. Nu säger Mona att hon kommer att ta fram ett lagförslag hon också. Det sker alltså en politisk tävlan om en rättvisereform som omfattar en ganska liten minoritet. I hur många andra länder ser man politiker som beter sig så? Det indikerar dels att svenskar överlag har sunda värderingar, så att politiker vågar genomföra reformer utan att straffas med färre röster; dels att politiker inte bara styrs av snävt röstmaximerande, ty trots allt bryr sig inte så många väljare om denna fråga. Lite förvånande, mycket uppmuntrande.

New York Times Magazine skrev häromdagen om den nya trenden bland unga homosexuella par i USA, att gifta sig:

Many young gay men don’t see themselves as all that different from their heterosexual peers, and many profess to want what they’ve long seen espoused by mainstream American culture: a long-term relationship and the chance to start a family.”

På bilden ses Benjamin McGuire och hans make Joshua Janson i deras hem i Boston. I Massachusetts får par av samma kön gifta sig sedan 2004. Och tänka sig, jorden har inte gått under!

Professor Göran Lantz konstaterar klokt:

Idag är äktenskapet långt mer än barn­alstring. Homosexuella par, som redan idag kan ingå partnerskap under i stort sett samma regler som gäller för äktenskap, borde då också kunna få ingå äktenskap oberoende av ‘hur det alltid har varit’.”

Faktum är att det går att hämta stöd hos F. A. Hayek för denna syn. Hayek betonade att han inte var konservativ och att han var öppen för utmaningar av traditioner på marginalen. Han värdesatte förvisso spontana, framvuxna ordningar, som han kallade cosmos, och var i grunden skeptisk till konstruerade, artificiella ordningar, som han kallade taxis. Men han erkände också att de förra kan behöva korrigeras ibland och att det, i en evolutionär process, är viktigt att traditionella regler utmanas och, stundtals, ersätts.

Jonathan Rauch utvecklar denna argumentation och citerar Hayek:

It may be due simply to the recognition that some past development was based on error or that it produced consequences later recognized as unjust. But the most frequent cause is probably that the development of the law has lain in the hands of members of a particular class whose traditional views made them regard as just what could not meet the more general requirements of justice. … Such occasions when it is recognized that some hereto accepted rules are unjust in the light of more general principles of justice may well require the revision not only of single rules but of whole sections of the established system of case law.”*

__________________________________

*Hayek, F. A. (1973). Law, Legislation, and Liberty: Rules and Order. London: Routledge: 89.

Återigen påstås att äktenskapet som civilrättslig institution måste förbehållas heterosexuella par med hänvisning till barnen:

Vi instämmer med juristen Anders Svensson (SvD Brännpunkt 30/3) att äktenskapet inte bara är ett ord. Det är en institution för barns uppfostran med två föräldrar.”

Sjävklart är äktenskapet inte bara ett ord – men ords betydelse utvecklas, mina herrar. Och om barn ska krävas för ett giltigt äktenskap undrar jag varför ni inte vill förbjuda sterila par, åldriga par och par som inte vill ha barn att ingå äktenskap. Det är väl inte så att ni använder barnargumentet som svepskäl för att stigmatisera homosexuella? Alternativt eller dessutom är ni okunniga i juridik, ty införandet av en könsneutral äktenskapsbalk är helt irrelevant för barns juridiska ställning.

Anders Svensson, enligt uppgift jurist och lärare vid Stockholms universitet (som dock inte återfinns på Juridicums hemsida), skriver i SvD idag:

Likabehandlingsprincipen blir bara ett instrument för att operera bort det heteronormativa äktenskapet. … Riksdagen bör alltså tacka nej till denna sofistikerade form av dödshjälp för äktenskapet.”

Detta måste vara det allra sämsta argumentet mot en könsneutral äktenskapsbalk. På vilket sätt leder det faktum att två personer av samma kön kan ingå äktenskap till att äktenskapet “opereras bort” eller får “dödshjälp”? Det handlar ju om att fler vill och får ingå äktenskap – utan att andras möjlighet därtill beskärs. En förvirrad man, denne Anders Svensson.

På bilden ses Mary McBride och Leslie Klotz förenas i en ceremoni. Hotar det heterosexuella relationer?

Läs även Tor Billgrens kommentar. Samt Mårten Schultz.

Två tidigare riksdagsledamöter för kristdemokraterna, “professor” Tuve Skånberg och advokat Rolf Åbjörnsson, fortsätter idag den högstämda kristdemokratiska retoriken (som jag tidigare har betecknat som tecken på hybris) mot en könsneutral äktenskapsbalk. Helt i linje med tidigare uttalanden.

Så här uttalade sig Skånberg i Ystads Allehanda den 16 augusti 1993:

Och just därför säger kds nej till homoäktenskap, incest även mellan vuxna, och månggifte i olika former. Samhället får inte sanktionera dessa samlevnadsformer - dels för dess egen sammanhållning, styrka och fortlevnad, men främst för individernas egen lycka och välgång, och för det uppväxande släktet. De är tecken på en kultur i nedgång, i dekadens och söndervittring, som antikens Rom eller Tredje Rikets orgier.”

Och så här sa Åbjörnsson i Svenska Dagbladet den 21 juli 1998:

Vi tror på ett samhälle grundat i naturliga förhållanden. Sedan får man på ett barmhärtigt sätt hantera dem som är avvikande, men det kommer aldrig att bli norm. En viss restriktiv hållning till att i alla lägen leva ut sitt personliga sexualliv får man nog vara öppen för.”

Tredje rikets orgier, minsann! Men man får vara tacksam för den barmhärtighet de båda herrarna vill utsträcka numera. Tidigare motsatte de sig med näbbar och klor partnerskapslagen. Nu vill de behålla den och göra den mer tilltalande, bl.a. genom att ta bort ordet “registrerat” före partnerskap. Mycket barmhärtigt. Men likabehandling, nej, där går gränsen.

Uppdatering: Det kan tyckas som ett smidigt sätt att lösa konflikten i regeringen, att fyra eller fler riksdagsledamöter från Alliansens partier röstar med oppositionens förslag den 16 april. Men jag skulle ändå föredra att regeringen får lägga en proposition i höst, nu när statsministern har aviserat en sådan. Först om en sådan blir urvattnad skulle jag rekommendera att Alliansledamöter röstar med oppositionen.

Förr i tiden förekom inte öppna relationer mellan personer av samma kön – de var varken legalt eller socialt accepterade. Tvärtom var det i Sverige fram till 1944 straffbart att ha sex med någon av samma kön! Hur gjorde då homosexuella? De förträngde sina känslor eller levde ut dem i smyg. Många gifte sig, såsom förväntades av dem. Tyvärr förekommer giftermål på denna falska grund även i dag, vilket ju för övrigt är temat för Brokeback Mountain.

I SvD berättar Eva om hur hon upptäckte att hennes man i själva verket är homosexuell:

När Eva upptäckte att hennes man surfade på gaysidor ville hon inte tro det. För att få bevis satte hon in en kontaktannons i manligt namn på en homosajt. Maken nappade. Det visade sig att han var regelbundet otrogen med män.”

Just denna kostnad tycker jag inte har lyfts fram tillräckligt. Det är inte bara så att negativa attityder, normer och lagar skadar homosexuella och förminskar deras möjlighet att realisera sin livspotential –  dessa ting skadar i hög grad också de kvinnor som bögar gifter sig med bara för att de känner att det enda socialt accepterade är en heterosexuell relation.

I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck kom den rike äldre bögen Arthur (spelad av Richard Chamberlain) till plastikkirurgmottagningen för att få sin toy boy Mitchell (spelad av Thad Luckinbill) ytterligare förskönad. Mitchell hade hittats av Arthur på landsbygden, där han sedan 16 års ålder var gift med en jämnårig flicka. Arthur räddade honom och tog honom med till storstaden, där Mitchell fick ett glamoröst liv. Hans ungdom och skönhet gav honom många favörer, bl.a. en Porsche.

Fenomenet är intressant: att sälja sig för pengar, men inte för ett tillfälle, utan i ett semipermanent arrangemang. Ett mellanting mellan prostitution och äktenskap? Särskilt intressant: att en straight/bisexuell kille säljer sig till en bög. Varför inte till en rik kvinna? Är kvinnor mer ute efter äkta romantisk kärlek och inte särskilt villiga att försörja en toy boy?

Man kan tycka att det är lite överflödigt att år 2008 utse “Årets homo” – vad är det för pris att vinna i vårt öppna och accepterande samhällsklimat? Men jag tycker faktiskt att årets pristagare, den moderate riksdagsledamoten Tomas Tobé, är värd att lyftas fram. Han är en av dem som har varit med att skapa de nya moderaterna – och nu menar jag inte främst den ekonomiska utan mer den sociala politiken. Ett mer liberalt moderaterna, som nu också har föresatt sig att genomföra en könsneutral äktenskapslagstiftning, gör mig glad. Och Tomas Tobé är en inte oviktig del i den utvecklingen.

Se ett tre minuters sammandrag från Gaygalan, där Tomas hörs tala lite grann. Och här är han på bild därifrån med pojkvännen Markus:

Det finns en märklig föreställning bland vissa kristna, konservativa och kristdemokrater (i den mån dessa tre kategorier låter sig separeras) om att förespråkandet av en könsneutral äktenskapsbalk är ett uttryck för en omstörtande radikalism. Syftet tros vara att underminera äktenskapet som institution. I Sverige har kampanjen Bevara äktenskapet argumenterat på detta tema; och en liknande kampanj i England har gjort detsamma.

Detta är en total missuppfattning. Det har krönikören på SvD:s ledarsida Elise Claeson insett:

Alla som tror på kärnfamiljen bör välkomna homoäktenskap. Gifta lever längre och är friskare än ogifta, och självklart ska också bögar och flator få möjlighet till äktenskapets lycka.”

Detta argumenterade Andrew Sullivan för redan 1989, då han skrev “Here Comes the Groom: A Conservative Case for Gay Marriage“:

Legalizing gay marriage would offer homosexuals the same deal society now offers heterosexuals: general social approval and specific legal advantages in exchange for a deeper and harder-to-extract-yourself-from commitment to another human being. Like straight marriage, it would foster social cohesion, emotional security, and economic prudence. Since there’s no reason gays should not be allowed to adopt or be foster parents, it could also help nurture children. And its introduction would not be some sort of radical break with social custom. As it has become more acceptable for gay people to acknowledge their loves publicly, more and more have committed themselves to one another for life in full view of their families and their friends. A law institutionalizing gay marriage would merely reinforce a healthy social trend.”

Likaså argumenterar Jonathan Rauch för att homoäktenskap är i linje med ett hayekianskt tänkande. Och nu tar en kommande konferens i Texas sig an frågeställningen.

En människa behöver inte vara enkelspårig och endimensionell i sina engagemang, men jag erkänner att om hon inte är det riskerar hon att skapa förvirring. De flesta verkar, när de bedömer andra, eftersträva klarhet och en möjlighet att kategorisera, helst i en av två möjliga fack. “Han är si och hon är så”; utan en klar dikotomi upplevs ofta lätt obehag.

Jag tycker tvärtom att mer komplicerade människor är mer tilltalande. Det kan handla om personer med engagemang på olika nivåer – som engagerar sig i en fråga men som egentligen finner den relativt perifer och som under ytan har starkare engagemang för alternativa frågor eller andra sätt att se på frågan – eller människor som har fiktionalistiska drag – dvs. människor som inte alltid säger vad de tycker utan som presenterar en skapad bild av någon som tycker på ett visst sätt, kanske för att det roar dem eller för att de anser det för diskussionen framåt.

Låt oss ta äktenskapsfrågan som en illustration. I den dagspolitiska debatten diskuteras oftast två konkreta motförslag: antingen är för man för reform x eller så är man emot reform x. Antingen vill man ha kvar dagens äktenskapsbalk eller så vill man göra den könsneutral. Vad debatten skymmer är att det finns andra positioner.

• Man kan t.ex. tänka sig att helt vara emot äktenskapet som idé och institution, såväl på ett personligt som på ett socialt eller lagstiftninsmässigt plan. Men man kan ändå, i den aktuella politiska diskursen, kämpa för reform x, därför att man finner U(x)>U(~x). Men det kan finnas en reform y där U(y)>
  U(x)!
• Man kan vara för civiläktenskap, dvs. att äktenskapsbalken ska finnas kvar men att äktenskapen enbart, med juridisk giltighet, ska kunna ingås borgerligt. Människor får därutöver förstås ordna vilka ceremonier de vill.
• Man kan också tänka sig att man inte har någon synpunkt på huruvida folk bör eller inte bör ingå äktenskap men att man förespråkar en total “privatisering” av äktenskapet, dvs. att äktenskapsfrågor per se inte hör hemma i lagstiftning utan att de legala bitarna får avtalas i frivilliga, civilrättsliga avtal och att organisationer får förrätta vilka ceremonier de vill i samband där med.

Min poäng är att uttryck för en viss konkret politisk hållning inte säger så mycket om en intressant människa. Det finns, hos en sådan, lager av lager av tankar och villkoranden och utvecklingar och kompletteringar. Inte så att hon behöver vela och inte vet vad hon tycker. Tvärtom, tankarna är ofta klara men mångfasetterade. Det är den typen av tankar det är givande att ta del av, i äktenskapsfrågan såväl som i andra frågor.

Om någon undrar vad min egen syn är i just äktenskapsfrågan: jag är för att nuvarande äktenskapsbalk görs könsneutral; jag är personligen emot äktenskap men har inget alls emot att andra, som genuint tilltalas av institutionen, nyttjar den; och för dessa anser jag att det bästa vore en total “privatisering” av äktenskapet. Bara för att man finner “könsneutralisering” bättre än dagens ordning innebär inte det att sista ordet är sagt!

De två nationalekonomerna Johan Almenberg och Anna Dreber undersöker i en ny uppsats, “Lady and the Trump: Status and Wealth in the Marriage Market“, om personer med adliga namn förmår öka sin förmögenhet genom att gifta sig rikt. Sammanfattning:

Om status och ekonomiskt välstånd kompletterar varandra, kan man förvänta sig att individer med hög status men låg förmögenhet i hög utsträckning söker sig till individer med låg status men hög förmögenhet. Men hur mäts status? Vi använder oss av en mätbar statusmarkör, ett adligt efternamn, för att undersöka huruvida individer med dessa efternamn har högre chanser att “gifta sig rikt”. Ett omfattande dataunderlag över svenska äktenskap under 1985–2004 visar på att så är fallet.”

Så trots att adeln inte längre, tack och lov, har formella privilegier i vårt samhälle har den ändå fördel av sina högstatusnamn.

Forskarna Betsey Stevenson och Justin Wolfers noterar att äktenskapets karaktär har ändrats på senare år:

[M]odern marriage is about love and companionship. … Returning to the language of economics, the key today is consumption complementarities — activities that are not only enjoyable, but are more enjoyable when shared with a spouse. We call this new model of sharing our lives ‘hedonic marriage’. … Hedonic marriage leads people to be more likely to marry someone of their similar age, educational background, and even occupation. As likes are increasingly marrying likes, it isn’t surprising that we see increasing political pressure to expand marriage to same-sex couples.”

De noterar också att skilsmässofrekvensen har gått ned på senare år: 

Yet the high divorce rates among those marrying in the 1970s reflected a transition, as many married the right partner for the old specialization model of marriage, only to find that pairing hopelessly inadequate in the modern hedonic marriage.

Denna utveckling finner jag mycket intressant. Nuförtiden gifter man sig, enligt författarna, mer av personliga och därmed långsiktigt hållbara skäl – för att man trivs med och tycker om varandra – inte bara för att man ska gifta sig enligt en social norm. Äktenskapet har blivit en symbol för gemenskap, samhörighet och kärlek (och med denna symboliska syn på äktenskapet finns det stor förståelse för, vilket författarna men också DN och SvD noterar, att också två personer av samma kön ska få ta del av denna institution).

Personligen har jag förkastat den romantiska kärleken, men kan inte denna hållning ses som en vidareutveckling av “det hedoniska äktenskapet”? Dvs. att förkasta den sociala normen att gifta sig “bara för att man ska det” och att forma relationer på basis av långsiktig lycka, men utifrån insikten att olika personer fyller olika funktioner i ens liv. Traditionellt äktenskap → hedoniskt äktenskap → den ovigda kärleken? Då torde skilsmässofrekvensen sjunka ytterligare, när de som helt tvekar inför äktenskap istället för att gifta sig får sina sociala behov tillfredsställda på nya, mångfasetterade sätt.

Se också Stevenson och Wolfers mer djuplodande uppsats “Marriage and Divorce: Changes and Their Driving Forces“.

Tidningen Dagen fortsätter sitt motstånd mot en könsneutral äktenskapsbalk genom att hävda följande:

Att den statliga utredaren Hans Regner över huvud taget inte har tagit sig an barnperspektivet i utredningen är en skam som underkänner hela processen.”

Detta är ett vulgärargument som behöver tillbakavisas. Som klargörs i utredningens sektion 2.5 hanteras frågor om barn och föräldraskap i Föräldrabalken, inte Äktenskapsbalken, och reglerna är i stort sett redan likställda mellan par av samma och par av olika kön.* Huvudpoängen är hursomhelst denna: Ingen av dessa regler påverkas av införandet av en könsneutral äktenskapsbalk. Reglerna gäller redan för registrerade partner och deras eventuella barn. Det finns alltså inget barnperspektiv att ta sig an i den fråga Hans Regner har utrett, eftersom ingen regel som påverkar barn skulle ändras vid en reform.

Varför påstår Dagen då det? Det kan bero på okunskap eller på ett medvetet försök att stoppa en reform med ett argument som låter bestickande – vem vill inte tänka på barnen? Men är man intellektuellt hederlig erkänner man att den föreslagna reformen inte alls rör barnen; och vill man inte att homosexuella par ska kunna prövas för assisterad befruktning eller adoption får man kräva en ändring av Föräldrabalken. En sådan ändring kan genomföras nu (med partnerskapslagen) eller senare (med en könsneutral äktenskapsbalk). Frågorna är separata.

Uppdatering: Göran Hägglund (kd) fortsätter att tala om barnen.

_________________________________________

*Den enda skillnaden rör presumtion om föräldraskap, men som Hans Regner klargör har utredningen inte tagit sig an den frågan av en viss anledning:

I direktiven för utredningsarbetet anges uttryckligen att det inte ligger i uppdraget att utreda frågor om assisterad befruktning och föräldraskap till barn som kommer till genom sådan befruktning. Dessa frågor har nyligen behandlats av en särskild utredning och är föremål för överväganden inom Regeringskansliet.” (s 242; min kursivering)

Dvs. denna fråga avgörs separat, helt oberoende av om det finns en partnerskapslag eller en könsneutral äktenskapsbalk.

Vad nu? Anser inte svenska folket att samhället går under och att vår civilisation hotas av att staten slutar göra skillnad på äktenskap och partnerskap? Stöder hela 71 procent en sådan superfarlig reform? Det måste bara finnas en förklaring:

– Jag tror att det finns en oerhörd okunskap, att folk inte riktigt förstår vad frågan handlar om, säger Enochson.”

Uppdatering: Självaste statsministern verkar okunnig om de katastrofala konsekvenserna av en reform på området! Hur ska detta sluta?

Bibeln innehåller regler för hur människor ska och inte ska leva tillsammans. Många kristna anser därför homosexuella relationer moraliskt felaktiga, eftersom de menar att bibeln förbjuder sådana, t.ex. i Rom. 1:24–32. (Denna syn kan i och för sig ifrågasättas, men låt oss anta att den är korrekt, för argumentationens skull.) Och det är inte bara så att de begränsar sig till att upprätthålla en sådan syn i sina församlingar – de försöker också påverka lagstiftningen, med syftet att staten inte ska erkänna homosexuella relationer.

Det må så vara. Men om bibeln ska utgöra rättesnöre, hur kommer det sig att dessa kristna inte på samma sätt och med samma energi motsätter sig skilsmässa, såväl i församlingarna som i lagstiftningen? Om man vill bevara äktenskapet förefaller det långt viktigare än att hindra att några tusental homosexuella får gifta sig, och dessutom minst lika angeläget, på biblisk grund.

Låt mig citera Nya Testamentet:

Matt. 5:32: “Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.”

1 Kor. 7:10,11: “Men dem som äro gifta bjuder jag – dock icke jag, utan Herren; En hustru må icke skilja sig från sin man (om hon likväl skulle skilja sig, så förblive hon ogift eller förlike sig åter med mannen), ej heller må en man förskjuta sin hustru.”

Dessa bibelord följs inte strikt av kristna idag, och personer som skiljer sig av andra skäl eller gifter om sig fördöms inte. (Det finns några undantag, som Katolska kyrkan, men mig veterligt försöker den inte påverka lagstiftningen på området.)

Många kristna förefaller alltså vara selektiva i sin bibeltolkning. Det inger inte respekt. Nästa gång du stöter på kampanjen Bevara äktenskapet, fråga vad de gör för att förbjuda skilsmässor i kristna församlingar och i svensk lag. Svaret avslöjar om de verkligen vill bevara äktenskapet (på ett sätt som kan drabba dem själva!), eller om de är ute efter att stigmatisera och exkludera homosexuella.

Göran Hägglund och Stefan Attefall (kd) påstår följande i sin argumentation för att äktenskapet enbart ska förstås som en förening mellan en man och en kvinna:

En institution som gällt i tusentals år och som omfattas av alla religioner och kulturer ska uppenbarligen förändras för att ‘tiden är mogen’.”

Intressant nog är argumentationen snarlik den amerikanska presidentkandidaten Mike Huckabees:

Marriage has historically, as long as there’s been human history, meant a man and a woman in a relationship for life. Once we change that definition, then where does it go from there?”

Som professor Eugene Volokh påpekar är dessa påståenden faktiskt felaktiga. I den historiska kultur som skildras i bibeln var många polygamister, inklusive gudsmän som Abraham, Jakob, Esau, Moses och Salomon. Äktenskapet förstods de facto inte enbart som en förening mellan en man och en kvinna. Samma sak med islam, där ännu idag upp till fyra fruar tillåts i de flesta muslimska länder. Detta illustrerar att förståelsen av vad äktenskap innebär har sett olika ut under historiens gång.

Dock är det förstås så att är inte implicerar bör: även om äktenskapet historiskt sett enbart hade varit en förening mellan en man och en kvinna skulle det i sig förstås inte utgöra ett hållbart argument för varför det så ska förbli.

Se gärna också mitt tidigare inlägg “Polygami nästa?“.

I morse såg jag Yvonne Andersson (kd) debattera frågan om könsneutral äktenskapsbalk med Tomas Tobé (m) (två minuter in i sändningen). Yvonne framförde som tur är inte det gamla polygamiargumentet; men hon framförde tre andra – också de mycket svaga – argument:

1. Barnen skadas av en könsneutral äktenskapsbalk.
2. En imam hade ringt henne och meddelat att det är fel att modernisera lagstiftningen på området.
3. En fransk utredning förespråkar partnerskap, inte äktenskap, för homosexuella.

Varför är dessa argument svaga?

Angående 1: Som Tomas Tobé påpekade förändras den lagstiftning som rör barn inte alls av den föreslagna reformen. Frågan om adoption och insemination är redan avklarad och regleras på annat håll, med lika regler för hetero- och homosexuella par. Det är dubbelt fräckt, man skulle kunna säga omoraliskt, att argumentera som Yvonne: dels därför att frågan är faktiskt irrelevant (av nyss nämnda skäl) och dels därför att hon därigenom utan grund misstänkliggör homosexuella föräldrar. Det finns alltså inget “barnperspektiv” att beakta i frågan om könsneutral äktenskapslagstiftning.

Angående 2: Ibland passar det visst för kristna (som Yvonne är) att åberopa muslimer. Nå, frågan rör egentligen om religiösa argument ska beaktas eller ej. Min syn är att religiösa sammanslutningar får ha vilken syn de vill i äktenskapsfrågan. Vill en präst eller imam inte viga ett homosexuellt par ska han ha rätt att vägra; precis som han idag har rätt att vägra att viga personer som är frånskilda (en poäng Teologiska institutionen vid Uppsala universitet gör i sitt remissvar). Men civilrätten ska inte präglas av religiösa uppfattningar, varken i fråga om könsneutralitet eller skilsmässa. Staten ska inte lägga synpunkter på om hetero- eller homosexuell samlevnad är finare eller bättre bara för att en imam eller präst – eller Yvonne Andersson – tycker det.

Angående 3: Varför bara titta på den franska utredningen? (Och gör man det kanske man inte, om man heter Yvonne Andersson, blir helt förtjust.) Varför inte titta på underlagen för besluten att införa könsenutral äktenskapslagstiftning i Spanien, Kanada, Belgien och Nederländerna? Och framförallt: varför inte utgå från svenska värderingar för svensk lagstiftning?

Det kan bli tufft för statsministern att leverera den utlovade propositionen, men jag är ändå optimistisk, när kd har så svaga argument.

Uppdatering: Tidningen Dagen upprepar det felaktiga barnargumentet.

Kristdemokraterna har 24 mandat i riksdagen, vilket utgör sju procent av samtliga 349 mandat. De har vidare tre statsrådsposter av totalt 22, vilket motsvarar 14 procent. Trots denna svaga minoritetsställning har kd fått för sig att det har något slags vetorätt i frågan om könsneutrala äktenskap. Att 93 procent av riksdagens ledamöter och 86 procent av regeringens ledamöter tillhör partier som stöder en reform på området tycks inte alls bekymra kd: reformen ska stoppas till varje pris.

Jag hoppas och tror att i första hand regeringen i övrigt inte kommer att låta sig påverkas av denna hybris och märkligt höga svansföring. Om den trots allt gör det får riksdagen köra över regeringen, såsom skedde i omröstningen om registrerat partnerskap. Vore kd det minsta ödmjuka och demokratiskt sinnade skulle de (låt vara motvilligt) acceptera den stora majoritetens syn i frågan utan att kverulera.

Det finns dock sansade och kloka kristdemokrater. Och moderaterna är ju numera också glädjande nog det.

David Hume är en av historiens största tänkare. Jag läste just ett tankeväckande resonemang av honom där han påpekar att kärlek som grund för en relation är bräcklig; däremot är vänskap, som är en lugn och förnuftig grund för umgänge, en mer stabil utgångspunkt:

For instance, love is a restless and impatient passion, full of caprices and variations: arising in a moment from a feature, from an air, from nothing, and suddenly extinguishing after the same manner. … But friendship is a calm and sedate affection, conducted by reason and cemented by habit; springing from long acquaintance and mutual obligations; without jealousies or fears, and without those feverish fits of heat and cold, which cause such an agreeable torment in the amorous passion. So sober an affection, therefore, as friendship, rather thrives under constraint, and never rises to such a height, as when any strong interest or necessity binds two persons together, and gives them some common object of pursuit. … The happiest marriages, to be sure, are found where love, by long acquaintance, is consolidated into friendship. Whoever dreams of raptures and extasies beyond the honey-month, is a fool.”

Till skillnad från RFSL och i likhet med John Stuart Mill är jag för yttrandefrihet. Självklart måste personer som anser att äktenskapslagstiftningen endast ska omfatta personer av olika kön få framföra sin uppfattning. Däremot ska de förstås inte få stå oemotsagda.

Att någon känner sig “kränkt” (o, detta modeord!) är inte ett tillräckligt skäl för inskränkt yttrandefrihet. Feminister känner sig “kränkta” av underklädesreklam och muslimer känner sig “kränkta” av satirteckningar av Muhammed. Det får de stå ut med i ett fritt samhälle.

Så här sa Alf Svensson 1990:

Homosexäktenskap slår sönder grunden för hela familjerätten. … Har man väl accepterat homosexäktenskap återstår inte längre några rationella skäl att inte tillåta månggifte – polygami.” [SvD 1990-06-20]

Detta sas i diskussionen om partnerskapslagen, som kristdemokraterna våldsamt motsatte sig (men nu, märkligt nog, accepterar). Samma argument upprepas nu av Göran Hägglund i diskussionen om en könsneutral äktenskapsbalk. Men stämmer argumentet?

Det finns två skäl att förvänta sig att det inte stämmer och ett skäl att anse det svagt även om det stämmer.

Primo: Det finns rationella argument för och emot olika ändringar av äktenskapsbalken. Att acceptera en ändring innebär inte att man per automatik accepterar, eller bör acceptera, en annan ändring. När det gäller polygama äktenskap har argument framförts för och emot sådana, och dessa bör utvärderas separat från argument för och emot äktenskap mellan två personer av samma kön. T.ex. brukar framföras att polygama relationer i regel bygger på exploatering av den svagare parten, kvinnorna, och att polygama relationer tenderar att leda till social oro, genom att det en del män blir utan kvinna och därmed blir allmänt asociala och bråkiga. Inget av dessa argument gäller för könsneutrala äktenskap: man kan acceptera sådana äktenskap utan att acceptera polygama äktenskap, på rationell grund.

Secundo: Även om det inte funnes rationella argument mot polygama äktenskap är det osannolikt att de skulle införas i Sverige, av sociala skäl. En grundläggande politisk reform uppkommer inte hursomhelst utan kräver något slags rörelse med tilltal hos eller förankring i makteliten. Det tycks inte finnas några starka grupper som kräver polygami i Sverige idag. Se vidare “Same-Sex Marriage and Slippery Slopes” av professor Eugene Volokh.

Tertio: Personligen anser jag alltså att det finns rationella argument mot polygama äktenskap som inte är applicerbara på äktenskap mellan två personer av samma kön och att det av rent sociala skäl inte är sannolikt att polygama äktenskap kommer att införas i Sverige inom överskådlig tid, ens om det inte funnes rationella argument mot sådana äktenskap. Men jag anser också att de rationella argumenten mot polygama äktenskap är svaga. Dvs. om polygama äktenskap skulle införas tror jag inte att det skulle medföra några större kostnader (ty de som vill leva polygamt gör det sannolikt även utan en lag; antagligen kommer mycket få att leva polygamt även med en lag; jag ser inte kvinnor som viljelösa offer och tvång kan hursomhelst beivras) – däremot fördelar för dem som önskar leva så och deras barn. Se vidare Bryan Caplans argumentation i denna fråga.

Sett i detta perspektiv är kristdemokraternas argumentation märklig. De tycks säga: “Det finns inga rationella argument mot polygama äktenskap, därför kommer de att införas”. Men om det inte finns några sådana argument (vilket det finns, även om jag anser dem svaga, men det behöver ju inte kristdemokrater anse), varför bör polygama äktenskap inte införas? Om de skulle införas trots starka rationella argument mot deras införande, pga. en social kraft av något slag, vore det förstås oroväckande, men som punkt ett och två ovan klargör är detta scenario inte plausibelt.

Så kristdemokraterna är helt fel ute i denna debatt. Polygama äktenskap kommer inte att införas på länge i Sverige; och även om de införs är det inget större problem.

Låt mig avsluta med att påpeka att jag finner det ohederligt av kristdemokraterna att använda incest- och polygamiargumenten mot en könsneutral äktenskapsbalk. De låtsas som om frågorna måste analyseras på samma sätt. Så är, som visats ovan, inte alls fallet. Man kan, som jag, komma fram till att flera förändringar är att föredra, men då på basis av rationell argumentation i varje enskilt fall. Antagligen uttrycker de sig som de gör för att försöka utnyttja människors emotionella antipati mot incent och polygami, nu när de märker att en majoritet av svenskarna är för en könsneutral äktenskapsbalk. “Acceptera könsneutrala äktenskap och ni får allt det andra”. Ohederligt och osmakligt.

(Se gärna vidare min lilla text “Det sluttande planet: köns- och antalsneutrala äktenskap“.)

Nya justitierådet Stefan Lindskog vill modifiera äktenskapsbalken:

Lindskog vill skilja helt på juridiken och det moraliska och tycker att rättsstaten överhuvud taget inte ska lägga sig i vare sig religiösa eller privatmoraliska skäl för varför människor lever tillsammans.”

Exakt min syn, influerad som jag är av David Boaz argumentation i “Privatize Marriage“. Bäst vore att helt avskaffa äktenskapsbalken, men så länge den finns kvar är det för mig självklart att den ska vara könsneutral (apropå en aktuell politisk fråga).

(Tack till Anders för tipset.)

Uppdatering: Kristdemokraterna har en helt annan syn, som jag finner otillständig (de vill att homosexuella relationer ska tillerkännas ett lägre symbolvärde) och dåligt underbyggd (i synnerhet hela argumentationen om barnen – att skrota partnerskapslagen och att införa en könsneutral äktenskapsbalk påverkar inte lagregleringen av barn i homosexuella relationer). Som tur är kommer de att röstas ned i riksdagen 2008. Se även Blogges frejdiga kommentar.

Det finns, även i det sekulariserade och socialt progressiva Sverige, vissa som tvekar inför en könsneutral äktenskapsbalk, dvs. inför att låta homosexuella par omfattas av exakt samma lagstiftning på samlevnadsområdet som heterosexuella par. Ofta åberopas traditionen: “det har alltid varit på ett visst sätt och därför ska det förbli på det sättet”.

Intressant nog menar Jonathan Rauch att F. A. Hayek, som överlag var motståndare till stora och radikala samhällsförändringar, kan anföras för att argumentera mot traditionalism i just äktenskapsfrågan. Hayek insåg att lagars utformning kan vara resultatet av att makthavare har haft en inskränkt, snäv och orättfärdig syn på saker och ting.

Det förtjänar att påpekas att Hayek inte var konservativ utan en klassisk liberal.

Kdu:s Charlie Weimers inser givetvis att slaget är förlorat: riksdagen kommer under nästa år att rösta för en könsneutral äktenskapsbalk. Men skam den som ger sig. Problemet är dock att Weimers inte riktigt lyckas så bra med sin argumentation. Ty den går i huvudsak ut på att äktenskapet är en förnämlig inrättning - och vem i debatten om könsneutral äktenskapsbalk har hävdat något annat? Tvärtom tycks samtliga parter hålla med honom om detta. Vissa tycker t.o.m. att äktenskapet är så bra att det ska kunna ingås av fler än idag. Då går det inte riktigt an att argumentera som om reformen skulle syfta till att underminera äktenskapet och dess goda effekter. Det inger inte respekt.