Nonicoclolasos

Archive for the ‘effektivitet’ Category

Bör inkomst eller konsumtion beskattas?

Adam Smith noterar, i The Wealth of Nations, att konsumtionsskatter tenderar att användas istället för inkomstskatter när det är svårt att beskatta inkomster. Men det kanske är att föredra att beskatta konsumtion inställer för inkomster, även när det går att beskatta de senare (som i vårt moderna samhälle)? I nästan alla någorlunda rika länder används idag båda typerna av beskattning; Greg Mankiw presenterar pedagogiskt det nationalekonomiska huvudargumentet för att övergå till konsumtionsbeskattning:

Let W be the real wage, r be the interest rate, and t be the tax rate. Suppose I work today in order to save and consume in T years. Under an income tax, the amount of consumption I get for one hour of work is:

(1-t)W*[1+(1-t)r]^T

Under a consumption tax, the amount of consumption I get is:

(1-t)W*[1+r]^T

Now compare these after-tax relative prices to the before-tax relative price, which is

W*[1+r]^T

You can see that the consumption tax creates a constant wedge: the after-tax relative price is 1-t times the before-tax relative price, regardless of T. However, an income tax creates a growing wedge. The larger is T, the greater is the gap between the before-tax and after-tax relative price. In other words, a consumption tax taxes current and future consumption at the same rate, whereas an income tax in effect taxes future consumption at a higher rate than current consumption.

The bottom line: Both consumption taxes and income taxes discourage work, but income taxes discourage saving as well.

Någon kanske invänder att det blir svårt att införa konsumtionsbeskattning som är progressiv (om nu detta är ett önskat kännetecken hos ett skattesystem). Svaret blir att det inte alls är svårt att göra det: se t.ex. förslag här och här.

Något att tänka på när nästa stora skattereform börjar diskuteras så småningom.

Written by Niclas Berggren

5 april 2011 at 5:41

Glöm inte bort generalitet

Skattereformen 1990–91 syftade bl.a. till att förenkla skattesystemet och att göra det mer likformigt. Sedan dess har undantagen, fallen av olika behandling och krånglet tilltagit (föga förvånande, för den som är förtrogen med James Buchanans ”cykelteori” för skattesystem*). I valrörelsen föreslogs, i linje med denna utveckling, sänkt restaurangmoms. Nu föreslås ytterligare ett undantag, i form av RIT-avdrag för IT-tjänster i hemmet (sedan tidigare finns RUT- och ROT-avdrag). Det är nog ingen slump att Centern står bakom förslaget: de har tidigare visat sig mindre intresserade av generalitet genom att förespråka behovsprövade bidrag.

För den som är för sänkta skatter kan det te sig lockande med alla dessa sänkningar och avdrag — och jag lutar åt att finna dem mer önskvärda än inga sänkningar alls. Jag vill dock ansluta mig till dem som tycker att det börjar bli dags för en översyn av skattesystemet, så att ett helhetsgrepp återigen tas i en större reform. Jag tilltalas härvidlag av James Buchanans generalitetsprincip. Istället för att ta det utrymme man anser finns för skattesänkningar och rikta det till olika specifika områden skulle man kunna använda det för att sänka allmänna skattenivåer. T.ex. skulle den statliga inkomstskatten kunna sänkas istället för att fler utgifter eller gåvor görs avdragsgilla.

*Se gärna, på detta tema, min uppsats ”The Frailty of Economic Reforms: Political Logic and Constitutional Lessons”.

Written by Niclas Berggren

3 mars 2011 at 5:49

Strikta regler

Richard Dawkins kritiserar användandet av strikta regler:

Rulebooks are themselves put together by human judgments. Often bad human judgments, but in any case judgments by humans who were probably no wiser or better qualified to make them than the individuals who subsequently have to put them into practice out in the real world. … Discretion can be abused, and rulebooks are important safeguards against that. But the balance has shifted too far in the direction of obsessive reverence for rules. There must be ways to re-introduce intelligent discretion and overthrow the unbending tyranny of going-by-the-book, without opening the door to abuse.

Han exemplifierar med vätskeförbud på flygplan och regler om hur man får besked om hur anhöriga som vårdas på sjukhus. Jag har stor förståelse för Dawkins upprördhet, men lösningen är förstås inte att kasta alla regelverk överbord (vilket han heller inte föreslår) utan att fundera på hur regler kan göras mer effektiva. Det kan tyckas bra att ha hårda regler, men hårda regler har ofta svårt att hantera anpassningar i det individuella fallet. Jag har påpekat detta i samband med en livsfarlig trafiklag, den s.k. zebralagen: se här och här. Den bör genast skrotas.

Written by Niclas Berggren

25 februari 2011 at 15:09

Ger deltid högre produktivitet?

Vissa ser negativt på deltidsarbete och vill försvåra för företag att erbjuda anställningar av det slaget. Vad skulle effekterna av det bli? Den nya studien ”Is Part-Time Employment Beneficial for Firm Productivity?” undersöker hur deltidsarbete påverkar produktiviteten:

This paper analyzes whether part-time employment is beneficial for firm productivity in the service sector. Using a unique dataset on the Dutch pharmacy sector that includes the work hours of all employees and a “hard” physical measure of firm productivity, we estimate a production function including heterogeneous employment shares based on work hours. We find that a larger part-time employment share leads to greater firm productivity. Additional data on the timing of labor demand show that part-time employment enables firms to allocate labor more efficiently. First, firms with part-time workers can bridge the gap between opening hours and a full-time work week. Second, we find that during opening hours part-time workers are scheduled differently than full-timers. For example, we find that part-time workers enable their full-time colleagues to take lunch breaks so that the firm can remain open during these times.

En intressant sak är att de som vill införa en rätt till heltidsarbete ofta är de som rent allmänt är negativa till tjänstejobb, eftersom de anses lågproduktiva. Om en nedgång i deltidsarbeten i tjänstesektorn minskar produktiviteten, hamnar de då inte i ett dilemma? Svaret kanske blir att det är en kostnad man får ta: det viktiga är att de som vill jobba heltid ska få göra det på de jobb som idag utförs på deltid. Men: ett alternativ kanske skulle vara att förbättra deltidsarbetets villkor och karaktär, så att fler blir nöjda och också föredrar det. En annan nederländsk studie antyder t.ex. att kvinnor där i regel är nöjda med att arbeta deltid.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2011 at 5:32

Effektivitet genom skolval

Thomas Gür skriver om olika principer för att fastslå vilken skola ens barn ska gå i:

Även när närhetsprincipen rådde röstade föräldrar med fötterna för att få sina barn i bättre skolor, men trösklarna för sådana ”skolval” var mycket högre: Familjer såg till att barnen fick gå i en attraktivare skola genom att köpa hus eller bostadsrätt i skolans upptagningsområde, ifall man hade råd.

Detta fick mig att tänka på ett resonemang Robert Frank för i Luxury Fever. Han noterar att föräldrar ofta vill möjliggöra för sina barn att få en så bra utbildning som möjligt, vilket gör att de köper hus i de skoldistrikt där de bästa skolorna finns. Denna process innebär dock ett slags kapprustning som är ineffektiv: eftersom alla (mer eller mindre) vill köpa detta begränsade antal hus drivs priserna upp och mer resurser läggs på boendet än vad som är kollektivt rationellt. Om alla dessa familjer istället hade spenderat mindre på boende hade samma elever fortfarande kunnat gå i samma skolor, och familjerna hade haft sparmedel över till annat. Problemet är att det är individuellt rationellt att bjuda mer än andra på dessa hus, och det krävs någon typ av samordning för att komma överens om att det vore bättre om alla höll igen med sin budgivning. Samordning är dock mycket svår när många aktörer är inblandade.

Nå, det som slog mig är att det fria skolvalet i viss mån utgör en effektiv lösning på det här problemet. Om elever kan välja de bästa skolorna oavsett var de bor, har föräldrarna inte incitament att köpa dyra (och allt dyrare) hus i vissa specifika geografiska områden. Man kan bo i en billig hyreslägenhet två mil bort och få plats på skolan intill miljonvillorna, i ett system med fritt skolval. En möjligen förbisedd positiv effekt av denna typ av valfrihet.

Se även Mattias Lundbäcks kommentar. Media: AB.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2011 at 5:46

Avreglering av godståg

The Economist lyfter fram en avreglering som ägde rum 1980 i USA genom The Staggers Rail Act:

Giving the railroads the freedom to run their business as they saw fit led to dramatic improvements. The first result was a sharp rise in traffic and productivity and fall in freight costs. Since 1981 productivity has risen by 172%, after years of stagnation. Adjusted for inflation, rates are down by 55% since 1981 (see chart 1). Rail’s share of the freight market, measured in ton-miles, has risen steadily to 43%—about the highest in any rich country.

Här illustreras effekterna:

Det är tydligen så att det finns potential för effektivisering genom avreglering även på speciella marknader, som den gällande tågtransporter. Därmed inte sagt att avregleringar alltid ger goda resultat: effekterna torde bero på hur avregleringen genomförs — i vilken ordning och hur det nya regelverket ser ut. Detta visas t.ex. av europeiska avregleringar av tågverksamhet. Uppfattningen att marknader som den för tågtransporter och den för elproduktion alltid och endast lämpar sig för statlig monopolproduktion eller för regleringar som tar bort alla marknadsmekanismer kan dock avvisas.

Written by Niclas Berggren

17 januari 2011 at 4:14

Etikett kontra effektivitet

Jag fann nationalekonomen Eric Cramptons tolkning av etikett intressant. Han ser etikett som ett sätt att signalera rik och privilegierad bakgrund, avsedd att separera de fina människorna från de mindre fina:

If you could deduce etiquette from logic, it wouldn’t be etiquette. If it’s not a costly signal, it can’t induce the separating equilibrium that keeps the farm boys like Scott and me from having airs when dining with our purported betters. Down with the tyranny of etiquette and its oppressive class-entrenching function! Up with efficiency!

Jag anar att Magdalena Ribbing mår illa av stridsrop av detta slag — men jag undrar om inte Crampton har en poäng. Varför anses vissa sätt att hålla besticken finare än andra? Ett möjligt svar skulle kunna vara att etiketten dikterar de mest effektiva sätten att bete sig. Genom beprövad erfarenhet har det kunnat klarläggas att man uppnår ett visst mål (t.ex. mättnad på så kort tid som möjligt eller mättnad med största möjliga sociala utbyte) bäst genom att äta på ett visst sätt. Det kan vara så, men om Crampton har rätt är det snarare tvärtom: att etikettens upprätthållare är beredda att offra effektivitet för att kunna framställa sig som mer distingerade. Vem som har rätt borde kunna fastslås genom empirisk analys.

Written by Niclas Berggren

15 januari 2011 at 6:02

Publicerat i effektivitet, etikett

Problematisk rättvisehandel?

Jag har tidigare hänvisat till forskning som ifrågasätter om rättvisemärkning bidrar till att förbättra de sämst ställdas situation — se inläggen ”Den tveksamma rättvisemärkningen” och ”Effekterna av rättvisemärkning”. Nu indikerar en ny studie, ”When Fair Trade Increases Unfairness: The Case of Quinoa from Bolivia”, samma sak:

[W]e show in this section that Fair Trade does not seem to be an effective instrument for reducing social inequalities between quinoa producers. In fact, it actually seems to exaggerate these inequalities. This is a paradoxical situation given the objectives of assisting marginalized producers proclaimed by the Fair Trade movement, and it looks to us as if it is due to three concomitant factors: on the one hand, the most disadvantaged producers quite simply do not belong to the producers organizations that benefit from Fair Trade; on the other hand, the targeting of ”small producers” defended by the Fair Trade organizations that import quinoa, such as Solidar’Monde or Alter Eco, does not correspond to the objectives of the organizations of producers with which they work; finally, the FLO standards of Fair Trade for quinoa (FLO, 2004) do not make any social distinctions between producers.

Genom att den produktionsförening som bedriver rättevisehandel betalar lika mycket per enhet till bönder som har tillgång till land där maskiner används och till bönder som måste odla på bergssluttningar, och som därför har högre produktionskostnader, tenderar alltså rättvisehandeln att öka inkomstklyftorna mellan bönderna. Nå, det vore intressant om man kunde jämföra effekter på såväl absolut som relativ inkomstnivå av rättvisehandel, såväl inom som mellan länder, jämfört med ett frihandelsinriktat system utan ett sådant inslag.

Written by Niclas Berggren

19 september 2010 at 4:01

Hjälper det att plugga?

Amerikanska studenter ägnar allt mindre tid åt sitt akademiska arbete, enligt den nya studien ”The Falling Time Cost of College”:

Full-time students allocated 40 hours per week toward class and studying in 1961, whereas by 2003 they were investing about 27 hours per week.

Detta kan ses som oroväckande med tanke på resultaten i en annan ny studie, The Causal Effect of Studying on Academic Performance”, publicerad i The B.E. Journal of Economic Analysis & Policy (preliminär gratisversion här):

In this paper, we examine the causal effect of studying on grade performance by taking advantage of unique, new data that has been collected specifically for this purpose. Important for understanding the potential impact of a wide array of education policies, the results suggest that human capital accumulation is far from predetermined at the time of college entrance. … For example, using results from our full sample, an increase in study-effort of one hour per day … is estimated to have the same effect on grades as a 5.21 point increase in ACT scores … In addition, the reduced form effect of being assigned a roommate with a video game is estimated to have the same effect on grades as a 3.88 point decrease in ACT scores …

Maxpoängen på ACT (ett antagningsprov) är 36, vilket antyder att den positiva effekten av att studera ytterligare en timma per dag är stor. (Dataspelande rumskamrater ska man dock se upp med.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

17 maj 2010 at 11:43

Den idealiska prisbildningen

En svensk professor i nationalekonomi, Johan Åkerman, om en annan:

Vid 30 års ålder blev Eli Heckscher Handelshögskolans förste professor i nationalekonomi. Hans föreläsningar började kl 8 f.m. och kallades därför ”nattföreläsningar”. Jag minns ännu hans tal om prisbildningen, som sades fungera på ett idealiskt sätt: när en vara är knapp blir priset högt, när tillgången är riklig blir priset lågt. ”Prisbildningen är alltså idealisk, men det finnes en svag punkt — (med lägre röst) prisbildningens svaga punkt — och den är att somliga människor inte har lika mycket pengar som andra människor. Men annars är prisbildningen fullkomligt idealisk.”*

I linje härmed förklarar F. A. Hayek prisbildningens centrala roll för att förmedla information i ”The Use of Knowledge in Society”, publicerad i American Economic Review. Om Heckscher läste artikeln tror jag att han gillade den.

*Ur Åkerman, Johan (1997). En samhällsforskares minnesbilder. Lund: Institutet för Ekonomisk Forskning: 68.

Written by Niclas Berggren

6 maj 2010 at 11:41

Ska vissa få ladda ner utan att betala?

Ett inlägg i piratdebatten:

Really, piracy (or ‘free riding’ generally) is only wrong if you would otherwise have paid for it. If you’d sooner go without than shell out the demanded price for a non-rival good, then you may as well free ride — it’s better for some (namely, you) and worse for no-one. Don’t get me wrong: it’s important that those who find the good worth the price do pay, so that there’s incentive to provide such goods in the first place. It’s merely those who wouldn’t pay anyway who can, on this view, permissibly free-ride.

Jag ser förslaget som effektivt givet att de som finner varan värd sitt pris faktiskt betalar. Men kan man förlita sig på att de gör det? Finns det metoder för att få dem att göra det? Räcker det att vädja till deras känsla för moral? Jag har mina tvivel — och då blir frågan vad effekten på utbudet blir.

Written by Niclas Berggren

22 april 2010 at 6:40

Effektiva prishöjningar vid katastrofer

SvD rapporterar:

Hotellen i Europa höjer sina priser när hundratusentals strandsatta flygpassagerare behöver tak över huvudet. I Amsterdam i Nederländerna har rumspriserna fördubblats och de har exploderat i Köpenhamn, rapporterar Politiken. … – Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar, säger Svane till tidningen.

Men finns det inte goda ekonomiska skäl till högre priser vid katastrofer? Jo, enligt Glen Whitman:

  1. Högre priser ger incitament till dem som tillhandahåller knappa varor och tjänster att öka utbudet. Om utbudet är fixt på kort sikt kan en möjlighet att höja priser vid extraordinära händelser leda till ökat utbud på längre sikt.
  2. Även om utbudet inte ökar innebär högre priser att knappa varor och tjänster i högre grad går till dem som värderar dem högst.
  3. Högre priser vid extraordinära händelser ger konsumenter incitament att planera bättre.

Många tycks dock anse höjda priser vid katastrofer orättvisa. ”Det är inte klädsamt att hotellen passar på att tjäna mer pengar”, hävdas det alltså, av för mig oklar anledning. Men även om man tycker det, har rättvisa lexikografisk prioritet över effektivitet? Om inte, hur vägs rättviseaspekten mot Whitmans effektivitetsaspekter? Och hur ska en sådan ”optimal” lösning implementeras i praktiken? Genom prisreglering av ett statligt välfärdskontor? Genom sociala normer som straffar prishöjande företag? Jag bara undrar.

Written by Niclas Berggren

17 april 2010 at 9:24

Publicerat i effektivitet, ekonomi, rättvisa

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Written by Niclas Berggren

3 april 2010 at 7:53

Böter på dagis

För tio år sedan publicerades en känd studie om effekten av att införa böter för föräldrar som är sena med att hämta sin barn på dagis, ”A Fine Is a Price”, i Journal of Legal Studies. Däri rapporterades följande:

Parents used to arrive late to collect their children, forcing a teacher to stay after closing time. We introduced a monetary fine for late‐coming parents. As a result, the number of late‐coming parents increased significantly.

En förklaring skulle kunna vara att föräldrarna började se det som en helt normal möjlighet, att betala för att komma sent, medan det tidigare fanns en social norm som sa att det är fult att komma för sent. Detta resultat används ofta som ett argument mot att använda sig av monetära incitament — de kan ju ha motsatt effekt genom att tränga undan andra normer och en intern vilja att göra rätt. Nå, jag hörde nyligen professor Dennis Mueller problematisera den slutsatsen genom att påpeka att ett system med böter skulle kunna innefatta högre välfärd än ett system med sociala normer, trots att det förra innefattar fler sena ankomster. Ty:

  • Om någon bryter mot en norm uppkommer ingen inkomst; om någon bryter mot en regel som upprätthålls med bot uppkommer inkomster när människor bryter mot den. Kanske tillräckligt för att finansiera att en förskollärare stannar längre.
  • En norm kan vara mer oflexibel än en regel som upprätthålls med bot, och just att föräldrar ser boten som ett pris kan öka effektiviteten. De föräldrar som inte har något viktigt skäl att vara sena hämtar rimligen sina barn i tid; de föräldrar som har mycket viktiga saker att göra betalar villigt boten, eftersom värdet av den tid de använder till annat än att hämta barnen i tid överstiger boten. (Hur ofta måste inte föräldrar rusa iväg från viktiga arbetsuppgifter för att hinna hämta barnen i tid?)

Det förefaller alltså viktigt att beakta effekter i ”allmän jämvikt” och inte stirra sig blind på det partiella målet, att föräldrar ska komma i tid.

Written by Niclas Berggren

23 mars 2010 at 5:27

Kvinnor och barn i trafiken

Ur körkortsbok från 1920:

De som vållar bilisten de största bekymren, äro dock lekande barn och nervösa fruntimmer. De förra äro under lek både blinda och döva. Att signalera åt dem hjälper i regel ej, och ofta komma de framrusande så nära vagnen att signalen icke blir av betydelse. Där man väntar sig lekande barn såsom vid skolor, lekplaner etc, bör man endast köra fram med yttersta varsamhet, ty man kan sällan hjälpa sig med annan manöver än att stoppa vagnen.

Damer är ofta lika svåra som barnen, ty vid en hornsignal tappar de ej helt sällan koncepterna. Att de efter att ha passerat trefjärdedelar av gatan utan vidare vända för att nå den gångbana de nyss lämnat är intet sällsynt. Ja två, tre gånger kunna de springa fram och tillbaka framför bilen. Stanna och låt dem komma upp på gångbanan! Handla i övrigt som vid möte med spårvagnar.

Varsamhet är förstås en bra egenskap i trafiken. Synd bara att kontraproduktiva lagregler numera eroderar ett tidigare förtroendefullt samspel och att hörnlösningar, istället för flexibelt, effektivitetshöjande tänkande, är så vanliga.

Written by Niclas Berggren

21 mars 2010 at 6:29

Publicerat i barn, effektivitet, humor, kön, trafik

Välstånd i Europa och USA

Tino Sanandajis blogg fann jag denna statistik över BNP per capita (PPP-justerad) i amerikanska delstater och europeiska länder:

Sverige skulle alltså kunna sägas vara den 42:a rikaste delstaten i USA, vore vi en amerikansk delstat.

Written by Niclas Berggren

6 mars 2010 at 6:15

Avreglerade tåg

I många europeiska länder har tågverksamheten avreglerats under senare decennier. Vad har effekten av detta varit? Läser man statsvetaren Marie Demker eller politikern Lena Hallengren kan man lätt få för sig att det enbart har lett till elände. Ett mer seriöst försök till svar ges i ”Railway (De)Regulation: A European Efficiency Comparison”, publicerad i Economica (preliminär gratisversion här):

First, our regressions show that reforms have positively affected railroad productivity. Deregulation improves the productivity trend of a country, an effect that corresponds to an average output increase of 0.5 percent per year. Second, higher reform intensity does not necessarily increase productivity. Rather it depends on sequencing of reforms. In countries in which reforms are implemented in a sequential way, productivity increases, while the opposite is true in countries that have implemented packages of reforms.

Som med de flesta reformer tycks det alltså vara så även här, att avregleringar inte med automatik ökar den ekonomiska effektiviteten. Effekten beror på hur en avreglering genomförs. Men att det finns en effektiviseringspotential i många offentliga och reglerade verksamheter, därom råder knappast något tvivel.

Written by Niclas Berggren

4 mars 2010 at 11:43

Kan balkonger stoppas?

Jag fick en lapp i brevlådan igår om att grannen ovanför mig ska bygga balkong, vilket kommer att försämra ljusflödet in i mitt kök och sänka värdet på min lägenhet. Efter att ha läst detta juridiska dokument stod det klart för mig, att om bostadsrättsföreningen på ett extra föreningsmöte godkänner balkongbygget, har jag ingen möjlighet att stoppa det, trots att det innefattar en kraftig negativ externalitet för mig. Grannen får en trevligare lägenhet och höjt värde på den; jag drabbas av motsatsen.

Jonas Vlachos föreslog att jag kan ägna mig åt Coaseanska förhandlingar och erbjuda min granne pengar för att inte bygga balkong. En tilltalande idé! Grannen kanske kan tänka sig att avstå att bygga för x kr, och om min nyttoförsämring av ett bygge överstiger x kr skulle transaktionen vara välfärdshöjande.

Problemet torde vara att avtalet inte blir bindande för framtida grannar. Min granne kanske tar mina pengar och säljer sin lägenhet, och nästa innehavare kanske vill bygga balkong han också. I dessa balkongbyggnadstider, borde inte avtal kunna slutas sådana att balkongbygge förbjuds i en viss lägenhet så länge grannen under bor kvar? Dags för effektivitetshöjande lagstiftning!

Tilläggas kan att jag även kan tänka mig en omvänd rättighetsfördelning, så att bostadsrättsinnehavare har rätt att inlägga veto mot balkongbyggande grannar och att de senare får betala de förra om de motsätter sig byggnation. En fördel med det, förutom fördelningsaspekten, är att problemet med bindande avtal inte uppkommer. Om en ny balkonghatande granne efterträder den förra är balkongen redan byggd.

Slutligen undrar jag hur ting som dessa hanteras i hus med ägarlägenheter.

Jag tackar smartisarna Jonas Vlachos och Anna Ekström för idéer och råd för detta inlägg.

Written by Niclas Berggren

11 februari 2010 at 17:28

Kvinnor i bolagsstyrelser

Mellan 2000 och 2005 ökade andelen kvinnor i noterade svenska bolags styrelser från 4 till 14 procent. Andelen är förstås fortfarande låg, och den har föranlett vissa att kräva kvotering. Det har framförts argument om att kvotering i själva verket ligger i bolagens intresse, eftersom kvinnors närvaro kommer att förbättra de ekonomiska utfallen. Men stämmer det?

Troligen inte. En ny studie av Johan Eklund, Johanna Palmberg och Daniel Wiberg, ”Ownership Structure, Board Composition and Investment Performance”, publicerad i Corporate Ownership & Control (preliminär gratisversion här), finner följande:

Gender diversity has a small but negative effect on investment performance, and the same holds for CEO being on the board. When incorporating all the explanatory variables into the same equation the negative effect of larger boards dilutes the effect of gender diversity and having the CEO on the board.

Liknande slutsatser har funnits i tidigare forskning. Det är alltså svårt att finna belägg för att andelen kvinnor i bolagens styrelser påverkar den ekonomiska effektiviteten i verksamheten.

Written by Niclas Berggren

1 december 2009 at 10:58

Tillverkningsindustrins nedgång

Ekonomier genomgår strukturella förändringar. För ett par hundra år sedan svarade jordbruket för en mycket stor del av såväl BNP som sysselsättning. Sedan tog industrin över, men den är sedan flera decennier också på nedgång:

tillverkningsindustrin

I Sverige har andelen av sysselsättningen i industrin ungefär halverats sedan 1970, från 28 till 14 procent. Detta är värt att ha i åtanke när krav på att rädda enskilda industriföretag reses. Krisen skyndar sannolikt bara på en strukturell förändring av ekonomin, som det är lika destruktivt att försöka hindra som det hade varit att hindra jordbrukets relativa tillbakagång för hundra år sedan eller så. Utmaningen är att skapa förutsättningar för tillväxt i andra, nya sektorer.

Written by Niclas Berggren

28 november 2009 at 12:02

Alla dessa husdjur

övergivna katterTvå nationalekonomer menar, i studien ”Pet Overpopulation: An Economic Analysis”, att det finns ett problem på husdjursmarknaden:

The key problem is that of pet overpopulation. There is little demand for older pets relinquished by their owners due to changes in personal circumstances, such as job loss, foreclosure, divorce, or health problems. Even owners with mixed breed puppies or kittens often have trouble finding homes for them. As a consequence, an estimated 11 million dogs and 9 million cats enter animal shelters annually, and 5 million dogs and 6 million cats end up being euthanized. At the same time, new owners are buying pure breed puppies and kittens for significant sums of money.

Lösningen de föreslår består av att staten beskattar unga husdjur och subventionerar borttagande av äggstockar så att färre djur föds. Och då har de inte ens beaktat husdjurens miljöeffekter!

Written by Niclas Berggren

24 november 2009 at 5:05

Låt brödet kosta

brödJag är en stor brödälskare. Inte minst när jag går på restaurang njuter jag av goda brödbitar före och under maten. Frank Bruni föreslår att restauranger ska ta betalt för brödet. Han anför två argument:

  1. Brödet kostar de facto, och alla får annars betala oavsett konsumtionsnivå. Det är varken effektivt eller rättvist.
  2. Om restauranger tar betalt för brödet kommer de (tvingas) att erbjuda bröd av högre kvalitet.

Jag finner förslaget tilltalande. Därtill kan läggas att jag har en tendens att äta väldigt mycket bröd, vilket ofta gör mig onödigt mätt. Att betala för brödet skulle hämma mitt ätande något, till fördel för den totala matupplevelsen och välmåendet därefter.

Written by Niclas Berggren

16 november 2009 at 17:34

Hur påverkar kulturella olikheter ekonomin?

Man kan tänka sig både positiva och negativa ekonomiska effekter av kulturella olikheter i en region. På den positiva sidan kan olikheter leda till att fler perspektiv och innovationer kommer fram; på den negativa sidan kan olikheter leda till konflikter och antagonism, vilket försvårar samarbete.

diversity

En ny studie, ”Cultural Diversity and Economic Performance: Evidence from European Regions”, undersöker saken empiriskt. Två mått på olikhet används: dels andelen utlänningar i en region, dels ett fraktionaliserings-
index som mäter sannolikheten för att två slumpmässigt valda individer är av olika grupptillhörighet. Resultat för undersökta regioner inom EU-15:

[W]e find that diversity is positively correlated with productivity. Moreover, we find evidence that causation runs from the former to the latter.

Det verkar som om en blandad befolkning inte är något att rädas från ett effektivitetsperspektiv.

Written by Niclas Berggren

29 oktober 2009 at 5:25

Effekter av privatiseringar

En klassisk vänster-högerkonflikt rör ägande av företag. Under de kommunistiska decennierna i östra Europa ägde och drev staten en stor mängd företag, som sedan i de flesta fall kom att privatiseras. Även i Kina har en del privatiseringar skett. Hur har det gått för företagen sedan dess? En ny studie, ”The Effects of Privatization and Ownership in Transition Economies”, publicerad i Journal of Economic Literature, finner följande:

The effect of privatization is mostly positive in Central Europe, but quantitatively smaller than that to foreign owners and greater in the later than earlier transition period. In the Commonwealth of Independent States, privatization to foreign owners yields a positive or insignificant effect while privatization to domestic owners generates a negative or insignificant effect. The available papers on China find diverse results, with the effect of nonstate ownership on total factor productivity being mostly positive but sometimes insignificant or negative.

Effekterna varierar alltså, beroende på om de privata ägarna är utländska eller inhemska, beroende på vilket land privatiseringen äger rum i och beroende på tidsperiod. Att det har gått bättre i östeuropeiska länder än i Ryssland och andra tidigare sovjetstater kan, menar forskarna, ha att göra med den institutionella kvaliteten: de förra länderna har t.ex. närmat sig EU, har en starkare rättsstat och har lägre korruption. Att utländska ägare ger bättre utfall kan bero på att de har bättre kunskaper och fler erfarenheter, samt att de står friare i förhållande till den inhemska politiska makten. Privatiseringar kan alltså vara gynnsamma, men bara under vissa villkor.

Se även inläggen ”Ska staten köpa Volvo?” och ”Handlar privatiseringar om ideologi?”.

Written by Niclas Berggren

26 oktober 2009 at 11:47

Överkvalificerade svenskar

caplanBryan Caplan deltog i den konferens med Mont Pelerin Society som jag var med och organiserade denna vecka i Stockholm. Han observerade under sitt besök att svensk arbetskraft är mycket kvalificerad. Intressant, för jag har tidigare observerat att amerikansk arbetskraft kan vara mycket okvalificerad (vilket höll på att ge mig ett nervöst sammanbrott). Förklaringen torde vara att lågkvalificerade personer i USA i högre grad har jobb än i Sverige, där de istället är arbetslösa pga. höga ingångslöner.

Jag håller med Bryan om att den amerikanska modellen på det hela taget är att föredra:

Using high-skilled workers to sell train tickets when low-skilled workers are almost as good violates the principle of comparative advantage. And it’s hardly kind to create a system where workers feel unchallenged, and non-workers feel useless.

Så bör vi inte acceptera lägre löner för okvalificerad arbetskraft i Sverige? För effektivitetens och lyckans skull?

Written by Niclas Berggren

21 augusti 2009 at 18:25

Irrationella trafikregler

Många trafikregler skapar stor ineffektivitet, i synnerhet tidsslöseri, utan att säkerheten ökar nämnvärt. Därför förespråkar jag en uppmjukning och, om så inte sker, att människor tar ”ta lagen i egna händer” och mjukar upp dem ändå. Två exempel på trafikregler som redan är uppmjukade och som vinner mitt gillande:

  • Att det numera i praktiken är fullt accepterat i Sverige att fotgängare går mot rött ljus, när de bedömer att det är säkert.
  • Möjligheten att som bilförare i USA få svänga till höger vid rött ljus, om man lämnar företräde.

cyklingOm man istället beivrar överträdelser av ett förbud att gå mot röd gubbe leder detta till att människor står och väntar, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Detta skapar stora aggregerade kostnader i termer av tidsförspillan och irritation. Och om man, som i Sverige, förbjuder bilar att svänga till höger vid rött ljus, innebär det likaså att en massa bilister står och väntar vid rött ljus, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Även det skapar stora kostnader. Uppmjukade regler möjliggör för trafikanter att göra vettiga avvägningar, så att de, när trafiksituationen så tillåter, kan ta sig fram effektivt.

I linje med detta tänkande föreslår jag, utöver det jag just har nämnt, bl.a. följande:

  • Avskaffa ”zebralagen”, som tvingar bilister, cyklister i uppförsbackar och bussar med många passagerare att stanna ideligen, eftersom fotgängare går rakt ut i gatan utan hänsyn till trafiksituationen. Detta skapar ineffektivitet eftersom avvägningar om vem som bör ha företräde har ersatts av ett ”jag-har-rätt-att-gå-ut-i-gatan-oavsett-trafiksituation”-tänkande. Dessutom ökar olyckorna av detta, och trafiken blir ryckigare, vilket inte gynnar miljön.
  • Färre trafikljus och fler rondeller.
  • Tillåt cyklister att cykla på trottoarer, övergångsställen och mot trafiken på enkelriktade gator, under regeln lämna företräde och när trafiksituationen så tillåter.

Vad tycker ni om denna vision om ett mindre reglerat trafikliv? Och håller ni med om att personer som bryter mot dessa regler på ett ansvarsfullt sätt ska välkomnas, istället för att, som nu regelmässigt sker på tidningarnas insändarsidor, skällas ut av vardagsfascisterna? Därmed inte sagt att alla trafikregeler ska tas bort – det vore att gå från den ena ineffektiva hörnlösningen till den andra. Fram för trafik på den gyllene medelvägen!

Written by Niclas Berggren

8 augusti 2009 at 13:49

Maskiner med omtanke

Forskare i artificiell intelligens har mötts för att diskutera farorna med att maskiner tar över eller, i alla fall, blir skadliga för människor. Men konferensens arrangör Eric Horvitz noterade också att maskiner kan föra goda saker med sig:

He recently demonstrated a voice-based system that he designed to ask patients about their symptoms and to respond with empathy. When a mother said her child was having diarrhea, the face on the screen said, “Oh no, sorry to hear that.” A physician told him afterward that it was wonderful that the system responded to human emotion. “That’s a great idea,” Dr. Horvitz said he was told. “I have no time for that.”

Om maskinerna kan ta hand om empatin kan läkarna få tid för fler patienter och minska väntetiderna. Utmärkt!

Written by Niclas Berggren

26 juli 2009 at 9:58

Är marknader effektiva?

Många betvivlar att den effektiva marknadshypotesen (EMH), dvs. uppfattningen att ”priset på en finansiell tillgång reflekterar all tillgänglig information som är relevant för dess värde”, stämmer. Det klargörs t.ex. i en artikel, ”Efficiency and Beyond”, i The Economist (där professor Eugene Fama ger nyss citerade definition). Professor Scott Sumner betvivlar det dock icke:

sumnerHow can I defend the EMH, when so many studies show people are irrational and markets are inefficient?

Market anomaly studies are products of data mining. At some level this is known by economists, but the problem is far worse than even most economists realize. These tests are not reliable. People are often irrational, but it’s not clear that irrationality has much impact on sophisticated financial and commodity markets. The anti-EMH position has yet to come up with useful public policy advice, or useful investment advice.

Här utvecklar han argumentationen (och läs den innan du kritiserar honom). EMH lever och frodas, som det verkar.

Written by Niclas Berggren

22 juli 2009 at 8:33

Handlar privatiseringar om ideologi?

Docent Henrik Jordahl, inte minst känd som gästskribent på denna blogg, har skrivit en förtjänstfull forskningsöversikt om vad som händer när statliga företag privatiseras:

Tydligt är att statligt ägda företag i genomsnitt blir mer lönsamma och effektiva när de privatiseras. Detta gäller både på konkurrensutsatta marknader och på marknader med svag konkurrens. På konkurrensutsatta marknader är de privata företagen överlägsna. På marknader med svag konkurrens är det viktigt att få passande regleringar på plats så att effektivitetsvinsterna inte äts upp av att de privatiserade företagen utnyttjar sin marknadsmakt. Privatiseringar fungerar bäst ihop med konkurrensfrämjande reformer. Andra väldokumenterade effekter på företag som privatiseras är att investeringar och försäljning ökar, samt att skuldsättningsgraden minskar. Förbättringspotentialen kan vara stor, men beror på hur ineffektiva de statligt ägda företagen var i utgångsläget.

Ibland beskylls de som förespråkar privatseringar för att göra det pga. ”ideologi”, med vilket torde avses en dogmatisk uppfattning att privatiseringar är bra oavsett konsekvenserna. Det finns säkert personer som har sådana normativa utgångspunkter, men man kan också förespråka privatiseringar därför att man finner de konsekvenser de ger upphov till – och som alltså i ökande grad finns belagda i forskningen – tilltalande.

Se även inläggen ”Östros hycklar om statliga företag”, ”Ska staten inte köpa privata företag?”, ”Propaganda om privatisering””Privatisering blir bra om konkurrensen ökar” samt ”Staten som biltillverkare” (av Henrik Jordahl).

Written by Niclas Berggren

30 juni 2009 at 15:51

Tillåt ersättning för njurar

en Newsmill-artikel idag argumenterar jag för att det ska bli tillåtet att ersätta njurdonatorer för deras insats, i syfte att stimulera fler att donera. På så sätt skulle en flerårig väntan för hundratals njursjuka svenskar kunna upphöra och stora välfärdsvinster uppnås. För dig som är intresserad av lite mer detaljer i mitt sätt att tänka rekommenderar jag följande inlägg:

Detta var första gången jag skrev på Newsmill. Tyvärr visade sig kommentatorerna där vara elaka. Jag är van vid civiliserade och respektfulla kommentarer här och föredrar dem. Slutligen vill jag uppmana dig att anmäla dig till Donationsregistret.

Uppdatering: Fredagen den 28 maj deltog jag i en radiodebatt i denna fråga med professor Johan Frostegård i Studio 1 i P1. Lyssna här. Tyvärr hinner man inte säga så mycket på den korta tid man har.

Media: DN1, DN2, DN3, SvD1, SvD2, AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, Dagen

Written by Niclas Berggren

28 maj 2009 at 22:01

Privatisering blir bra om konkurrensen ökar

Ökar privatiseringar välståndet? En ny studie, ”Privatization, Deregulation, and Capital Accumulation”, publicerad i Southern Economic Journal (preliminär gratisversion här), antyder att det beror på:

In this paper, we study how the privatization and deregulation of intermediate goods industries influence capital accumulation. Our model is solved under three alternative scenarios: (i) the intermediate sector is composed of a public monopoly under government control; (ii) the intermediate sector is dominated by a private monopoly; and (iii) the intermediate sector is competitive. The comparison of these models suggests that the income benefits of state-to-market transitions are mostly due to increased competition on the deregulated market and that the privatization of state enterprises is not likely to generate significant changes in the economy when the public monopoly is replaced by a private monopoly. We find that elimination of monopoly rights can increase aggregate income significantly.

Detta är ett resultat som jag tyvärr tror att en del marknadsvänliga politiker inte helt har förstått sig på. Det förefaller inte ovanligt att privatisera och att låta privata monopol ta över verksamheten, istället för att möjliggöra fritt inträde och konkurrens. Det finns även empiriska belägg från telekomområdet för att säkerställande av konkurrens, snarare än ägarformen i sig, är central för att fördelar av privatisering ska realiseras. Faran med att privatisera utan att säkerställa konkurrens är att privatisering får dåligt rykte och att offentliga monopol i förlängningen bibehålls, vilket förstås implicerar utebliven konkurrens och därigenom en sämre inkomstutveckling.

Se även Henrik Jordahls forskningsöversikt ”Privat och statligt ägande: Vad säger forskningen?” samt de tidigare inläggen ”Ska staten inte köpa privata företag?””Hur kan fisken räddas?” och ”Propaganda om privatisering”.

Written by Niclas Berggren

21 maj 2009 at 6:13

Ska sport och smink beskattas?

En del varor är positionella, dvs. de eftersträvas inte främst därför att de ger nytta i sig utan därför att de ger nytta genom att man genom dem positionerar sig mot andra människor (som kanske har mindre av varorna i fråga) och får status. Ekonomer som Robert Frank förespråkar (hög och progressiv) beskattning av sådana varor, eftersom de anses leda till välfärdsförluster. (”Skulle inte alla ha det bättre om vi inte köpte så dyra grillar?” etc.) Nå, Robin Hanson ställer en del relevanta frågor till Frank et alii, på basis av en kartläggning av vilka varor som uppvisar positionella drag:

hanson

Since sport effort seems especially positional, should we tax sports, instead of subsidizing them as we often do now? Since education seems to be at least as positional as income, should we drastically reduce educational subsidies, or even tax it? And since government spending seems far more positional than income, shall we greatly reduce our unprecedented levels of such spending? Perhaps Frank would suggest that other compensating side effects justify vast government spending as well as sport and education subsidies. But what about personal beauty, which our evidence suggests is one of our most positional goods? Yes, exercise also improves health, but it is very hard to see any large compensating side effects justifying makeup, hairdressing, and nice clothes. Will folks like Frank at least agree that severely taxing beauty aids is one of the clearest policy implication of our evidence on positional effects?

Ja, vad säger de som vill minska konsumtionen av positionella varor? Ska vi beskatta konsumtion av sport, utbildning och smink hårt? Om svaret är nej pga. kompenserande positiva effekter, kan inte detsamma vara fallet även för den positionella varan inkomst?

Se även blogginlägg på näraliggande teman av Jonas Vlachos, Robert Östling och Jesper Roine.

Written by Niclas Berggren

19 maj 2009 at 6:44

Bör LAS avskaffas?

Lagen om anställningsskydd har enligt tidigare forskning flera negativa konsekvenser. En viktig sådan konsekvens är hög ungdomsarbetslöshet. Nu visar en ny studie, ”Do Labor Market Rigidities Have Microeconomic Effects?”, att regleringar av det slaget också försämrar resursallokeringen i ekonomin:

We exploit a unique outlet-level dataset from a multinational chain with over 2,500 outlets in 43 countries to investigate the effects of labor regulations that protect employment. The dataset contains information on output, materials, and labor costs at a weekly frequency over several years, allowing us to examine the consequences of labor market rigidity at a much more detailed level than has been possible to date. We find that higher labor market rigidity is associated with significantly higher levels of hysteresis. 

Denna lägre flexibilitet hämmar välståndsutvecklingen: 

Our results suggest that labor regulations reduce the ability of firms to adjust labor levels in response to demand or productivity fluctuations, thus hampering the reallocation of resources and potentially impeding an important channel for aggregate productivity growth.

Det kanske är en god idé för fler partier än Centerpartiet att ta del av resultat från detta växande forskningsfält. Problemet är nog att insiders på arbetsmarknaden i vissa avseenden gynnas av nuvarande regelverk, vilket gör att fackföreningarna blockerar en liberalisering.

Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5AB1, AB2, AB3, AB4, AB5DN1, DN2, DN3DN4 

Written by Niclas Berggren

9 maj 2009 at 7:51

Optimala straff efterlyses

rattvisa

Vissa straffas hårdare än andra för ett givet brott, enligt studien ”The Determinants of Punishment” av Edward Glaeser och Bruce Sacerdote:

Among vehicular homicides, drivers who kill women get 56 percent longer sentences. Drivers who kill blacks get 53 percent shorter sentences.

Detta resultat är inte förenligt med den optimala bestraffningsteori som ekonomipristagaren Gary Becker har formulerat och där slumpmässiga brottsoffers karaktär inte ska spela någon roll för det straff som utdelas. Forskarna föreslår som förklaring att de som dömer istället utgår från hämndbegär och idéer om i vilken grad olika förövare är värda att straffas. Tre möjliga implikationer:

  1. De som dömer (eller de som utformar lagar och instruktioner till de som dömer) bör genom filosofisk reflexion kunna inse att ingen är värd att straffas mer än någon annan, eftersom ingen har fri vilja.
  2. De som dömer (eller de som utformar lagar instruktioner till de som dömer) bör därför ta till sig den optimala bestraffningsteorin, som utgår från att straff ska utformas för att minimera brottsligheten (så länge detta är kostnadseffektivt), inte för att vedergälla.
  3. I den mån domare är bättre på att följa punkt 1 och 2 än nämndemän, utgör det ett argument för minskat användande av lekmän vid dömande.

Om man bortser från utdelningen av straff vid trafikdödande, som alltså inte följer punkt 2, finner Glaeser och Sacerdote faktiskt att den optimala bestraffningsteorin i hög grad efterlevs: straffen är längre ju lägre den förväntade sannolikheten för att åka fast är; straffen är hårdare ju lägre avskräckningselasticiteten är; och straffen är längre ju högre återfallsfrekvensen är. Som forskarna konstaterar:

Both optimal punishment and a taste for vengeance appear to drive sentencing in homicides.

Det senare är jag alltså inte förtjust i.

Se även de tidigare inläggen ”Brott och straff””Kan hämndbegäret inte tämjas?”, ”Har Alvendal rätt om brott och straff?””Hårdare fängelser och återfall i brott””Hårdare straff kan öka brottsligheten””Fransk insikt om brott och straff” , ”Hur kan straff motiveras?”, ”Hur hårda ska straffen vara?”, ”Det ineffektiva dödsstraffet” och ”Primitiv syn på brottslingar”.
Se även Mårten Schultz och Jakob Heidbrink om nämndemän.

Written by Niclas Berggren

18 april 2009 at 13:01

Det överflödiga firandet

Av Ers Majestäts olycklige Kurt framgår att överståthållare Torsten Nothin inte kunde sägas vara lagd åt det sentimentala hållet:

Nothin hade aldrig varit mycket för firande över huvud taget och tyckte i synnerhet att den kontinentala ovanan att bli hysterisk på nyårsafton var meningslös och barnslig. (s. 256)

En tilltalande inställning! Själv reste jag bort på min senaste födelsedag och sov vid midnatt den senaste nyårsafton. Att fira religiösa, politiska eller nationella högtider avvisar jag än mer bestämt.

Written by Niclas Berggren

22 februari 2009 at 16:07

Publicerat i effektivitet, rationalitet

Är offentligt ägda banker mer ansvarsfulla?

indienI en ny studie, ”Fixing Market Failures or Fixing Elections?”, studerar Shawn Cole hur offentligt ägda banker i Indien agerar jämfört med privata banker:

I find that government-owned bank lending tracks the electoral cycle, with agricultural credit increasing by 5–10 percentage points in an election year. There is significant cross-sectional targeting, with large increases in districts in which the election is particularly close. This targeting does not occur in nonelection years or in private bank lending. I show capture is costly: elections affect loan repayment, and election-year credit booms do not measurably affect agricultural output.

Dvs. det är inte bara så att de offentliga bankerna tar politisk hänsyn — deras agerande medför också ekonomiska kostnader i form av ineffektivt resursutnyttjande. Denna insikt bör beaktas av dem som tror att banksocialisering utgör en enkel lösning på problemet med alltför expansiv kreditgivning. Man kan som komplettering tänka på hur svenska politiker har försökt använda SBAB för att sänka utlåningsräntorna och hur den amerikanska staten har förmått bolåneinstitut att ge lån till personer med svag eller ingen säkerhet.

Se tidigare inlägg: ”Ska staten köpa Volvo?”, ”Politisk styrning av banker” och ”Banksocialism nästa?”

Written by Niclas Berggren

18 februari 2009 at 14:51

Marknad för bröstmjölk

brostmjolkAntag att en kvinna säljer sin bröstmjölk till en mjölkbank, där andra kvinnor kan köpa den. Är det en acceptabel typ av transaktion? Det tycker jag, men enligt en artikel i The New Yorker har uppfattningar om den saken varierat över tid och rum. Idag gäller t.ex. följande i USA:

Can a human-milk bank pay a woman for her milk? (Milk banks provide hospitals with pasteurized human milk.) No, because doing so would violate the ethical standards of the Human Milk Banking Association of North America.

Det finns gott om historiska föregångare:

Mary Wollstonecraft, in her “Vindication of the Rights of Woman” (1792), scoffed that a mother who “neither suckles nor educates her children, scarcely deserves the name of a wife, and has no right to that of a citizen.” The following year, the French National Convention ruled that women who employed wet nurses could not apply for state aid; not long afterward, Prussia made breast-feeding a legal requirement.

Professor Al Roth förklarar detta med att motvilja kan hindra fungerande marknader. Synd, eftersom Paretoeffektiva transaktioner därmed inte kommer till stånd.

Se tidigare inlägg: ”Mjölk från olika djur” och ”Amning upp i åren”. Media: Aftonbladet (motviljan täcker visst också icke-monetär mjölkhjälp), DN.

Written by Niclas Berggren

18 februari 2009 at 8:45

Okunskap på DN Kultur

 

Anders Hansson)

Nina Björk (foto: Anders Hansson)

I ett svagt ögonblick i förra veckan lät jag mig övertalas att åter abonnera på DN i sex månader. (Jag sa upp abonnemanget 2007 pga. upprördhet.) Vad möter mig då idag när jag slår upp DN Kultur? En notis av Nina Björk (ej på nätet), i vilken hon först beskriver en annons från en bilfirma, sedan konstaterar att det ju inte är bra för miljön med fler bilar (”vi är som bekant beroende av miljöns hälsotillstånd”) och avslutar med:

Över annonsen svävar den gamla nationalekonomiska osynliga handen. Den där handen som, om vi alla bara agerade utifrån vårt egenintresse, skulle fixa allt till det bästa. Annonsen visar att det som är osynligt faktiskt inte existerar. Och det har vi ju vetat ett tag vad gäller troll, vättar, spöken och gudar. Tid kanske även för ekonomer att sluta vara troende.

Ett djupt okunnigt inlägg, av flera skäl:

  • Det behöver inte vara dåligt för miljön att nya bilar säljs, om dessa ersätter äldre bilar med större utsläpp.
  • Jag tror inte att någon nationalekonom hävdar att marknader är perfekta. (Kan Nina Björk namnge någon?) Tvärtom är s.k. marknadsmisslyckanden en integrerad del av nationalekonomisk analys — inte minst externaliteter, som klargör att den osynliga handen inte nödvändigtvis leder till optimala utfall utan hjälp av politiska beslut. Analysen förklarar att vi lätt får för mycket av x om inte samtliga effekter av x är prissatta. Därför publicerade t.ex. professor Erik Dahmén redan 1968 boken Sätt pris på miljön. Nina Björk slår in öppna dörrar.
  • Att marknader inte är perfekta innebär dock inte att de inte fungerar väl i normalfallet — och inte heller att staten är allgod, allsmäktig och allvetande och kan lösa alla problem. Det må vara osynligt för den som inte bekantar sig med empirisk forskning. 

I sex månader får jag stå ut.

Se det tidigare inlägget ”Barnsliga tankar om biologi och ekonomi”.

Written by Niclas Berggren

16 februari 2009 at 7:53

Fungerar skuldavskrivning?

Regeringen ägnar sig åt skuldavskrivning: fattiga länder med hög skuldsättning får hjälp att minska denna. Men historiskt sett har inte det varit ett särskilt effektivt sätt att använda resurser, enligt studien ”How Did Heavily Indebted Poor Countries Become Heavily Indebted? Reviewing Two Decades of Debt Relief” av William Easterly:

The paradox of debt is that heavily indebted poor countries (HIPCs) became heavily indebted after two decades of debt relief efforts. Average policies in HIPCs 1980–97 were worse than other less-developed countries (LDCs), controlling for income. Terms of trade and wars do not show a different trend in HIPCs than in non-HIPC LDCs. Financing HIPCs shifted away from private and bilateral nonconcessional sources toward International Development Assistance and other multilateral concessional financing––but this implicit form of debt relief also failed to reduce net present value debt. The record is not encouraging for the success of current debt relief efforts.

Regeringen inser förvisso att man inte bara kan skriva av skulder utan att ta hänsyn till den institutionella kvaliteten i länderna i fråga, och det är i linje med en internationell omläggning av skuldavskrivningar sedan början av 2000-talet. Det visar Andreas Freytag och Gernot Pehnelt i studien ”Debt Relief and Governance Quality in Developing Countries”:

In this paper we empirically discuss whether or not debt relief has been economically rational in the past 15 years. From analyzing the determinants of debt relief, our results suggest that governance quality did not play a role in the decision of creditor countries to forgive debt in the 1990s. Furthermore, even the actual debt burden of highly indebted poor countries was not crucial in deciding whether or not debt forgiveness was granted. Rather, debt relief followed a strong path dependence: those countries whose debt had been forgiven in the first half of the 1990s were also granted debt forgiveness in the second half of the decade. However, this allocation pattern changed at the beginning of the 21st century, when path dependence diminished and some dimensions of governance quality were taken into account by donor countries.

I en populärsammanfattning presenteras denna tabell som illustrerar faktorer som har varit viktiga vid skuldavskrivningar:

skuldavskrivning

Även om det inte finns några garantier för att de nyare kriterierna för skuldavskrivning leder till goda resultat, ser chanserna ändå bättre ut än tidigare. Framförallt är det hoppingivande att det finns ett lärande i den politiska processen. Det kanske även kan leda till en ytterligare förnyelse av den vidare biståndspolitiken.

Se tidigare inlägg om bistånd: ”Bistånd och tillväxt”, ”Mindre bistånd är bättre bistånd”, ”Vad bestämmer attityderna till bistånd?”, ”Förbättrar bistånd människors hälsa?”, ”Vad säger forskningen om bistånd?”, ”Ska bistånd kanaliseras via kristna organisationer?” (av Mikael Elinder)

Written by Niclas Berggren

15 februari 2009 at 13:56

Politisk konkurrens behövs

Enligt en ny studie av Jonas Vlachos och Helena Svaleryd gynnar svenska partier som sitter vid makten länge i kommuner och landsting sig själva i utformningen av reglerna för partistöd. En annan ny studie av Fabio Padovano och Roberto Riciuti ger vid handen att italienska partier som sitter vid makten länge tenderar att fatta mindre effektivitetsbefrämjande beslut:

We verify the predictions of the theoretical literature on the relationship between political competition and economic performance, holding that, when the predominance of an ideological dimension creates a political rent, the party exploiting it selects lower quality politicians whose policy choices worsen economic performance. We examine the sample of 15 Italian Regions from 1980 to 2002 that exploits the institutional reforms of 1995 as an exogenous shock to pre-existing rents. We find evidence that higher political competition improves economic performance, through the choice of more efficiency-oriented policies.

Maktskiften, aktiva oppositionspartier och nya partier (eftersom existerande partier kan agera som karteller och hämma konkurrensen) — allt detta förefaller viktigt för att resurser ska användas med omsorg och förmeras på bästa sätt.

Media: SvD. Tack till Gissur Ó. Erlingsson för tips om kartellartikeln.

Written by Niclas Berggren

2 februari 2009 at 8:42

Ska bistånd kanaliseras via kristna organisationer?

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder

Sverige såväl som andra europeiska länder och inte minst USA ger stora summor pengar till kristna organisationer för att bedriva biståndsarbete i utvecklingsländer. Detta tillvägagångssätt har naturligtvis både för- och nackdelar. Ett argument för detta sätt att organisera bistånd är att de kristna organisationerna ofta redan har en lokal organisation på plats i mottagarlandet. Men vad innebär det för mottagarna att biståndet kanaliseras via kristna organisationer?

Många mottagarländer är religiöst heterogena och då kan man fråga sig om de resurser som förmedlas gynnar även de som har annan religiös uppfatttning än den som biståndsorganisationen representerar. Niklas Bengtsson visar i sin studie Do Protestant Aid Organizations Aid Protestants Only? Evidence Using Longitudinal Data from Tanzania att ett biståndsprogram som syftar till att öka utbildningsnivån hos barn i Tanzania och som bedrivs av protestantiska organisationer (sponsrade av västerländska biståndsmyndigheter) i Tanzania gynnar protestantiska barn i mycket större utsträckning än katolska barn. Bland de protestantiska barnen uppskattas läskunnigheten ha ökat med 15 till 20 procent enheter till följd av av biståndsprogramet, medan ingen mätbar effekt kunnat säkerställas bland de katolska barnen. I slutorden skriver Niklas:

We have found that a faith-based partner organization does indeed use foreign aid funds to increase the living standards of the poor, but that its services mainly benefit its followers. In a way, this result is not surprising. The Evangelical Lutheran Church of Tanzania is just that – a church – and it is not difficult to imagine that non-adherents may feel reluctant to participate in its activities. Nor is it implausible that its personnel have less contact with households of different faith. The magnitude of the difference in aid impact is noteworthy, however. In particular, Lutheran assistance does not seem to reach Catholic children at all. This is a concern, because it appears as though most private and public foreign aid in Africa is channeled through evangelical groups. Moreover, policymakers appear to expect that faith organizations will be able and willing to reach everyone.

Resultaten kanske inte är djupt förvånande men enligt min mening visar det tydligt på en problematik med att offentliga biståndsorgan ger pengar till religiösa organisationer. Dessutom visar det på ännu ett sätt hur svenska staten inte lyckats separera sig från kyrkan.

Written by Niclas Berggren

7 januari 2009 at 7:00

En nyårsambition

Detta inlägg är skrivet av Mikael Elinder:

När jag nu fått chansen att ventilera precis vad jag tycker och tänker, så börjar jag med att ta tillfället i akt att berätta om min nyårsambition. Jag kallar det ambition för jag försöker att inte lova (inte ens för mig själv) saker jag inte är rimligt säker på att jag kan hålla.

På denna blogg har det vid flertalet tillfällen diskuterats onödiga tidsförluster eller ineffektiviteter. Niclas skrev tex om hur störande det är att vissa tågdörrar öppnas först efter en till synes onödig fördröjning på ca tio sekunder.

Nu har jag noterat att jag själv dag efter dag skriver www. före alla adresser i webbläsarens adressfönster varje gång jag ska till någon hemsida (som jag inte har snabblänk till). Jag vet ju att detta inte behövs, men ändå har det på något sätt känts som att de gånger jag skippat det så har det ofta blivit fel. Men nu ska det bli ändring på det. Från och med årsskiftet är min ambition att jag ska sluta skriva www. framför webbadresser.

Någon betydande tidsbesparing förväntar jag mig förvisso inte men det ena kanske leder till det andra. Jag noterade tex igår att om jag bara skriver wikipedia i adressfältet (alltså utan .se eller .org) så kommer jag automatiskt till svenska wikipedias hemsida. Hur detta fungerar för andra sidor har jag inte listat ut än. Är det någon som vet mer eller har tips på fler sätt att hantera webbläsare på så tas de tacksamt emot.

Written by Niclas Berggren

5 januari 2009 at 8:00

Privata elbolag blev mer effektiva än offentliga

Ska produktion av el skötas av staten eller av privata bolag? Den rimliga hållningen bör, enligt min uppfattning, baseras på en utvärdering av konsekvenserna. En studie* visar att privata elbolag i USA har ökat sin tekniska effektivitet mer än offentliga elbolag över tid, i synnerhet i de fall där regleringarna  av de förra gjordes mer marknadskonforma:

Our estimates of input demand suggest that publicly owned plants, whose owners were largely insulated from these reforms, experienced the smallest efficiency gains, while investor-owned plants in states that restructured their wholesale electricity markets improved the most. The results suggest modest medium-term efficiency benefits from replacing regulated monopoly with a market-based industry structure.

Följande figur illustrerar hur produktionskostnaderna (exklusive bränslekostnader) har utvecklats från avregleringen i början av 1990-talet för offentliga elbolag (”MUNI”) och för privata elbolag (”IOU”) i delstater med och utan mer marknadskonform reglering:

elbolag

I samtliga fall får man mer och mer el för varje satsad resursenhet, men effekten är störst för de privata bolag som mötte en mer marknadsinriktad reglering.

___________________

*Fabrizio, Kira R., Rose, Nancy L. och Wolfram, Catherine D. (2007). ”Do Markets Reduce Costs? Assessing the Impact of Regulatory Restructuring on US Electric Generation Efficiency.” American Economic Review, 97(4): 1250—1277. (Gratisversion här.)

Written by Niclas Berggren

14 december 2008 at 11:24

Låt a-kasseavgiften öka (och minska)

stureMitt grundtänkande om krisen — att system med ekonomiska nedgångar inte är så dåliga som många tror i nedgångens stund, om man beaktar att nedgångar är kopplade till uppgångar (både före och efter) som de facto sammantaget ger en bättre ekonomisk utveckling över tid än system utan svängningar — kan appliceras på frågan om a-kasseavgift. Sture Nordh klagar på att denna avgift ökar när arbetslösheten ökar. Man kan här skilja på två modeller:

  1. Avgiften är lika i alla branscher och oberoende av arbetslöshetsnivå.
  2. Avgiften varierar med bransch och arbetslöshetsnivå.

Sture tycks förespråka (1), men när man jämför (1) och (2) bör åtminstone två saker beaktas.

Primo: Systemet bör utvärderas över hela konjunkturcykeln, inte bara i kristider. Med (1) kan därför avgiften förväntas bli lägre i kristider men högre i goda tider jämfört med (2). Det problematiska med (1) blir att när människor rimligen behöver gå med i a-kassan, dvs. i goda tider, innan nästa nedgång kommer, är avgiften högre än med (2). När krisen väl är här är avgiften lägre med (1), men då är det i många fall för sent att gå med (antingen är man redan arbetslös eller så dröjer det närmare ett år innan man kan börja få a-kassa). Så även om den genomsnittliga avgiften över tid är densamma med (1) och (2), en aspekt som försvinner i Sture Nordhs alarmistiska påpekande att avgiften stiger just nu (den föll i våras), förefaller (2) mer lämplig.

Secundo: Genom att tillåta variation uppnås en direkt koppling mellan avgiftens storlek och arbetslöshetsnivån, vilket kan leda till lägre arbetslöshet. Om man med (2) driver upp lönenivån i en bransch, och om detta leder till ökad arbetslöshet, får man också betala för det i termer av ökade avgifter, vilket kan dämpa kraven på nominella löneökningar. System (2) kan alltså förväntas innefatta ett större samhällsekonomiskt ansvarstagande i löneförhandlingarna.

Jag är på det hela taget inte imponerad av Sture Nordhs argumentation.

Media: DN, SvD, Sydsvenskan, Aftonbladet

Written by Niclas Berggren

11 december 2008 at 9:54

Effektiv karriärkvinna

gotbladHär slösas inte med tiden! Carin Götblad, länspolismästare i Stockholm, i DiEGO (9/2008, s 65):

Äter du inte lunch?
Nej, jag tar några halstabletter och äter ordentlig middag på kvällen i stället.

Ungefär som Angela Channing och järnladyn, som knappast hade tid att sova.

Written by Niclas Berggren

9 december 2008 at 15:16

Publicerat i effektivitet

Tågdörrar i Frankrike

metroJag blev så glad av de franska tågdörrarna! Närmare bestämt av att de kan öppnas med en knapptryckning lite innan tåget har stannat. Det gör att man, on the go som man är, kan hoppa ur tåget mycket snabbt och ila vidare i tillvaron. I Stockholms tunnelbana och på SJ:s tåg dröjer det tio sekunder innan det går att gå ut, vilket varje gång leder till frustration och tidsförlust. (Om man åker tåg en gång per dag blir det ca en timma per år som försvinner i väntan på långsamma dörrar.) Vive la France!

Written by Niclas Berggren

8 december 2008 at 19:33

Publicerat i effektivitet, lycka

Ska banker få låna ut mer än de har täckning för?

Banksystemet har som bekant tt problem, och i helgen hamnade jag i en eldig diskussion med en god vän om  inte fractional-reserve banking — dvs. att bankers reserver täcker mindre än 100 procent av inlånade medel — borde förbjudas.* Själv anser jag inte det. Argumenten för och emot är många, och jag går inte in på alla här, men noterar att mitt främsta argument för, vilket är ett effektivitetsargument, uttrycks väl av Megan McArdle:

Fractional reserve banking vastly increases the supply of savings available for investment. …  Fractional reserve banking puts that money to work. It gives us periodic crises. But by putting all that extra money to work in productive investments, it also gives us the wherewithal to pay for the periodic crises.

Argumentationen påminner om mitt sätt att resonera om den pågående finanskrisen. Dvs. även om denna typ av banksystem ger upphov till kriser då och då, möjliggör det mycket mer produktiva investeringar. Selgin och White påpekar följande:

A risk can be worth taking if the risk is small enough relative to the reward for taking it. … The view that fractional-reserve banking and maturity mismatching in general are ”inherently unsound” practices seems to suggest that no bank should ever knowingly engage in any risk-return tradeoff with regard to the maturity structure of its balance sheet.

Selgin och White menar dock inte att banker bör förbjudas vara full-reserve banks, dvs. att erbjuda fulla garantier för att insatta medel ska kunna betalas tillbaka till alla kunder när de så önskar — även om de inte tror att detta skulle te sig attraktivt, vare sig för särskilt många banker, för bankkunder eller för samhället i stort.**

_______________________________
*En ekonom som med kraft motsatte sig denna typ av banksystem var Murray Rothbard. Han och hans anhängare får dock svar på tal av George Selgin och Larry White i ”In Defense of Fiduciary Media”. Se även Selgins ”Should We Let Banks Create Money?”
**Två vidare frågor rör om penningsystemet bör grundas i en guldstandard e.d. samt om banker inte bör få gå i konkurs (och om statliga insättningsgarantier inte bör tas bort). Men dessa spörsmål får vi spara till något annat tillfälle.

Written by Niclas Berggren

21 oktober 2008 at 8:46

Vissa flyttar ut, andra flyttar in

Hyresgästföreningen motsätter sig ett ökat inslag av marknadshyror. De föredrar dagens mer reglerade system, trots de höga kostnader det medför. Dessa kostnader förtigs av föreningen, som ensidigt nu larmar:

Mer än 50 000 hushåll i Stockholm, Göteborg och Malmö kommer att tvingas flytta om förslagen från den statliga utredningen ”EU, allmännyttan och hyrorna” blir verklighet. Det rör sig om människor med låga inkomster som bor i städernas mest attraktiva delar.

Jag vet inte hur korrekt beräkningen är (en aspekt som t.ex. inte verkar ha tagits med är förmögenheter), men låt oss anta att den är korrekt. Att då vissa flyttar ut och andra flyttar in är inget konstigt utan tvärtom en naturlig följd av ett reglerat system ersätts av ett marknadssystem. De som bor i attraktiva områden idag men betalar lite i hyra har kunnat åtnjuta ett konstlat lågt pris för sitt boende under lång tid, vilket har gynnat dem samtidigt som samhällsekonomiska kostnader har uppstått, särskilt effektivitetsförluster som kommer sig av att människor som har varit villiga att betala mer för samma boende har hållits borta. De kommer nu att gradvis ta över, vilket är samhällsekonomiskt effektivt. Ed Glaeser och Erzo Luttmer på Harvard förklarar det hela i detalj. Så utredningens förslag är att välkomna, därför att 50 000 hushåll flyttar till billigare boenden.

Se även ett tidigare inlägg om orättvisa hyror samt vad Jonas Vlachos och Jakob Heidbrink har att säga.

Written by Niclas Berggren

8 september 2008 at 5:01

Vad beror ekonomiska reformer på?

Sir Robert Peel

Sir Robert Peel

Vad förklarar införandet av frihandel för jordbruksprodukter i Storbritannien 1846? Professor Douglas Irwin menar att det beror på en kraftfull ledare, Sir Robert Peel, som dels hade folkflertalets bästa för ögonen och som dels förstod nationalekonomi, med en pragmatisk, empirisk, verklighetsnära tillämpning:

Economic ideas, and not the pressure of interests, were central to Peel’s conversion to favor repeal of the Corn Laws. As Peel was pivotal to the success of repeal, the analysis presented here confirms the important role of ideas and ideology in the great drama surrounding the first success of free trade since the emergence of the science of political economy.

Individer och idéer som påverkar individers tänkande tycks alltså kunna spela stor roll för att genomdriva viktiga reformer. Se där, en viktig roll för (empiriskt grundade) nationalekonomer!*

Peel insåg dock att intressegrupper, i det här fallet rika engelska godsägare, måste hanteras för att ro en reform i hamn. Han såg därför till att genomföra liberaliseringen gradvis och att ge godsägarna förmånliga omställningslån. Att ”muta” intressegrupper för att få dem att gå med på reformer kan vara gynnsamt för allmänheten.

__________________________
*Men det finns som alltid glädjedödare. Två andra nationalekonomer, Gary Anderson och Robert Tollison, menar att detta inte är en särskilt korrekt förklaring av varför frihandel infördes. Istället lokaliserar de förklaringen i att intressegruppen textilproducenter gynnades av en frihandelsreform, vilket fick en positiv, oavsedd bieffekt som gynnade de allra flesta. De är alltså skeptiska till förklaringar som den Irwin anför, att reformpolitiker styrs av en omsorg om det allmänna bästa. Se Anderson, Gary M. och Tollison, Robert D. (1985). ”Ideology, Interest Groups, and the Repeal of the Corn Laws.” Journal of Institutional and Theoretical Economics, 141(2): 197—212.

Written by Niclas Berggren

3 september 2008 at 8:48

Bör ekonomiska reformer genomföras?

Det är inte ofta man läser saker som får en att tänka annorlunda. Men en analys* av nationalekonomerna Robert Tollison och Richard Wagner är av den karaktären. Grundidén är att effektivitetshöjande ekonomiska reformer inte är eftersträvansvärda eftersom dessa medför kostnader som i regel överstiger intäkterna. Den främsta kostnaden, som vanligtvis inte beaktas, uppkommer när de intressen som gynnas av den rådande ordningen använder resurser för att försöka förhindra reformer, istället för till produktiv verksamhet.

För att illustrera resonemanget kan man utgå från den vanliga välfärdsanalysen av monopol.

Den vanliga analysen identifierar H som ett monopols sociala kostnad, medan T är en transferering från konsumenter till producenter och alltså inte i sig en social kostnad. Antag nu att monopolet kan avskaffas genom en ekonomisk reform. Vad händer då? Vinsten H måste dels ställas mot kostnaden för att genomföra och upprätthålla reformen. Men reformförslaget kommer dessutom att få monopolisten att bjuda motstånd. De resurser han använder (upp till T>H) måste också dras av från H, vilket antyder att det är bättre att inte lägga fram reformförslaget. Som författarna uttrycker det:

Any expenditure less than T will leave the monopolist better off than he would be if he were reformed into a competitive industry. And any expenditure in excess of H by the monopolist will render the value of the reform negative to the utilitarian reformer.

Hur allmänt giltig är slutsatsen i analysen? Jag vet inte riktigt — kanske är den mindre hållbar om de som gynnas av en ineffektiv ordning före en reform inte utgörs av en tydlig, sammanhållen grupp som enkelt kan bjuda motstånd. Dessutom utgår den från ett utilitaristiskt perspektiv, och reformer kan förstås motiveras med andra utgångspunkter (vilket också framgår i artikeln). Hursomhelst gör analysen mig mindre benägen än tidigare att förespråka ekonomiska reformer. Vad kvarstår då för en samhällsförbättrare? Tollison och Wagner föreslår följande:

[O]ur analysis suggests that reformist activity should be directed toward the prevention of future deformities and not toward the eradication of past ones.

Kanske en ”reformagenda” så god som någon.

________________________

*Tollison, Robert D. och Wagner, Richard E. (1991). ”Romance, Realism, and Economic Reform.Kyklos, 44(1): 57—70.
Jfr. McCormick, Robert E., Shughart II, William F. och Tollison, Robert D. (1988). ”The Disinterest in Deregulation.American Economic Review, 74(5): 1075—1079.

Written by Niclas Berggren

15 augusti 2008 at 9:28

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: