Nonicoclolasos

Archive for the ‘effektivitet’ Category

Bör inkomst eller konsumtion beskattas?

Adam Smith noterar, i The Wealth of Nations, att konsumtionsskatter tenderar att användas istället för inkomstskatter när det är svårt att beskatta inkomster. Men det kanske är att föredra att beskatta konsumtion inställer för inkomster, även när det går att beskatta de senare (som i vårt moderna samhälle)? I nästan alla någorlunda rika länder används idag båda typerna av beskattning; Greg Mankiw presenterar pedagogiskt det nationalekonomiska huvudargumentet för att övergå till konsumtionsbeskattning:

Let W be the real wage, r be the interest rate, and t be the tax rate. Suppose I work today in order to save and consume in T years. Under an income tax, the amount of consumption I get for one hour of work is:

(1-t)W*[1+(1-t)r]^T

Under a consumption tax, the amount of consumption I get is:

(1-t)W*[1+r]^T

Now compare these after-tax relative prices to the before-tax relative price, which is

W*[1+r]^T

You can see that the consumption tax creates a constant wedge: the after-tax relative price is 1-t times the before-tax relative price, regardless of T. However, an income tax creates a growing wedge. The larger is T, the greater is the gap between the before-tax and after-tax relative price. In other words, a consumption tax taxes current and future consumption at the same rate, whereas an income tax in effect taxes future consumption at a higher rate than current consumption.

The bottom line: Both consumption taxes and income taxes discourage work, but income taxes discourage saving as well.

Någon kanske invänder att det blir svårt att införa konsumtionsbeskattning som är progressiv (om nu detta är ett önskat kännetecken hos ett skattesystem). Svaret blir att det inte alls är svårt att göra det: se t.ex. förslag här och här.

Något att tänka på när nästa stora skattereform börjar diskuteras så småningom.

Written by Niclas Berggren

5 april 2011 at 5:41

Glöm inte bort generalitet

Skattereformen 1990–91 syftade bl.a. till att förenkla skattesystemet och att göra det mer likformigt. Sedan dess har undantagen, fallen av olika behandling och krånglet tilltagit (föga förvånande, för den som är förtrogen med James Buchanans ”cykelteori” för skattesystem*). I valrörelsen föreslogs, i linje med denna utveckling, sänkt restaurangmoms. Nu föreslås ytterligare ett undantag, i form av RIT-avdrag för IT-tjänster i hemmet (sedan tidigare finns RUT- och ROT-avdrag). Det är nog ingen slump att Centern står bakom förslaget: de har tidigare visat sig mindre intresserade av generalitet genom att förespråka behovsprövade bidrag.

För den som är för sänkta skatter kan det te sig lockande med alla dessa sänkningar och avdrag — och jag lutar åt att finna dem mer önskvärda än inga sänkningar alls. Jag vill dock ansluta mig till dem som tycker att det börjar bli dags för en översyn av skattesystemet, så att ett helhetsgrepp återigen tas i en större reform. Jag tilltalas härvidlag av James Buchanans generalitetsprincip. Istället för att ta det utrymme man anser finns för skattesänkningar och rikta det till olika specifika områden skulle man kunna använda det för att sänka allmänna skattenivåer. T.ex. skulle den statliga inkomstskatten kunna sänkas istället för att fler utgifter eller gåvor görs avdragsgilla.

*Se gärna, på detta tema, min uppsats ”The Frailty of Economic Reforms: Political Logic and Constitutional Lessons”.

Written by Niclas Berggren

3 mars 2011 at 5:49

Strikta regler

Richard Dawkins kritiserar användandet av strikta regler:

Rulebooks are themselves put together by human judgments. Often bad human judgments, but in any case judgments by humans who were probably no wiser or better qualified to make them than the individuals who subsequently have to put them into practice out in the real world. … Discretion can be abused, and rulebooks are important safeguards against that. But the balance has shifted too far in the direction of obsessive reverence for rules. There must be ways to re-introduce intelligent discretion and overthrow the unbending tyranny of going-by-the-book, without opening the door to abuse.

Han exemplifierar med vätskeförbud på flygplan och regler om hur man får besked om hur anhöriga som vårdas på sjukhus. Jag har stor förståelse för Dawkins upprördhet, men lösningen är förstås inte att kasta alla regelverk överbord (vilket han heller inte föreslår) utan att fundera på hur regler kan göras mer effektiva. Det kan tyckas bra att ha hårda regler, men hårda regler har ofta svårt att hantera anpassningar i det individuella fallet. Jag har påpekat detta i samband med en livsfarlig trafiklag, den s.k. zebralagen: se här och här. Den bör genast skrotas.

Written by Niclas Berggren

25 februari 2011 at 15:09

Ger deltid högre produktivitet?

Vissa ser negativt på deltidsarbete och vill försvåra för företag att erbjuda anställningar av det slaget. Vad skulle effekterna av det bli? Den nya studien ”Is Part-Time Employment Beneficial for Firm Productivity?” undersöker hur deltidsarbete påverkar produktiviteten:

This paper analyzes whether part-time employment is beneficial for firm productivity in the service sector. Using a unique dataset on the Dutch pharmacy sector that includes the work hours of all employees and a “hard” physical measure of firm productivity, we estimate a production function including heterogeneous employment shares based on work hours. We find that a larger part-time employment share leads to greater firm productivity. Additional data on the timing of labor demand show that part-time employment enables firms to allocate labor more efficiently. First, firms with part-time workers can bridge the gap between opening hours and a full-time work week. Second, we find that during opening hours part-time workers are scheduled differently than full-timers. For example, we find that part-time workers enable their full-time colleagues to take lunch breaks so that the firm can remain open during these times.

En intressant sak är att de som vill införa en rätt till heltidsarbete ofta är de som rent allmänt är negativa till tjänstejobb, eftersom de anses lågproduktiva. Om en nedgång i deltidsarbeten i tjänstesektorn minskar produktiviteten, hamnar de då inte i ett dilemma? Svaret kanske blir att det är en kostnad man får ta: det viktiga är att de som vill jobba heltid ska få göra det på de jobb som idag utförs på deltid. Men: ett alternativ kanske skulle vara att förbättra deltidsarbetets villkor och karaktär, så att fler blir nöjda och också föredrar det. En annan nederländsk studie antyder t.ex. att kvinnor där i regel är nöjda med att arbeta deltid.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2011 at 5:32

Effektivitet genom skolval

Thomas Gür skriver om olika principer för att fastslå vilken skola ens barn ska gå i:

Även när närhetsprincipen rådde röstade föräldrar med fötterna för att få sina barn i bättre skolor, men trösklarna för sådana ”skolval” var mycket högre: Familjer såg till att barnen fick gå i en attraktivare skola genom att köpa hus eller bostadsrätt i skolans upptagningsområde, ifall man hade råd.

Detta fick mig att tänka på ett resonemang Robert Frank för i Luxury Fever. Han noterar att föräldrar ofta vill möjliggöra för sina barn att få en så bra utbildning som möjligt, vilket gör att de köper hus i de skoldistrikt där de bästa skolorna finns. Denna process innebär dock ett slags kapprustning som är ineffektiv: eftersom alla (mer eller mindre) vill köpa detta begränsade antal hus drivs priserna upp och mer resurser läggs på boendet än vad som är kollektivt rationellt. Om alla dessa familjer istället hade spenderat mindre på boende hade samma elever fortfarande kunnat gå i samma skolor, och familjerna hade haft sparmedel över till annat. Problemet är att det är individuellt rationellt att bjuda mer än andra på dessa hus, och det krävs någon typ av samordning för att komma överens om att det vore bättre om alla höll igen med sin budgivning. Samordning är dock mycket svår när många aktörer är inblandade.

Nå, det som slog mig är att det fria skolvalet i viss mån utgör en effektiv lösning på det här problemet. Om elever kan välja de bästa skolorna oavsett var de bor, har föräldrarna inte incitament att köpa dyra (och allt dyrare) hus i vissa specifika geografiska områden. Man kan bo i en billig hyreslägenhet två mil bort och få plats på skolan intill miljonvillorna, i ett system med fritt skolval. En möjligen förbisedd positiv effekt av denna typ av valfrihet.

Se även Mattias Lundbäcks kommentar. Media: AB.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2011 at 5:46

Avreglering av godståg

The Economist lyfter fram en avreglering som ägde rum 1980 i USA genom The Staggers Rail Act:

Giving the railroads the freedom to run their business as they saw fit led to dramatic improvements. The first result was a sharp rise in traffic and productivity and fall in freight costs. Since 1981 productivity has risen by 172%, after years of stagnation. Adjusted for inflation, rates are down by 55% since 1981 (see chart 1). Rail’s share of the freight market, measured in ton-miles, has risen steadily to 43%—about the highest in any rich country.

Här illustreras effekterna:

Det är tydligen så att det finns potential för effektivisering genom avreglering även på speciella marknader, som den gällande tågtransporter. Därmed inte sagt att avregleringar alltid ger goda resultat: effekterna torde bero på hur avregleringen genomförs — i vilken ordning och hur det nya regelverket ser ut. Detta visas t.ex. av europeiska avregleringar av tågverksamhet. Uppfattningen att marknader som den för tågtransporter och den för elproduktion alltid och endast lämpar sig för statlig monopolproduktion eller för regleringar som tar bort alla marknadsmekanismer kan dock avvisas.

Written by Niclas Berggren

17 januari 2011 at 4:14

Etikett kontra effektivitet

Jag fann nationalekonomen Eric Cramptons tolkning av etikett intressant. Han ser etikett som ett sätt att signalera rik och privilegierad bakgrund, avsedd att separera de fina människorna från de mindre fina:

If you could deduce etiquette from logic, it wouldn’t be etiquette. If it’s not a costly signal, it can’t induce the separating equilibrium that keeps the farm boys like Scott and me from having airs when dining with our purported betters. Down with the tyranny of etiquette and its oppressive class-entrenching function! Up with efficiency!

Jag anar att Magdalena Ribbing mår illa av stridsrop av detta slag — men jag undrar om inte Crampton har en poäng. Varför anses vissa sätt att hålla besticken finare än andra? Ett möjligt svar skulle kunna vara att etiketten dikterar de mest effektiva sätten att bete sig. Genom beprövad erfarenhet har det kunnat klarläggas att man uppnår ett visst mål (t.ex. mättnad på så kort tid som möjligt eller mättnad med största möjliga sociala utbyte) bäst genom att äta på ett visst sätt. Det kan vara så, men om Crampton har rätt är det snarare tvärtom: att etikettens upprätthållare är beredda att offra effektivitet för att kunna framställa sig som mer distingerade. Vem som har rätt borde kunna fastslås genom empirisk analys.

Written by Niclas Berggren

15 januari 2011 at 6:02

Publicerat i effektivitet, etikett

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: