Nonicoclolasos

Archive for the ‘ego’ Category

Farväl

Jonathan Rauch:

If some strange magnetic pulse wiped out every blog post written since the format began, hardly anything memorable or important would be lost …

I denna anda har jag, efter en tids funderingar, bestämt mig för att sluta blogga. Jag tackar mina gästbloggare, läsare och kommentatorer. Jag låter bloggen stå kvar tills vidare.

Du kan fortsättningsvis ta del av mina tankar på FacebookTwitter och Google+.

Written by Niclas Berggren

14 juli 2011 at 9:50

Publicerat i ego

Skillnaden mellan en snobb och en excentriker

Mark Oppenheimer har skrivit en fascinerande essä om snobbism: vad den är och vilka dess för- och nackdelar är. Bl.a. gör han följande intressanta distinktion:

Snobbery is the most self-aggrandizing of dispositions, but it is not self-centered. Somebody who truly does not care what other people think—we might call her an eccentric—is not a snob, even if she bears traces of elitism. My friend George, for example, is famous for wearing bowties and blazers everywhere, even to casual brunches. He attended all the fanciest schools, was a fencer in college, and is a partner in a white-shoe Boston law firm. But he is so clearly more interested in self-expression than in what other people think of him that nobody would dare call him a snob. He’s not trying to prove anything by how he lives; he just cannot imagine living otherwise. A man who wears a bowtie to brunch on a Sunday morning is almost inviting derision, and it is a sign of his supreme self-confidence that he persists in doing so. The snob, by contrast, can never quite forget what other people think of him.

Jag undrar här om man inte kan och bör göra en distinktion mellan intellektuell och fysisk snobbism, där den förra rör attityder till andras uppfattningar och sätt att tänka och där den senare rör attityder till andras ägodelar och sätt att presentera sig för världen. Själv känner jag mig lätt obekväm i närvaro av fysiska snobbister, då jag själv (i allt högre grad) har kommit att strunta i sådant som vilka kläder jag har på mig, vilket förstås noteras och ogillas av snobbisterna. (Eller så gillas det, eftersom det får dem att känna sig finare, men jag får i vilket fall en känsla av ogillande, vilket säkert är meningen.) Däremot kan jag erkänna att jag har smått snobbistiska drag på det intellektuella området. Apropå Oppenheimers distinktion tycker jag om intellektuella excentriker. (Urtypen: Russell.) De tycks dock färre än såväl intellektuella snobbister (som jag kan hantera väl) som fysiska excentriker (som jag också känner mig obekväm inför).

För den man som intresserar sig för stil rekommenderar jag Manligheter.

Written by Niclas Berggren

10 februari 2011 at 14:50

Publicerat i ego

För tre år sedan

På denna dag 2008 lät jag publicera dessa blogginlägg:

Idel välbekanta teman — skönhet, bakterierädsla, Thatcher, vardagsobservationer och skatter —  för regelbundna läsare av denna blogg.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2011 at 15:53

Publicerat i ego, historia

Treårsjubileum

Idag är det tre år sedan denna blogg kom till. Jag är mycket tacksam för mina läsare och kommentatorer! Lite statistik för treårsperioden:

Antal besök: 1 990 569 (1 818 per dygn)
Antal inlägg: 3 632 (3,3 per dygn)
Antal kommentarer: 28 504 (26 per dygn)

Tag gärna en titt på de första två veckornas inlägg, från november 2007. (Skrev jag inte ganska annorlunda inlägg då jämfört med idag?) Det var tider, det!

Written by Niclas Berggren

15 november 2010 at 13:44

Publicerat i ego

Frågor till Proust

I Hitch 22 (s. 333 ff.) presenterar Christopher Hitchens ett antal frågor som Marcel Proust en gång besvarade — och han besvarar dem själv. Jag tänkte nu göra detsamma.

Vad ser du som den största olyckan?
När personer jag tycker mycket om lider och när personer jag tycker om dör.

Var skulle du vilja bo?
Stockholm. I annat fall London eller New York.

Vad har du för uppfattning om världslig lycka?
Det är den enda typ av lycka som finns; den är en bristvara; och den är det enda eftersträvansvärda målet.

Vilka fel känner du att du oftast ger efter för?
Jag äter för mycket godis.

Vilka är dina favorithjältar i litteraturen?
Vilhelm Persson, Doktor Glas och Lord Henry Wotton.

Vilka är dina favoritkaraktärer i historien?
Adam Smith och David Hume.

Vilka är dina favorithjältinnor i verkliga livet?
Joan Sutherland och Margaret Thatcher.

Vilka är dina favorithjältinnor i litteraturen?
Elektra och Mrs. Dalloway.

Din favoritmålare?
Mark Rothko och Francis Bacon.

Din favoritmusiker?
Benjamin Britten, Sergei Prokofiev, Richard Strauss och Richard Wagner.

Den egenskap du beundrar mest hos en man?
Fysisk skönhet.

Den egenskap du beundrar mest hos en kvinna?
Omtanke.

Din favoritdygd?
Rationalitet.

Den dygd du tycker minst bra om, eller din nominering av den som är mest överskattad?
Sexuell återhållsamhet.

Den prestation du är stoltast över?
Vetenskapliga publikationer.

Din favoritsysselsättning?
Läsa, resa, konversera, äta, ha sex och surfa på nätet.

Vem skulle du ha velat vara?
Bertrand Russell eller John Maynard Keynes.

Din mest utmärkande egenskap?
Torrhet.

Vad värderar du högst hos dina vänner?
Trofasthet.

Vilken är din största defekt?
Oförmåga att sprida mycket lycka.

Vad skulle enligt din uppfattning vara den största tänkbara olyckan?
Min mors, fars, systers, systerdotters eller bästa väns död.

Vad skulle du vilja vara?
Ekonomiskt oberoende.

Vilken är din favoritfärg?
Blå.

Vilken är din favoritblomma?
Orkidé.

Vilken är din favoritfågel?
Uggla.

Vilket ord eller uttryck använder du för mycket?
Rationalitet.

Vilka är dina favoritpoeter?
W. H. Auden.

Vilka är dina favoritnamn?
Alexander, Adam, Isak och Sofia.

Vad ogillar du mest?
Särbehandling på grundval av irrelevanta egenskaper, såsom kön, ras eller sexuell läggning.

Vilka historiska personer avskyr du mest?
Vladimir Lenin, Josef Stalin och Pol Pot.

Vilka nutida personer avskyr du mest?
Fidel Castro, Robert Mugabe och påven.

Vilka händelser i militärhistorien beundrar du mest?
USA:s inträde i Andra världskriget.

Vilken naturlig talang önskar du mest av allt att du hade?
Ett bättre minne för detaljer och förmågan att lätt spela piano.

Hur skulle du vilja dö?
Pang fall, snabbt och utan smärta, före invalidisering och intellektuellt förfall.

Vad tycker du mest illa om när det gäller ditt utseende?
Magfetma.

Vilket är ditt motto?
To me, beauty is the wonder of wonders.

Klipp gärna in frågorna i kommentarsfältet nedan och ge dina svar.

Written by Niclas Berggren

1 september 2010 at 5:23

Publicerat i ego

Rapport från en cancerpatient

Christopher Hitchens har drabbats av cancer. I en gripande, jordnära redogörelse skriver han:

To the dumb question “Why me?” the cosmos barely bothers to return the reply: Why not?

Ett mycket klokt påpekande. Det är märkligt att så många verkar utgå från att det finns någon ytterst ansvarig man kan ställa till svars när man själv drabbas av plågor.

Se även det tidigare inlägget ”Den meningslösa frågan varför”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

5 augusti 2010 at 14:37

Publicerat i determinism, ego

Tio i topp

Av de inlägg jag har skrivit på denna blogg är dessa de tio mest besökta. Antalet besök anges av siffran efter länkarna.

Väl värd en shoppingrunda 9 943
Om mig 6 992
I Las Vegas 5 632
Skillnaden mellan leopard och jaguar 4 691
De halvt dolda 4 394
Utrotningshotade djur 4 208
Norge som rationell flygplansköpare 4 103
Kärnkraftens förbisedda styrka 3 963
Sängkonst 3 720
Vetenskapligt bevis för guds existens? 3 614

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

28 juli 2010 at 15:28

Publicerat i ego

Musikens sociala funktion

De flesta människor jag känner tycker om musik. Hur kommer det sig? En ny studie, ”Joint Music Making Promotes Prosocial Behavior in 4-Year-Old Children”, publicerad i Evolution and Human Behavior, anför en evolutionär teori som rör musikens förmåga att binda samman:

Humans are the only primates that make music. But the evolutionary origins and functions of music are unclear. Given that in traditional cultures music making and dancing are often integral parts of important group ceremonies such as initiation rites, weddings or preparations for battle, one hypothesis is that music evolved into a tool that fosters social bonding and group cohesion, ultimately increasing prosocial in-group behavior and cooperation. Here we provide support for this hypothesis by showing that joint music making among 4-year-old children increases subsequent spontaneous cooperative and helpful behavior, relative to a carefully matched control condition with the same level of social and linguistic interaction but no music. Among other functional mechanisms, we propose that music making, including joint singing and dancing, encourages the participants to keep a constant audiovisual representation of the collective intention and shared goal of vocalizing and moving together in time — thereby effectively satisfying the intrinsic human desire to share emotions, experiences and activities with others.

Jag finner resultaten och tesen rimliga. Det är nog ingen slump att organisationer — alltifrån staten till kyrkor och revolutionära kampgrupper — använder sig av musik för att försöka skapa enhet och glöd. Vad sägs om ”Rule Britannia” som exempel?

Själv blir jag, som individualist-atomist-autonomist, nervös av musikens förmåga att verka i riktning mot gemenskap och närhet. Det kanske kan förklara varför musiken inte spelar en så stor roll i mitt liv och varför jag, särskilt teoretiskt, kan tilltalas av udda, dissonant musik som snarast skrämmer iväg andra. (Måhända indikerar det att jag är hjärnskadad. Eller neurotisk.) Det normala verkar hursomhelst vara att söka gruppgemenskap genom musik — eller åtminstone att uppleva sådan gemenskap av musik.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

22 juli 2010 at 7:37

Publicerat i ego, experiment, forskning, musik

När VD har starkt självförtroende

Ska man som företagsägare sträva efter att anställa en företagsledare med starkt självförtroende? Den nya studien ”Are Overconfident CEOs Better Innovators?” finner följande:

[W]e find that over the 1993-2003 period, firms with overconfident CEOs have greater return volatility, invest more in innovation, obtain more patents and patent citations, and achieve greater innovative success for given research and development (R&D) expenditure. Overconfident managers only achieve greater innovation than non-overconfident managers in innovative industries.

Att våga tro på sig själv och sin gärning och våga satsa kan, som det verkar, ses som en tillgång hos en VD, i alla fall i innovativa branscher. Den försiktiga kamrerstypen ska nog inte leda företag där. (Eller är det så att VD:ar för företag som lyckas med innovationer får starkt självförtroende? De kanske var kamrerstyper från början.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

8 juni 2010 at 7:28

Publicerat i ego, ekonomi, forskning, psykologi

Karl Lagerfeld har talat

Jag är omskakad efter att ha läst en intervju med Karl Lagerfeld. Trots (eller tack vare?) att han är relativt lakonisk, uttrycker han idéer och berättar om sitt liv på ett sätt som tilltalar, roar och stimulerar mig, mycket mer än de flesta långrandiga utläggningar jag tar del av. Som exempel återger jag här fem frågor från Bruce LaBruce (i fetstil) och Lagerfelds svar:

I like that you make it clear that you don’t want to be photographed or filmed without your sunglasses on. I don’t either. Who would?
They’re my burka.

What does being politically correct mean to you?
It means people talking about charities. Do it, be charitable, but don’t make a subject of conversation out of it because then you bore the world to death. It’s very unpleasant. But I don’t go out a lot so I’m not so exposed to people.

They [homosexuella som vill gifta sig] want to be the type of people who have always despised them.
When I was a child I asked my mother what homosexuality was about and she said—and this was 100 years ago in Germany and she was very open-minded—“It’s like hair color. It’s nothing. Some people are blond and some people have dark hair. It’s not a subject.” This was a very healthy attitude.

This [beundran av porr] is another thing that we have in common.
And I personally only like high-class escorts. I don’t like sleeping with people I really love. I don’t want to sleep with them because sex cannot last, but affection can last forever. I think this is healthy. And for the way the rich live, this is possible. But the other world, I think they need porn. I also think it’s much more difficult to perform in porn than to fake some emotion on the face as an actor.

And a certain detachment, too.
Yes, totally. I was brought up to be detached. You can take nothing with you. There are very few important things, and they are not possessions.

Jag är, som sagt, omskakad. På ett positivt sätt.

Se även de tidigare inläggen ”Karl Lagerfeld” och ”Tunna kvinnor ska det vara”.

Written by Niclas Berggren

19 mars 2010 at 11:25

Publicerat i ego, filosofi, genier, idoler

Gud tycker som jag

Hur kommer religiösa människor fram till vad deras gud anser i olika frågor? Ny forskning av professor Nicholas Epley, ”Believers’ Estimates of God’s Beliefs Are More Egocentric than Estimates of Other People’s Beliefs”, publicerad i PNAS, finner att de i hög grad menar att deras gud tycker som de själva redan gör:

[P]eople’s own beliefs on important social and ethical issues were consistently correlated more strongly with estimates of God’s beliefs than with estimates of other people’s beliefs (Studies 1–4). Manipulating people’s beliefs similarly influenced estimates of God’s beliefs but did not as consistently influence estimates of other people’s beliefs (Studies 5 and 6). A final neuroimaging study demonstrated a clear convergence in neural activity when reasoning about one’s own beliefs and God’s beliefs, but clear divergences when reasoning about another person’s beliefs (Study 7). In particular, reasoning about God’s beliefs activated areas associated with self-referential thinking more so than did reasoning about another person’s beliefs. Believers commonly use inferences about God’s beliefs as a moral compass, but that compass appears especially dependent on one’s own existing beliefs.

Dessa resultat ger ytterligare skäl för att betrakta påståendet att ateism underminerar ”god moral” som undermåligt. Alla moraluppfattningar är subjektiva.

För en populärvetenskaplig presentation, se Not Exactly Rocket Science.

Written by Niclas Berggren

25 december 2009 at 7:51

Publicerat i ego, forskning, moral, psykologi, religion

Att vara oersättlig

En bra strategi för att få stanna kvar på och få en stark position på sitt jobb kan vara att göra sig oersättlig. Vilken arbetsgivare vill bli av med någon som är central för en god verksamhet? Detsamma kan gälla i relationer. Tror man att man är oersättlig kan det leda till en avslappnad inställning till relationen; tror man att man är ersättlig kan det leda till oro och påverka beteendet. En ny studie, ”Becoming Irreplaceable: How Comparisons to the Partner’s Alternatives Differentially Affect Low and High Self-Esteem People”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, finner stöd för detta:

kärlekspar

It is proposed that people are motivated to feel hard to replace in romantic relationships because feeling irreplaceable fosters trust in a partner’s continued responsiveness. By contrast, feeling replaceable motivates compensatory behavior aimed at strengthening the partner’s commitment to the relationship. A correlational study of dating couples and two experiments examined how satiating/thwarting the goal of feeling irreplaceable differentially affects relationship perception and behavior for low and high self-esteem people. The results revealed that satiating the goal of feeling irreplaceable increases trust for people low in self-esteem. In contrast, thwarting the goal of feeling irreplaceable increases compensatory behaviors meant to prove one’s indispensability for people high in self-esteem.

Man kan förstås tänka sig att den som går runt och oroar sig över att ersättas också mer sannolikt, på grund av det, riskerar att dumpas. Vem är intresserad av någon som inte visar tillit och som medvetet försöker framhäva sig själv som viktig och oersättlig? Samtidigt har jag svårt att förstå dem som uppvisar mer eller mindre obetingad tillit till en partner, så till den grad att de i vigselceremonier lovar evig trohet. Något sådant löfte skulle jag aldrig kunna uttala – och det tycks mig som att många som uttalar det gör det på basis av romantiska illusioner (som då förvisso i sig kan te sig attraktiva, då de innefattar att kärleken gör en oersättlig). Är inte den bästa grunden för en relation en stabil men betingad tillit: inte så att man går runt och ängsligt oroar sig och försöker visa sig viktig, men inte heller så att man tror att relationen består för evigt oavsett vad man gör? Då kanske man maximerar sannolikheten för fortsatt relation. Men vad vet jag om romantisk kärlek?

Written by Niclas Berggren

22 november 2009 at 17:39

Varning till vissa flickor

W. H. Auden utfärdar en varning till faktiska och potentiella fag hags, som …

… go around with a social group of queers. All right, the people are more amusing, the conversation wittier, but it does terrible things for the girls’ egos because they find themselves in a society where they are not really needed.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Written by Niclas Berggren

11 november 2009 at 11:42

Publicerat i homosexualitet, ego, kvinnokamp

Sexuell egocentricitet

Kulturantropologen Gayle Rubin, i ”Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality”:

Most people find it difficult to grasp that whatever they like to do sexually will be thoroughly repulsive to someone else, and that whatever repels them sexually will be the most treasured delight of someone, somewhere… Most people mistake their sexual preferences for a universal system that will or should work for everyone.

Se även inlägget ”Sexuella hierarkier”.

Written by Niclas Berggren

10 november 2009 at 7:31

Publicerat i ego, sex

Jag ville slippa gymnastiken

Jag var inte alls förtjust i ämnet gymnastik under min skoltid. Jag förstod inte poängen med att slösa bort tid på trista övningar och sporter när man istället kunde läsa mer matematik och svenska. När jag gick i femte klass var måttet rågat. Jag och min bästis Johan skrev ett brev till skolminister Britt Mogård (m). Det vi inte hade räknat med var att lokaltidningen Tranås-Posten skulle skriva om vårt brev:

gymnastik

Det blev lite pinsamt i skolan när alla förstod vilka som hade skrivit brevet. Min uppfattning om gymnastiken var välkänd.

Written by Niclas Berggren

9 november 2009 at 8:11

Publicerat i ego, humor, skolan, ungdom

Pojke med ambitioner

dalí

Salvador Dalí:

At the age of six I wanted to be a cook. At seven I wanted to be Napoleon. And my ambition has been growing steadily ever since.

Written by Niclas Berggren

24 oktober 2009 at 11:45

Publicerat i ego, genier

Stoppad på gatan av insamlare

insamlareJag ogillar starkt att bli approcherad på gatan av okända människor som ber mig att donera till olika ändamål. Inte därför att jag ser det som fel att organisationer försöker samla in pengar, ofta med ärliga motiv, utan därför att jag inte tycker om att bli approcherad av okända människor. Det är irriterande att bli stoppad i sina tankar när man är på väg någonstans och att behöva säga nej. (Jag säger bara ja till söta insamlare). Nå, nästa gång jag blir stoppad ska jag istället för att bara säga nej ställa de fyra frågor Bryan Caplan rekommenderar:

1. Aren’t you at least partly to blame for your problems?
2. Can’t someone closer to you help?
3. Isn’t there someone else in the world more deserving of my help?
4. Aren’t you a complete stranger?

Vi får se om det biter. Problemet kan bli att de vill veckla in sig i långa svar som jag inte har tid eller ork att lyssna på.

Written by Niclas Berggren

19 oktober 2009 at 17:38

Publicerat i atomism, cynism, ego

Sann självinsikt

hyacinth

Hyacinth Bucket:

People who try to pretend they’re superior make it so much harder for those of us who really are.

Written by Niclas Berggren

6 oktober 2009 at 6:50

Publicerat i ego, humor, idoler, tv

Två typer av egenkärlek

rousseauRousseau gör en distinktion mellan amour de soi och amour-propre. Den förra typen av kärlek är en kärlek till den egna fortlevnaden; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa boende, mat och trygghet. Den senare typen av kärlek är en kärlek till en god relativ position; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa respekt, anseende och beundran från andra. Om detta kan man läsa i Frederick Neuhousers bok Rousseau’s Theodicy of Self-Love: Evil, Rationality, and the Drive for Recognition (Oxford University Press, 2008).

Det jag fastnade för i en recension av Wayne Martin var diskussionen om amour-propre, särskilt mot bakgrund av den diskussion som pågår inom nationalekonomin, där Robert Frank och andra ser denna typ av kärlek som välfärdssänkande och där de vill försöka minimera dess förekomst genom sådant som progressiva konsumtions- eller inkomstskatter. Människor ska hindras från att försöka förbättra sin relativa position genom att arbeta och konsumera ”för mycket”.

Rousseau verkar mer ha varit av uppfattningen att amour-propre är en oundviklig del av människans natur, även om de former den tar kan påverkas och formas. Antingen kan den bli ”eldig” och destruktiv eller fredlig och innefatta respekt för regler och andras utrymme att också försöka förbättra sin position. Frank et al. fokuserar enbart på den senare, mildare formen av amour-propre. Men till skillnad från dessa verkar Rousseau ha insett att denna strävan efter position är så stark att den inte går att utradera med institutionella eller politiska medel. Tvärtom kan det vara så att om den fredliga och respektfyllda egenkärleken förhindras, kan den ”eldiga” och destruktiva komma att framträda i högre grad. Summan av de strävanden som amour-propre ger upphov till kanske är konstant – och ett samhälle kanske mår bäst av att tillåta arenor där statusjakt förekommer. Den moderna nationalekonomiska litteraturen kan behöva bekanta sig med den filosofiska.

Martin skriver:

The healthy satisfaction of amour propre may, for instance, involve institutions and practices whereby individuals can pursue their passion for being recognized as the best in a certain domain — an ambition that is one of the first manifestations of amour-propre in Rousseau’s state of nature narrative, and that both Rousseau and Neuhouser credit in many of mankind’s greatest accomplishments. Individuals will characteristically seek out forms of personal relationship in which they can be valued above all others in the eyes of their beloved. If society is suitably ordered and educational practices suitably reformed, the desire for recognition can be satisfied without the widespread vice and misery that it has so often incurred.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra” och ”Ska sport och smink beskattas?”.

Written by Niclas Berggren

29 augusti 2009 at 8:22

Mina svar på era frågor

Jag uppmuntrade för ett tag sedan läsare av denna blogg att inkomma med frågor till mig. Stort tack för era frågor! Här kommer några av dem och mina (korta) svar:

DSC00339Hur orkar du blogga så mycket?
Jag har inga problem att finna energi för bloggandet – det har blivit mitt kanske största fritidsintresse, och jag ägnar några timmar per kväll och en ganska stor del av helgerna åt att förbereda blogginlägg. En del av de förberedelserna handlar förstås om att läsa böcker, uppsatser, nyheter och andra bloggar, vilket jag delvis gör i mitt arbete, men även privat. Energin kommer nog ifrån min förhoppning att jag genom bloggen kan påverka andra att tänka mer likt mig – eller åtminstone att fortsätta tänka annorlunda än mig men med en klarare bild av varför.

Påverkar bloggandet ditt yrkesliv?
Ja, och så gott som uteslutande positivt. Dels läser jag lite fler uppsatser nu än jag gjorde tidigare, vilket en aktiv forskare behöver göra, och dels blir bloggen lite av ett sökbart bibliotek, som jag kan återvända till för att hitta bra referenser. Dessutom lär jag mig ofta saker av duktiga kommentatorer.

Vilka andra bloggar rekommendarar du?
Se min ”blogroll” för lite tips. Själv följer jag dessa och en del andra via Google Reader, så att jag inte missar något nytt inlägg.
Skulle jag välja mina tre svenska favoritbloggar skulle det nog bli Andreas Bergh, Inslag och Jakob Heidbrink. Dito amerikanska skulle bli Andrew Sullivan, EconLog och Marginal Revolution. Men det finns som sagt många andra bra bloggar som jag också följer och rekommenderar.

Har du blivit igenkänd på gatan eller på annat sätt blivit uppmärksammad pga bloggen?
Nej, åtminstone har ingen på gatan kommit fram till mig och talat med mig om mitt bloggande. Och jag har inte heller blivit uppmärksammad pga. bloggen, förutom att en del på nätet länkar till mig då och då. När det gäller personlig uppmärksamhet eftersträvar jag att inte få sådan, så att inte approcheras på gatan är helt i linje med mina preferenser. Att inläggens sakinnehåll däremot läses av många eftersträvar jag.

Varför har du en så negativ syn på kärlek, som ju är det finaste som finns?
Nja, först och främst är jag bara negativ, för egen del, till romantisk kärlek, men det finns andra sorters kärlek som jag tycker om. Huvudskälet till att jag inte vurmar för romantisk kärlek, som annars präglar vår kultur, är att jag ser tanken på att en person ska kunna tillfredsställa alla ens behov som naiv. Vidare har jag en mycket stark preferens för autonomi, att vara fri att göra det jag vill, vilket ofta är svårt i en romantisk relation. Men jag har ingen synpunkt på om andra ingår i romantiska relationer, efter eget övervägande. Möjligen tror jag att fler kunde trivas med singellivet som ideal; man behöver inte leva som alla andra om man innerst inne inte vill.

Har du upplevt några negativa sidor efter det att du började blogga?
Nej, det kan jag inte säga. Bloggandet tar mycket tid, men å andra sidan tycker jag att det är roligare än de alternativ jag kan tänka mig under den tiden. Jag har t.ex. fått väldigt få obehagliga kommentarer på blogginlägg, vilket jag hade befarat innan.

Varför skriver du så mycket negativt om religion?
Jag ogillar religion av två skäl. Dels därför att jag inte anser det finnas skäl att anse religioner sanna och dels därför att jag ser viktiga delar av religiös etik som primitiva rester från en historisk tid. Det finns traditionellt något slags ”tassa-runt-i-filttofflor”-inställning gentemot religion, att det är ofint att ifrågasätta andras uppfattningar på det området. Denna inställning avvisar jag.

För du någon statistik över besökarna på din blogg?
Jag kan se, via WordPress, hur många besök jag har per dag, vecka, månad och år samt totalt. Men jag vet inte hur många unika besökare jag har eller varifrån besökarna kommer. Antalet besök per dag varierar; just nu har jag mellan 1500 och 2000 besök per dag. Men samma person kan alltså göra flera av dessa besök.

Har du tillgång till mailadressen bakom varje alias?
Nja, alla som skriver kommentarer måste ange en e-postadress, som bara är synlig för mig, men många använder fejkadresser. IP-nummer anges också, men jag har inte sett mig behöva ta reda på varifrån de kommer någon gång.

Hur uppstår avataren?
Ett gudomligt mysterium! Skämt åsido, vad jag har förstått baseras den på den e-postadress man anger.

Är du inte lite nyfiken på vilka personerna är bakom kommentarerna? Har du inte försökt ta reda på vilka de är?
Vissa kommentatorer har egna bloggar som de länkar till, och dem tittar jag lite på. Övriga försöker jag inte ta reda på mer om. Jag respekterar att inte alla vill framträda med alla personuppgifter på nätet. Det jag undrar mest över är nog utseende.

Ja, därmed slutar denna Q&A-session. Tack för era frågor!

Written by Niclas Berggren

12 augusti 2009 at 8:12

Publicerat i ego

Yrkesskadad

Som hastigast skummade jag igenom DI Weekend (22-2009) för ett tag sedan. Resebolaget Apollo hade en annons. ”Vad spännande”, tänkte jag, ”att de fokuserar på Kambodjas skattesystem!”. I annonsen stod:

Vietnams historiska höjdpunkter 12/1 16 dgr
Kambodjas skatter 26/1 16 dgr

Aha, det finns andra typer av skatter?

Written by Niclas Berggren

11 augusti 2009 at 12:11

Intervju med mig

Jag har blivit intervjuad av den smarte statsvetaren-konstexperten-neurovetaren Robert Stasinski. Om du inte får nog av mig här, ta gärna en titt. Bl.a. säger jag följande:

Genusperspektivet har inte slagit igenom i så hög grad inom nationalekonomin, kanske pga. ämnets ofta ”tekniska” karaktär, kanske därför att ämnet fortfarande domineras av män.

Har du några frågor du vill ställa till mig? Mejla mig dem i så fall. Jag tänkte skriva ett inlägg inom kort med svar på läsarfrågor, av såväl privat som professionell karaktär.

Written by Niclas Berggren

25 juli 2009 at 18:14

Publicerat i ego, nationalekonomi

Om jag blir rik

Då ska jag göra som Ingvar Jensen, tidigare ägare till Elfa, enligt intervju i DI Weekend (22-2009, s. 30):

Vilken är din största extravagans?
[A]tt jag ibland på privata långresor bokar business class.

Written by Niclas Berggren

16 juli 2009 at 19:57

Publicerat i ego, lyx, pengar, resor

De säkra

Den danska poetissan Grethe Risbjerg Thomsen har skrivit följande tänkvärda ord:

De sikre

De ved, hvor de selv hører hjemme
og siger højt, hvad de tror.

De ser, hvad hver ting skal betyde,
for alt har de klare ord.

De har deres eget rige,
hvis love de helt forstår,
fordi de selv har bestemt dem
og sagt, de aldrig forgår.

Det svære blir let at fatte
i lyse og stille rum.
Omkring dem stormer en verden,
umådelig, ukendt, grum.

Written by Niclas Berggren

24 april 2009 at 16:42

Publicerat i ödmjukhet, ego, kunskap, poesi

Ska jag börja dricka kaffe?

espresso

Jag är inte alls förtjust i kaffe. Peter Santesson-Wilson sa dock till mig häromdagen att jag borde börja dricka kaffe och upparbeta en smak för denna dryck, eftersom det ger en skön känsla att varje dag kunna tillfredsställa denna preferens.

Jag kom direkt med en invändning, påverkad som jag är av Schopenhauers pessimistiska syn på livet. Han menar att vi är olyckliga när våra preferenser är otillfredsställda och att vi, så fort de blir tillfredsställda, blir olyckliga igen, på ständig jakt efter ny preferenstillfredsställelse. Vi får aldrig ”vila” i lycka. Mot denna bakgrund verkar det inte klokt att skaffa nya preferenser. Som John Stuart Mill uttryckte det:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

Men har dessa båda herrar rätt? Kan vi inte ha preferenser över preferenser som säger att de preferenser som ger ett förväntat nettotillskott i lycka, allt beaktat, ska bejakas och att preferenser som ger en förväntad nettominskning i lycka, allt beaktat, ska motverkas? I så fall blir frågan om man bedömer att en preferens för kaffe tillhör den förra gruppen. Peter hävdar ju det, om man bara är villig att tillvänja sig.

Jag ser två möjliga invändningar. För det första utgår resonemanget från att det i sig inte påverkar lyckan hur många preferenser man har, men det gör det rimligen. Marginaleffekten borde vara avtagande, så att om jag redan har en stor mängd preferenser som var och en ger nettoökning i lycka, ger ytterligare varje ny sådan preferens ett allt mindre tillskott i lycka, och till slut också ett negativt tillskott. Man måste beakta inte bara mikrobilden (varje enskild preferens) utan också makrobilden (det totala antalet preferenser och hur en ytterligare preferens påverkar).

För det andra kanske Christoph Fehige och andra filosofer har rätt när de menar att det finns en asymmetri i hur man bör beakta nya preferenser. Den innebär att en icke-realiserad preferens bör förbli icke-realiserad eftersom en icke-realiserad positiv effekt inte är något att beklaga, medan en icke-realiserad negativ effekt är att hylla. Och eftersom Schopenhauer har rätt i att det finns en negativ del av nya preferenser, talar detta för att avvisa påbörjandet av kaffedrickande. 

Så bör jag börja dricka kaffe? Bör du försöka få dina barn och vänner att börja dricka kaffe? Jag förhåller mig fortsatt mycket tveksam till det. Hmmm… alla dessa tankar bara för att jag valde mineralvatten istället för kaffe i cafékön! Jag försöker väl tillfredsställa en preferens för invecklade resonemang.

Written by Niclas Berggren

8 mars 2009 at 14:21

En moralisk maxim

Vad innebär det att leva ett moraliskt liv? I den mån man nu skulle vara intresserad av att leva ett sådant, alltså. Michel Foucault skriver följande i Ethics: Subjectivity and Truth (s. 217):

Seneca … recalls the moral maxim that ”we should live as if we lived in plain sight of all men” …

Att leva på ett sätt som kan visas upp för alla andra skulle alltså utgöra ett moraliskt liv. Detta får mig att tänka på två saker:

  1. Hur ska man se på maximen när ”alla andra” är begränsade, inskränkta, konformistiska, småsinta, avundsjuka, vardagsfascistiska etc? Jag kanske anser att mitt liv levs moraliskt medan andra inte anser det. Varför skulle deras syn utgöra ett moraliskt test? Varför skulle jag bry mig om dem? Att välja att inte visa upp sitt liv för andra behöver inte vara ett tecken på omoral.
  2. Ett experiment visade att människor i ett fikarum var bättre på att betala pengar för mjölken om det på pengaburken fanns ett par ögon påklistrade. När vi känner oss observerade beter vi oss ofta annorlunda (i det här fallet mer pro-socialt).

Att leva som om alla andra observerade en kan rymma sociala fördelar, men också individuella nackdelar. Jag förhåller mig personligen skeptisk till maximen, men man kanske kan modifiera den så att ”… in plain sight of all men” byts ut till ”… in plain sight of our closest friends”. Beter man sig på ett sätt som man inte vill att ens närmaste vänner ska se bör man nog begrunda om det är så klokt.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2009 at 19:00

Publicerat i ego, etik, moral

Back in business

Min Thailandssemester är till ända: jag har lämnat sol, värme och bad för ett gråmulet Stockholm. Men en tröst är att jag återigen kan blogga! Jag vill uttrycka min stora tacksamhet till mina två gästbloggare Mikael Elinder och Henrik Jordahl, som har bidragit med ett antal riktigt bra inlägg under min frånvaro. Det sista inlägget, vilket innefattade en bild på mig från 1997 (då dessa båda herrar knappast var födda), var skojigt. I linje med detta inläggs tema kommer jag idag, som tack för deras insats, att sända Mikael och Henrik varsin liten present som kan komma väl till pass, om inte nu, så framöver.

Välkomna att fortsätta läsa Nonicoclolasos!

Written by Niclas Berggren

19 januari 2009 at 7:16

Publicerat i ego, semester, skönhet

Frigjort tänkande

Vi är alla präglade av andra människor. Att inse det och att analysera andras inflytande över en kan ses som ett tecken på mognad.* Michel Foucault beskriver hur den grekiska idén om omsorg om det egna jaget implicerar ett kritiskt förhållningssätt till invanda sätt att tänka:

The practice of the self must enable one to get rid of all the bad habits, all the false opinions that one can get from the crowd or from bad teachers, but also from parents and associates. To ”unlearn” (de-discere) is one of the important tasks of self-cultivation.**

Nej, bara för att pappa eller magistern sa det är det inte nödvändigtvis sant eller bra. Att lära sig av med något, det behöver nog fler än jag lära sig. Är det något du inser att du behöver lära dig av med?

_________________

*Att få en sådan insikt är förstås i regel i sin tur ett resultat av andras inflytande, som när jag läste Foucaults text och när du läser det här. Men alla inflytanden är inte negativa. Det gäller att kunna sålla bra inflytande från dåligt.
**S. 97 i ”The Hermeneutic of the Subject”, från Ethics: Subjectivity and Truth

Written by Niclas Berggren

1 januari 2009 at 14:36

Faran med en identitet

foucaultJag läser just nu en bok med texter av filosofen Michel Foucault, och i inledningen står något som jag inte har kunnat sluta att tänka på:

”The demand [exigence] for an identity,” he insisted, ”and the injunction to break that identity, both feel, in the same way, abusive.” Such demands are abusive because they assume in advance what one is, what one must do, what one always must be closed to, what side one must be on. He sought not so much to resist as to evade this installed dichotomy. One might say he refused the blackmail of having to choose between a unified, unchanging identity and a stance of perpetual and obligatory transgression. ”One’s way [façon] of no longer remaining the same,” he wrote, ”is, by definition, the most singular part of who I am.”

Jag har själv av och till funderat i liknande banor. Svarar inte människors tendens att konstruera en identitet, att kategorisera sig själva och andra, att dela in och att torgföra sig som varandes si och , mot ett puerilt psykologiskt behov av klarhet och enkelhet? Det är så enkelt att se på sig själv som socialist, teist, bisexuell, dansk, kvinna, bibliofil etc. Det blir tydligt vem man är, och man finner gemenskap med andra som definierar sig på samma sätt. Men är inte allt detta kvävande, tvingande, förminskande? En levande människa rör väl på sig och tänker nytt och fritt?

Två problematiserande frågor bara:

  • Är det möjligen en identitet att inte ha en identitet?
  • Skulle människor bli förvirrade och mindre lyckliga utan en identitet? De kanske, som James Buchanan hävdar, är rädda för att bli fria?

Written by Niclas Berggren

22 december 2008 at 12:57

Keynesian i praktiken

Vi får alla dra vårt strå till stacken och konsumera mer för att få fart på ekonomin. Jag har just köpt en ny diskmaskin: Siemens SN46T590SK!

Written by Niclas Berggren

18 november 2008 at 19:46

Publicerat i ego, ekonomi, lyx

Nonicoclolasos fyller ett år

Idag är det exakt ett år sedan denna blogg startades. Den 15 november 2007 fick jag för mig att börja dela med mig av mina tankar till en bredare publik än den fysiska vänkretsen. Sedan dess har jag haft 671 700 besök, dvs. i genomsnitt 1 840 besök per dag. Per månad ser besöken ut så här:

stat

Jag har under detta år skrivit 1 558 inlägg (dvs. i genomsnitt 4,3 per dag) och har fått 6 788 kommentarer (dvs. i genomsnitt 18,6 per dag). Jag vill med detta inlägg rikta ett stort tack till alla som klickar in här då och då och inte minst till er som delar med er av era reaktioner på det jag skriver. Det behöver kritiseras, ifrågasättas och, kanske, ibland hejas på.

För nytillkomna läsare, och för de läsare som har varit med från början och som kanske, likt mig själv, är lite glömska, vill jag idag, istället för att skriva de sedvanliga fyra inläggen, hänvisa till de inlägg jag skrev under den där allra första tiden, under november 2007. Mycket nöje!

Här återfinns inläggen från november 2007! (Rulla allra längst ned för att få det allra första inlägget och gå sedan uppåt.)

Written by Niclas Berggren

15 november 2008 at 10:56

Publicerat i ålder, ego

Utvald juiceprovare

dsc02030Döm om min förvåning när jag i förra veckan fick ett mejl från God Morgon juice. De hade noterat att jag har bloggat om juice tidigare och ville nu informera mig om att de börjar med nypressad juice i tre varianter: apelsin, äpple och apelsin/hallon.* De frågade också om jag ville provsmaka. Jag tackade ja, nöjd över att bli betraktad som en trendsättare för första gången i mitt liv! :-)

Igår anlände, med bud, en kylväska med de tre juicerna samt tre glas, ett äpple och en apelsin (men inget hallon). Jag bad mina kollegor Carl Magnus och Camilla om hjälp med att provsmaka dem i tur och ordning och att skriva ned omdömen.

Jag kan meddela att jag fann God Morgons nypressade apelsinjuice, gjord på färska Valencia-apelsiner från Sydafrika, mycket delikat och definitivt godare än deras vanliga och färskpressade varianter. (Carl Magnus och Camilla fann å sin sida äppeljuicen, med inslag av fruktkött, prima!) Ingen av oss var särskilt förtjust i apelsin/hallon, som påminde om smoothie.

Jag kommer framöver att alternera mellan God Morgons nypressade apelsinjuice och Brämhults motsvarighet, som  ligger nära varandra smakmässigt. Båda har en lätt syrlig smak och utklassar all konkurrens i Sverige. Det som talar till Brämhults fördel är dess flaskförpackning, som jag tycker ger ett lyxigare intryck. Det som talar till God morgons fördel är de fina påklistrade etiketterna, som innehåller detaljerad information om vilken apelsinsort som används för tillfället samt ursprungsland. Apelsinerna byts efter säsong för bästa smak.

_______________

*Med ”nypressad” avses att frukterna pressas först på det ställe där juicen paketeras.

Written by Niclas Berggren

12 november 2008 at 8:54

Publicerat i ego, gastronomi

Medalj ökar blodgivning

medaljVad som motiverar blodgivare fortsätter att intressera forskare. En tidigare studie indikerar att lotterier kan stimulera blodgivning. En ny studie visar på en liknande effekt av offentligt utdelade medaljer:

Our results indicate that donors significantly increase the frequency of their donations immediately before reaching the thresholds for which the rewards are given, but only if the prizes are publicly announced in the local newspaper and awarded in a public ceremony. … Our findings are consistent with social image concerns being a primary motivator of pro-social behavior, and indicate that symbolic prizes are most effective as motivators when they are awarded publicly.

Att enbart lita till ren altruism leder till blodbrist. Fram för mer kreativa incitamentssystem för att få fram mer av blod- och organdonation!

Written by Niclas Berggren

7 november 2008 at 9:15

Hur beter sig folk när livet står på spel?

I ett avsnitt av Seinfeld befinner sig George på fest i en lokal fylld av barn och pensionärer. Plötsligt noterar han att det brinner i köket. Så här hänsynslöst beter han sig:

Är George typisk för människor som hamnar i kritiska lägen? Nej, det verkar inte så. I en ny studie undersöker Bruno Frey, David Savage och Benno Torgler om sociala normer binder människor i sådana situationer — närmare bestämt undersöker de hur beteendet såg ut när Titanic sjönk. Det verkar som om sociala normer i huvudsak upprätthölls — t.ex. räddades kvinnor och barn först.* Författarna skriver:

Being female rather than male increases the probability of surviving between 23.7 and 53.9 percentage points, depending on the specification used. This is a large quantitative effect. … Similarly, being a child rather than a person AGE 51+ (reference group) increases the probability of surviving around 30 percentage points.

Jag finner det intressant i) att denna norm upprätthölls i en extrem nödsituation och ii) att denna norm existerar till att börja med. Är det verkligen rimligt att anse det viktigare att barn och kvinnor överlever än att vuxna män gör det?** På vilken grund?

____________________

*Det fanns dock vissa inslag av egenintresse. Passagerare i de finare klasserna överlevde med större sannolikhet, och personalen såg till att få företräde till livbåtarna.
**I ett tidigare inlägg frågar jag om barns lycka bör betyda mer än vuxnas.

Written by Niclas Berggren

30 oktober 2008 at 11:16

Rapport från gastronomins höjder

Igår kväll tillbringade jag, i sällskap av mina två bästa vänner Anders (läkaren) och Magnus (bankmannen), fem och en halv timma å Restaurant MR på Kultorvet 5 i København.* Vi har tidigare mest besökt formel B, som också har en stjärna i Guide Michelin, men tänkte att vi skulle testa detta relativt nya etablissemang. (Det kändes nästan som att vara otrogen, att denna gång överge formel B.)

Efter några inledande aptitretare och ett glas champagne presenterades menyalternativen. Vi valde mellan sjurättersmenyn och överraskningsmenyn och fastnade, om än inte i total enighet, för den senare. Den bestod av hela tolv rätter och åtta viner. (Vi förmådde emellertid bara inmundiga tio rätter, skulle det visa sig.)

Kvällen bjöd på en fantastisk helhetsupplevelse på gastronomins höjder. Maten var i alla avseenden utsökt och var, trots inslag av foie gras (vilket är standard på stjärnbeströdda restauranger) baserad på oväntat lätta och fräscha råvaror. Vinerna bjöd delvis på visst motstånd men utgjorde en fördjupning för gommen och grunden för mycket konversation under aftonen. En lite rolig sak var att vi efter fyra vita viner och ett rött sa att vi aldrig hade varit med om ett färgbyte mitt i en meny — och en stund senare kom ett vitt vin! (Dock ett kärvt, robust sådant.)

På plussidan kan även noteras en ombonad lounge med öppen eld, enbart manliga kypare och det mest delikata bröd bakat på canadensiska råvaror.

På minussidan kan nämnas att det inte fanns handkräm på bekvämlighetsinrättningen (dock tandborstset), att glasen ibland ställdes något oordnat och att servetten på bordet enbart viktes ihop, inte byttes, under besök på bekvämlighetsinrättningen.

På det hela taget bjöd kvällen på en enastående upplevelse. Trots det får jag säga att jag nog sätter formel B något högre.

____________________________

*Jag börjar mer och mer gå över till endonymer.

Written by Niclas Berggren

19 oktober 2008 at 9:56

Publicerat i ego, gastronomi, lyx, mat, njutning, vin

De själviska väljarna

Docent Jordahl

Docent Jordahl

Hur bestämmer sig väljare för att rösta på ett visst parti? En hypotes kallas plånboksröstning och säger att väljare föredrar det parti som bäst gynnar den egna ekonomin. Om den stämmer antyder det att väljare är egenintresserade.

Hypotesen avvisades med emfas av Leif Lewin, Skytteansk professor emeritus i vältalighet och statskunskap, i de små skrifterna Det gemensamma bästa (1988) och Self-Interest and Public Interest in Western Politics (1991), i vilka han, efter att ha tittat på några studier, fastslår att väljare inte väljer vilka de ska rösta på utifrån privatekonomiska bedömningar. Plånboksröstningen är, menade Lewin, en chimär. Väljare styrs istället i sina partival av omsorg om allmänintresset.

Not so fast. En ny studie, ”Selfish and Prospective: Theory and Evidence of Pocketbook Voting”, av Mikael Elinder, Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, är betydligt bättre genomförd än de studier Lewin baserade sin slutsats på. Den tittar på hur svenska föräldrar påverkades i sitt röstande av socialdemokraternas löften om minskat respektive ökat ekonomiskt stöd. De visar följande:

Focusing on two large reforms in Sweden, we establish a causal chain from policies to sizeable individual gains and losses and then to voting. The Social Democrats proposed budget cuts affecting parents with young children before the 1994 election, but made generous promises to the same group before the 1998 election. Since parents with older children were largely unaffected we use a difference-in-differences strategy for identification. We find clear evidence of prospective pocketbook voting. Voters respond to campaign promises but not to the later implementation of the reforms.

Notera att väljarna reagerade på löftet om maxtaxa (före valet 1998), inte på att reformen sedan genomfördes (före valet 2002).

För att få en känsla för storleken på effekten visar studien att vänsterblocket uppskattningsvis vann 1,5 procentenheter (brutto) i stöd pga. löftet om maxtaxa på dagis. Eftersom reformen kostade ca 3,4 miljarder kr per år, och eftersom löftet gav ca 80 600 extra röster, kostade varje röst ca 42 000 kr per år, eller ca 170 000 kr under hela mandatperioden.

Så går politik till, Leif Lewin. I alla fall i Sverige inom området subventioner till barnfamiljer.

Uppdatering: En presentationen av forskningen på svenska är nu publicerad i Ekonomisk Debatt. Se även vad Daniel Waldenström och Andreas Bergh har att säga.

Written by Niclas Berggren

16 oktober 2008 at 9:58

Handels-komplex

Jonna Sima i DN:

[D]et finns något provocerande självbelåtet över Handelshögskolan. Många som har gått där har ofta ett behov av att berätta att de är före detta Handels-elever. Jag har inte direkt märkt att andra akademiker håller på och hävdar sig genom att prata om gamla meriter på samma sätt.

Har jag nämnt att jag har gått på Handels (som erbjuder Sveriges bästa högskoleutbildning)? :-)

Written by Niclas Berggren

7 oktober 2008 at 7:02

Fåfänga i sten

När jag igår gick förbi begravningsplatsen intill Johannes kyrka här i Stockholm slog det mig återigen hur fånigt jag tycker det är med gravstenar. Här står ett antal stenar, den ena mer tjusigt formad än den andra, med namn på människor som ingen längre minns eller bryr sig om. När de levde tänkte de säkert: ”Å, jag är så viktig, på detta sätt ska jag bli ihågkommen för evigt.” Gravstenar är monument över mänsklig fåfänga, över ett sista försök att göra sig viktig fastän man inte är det.

Mina föredömen på detta område är istället kung Fahd och Thorstein Veblen.

Written by Niclas Berggren

5 oktober 2008 at 8:29

Publicerat i bojkott, död, ego, fåfänga

Middag med professor Frey

I afton hade jag nöjet att äta middag å Gondolen med tre briljanta nationalekonomer: Daniel Waldenström, Henrik Jordahl och, sist men inte minst, Prof. Dr. Dr. h.c. mult. Bruno Frey. Konversationen rörde bl.a. den finansiella krisen, vetenskaplig publicering som en form av prostitution och varför EU-flaggan lyser med sin fråvaro i Sverige.

Professor Frey har på senare år ägnat sig mycket åt lyckoforskning. Tidigare i år gavs t.ex. boken Happiness: A Revolution in Economics (The MIT Press) ut. Det första kapitlet kan läsas här. Hans artiklar på området kan läsas här. Se även den uppsats han presenterade på IFN idag, ”Should National Happiness Be Maximized?”. (Svaret som ges är ”nej”.)

Det var en fröjd att dinera med dessa vetenskapsmän. (En dålig bild på mig och Bruno, tagen med med min mobil, kan beskådas här.)

Written by Niclas Berggren

1 oktober 2008 at 20:41

Publicerat i ego, nationalekonomi

Modeoraklet Tom Ford

Det framkommer en hel del intressant om Tom Ford i en färsk intervju.

Är man ung och vacker öppnas lätt dörrar för en:

It was very easy to meet Andy [Warhol] and get into Studio 54 if you were a cute 17-year-old boy.

Han ser ung ut för sin ålder:

I haven’t had any plastic surgery – despite what people think, this is my nose. I have had Restylane and Botox, but I don’t think of that as plastic surgery any more. It’s true I can’t really frown, but I can move my eyebrows, so…

Vissa trivs med långvariga relationer:

Ford, who has been with his partner, former fashion editor Richard Buckley, for 23 years …

Man kan tjäna rejält med pengar om man är duktig i modevärlden:

[W]hen he left Gucci and YSL in 2004 he allegedly had £90m.

Annars beundrar jag en annan designer, Karl Lagerfeld.

Written by Niclas Berggren

29 september 2008 at 8:54

Publicerat i ego, mode, pengar, skönhet

Nietzsches megalomani

Friedrich Nietzsche var en färgstark person. Från Stanford Encyclopedia of Philosophy:

He begins this fateful intellectual autobiography — he was to lose his mind little more than a month later — with three eyebrow-raising sections entitled, “Why I Am So Wise,” “Why I Am So Clever,” and “Why I Write Such Good Books.” Nietzsche claims to be wise as a consequence of his acute aesthetic sensitivity to nuances of health and sickness in people’s attitudes and characters; he claims to be clever because he knows how to choose the right nutrition, climate, residence and recreation for himself; he claims to write such good books because they allegedly adventurously open up, at least for a very select group of readers, a new series of noble and delicate experiences. After examining each of his published works, Nietzsche concludes Ecce Homo with the section, “Why I Am a Destiny.” He claims that he is a destiny because he regards his anti-moral truths as having the annihilating power of intellectual dynamite; he expects them to topple the morality born of sickness which he perceives to have been reigning within Western culture for the last two thousand years. In this way, Nietzsche expresses his hope that Dionysus, the god of life’s exuberance, would replace Jesus, the god of the heavenly otherworld, as the premier cultural standard for future millennia.

Utan liknelser i övrigt ser jag lite grann denna blogg som ett försök att bjuda på små intellektuella äventyr, men till skillnad från Nietzsche ser jag dessa som underhållning, både för mig själv och andra, utan större förmåga att utgöra intellektuell dynamit. Jag tror inte att jag kan påverka skeendena i världen på något påtagligt sätt, och i vilket fall bryr jag mig inte särskilt mycket om huruvida jag lyckas med det eller ej. Jag har lätt nihilistiska drag. En del därav innefattar att, likt Nietzsche, hylla Dionysos.

Written by Niclas Berggren

23 september 2008 at 9:30

Stjärna om träning

Aha, nu förstår jag varför jag är singel. Fredrik Eklund förklarar i DIEGO (22/9):

Jag förstår inte hur intelligenta människor kan låta sina kroppar förfalla. Med regelbunden träning lever du längre, mår bättre, sover bättre. Men det är klart att det handlar om fåfänga också. I min mikroskopiska bögvärld ska man se ut på ett visst sätt.

Eklund är i nuläget en lysande stjärna i New Yorks fastighetsmäklarvärld. När jag läste intervjun kom jag dock, pessimist som jag är, att tänka på det Guy Burgess sa om Julian Bell:

Isn’t he beautiful? His name’s Julian Bell. He frightens me because he burns so brightly. Bright beautiful flames burn out.

(Om du intresserar dig för en del av Fredrik Eklunds tidigare karriär, se denna film, som jag faktiskt råkar ha i min ägo.)

Written by Niclas Berggren

22 september 2008 at 8:18

Publicerat i ego, hälsa, intelligens, träning

Jag demonstrerar inte

Jag har gått i en demonstration i mitt liv — i den mot löntagarfonder 1983. Anledningen till att demonstrationstill-fällena inte har blivit fler, och skälet till att jag trots motstånd mot FRA-lagen avstod från att demonstrera idag, är av psykologisk karaktär. Att demonstrera passar helt enkelt inte ihop med min introverta och atomistiska personlighet. Att gå tillsammans i ett kollektiv, att vara högljudd, att lyssna på appeller, att vara arg, att basunera ut ett stiliserat budskap, att observeras av andra — inget av detta harmonierar med den typ av person jag är. Jag vill läsa och skriva i min ensamhet istället.

Frågan mer allmänt är varför vänstermänniskor tenderar att demonstrera mer än högermänniskor. Det beror antagligen inte på att högermänniskor är introverta atomister som jag. Det kanske snarare ingår i en borgerlig livsstil och uppfostran, som antagligen i sin tur är positivt korrelerad med en borgerlig politisk uppfattning, att inte manifestera politiska åsikter i offentligt kringströvande grupper?

Written by Niclas Berggren

16 september 2008 at 20:31

Egoistiska skäl för kvoterad föräldraförsäkring

En kvoterad föräldraförsäkring, som socialdemokraterna vill införa, kan välkomnas på egoistisk grund av två grupper:

  1. Mödrar som vill ut i arbetslivet och som har män som inte vill stanna hemma.
  2. Män utan barn/med äldre barn, som skulle möta försvagad konkurrens i arbetslivet från nya fäder, som skulle ”tvingas” bort från karriärspelet en längre tid.

Written by Niclas Berggren

31 augusti 2008 at 12:29

Publicerat i barn, ego, politik

Obotlig egoist

C. C. Bloom:

But enough about me, let’s talk about you. What do you think of me?

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2008 at 18:04

Publicerat i ego, narcissism

Nonicoclolasos som 13-åring

När jag var 13 år intervjuades jag av lokaltidningen Tranås-Posten med anledning av att jag då gav ut en egen liten tidning betitlad Moonshine. Om du vill veta hur jag tänkte som ung, läs gärna genom att klicka på bilden nedan. Vissa saker känner man nog igen, men yrkesvalet blev ett annat än det jag tänkte mig då.

Intervju i Tranås-Posten den 29 juli 1981

Intervju i Tranås-Posten den 29 juli 1981

Written by Niclas Berggren

9 augusti 2008 at 9:22

Publicerat i ego

Stockholms bästa thaimat

Jag är mycket förtjust i thaimat, och den bästa restaurangen på det området i Stockholm är enligt min mening Narknoi på Odengatan 94. Den är lite dyrare än de flesta andra thairestauranger men också bättre. Igår avnjöt jag deras Phad Prik Gai (kycklingfilé med färsk chilipeppar och färsk, söt thaibasilika). Två Coca Cola Light krävdes för att släcka törsten, förorsakad såväl av den varma Stockholmskvällen som av den delikat kryddade maten.

Written by Niclas Berggren

30 juli 2008 at 8:12

Publicerat i ego, gastronomi, mat, Stockholm

Lotter får fler att bli blodgivare

Blodgivning på gång

Blodgivning på gång

Dr Santesson-Wilson rapporterar att blodgivning inte styrs av altruism, vilket ofta påstås. Resultatet är intressant, eftersom det antyder att blodgivningens omfattning kan påverkas med materiella incitament. Och mycket riktigt visar en ny studie att fler blir blodgivare om de som ersättning får en lott. Något att tänka på nästa gång det blir blodbrist.

Se ett tidigare inlägg om att tillåta ersättning vid organdonation.

Written by Niclas Berggren

29 juli 2008 at 16:00

Mitt första körkort

Körkort från Legoland (ca. 1978)

Written by Niclas Berggren

28 juli 2008 at 12:50

Publicerat i bilar, ego

Bildbevis från utflykt

En del kanske tror att jag enbart ägnar mig åt bloggande och att läsa uppsatser av olika slag. Så är inte fallet. Häromdagen besökte jag t.ex. Skansen med min kära familj. Här syns jag och min lillasyster under en vilopaus:

Nonicoclolasos med lillasyster på Skansen

Men djur och natur är farliga saker, vilket har påpekats tidigare. Efter att ha klappat en get tillsammans med min niece slog jag huvudet i kanten på en lada och fick blödningar. Det får inte bli för ofta, det där med Skansen.

Written by Niclas Berggren

26 juli 2008 at 8:38

Publicerat i ego, familjen

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: