Nonicoclolasos

Archive for the ‘empati’ Category

Den empatiska underklassen

Ibland framförs, i synnerhet i vänsterkretsar, uppfattningen att mindre bemedlade människor är ädlare än de som befinner sig på en högre socioekonomisk nivå. De senare framställs som mer egoistiska och okänsliga för andra människors väl och ve. Hittills har jag betraktat sådana påståenden som ogrundade (och fräcka) spekulationer, men den nya studien ”Social Class, Contextualism, and Empathic Accuracy”, publicerad i Psychological Science, kanske utgör grund för omprövning av denna min inställning:

In three studies, lower-class individuals (compared with upper-class individuals) received higher scores on a test of empathic accuracy (Study 1), judged the emotions of an interaction partner more accurately (Study 2), and made more accurate inferences about emotion from static images of muscle movements in the eyes (Study 3). Moreover, the association between social class and empathic accuracy was explained by the tendency for lower-class individuals to explain social events in terms of features of the external environment.

Den sedan tidigare kända tendensen hos vissa att se livets utfall som resultatet av egna ansträngningar, eller bristen därpå, snarare än som resultatet av faktorer bortom individens kontroll, verkar alltså vara förknippad, inte bara med politiska hållningar, som en mindre positiv inställning till omfördelning, utan också med förmågan att sätta sig in i och förstå andra människors känsloliv.

Written by Niclas Berggren

26 november 2010 at 5:32

Publicerat i empati, forskning, psykologi

Blir duktiga naturvetare bra läkare?

Att läkare har naturvetenskaplig utbildning är självklart. Däremot är det inte självklart att naturvetenskapliga studieframgångar med automatik innebär goda kvaliteter som läkare. Det kan t.o.m. vara så att duktighet i naturvetenskap är negativt relaterat till en framgångsrik yrkesverksamhet som läkare. I ”Science as Superstition: Selecting Medical Students”, publicerad i The Lancet, står följande att läsa:

Writing in the 1970s, Witkin found students who were most successful in the sciences, “have an impersonal orientation: they are not very interested in others”. Tutton’s studies of medical students in Australia in the 1990s found that students who did the best in the premedical sciences scored lower on standardised measures of empathy and tended to be “shy”, “submissive”, “withdrawn”, or “awkward and ill at ease socially”, characteristics the author suggested are, “the antithesis of what most of us would want in a clinician”. …

I do not mean to suggest that knowledge of science is irrelevant to medical education and medical practice. There is a critically important threshold of scientific knowledge that forms the foundation on which a medical education is built. However, once one has exceeded this cognitive threshold, additional scientific knowledge adds little to subsequent performance as a physician.

Detta är ett intressant resonemang som bör påverka hur läkarstudenter väljs ut. Det räcker inte med höga betyg och provresultat; läkaryrket kräver också empati och handlag med människor. Jag skulle nog inte ha blivit en bra läkare.

Written by Niclas Berggren

9 oktober 2010 at 5:01

Bör djurförsök stoppas?

Ja, jag börjar luta åt den uppfattningen — bl.a. påverkad av Robert Bass uppsats ”Lives in the Balance: Utilitarianism and Animal Research”. Han granskar de utilitaristiska argumenten för och emot noga, bortom förenklade slagord och frågor (av typen ”Om du kunde rädda ett sjukt barn genom experiment på ett djur, skulle du inte göra det då?”). Hans slutsats:

The real question that faces the utilitarian is whether we can institutionalize animal research in a way that is prospectively justified. That is, can we authorize large quantities of animal research in a way that (a) has a high probability of supporting research that itself has a high probability of producing net benefits, and that (b) has a low probability of supporting research that does not have good prospects of producing net benefits?

On present evidence, the needed prospective justification seems unlikely. First, as we have seen, we do not have strong evidence for large human benefits of animal research in any case. At the very least, much better and more detailed accounting is needed to make the case for substantial human benefit. Second, since the evidence indicates that Institutional Animal Care and Use Committees do not reliably discriminate between promising and unpromising science, we would need to develop new and more rigorous evaluation procedures. It is difficult to know just how to proceed, however, if our best efforts so far, by way of designing and regulating IACUC procedure, have proven no more reliable than flipping a coin. Third, we still need to consider the magnitude of animal harm. It will not be enough to find a small human benefit attributable to animal research. There is a great deal of harm to animals at stake: imposition of fear, pain, distress, injury, confinement, suffering, disease and death upon many of the test subjects. Only enormous and very clear prospective benefits to humans could outweigh that. In the absence of that kind of evidence, it is hard to see any utilitarian justification for institutionalized animal research.

Om du vill tillåta djurförsök, på vilken punkt anser du att Bass har fel?

Written by Niclas Berggren

25 januari 2010 at 8:35

Är lycka smittsam?

Adam Smith hävdar, i Theory of Moral Sentiments, att människor blir lyckliga av andras lycka:

How selfish soever a man may be supposed, there are evidently some principles in his nature, which interest him in the fortunes of others, and render their happiness necessary to him, though he derives nothing from it except the pleasure of seeing it.

Jag har hittills trott att han hade fel. En ny studie av John Knight och Ramani Gunatilaka, ”Is Happiness Infectuous?”, tyder på att det är jag som har haft fel, i alla fall gällande förhållandena på Kinas landsbygd och när andras lycka mäts som genomsnittlig lycka i den by man bor i:

lyckliga kineserThe paper uses an appropriate survey from rural China to answer the question: Is happiness infectious, i.e. does the happiness of an individual depend positively on the happiness of their reference group? The evidence is consistent with this hypothesis, but the challenge is to solve the ”reflection problem”, i.e. is the apparent effect of neighbours’ happiness on own happiness a causal one or merely a reflection? A ”quasi-panel” approach is adopted, treating villages as groups and individuals as multiple observations within each group, and using an error components 2SLS estimator. The results suggest that a major part of the relationship is indeed causal.

Adam Smith har alltid rätt, det borde jag veta vid det här laget. (Fast jag undrar om resultaten skulle bli annorlunda i en kinesisk eller västerländsk storstad…)

Written by Niclas Berggren

4 oktober 2009 at 7:33

Maskiner med omtanke

Forskare i artificiell intelligens har mötts för att diskutera farorna med att maskiner tar över eller, i alla fall, blir skadliga för människor. Men konferensens arrangör Eric Horvitz noterade också att maskiner kan föra goda saker med sig:

He recently demonstrated a voice-based system that he designed to ask patients about their symptoms and to respond with empathy. When a mother said her child was having diarrhea, the face on the screen said, “Oh no, sorry to hear that.” A physician told him afterward that it was wonderful that the system responded to human emotion. “That’s a great idea,” Dr. Horvitz said he was told. “I have no time for that.”

Om maskinerna kan ta hand om empatin kan läkarna få tid för fler patienter och minska väntetiderna. Utmärkt!

Written by Niclas Berggren

26 juli 2009 at 9:58

McDonald’s avslöjar dig

mcd1Snabbmatsrestauranger kan säga en hel del om oss som människor. Jag har tidigare antytt att ens beteende vad gäller pommes frites avslöjar ett och annat. När jag härom kvällen åt på McDonald’s slog det mig att ännu ett beteende där, vad man gör med brickan med skräp när måltiden är till ända, säger en del om en.

Hypotes: I genomsnitt bryr sig människor i gruppen som lämnar kvar brickan med skräp mindre om sina medmänniskor jämfört med människor i gruppen som själva slänger sitt skräp. Följdhypotes: I genomsnitt litar människor i den förra gruppen mindre på andra än vad människor i den senare gruppen gör.

Titta därför noga på dina medmänniskor när du är på McDonald’s. (Eller Burger King. Eller Max.)

Written by Niclas Berggren

17 februari 2009 at 15:01

Moralen och djuren

charles_darwin_1881Professor Peter Singer talar ibland om ”expanding circles of compassion”: att de som omfattas av vår omsorg blir fler och fler över tid. Charles Darwin gav uttryck för en liknande, naturalistisk förståelse, och precis som Singer menade han att människor kommer att bry sig om och i sin moralsyn inkludera andra djur än sig själva:

[T]he social instincts which no doubt were acquired by man, as by the lower animals, for the good of the community, will from the first have given to him some wish to aid his fellows, and some feeling of sympathy. Such impulses will have served him at a very early period as a rude rule of right and wrong. But as man gradually advanced in intellectual power and was enabled to trace the more remote consequences of his actions; as he acquired sufficient knowledge to reject baneful customs and superstitions; as he regarded more and more not only the welfare but the happiness of his fellow-men; as from habit, following on beneficial experience, instruction, and example, his sympathies became more tender and widely diffused, so as to extend to the men of all races, to the imbecile, the maimed, and other useless members of society, and finally to the lower animals, – so would the standard of his morality rise higher and higher.*

_________________

*Darwin, Charles, (1871). The Descent of Man, and Selection in Relation to Sex. London: John Murray: 103.
Se även de tidigare inläggen ”Gränsen för omtanke”, ”Varifrån kommer moral?” och ”Djurens lycka”.

Written by Niclas Berggren

17 december 2008 at 16:20

Publicerat i altruism, biologi, djur, empati, etik, moral

Dödshjälp i Nederländerna

Frivillig dödshjälp ”legaliserades” i Nederländerna 2002. Hur har systemet fungerat sedan dess? Till att börja med är det viktigt att klargöra att systemet ställer upp stringenta krav för att dödshjälp ska få ges:

When dealing with a patient’s request for euthanasia, doctors must observe the following due care criteria. They must:
• be satisfied that the patient’s request is voluntary and well-considered;
• be satisfied that the patient’s suffering is unbearable and that there is no prospect of improvement;
• inform the patient of his or her situation and further prognosis;
• discuss the situation with the patient and come to the joint conclusion that there is no other reasonable solution;
• consult at least one other physician with no connection to the case, who must then see the patient and state in writing that the attending physician has satisfied the due care criteria listed in the four points above;
• exercise due medical care and attention in terminating the patient’s life or assisting in his/her suicide.

Man kan också notera följande:

Two thirds of the requests for euthanasia that are put to doctors are refused. Treatment frequently provides relief, while some patients enter the terminal stage of their illness before a decision has been reached.

Dvs. bilden av att något slags ”automatisk” självmordsfabriksverksamhet, eller att något slags ”vilda västern” i dödande, har införts är helt felaktig. Läkare prövar fall i enlighet med lagstiftningen och bistår med dödshjälp när de stringenta villkoren är uppfyllda, till de patienter som efter alla andra utvägar är prövade verkligen vill dö. Grundfrågan rör denna värdering: Ska patienters önskemål i just sådana situationer, där alla villkor ovan är uppfyllda, respekteras eller inte?

En av forskare genomförd utvärdering av hur lagen har fungerat kommer fram till denna slutsats:

All things considered, the above gives a positive picture: the law has achieved its objectives well, generally speaking. The frequency of euthanasia and assistance in suicide has decreased and the percentage of cases reported has increased; there does not seem to be any question of a slippery slope with regard to life termination, either with or without the request of the patient. Therefore, there is very little incentive for actual substantial law or policy amendments.

Det kanske är på sin plats att dödshjälpsmotståndarna tonar ned sin inflaterade retorik, som insinuerar att dödandet kommer att tillämpas utan noggrann urskiljning och sprida sig som en löpeld? Det konstruktiva är istället att, likt de nederländska forskarna bakom utvärderingen, fundera på ytterligare sätt att förbättra ett i grunden humant och värdighetsbejakande system. Med den utgångspunkten bör ett liknande system införas i Sverige, i enlighet med ett förslag från Statens medicinsk-etiska råd.

Bloggkommentar: Jakob Heidbrink
Media: Dagen1, Dagen2, Dagen3, Dagen4, SvD1, SvD2, DN

Written by Niclas Berggren

24 november 2008 at 14:36

Vissa folk betyder mer än andra

OrkanenStormen Gustav visade sig inte vara så farlig, vilket vi har kunnat se tv och i alla tidningar. Men stormen aktualiserar något intressant. Blogge konstaterar nämligen att media gör skillnad på folk och folk:

[M]ediebevakningen av Indien och det post-olympiska Kina är under all kritik … för att människor i dessa delar av världen betyder så mycket mindre för oss än amerikaner och i viss mån även andra västerlänningar.

Jag tror att Blogge har helt rätt. Vi bryr oss mer om dem som är oss lika. Detta noterade redan Adam Smith i Theory of Moral Sentiments (III.I.46):

Let us suppose that the great empire of China, with all its myriads of inhabitants, was suddenly swallowed up by an earthquake, and let us consider how a man of humanity in Europe, who had no sort of connexion with that part of the world, would be affected upon receiving intelligence of this dreadful calamity. He would, I imagine, first of all, express very strongly his sorrow for the misfortune of that unhappy people, he would make many melancholy reflections upon the precariousness of human life, and the vanity of all the labours of man, which could thus be annihilated in a moment. He would too, perhaps, if he was a man of speculation, enter into many reasonings concerning the effects which this disaster might produce upon the commerce of Europe, and the trade and business of the world in general. And when all this fine philosophy was over, when all these humane sentiments had been once fairly expressed, he would pursue his business or his pleasure, take his repose or his diversion, with the same ease and tranquillity, as if no such accident had happened. The most frivolous disaster which could befal himself would occasion a more real disturbance.

Adam Smith menar att vi har viss förmåga att bry oss om andra, men på ett begränsat och partiskt sätt. En fråga är om inte denna partiskhet kan påverkas. Om vi blir mer bekanta med kineser, indier, burmeser och thailändare, genom resor och genom medias rapportering, kanske vi lägger lika stor vikt vid deras lidande som vid amerikaners. Men svenskars lidande är, och kommer förstås alltid att vara, viktigast.

Written by Niclas Berggren

2 september 2008 at 9:18

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: