Nonicoclolasos

Archive for the ‘expertis’ Category

Är experter i filosofi att lita på?

I ”Persistent Bias in Expert Judgments about Free Will and Moral Responsibility: A Test of the Expertise Defense”, accepterad för publicering i Consciousness and Cognition, testas om experters moraliska intuitioner på ett viktigt filosofiskt område är att lita på:

Many philosophers appeal to intuitions to support some philosophical views. However, there is reason to be concerned about this practice as scientific evidence has documented systematic bias in philosophically relevant intuitions as a function of seemingly irrelevant features (e.g., personality). One popular defense used to insulate philosophers from these concerns holds that philosophical expertise eliminates the influence of these extraneous factors. Here, we test this assumption. We present data suggesting that verifiable philosophical expertise in the free will debate—as measured by a reliable and validated test of expert knowledge—does not eliminate the influence of one important extraneous feature (i.e., the heritable personality trait extraversion) on judgments concerning freedom and moral responsibility. These results suggest that, in at least some important cases, the expertise defense fails.

Även experters filosofiska uppfattningar verkar alltså kunna bestämmas av icke-intellektuella faktorer, som personlighet. Detta är i linje med tidigare forskning, som antyder att filosofiska experter är lika människor i allmänhet i tänkande och beteende: se t.ex. härhär och här. Ändå är vi många som hänvisar till stora filosofer allt som oftast.

Written by Niclas Berggren

2 juli 2011 at 5:20

Osäkra experter

En vanlig skillnad mellan politiker och forskare är att de förra tenderar att uttrycka sig tvärsäkert medan de senare ofta uttrycker sig försiktigt och villkorat. (Bertrand Russell påpekade att detta kan vara ett problem.) Nå, studien ”Believe Me, I Have No Idea What I’m Talking About: The Effects of Source Certainty on Consumer Involvement and Persuasion”, publicerad i Journal of Consumer Research, finner följande:

In three experiments, consumers receive persuasive messages from sources of varying expertise and certainty. Across studies, low expertise sources violate expectancies, stimulate involvement, and promote persuasion when they express certainty, whereas high expertise sources violate expectancies, stimulate involvement, and promote persuasion when they express uncertainty. Thus, nonexpert (expert) sources can gain interest and influence by expressing certainty (uncertainty).

Jag är dock osäker på om man kan lita på detta resultat: det framförs med sådan säkerhet.

Se även inlägget ”Vetenskap och att tänka själv”.

Written by Niclas Berggren

16 juni 2011 at 5:39

Bör IPCC regleras?

Klimatfrågan är viktig och kontroversiell. Professor Richard Tol menar i ”Regulating Knowledge Monopolies: The Case of the IPCC” att Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC), som helt dominerar kunskapsuttolkningen i klimatfrågan, utgör ett naturligt monopol och att den därför behöver regleras för att fungera bättre:

I argue that the IPCC has a natural monopoly, as a new entrant would have to invest time and effort over a longer period to perhaps match the reputation, trust, goodwill, and network of the IPCC. The IPCC is a not-for-profit organization, and it is run by nominal volunteers; it therefore cannot engage in the price-gouging that is typical of monopolies. However, the IPCC has certainly taken up tasks outside its mandate; the IPCC has been accused of haughtiness; innovation is slow; quality may have declined; and the IPCC may have used its power to hinder competitors. There are all things that monopolies tend to do, against the public interest. The IPCC would perform better if it were regulated by an independent body which audits the IPCC procedures and assesses its performance; if outside organizations would be allowed to bid for the production of reports and the provision of services under the IPCC brand; and if policy makers would encourage potential competitors to the IPCC.

Jag instämmer, inte därför att jag misstror IPCC:s övergripande slutsatser, utan därför att jag anser att man som lekman i regel bör underordna sig experters kunskapsutlåtanden. Kan man förbättra den process genom vilken experterna kommer fram till sina uppfattningar är det inte minst viktigt för den okunnige lekmannen, men också förstås för politiker som fattar beslut.

Written by Niclas Berggren

14 oktober 2010 at 5:12

Nationalekonomer om regler för organdonation

Jag har tidigare rapporterat om att nationalekonomer är positivt inställda till liberalisering av reglerna kring organhantering för transplantation: ca 70 procent vill tillåta ersättning vid donation. Nu visar en ny kartläggning av de 72 nationalekonomer som har publicerat vetenskapliga artiklar i frågan och som därför kan anses som experter, ”Do Economists Reach a Conclusion on Organ Liberalization?”, publicerad i Econ Journal Watch, att knappt 70 procent av dem likaledes är positivt inställda till viss eller stor liberalisering. Själv delar jag denna syn.

Written by Niclas Berggren

25 september 2010 at 14:56

Upplever foster smärta?

Ett argument mot abort är att foster upplever smärta av att termineras. En högintressant forskningsöversikt från Royal College of Obstetricians and Gynaecologists, ”Fetal Awareness — Review of Research and Recommendations for Practice”, rapporterar nu följande:

In reviewing the neuroanatomical and physiological evidence in the fetus, it was apparent that connections from the periphery to the cortex are not intact before 24 weeks of gestation and, as most neuroscientists believe that the cortex is necessary for pain perception, it can be concluded that the fetus cannot experience pain in any sense prior to this gestation. After 24 weeks there is continuing development and elaboration of intracortical networks such that noxious stimuli in newborn preterm infants produce cortical responses. Such connections to the cortex are necessary for pain experience but not sufficient, as experience of external stimuli requires consciousness. Furthermore, there is increasing evidence that the fetus never experiences a state of true wakefulness in utero and is kept, by the presence of its chemical environment, in a continuous sleep-like unconsciousness or sedation.

Åtminstone fram till 24 veckors ålder finns det alltså goda skäl att utgå från att foster inte upplever smärta; troligen gör de inte det därefter heller. Är det dags att öka tidsgränsen, så att abort kan utföras utan särskilt tillstånd också efter den 18:e veckan?

Se även inlägget ”Annorlunda argument för abort”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

22 juli 2010 at 14:41

Publicerat i abort, död, etik, expertis, forskning, lidande

Är mer erfarna läkare bättre?

Man skulle kunna tro att svaret självklart är ja, men inte alltid. Studien ”Does Experience Make Better Doctors?” finner följande:

In this paper, we examine the “learning-by-doing” hypothesis in medicine using a longitudinal census of laser in situ keratomileusis (LASIK) eye surgeries collected directly from patient charts. … Our results do not support the hypothesis that the surgeon’s individual learning improves outcomes, but we find strong evidence that experience accumulated by surgeons as a group in a clinic significantly improves outcomes.

Detta kanske implicerar att det viktiga som patient är att komma till en sjukvårdsinrättning där kollektiva utbyten förekommer, där läkarna lär av varandra i institutionaliserade former.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2010 at 8:00

Publicerat i expertis, hälsa, kunskap, medicin

Vem vinner Wimbledon?

Hur ska man kunna prediktera vem som vinner en tävling? En vanlig syn torde vara att förlita sig på experter, som har djup kunskap om de tävlande. Men det finns skäl att tro att människor utan djup kunskap kan vara duktiga på att använda sig av heuristika, eller tumregler, för att göra relativt goda prediktioner. Studien ”Predicting Wimbledon 2005 Tennis Results by Mere Player Name Recognition”, publicerad i International Journal of Forecasting, visar att detta kan stämma i fallet med en känd tennisturnering:

Our results show that a ranking of tennis players based on aggregated name recognition by laypeople and amateurs was as effective in predicting match outcomes as official ATP rankings and Wimbledon experts’ seedings. Also, for cases in which the recognition heuristic can be applied, individual decisions made based on mere name recognition are as accurate as predictions made by ATP rankings or Wimbledon experts.

En möjlig förklaring:

In the domain of professional tennis, media coverage — and through this, also recognition — is correlated with success. This could explain why the recognition heuristic performs well, even though it makes predictions based on partial ignorance.

Människor är inte perfekt rationella och kunniga, men det intressanta är att vi i många fall tycks ha utvecklat metoder för en relativt god prediktionsförmåga i alla fall.

Written by Niclas Berggren

12 december 2009 at 10:21

Kypares imponerande minne

Hur brukar kypare på de restauranger du besöker klara av att minnas beställningarna? Enligt en ny studie av erfarna argentinska kypare, ”Strategies of Buenos Aires Waiters to Enhance Memory Capacity in a Real-Life Setting”, publicerad i Behavioural Neurology,  är de minnesmästare:

Buenos Aires traditional waiters demonstrated an expert memory for drink orders in an ecological controlled experiment, as compared to a group of control novice subjects, suggesting a bound strategy (both spatial and feature based) at the core of the expertise.

Dock visade det sig att kyparna enbart lyckades minnas vem som hade beställt vad när beställarna satt kvar på sina platser. När de bytte plats, enligt detta schema, fick beställarna fel drycker:

restaurangbyte

Kyparna kan sägas visa prov på ”bounded rationality”: de lär sig att minnas vem som beställer vad under förutsättning att alla sitter kvar på sina platser.* Eftersom kvarsittande lär råda i 99 procent av fallen, ter sig detta som en bra strategi på det hela taget: det är antagligen betydligt mer krävande att koppla ihop beställningar med ansikten än med platser. En fråga man kan ställa sig är om personer med bra minne blir kypare eller om kypare skaffar sig bra minne. Det senare kan nog sägas vara mer troligt:

Buenos Aires waiters reported systematically that they have not thought of any particular strategy and that their great ability comes only with time and practice. They have developed their expertise spontaneously as suggested by the debriefing of the interviews.

En annan faktor som talar för en lärandeeffekt är att personer som redan från början har bra minnen antagligen skulle kunna få betydligt högre lön om de valde ett annat yrke.

*Herbert Simon lanserade begreppet ”bounded rationality”, vilket han beskriver i sin prisföreläsning till minne av Alfred Nobel 1978.
Tips: The Guardian.

Written by Niclas Berggren

1 september 2009 at 17:41

Ska irrationella väljare styras?

I förra veckan deltog professor Gilles Saint-Paul i den konferens med Mont Pelerin Society som anordnades i Stockholm. Han presenterade uppsatsen ”The Welfare State and the Rise of Paternalism”, i vilken han kommer fram till detta:

saintpaulThis article has discussed how the welfare state favours increasingly paternalistic policies, as society’s conception of the individual moves away from that of unitary, rational people, and considers them instead as made of multiple selves plagued by behavioural issues. One mechanism is that individual responsibility loses legitimacy and efficiency in a post-utilitarian society, leading to a substitution of coercive prevention measure for incentive schemes.

Paternalism när det gäller ekonomiska val är en sak. På konferensen kom Saint-Paul in på paternalism när det gäller politiska val, en tanke jag fann högintressant. Idén är att om man förespråkar ”ekonomisk paternalism” därför att ekonomiska aktörer kan förväntas bete sig irrationellt, och om sådan paternalism införs av politiska beslutsfattare, då kan en majoritet av väljarna tänkas rösta mot politiker som förespråkar ekonomisk paternalism. De vill vara fria att fatta sina egna konsumtionsbeslut, måhända under den felaktiga utgångspunkten att de är synnerligen rationella beslutsfattare. Den fråga Saint-Paul ställde var: Är det inte följdriktigt att den som i en sådan situation förespråkar ekonomisk paternalism även förespråkar ”politisk paternalism”? Precis som konsumenter har irrationella drag, har väljare det. Varför inte styra politiska val, om nu ekonomiska val ska styras, givet irrationalitet i båda kontexterna?

När det gäller ekonomiska val skiljs numera ofta på hård och mjuk (ofta kallad libertariansk eller liberal) paternalism. Medan den förra är tvingande, är den senare sådan att den framhäver vissa val som lämpligare än andra, t.ex. genom att ett default-val gäller. När det gäller politiska val skulle motsvarigheterna vara expertdiktatur – dvs. den rationelle experten vet vilket val som ska göras och gör det åt väljarna – samt ”libertariansk diktatur”. Det senare innebär att den rationelle experten identifierar det parti som en rationell väljare skulle välja och gör det till default-val. Kanske registreras det optimala partiet för alla väljare, men man kan gå till vallokalen om man vill ändra det. Eller så kan man tänka sig, om man vill ha en ännu mjukare politisk paternalism, att det parti som den rationelle experten har identifierat som optimalt får lägga sina valsedlar längst fram i vallokalen, medan andra partiers valsedlar döljs lite grann (ungefär som en libertariansk-paternalistisk caféägare kan dölja de olämpliga, feta bakelserna bakom nyttiga morötter på sin cafédisk).

Om den ekonomiske paternalisten inte vill bli en politisk paternalist, vilka är hans skäl? Varför är det rätt att styra irrationella människor på ett område men inte på ett annat? Varför ska irrationella väljare kunna blockera åtgärder som hjälper irrationella konsumenter att förbättra sitt beslutsfattande? Det kanske finns skäl att förespråka ekonomisk paternalism utan att förespråka politisk paternalism, men i så fall bör dessa skäl preciseras.

Se även Daniel Waldenströms kommentar samt de tidigare inläggen ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?” och ”Paternalism kan minska välfärden”. Gilles Saint-Paul utkommer snart med boken The Post-Utilitarian Society (Princeton University Press), där han utvecklar sin analys. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2009 at 8:17

För- och nackdelar med nämndemän

Mårten Schultz argumenterar för att ta bort nämndemännen:

Men förtroendeproblemet med nämndemännen kanske inte står att finna i att de har fel ålder, hudfärg eller klädsel - utan att allmänheten inte vill ha sin granne i domstolen över huvud taget. Allmänheten vill ha juridiskt kompetenta domare att lösa juridiska saker.

Stefan Voigt påpekar å andra sidan i ”The Effects of Lay Participation in Courts – A Cross-Country Analysis”, publicerad i European Journal of Political Economy (preliminär gratisversion här), att det även har framförts argument för nämndemän (och motsvarande). Han formulerar, utifrån existerande litteratur, sex hypotester om hur nämndemän (och motsvarande) kan tänkas förbättra det juridiska beslutsfattandet och fyra hypoteser om hur de kan tänkas förbättra det politiska systemets funktionssätt mer allmänt:

  1. ”In countries with lay participation in judicial decision-making, mistakes in judicial fact-finding will occur less frequently than in countries without lay participation.”
  2. ”Countries with lay participation in judicial decision-making enjoy factually more independent judiciaries than countries without lay participation, c.p.”
  3. ”Countries that use lay persons in judicial decision-making are expected to experience higher levels of judicial accountability than countries that do not, c.p.”
  4. ”In countries with lay participation in judicial decision-making, the judiciary should, c.p., be less corrupt than in countries without lay participation.”
  5. ”[L]ay participation should lead to higher levels in the rule of law.”
  6. ”The quality of justice perceived by citizens is higher with lay participation than without, c.p.”
  7. ”In countries that use trial by jury, the population will be more knowledgeable concerning its legal order than in countries that do not use trial by jury.”
  8. ”Countries that use trial by jury should experience a higher general quality of governance.”
  9. ”In countries with trial by jury, fear of the judiciary is substantially lower than in countries without trial by jury.”
  10. ”Trial by jury induces a discourse concerning right and wrong onto society which, in turn, does not only improve the knowledge concerning the legal system but also increases the legitimacy of the entire political system.”

Voigt undersöker sedan i en tvärsnittsstudie sambandet mellan användande av nämndemän (och motsvarande) och några av de utfallsvariabler som identifieras i hypoteserna. Data har han själv samlat in via en enkät som han har skickat till justitiedepartementen i ett 80-tal länder. Effekterna förefaller små:

[L]ay participation has some positive effects on the judicial system (in terms of higher levels of de facto judicial independence and lower levels of corruption within the judiciary) but the effects on general governance indicators as well as on economic variables appear very uncertain.

Dessa modesta effekter får vägas mot bristen på juridisk kompetens hos nämndemän (och motsvarande). Jag lutar, tentativt, åt samma slutsats som Mårten Schultz.

Written by Niclas Berggren

17 augusti 2009 at 18:11

Innovativ penningpolitik

Professor Lars E. O. Svensson får välförtjänt uppmärksamhet i Wall Street Journal för sin penningpolitiska forskning och för sina aktuella insatser som vice riksbankschef. Tre intressanta inslag i artikeln:

  • LEO SvenssonSvensson förespråkar ett prisnivå- snarare än ett inflationsmål, vilket Sverige som ensamt land använde sig av redan på 1930-talet: ”Mr. Svensson describes this concept — price-level targeting — as a benchmark with a ‘memory.’ Most central banks that have an inflation target aim to get to the same level of inflation, say 2%, whether or not inflation was far slower than that the year before. By focusing on prices, the central bank allows for inflation to overshoot targets temporarily to offset those occasions when it had undershot inflation targets the year before.”
  • Svensson ställer sig inte avvisande till negativa räntesatser: ”[H]e did score a victory in that the Swedish central bank set its deposit rate in negative territory. That means that banks pay to store their excess reserves with the Riksbank, which gives them an extra inducement to turn those reserves into loans, rather than hoarding them. ‘There is nothing strange about negative interest rates,’ he told the other five Riksbank board members, according to minutes from the July 1 meeting.” (Se även Greg Mankiw om detta.)
  • Svensson välkomnar deprecieringen av kronan och rekommenderar konkurrentländer att inte uppröras därav: ”A weaker krona ‘is part of expansionary policy and means that activity is higher and unemployment lower in this country than they otherwise would be,’ he said. He emphasized that a weaker krona shouldn’t be taken as a threat to trading partners. Even if a weak krona would make imports more expensive, he believes the boost to Sweden’s demand would ultimately result in more imports. ‘We can consume, invest and import more,’ he said.”

Fyra reflexioner: i) Nationalekonomin är en samhällsvetenskap under utveckling, där nya metoder för att uppnå mål utvecklas, prövas och utvärderas. Hur penningpolitik ska bedrivas är inte skrivet i sten. ii) Det är nyttigt med aktiva forskare i Sveriges riksbanks direktion. (Skulle en f.d. TCO-ekonom kunna föra denna typ av viktiga resonemang?) Kanske bör de beredas större utrymme i andra ekonomisk-politiska beslutsfora? iii) Intervjun är värdefull bl.a. därför att penningpolitiken ofta och oklokt nog glöms bort i den politiska krisbekämpningsdebatten. iv) Jag är mindre säker än Svensson på att vi inte har ett annalkande inflationsproblem.

Written by Niclas Berggren

23 juli 2009 at 12:43

Hur luktar vin?

vinluktJag finner ibland vinexperters beskrivningar av hur viner luktar komiska. Är det inte tjära så är det jord eller asfalt. Att roa är förstås en legitim syssla, men frågan är om vinkonsumenter är behjälpta av expertomdömena. Hjälper de konsumenterna att välja vin? En studie, ”Debunking Critics’ Wine Words: Can Amateurs Distinguish the Smell of Asphalt from the Taste of Cherries?”, publicerad i Journal of Wine Economics, antyder att de inte hjälper:

I report my tests of the hypothesis that wine consumers cannot match critics’ descriptions of wines with the wines themselves. My results suggest that testers’ ability to match the descriptions with the wines is no better than random.

Det är väl inte så att vinexperterna hittar på sina doftbeskrivningar? För underhållningens skull? Eller är det helt enkelt så att vinkonsumenter, även rätt kunniga sådana, har dåligt luktsinne?

Se även inläggen ”Ska man satsa på dyra viner?” och ”Ska vinpriset avslöjas på middagen?”. De refererar bl.a. till två uppsatser av Johan Almenberg och Anna Dreber Almenberg, som försvarade dem med den äran på sina disputationer på Handelshögskolan igår.

Written by Niclas Berggren

16 juni 2009 at 15:06

Är bostadspriserna för höga?

dn.se återfinns en webbenkät, där resultatet just nu är:

bostadsprisfraga

Men vad innebär det att säga att bostadspriserna är ”för höga”? Jag kan tänka mig tre tolkningar:

  1. Man accepterar marknadsbestämningen av bostadspriserna och accepterar gällande priser men anser dem för höga för att själv vilja eller kunna köpa. Med denna tolkning värderar 82 procent helt enkelt inte boende i Stockholms innerstad tillräckligt högt för att köpa bostad där, eller så har de inte tillräckligt med resurser för sådana köp.
  2. Man accepterar marknadsbestämningen av bostadspriserna men har en önskan om att de gällande priserna ska gå ner så att man själva ska vilja och kunna köpa. Eftersom marknadsbestämningen av bostadspriserna accepteras handlar denna önskan om lägre priser om en förhoppning om att utbudet stiger eller att efterfrågan sjunker, med lägre priser som resultat.
  3. Man ifrågasätter marknadsbestämningen av bostadspriserna och anser att de bör sänkas genom politiska beslut så att man själv ska vilja och kunna köpa. Det handlar då om att införa en prisreglering, kanske av samma typ som idag gäller för hyresrätter.

Jag har inga problem med 1 och 2, men om ja-respondenterna avser 3 blir jag orolig. De samhällsekonomiska kostnaderna av politiskt beslutade, lågt satta priser är välkända. Kanske bör dn.se:s läsare lyssna lite mer på experter i denna fråga. Om de inte redan har gjort det och avser 1 eller 2, alltså.

Written by Niclas Berggren

4 april 2009 at 7:38

Ska man bry sig om experter?

russellJa, det anser jag och det anser Bertrand Russell. I ”On the Value of Scepticism” förklarar han sin syn:

(1) that when the experts are agreed, the opposite opinion cannot be held to be certain;
(2) that when they are not agreed, no opinion can be regarded as certain by a non-expert; and
(3) that when they all hold that no sufficient grounds for a positive opinion exist, the ordinary man would do well to suspend his judgment.

Men hur många håller med? Tyvärr tror sig ”vanligt folk” på många områden veta väldigt mycket mer än de vet.

Se även det tidigare inlägget ”Vetenskap och att tänka själv”.

Written by Niclas Berggren

3 april 2009 at 13:57

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: