Archive for the ‘forskning’ Category

Stamningens effekter i skolan

Hur påverkar stamning ett barns prestationer i skolan? I en ny, fyndigt betitlad studie, ”The Kid’s Speech: The Effect of Stuttering on Human Capital Acquisition”, börjar författarna med att beskriva tidigare forskning:

There is a large body of work showing that speech impairments are associated with sharply lower scores on tests of reading and math (Catts 1993; Walker et al. 1994; Stothard et al. 1998; Catts et al. 2002; Knox 2002; Nathan et al. 2004; Catts et al. 2008; Harrison et al. 2009; Eide and Showalter 2010; Law et al. 2010). There is also evidence, albeit weaker, that children with speech impairments go on to receive fewer years of education than their counterparts without speech impairments (Snowling et al. 2001; Johnson et al. 2010). The results of these studies could indicate that speech impairments
lead, in a causal sense, to reduced academic performance and educational attainment. However, most studies in this area have used non-representative samples, and, to our knowledge, none have attempted to account for the potential influence of unobservables. Thus, there exists the possibility that their results were driven by difficult-to-measure factors at the level of the community, family or individual.

Som tur är försöker denna studie ta sådana faktorer i beaktande för att utröna om stamningen kan sägas ha kausal effekt på skolprestationer. Följande resultat erhålls:

Our baseline ordinary least squares (OLS) estimates are consistent with the findings of previous studies: respondents who reported having a problem with stuttering tend to have lower grades than their counterparts who did not report a problem with stuttering. Stuttering is also associated with a lower probability of graduating high school and a lower probability of attending college. However, when we restrict our sample to full biological siblings (including twins) and add family fixed effects, these associations become much smaller in magnitude, suggesting that family-level unobservables play an important role. Moreover, when we control for a history of ADHD or the presence of another learning disability, the estimated effects of stuttering shrink dramatically and become statistically indistinguishable from zero at conventional levels. These findings suggest that the impact of stuttering on human capital acquisition is much weaker than previously argued.

Måhända kan dessa resultat lugna föräldrar till stammande barn, i alla fall över själva stamningen.

Written by Niclas Berggren

7 juli 2011 at 5:44

Publicerat i forskning, språk, utbildning

Kollektivism och mutor

Många tror nog att korruption är förknippad med individualism — att personer som inte ingår så starkt i kollektiva sammanhang tänker mer på att berika sig själva och att de är mer benägna att strunta i regler och moraluppfattningar. Den nya studien ”Greasing the Palm: Can Collectivism Promote Bribery?”, accepterad för publicering i Psychological Science, finner dock något annat:

Why are there national differences in the propensity to bribe? To investigate this question, we conducted a correlational study with cross-national data and a laboratory experiment. We found a significant effect of the degree of collectivism versus individualism present in a national culture on the propensity to offer bribes to international business partners. Furthermore, the effect was mediated by individuals’ sense of responsibility for their actions. Together, these results suggest that collectivism promotes bribery through lower perceived responsibility for one’s actions.

Att stå på egna ben kan alltså vara relaterad till en starkare ansvarskänsla. Men inte nog med att individualism är negativt relaterad till korruption: dessutom verkar individualism kunna generera högre välstånd och högre tillväxt i ett land.

Written by Niclas Berggren

29 juni 2011 at 5:29

Individualism – för tillväxtens skull

Hade Ayn Rand lite rätt när hon skrev The Virtue of Selfishness? Kan ett individualistiskt samhälle vara bra att leva i? Om det må man tvista, men i vilket fall verkar det vara ett samhälle med högre långsiktigt tillväxt, enligt den nya studien ”Which Dimensions of Culture Matter for Long Run Growth?”:

We present empirical evidence that, among a variety of cultural dimensions, the individualism-collectivism dimension, based on Hofstede’s (2001) data, is the most important and robustly significant effect of culture on long run growth. Other dimensions that have a significant effect, albeit less robust, are generally strongly correlated with individualism and convey similar information. We found no significant or robust effect on growth from cultural dimensions that are independent from the individualism-collectivism cleavage.

Hur mäts då individualism?

The individualism score is the first and most important component in his factor analysis. It measures the extent to which it is believed that individuals are supposed to take care of themselves as opposed to being strongly integrated and loyal to a cohesive group. The individualism component loads positively on valuing individual freedom, opportunity, achievement, advancement, recognition and negatively on valuing harmony, cooperation, relations with superiors. In other words, individuals in countries with a high level of the individualism score value personal freedom and status, while individuals in countries with a low level of the index value harmony and conformity.

Resultatet är i linje med tidigare forskning. En intressant sak är att nationalekonomisk forskning i allt högre grad beaktar kulturella och sociala fenomen som viktiga för att förstå hur en ekonomi fungerar och kan växa.

Written by Niclas Berggren

25 juni 2011 at 6:12

Är sexuell avhållsamhet att rekommendera?

Inte minst religiösa människor brukar framhålla det förtjänstfulla med att avvakta med sexuella aktiviteter till senare i livet, i synnerhet till dess äktenskap föreligger. Bl.a. sägs det minska sannolikheten för ett riskfyllt sexualliv. Stämmer det att sexuell avhållsamhet har en sådan effekt? Den nya studien ”Testing the Role of Adolescent Sexual Initiation in Later-Life Sexual Risk Behavior: A Longitudinal Twin Design”, publicerad i Psychological Science (och omskriven här), finner följande:

The consistent association between adolescent sexual initiation (ASI) and risky adult sexual behavior (RASB) has generally been assumed to indicate that ASI has a causal effect on RASB; consequently, it is assumed that delaying ASI will reduce RASB. Yet the ASI-RASB association might be better accounted for by some third variable. We evaluated the causal role of ASI (initiation of oral, anal, or vaginal sex at or before age 16) in influencing RASB in a longitudinal sample of 2,173 twins (followed from ages 11 to 24 or from ages 17 to 29) using two methods: the discordant-twin design and the propensity-score design. The former controlled for unmeasured genetic and shared environmental factors, and the latter controlled for measured nonshared environmental factors. We replicated the link between ASI and RASB reported in previous research, but results from the discordant-twin and propensity-score analyses suggested that this association is better explained by common genetic or environmental risk factors than as a causal effect. These findings suggest that preventing ASI is unlikely to reduce RASB.

Man kan förstås anse det moraliskt riktigt att vänta med sex även utan en effekt på senare sexuellt risktagande, men för en vetenskapligt sinnad person blir snarare den intressanta frågan vilka faktorer det är som egentligen påverkar detta risktagande. Som så ofta behövs mer forskning.

Written by Niclas Berggren

21 juni 2011 at 5:35

Publicerat i forskning, moralism, sex, ungdom

Djur inför rätta

En av de roligaste uppsatser jag har läst på länge är ”Animal Trials”. Den handlar inte om djurförsök utan om rättegångar mot djur. Så här beslutade en kyrklig domstol i ett fall:

In the name and by virtue of God, the omnipotent, Father, Son and Holy Spirit, and of Mary, the most blessed Mother of our Lord Jesus Christ, and by the authority of the holy apostles Peter and Paul, as well as by that which has made us functionary in this case, we admonish by these presents the aforesaid locusts and grasshopper and other animals by whatsoever name they may be called, under pain of malediction and anathema to depart from the vineyards and fields of this district within six days from the publication of this sentence and to do no further damage there or elsewhere.

Men hur kan man döma skadedjur i domstol? I uppsatsen argumenteras för följande:

For 250 years French, Italian, and Swiss ecclesiastic courts tried insects and rodents for property crimes as legal persons under the same laws and according to the same procedures they used to try actual persons. I argue that the Catholic Church used animal trials to increase tithe revenues where tithe evasion threatened to erode them. Animal trials achieved this by bolstering citizens’ belief in the validity of Church punishments for tithe evasion: estrangement from God through sin, excommunication, and anathema. Animal trials permitted ecclesiastics to evidence their supernatural sanctions’ legitimacy by producing outcomes that supported those sanctions’ validity. These outcomes strengthened citizens’ belief that the Church’s imprecations were real, allowing ecclesiastics to reclaim jeopardized tithe revenue.

Det ligger nära till hands att se dessa djurrättegångar som ytterligare en indikation på att katoliker har en skruv lös — och mycket riktigt har tidigare forskare inte kunnat förklara vad dessa rättegånger fyllde för funktion — men nu presenteras alltså ett i mitt tycke intressant och rimligt förslag till förklaring: rättegångerna syftade till att få (okunnigt och vidskepligt) folk att betala tionde. Låt vara att det inte finns data för att testa dess giltighet på ett rigoröst sätt, men det finns åtminstone vissa indikationer på att förklaringen har en del som talar för sig. Förklaringen är i linje med tidigare forskning som använder nationalekonomins analysverktyg för att tolka och förstå läror och beteenden inom religionens värld.

Written by Niclas Berggren

20 juni 2011 at 4:51

Ny beteendepolitisk ekonomi

I en ledare i Ekonomisk Debatt, ”Dags för beteendepolitisk ekonomi?”, skrev jag nyligen:

Med andra ord förespråkar jag, i linje med Glaeser och Rizzo, vad som skulle kunna kallas beteendepolitisk ekonomi (behavioral political economy): en sammanhållen analys, där policyrekommendationer inte ges förrän både ekonomins och politikens aktörers rationalitet och kognitiva förmåga har analyserats.

Ledaren utgår från min nya uppsats ”Time for Behavioral Political Economy? An Analysis of Articles in Behavioral Economics”, i vilken jag undersöker i vilken mån ledande beteendeekonomisk forskning modellerar eller undersöker politikens aktörers rationalitet och kognitiva förmåga. Jag finner att väldigt lite av denna forskning gör det. Därför blev jag glad när jag upptäckte den nya studien ”Will Governments Fix What Markets Cannot? The Positive Political Economy of Regulation in Markets with Overconfident Consumers”. Den undersöker inte bara hur konsumenters oförmåga till rationellt tänkande påverkar hur marknadsekonomin fungerar utan också hur denna oförmåga påverkar politikens aktörer och deras vilja att rätta till problemen med hjälp av regleringar. Från studien:

Whenever there is scope for regulation to solve problems induced by biased consumers and not solved by markets, there is little or no support for regulation to correct these problems. When another market imperfection is introduced that interacts with consumer biases, support for regulation of that imperfection is also reduced.

En mycket intressant slutsats, som följer av en positiv analys av konsumenters sätt att faktiskt resonera och agera som ekonomiska och politiska aktörer. Det jag tycker saknas i analysen är en modellering av politiker och tjänstemän. De må inte ha incitament att införa välfärdshöjande regleringar, givet icke-rationella konsumenter-väljare, men frågan är om de har kognitiv förmåga och rationalitet nog att göra det även om incitament föreligger. Jag är inte säker på det (i sällskap av bl.a. Ed Glaeser: se här och här).

Written by Niclas Berggren

19 juni 2011 at 5:29

Är rika mer altruistiska?

Ofta framställs höginkomsttagare som giriga egoister, men det finns forskning som ger anledning att ifrågasätta den bilden. I ”Does Higher Income Make You More Altruistic? Evidence from the Holocaust”, publicerad i Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), rapporteras följande:

This paper considers the decision of Gentiles whether to rescue Jews during the Holocaust, a situation of altruistic behavior under life-or-death stakes. I examine the role to which economic factors may have influenced the decision to be a rescuer. Using cross-country data and detailed individual-level data on rescuers and nonrescuers, I find that richer countries had many more rescuers than poorer ones, and within countries, richer people were more likely to be rescuers than poorer people. The individual-level effect of income on being a rescuer remains significant after controlling for ease of rescue variables, such as the number of rooms in one’s home, suggesting that the correlation of income and rescue is not solely driven by richer people having more resources for rescue. Given that richer people might be thought to have more to lose by rescuing, the evidence is consistent with the view that altruism increases in income.

Tänka sig.

Written by Niclas Berggren

15 juni 2011 at 5:07


Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: