Archive for the ‘homosexualitet’ Category
Hotar homosexualitet samhället?
Jag försöker mig i ”Does Homosexuality Pose a Threat to Society?” på att kommentera nio påståenden om homosexualitet:
”Homosexuality is harmful for society”
”Homosexuals do not reproduce and thus threaten the survival of society”
”Homosexuals pose a threat to children”
”Homosexuality is a depressing and sad lifestyle”
”Homosexuals are obsessed with sex with different partners”
”Homosexuality causes AIDS and other diseases which are costly and deadly”
”Homosexuality undermines religion and hence stability in society”
”Homosexuals want special political rights”
”Homosexuality threatens the family”
Jag avvisar dem alla — om du vill veta på vilka grunder får du klicka på länken ovan. Håller du med mig?
Den mest känslosamma upplevelsen i livet
Jag blev lite rörd av Davey Waveys komma ut-berättelse:
Här kan du läsa min komma ut-berättelse.
Strejta män som har sex med män
Man bör skilja på sexuell läggning (som anger vilket eller vilka kön man attraheras av sexuellt-amoröst), sexuell identitet (som är det sätt på vilket man själv ser på vilket eller vilka kön man attraheras av sexuellt-amoröst) och sexuellt beteende (som anger vilket eller vilka kön personer man har sex med har). Dessa kan överlappa helt: en person med homosexuell läggning kan också ha en homosexuell identitet och enbart ha sex med personer av samma kön. Men de kan också skilja sig åt. Detta framkommer med tydlighet i den nya studien ”Discordance between Sexual Behavior and Self-Reported Sexual Identity: A Population-Based Survey of New York City Men”, publicerad i Annals of Internal Medicine:
Of New York City men reporting a sexual identity, 12% reported sex with other men. Men who had sex with men exclusively but self-identified as heterosexual were more likely than their gay-identified counterparts to belong to minority racial or ethnic groups, be foreign-born, have lower education and income levels, and be married. These men were more likely than gay-identified men who have sex with men to report having only 1 sexual partner in the previous year. However, they were less likely to have been tested for HIV infection during that time (adjusted prevalence ratio, 0.6 [95% CI, 0.4 to 0.9]) and less likely to have used condoms during their last sexual encounter (adjusted prevalence ratio, 0.5 [CI, 0.3 to 1.0]).
Denna tabell är intressant:
En majoritet av dem som enbart har sex med män samt av dem som har sex med både män och kvinnor identifierar sig som heterosexuella. Gissningsvis beror detta inte på att de har en heterosexuell läggning utan på att de finner det socialt tilltalande att leva som och säga att de är heterosexuella. Detta kan säkert i många fall fungera utan större spänningar, men i andra fall går det sämre.
Se även inläggen ”Var befinner du dig på Kinseyskalan?”, ”Jörg Haiders hemliga liv”, ”Gay for pay”, ”Att förfalska vem man är” och ”Heterosexuella homofober”.
Oro för Arnold
Arnold Schwarzenegger berättar i en intervju för en österrikisk tidning om en händelse i sin ungdom. Här översatt:
As a young boy my room was plastered with photos of bodybuilders. Naked, oiled male bodies. That got my mother so concerned, she asked our family doctor one day to take a look at that. ‘Other boys put images of women on their walls, and mine does this!’ She actually believed I was gay. Well, that’s nothing wrong, but for her it was unimagineable back then. However, the doctor, a wise man, calmed her down. Everyone had idols, he said, others would hang up pictures of the Beatles, even though they were men as well. ”Look at it like this, Mrs. Schwarzenegger: as an athlete he surely won’t start to smoke or drink!” That assured her. Her worry lines stayed though.
Jag antar att strejta män tittar på (bilder av) andra män ibland, inte för estetisk eller erotisk tillfredsställelse utan mer för att de män som beskådas utgör personliga förebilder. De kanske har ett utseende eller beteende som uppfattas som fördelaktigt och som är inspirerande för dem som tittar. En bild på Cristiano Ronaldo kan t.ex. vara en påminnelse om att träna hårdare nästa fotbollsträning.
Tips: Patrik Lindenfors. För övrigt finns det inte stöd i modern forskning för att doktorn kan ”bota” homosexualitet.
Bör företag få diskriminera?
Ett homosexuellt par nekades att bo på ett litet hotell i Storbritannien. Nu har de tilldömts skadestånd. Den liberale bloggaren Bengt Held kommenterar hotellägarnas diskriminering och argumentation:
Det blir närmast patetiskt att de snackar om hot mot sin religionsfrihet. Inget hindrar dem att utöva sin religion. Men att tjäna pengar på att hyra ut rum är inte någon religiös ceremoni. Och givetvis gäller samma sak för folk som är muslimer, judar eller grönhåriga. Inte heller ska politiker från Nationaldemokraterna har laglig rätt att neka svarta att hyra rum (med hänvisning till att det vore emot deras egna policy) om de bedriver motsvarande verksamhet.
Jag ber att få anmäla en avvikande mening. Jag anser att hotellägare, och andra privata näringsidkare, bör ha laglig rätt att exkludera vissa kategorier av kunder om de så önskar. Varför då?
- Exkludering kan vara bra, oförarglig eller dålig. Problemet med ett allmänt förbud mot exkludering är att inte bara den dåliga utan att all exkludering försvinner. Bra exkludering kan, i mitt tycke, röra rökare och barnfamiljer, för att ta två exempel.
- Det finns skäl att tro att dålig exkludering (dvs. diskriminering) är ett begränsat problem i en välfungerande marknadsekonomi — se ekonomipristagaren Gary Beckers bok härom. Skälet är att exkludering innebär att ett företag accepterar kostnader som icke-exkluderande konkurrenter inte får. Man tackar nej till personal på andra grunder än låg produktivitet; man tackar nej till betalande kunder; man väljer en dyrare leverantör, etc. I en dynamisk konkurrensprocess missgynnas därför ofta exkluderande företag.
- Ett reciprocitetstänkande förstärker min skepsis mot ett förbud: även om jag ogillar vissa typer av exkludering, t.ex. mot homosexuella, kan någon annan gillla dem, och i ett slags kontraktstänkande bör vi respektera varandras olika synsätt. Om jag vill beskära andras önskan att exkludera är sannolikheten hög att de vill beskära min önskan att exkludera.
- Man kan även anföra ett harmoniargument: genom ett förbud påtvingas affärsägare kunder de inte önskar, vilket riskerar att skapa ytterligare friktioner och t.o.m. hat. Det gynnar inte de grupper som affärsägarna vill exkludera, att det underliggande avståndstagandet fördjupas: icke-exkluderingen är bara ett ytligt fenomen som inte förändrar djupt liggande uppfattningar.
- Det finns slutligen risk för ett sluttande-plan-skeende: när privat ägande regleras på ett område kan det komma att regleras på fler områden, vilket kan riskera att försämra ekonomisk dynamik och tillväxt.
Notera alltså att det går utmärkt att förena uppfattningen att exkludering bör tillåtas med uppfattningen att många typer av exkludering är dålig och bör motverkas, t.ex. genom egen bojkott och genom uppmaningar till andra att också bojkotta. Kunder kan exkludera tillbaka! Själv skulle jag aldrig få för mig att stödja det bigotta religiösa paret som utestängde det homosexuella paret med mina pengar, och jag skulle kritisera vänner till mig om de gav ett sådant stöd. Detta är en frivillig markering, som jag tror kan ha stor effekt. Detta synsätt uppfattar jag som genuint liberalt.
Se även inläggen ”Diskrimineras fula?”, ”Diskrimineras homosexuella i Sverige?”, ”Minskar marknadsekonomin löneskillnaderna mellan könen?” och ”Kan och bör staten vara neutral?”.
Komma ut för mamma
Att komma ut för mamma kan ställa till problem:
Tyvärr är det så här svårt för många unga människor på vår jord.
Tips: Henrik Hedberg. Min egen komma ut-historia kan man läsa här. För mig gick det lite bättre, kan jag avslöja, men i mitt fall rörde det sig förvisso inte om något prank.
Alla dessa döda fåglar
Den kristna profetissan Cindy Jacobs, som tillsammans med sin man leder organisationen Generals International, tror sig veta varför så många fåglar dör:
Cindy är inte ensam i kristenheten om att koppla katastrofer av olika slag till politiska beslut som misshagar den kristne guden: pastor Åke Green gör det likaså, liksom den i Grotesco-sammanhang kände pastor Christer From. Den kristne guden är förvisso en straffande gud! Man kanske kunde tycka att han kunde straffa andra än oskyldiga fåglar, men å andra sidan finns det tecken på att den kristne guden inte bryr sig om djurs lidande. Inom ramen för den kristna tolkningen av världen är Cindy uppenbarligen inte helt ute och cyklar. Vad det säger om den kristna tolkningen av världen — huruvida den är rimlig och tilltalande — är en annan sak.
Barn och homofobi
I en läsvärd krönika om hur religiösa får fler barn än icke-religiösa och om hur det — tråkigt nog — talar till religionens fördel i ett evolutionärt perspektiv, nämner Jesse Bering en möjlig förklaring till varför så många religiösa människor i så många kulturer intar en negativ hållning mot homosexuella:
[R]eligiously motivated homophobia may be at least partially rooted in this assumption that gay people are shirking their human reproductive obligations.
Uppgiften för människan, enligt de religiösa, är alltså att föröka sig, och de som inte ägnar sig åt den saken ska stigmatiseras, i hopp om att färre väljer barnlöshetens väg. Jag finner denna tes intressant, men det som talar emot den tycker jag är i) att homosexuella kan få barn (de är i regel inte sterila) men att religiösa ändå inte verkar vilja att de skaffar dem och ii) att heterosexuella som inte kan eller vill få barn inte stigmatiseras på samma sätt (om ens alls). Nu är väl religiösa homofober inte kända för denna typ av detaljanalys, och dessutom är det förvisso så att heterosexuella i genomsnitt skaffar fler barn än homosexuella, så tesen kan ändå äga ett visst, kanske till och med ett betydande, mått av riktighet. (En kompletterande tes har jag själv formulerat i den lilla texten ”The Emotional Origins of Homophobia”.)
Slutligen: Man kan sannerligen ifrågasätta fortplantningen som mål för livet — se vad David Benatar, Christoph Fehige och Seana Shiffrin har att säga om saken. Problemet är väl, som Bering är inne på, att få religiösa kommer att lyssna till det budskapet och att de fortsätter att sprida sin avkomma över jorden medan vi övriga, som försöker trotsa naturen, och våra synsätt, blir alltmer sällsynta. Eller talar utvecklingen under 1900-talet, mot ökad sekularisering i åtminstone delar av världen, ett annat språk? Jag hoppas det.
Sanningen bakom ökad flygplatssäkerhet
En amerikansk politiker är upprörd över den allt mer närgångna granskningen av flygresenärer. Varför då?
Delgaudio doesn’t like the new TSA security procedures because he claims they are part of a wide-scale ”homosexual agenda.”
För en gångs skull en amerikansk politiker som har helt rätt i sak!
Läger för män
Preston, 28 år, upplevde tidigt hur han attraherades av andra pojkar:
Reporter: Tell me when you first remember struggling with an attraction to men.
Preston: Probably about age 12. It wasn’t a struggle prior to that until I learned from other people and was shamed into thinking it was a problem.
Dvs. omgivningen (huvudsakligen bestående av mormoner) fick Preston att internalisera ett förakt för sin homosexualitet. I detta inslag från ABC Nightline får vi följa hur han deltar i ett läger i Texas för män som vill bli kvitt sin homosexualitet:
Hur ska man se på läger och andra verksamheter som har till syfte att försöka ändra människors sexuella läggning, särskilt mot bakgrund av att det, enligt American Psychological Association, inte finns stöd i forskning för att sådana försök fungerar? Jag är kluven. Å ena sidan vill jag tillåta dem som önskar försöka att göra det: givet att man är olycklig av att vara homosexuell kan jag inte klandra någon som försöker kontrollera den delen av sitt liv. Även om det inte går att byta sexuell läggning kanske man kan lära sig att minska homosexualitetens inflytande. Å andra sidan ser jag det som tragiskt att vissa blir olyckliga av att vara homosexuella, inte minst när det beror på internaliserade, i regel religiöst grundade normer. I en annan typ av samhälle än det han växte upp i skulle Preston ha kunnat glädjas av sin attraktion till andra män och leva livet som han är, utan den extra kamp han nu utkämpar med hjälp av sina lägerkompisar. Ledsamt nog finns det andra som pga. normer av det här slaget inte orkar utkämpa denna kamp.
Prestons liv fascinerar mig. Han är charmig, men jag undkommer inte känslan av underliggande tragik, som känns så onödig. En sak jag undrar är om hans liv med fru och barn kommer visa sig hållbart över tid. Kanske, kanske inte, och kanske är det inte så hemskt om det inte håller. Äktenskap spricker hela tiden av olika skäl. Jag önskar honom gott i vilket fall.
Tips: Aqurette.
Feminina män och homosexualitet
En vanlig uppfattning är att feminina män i högre grad än andra är homosexuella. Stämmer det? Ja, enligt studien ”Masculinity-Femininity Predicts Sexual Orientation in Men but Not in Women”, publicerad i Journal of Biosocial Science, som undersöker sambandet mellan maskulinitet-femininitet i tonåren och beteende och identitet fem-sex år senare:
[T]he more feminine males had several times the probability of being attracted to same-sex partners, several times the probability of having same-sex partners, and several times the probability of self-identifying as homosexuals, compared with more masculine males.
Detta innebär förstås inte att alla homosexuella män är eller var feminina; inte heller att alla feminina män är eller blir homosexuella. Man kan ändå fundera på varifrån detta samband kommer. Finns biologiska influenser bakom det här resultatet? Jag tror det. Man kan också fundera på varifrån föraktet för femininitet hos män kommer. Jag har en känsla av att negativa attityder mot homosexuella i högre grad har med femininitet att göra än med homosexualitet. ”Om bara homosexuella män beter sig maskulint är de acceptabla” — är inte det ett vanligt förhållningssätt, i synnerhet hos heterosexuella män? Intressant nog fanns, som titeln på studien antyder, inget motsvarande samband mellan maskulinitet och sexuell identitet för kvinnor, vilket förvånade mig.
Se även inlägget ”Vilka barn blir homo?”.
Är sexuell läggning en social konstruktion?
Jag är en stor beundrare av historikern John Boswell, vars doktorsavhandling Christianity, Social Tolerance, and Homosexuality (University of Chicago Press, 1980) påverkade mig mycket då jag läste den 1993. Nå, i ett mycket intressant bokkapitel, ”Revolutions, Universals, and Sexual Categories”, tar Boswell upp frågan om vissa saker, i synnerhet sexuell läggning, är en av människors kategorisering oberoende företeelse eller om sexuell läggning i själva verket uppkom som ett resultat av människors kategorisering. Så här beskriver han de två extrempositionerna:
Nominalists (”social constructionists” in the current debate) in the matter aver that categories of sexual preference and behavior are created by humans and human societies. Whatever reality they have is the consequence of the power they exert in those societies and the socialization processes that make them seem real to persons influenced by them. People consider themselves ”homosexual” or ”heterosexual” because they are induced to believe that humans are either ”homosexual” or ”heterosexual.” Left to their own devices, without such processes of socialization, people would simply be sexual. The category ”heterosexuality,” in other words, does not so much describe a pattern of behavior inherent in human beings as it creates and establishes it. Realists (”essentialists”) hold that this is not the case. Humans are, they insist, differentiated sexually. Many categories might be devised to characterize human sexual taxonomy, some more or less apt than others, but the accuracy of human perceptions does not affect reality. The heterosexual/homosexual dichotomy exists in speech and thought because it exists in reality: It was not invented by sexual taxonomists, but observed by them.
Medan vissa — t.ex. David Halperin i One Hundred Years of Homosexuality —menar att homosexuella inte existerade före ordets tillblivelse, menar Boswell att det finns många tecken i historien på att homosexuella (och, för den delen, heterosexuella) har setts som en distinkt kategori människor, från Antiken och framåt, vilket han menar ger stöd för en mer essentialistisk förståelse av sexuell läggning. Min egen syn ligger lite mitt emellan extrempunkterna (och i viss mån gör Boswells syn det också). Dvs. jag tror att sexuell läggning är ett i grunden icke-valt och icke-kulturberoende fenomen, i hög grad biologiskt bestämt, som däremot förstås och tolkas på olika sätt beroende på kultur. Detta kan man t.ex. studera när det gäller motståndare till homosexualitet, som har konstruerat olika modeller över homosexualitetens etiologi och, därmed, över hur den ska bekämpas. Är den ett beteende som kan fresta vem som helst och som måste motverkas genom stigmatisering och straff? Eller är den en sjukdom som inte smittar och som måste motverkas genom vård?
Det faktum att människors förståelse av sexuell läggning har förändrats tror jag ligger bakom många legala reformer, såsom avkriminaliseringen av homosexuella handlingar (1944), borttagandet av sjukdomsstämpeln (1979), partnerskap (1994) och äktenskap (2009). Har inte den essentialistiska förståelsen kommit att dominera? Vissa är homosexuella; det är inget fel med det; vi ska alla ha lika rättigheter och skyldigheter. Detta samtidigt som forskningen har gått i en distinkt socialkonstruktivistisk riktning, vilket Boswell alltså tar upp och kritiserar.
Se även inlägget ”Var det bra att homosexuella skapades?”.
Vilka barn blir homo?
Psykologen Jesse Bering går igenom forskning som visar att barns beteendemönster — i synnerhet könsotypiska sådana — relativt väl kan prediktera vilken sexuell läggning de kommer att ha. En pojke som leker mycket med Barbie är mer sannolikt homosexuell senare i livet än en pojke som mest spelar fotboll; en flicka som brottas mycket med pojkarna är mer sannolikt lesbisk senare i livet än en flicka som mest leker med Barbie. Därmed inte sagt att korrelationen nödvändigtvis ligger nära 1 mellan könsotypiskt beteende och homosexualitet. Nå, Bering nämner bl.a. studien ”Sexual Orientation and Childhood Gender Nonconformity: Evidence from Home Videos”, publicerad i Developmental Psychology:
Retrospective studies have also shown large differences in childhood gender nonconformity, but these studies have been criticized for possible memory biases. The authors studied an indicator of childhood gender nonconformity not subject to such biases: childhood home videos. They recruited homosexual and heterosexual men and women (targets) with videos from their childhood and subsequently asked heterosexual and homosexual raters to judge the gender nonconformity of the targets from both the childhood videos and adult videos made for the study. Prehomosexual children were judged more gender nonconforming, on average, than preheterosexual children, and this pattern obtained for both men and women. This difference emerged early, carried into adulthood, and was consistent with self-report.
Själv minns jag hur jag en gång blev retad i skolan efter att någon hade fått nys om att jag hade önskat mig en Barbie i julklapp — och hur jag gråtande bad min pappa att få slippa spela fotboll när jag var sju. Så blev jag som jag blev också (även om de tidiga tecknen i mitt fall nog inte finns på film).
Är du förälder? Då rekommenderar jag även ”Tänk om ditt barn är homosexuellt”, ”Ung och homo-gay” och ”Är mödrar beredda på homosexuella barn?”.
Finns bisexuella?
En ung man förklarar saker och ting:
Se även inläggen ”Bäst att vara bi” och ”Var befinner du dig på Kinseyskalan?”.
Homosexuella dansare
Ett av mina största intressen är dans, särskilt balett. Då och då funderar jag på om de manliga dansare jag ser och beundrar är hetero- eller homosexuella — inte minst därför att frågan om varför det skulle kunna finnas en koppling mellan ett (konstnärligt) yrkesval och sexuell läggning ter sig intressant. En studie, ”Sexual Orientation and Professional Dance”, publicerad i Archives of Sexual Behavior, bringar lite mer klarhet i frågan:
We interviewed 136 professional dancers about the prevalence of homosexuality among dancers, the dancers’ own sexual development, and relationships between dancers of different sexual orientations. Dancers estimated that over half of male dancers are gay, but that only a small minority of female dancers are lesbian. Gay men recalled more intense early interest in dance compared to heterosexual men and women, and were more feminine as boys than were heterosexual men. Gay men’s homosexual feelings typically preceded their dance experience, and only one gay man felt that his dance experiences may have influenced his sexual orientation. Heterosexual men voiced some mild complaints about gay male dancers, but these were balanced by positive sentiments.
I enlighet med den stereotypa uppfattning som ser manliga dansare som homosexuella tycks det alltså vara så att de är kraftigt överrepresenterade.* Icke desto mindre är många av dem heterosexuella, och jag kan förstå att det är lite besvärande för dem att betraktas som homosexuella i andras ögon. Inte för att det skulle vara fel, i deras ögon, att vara homosexuell, men därför att de faktiskt inte är det. Jag har läst två intervjuer på senare år (en dansk och en svensk) med manliga balettdansare och noterat att de heterosexuella har velat betona det maskulina inslaget i professionell dans: att den bygger på stenhård träning, att jämföra med en elitidrottares, och att sådan dans också ger gott om tillfällen att komma nära kvinnliga dansare.
Nu torde inte dansarnas sexuella läggning spela någon roll för den estetiska upplevelsen (som kan röra såväl kroppar som själva dansen); snarare rör mina funderingar hur en koppling kan förklaras. Är homosexuella mer (naturligt) intresserade av estetisk verksamhet? Är atletiska homosexuella mer benägna att satsa på dans än på sport pga. större öppenhet för homosexuella inom dansen? Eller finns andra möjliga förklaringar?
Läs gärna är en intervju med min favoritdansare Marcelo Gomes (homosexuell), som bl.a. rör dessa frågor.
_____________________
*Jag utgår förenklat från att resultaten är generaliserbara, vilket förstås inte är säkert.
Måste heterosexuella visa upp sin heterosexualitet hela tiden?
Davey Wavey ställer den viktiga frågan:
Får vetenskapen människor att tänka om?
Hur reagerar människor när de får höra att vetenskapliga resultat motsäger deras uppfattningar? Tyvärr verkar många ovilliga till omprövning: snarare försöker man bortförklara resultaten än att tänka om. Detta bekräftas i en ny studie, ”The Scientific Impotence Excuse: Discounting Belief-Threatening Scientific Abstracts”, publicerad i Journal of Applied Social Psychology:
The scientific impotence discounting hypothesis predicts that people resist belief-disconfirming scientific evidence by concluding that the topic of study is not amenable to scientific investigation. In 2 studies, participants read a series of brief abstracts that either confirmed or disconfirmed their existing beliefs about a stereotype associated with homosexuality. Relative to those reading belief-confirming evidence, participants reading belief-disconfirming evidence indicated more belief that the topic could not be studied scientifically and more belief that a series of other unrelated topics could not be studied scientifically. Thus, being presented with belief-disconfirming scientific evidence may lead to an erosion of belief in the efficacy of scientific methods.
Detta är ett intressant sätt att motsätta sig en revidering av etablerade uppfattningar: att anse de studerade frågorna olämpliga för vetenskaplig analys. Finns det sådana frågor? Den aktuella studien studerade homosexualitet; en annan fråga som jag kommer att tänka på där jag tror att psykologiska försvarsmekanismer av det här slaget lätt sätter in är klimatfrågan. I vilket fall är det särskilt olyckligt om en reaktion av det här slaget leder till allmän misstro mot vetenskapen.
Bör konservativa stödja homoäktenskap?
Ja, enligt Andrew Sullivan finns starka skäl för det:
[I]t is conservative not to eject people from the fabric and tradition of their own families; it is conservative to support emotional and financial stability which the daily discipline of marriage fosters; it is conservative not to balkanize citizens into groups based on identity; it is conservative to discourage gay men and women from marrying straight men and women on false pretenses and then ending up in divorce; it is conservative to include everyone into the social institutions that stabilize society; it is conservative to promote mutual responsibility and care-giving to avoid too much dependence on government; it is conservative not to trample states rights and amend the federal constitution when such things are grotesquely unnecessary; it is conservative to adjust to social change by adapting existing institutions, like civil marriage, than inventing totally new and untested ones, like civil unions.
Själv är jag inte konservativ men undrar om inte de som endast värnar om ”det traditionella äktenskapet mellan en kvinna och en man” tar intryck av denna argumentation.
Kvinnor som umgås med homosexuella män
Det finns en grupp kvinnor som går under beteckningen ”fag hags”, därför att de har många och kanske främst homosexuella män som vänner. Varför umgås dessa kvinnor i så hög grad med bögar? Känner de sig fula och räds umgänget med heterosexuella män? Nej, snarare tvärtom, enligt studien ”The Relation Between Women’s Body Esteem and Friendships with Gay Men”, publicerad i Body Image:
We tested two hypotheses: (a) women with gay male friends have poor body esteem and are rejected by heterosexual men, and (b) more contact with gay men is positively related to body esteem. Participants were 154 heterosexual women, who completed measures of their friendships with gay men, straight men and women, body esteem, relationship involvement and break-ups. Results supported the hypothesis that women’s body esteem, specifically feelings of sexual attractiveness, is positively associated with friendships with gay men.
Det kanske är så att dessa kvinnor anser sig och anses vara attraktiva och att homosexuella män trots det kan och vill umgås med dem utan sexuella avsikter, vilket kan uppfattas som tilltalande för kvinnorna i fråga. Det kanske också finns gemensamma intressen mellan kvinnor som uppfattar sig som attraktiva och homosexuella män, t.ex. av ett estetiskt slag (mode, heminredning, diskussioner om snygga män).
W.H. Auden har i vilket fall utfärdat en varning till dessa kvinnor (som dock tycks utgå från ett romantiskt intresse som inte nödvändigtvis finns där).
Sparar homosexuella par mer?
Ibland framställs homosexuella som kortsiktiga hedonister utan tanke på framtiden. Exempelvis skriver Murray Rothbard i ”Keynes, the Man” om The Apostles, den intellektuella elitgrupp i Cambridge som bl.a. Keynes ingick i:
The Apostolic confrontation with bourgeois values included praise for avant-garde aesthetics, holding homosexuality to be morally superior (with bisexuality a distant second), and hatred for such traditional family values as thrift or any emphasis on the future or long run, as compared to the present. (”In the long run,” as Keynes would later intone in his famous phrase, ”we are all dead.”)
Men stämmer det att homosexuella inte intar ett långsiktigt perspektiv? Den nya studien ”Sexual Orientation and Household Savings: Do Homosexual Couples Save More?” rapporterar följande:
We analyze how sexual orientation is related to household savings using 2000 US Census data, and find that gay and lesbian couples own significantly more retirement income than heterosexuals, while cohabiting heterosexuals save more than their married counterparts. In a household savings model, we interpret this homosexual-specific differential as due to the extremely low fertility of same-sex couples, in addition to the precautionary motives driving cohabiting households to save more than married ones.
Om man tolkar sparbeteende som en indikation på hur stor vikt man lägger vid framtiden verkar alltså homosexuella par nog så långsiktiga som andra.
Se även inlägget ”Sexraggande nationalekonom”.
Två förebilder
You’ve been accused of writing gay-bashing lyrics in the past. Would you like to see gay marriage approved in Michigan, where you live?
I think if two people love each other, then what the hell? I think that everyone should have the chance to be equally miserable, if they want.
Cristiano Ronaldo has signalled his support for the impending introduction of gay marriage in his native Portugual. … ”We must respect the choices of each other, because, after all, all citizens should have the same rights and responsibilities.”
Smala bögar, tjocka flator
Stämmer den stereotypa bilden av homosexuella män som relativt smala och av homosexuella kvinnor som relativt tjocka? Ja, enligt den nya studien ”A Population-Based Study of Sexual Orientation Identity and Gender Differences in Adult Health”, publicerad i American Journal of Public Health. Resultaten visar bl.a. följande:
Boston researchers determined that gay women were more than twice as likely as straight women to be obese, while gay men were 50 percent less likely to be obese compared to their heterosexual counterparts … After scrutinizing a health survey of more than 67,000 Massachusetts residents between the ages of 18 and 64, the researchers found that 14 percent of gay men were obese versus 21 percent of straight men. The opposite was true of gay women: 26 percent were found to be obese, as compared with 17 percent of the straight women.
Kan dessa skillnader bero på olika skönhetsideal i olika subkulturer? För manlig attraktion kan det visuella intrycket vara viktigare, vilket gör att homosexuella män håller sig i bättre form; för kvinnlig attraktion kanske inre egenskaper är relativt viktigare, vilket i helt kvinnliga miljöer leder till ett mindre fokus på kroppsform.
Fetman i USA varierar också mellan delstater och är betydligt högre än i Sverige.
Lesbiska föräldrar, för barnens bästa?
Vissa motsätter sig att homosexuella skaffar barn, särskilt om det sker genom adoption eller insemination, eftersom de tror att barn till homosexuella mår sämre än andra. En ny studie, ”US National Longitudinal Lesbian Family Study: Psychological Adjustment of 17-Year-Old Adolescents”, publicerad i Pediatrics, ger dem inget stöd i denna tro:
According to their mothers’ reports, the 17-year-old daughters and sons of lesbian mothers were rated significantly higher in social, school/academic, and total competence and significantly lower in social problems, rule-breaking, aggressive, and externalizing problem behavior than their age-matched counterparts in Achenbach’s normative sample of American youth.
Detta, att barn till lesbiska kan må bättre än andra barn, är i linje med tidigare forskning. Översiktsartikeln ”(How) Does the Sexual Orientation of Parents Matter?”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:
Most of the differences in the findings discussed above cannot be considered deficits from any legitimate public policy perspective. They either favor the children with lesbigay parents, are secondary effects of social prejudice, or represent ”just a difference” of the sort democratic societies should respect and protect.
Likaså finner en svensk studie, ”Barn med homosexuella föräldrar”, som ingick i SOU:n Barn i homosexuella familjer, en fördel av att ha vuxit upp med homosexuella föräldrar:
Resultatet visar att barnen i den undersökta gruppen i genomsnitt har ett bättre självförtroende än normgruppen. Grupperna följer samma mönster vad gäller totalengagemanget i sina familjemedlemmar, men den undersökta gruppen visar ett starkare engagemang i kategorin ”syskon”. Kategorin ”extraförälder” finns enbart i den undersökta gruppen. Barnens engagemang i den kategorin är jämförbar med engagemanget i ”pappa”. Den undersökta gruppen har goda kamratrelationer samt god social förmåga, även om det finns tecken på en viss reservation inför omgivningen.
Man ska förstås ta dessa forskningsresultat med en nypa salt — det finns metodologiska problem med dessa studier som kan göra det svårt att generalisera utifrån dem — men de ger åtminstone en samlad indikation på att tvärsäkra uttalanden som ifrågasätter homosexuellt föräldraskap ”för barnens bästa” bör avvisas.
Fetstilen är tillagd av mig.
Intresse för slöjd?!
Svensk Uppslagsbok, 1949 års upplaga, uppslagsordet homosexualitet:
Utom den abnorma sexualdriften framträda hos homosexuella i många fall också andra avvikelser från det för könet normala. På själslivets område finner man ofta smådrag i smak och intresse, uppträdande och vanor, som överensstämma med det motsatta könets. En homosexuell man t.ex. har ofta något mjukt och feminimt i sitt uppträdande, och han intresserar sig gärna för kvinnliga handaslöjden, hemsysslor o.d. Icke sällan föreligga rent kroppsliga likheter med det motsatta könet: hos homosexuella män kvinnliga, rundade former, dålig skäggväxt, falsettartad röst, hos homosexuella kvinnor kraftig och kantig kroppsbyggnad, antydan till skäggväxt, grov stämma etc. Själva de yttre sexualorganen äro därvid i flertalet fall fullkomligt normala. Homosexualitet synes i flertalet fall vara medfött, och man torde få räkna med att orsaken är någon rubbning i könskörtlarna, vilket medför en ändring i den normala avsöndringen till kroppen av s.k. sexualhormoner, i den riktning att den motsatta könets sexualhormon blir dominerande. Även en senare under livet inträffad skada å könsorganen kan någon gång giva upphov till homosexuella tendenser.
Grym hycklare
Jag nämnde härförleden George Rekers, en känd homofob som hade avslöjats med en ung prostituerad man. Rekers har tidigare försökt ”bota” homosexuella, liksom vittna i rättegångar, där han har framställt homosexuella som mentalt störda. Här beskrivs hur han gick till väga med en ung pojke, två år yngre än mig:
In 1974, Rekers, a leading thinker in the so-called ex-gay movement, was presented with a 4-year-old ”effeminate boy” named Kraig, whose parents had enrolled him in the program. Rekers put Kraig in a ”play-observation room” with his mother, who was equipped with a listening device. When the boy played with girly toys, the doctors instructed her to avert her eyes from the child. According to a 2001 account in Brain, Child Magazine, ”On one such occasion, his distress was such that he began to scream, but his mother just looked away. His anxiety increased, and he did whatever he could to get her to respond to him… Kraig became so hysterical, and his mother so uncomfortable, that one of the clinicians had to enter and take Kraig, screaming, from the room.” Rekers’s research team continued the experiment in the family’s home. Kraig received red chips for feminine behavior and blue chips for masculine behavior. The blue chips could be cashed in for candy or television time. The red chips earned him a ”swat” or spanking from his father. Researchers periodically entered the family’s home to ensure proper implementation of the reward-punishment system. After two years, the boy supposedly manned up. Over the decades, Rekers, who ran countless similar experiments, held Kraig up as ”the poster boy for behavioral treatment of boyhood effeminacy.” At age 18, shamed by his childhood diagnosis and treatment, Rekers’s poster boy attempted suicide, according to Gender Shock, a book by journalist Phyllis Burke.
Man kan skratta åt pinsamma hycklare som Rekers. Man får dock inte glömma bort att han, och personer av hans typ, är mycket destruktiva och skadliga. Bisarrt nog har Rekers en blogg där han ger sexråd till tonåringar!
Typiskt gay
Det finns gott om oväntade smygisar: parlamentsledamoten Sir Norman Fry, som lade ut en bild av sig själv på en gaysajt, och senator Larry Craig, som arresterades vid ett försök att idka sex med en polis, är två exempel, liksom nu senast George Rekers, en antigayaktivist med tjusig mustasch som har varit på resa med en prostituerad ung man, som han påstår reste med för att bära hans väskor. Det är nog dags att tala om en ny gaystereotyp:
Beware!
Tips: Peter Santesson-Wilson.
Varför attraherar Sverigedemokraterna homosexuella?
Igår hölls omröstning på homosajten QX:
Det mest intressanta, förutom att Moderaterna är största parti, är det stöd Sverigedemokraterna får. De är större än det homovänliga Folkpartiet i denna grupp! Hur kan det komma sig? Företrädare för SD har ju tidigare, men även nyligen, gett uttryck för en homofientlig syn. Dess nuvarande ledning uttrycker sig emellertid annorlunda och anför följande förklaring:
Det är också en tydlig indikation på den starka oro som många homosexuella känner inför massinvandringen och det homohat som den tilltagande islamiseringen medför.
Jag tror själv att denna förklaring är rimlig. Samma typ av resonemang gav den homosexuella politikern Pim Fortuyn framgångar i Nederländerna: invandringsskepsis eftersom invandrare, genom reaktionära värderingar, hotar de ”livsstilsfriheter” som kännetecknar västerländska demokratier. (Har detta med Poppers toleransparadox att göra?) Min egen uppfattning ligger inte alls åt det här hållet. Jag ogillar förvisso reaktionära värderingar, men jag är inte säker på att sådana präglar invandrare i allmänhet och, även om så vore, finner jag det egoistiskt att av det skälet motsätta sig invandring. Min vision är öppna gränser, inte slutna. Allt fler homosexuella verkar inte hålla med.
Se även Philip Wendahls försvar av Pim Fortuyn och Bengt Helds inlägg om SD:s homoflirt.
Vem ska man lita på?
Kardinal Tarcisio Betone, Katolska kyrkan:
Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili.
Professor Gregory Herek, University of California at Davis:
The empirical research does not show that gay or bisexual men are any more likely than heterosexual men to molest children. This is not to argue that homosexual and bisexual men never molest children. But there is no scientific basis for asserting that they are more likely than heterosexual men to do so. And, as explained above, many child molesters cannot be characterized as having an adult sexual orientation at all; they are fixated on children.
Attityder till homosexualitet och prostitution
Will Wilkinson har tagit fram två figurer med hjälp av data från World Values Survey. De anger den andel av befolkningen i olika länder som anser att homosexualitet respektive prostitution aldrig kan rättfärdigas, vilket kan ses som mått på intolerans.
Värt att notera är att intoleransen mot homosexualitet är rekordlåg i Sverige — och att intoleransen mot sexköp har ökat rejält det senaste decenniet.
Man kan fråga sig om attityderna mot homosexualitet och prostitution hör ihop. Man kan tänka sig fyra kombinationsmöjligheter:
Om utgångspunkten är en kristen etik, som säger att sex enbart får förekomma inom ett äktenskap mellan man och kvinna, hamnar man i position 4. Är man däremot något av en libertin, som ser sexuell frihet mellan samtyckande vuxna som central för ett gott liv, hamnar man i position 1. Position 2 och 3 är mer komplexa, och frågan är hur de kombinationerna motiveras. Position 2 återfinns t.ex. hos många politiker i dagens Sverige, och jag kan tänka mig att en avgörande förklaring är synen på frivillighet: sådan anses föreligga i fråga om homosexualitet men inte i fråga om prostitution. Position 3 förknippar jag med reaktionära och principlösa män, som råkar ogilla bögar men som personligen tilltalas av att kunna köpa sex.
En vidare fråga är hur intolerans hör ihop med inställning till lagstiftning. Man kan vara intolerant mot ett fenomen utan att vilja förbjuda det. I så måtto kan en liberal som anser att såväl homosexuella handlingar som sexköp ska vara tillåtna antingen ha en intolerant eller tolerant privat attityd. En liberal som är intolerant privat kan dock, om hon återfinns i position 2 ovan, tänkas förespråka förbud, därför att sexköp ses som en ofrivillig transaktion. En konservativ person som är intolerant kan tänkas förespråka legala förbud, då denne i regel inte har några principiella problem med staten som aktör när det gäller att reglera privatmoraliska frågor.
Hur ser ni på dessa samband?
Är mödrar beredda på homosexuella barn?
När mammor ser sina små barn växa upp, tänker de då tanken att de kan vara homosexuella? En ny studie, ”Normalizing Heterosexuality: Mothers’ Assumptions, Talk, and Strategies with Young Children”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:
The data suggest that most mothers, who are parenting in a gendered and heteronormative context to begin with, assume that their children are heterosexual, describe romantic and adult relationships to children as only heterosexual, and make gays and lesbians invisible to their children. Those who consider that their children could some day be gay tend to adopt one of three strategies in response: Most pursue a passive strategy of ”crossing their fingers” and hoping otherwise. A very few try to prepare their children for the possibility of being gay. A larger group, primarily mothers from conservative Protestant religions, work to prevent homosexuality.
Med tanke på att tidigare forskning visar att unga homosexuella mår dåligt av att osynliggöras och problematiseras, är det beklagansvärt att det är mycket få mödrar som har en öppen, bejakande och stödjande inställning till barns eventuella homosexualitet. Jag hoppas att du som är förälder och läser detta börjar fundera på att ha en sådan inställning, likt Karl Lagerfelds mor eller denna mamma:
Gudomlig sodomi
Sir Elton John har väckt uppmärksamhet med detta uttalande:
I think Jesus was a compassionate, super-intelligent gay man who understood human problems.
Roligt nog finns det fler gaygudar än Jesus. Horus och Seth till exempel:
The Tale of Horus and Seth, a papyrus fragment, describes how the two gods ”lay down together. At night, Seth let his member become stiff and he inserted it between the thighs of Horus…”
Redan de gamla egyptierna…
Orsak till homosexualitet
En kvinna som säger sig kunna ”bota” homosexuella genom terapi ställer en mycket viktig fråga till en (wallraffande) ”patient”:
She moves on. ”Any Freemasonry in the family?” No, I say, again asking her to elaborate. ”Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA [same-sex attraction].”
Om jag hade känt till denna koppling hade jag inte varit så snabb med att avfärda frimurarna.
Se även inläggen ”Terapi för att byta läggning”, ”Bota homosexualitet?” och ”Kan homosexuella bli strejta?”.
Berörande film om kärlek
Jim ser George för första gången: kärlek vid första ögonkastet
Jag såg häromdagen filmen A Single Man, modeskaparen Tom Fords regidebut. Estetiken i filmen var föga förvånande enastående. Men det som berörde mest var de intensiva känslor som porträtterades, såväl av kärlek som av lidande (och hur de två hänger ihop). En scen gjorde mig tårögd av upprördhet. (Varför berörs man känslomässigt av fiktion egentligen?) Scenen bestod av ett telefonsamtal till huvudpersonen George från en kusin till hans partner Jim. Kusinen ringde för att berätta att Jim hade dött i en bilolycka nära föräldrahemmet, där han var på besök. När George, chockad av plötslig sorg, frågade när begravningen skulle äga rum, så att han kunde köpa en flygbiljett, fick han svaret att begravningen endast var för familjen. Sexton år av kärlek tillsammans betydde inget för ”familjen”. Fascism i vardagen.
Här kan man se filmens trailer:
Filmen bygger på en bok av Christopher Isherwood, som precis som George var en engelsman i Californien som älskade och älskades av en yngre amerikansk man. (Jag har just beställt boken.) En annan berörande film, om man nu är sugen på sådana, är dokumentären om Isherwood och hans partner, Chris & Don: A Love Story. Den gjorde mig också tårögd, men mer av ömhet än av upprördhet.
Två män som dansar
Efter att ha sett detta utdrag ur tv-serien Torchwood slog det mig att ett kriterium på det samhälle jag eftersträvar är att två män ska kunna dansa med varandra på ett dansgolv utan att någon ens höjer ett ögonbryn.
Tips: David Ninnad.
Homosexuella på universitetet
Forskning i USA tyder på att homosexuella i högre grad än heterosexuella skaffar sig en universitetsutbildning. Men är den sexuella läggningen – om man är homo-, bi- eller heterosexuell – relaterad till prestationer? Studien ”Sexual Orientation and Outcomes in College”, publicerad i Economics of Education Review, finner t.ex. detta för manliga studenter:
After conditioning on observable demographic characteristics and institution fixed effects, we find that (compared to their heterosexual peers): (1) gay males have higher college grade point averages and perceive their academic work as more important; (2) gay and bisexual males are more likely to report the presence of a faculty member or administrator with whom they could discuss a problem; and (3) gay and bisexual males place more importance on participating in student organizations, volunteer activities, the arts, and politics.
Det finns ibland en tendens i den offentliga debatten att framställa homosexuella som svaga offer. Ibland finns det förvisso skäl att uppröras, även i upplysta länder, över diskriminering; men prestationsmässigt tycks homosexuella inte skilja sig från andra i negativ riktning i alla fall.
Tips: Henrik Jordahl.
Rugbyspelare kommer ut
Apropå en relevant fråga berättar rugbyspelaren Gareth Thomas nu att han är homo-gay:
He said he realised in summer 2006 that he could no longer live a lie. He told his wife, Jemma, that he was gay and felt like his life was ”falling apart” as his four-year marriage broke down. … Thomas said he knew from the age of 16 or 17 that he was gay but could not accept it and feared it would affect his playing career. He said he made up stories about girls to fit in with his male friends and felt he was sometimes overly aggressive as he played the straight man.
En bättre illustration av heteronormativitet in action – och av dess höga personliga kostnader för de homo-gays som inte vågar leva sina liv på ett ärligt och öppet sätt och för personer i deras närhet, som Jemma Thomas – har jag svårt att tänka mig.
Se även inlägget ”Män som lever heterosexuellt…”.
Poeter i Piteå
Så gulligt! Killar på industriprogrammet på en skola i Piteå har skrivit kärleksdikter. Ett exempel läses i detta tv-inslag.
Tips: Bengt Held.
Relevant fråga
Ja, vad säger de som vill osynliggöra, försvåra eller stigmatisera homosexuella relationer, som förr i tiden?
Tips: Andrew Sullivan. Se även inlägget ”Män som lever heterosexuellt…”.
Var det bra att homosexuella skapades?
Har homosexuella inte alltid funnits? Därom tvista essentialister och konstruktivister. Själv anser jag att en homosexuell läggning har funnits under mycket lång tid men att en homosexuell identitet inte har funnits så länge. (David Halperin talar om ”one hundred years of homosexuality”). Fram till en viss tidpunkt tänkte man inte på homosexuella som en grupp personer som var sådana utan på homosexuella handlingar, som kunde utföras av alla (mer eller mindre). Vi är i vilket fall numera vana att tänka på varandra i termer av sexuella identiteter: vi är alla antingen homo-, bi- eller heterosexuella. Men är dessa rigida kategoriseringar att välkomna, eller är de mest problematiska? Edmund White lutar åt den senare uppfattningen, åtminstone från homosexuellas perspektiv. I City Boy (s. 184–185) skriver han:
Before they [gay people] were ”liberated” and given an ”identity,” they were everywhere and nowhere. As long as the word homosexual was never pronounced, many boys and men slipped across the border of convention and had homosexueal flings and then hurried guiltily back into heterosexuality under cover of obscurity and anonymity. The past saw many more casual experiments in same-sex love than later, when the category was finally clearly labeled and surrounded with the barbed wire of notoriety. It became easier in certain milieus to come out, but at the same time the stakes were higher … In places like contemporary Greece fewer and fewer men and boys were willing to have sex with another male. Only the highly motivated made it across the barbed-wire fence. I sometimes regret the invention of the category ”gay.”
Jag förstår hans poäng. Skapandet av kategorin skapade skarpa gränser, förutom att den också användes för att sjukdomsförklara. Samtidigt har den möjliggjort en befrielse av dem som genuint är homosexuella, så att de kan leva sina liv som alla andra, numera också med samma lagliga rättig- och skyldigheter. Visst kunde en person med homosexuell läggning lättare ha sex med ”heterosexuella” tidigare, men han kunde inte så lätt bo ihop med en annan man och erkännas som del av ett par och gifta sig och skaffa barn, som nu. Så jag ser nog trots allt den homosexuella identiteten som huvudsakligen fördelaktig, även om den enligt min smak inte får ta överhanden. Den är en del av ett mångfasetterat liv. Att få människor att inte se gränserna mellan de olika identiteterna som så skarpa kan jag förvisso se som önskvärt, men kanske kan det ske utan att kategorierna som sådana överges?
Coco och Igor
Jag deltar, som jag brukar, i Stockholms filmfestival; i år ser jag 19 filmer. Ikväll såg jag den sjätte av dessa, Coco Chanel & Igor Stravinsky, om den sexuella relationen dessa skapande själar emellan. Jag fastnade för tre saker i filmen:
- Parispublikens initialt avvisande reaktion på Stravinskijs musik var chockerande och visar på hur genier ofta blir missförstådda. Konventionellt tänkande om konst är icke tilltalande, särskilt inte som det tar sig avvisande uttryck mot det nydanande.
- Den roligaste scenen i filmen var när balettimpressarion Sergei Diaghilev satt bakom skrivbordet på sitt kontor och betraktade en ung, naken man. Efter ett tag sade han till den unge mannen att han kunde klä på sig, samtidigt som Coco trädde in i rummet. Diaghilev kommenterade avspänt det hela med: ”Jag söker efter en ny sekreterare.”
- Den skådespelare som spelade Coco, Anna Mouglalis, hade den mest underbara röst. Mörk och sensuell och rogivande.
Trailer:
PS. I tisdags såg jag baletten Sacre du printemps på Dansmuseet i Stockholm, till Stravinskijs storslagna musik. Stockholmspubliken jublade!
Män som lever heterosexuellt…
… men som i smyg har sex med andra män kommer till tals i novembernumret av QX (s. 32–33). Peter, 39 år, är gift sedan 13 år tillbaka och har två barn:
Han försöker träffa män som är i samma situation som honom, bisexuella män med stadig partner som ger löfte om diskretion.
– De förstår min situation på ett annat sätt. Jag skulle aldrig våga träffa någon som är öppet homosexuell. Dom har inget att förlora, och är inte rädda för att bli upptäckta med en annan man.
I en del fall är det säkert något slags intern eller extern homofientlighet som har fått dem att välja den traditionella vägen, med fru och barn; i andra fall kan det vara en vilja att ha kakan och äta upp den samtidigt. I vilket fall torde det inte finnas någon anledning att se annorlunda på denna typ av otrohet än på otrohet av det vanligare slaget, med kvinnor.
