Nonicoclolasos

Archive for the ‘institutioner’ Category

Institutionerna avgör

Det är vanligt i samhällsvetenskaperna numera att anse institutioner centrala för hur ett lands ekonomi fungerar. Ekonomipristagaren Douglass North definierar institutioner på följande sätt:

Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. Together they define the incentive structure of societies and specifically economies.

I en ny studie, ”Institutional Comparative Statics”, vidgas perspektivet något:

Our main contribution to this literature is to emphasize that institutional quality or ”strength” influences the way that the political economy equilibrium will respond to shocks and changes in the economic environment. This point is, we believe, important but not widely understood. For instance, though development problems are often blamed on poor institutions, policy advice is independent of the institutional environment. Consider Africa. Nearly every economist regards the poverty of Africa as being closely related to institutional problems. Yet they continue to make policy prescriptions which ignore this, for instance discussing the benefits of allowing African countries to export more freely to OECD countries without considering how the initially poor institutions determine the consequences of export booms. We think history and a great deal of cross-national evidence shows that the consequences of changes in economic opportunities or the environment is conditional on the institutions of a country. This implies that there is no necessity that opening markets to exports from Africa would stimulate economic growth in Africa.

Denna insikt gör nationalekonomens analys mer komplicerad, för det räcker inte att beakta hur en förändring av ekonomisk politik (eller viktiga teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) i isolering skulle påverka ekonomins utveckling — dessutom måste det övergripande ekonomisk-politisk-juridiska regelverket beaktas, som påverkar hur en given förändring av ekonomisk politik (eller teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) faller ut. En synnerligen intressant fråga mot denna bakgrund blir: Vilka förändringar i institutioner behöver komma till för att olika förändringar i omgivningen ska falla väl ut? Varför leder t.ex. vissa institutioner till att nya naturresurser försämrar ekonomins utveckling och andra till att nya naturresurser förbättrar ekonomins utveckling? (Tre svenska forskare har gjort bidrag här.) Hur kan den förra typen av institutioner ersättas av den senare — med avseende på nya naturresurser och mer allmänt? Det vet vi fortfarande ganska lite om.

Written by Niclas Berggren

10 juli 2011 at 5:40

Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?

Det finns (inte minst för tillfället) en hel del motstånd mot handel och kapitalrörelser länder emellan, då dessa tros underminera en god och stabil ekonomisk utveckling. Därför är det särskilt intressant att ta del av den nya studien ”Historical Evidence on the Finance-Trade-Growth Nexus”, som anlägger ett historiskt perspektiv på frågan om vilka effekterna av handel och finansiella marknader är. Resultat:

We study linkages between financial development and trade and their role in promoting economic growth using historical data for a group of now-developed “Atlantic” economies since 1880. Our main findings are that finance and trade reinforced each other during the 1880-1914 and 1880-1929 periods, but that these links vanished after the Second World War. Financial development is also strongly related to growth throughout our sample period, while trade matters for growth only after 1945. The growth findings are robust to using as explanatory variables only those components of financial development and trade that are determined by fundamentals related to legal origin and the political environment. … Despite our finding that indicators of legal origin and the political environment explain much of the cross-sectional variation in financial development and to a lesser extent in trade, we were surprised that financial development mattered for growth and that trade mattered for financial development even at times when direct links from the deeper fundamentals to finance and trade seemed less operable. Consistent with Haber (2003) and Bordo and Rousseau (2006), we consider this as evidence that having a deep and well-developed financial sector and strong trading arrangements offers benefits for long-term growth even when institutional underpinnings are less robust.

Resultatet att utvecklingen av finansiella marknader har varit gynnsam för långsiktig tillväxt kan tänkas förvåna en del som inte är insatta i vilken roll tillgång på kapital spelar i en dynamisk marknadsekonomi, där finansiering av innovationer och investeringar i allmänhet är en central förutsättning för tillväxt. Detta insåg t.ex. Schumpeter. Därmed inte sagt att vartenda finansiellt instrument alltid och överallt är gynnsamt för långsiktig tillväxt.

Se även inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer” och ”Ger frihandel tillväxt?” samt min, Anders Bornefalks och Mikael Sandströms bok Befria kapitalet: om Tobinskatten och fria kapitalmarknader.

Written by Niclas Berggren

27 maj 2011 at 6:20

Kognitiv kapitalism

Vad skapar tillväxt och ekonomisk utveckling? En ny studie, ”Cognitive Capitalism: The Effect of Cognitive Ability on Wealth, as Mediated Through Scientific Achievement and Economic Freedom”, publicerad i Psychological Science, finner att kognitiv förmåga spelar en stor roll:

Using three large-scale assessments, we calculated cognitive-competence sums for the mean and for upper- and lower-level groups for 90 countries and compared the influence of each group’s intellectual ability on gross domestic product. … Our results underscore the decisive relevance of cognitive ability—particularly of an intellectual class with high cognitive ability and accomplishments in science, technology, engineering, and math—for national wealth. Furthermore, this group’s cognitive ability predicts the quality of economic and political institutions, which further determines the economic affluence of the nation. Cognitive resources enable the evolution of capitalism and the rise of wealth.

Effekterna illustreras i denna figur:

Särskilt intressant finner jag att de smartaste i ett land är särskilt viktiga för dess välstånd, dels direkt och dels indirekt, genom att de också påverkar de ekonomiska institutionernas utformning. En enkel uppskattning indikerar att om genomsnittlig IQ ökar med en enhet i den smartaste gruppen ökar detta genomsnittlig BNP per capita med $470; en motsvarande ökning i den grupp som består av medelsmarta ökar genomsnittlig BNP per capita med $230. Förvisso styrker detta tidigare forskningsresultat som tyder på ett samband mellan intelligens och ekonomisk tillväxt — se här och här — samt mellan intelligens och personlig ekonomisk framgång — se här. (Att ekonomisk frihet förmår generera välstånd är också känt sedan tidigare.)

Written by Niclas Berggren

19 maj 2011 at 5:14

Ger frihet lycka?

En orsak att vara liberal kan vara att man bedömer att frihet bidrar till många människors upplevda lycka (eller subjective well-being, SWB). Finns det stöd för en sådan bedömning i forskningen? Will Wilkinson lyfter fram ett par studier som tyder på det:

  • ”Development, Freedom, and Rising Happiness” rapporteras: ”[A] rising sense of free choice is by far the most powerful factor driving rising SWB. By itself, it explains 30% of the changes observed on the SWB index. The fact that the people of most countries experienced a growing sense of free choice from 1981 to 2007 seems to be the core reason why SWB has risen.”
  • I ”Happiness, Freedom, and Control” rapporteras: ”Drawing on economics and social psychology the paper provides a theory and empirical evidence of how individuals may value freedom of choice and derive utility from it. It is argued that the degree of control that we think we have over choice regulates how we value freedom of choice and that each individual faces a freedom ‘threshold’ beyond which more freedom turns into disustility. We find strong evidence in support of this hypothesis. Making use of a combination of all rounds of the World and European Values Surveys we find a variable that measures freedom and control to be the best predictor of life satisfaction worldwide.”

Valfrihet, i synnerhet i kombination med en känsla av kontroll, tycks alltså befrämja lycka. Som vanligt är det viktigt att beakta att kausaliteten kan gå i andra riktningen, att personer som är lyckliga upplever sig fria och autonoma. (Jag skulle dock tro att om den faktiska situationen är sådan att friheten de facto är beskuren blir det svårt att uppleva sig fri och autonom, även om man är lycklig.) Om vi nu kan tolka dessa resultat som kausala, utgör de ett starkt argument för en liberal ekonomisk ordning? Jag tycker det, och just ett samband mellan graden av marknadsekonomi (i olika avseenden) och lycka rapporteras i den nya studien ”Do Good Institutions Make Citizens Happy, or Do Happy Citizens Build Better Institutions?”:

Results show that citizens value access to sound money, free trade, and freedom from regulation, above the economic effects of economic freedom on income. Results also indicate a solid channel from economic freedom to self-reported individual well-being, which further reinforces these measures as a tool in the economic analysis of institutions.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2011 at 6:20

Vikten av att nya företag kan utmana gamla

Om etablerade företag inte utmanas av nya är risken att de fortlever med låg produktivitet: värden som kunde ha skapats skapas då inte. Ett hinder för att de gamla aktörerna på en marknad ska utmanas är kostnader för att starta och driva nya företag, kostnader som inte minst bestäms av lagar och regler. Kostnaderna varierar mellan länder: i Danmark utgör de ca 2,3 procent av BNP och i USA 3 procent — medan motsvarande siffror i Italien är 21,7 procent och i Spanien 32,8 procent. Den nya studien ”The Regulation of Entry and Aggregate Productivity” indikerar att adminstrativa kostnader för att starta nya företag som konkurrerar med gamla har en negativ effekt på välståndsutvecklingen:

This paper has analyzed the effect of small shifts in entry cost in a dynamic stochastic model of heterogeneous firms with technology adoption. Results fit the observed patterns qualitatively, and correspond to 10 to 20% of observed differences: a country with lower entry cost has higher productivity and output despite lower capital intensity, and it has higher firm turnover. Notably, the consumption loss caused by increasing administrative entry cost is a multiple of the direct burden of the regulation.

Sambandet illustreras i denna figur:

Studien klargör vikten av ett enkelt, lätthanterligt och transparent regelverk för nya företag som möjliggör konkurrens.

Written by Niclas Berggren

4 februari 2011 at 5:20

Forskningsöversikt om konstitutioner

Min gode vän professor Stefan Voigt har i senaste numret av Public Choice en ny och mycket läsvärd översiktsartikel om det forskningsfält som kallas konstitutionell politisk ekonomi: ”Positive Constitutional Economics II — A Survey of Recent Developments”. Han går igenom i synnerhet det senaste årtiondets publikationer gällande hur politiska institutioner påverkar ekonomins funktionsätt. Min egen tankemodell uttrycks väl i denna figur (från bokkapitlet ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-Run Growth”):

Den nya översikten går främst igenom resultat som rör följande konstitutionella delar:

The following subsections thus cover electoral rules (Sect. 3.2), the horizontal separation of powers, including forms of government (presidential vs. parliamentary democracy), bicameralism, and the judiciary (Sect. 3.3), the vertical separation of powers, or federalism (Sect. 3.4), the “new” separation of powers (Sect. 3.5) and direct versus representative democracy (Sect. 3.6). Subsequently, basic rights are dealt with in Sect. 3.7, followed by the relevance of procedural rules for effectuating constitutional rules (Sect. 3.8), and the dichotomy between autocracy and democracy (Sect. 3.9).

Resultaten, som antyder ekonomiska effekter av vissa konstitutionella val, borde rimligen intressera såväl statsvetare som nationalekonomer och förhoppningsvis också beslutsfattare i förvaltning och politik. Den svenska Grundlagsutredningen har gjort sitt jobb för denna gång, men denna typ av forskning bör tas på allvar i den fortsatta konstitutionella debatten. Ödmjukhet är dock påkallad. Som Stefan Voigt betonar finns det kvar många oklarheter rörande yttersta bestämningsfaktorer att försöka reda ut:

We need to be able to explain the difference between de jure rules and their de facto enforcement: What are the factors that change a few printed pages into a document around which collective decision making is organized? What are the factors that prevent the factual enforcement of constitutional rules? It might well be that the enforcement of some constitutional rules depends on the existence of “preconstitutional” rules. These could be the informal or internal institutions of a society. If such are fairly stable over time and of the sort unconducive to the implementation of (desirable) constitutional rules, then the factual effect of constitutions could be quite limited.

Ett spännande forskningsfält fyllt av utmaningar, anser jag. Läs och bli inspirerad.

Not: Jag har själv varit inblandad i ett försök att summera delar av detta forskningsfält i Ekonomisk Debatt.

Written by Niclas Berggren

17 december 2010 at 4:27

Institutionernas centrala betydelse

Jag tänkte uppmärksamma att ekonomipristagaren Douglass North idag fyller 90 år. Han är en av dem som har inspirerat mig mycket i min egen forskargärning. Från hans prisföreläsning lär vi oss vad institutioner är och vad de betyder:

Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. … Institutions form the incentive structure of a society and the political and economic institutions, in consequence, are the underlying determinant of economic performance.

Det är denna insikt som ligger till grund för senare arbeten i politisk ekonomi, t.ex. det med rätta uppmärksammade bokkapitlet ”Institutions as a Fundamental Cause of Long-Run Growth” av Daron Acemoglu och hans medförfattare, i vilket denna figur illustrerar de viktiga sambanden:

Om jag ska rekommendera något ytterligare av Douglass North, för den som vill bekanta sig med hans arbete, får det bli två böcker och en artikel:

Jag kan slutligen nämna att North också inspirerade en av mina handledare under doktorandtiden på Handelshögskolan, Johan Myhrman, som i Norths anda skrev en mycket läsvärd institutionell analys av Sverige: Hur Sverige blev rikt.

Written by Niclas Berggren

5 november 2010 at 11:55

Svält trots mycket mat

Faran med planekonomi illustreras i den nya studien ”The Institutional Causes of China’s Great Famine, 1959-61″:

This paper investigates the institutional causes of China’s Great Famine. It presents two empirical findings: 1) in 1959, when the famine began, food production was almost three times more than population subsistence needs; and 2) regions with higher per capita food production that year suffered higher famine mortality rates, a surprising reversal of a typically negative correlation. A simple model based on historical institutional details shows that these patterns are consistent with the policy outcomes in a centrally planned economy in which the government is unable to easily collect and respond to new information in the presence of an aggregate shock to production.

Ekonomipristagaren F. A. Hayek har tydligare än de flesta förklarat hur marknadsekonomin fungerar som en kunskapsgenererande process, inte minst via prissystemet, utan vilken det är mycket svårt att effektivt allokera resurser — se ”Economics and Knowledge” och ”The Use of Knowledge in Society”. Studiens resultat påminner mig även om ekonomipristagaren Amartya Sens analys i Poverty and Famines, i vilken han finner att det ofta inte är brist på mat som orsakar hungersnöd. Snarare avgör politisk-institutionella faktorer.

Written by Niclas Berggren

25 oktober 2010 at 4:25

Sysselsättningen under kriser

En ny studie av forskare vid Världsbanken, ”The Roles of Openness and Labor Market Institutions for
Employment Dynamics during Economic Crises”
, undersöker hur sysselsättningen i kriser har påverkats av ett lands grad av frihandel, av avgångsvederlag och av hög ersättningsnivå i arbetslöshetsförsäkringen:

We also find that openness to trade has both deepened the contractionary effects on employment and allowed for a faster recovery. High severance pay dampened the employment effect in both domestic crises and global economic downturns, whereas very high unemployment benefits were associated with stronger reductions in employment growth.

I dessa figurer visas skattningar av sysselsättningseffekterna vid globala respektive inhemska kriser vid låg respektive hög grad av frihandel:

Dessa resultat påminner mig lite om mitt resonemang om varför marknadsekonomin, trots återkommande kriser, trots allt inte är ett så dumt ekonomiskt system. Det går ned — men det går också upp, och sannolikt mer upp än under alternativa system.

Written by Niclas Berggren

7 oktober 2010 at 9:13

Ökar tillit produktiviteten?

Att tillit människor emellan har många goda konsekvenser är välbelagt i forskningen. En ny studie av Christian Bjørnskov och Pierre-Guillaume Méon, ”The Productivity of Trust”, finner en positiv relation mellan tillit och total faktorproduktivitet (TFP):

This paper consequently looks further into the association between social trust and both the level and the growth of TFP. In doing so, we extend the work of Hall and Jones (1999) and Olson et al. (2001) who respectively showed a positive relationship between institutional quality and both the level and the growth of TFP. In Williamson’s (2000) terms, we therefore take the analysis from the second to the first level of social analysis, the social embeddedness level, where norms, traditions and basic beliefs are located. We first find a clear and robust association between levels of TFP and social trust. We next move on to showing a clear and robust relation between social trust and the growth of TFP. Most of all, we find in both instances that trust affects TFP by increasing the quality of some formal institutions. More precisely, we find the transmission channel of trust to TFP to be property-rights institutions, but not political institutions.

Inte minst det sista resultatet finner jag intressant, att tillit stimulerar en viss typ av institutioner som i sin tur har positiv effekt på produktiviteten.

Written by Niclas Berggren

23 september 2010 at 4:18

Lagar som påverkar beteende

I kapitel IV av On Liberty argumenterar John Stuart Mill kraftfullt för att beteenden som inte skadar andra på annat sätt än att någon blir personligt förnärmad eller upprörd inte ska förbjudas. Ett av de exempel han tar upp rör regleringen av vilket sorts mat som ska tillåtas. Han noterar att muslimer kan vilja förbjuda icke-muslimer i de territorier där de utgör en majoritet från att äta griskött, vilket han finner oacceptabelt.

I samband med sin argumentation berättar han, i en fotnot, om ett intressant fall:

The case of the Bombay Parsees is a curious instance in point. When this industrious and enterprising tribe, the descendants of the Persian fire-worshippers, flying from their native country before the Caliphs, arrived in Western India, they were admitted to toleration by the Hindoo sovereigns, on condition of not eating beef. When those regions afterwards fell under the dominion of Mahomedan conquerors, the Parsees obtained from them a continuance of indulgence, on condition of refraining from pork. What was at first obedience to authority became a second nature, and the Parsees to this day abstain both from beef and pork. Though not required by their religion, the double abstinence has had time to grow into a custom of their tribe; and custom, in the East, is a religion.

Fascinerande. Det är inte bara så, tydligen, att lagar kan ha förmåga att påverka beteende direkt utan även ha en kvardröjande effekt på och genom sociala normer. Det gör det extra viktigt att fundera på vilka lagar som införs.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

16 juli 2010 at 4:44

Är tilliten genetiskt bestämd?

Vad bestämmer tillitens omfattning i ett samhälle? Vad gör att över 60 procent av svenskarna litar på människor i allmänhet, medan bara 3 procent av invånarna på Kap Verde gör det? Frågan är intressant eftersom tillit verkar kunna ge upphov till en rad positiva effekter. Som klargörs i boken Generating Social Capital finns det en kulturell och en institutionell skola. Den förra ser tilliten som svårpåverkbar och bestämd av historia, traditioner och kultur; den senare ser tilliten som bestämd av moderna institutioner såsom välfärdsstatens regelverk och rättsstatens kvalitet. Nu indikerar en ny studie, ”A Genetic Basis for Social Trust”, publicerad i Political Behavior, att tilliten i hög grad kan vara genetiskt bestämd:

We use data collected from samples of monozygotic and dizygotic twins to estimate the additive genetic, shared environmental, and non-shared environmental components of trust. Our results show that the majority of the variance in a multi-item trust scale is accounted for by an additive genetic factor. On the other hand, the environmental influences experienced in common by sibling pairs have no discernable effect; the only environmental influences appear to be those that are unique to the individual. Our findings problematise the widely held view that the development of social trust occurs through a process of familial socialization at an early stage of the life course.

I den mån detta stämmer är det inte helt enkelt att påverka tillitsnivån i ett samhälle genom medvetna åtgärder (förutom kanske att uppmuntra invandring från länder med hög tillitsnivå). Vad gäller kausalitet kan då tidigare studier, som påvisar att tilliten påverkas på kort sikt av institutioner och annat, snarare tolkas som att effekten går från tillit till institutioner och inte tvärtom. Det är då tillit som ger välfärdsstat och inte välfärdsstat som ger tillit, vilket bl.a. Bo Rothstein hävdar.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

28 juni 2010 at 5:31

Varför skattefuskas det?

Det är inte särskilt lätt att skattefuska i en modern ekonomi, eftersom inkomster i regel inrapporteras av en tredje part. Förklarar det att skattefusket är relativt begränsat — eller beror det snarare på en moralisk uppfattning att det är fel att skattefuska? En ny dansk studie, ”Unwilling or Unable to Cheat? Evidence from a Randomized Tax Audit Experiment in Denmark”, finner följande:

Using comprehensive administrative tax data, we present four main findings. First, we find that the tax evasion rate is very small (0.3%) for income subject to third-party reporting, but substantial (37%) for self-reported income. Since 95% of all income is third-party reported, the overall evasion rate is very modest. Second, using bunching evidence around large and salient kink points of the nonlinear income tax schedule, we find that marginal tax rates have a positive impact on tax evasion, but that this effect is small in comparison to avoidance responses. Third, we find that prior audits substantially increase self-reported income, implying that individuals update their beliefs about detection probability based on experiencing an audit. Fourth, threat-of-audit letters also have a significant effect on self-reported income, and the size of this effect depends positively on the audit probability expressed in the letter. All these empirical results can be explained by extending the standard model of (rational) tax evasion to allow for the key distinction between self-reported and third-party reported incomes.

Det tycks alltså inte vara så att moraluppfattningar hindrar skattefusk: när människor tror sig kunna komma undan med skattefusk är fusket relativt omfattande. Genom ett ändrat regelverk, med inrapportering av inkomster från en tredje part och med en tydlig risk för granskning, påverkas beteendet tydligt. Jag tillhör dem som finner den svenska skattekvoten för hög, men jag anser inte att skattefusk är rätt metod att ”åtgärda” det problemet. Det bör istället hanteras på politisk väg. För varje givet regelverk anser jag att medborgarna ska betala de skatter de är ålagda att betala.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

17 juni 2010 at 10:20

Taggtråd gav utveckling

Tekniska innovationer har potential att ge ekonomisk utveckling. Taggtråd är ett exempel, enligt den nya studien ”Barbed Wire: Property Rights and Agricultural Development”, publicerad i Quarterly Journal of Economics:

There is growing evidence from current developing countries that insecure property rights may limit economic development. Complementing that literature, the historical development of American agriculture appears to have been limited when farmers were unable to protect frontier lands from encroachment by others’ cattle. In the United States, this institutional failure was resolved not by legal reform but by technological change: the introduction of barbed wire fencing. Following the introduction of barbed wire, low-woodland areas that had been especially costly to fence experienced substantial relative increases in agricultural development. Increases along intensive margins were particularly rapid and substantial: land improvement, crop production, and crop productivity. Land values increased substantially, indicating a large increase in total economic production.

Dels är det intressant att äganderätt de jure inte alltid räcker för äganderätt de facto; dels är det intressant att det än en gång fastslås att skydd av privat ägande ger incitament till ekonomisk utveckling.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

14 juni 2010 at 5:19

Låg tillväxt utan regn

Afrikas välstånd har inte utvecklats särskilt väl jämfört med övriga utvecklingsländer. Ofta anses denna relativt dåliga utveckling bero på ekonomisk-politiska faktorer, som svaga rättssystem, handelshinder och korruption. En ny studie, ”Trends in Rainfall and Economic Growth in Africa: A Neglected Cause of the African Growth Tragedy”, publicerad i The Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), undersöker istället vädrets roll:

We examine the role of rainfall trends in poor growth performance of sub-Saharan African nations relative to other developing countries, using a new cross-country panel climatic data set in an empirical economic growth framework. Our results show that rainfall has been a significant determinant of poor economic growth for African nations but not for other countries. Depending on the benchmark measure of potential rainfall, we estimate that the direct impact under the scenario of no decline in rainfall would have resulted in a reduction of between around 15% and 40% of today’s gap in African GDP per capita relative to the rest of the developing world.

I dessa två diagram kan man se att regn och BNP-tillväxt samvarierar mer i afrikanska länder söder om Sahara än i andra utvecklingsländer:

Inte minst kan det vara nyttigt för ekonomer (men även för andra) att påminnas om att ekonomisk utveckling påverkas av annat än politik och institutioner (även om sådana faktorer också är centrala). T.ex. sätter de här resultaten klimatfrågan i centrum för ekonomisk analys.

Se även inläggen ”Var har livskvaliteten ökat mest?”, ”Folkexplosion i Afrika”, ”Global uppvärmning slår olika” och ”Fattigdomen i Afrika faller”.

Written by Niclas Berggren

30 april 2010 at 11:14

Ingen får vara bäst

I ”Homer’s Contest” beskriver Friedrich Nietzsche synen på konkurrens i antikens Grekland:

If we want to see that feeling revealed in its naïve form, the feeling that competition is vital, if the well-being of the state is to continue, we should think about the original meaning of ostracism: as, for example, expressed by the Ephesians at the banning of Hermodor. ”Amongst us, nobody should be the best; but if somebody is, let him be somewhere else, with other people.” For why should nobody be the best? Because with that, the contest would dry up and the permanent basis of life in the Hellenic state would be endangered. … The original function of this strange institution is, however, not as a safety valve but sa a stimulant: the pre-eminent individual is removed so that a new contest of powers can be awakened: a thought which is hostile to the ”exclusivity” of genius in the modern sense, but which assumes that there are always several geniuses to incite each other to action, just as they keep each other within certain limits, too. That is the kernel of the Hellenic idea of competition: it loathes a monopoly of predominance and fears the dangers of this, it desires, as protective measure against genius — a second genius.

Det är inte svårt att känna sympati för denna önskan att upprätthålla dynamik i samhället. Konkurrens om ekonomiska och politiska maktpositioner förefaller också vara en helt central mekanism för sådan dynamik. Permanenta privilegier är däremot skadliga för inflödet av nya genier. Emellertid finner jag den grekiska varianten av konkurrens lite märklig. Om man vill stimulera nya genier att träda fram och försöka vinna medborgares eller konsumenters gunst, gör man då det genom att säga att de, om de väl blir bäst, då automatiskt fråntas sin maktposition? Jag tror att större stimulans för nya genier uppnås om tillfälliga privilegier tillåts utan att garanteras. Dvs. den som blir bäst tvångsförflyttas inte utan tillåts ha kvar sin maktposition så länge de politiska eller ekonomiska uppdragsgivarna finner honom bäst och önskar ha honom kvar. Under tiden tillåts konkurrenter verka för att försöka övertyga medborgare eller konsumenter om att de faktiskt erbjuder något bättre.

En ännu märkligare variant av tanken att ingen får vara bäst än den grekiska är jantelagen. Den eftersträvar inte ens dynamik utan tycks vilja hålla kvar alla i statik. Ingen får bli bättre, ens temporärt. Själva tanken på genier som träder fram är här anatema.

Written by Niclas Berggren

19 april 2010 at 5:23

Delad nota, ökat matintag

Ogillar du, liksom jag, att dela notan på restaurang? Då bör du finna resultaten i studien ”The Inefficiency of Splitting the Bill”, publicerad i The Economic Journal, av intresse. När tre versioner av ett experiment på restaurang genomfördes — ett där alla betalar individuellt, ett där notan delas lika och ett där någon annan betalar hela notan — blev utfallet det följande:

Med andra ord:

We find that the theoretical predictions work: people react to changes in incentives and they largely seem to ignore negative externalities. These results have great importance in the design of institutions. Institutions and rules that ignore the effect of negative externalities are inefficient – not only in theory, but also in practice. This inefficiency is the result of people playing the equilibrium of the game; even if they all prefer to be in a ‘different game’ (e.g., pay the bill individually). Interestingly, when asked which mechanism they would prefer, prior to informing them which mechanism they would face, 19 (80%) out of the 24 subjects we asked indicated they would prefer the individual pay over splitting the bill. However, when forced to play according to the less preferred set of rules (splitting the bill), subjects nevertheless minimise their losses by taking advantage of others.

Människor är, som det verkar, i rätt hög grad själviska. En intressant fråga som tas upp i avslutningen av artikeln är varför människor går med på att dela notan. Vad tror du?

Written by Niclas Berggren

3 april 2010 at 7:53

Frihet som icke-dominans

Vad innebär egentligen ”frihet”? I en diskussion på Cato Unbound framförs olika uppfattningar i frågan. Jag fastnade för en förståelse av frihet som icke-dominans, presenterad av filosofen Philip Pettit:

Freedom as non-domination is the sort of freedom you enjoy when you are not subject to the will of another agent or agency. You are your own man or woman; you live on your own terms — you are sui juris, in the old Latin phrase. This ideal has deep roots in our culture and, on the face of it, no one is likely to deny its political relevance. A good formulation appears in the eighteenth century tract series Cato’s Letters: “Liberty is, to live upon one’s own terms; slavery is, to live at the mere mercy of another” (Trenchard and Gordon 1971, Vol 2, 249-50).

I think that the idea of freedom in this sense is very interesting and that it has been lost to contemporary consciousness, partly because of the suggestion that negative and positive freedom exhaust the field. It is not equivalent to positive freedom, since it requires the absence of domination, as negative freedom demands the absence of interference. And it is not equivalent to negative freedom, for two reasons. You may be subject to someone’s will and yet not suffer interference, as when the person stands over you, able to interfere should they wish. And you may be interfered with without being subject to the interferer’s will, as when that agent — like Ulysses’s sailors — interferes on your terms: that is, by your own will.

Vad tycker du om denna förståelse av frihet?

Att förstå frihet på ett visst sätt, t.ex. som icke-dominans, är en sak. Att fastslå dess plats som en målsättning för politik är en annan. Har frihet ett värde i sig? Hur ska det i så fall vägas mot andra variabler som har ett värde i sig? Eller är frihet enbart av instrumentellt värde, kanske för att generera lycka? Oavsett vilket, hur realiseras den önskade nivån av frihet — vilka ekonomiska och politiska institutioner och vilken politik inom ramen för dessa är önskvärda? Frågor som dessa står i centrum i ett forskningsfält där filosofi och empirisk forskning möts.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 17:37

Nakenhet och normkonflikter

Det hävdas ofta att det behövs ett slags enhet och sammanhållning i ett samhälle, t.ex. för att vi ska lita på varandra. Det finns också tecken på att Sverige har varit, och kanske fortfarande är, ett samhälle med dessa kännetecken.

Men ett sådant enhetssamhälle har, vilket sällan påpekas, också sina kostnader. Jag finner själv en mer eller mindre påtvingad enhetlighet kvävande. Mot den bakgrunden fann jag denna beskrivning av olika synsätt på klädsel vid dusch och bad intressant. Den har fått badhusen att sluta upprätthålla enhetliga regler:

I dag har vi en kultur där individens frihet står högt i kurs. Det är känsligt att försöka inskränka den friheten. Om vår personal säger till badgäster att de ska vara nakna i bastun eller att de ska ha behå när de är i bassängen är risken stor att bli bemött med tillmälen och rena hot. Därför avstår vi hellre.

Jag välkomnar denna individualism som attityd och att den också påverkar (det formella och det informella) regelverket i liberal riktning. Det finns olika normer samtidigt som prövas och delvis konkurrerar med varandra. Å ena sidan finns kvinnor som vill skyla hela sin kroppar vid bad. Å andra sidan finns kvinnor som vill visa sina bröst. Olika badhus väljer nu olika regelverk. Jag önskar att denna normpluralism ska sprida sig till fler områden. En sådan pluralism stör förvisso den enkla människan, liksom den fascistiska människan. I say: let them fret — och öppna sina egna badhus.

Written by Niclas Berggren

17 mars 2010 at 14:54

Slumpmässigt valda väljare

Jamie Whyte har ett förslag på hur det politiska systemet skulle kunna förbättras:

So what is the best way to improve modern politics? The answer is not to increase voter turnout. On the contrary, the number of voters should be drastically reduced so that each voter realizes that his vote will matter. Something like 12 voters per district should be about right. … These 12 voters should be selected at random from the electorate. … A random selection would deliver a proportional representation of sexes, ages, races and income groups. This would improve on the current system, in which the voting population is skewed relative to the general population: the old vote more than the young, the rich vote more than the poor, and so on.

Jag finner förslaget intressant. Om väljare är irrationella finns det goda skäl att tro att politiker blir valda på skakiga grunder. Om varje väljare ser sin röst som viktig förändras incitamenten att införskaffa information. Ett slumpmässigt urval av ett litet antal väljare kan vara värt att pröva, kanske i en valkrets först (i enlighet med idén om experimentell politik). Förslaget är i linje med vissa nationalekonomers och filosofers ifrågasättande av det så vanliga målet om högt valdeltagande: läs t.ex. argument från Bryan CaplanGreg Mankiw och Jason Brennan; jämför med Philip Pettit och Geoffrey Brennans förslag att göra val offentliga.

Vad ser du som Whytes förslags främsta svaghet?

Written by Niclas Berggren

12 mars 2010 at 14:05

Rättspositivismens kärna

John Austin betraktas av många som rättspositivismens upphovsman. Hans bidrag till rättsfilosofin presenteras och diskuteras i en läsvärd ny artikel i Stanford Encyclopedia of Philosophy. Där citeras bl.a. Austin, då han uttrycker rättspositivismens kärna:

The existence of law is one thing; its merit or demerit is another. Whether it be or be not is one enquiry; whether it be or be not conformable to an assumed standard, is a different enquiry. A law, which actually exists, is a law, though we happen to dislike it, or though it vary from the text, by which we regulate our approbation and disapprobation.

Ett viktigt klargörande.

För ett modernt försvar av rättspositivismen, se Matthew Kramers bok In Defense of Legal Positivism: Law Without Trimmings. Jag har själv, främst i polemik med tänkare på högerkanten, argumenterat för att detta synsätt är förenligt med ett försvar av institutioner som skyddar privat ägande, i artikeln ”Legal Positivism and Property Rights”, publicerad i Constitutional Political Economy.

Written by Niclas Berggren

7 mars 2010 at 14:42

Förmögenhetsskillnader i olika samhällen

Från den nya studien ”Intergenerational Wealth Transmission and the Dynamics of Inequality in Small-Scale Societies”, publicerad i Science:

We show that intergenerational transmission of wealth and wealth inequality are substantial among pastoral and small-scale agricultural societies (on a par with or even exceeding the most unequal modern industrial economies) but are limited among horticultural and foraging peoples (equivalent to the most egalitarian of modern industrial populations).

Det jag fann särskilt intressant är konstaterandet att förmögenhetsskillnader i hög grad är en funktion av den ”teknologiska struktur” som präglar en ekonomi. Frågan är om den mer kunskapsbaserade, postindustriella typ av ekonomi som i allt högre grad präglar västvärlden kommer att medföra större eller mindre möjligheter till förmögenhetsöverföring generationerna emellan.

Written by Niclas Berggren

4 mars 2010 at 5:51

Jonung möter motstånd

Min gamla makrolärare Lars Jonung och Eoin Drea inleder sin granskning av amerikanska ekonomers inställning till euron, ”It Can’t Happen, It’s a Bad Idea, It Won’t Last: U.S. Economists on the EMU and the Euro, 1989-2002″, publicerad i Econ Journal Watch, med följande påstående:

On the whole, the euro has, thus far, gone much better than many U.S. economists had predicted.

Paul Krugman kommenterar:

Anyway, I’ve always been a mild euroskeptic — I’m one of the American economists that Jonung and Drea, in a spectacularly ill-timed piece, mock for their doubts about EMU. My concerns were always just what they are now: fears that the lack of fiscal and labor market integration would lead to very nasty adjustment problems. I just never dreamed how bad it would get.

Se även Roland Vaubels varning, i en kommentar till Jonung och Drea, att de institutionella villkor och den personuppsättning som EMU och ECB startade med har förändrats, vilket gör framtida instabilitet mer sannolik. Kommer de skeptiska amerikanska ekonomerna, som Jonung och Drea menar tog teorin om optimala valutaområden på för stort allvar, att få rätt?

Written by Niclas Berggren

16 februari 2010 at 9:54

Kan en liberal acceptera sharia?

Avhandlingen Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige har väckt stor uppmärksamhet, då den diskuterar hur ett samhälle ska förhålla sig till invånare vars kultur och rättsuppfattning skiljer sig från den gängse. Särskilt intressant blir det om sådana invånare är medborgare i länder med radikalt annorlunda rättsregler än Sverige. Jag är inte kompetent att analysera den juridiska argumentationen, men debatten kring ”sharia-lagar i Sverige” får mig att tänka på två typer av liberalism. Terminologin blir oundvikligen godtycklig, men låt mig kalla den ena typen för substantiell liberalism och den andra för proceduriell liberalism. Den förra kan inte acceptera icke-liberala lagar någonstans; den senare kan acceptera icke-liberala lagar, om individer fritt väljer dem. Den förra står för något slags universella rättigheter; den senare för ett mer relativistiskt synsätt, där det viktiga inte är reglers innehåll utan hur reglerna har uppkommit och om de som lyder under dem kan anses ha gett sitt samtycke. Den förra kan ses som individualistisk, i det att den anser att varje individ ska åtnjuta substantiella rättigheter; den senare kan ses som gruppinriktad, i det att den anser att grupper av individer ska få utforma regler som de önskar.

Det är inte svårt att se att konflikter kan uppstå mellan dessa liberalismer, gällande såväl kulturella som juridiska spörsmål. I princip borde synsätten kunna enas, men svårigheten är olika synsätt i den empiriska frågan, i vilken mån val att tillhöra en grupp med icke-liberala regler kan ses som fritt eller autonomt. Medan den proceduriella liberalismen säger att det är icke-liberalt att inte tillåta icke-liberala personers preferenser att realiseras, säger den substantiella liberalismen att grundläggande principer (t.ex. ”mänskliga rättigheter”) inte är förhandlingsbara, bl.a. därför att preferenser inte kan ses som oberoende av kulturell kontext.

Nå, för den intresserade tänkte jag nämna några lästips från den partikularistiska liberala traditionen:

Idén är att inrätta institutionella system där medborgarna i hög grad kan välja mellan olika regelverk, antingen genom att flytta eller genom att, i ett och samma geografiska område, välja mellan olika ”konstitutionella kontrakt”.

Det finns alltså argument för att liberaler bör kunna acceptera icke-liberala kulturella och legala ordningar under vissa villkor. Dessa argument bör, anser jag, finnas med i dagens debatt, som tycks polariserad. Å ena sidan försvarar konservativa och reaktionärer icke-liberala ordningar därför att de förkastar liberalismen och omfattar helt andra värderingar. Å andra sidan förkastar substantiella liberaler icke-liberala ordningar därför att de inte anser det troligt att människor i ett genuint fritt val skulle välja dem. Men tänk om de i ett genuint fritt val faktiskt skulle välja dem? Bör liberalismen då inte respektera dem?

För säkerhets skull bör jag kanske klargöra att jag inte betecknar mig som proceduriell liberal och att jag inte önskar se sharia-lagar i Sverige. Jag är däremot för en fördjupad analys på området, och detta inlägg ska ses som ett försök att bidra till en sådan. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

30 januari 2010 at 14:21

Nationalekonomens uppgift i samhällsdebatten

Ekonomipristagaren George Stigler, i ”The Economist and the State”, publicerad i American Economic Review:

Their competence consists in understanding how an economic system works under alternative institutional frameworks. If they have anything of their own to contribute to the popular discussion of economic policy, it is some special understanding of the relationship between policies and results of policies. The basic role of the scientist in public policy, therefore, is that of establishing the costs and benefits of alternative institutional arrangements.

Denna nationalekonom instämmer.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2010 at 8:47

Orsaker till skilsmässa

Skilsmässolagarna har liberaliserats i många länder, vilket torde utgöra ett nödvändigt villkor för de ökningar i skilsmässofrekvens som kan konstateras. I studien ”The Effect of Divorce Laws on Divorce Rates in Europe”, publicerad i European Economic Review, bekräftas detta samband:

We estimate that the introduction of no-fault, unilateral divorce increased the divorce rate by about 0.6, a sizeable effect given the average rate of 2 divorces per 1000 people in 2002.

Men vad påverkar valet att skilja sig, givet att det är lagligt enkelt att göra det? En faktor skulle kunna vara att makar förr i tiden specialiserade sig — kvinnor på hushållet, män på arbetet — vilket gjorde det svårt att bryta upp. Männen behövde sina kvinnor; kvinnorna behövde sina män. Numera arbetar dock kvinnor, vilket har minskat specialiseringen och därmed också kostnaderna av att avsluta äktenskap. En ny tysk studie, ”Effect of Labor Division between Wife and Husband on the Risk of Divorce: Evidence from German Data”, finner inte direkt belägg för denna tes men konstaterar följande:

Couples with a female main earner and a husband doing most of the housework have a substantially higher probability of separation than couples with the traditional male breadwinner/housewife-pattern. Marital stability is also considerably reduced if the wife has to bear the double burden of market and housework which we cannot find if the husband bears it. In contrast, the equal division does not significantly alter the risk of divorce.

Det sista resultatet finner jag särskilt intressant. Om båda makarna arbetar och delar lika på hushållsarbetet påverkar inte det skilsmässofrekvensen jämfört med en situation av specialisering.

Written by Niclas Berggren

16 januari 2010 at 14:45

Kan löner sänkas?

I dessa kristider har jag hört anekdotiska bevis för att lönesänkningar faktiskt ibland accepteras av löntagarna. Om valet står mellan sänkta löner eller oförändrade löner och avskedanden, tycks det finnas viss öppenhet för det förra alternativet. En ny studie, ”Downward Nominal and Real Wage Rigidity: Survey Evidence from European Firms”, finner dock att detta inte är ett allmänt mönster i ett antal europeiska länder:

This paper examines the flexibility of wages across European firms. We look at the extent of rigidities in base wages by estimating the frequency of wage freezes (downward nominal wage rigidity) and the incidence of wage indexation (downward real wage rigidity). We address these issues using a unique survey with a large sample of firms and data from fourteen countries. A substantial proportion of firms who participated in the survey report that they have frozen wages or that there exists an automatic link between wages and inflation. Instead, less than 1% of the more than 47 million workers that the survey represents have experienced a wage cut during the five-year period prior to the survey. This leads us to the conclusion that wage rigidities, both nominal and real, are quite prevalent in Europe.

Det föreligger förvisso betydande skillnader mellan länder, vilket enligt forskarna bl.a. har med institutionerna på arbetsmarknaden att göra:

The regression results imply that high collective bargaining coverage increases real wage rigidity. Analysis of the union contracts negotiated at different levels … implies that firm-level contracts are a more likely source of real wage rigidity in centralised wage-setting environments. … Another institutional aspect that influences wage rigidity is related to how difficult it is for employers to lay off workers. We find that nominal wage rigidity is positively associated with the extent of permanent contracts. In addition, permanent contracts have a stronger effect on wage rigidity in countries with stricter labour regulations.

Rigida löner neråt är förstås tilltalande för dem som har jobb, men mindre tilltalande för dem som blir och är arbetslösa.

Written by Niclas Berggren

14 januari 2010 at 14:29

Ungdomsarbetslöshet ger brottslighet

Ungdomsarbetslösheten stiger från ett redan högt utgångsläge. En ny studie, ”Youth Unemployment and Crime in France”, publicerad i Journal of the European Economic Association, visar att detta kan medföra obehagliga konsekvenser:

[W]e find that increases in youth unemployment induce increases in crime. Using the predicted industrial structure to instrument unemployment, we show that this effect is causal for burglaries, thefts, and drug offenses. To combat crime, it appears thus that all strategies designed to combat youth unemployment should be examined.

Sådana strategier skulle t.ex. kunna innefatta sänkta ingångslöner och mer flexibla turordningsregler; det förefaller också viktigt att inte höja a-kassan. Fler förslag?

Written by Niclas Berggren

11 december 2009 at 16:32

Varför så få kvinnliga direktörer?

Det är fortfarande relativt få kvinnor i ledande ställning i svenskt näringsliv. Hur kommer det sig, trots att välfärdsstaten ger kvinnor i Sverige mycket stöd? IFN-forskarna Magnus Henrekson och Mikael Stenkula analyserar denna fråga i ”Why Are There So Few Female Top Executives in Egalitarian Welfare States?”, publicerad i Independent Review. Deras förklaring består av flera delar – en som har med institutioner och politik att göra och en av mer psykologisk art.

När det gäller välfärdsstatens ekonomisk-politiska utformning menar de att den är gynnsam för genomsnittskvinnan men knappast för den kvinna som vill göra en toppkarriär:

  • En lång föräldraledighet, som i huvudsak nyttjas av kvinnor, tenderar att orsaka statistisk diskriminering.
  • En subventionerad och i hög grad offentligt producerad barnomsorg är inte särskilt flexibel.
  • Skattekilar gör det alltför dyrt att anlita professionell hjälp i hemmet.
  • Tidig pensionering gör att kvinnor, som kanske har tagit barnledigt, får svårt att hinna avancera karriärmässigt.

Men det finns också, menar de, psykologiska mekanismer som förklarar sakernas tillstånd, t.ex. denna:

[T]he Scandinavian feminists’ interpretation of gender inequality in top positions as a result of severe discrimination and patriarchal structures may be counterproductive. The pessimistic view may be self-fulfilling, sapping potential female executives of enthusiasm and inspiration.

För att fler kvinnor ska lyckas nå toppositioner i näringslivet verkar alltså såväl politiska som psykologiska åtgärder behöva vidtas. Vissa kanske drar slutsatsen att alla tendenser till diskriminering ska bekämpas hårdare genom striktare lagar, hårdare straff och mer resurser till DO och rättsväsendet samt att kvotering behövs. Andra kanske istället förespråkar sänkta inkomstskatter och avdrag för hushållsnära tjänster. (Vad man än tycker om detta avdrag bör man fundera på vad som händer om de rödgröna avskaffar det, som utlovat, dels för karriärkvinnor och dels för de städande kvinnorna.) Nå, i vilket fall finner jag Henrekson och Stenkulas analys, med betoning på incitament och självbild, vara relevant och ett friskt inslag i en rätt fantasilös offentlig diskussion.

Written by Niclas Berggren

3 december 2009 at 11:54

Hur ska fattigdomen kunna motverkas?

MIT-professorn Daron Acemoglu ger detta svar:

People need incentives to invest and prosper; they need to know that if they work hard, they can make money and actually keep that money. And the key to ensuring those incentives is sound institutions — the rule of law and security and a governing system that offers opportunities to achieve and innovate. That’s what determines the haves from the have-nots — not geography or weather or technology or disease or ethnicity.

Put simply: Fix incentives and you will fix poverty. And if you wish to fix institutions, you have to fix governments.

Detta är i överenstämmelse med min egen såväl teoretiska som empiriska förståelse av grunderna för ekonomisk utveckling – men jag har en känsla av att de som engagerar sig mest högljutt mot världens fattigdom inte har professor Acemoglus centrala insikt (eller incitament att förespråka den).

Written by Niclas Berggren

29 november 2009 at 5:04

Varför införs oberoende centralbank?

Det kan tyckas märkligt att politiker i många länder, däribland Sverige, har valt att göra sin centralbank mer oberoende. Därigenom ger ju politikerna upp en möjlig metod för att påverka ekonomin (låt vara att det är omdiskuterat i vilken mån penningpolitik har reala ekonomiska konsekvenser). I en ny studie, ”Why Do Politicians Implement Central Bank Independence Reforms?”, försöker Sven-Olov Daunfeldt, Jörgen Hellström och Mats Landström finna förklaringsfaktorer. Deras resultat:

riksbank

It was found in this study that non-OECD countries with a history of high variability in inflation were more likely to implement CBI-reforms, suggesting that politicians in those countries have received a strong aversion to inflation and therefore implement CBI-reforms to establish credibility for a price stability rule. In addition, the likelihood of a CBI-reform seems to have increased when politicians in non-OECD countries faced a high probability of being replaced. No such effects were found for OECD-countries, implying that politicians in more industrialized countries do not feel a need to tie the hands of incoming governments and that the credibility of a low inflation goal can be achieved with other means.

Två reflexioner:

  • Vad kan förklara politikers inflationsaversion i icke-OECD-länder? Varför ser de inte inflationens ”privata” fördelar?
  • Är det så att institutioner, särskilt i OECD-länder, inte är så viktiga? Är de ”bara” kodifieringar av jämvikter som skulle existera dem förutan?

Written by Niclas Berggren

26 november 2009 at 5:33

Hur bestående blir ökad arbetslöshet?

Det är obehagligt att arbetslösheten nu stiger, inte bara i Sverige utan i så gott som alla länder. Men det verkligt oroande är att den i viss mån kan komma att bli bestående. En intressant studie från OECD, ”How Do Institutions Affect Structural Unemployment in Times of Crises?”, finner dock att hur bestående en arbetslöshetsökning blir varierar mellan länder beroende på hur reglerade ekonomierna är:

The impact of the economic downturn varies depending on institutional settings … Institutions are found to affect both the direct impact of the downturn on the crisis and the structural unemployment’s persistence in the aftermath of the shock. In particular, economic downturns appear to increase structural unemployment significantly in countries and in periods with rigid (above the OECD average) institutions. By contrast, no significant effect of economic downturns on structural unemployment is found in flexible economies.

Det verkar alltså som att mer flexibla arbets- och produktmarknader, särskilt de med svagare arbetsrätt, är gynnsamma för arbetslöshetens utveckling i samband med kriser. Förutom att de också är allmänt gynnsamma för ungdomars och invandrares möjligheter på arbetsmarknaden.

Written by Niclas Berggren

25 november 2009 at 17:55

Marknaden för manlig prostitution fungerar väl

Inom nationalekonomin uppmärksammas ofta förekomsten av asymmetrisk information, men också att formella institutioner, i form av lagregler och rättssystem, kan få marknader att fungera väl ändå. Nu visar ny forskning av Trevon Logan och Manisha Shah på ett något udda område, manlig prostitution, att det ibland kan vara tillräckligt med informella institutioner för att säkerställa ärlighet i transaktioner och en fungerande prisbildning. Studien heter ”Face Value: Information and Signaling in an Illegal Market”, och i en populärvetenskaplig kommenterar rapporterar forskarna:

We found … that the market for male sex work is well regulated, informally, by the principals. Clients police escorts in two ways – through posts to independent client-owned forums and through detailed reviews of escort services on the escort websites, which are linked to the respective escort’s specific advertisement. … While informal enforcement is ubiquitous, is it enough to get the prices right? We found that it is. We find that this illegal market values information just as much as legal markets where truth-in-advertising and subsequent contracts are rigorously enforced. Interestingly, the price premium we estimate for the total number of pictures in escort advertisements (about a 1.5% increase in the price for every picture) is quite similar to the premium for pictures estimated by Gregory Lewis (2009) for used automobiles on eBay.com. That information has a value in any market is quite intuitive, but that it has such a large value in an illegal market is unexpected. In particular, we find that the market does not respond to all types of information – the premium to information in this market is driven entirely by face pictures, which command a premium in excess of 3% per face picture.

Slutsatsen är att marknader kan fungera även vid asymmetrisk information och utan formellt juridiskt skydd så länge information kan delas och spridas på ett effektivt sätt, i det här fallet via Internet. Fascinerande, om än inte förvånande.

Written by Niclas Berggren

3 november 2009 at 17:23

Bör röstande i val offentliggöras?

valsedlarDet finns en lång tradition av att låta människor rösta anonymt i demokratiska val, dvs. ingen får reda på vilka partier och kandidater som enskilda väljare röstar på. I ”Unveiling the Vote”, publicerad i British Journal of Political Science, utmanar Geoffrey Brennan och Philip Pettit denna tradition. De menar att röstande bör ske i enlighet med ett demokratiskt ideal som säger att väljaren bör utgå från en uppfattning om vad som ligger i allmänintresset.

Det finns tecken på att många väljare istället röstar enligt vad som är bäst för dem själva, eller på andra grunder som inte är relaterade till en uppfattning om vad som ligger i allmänintresset. Brennan och Pettit menar att detta till stor del beror på att rösterna är hemliga. Offentliggörande av hur man röstar kan styra människor att agera annorlunda:

We believe that the best way to promote people’s discursive preferences, and displace opposing pressures, is to unveil the vote. The reason is that if the vote is unveiled the desire for social acceptance will pay a larger role in your decision as to how to vote; and in a pluralistic society the surest way of winning social acceptance will be to vote in away that you can discursively support. The desire for social acceptance will ensure that the discursive preference for voting in a defensible manner will be given great prominence.

Genom att rösten inte är hemlig kommer väljaren att känna behov av att fundera igenom hur hans röst kan motiveras inför andra i termer av ett allmänintresse, och det kommer att föreligga starkare incitament till deliberation före valhandlingen, och dessa ting kommer att påverka röstvalet. Vad talar emot en reform av det här slaget? Försök att påverka väljarna kan bli mer framgångsrika, t.ex. genom mutor eller utpressning, och personer som väljer udda partier kan komma att utsättas för stigmatisering. Brennan och Pettit menar dock att detta är överkomliga problem.

Written by Niclas Berggren

1 november 2009 at 11:45

Kulturers ekonomiska betydelse

Man kan tycka att EU-länderna är rätt lika varandra i ett internationellt perspektiv, men trots det finner Luigi Guiso, Paola Sapienza och Luigi Zingales, i den nya studien ”Cultural Biases in Economic Exchange?”, publicerad i QJE, att kulturella skillnader föreligger och att de påverkar tilliten till människor från andra länder. Det har i sin tur ekonomiska konsekvenser:

We then find that lower bilateral trust leads to less trade between two countries, less portfolio investment, and less direct investment, even after controlling for the characteristics of the two countries. … Our results suggest that perceptions rooted in culture are important (and generally omitted) determinants of economic exchange.

Jag tycker om denna utvidgning av den nationalekonomiska analysen, där såväl formella som informella institutioner, liksom sociala faktorer, inkluderas i försök att förklara ekonomiska utfall. En fråga man kan fundera på i sammanhanget är hur kulturella skillnader mellan länder, och därpå baserad tillit, förändras i globaliseringens era. Religion kanske allmänt blir mindre viktigt inom EU, t.ex., och gemensam musik, tv och film kanske också homogeniserar kulturer. Vissa beklagar detta, då strömlinjeformningen ökar, men måhända öppnar större kulturell likhet för mer av samarbete och ekonomiskt rationella utbyten.

Written by Niclas Berggren

14 oktober 2009 at 11:41

Samarbete om gemensamma resurser

Kungliga Vetenskapsakademien har just meddelat att Elinor Ostrom och Oliver Williamson har tilldelats Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne. Ett utmärkt val, anser jag.

ostrom

Ostroms forskning – t.ex. i boken Governing the Commons: The Evolution of Institutions for Economic Governance – visar att gemensamma resurser, som vatten, betesmark och fiskstockar, inte behöver leda till det som brukar kallas allmänningens tragedi, alltså till överutnyttjande. Traditionellt har två vägar anförts för att undvika tragedin: statligt eller privat ägande. Ostrom finner, på teoretisk grund och på basis av ett stort antal fallstudier, att frivilliga, gemensamma system för att styra och reglera användandet av dessa resurser, ofta på mycket lokal nivå, har vuxit fram och i många fall fungerar utmärkt. Samarbete kan alltså relativt spontant etableras människor emellan för att använda knappa resurser på ett sätt som gynnar de allra flesta.

Det finns förstås mycket annat att säga om pristagarna och deras forskning: se vidare KVA:s motivering.

Se även en intervju med Ostrom i Axess. Media: SvD, DN1, DN2, DN3, Expr, Sydsv, Dagen.

Written by Niclas Berggren

12 oktober 2009 at 15:04

Maximerar demokratin friheten?

Hans Kelsen för ett resonemang i ”Foundations of Democracy”, publicerad i Ethics, om hur frihet (i betydelsen politiskt självbestämmande) och demokrati (i betydelsen majoritetsprincip) förhåller sig till varandra:

kelsenThe individual is always born into an already established social order and normally also into a pre-existent state in the creation of which he did not participate. Only the change, the development, of this order is practically in question. In this respect the principle of a simple, not a qualified, majority constitutes the relatively greatest approximation to the idea of freedom. According to this principle, among the subjects of the social order the number of those who approve the order will always be larger than the number of those who entirely or in part disapprove but remain bound by the order. At the moment when the number of those who disapprove the order, or one of its norms, becomes greater than the number of those who approve, a change is possible by which a situation is re-established in which the order is in concordance with a number of subjects which is greater than the number of subjects with whom it is in discordance.

The idea underlying the principle of majority is that the social order shall be in concordance with as many subjects as possible and in discordance with as few as possible. Political freedom means agreement between the individual will and the collective will expressed in the social order. Consequently it is the principle of simple majority which secures the highest degree of political freedom that is possible within society. If an order could not be changed by the will of a simple majority of the subjects but only by the will of all (that means, unanimously), or by the will of a qualified majority (for instance, by a two-thirds or a three-fourths majority vote), then one single individual, or a minority of individuals, could prevent a change of the order. And then the order could be in discordance with a number of subjects which would be greater than the number of those with whose will it is in concordance.

Har han rätt? Är friheten (i betydelsen politiskt självbestämmande) störst när en enkel majoritet fattar de politiska besluten? Kanske, men frågan är om politiskt självbestämmande är den enda målvariabeln att beakta. Buchanan och Tullock menar t.ex. att även externa kostnader (dvs. kostnader av att beslut medborgarna ogillar fattas) bör tas med i kalkylen – och dessa är avtagande i den grad i vilken beslutsregeln är kvalificerad.

Written by Niclas Berggren

3 oktober 2009 at 7:19

Vad menas med allmänintresse?

Ofta förespråkas en viss politik med argumentet att den ligger i allmänintresset. Men vad menas egentligen med allmänintresse? Används inte detta ord i själva verket ofta för att maskera ett särintresse? Professor Paulo Pereira för ett resonemang* som jag tror kan hjälpa till att klargöra begreppen.

Pereira relaterar allmän- och särintresse till specifika resultat av föreslagen eller förd politik. Han skiljer på fyra typer av utfall:

  1. Paretoförbättringar (ingen förlorar och åtminstone någon får ökad välfärd);
  2. omfördelning som ökar välfärden netto (i regel: några individer förlorar och en stor, allmän grupp av individer får ökad välfärd)**;
  3. omfördelning som inte ökar välfärden netto (i regel: några eller många individer förlorar och små, specifika grupper av individer får ökad välfärd); och
  4. undermåliga utfall (ingen får det bättre och åtminstone någon får lägre välfärd).

Skulle man inte kunna se beslut som innefattar 1 och 2 som ett tillvaratagande av allmänintresset? (Därmed inte sagt att all omfördelning från några till många är exempel på ett allmänintresse, bl.a. därför att sådana åtgärder i vissa fall kan tänkas missgynna de flesta medborgare på sikt, i ett mer dynamiskt perspektiv.) Beslut som innefattar 3 skulle på motsvarande sätt kunna ses som ett tillfredsställande av ett särintresse (men givetvis kan en liten grupp förespråka ett allmänintresse). Beslut som innefattar 4, slutligen, tillgodoser varken allmän- eller särintresse.

Om denna kategorisering godtas (och den förutsätter förstås ett accepterande av nytta eller lycka som giltigt och praktiskt användbart mått på välfärd), blir den intressanta frågan: Hur kan den politiska processen utformas, dels institutionellt och dels i termer av politisk praxis, så att andelen besluten som ligger i allmänintresset maximeras? Och kan du ge exempel på särintressen som framställer sig som ett allmänintresse?

________________________

*Se Pereira, P. T. (2000). ”From Schumpeterian Democracy to Constitutional Democracy”. Constitutional Political Economy, 11(1): 69–86.
**Jämför med Kaldor-Hicks-kriteriet.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2009 at 18:19

Gud eller staten?

Niklas Ekdal i DN idag:

Är Sverige världens mest välmående samhälle därför att vi är så föga religiösa? Eller är vi föga religiösa därför att vi lever i världens tryggaste samhälle? För mig är det uppenbart att den sistnämnda tolkningen ligger närmast sanningen.

James Buchanan i ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum”:

For many, the state, as the collectivity, moved into the gap left by the demise of the church’s parental role. The individual who sought familylike protection, but who no longer sensed the presence of such protection in the church, or in God so embodied, found a substitute in the collectivity. The individual could feel that he or she “belonged” to the larger community and was necessarily dependent on that community. The death of God and the birth of the national state, and especially in its latter-day welfare state form, are the two sides of the coin of history in this respect.

Ja, det finns dilemman för en liberal ateist. Ska man föredra Skylla (en stor stat) eller Karybdis (livaktig religion)? Kan man tänka sig frånvaron av båda? Krävs då istället någon annan övergripande institution som ger individer trygghet och en känsla av sammanhang? Är tanken på autonoma utan en sådan institution orealistisk? Jag hoppas (delvis inspirerad av Nietzsche) inte det.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2009 at 7:55

Direktdemokrati och statens storlek

Folkomröstningar används sällan i Sverige, de förekommer bara på nationell nivå och de är rådgivande. Andra länder har gett en starkare ställning åt direktdemokratiska inslag i det politiska systemet, både i form av folkomröstningar och folkinitiativ. Vad har det för ekonomiska effekter? En ny studie av Lorenz Blume, Jens Müller och Stefan Voigt, ”The Economic Effects of Direct Democracy – A First Global Assessment”, publicerad i Public Choice, finner följande:

We find that total spending as well as spending on welfare is lower in countries with mandatory referendums, consistent with the previous literature. But we also find that countries with national initiatives appear to spend more and be more corrupt. Finally, budget deficits, government effectiveness, productivity and “happiness” appear unrelated to direct democracy.

Själv är jag öppen för en starkare ställning för folkomröstningar men är skeptisk till folkinitiativ, inte bara pga. nyss angivna resultat utan också pga. risken att majoriteter använder dem för att förtrycka minoriteter.

Se även ”Middag med professor Voigt”, ”Åklagarnas oberoende och korruption” och ”Konstitutioner styr mer än opinioner” samt Grundlagsutredningens förslag om  större möjlighet till kommunala folkomröstningar.

Written by Niclas Berggren

20 augusti 2009 at 7:27

Vad händer vid politiska mord?

Politiska mord väcker i regel fasa. Men spelar de någon större roll för den politiska utvecklingen? En ny studie, ”Hit or Miss? The Effect of Assassinations on Institutions and War”, publicerad i American Economic Journal: Macroeconomics, använder sig av en innovativ metod för att klargöra kausalitet och finner följande:

lincoln mördasWe find that assassinations of autocrats produce substantial changes in the country’s institutions, while assassinations of democrats do not. In particular, transitions to democracy… are 13 percentage points more likely following the assassination of an autocrat than following a failed attempt on an autocrat. Similarly, using data on leadership transitions …, we find the probability that subsequent leadership transitions occur through institutional means is 19 percentage points higher following the assassination of an autocrat than following the failed assassination of an autocrat.

Tror man sig kunna ändra ett demokratiskt system genom att mörda politiska ledare tycks man alltså ha felaktiga förväntningar. Däremot kan mord på diktatorer leda till förändringar i det politiska systemet. Här infinner sig detta etiska dilemma: om man kan döda en person för att rädda många andra, är det då etiskt acceptabelt att göra det? Om någon hade dödat Hitler 1939, hade du ansett det vara omoraliskt? Om man ger sig in på dylika funderingar blir frågan vilka effekter av ett mord som krävs för att ett mord ska kunna motiveras. Krävs att andra människoliv därigenom med stor säkerhet räddas, eller ”bara” att tillvaron förbättras för många, t.ex. genom införande av demokrati?

Se även ett tidigare inlägg om vad som bestämmer förekomsten av politiska mord.

Written by Niclas Berggren

19 augusti 2009 at 18:26

Irrationella trafikregler

Många trafikregler skapar stor ineffektivitet, i synnerhet tidsslöseri, utan att säkerheten ökar nämnvärt. Därför förespråkar jag en uppmjukning och, om så inte sker, att människor tar ”ta lagen i egna händer” och mjukar upp dem ändå. Två exempel på trafikregler som redan är uppmjukade och som vinner mitt gillande:

  • Att det numera i praktiken är fullt accepterat i Sverige att fotgängare går mot rött ljus, när de bedömer att det är säkert.
  • Möjligheten att som bilförare i USA få svänga till höger vid rött ljus, om man lämnar företräde.

cyklingOm man istället beivrar överträdelser av ett förbud att gå mot röd gubbe leder detta till att människor står och väntar, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Detta skapar stora aggregerade kostnader i termer av tidsförspillan och irritation. Och om man, som i Sverige, förbjuder bilar att svänga till höger vid rött ljus, innebär det likaså att en massa bilister står och väntar vid rött ljus, helt oavsett hur trafiksituationen ser ut. Även det skapar stora kostnader. Uppmjukade regler möjliggör för trafikanter att göra vettiga avvägningar, så att de, när trafiksituationen så tillåter, kan ta sig fram effektivt.

I linje med detta tänkande föreslår jag, utöver det jag just har nämnt, bl.a. följande:

  • Avskaffa ”zebralagen”, som tvingar bilister, cyklister i uppförsbackar och bussar med många passagerare att stanna ideligen, eftersom fotgängare går rakt ut i gatan utan hänsyn till trafiksituationen. Detta skapar ineffektivitet eftersom avvägningar om vem som bör ha företräde har ersatts av ett ”jag-har-rätt-att-gå-ut-i-gatan-oavsett-trafiksituation”-tänkande. Dessutom ökar olyckorna av detta, och trafiken blir ryckigare, vilket inte gynnar miljön.
  • Färre trafikljus och fler rondeller.
  • Tillåt cyklister att cykla på trottoarer, övergångsställen och mot trafiken på enkelriktade gator, under regeln lämna företräde och när trafiksituationen så tillåter.

Vad tycker ni om denna vision om ett mindre reglerat trafikliv? Och håller ni med om att personer som bryter mot dessa regler på ett ansvarsfullt sätt ska välkomnas, istället för att, som nu regelmässigt sker på tidningarnas insändarsidor, skällas ut av vardagsfascisterna? Därmed inte sagt att alla trafikregeler ska tas bort – det vore att gå från den ena ineffektiva hörnlösningen till den andra. Fram för trafik på den gyllene medelvägen!

Written by Niclas Berggren

8 augusti 2009 at 13:49

En konstitution för EU

Leif Lewin skriver om EU och påstår följande:

Varför är det så viktigt att enhällighetsregeln ersätts av majoritetsregeln? För det första av effektivitetsskäl. … För det andra leder enhällighetskravet till uppgörelser inom lyckta dörrar.

Detta är en ensidig analys. Förvisso finns det nackdelar med en enhällighetsregel, men det finns också fördelar. Optimum hittas någonstans mitt emellan enhällighet och enkel majoritet. Detta klargör James Buchanan och Gordon TullockThe Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy. Den optimala regeln är den som minimerar summan av två kostnader:

  • externa kostnader (C), dvs. kostnader av att beslut som man själv ogillar fattas;
  • beslutskostnader (D), dvs. kostnader för att komma fram till ett kollektivt beslut.

De externa kostnaderna är lägre ju mer inklusiv beslutsregeln här — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de noll, eftersom inget kollektivt beslut kan fattas som någon ogillar. Beslutskostnaderna är högre ju mer inklusiv beslutsregeln är — i hörnlösningen med krav på enhällighet är de extremt höga, eftersom alla måste vara överens och eftersom vissa alltid kan trilskas för att få förmånliga villkor. Lägger man ihop dessa båda kostnader får man kurvan i detta diagram:

Den optimala beslutsregeln är den som kräver att K/N av den beslutande församlingen röstar för ett förslag. Och det är som sagt osannolikt att detta uppfylls av den enkla majoritetsregeln. Intressant nog kom även den svenska nationalekonomen Knut Wicksell till den slutsatsen, vilket Buchanan bl.a. lyfter fram här.

För en annan analys av hur den europeiska konstitutionen bör se ut, se Friedrich Schneiders analys i ”Is a Federal European Constitution for an Enlarged European Union Necessary?” (gratisversion här), publicerad i Swiss Political Science Review. Där ges en rikare, mer institutionellt mångfasetterad demokratidiskussion än den som bjuds på DN Debatt idag.

Written by Niclas Berggren

2 augusti 2009 at 12:19

Friheten att skaffa barn

Var går frihetens gränser? John Stuart Mill anför i kapitel I av On Liberty att vi bör ha frihet att göra vad vi vill så länge detta inte skadar andra:

The object of this Essay is to assert one very simple principle, as entitled to govern absolutely the dealings of society with the individual in the way of compulsion and control, whether the means used be physical force in the form of legal penalties, or the moral coercion of public opinion. That principle is, that the sole end for which mankind are warranted, individually or collectively, in interfering with the liberty of action of any of their number, is self-protection. That the only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others.

Om vi accepterar denna ”skadeprincip” följer dock en implikation som sällan uppmärksammas, nämligen att det kan vara befogat att ifrågasätta friheten att skaffa barn. Professor David Benatar utvecklar i ”Reproductive Freedom and Risk”, publicerad i Human Reproduction, ett sådant argument. Hans syn:

The more risky and harmful procreation is, the less favourable the view we should take of it and the less tolerant we need be. Where procreation is only mildly unreasonable, we might simply desist from assisting reproduction. In worse cases, we might condemn it. In the most egregious cases, we might consider prohibiting or preventing it if this can successfully be achieved without the moral costs outweighing the benefits. The implication of the foregoing, I suggest, is that procreation that stands a high chance of serious harm should be actively discouraged and sometimes even prevented. This may sound harsh. However, if we do not tolerate the wilful or negligent endangerment or harm of others in other contexts, we should not indulge such conduct when it is procreative.

Jag misstänker att det finns åtminstone två förklaringar till att många motsätter sig denna typ av ifrågasättande av friheten att reproducera. Den ena är att begränsningar av denna frihet har använts på godtyckliga grunder under historien, vilket många med rätta finner frånstötande. Den andra är helt enkelt den starka biologiska impuls att skaffa barn som, bortom rationell analys, driver människor att ställa sig avvisande till varje form av ifrågasättande eller begränsning av reproduktion. Själv finner jag dessa båda förklaringar normativt svaga. En intressant diskussion att föra är hur informella och formella regelverk, praktiskt och konkret, skulle kunna förbättras, givet Benatars uppfattning.

Se även inläggen ”Är det moraliskt godtagbart att skaffa barn?””Bör nya människor skapas?” och ”Bättre att inte existera”.

Written by Niclas Berggren

21 juli 2009 at 18:23

Minskar en stor stat tillväxten?

Frågan är omdebatterad i den nationalekonomiska litteraturen, men den senaste studien, ”Government Size and Growth: Accounting for Economic Freedom and Globalization”, av Andreas Bergh och Martin Karlsson, accepterad för publicering i Public Choice, antyder följande för rika länder:

Government size robustly correlates negatively with growth. We also find some evidence that countries with big government can use economic openness and sound economic policies to mitigate negative effects of big government.

Studien kontroller till skillnad från tidigare studier för globalisering och institutionernas grad av marknadskonformitet samt använder sig av Bayesian Averaging over Classical Estimates (BACE) för att klargöra resultatens robusthet.

Sverige tycks exemplifiera att ett land med en stor stat kan växa relativt bra, så länge politiken i övrigt är marknadsbejakande. T.ex. har Sverige avreglerat och liberaliserat relativt mycket de senaste decennierna, vi har sänkt inflationen, och vi har en lång tradition av öppenhet (se vidare Andreas Berghs bok Den kapitalistiska välfärdsstaten). Frågan är: Skulle inte tillväxten öka ytterligare om statens storlek reducerades, i alla fall om vissa utgifter och skatter sänktes i kombination?

Written by Niclas Berggren

14 juli 2009 at 14:23

Konstitutioner styr mer än opinioner

I USA bestämmer varje delstat över sin egen äktenskapslagstiftning. Sju delstater har infört eller beslutat att införa könsneutral äktenskapslagstiftning; andra har infört konstitutionella förbud mot sådan lagstiftning. På vad beror dessa skillnader? En ny studie, ”Why State Constitutions Differ in their Treatment of Same-Sex Marriage”, antyder att de i hög grad beror på olika hårda regler för att ändra delstatskonstitutionen:

samesexIn every state that has a constitutional restriction against same-sex marriage, the amendment was passed by a popular vote. The conventional wisdom about allowing voter participation in such decisions is that they yield constitutional outcomes that reflect attitude differences across states. We reexamine the attitude-amendment relationship and find it to be weaker than expected. In particular, we show that states vary in the costs they impose on constituencies that desire constitutional change. Some states impose very low costs (i.e., a simple majority of voters is sufficient for change). Other states impose very high costs (i.e., substantial legislative and voter supermajoriries are requires). We find that variations in the legal status of same-sex marriage across US states is better explained by these variations in costs than they are by differences in public opinion.

Invånarna i en delstat som har infört ett konstitutionellt förbud mot könsneutral äktenskapslagstiftning behöver alltså inte i högre grad vara förespråkare av ett sådant förbud än invånarna i en delstat som inte har gjort det — de kan helt enkelt ha haft olika möjlighet att få sin vilja igenom pga. olika konstitutionella regler. Jag tycker att detta illustrerar tre saker:

  1. Folkomröstningar och, i synnerhet, folkinitiativ kan användas för att förtrycka minoriteter.
  2. Därför kan konstitutionella regler behövas som begränsar möjligheten för enkla väljarmajoriteter att direkt få sin vilja av genom.
  3. Det spelar roll för vilka politiska beslut som fattas, såväl i ekonomiska som i andra frågor, vilka de konstitutionella spelreglerna är.

Se även statsvetaren Erik Mobergs analys i ”Positive and Normative Aspects of Direct Democracy”.

Written by Niclas Berggren

7 juli 2009 at 7:52

Neoliberalismens attraktionskraft

Michel Foucault var fascinerad av en av efterkrigstidens liberalismer, den han kallade neoliberalism. Särskilt fann han det intressant att denna liberalism, även om den bejakade marknadsekonomin, fann staten viktig som fastställare av ett regelverk. Marknadens sätt att fungera ses alltså här inte som ”naturligt” utan som artificiellt och som ett resultat av socialt konstruerade institutioner. I ”What Does Foucault Think Is New about Neo-Liberalism?” skriver John Protevi:

Classical liberals want the market to be a free natural zone where government can’t interfere, precisely to let the invisible hand provide for social benefits from individual self-interest. There’s a whole anthropology here of the natural homo economicus as only an abstraction from concrete man living in civil society, of which the juridical subject is another abstraction. But the important thing for classical liberals, ignored by the neoliberals, is the Smithian analysis of moral sentiments and the need for government to provide the moral framework that the market erodes. So the classical liberal formula is ”protect the market from government in order to allow social benefits from natural exchange.” The neoliberals say we must proceed on two paths: (1) we must have government intervention at level of conditions of market in order (2) to spread the enterprise form throughout the social fabric. So the neoliberal formula here is ”use government to change society to constitute an artificial and fragile mark.”

Själv anser jag att Foucault (och Protevi) överdriver skillnaden mellan den klassiska och den nya liberalismen. Även i den gamla finns ett institutionellt perspektiv, även om det blir mer uttalat i den nya. Det man kan lägga till är att det finns olika uppfattningar om hur regelverk som befrämjar ekonomisk utveckling bäst etableras. Foucaults konstruktivistiska perspektiv, som t.ex. återspeglas hos de tyska ordoliberalerna, kritiseras av Hayek, som istället i Law, Legislation, and Liberty betonar ”spontana ordningar”, dvs. evolutionärt framvuxna regelverk, som överlägsna mänskliga konstruktioner.

Se även de tidigare inläggen ”Vad är liberalism?”, ”Vad menas med nyliberalism?” och ”Är liberalismen en attityd?”.

Written by Niclas Berggren

28 juni 2009 at 16:01

Den rationella marknaden

Den beteendeekonomiska forskningen identifierar fall av individuell irrationalitet: ekonomiska aktörer präglas ofta av olika kognitiva imperfektioner i sitt beslutsfattande. Ekonomipristagaren Vernon Smith har emellertid påpekat att irrationalitet på individnivå inte behöver leda till ”irrationalitet” på makronivå:

Why is it that human subjects in the laboratory frequently violate the canons of rational choice when tested as isolated individuals but, in the social context of exchange, institutions serve up decisions that are consistent (as if by magic) with predictive models based on individual rationality?

list

Professor John List

Smiths resonemang får stöd i studien ”The Market: Catalyst for Rationality and Filter of Irrationality” av John List och Daniel Millimet, publicerad i B. E. Journal of Economic Analysis & Policy:

Using field experimental data gathered from more than 800 experimental subjects, we find evidence that the market is a catalyst for this type of rationality. The study then focuses on aggregate market outcomes by examining empirically whether individual rationality of this sort is a prerequisite for market efficiency. Using a complementary field experiment, we gathered data from more than 380 subjects of age 6-18 in multi-lateral bargaining markets at a shopping mall. We find that our chosen market institution is a filter of irrationality: even when markets are populated solely by irrational buyers, aggregate market outcomes converge to the intersection of the supply and demand functions.

Resultat som dessa antyder att man bör undvika att alltför snabbt dra slutsatsen att förekomst av individuell irrationalitet gör marknadsprocessen ”irrationell” och att den därför behöver styras, i alla möjliga sammanhang, av detaljerade statliga regleringar. Man bör inte stirra sig blind på mikroresultat i isolering, med andra ord, utan också se på hur individer i interaktion under vissa allmänna institutioner kan bete sig som om de vore rationella, med ”goda” makroutfall.

Tips: Café Hayek.

Written by Niclas Berggren

23 juni 2009 at 7:36

Ska intellektuellt ägande skyddas?

Magnus Wiberg hävdar följande:

Med utgångpunkt från ovan anförda exempel och nationalekonomisk forskning menar jag att den intellektuella äganderätten inte är nödvändig för att öka mängden innovationer.

Hans slutsats får stöd av tre artiklar i maj-numret av American Economic Review:

  • spinning jenny”A Model of Discovery” av Michele Boldrin och David Levine: ”Overwhelming empirical evidence shows that strengthening patents has little, or no, positive effect on innovation, which is most puzzling for standard theory. We argue that, even if it ‘looks like’ there is a fixed cost of creation, in fact there is none. We argue instead that the discovery activity is best represented by a decreasing returns technology in which the first few units of new knowledge are so valuable that, for a while, they are optimally invested in producing further knowledge instead of making copies of themselves or producing consumption.”
  • ”The Empirical Impact of Intellectually Property Rights on Innovation: Puzzles and Clues” av Josh Lerner: ”This paper examined the impact of changes in patent policy on innovation. Rather than analyzing a single case, I studied 177 of the most significant shifts in patent policy across 60 countries and 150 years. Adjusting for the change in overall patenting, the impact of patent protection–enhancing shifts on applications by residents was actually negative.”
  • ”Intellectual Property Rights, the Industrial Revolution, and the Beginnings of Modern Economic Growth” av Joel Mokyr: ”The importance of the patent system in the British Industrial Revolution has to be scaled down. Inventors were not all motivated primarily by a desire to maximize income income … Much of the reward was indirect, through ‘honor,’ which was clearly a reflection of the importance of signaling and reputation in this world. Nor can we altogether rule out any role for altruism, as well as a direct utility from being able to solve hard problems—what could be termed the ‘crossword puzzle’ motive.”

Det förefaller alltså tveksamt om den intellektuella äganderätten bidrar till innovationer och ekonomisk utveckling. Det finns t.o.m. tecken på en negativ effekt.

Se även de tidigare inläggen ”Splittring om fildelning” och ”Behövs upphovsrätt för musik?” samt Jesper Roine i denna fråga.

Written by Niclas Berggren

18 juni 2009 at 15:05

Privatisering blir bra om konkurrensen ökar

Ökar privatiseringar välståndet? En ny studie, ”Privatization, Deregulation, and Capital Accumulation”, publicerad i Southern Economic Journal (preliminär gratisversion här), antyder att det beror på:

In this paper, we study how the privatization and deregulation of intermediate goods industries influence capital accumulation. Our model is solved under three alternative scenarios: (i) the intermediate sector is composed of a public monopoly under government control; (ii) the intermediate sector is dominated by a private monopoly; and (iii) the intermediate sector is competitive. The comparison of these models suggests that the income benefits of state-to-market transitions are mostly due to increased competition on the deregulated market and that the privatization of state enterprises is not likely to generate significant changes in the economy when the public monopoly is replaced by a private monopoly. We find that elimination of monopoly rights can increase aggregate income significantly.

Detta är ett resultat som jag tyvärr tror att en del marknadsvänliga politiker inte helt har förstått sig på. Det förefaller inte ovanligt att privatisera och att låta privata monopol ta över verksamheten, istället för att möjliggöra fritt inträde och konkurrens. Det finns även empiriska belägg från telekomområdet för att säkerställande av konkurrens, snarare än ägarformen i sig, är central för att fördelar av privatisering ska realiseras. Faran med att privatisera utan att säkerställa konkurrens är att privatisering får dåligt rykte och att offentliga monopol i förlängningen bibehålls, vilket förstås implicerar utebliven konkurrens och därigenom en sämre inkomstutveckling.

Se även Henrik Jordahls forskningsöversikt ”Privat och statligt ägande: Vad säger forskningen?” samt de tidigare inläggen ”Ska staten inte köpa privata företag?””Hur kan fisken räddas?” och ”Propaganda om privatisering”.

Written by Niclas Berggren

21 maj 2009 at 6:13

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: