Nonicoclolasos

Archive for the ‘kärlek’ Category

Kärlek som svaghet

Adam Smith nämner i The Theory of Moral Sentiments något som får mig att tro, att de mindre civiliserade kan ha mycket tilltalande insikter:

The weakness of love, which is so much indulged in ages of humanity and politeness, is regarded among savages as the most unpardonable effeminacy.

Written by Niclas Berggren

30 juni 2011 at 15:54

Publicerat i kärlek

Piller som skapar kärlek

Kärleksdrycker har vi hört talas om (i operans värld t.ex. i Tristan und Isolde samt i L’elisir d’amore). Kärlekspiller är en mer modern variant, och i ”Parental Love Pills: Some Ethical Considerations” analyseras om piller som ger upphov till föräldrakärlek gentemot barn är etiskt acceptabla. Den främsta oron tycks vara att sådan kärlek inte skulle vara autentisk och, därför, mindre bra eller inte bra alls för barnen. Som soma-entusiast har jag svårt att förstå denna typ av invändning, av två skäl. Dels kan en förälder vilja älska ett barn utan att kunna det, och om ett piller kan orsaka den kärlek som eftersträvas tycks det mig som om kärleken emanerar från en autentisk vilja till omsorg om barnet. Att själva känslans praktiska uppkomst sker på kemisk väg ser jag som irrelevant. Dels är min egen syn att autenticitet i sig är ointressant som etiskt kriterium. Om utfallet blir bra spelar själva motivationen bakom det ingen roll. Jag delar av dessa huvudsakliga skäl slutsatsen i uppsatsen:

In this paper, I argued that pharmacologically-induced parental love can satisfy reasonable conditions of authenticity. I also explained why someone might want to take such a pill, and I claimed that inducing parental love pharmacologically need not promote narcissism or result in self-instrumentalization, although I recognize that these are significant concerns.

Fram för kärlekspillren!

Written by Niclas Berggren

30 juni 2011 at 5:11

Publicerat i barn, etik, kärlek, medicin

En Schelling-inspirerad individualist

Jag har individualistiska och atomistiska personlighetsdrag. Jag tycker om ensamhet, autonomi och frihet. Det slog mig idag att en metod jag använder för att upprätthålla ett liv i enlighet med dessa djupa preferenser (och som bl.a. formuleras av Thomas Schelling i Micromotives and Macrobehavior) är att undvika situationer där jag inte förmår stå emot (intern eller extern) press att handla på annat sätt.

Två exempel:

  1. Socialt umgänge: Eftersom jag ogillar stereotyp social samvaro, särskilt av den typ som har med helger att göra, ser jag ofta till att hålla mig ensam när andra umgås. Jag bestämmer t.ex. helst inte att jag ska besöka familj eller vänner på Midsommarafton — för gör jag det vet jag att den sociala pressen blir så stark, att jag kommer att delta i dans och sillätande under en halv dag, trots att jag inte alls trivs med den typen av aktivitet. Givet att jag befinner mig där, i den sociala kontexten, är det bästa för mig att delta, för att undvika att göra andra besvikna, men ännu större nytta erhålls om jag inte befinner mig i denna kontext till att börja med.
  2. Kärlek: Jag har förkastat den romantiska kärleken, men anledningen till det är inte att jag inte kan uppleva romantisk kärlek utan att jag inte vill uppleva romantisk kärlek. Romantisk kärlek är begränsande och bindande på ett sätt som gör mig olycklig, men jag vet att om jag börjar utforska den, genom att dejta och rent allmänt vara öppen för den, kommer den att drabba mig. Då, i den situationen, kommer jag uppleva det som om det bästa är att bejaka den — den interna pressen, känslorna, ”tvingar” mig — men jag vet att jag blir olycklig efter ett tag, och därför är det allra bäst att inte försätta sig i den typ av situation där romantisk kärlek kan blomstra. Att säga och skriva — ja, att proklamera — att jag har förkastat den romantiska kärleken är en del i att minimera risken för att den romantiska kärleken slår sina klor i mig.

Detta ser jag som rationella försök att inse sin egen irrationalitet i vissa situationer och att mota bort den. Bara för att man har en tendens att bete sig irrationellt ibland innebär inte det att det inte går att inse det och utveckla sätt att förbättra sitt beslutsfattande och handlande.

Tillämpar du också denna typ av strategi på något område? Berätta gärna.

Se även ett antal tidigare inlägg om min syn på atomism.

Written by Niclas Berggren

24 juni 2011 at 11:56

Blommor och romantik

Är du en man som önskar vinna en dams hjärta? Vetenskapen kan ge dig lite hjälp på traven. I ”‘Say It with Flowers’: The Effect of Flowers on Mating Attractiveness and Behavior”, publicerad i Social Influence, rapporteras:

In two experiments we show that women’s perception of male attractiveness and their potential mating behavior are positively affected by simple exposure to flowers. In Study 1 women who were exposed to flowers while they watched a video of a man perceived the man to be more attractive and sexier. They also reported being more inclined to accept a date from him. In Study 2 women who were exposed to flowers responded more favorably to an explicit solicitation from a male confederate in a subsequent interaction. The results show that the simple exposure to flowers had a significant effect on women’s perception of mating attractiveness and behavior.

Glöm för allt i världen inte att inhandla en fin blombukett!

Written by Niclas Berggren

13 juni 2011 at 15:40

Kärlek och förnuft

Jag förkastar den romantiska kärleken (men inte andra typer av kärlek) på förnuftsmässiga grunder. Motsägs det av argumentationen i ”In Defense of the No-Reasons View of Love”?

I argue that although we can try to explain why we love, we can never justify our love. Love is neither based on reasons, nor responsive to reasons, nor can it be assessed for normative reasons. Love can be odd, unfortunate, fortuitous, or even sadly lacking, but it can never be fitting or unfitting. We may have reasons to act on our love, but we cannot justify our loving feelings. Shakespeare’s Bottom is right: ”Reason and love keep little company together now-a-days.” Indeed, they keep none and they never kept any: there are no justifying reasons for love.

Nej, jag tror faktiskt att jag instämmer. Upplever man kärlek så gör man; upplever man inte kärlek gör man det inte; och det finns ingen anledning att berömma eller klandra vare sig det ena eller andra. Mitt eget resonemang är ett personlig konsekvensresonemang: jag bedömer att det för mig leder till ett lyckligare liv att säga att jag förkastar den romantiska kärleken och att i övrigt bete mig på ett sätt som minimerar sannolikheten för att den romantiska kärleken drabbar mig. Om den däremot drabbar mig, så gör den det, och det är inget normativt felaktigt i sig.

Written by Niclas Berggren

6 juni 2011 at 5:23

Skatornas vän

Jag har länge förundrats över hur fientliga många är mot skator. ”Schas, bort, den här fågelmaten ska småfåglarna äta” — som om skatornas väl och ve är ointressant. Låt dem svälta. Nå, jag blev därför glad över att läsa följande, av Frank Skinner:

I salute magpies. If I see a magpie on its own, even if there are loads of people around, I salute. Often a subtle salute, which looks like I’m checking my hair, but I know and the magpie knows, so that’s all right.

Written by Niclas Berggren

20 april 2011 at 15:13

Publicerat i djur, känslor, kärlek

Kärlek i hjärnan

Styrs romantiska känslor på samma sätt i hjärnan för kvinnor och män samt för heterosexuella och homosexuella? Den fMRI-baserade studien ”The Brain Reaction to Viewing Faces of Opposite- and Same-Sex Romantic Partners”, publicerad i PLoS ONE, har undersökt den saken:

We pursued our functional magnetic resonance imaging (fMRI) studies of the neural correlates of romantic love in 24 subjects, half of whom were female (6 heterosexual and 6 homosexual) and half male (6 heterosexual and 6 homosexual). We compared the pattern of activity produced in their brains when they viewed the faces of their loved partners with that produced when they viewed the faces of friends of the same sex to whom they were romantically indifferent. The pattern of activation and de-activation was very similar in the brains of males and females, and heterosexuals and homosexuals. We could therefore detect no difference in activation patterns between these groups.

Ibland sägs att kärleken är ett fenomen som finns utan att det vetenskapligt kan beläggas. Det synsättet förefaller tveksamt, mot bakgrund av forskning av detta slag. Rent vetenskapligt verkar det finnas tecken på att kärleken finns i form av aktiverade områden i hjärnan och att den dessutom är av liknande karaktär, oavsett kön och läggning på de inblandade.

Written by Niclas Berggren

7 mars 2011 at 15:12

Publicerat i biologi, forskning, kärlek

Egoistisk kärlek

I morgon är det Alla hjärtans dag eller Valentine’s Day. Så passande då att ta del av Ayn Rands analys (i Playboy!) av kärlekens väsen:

When you are in love, it means that the person you love is of great personal, selfish importance to you and to your life. If you were selfless, it would have to mean that you derive no personal pleasure or happiness from the company and the existence of the person you love, and that you are motivated only by self-sacrificial pity for that person’s need of you. I don’t have to point out to you that no one would be flattered by, nor would accept, a concept of that kind. Love is not self-sacrifice, but the most profound assertion of your own needs and values. It is for your own happiness that you need the person you love, and that is the greatest compliment, the greatest tribute you can pay to that person.

Det är inte så vanligt att se på kärleken på detta sätt, även om det inte är helt förvånande för en person som har författat en bok med titeln The Virtue of Selfishness. Läs lite mer om Rands syn på kärlek här (och lite mer om min syn på kärlek här).

Written by Niclas Berggren

13 februari 2011 at 14:55

Publicerat i egoism, filosofi, kärlek

Nästan Gud

Igiturs formuleringar om nyckelben har förföljt mig. Läs dem! Ta dem till er! Låt dem beröra er! Låt mig här återge något annat han skriver, också det helt sant:

Och på tåget, den här juldagen, är Birgit Nilssons “In Questa Reggia” så nära perfektion människan kan komma utan att bli Gud.

Lyssna själva:

Written by Niclas Berggren

30 december 2010 at 15:27

Publicerat i genier, idoler, kärlek, musik, opera, poesi

Hedonistisk proklamation

Ska man välja romantisk kärlek, som innefattar bindning till en annan människa, eller frihet att i varje stund njuta av livet i enlighet med egna preferenser? I Verdis opera La Traviata tar Violetta (åtminstone tillfälligtvis) ställning för det senare. I arian ”Sempre libera” sjunger hon (i engelsk översättning):

Free and aimless I must flutter
From pleasure to pleasure,
Skimming the surface
Of life’s primrose path.
As each day dawns,
As each day dies,
Gaily I turn to new delights
That make my spirit soar.

Som läsare av denna blogg vet, är detta ett budskap i min smak. Här framförs arian av den fantastiska bel canto-sopranen Mariella Devia:

Det hela utvecklar sig sedan lite annorlunda. Violetta kan inte värja sig från Alfredo, och det slutar som det slutar. Om hon bara hade hållit fast vid sitt hedonistiska manifest…

Se även inläggen ”Förstörd av kärlek” och ”Hedonistiskt manifest”.

Written by Niclas Berggren

12 december 2010 at 18:55

Årets filmfestival

Som vanligt har jag deltagit i Stockholms Filmfestival, och som vanligt har jag kunnat ta del av ett ypperligt utbud av filmer. Totalt blev det 14 stycken i år. De tre bästa var:

  • Les amours imaginaires (Hjärtslag): en kanadensisk film om skönhet, vänskap och (frustrerad och konfliktfylld) kärlek. Bör inte den romantiska kärleken förkastas?
  • Submarino: en dansk film om hur barn skadas av destruktiva föräldrar. Bör inte fler barn inte komma till världen?
  • Holy rollers: en amerikansk film om knarksmugglande ortodoxa judar. Bör inte fördomen att religiösa är mer pålitliga än andra överges?

Estetiken i Les amours imaginaires fångas i detta minutlånga klipp:

Se även de tidigare inläggen ”Filmfestival”, ”Filmer med implikationer för livet” och ”Ovanligt hus”.

Written by Niclas Berggren

28 november 2010 at 15:17

Publicerat i barn, brottslighet, estetik, film, kärlek

Kärlek kan leda till död

Jag är starkt berörd av Benjamin Brittens sista kantat Phaedra (och har citerat en textrad där ur i flera tidigare inlägg). Dess tema, om förbjuden kärlek och död, är mycket starkt; Brittens musik, med inspiration från Bali, är därtill magisk. Min favoritsångerska i rollen är Dame Janet Baker (för vilken det skrevs och som sjunger i denna fantastiska inspelning); här kan Ann Murray höras:

Se upp för kärleken!

Se även inläggen ”Förstörd av kärlek” och ”Dödlig kärlek”.

Written by Niclas Berggren

17 november 2010 at 15:44

Publicerat i död, genier, idoler, kärlek, musik, normer

Tips för personer med distansförhållande

I denna moderna tid, med stor mobilitet, är det inte ovanligt med distansförhållanden. Hur klarar man av ett sådant? Davey Wavey ger viktiga råd:

Om du vill köpa den produkt Davey Wavey framhåller som väsentlig, kan du finna mer information här (NSFW).

Written by Niclas Berggren

14 oktober 2010 at 16:29

Publicerat i kärlek

Bunden av äktenskapet

Charles Darwin funderade, före sitt frieri, på äktenskapets för- och nackdelar. Jag känner så väl igen mig i hans sätt att resonera om nackdelarna. Vad talar enligt honom för att inte gifta sig?

Freedom to go where one liked— choice of Society & little of it. — Conversation of clever men at clubs— Not forced to visit relatives, & to bend in every trifle.— to have the expense & anxiety of children—perhaps quarelling— Loss of time. — cannot read in the Evenings— fatness & idleness— Anxiety & responsibility— less money for books &c— if many children forced to gain one’s bread.— (But then it is very bad for ones health to work too much) Perhaps my wife wont like London; then the sentence is banishment & degradation into indolent, idle fool—

Så har jag också förkastat den romantiska kärleken. Jag vill inte bindas till social verksamhet jag ogillar. Tiden är knapp; det gäller att fylla den med lyckobringande verksamheter, vilka för mig endast går att realisera i en situation av autonomi.

Tips: Tyler Cowen.

Written by Niclas Berggren

28 september 2010 at 14:56

Publicerat i autonomi, äktenskap, kärlek

En vädjan om en dröm

Jag har, trots min anti-romantiska hållning, varit förtjust i denna sång, alltsedan jag första gången hörde den i filmen Beautiful Thing. Här framförd av Kevin McHale från Glee:

Written by Niclas Berggren

9 september 2010 at 15:41

Publicerat i kärlek, musik

Bittert kärleksbudskap

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

5 juli 2010 at 17:50

Publicerat i kärlek

Effekten av romantisk musik

Vi människor påverkas av både det ena och det andra, däribland musik. Den nya studien ”‘Love Is In the Air’: Effects of Songs with Romantic Lyrics on Compliance with a Courtship Request”, publicerad i Psychology of Music, finner följande:

An experiment was carried out where 18—20-year-old single female participants were exposed to romantic lyrics or to neutral ones while waiting for the experiment to start. Five minutes later, the participant interacted with a young male confederate in a marketing survey. During a break, the male confederate asked the participant for her phone number. It was found that women previously exposed to romantic lyrics complied with the request more readily than women exposed to the neutral ones.

Se där! Det gäller att sätta på rätt musik när man vill få romantisk respons hos andra (i studien användes den mycket romantiska sången ”Je l’aime à mourir”). Tidigare forskning visar att musik med prosocial text ökar dricksbeloppen på restauranger och empatin för andra. Musikvalet är alltså inte helt oviktigt.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

2 juli 2010 at 5:23

Beundran på avstånd

Jag tilltalas av olika slags kärlek. Den vanligaste är attraktionskärleken (ofta riktad mot simpojkar). Den uttrycks väl i denna haiku:

He’s back – my heart leaps!
I admire him from afar.
Impossible dreams.
Nick

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

31 maj 2010 at 14:11

Publicerat i kärlek, poesi

Ett samhälle med kärlek

Wiliam Bolcom har komponerat en underbar liten sång, ”Amor”, om hur skönhet och kärlek kan transformera en stad — t.o.m. de religiösa! Läs texten och lyssna på detta framförande av Raeeka Shehabi-Yaghmai:

Written by Niclas Berggren

17 april 2010 at 5:28

Publicerat i humor, kärlek, musik

Ny kärlek

Written by Niclas Berggren

7 april 2010 at 11:37

Publicerat i känslor, kärlek

Är mödrar beredda på homosexuella barn?

När mammor ser sina små barn växa upp, tänker de då tanken att de kan vara homosexuella? En ny studie, ”Normalizing Heterosexuality: Mothers’ Assumptions, Talk, and Strategies with Young Children”, publicerad i American Sociological Review, rapporterar:

The data suggest that most mothers, who are parenting in a gendered and heteronormative context to begin with, assume that their children are heterosexual, describe romantic and adult relationships to children as only heterosexual, and make gays and lesbians invisible to their children. Those who consider that their children could some day be gay tend to adopt one of three strategies in response: Most pursue a passive strategy of ”crossing their fingers” and hoping otherwise. A very few try to prepare their children for the possibility of being gay. A larger group, primarily mothers from conservative Protestant religions, work to prevent homosexuality.

Med tanke på att tidigare forskning visar att unga homosexuella mår dåligt av att osynliggöras och problematiseras, är det beklagansvärt att det är mycket få mödrar som har en öppen, bejakande och stödjande inställning till barns eventuella homosexualitet. Jag hoppas att du som är förälder och läser detta börjar fundera på att ha en sådan inställning, likt Karl Lagerfelds mor eller denna mamma:

Written by Niclas Berggren

25 mars 2010 at 11:32

Kärlek på en buss

Vi minns nog alla några av våra tidiga romanser: när vi som barn började undra vad det betydde att få en varm, diffus känsla inför en annan människa. Här är en söt kortfilm, Love Trip, som handlar om just detta.

Written by Niclas Berggren

7 mars 2010 at 20:54

Publicerat i kärlek

Vad vill du ha till frukost, älskling?

Written by Niclas Berggren

28 februari 2010 at 17:49

Publicerat i kärlek

Berörande film om kärlek

Jim ser George för första gången: kärlek vid första ögonkastet

Jag såg häromdagen filmen A Single Man, modeskaparen Tom Fords regidebut. Estetiken i filmen var föga förvånande enastående. Men det som berörde mest var de intensiva känslor som porträtterades, såväl av kärlek som av lidande (och hur de två hänger ihop). En scen gjorde mig tårögd av upprördhet. (Varför berörs man känslomässigt av fiktion egentligen?) Scenen bestod av ett telefonsamtal till huvudpersonen George från en kusin till hans partner Jim. Kusinen ringde för att berätta att Jim hade dött i en bilolycka nära föräldrahemmet, där han var på besök. När George, chockad av plötslig sorg, frågade när begravningen skulle äga rum, så att han kunde köpa en flygbiljett, fick han svaret att begravningen endast var för familjen. Sexton år av kärlek tillsammans betydde inget för ”familjen”. Fascism i vardagen.

Här kan man se filmens trailer:

Filmen bygger på en bok av Christopher Isherwood, som precis som George var en engelsman i Californien som älskade och älskades av en yngre amerikansk man. (Jag har just beställt boken.) En annan berörande film, om man nu är sugen på sådana, är dokumentären om Isherwood och hans partner, Chris & Don: A Love Story. Den gjorde mig också tårögd, men mer av ömhet än av upprördhet.

Written by Niclas Berggren

24 februari 2010 at 6:34

Rafael Nadal i popvideo

Jag blir avundsjuk på Shakira!

Written by Niclas Berggren

20 februari 2010 at 17:49

Publicerat i kärlek, musik, sport

Film om social kontroll

Den tyska filmen Det vita bandet handlar om människorna i en liten by för knappt 100 år sedan. Byn präglas av rigida hierarkier, social kontroll och en nästan pervers straffmentalitet. På toppen står en exploaterande baron, en fascistisk präst (som påminner starkt om biskopen i Fanny och Alexander) samt en elak läkare. Från tidiga år tuktas barnen att lyda. Minsta avsteg straffas hårt, såväl psykiskt som fysiskt. Religionen är en central del i detta: indoktrinering om synd och skam är en integrerad del av uppfostran, även i skolan, där konfirmationsundervisning bedrivs. Denna tortyrkammare lyckas inte med sina uttalade föresatser: att få fram oklanderliga nya medborgare. Barnen skadas, förvrids och blir kopior av sina föräldrar. Förtryckets komplicerade psykologi och dynamik illustreras väl. Istället för kärlek och värme skapas grymhet.

Filmen påminde mig åter om hur oerhört glad jag är över att leva i det moderna samhället, präglat av respekt för barn, av social frihet, individualism och autonomi samt av valmöjligheter i fråga om alla typer av relationer, intressen och yrkesval. Den påminde mig därvidlag också om varför jag starkt ogillar konservatismen som ideologi, med dess betoning just av hierarki, ordning och kollektivets primat, gärna med vidskeplig grund (religion, fördomar, tabun), om så anses krävas. Mot allt detta står den liberala idén om atomistisk sammanhållning och den av nationalekonomer ofta framhållna idén om frivillig interaktion människor emellan.

Här finns en trailer. Filmen visas just nu på biografen Zita i Stockholm. A must-see.

Se även inläggen ”Frihet kontra familj och småstad”, ”Trånga små själar” och ”Kom inte för nära”.

Lyckogap mellan makar hotar äktenskapet

Äktenskap tros nog i de flesta fall ge lycka. Dock visar det sig att makar kan vara olika lyckliga – det är inte ovanligt med lyckogap makar emellan. Sådana gap ska man dock se upp för om man vill hålla äktenskapet vid liv, enligt den nya studien ”You Can’t Be Happier than Your Wife: Happiness Gaps and Divorce”:

We find that a happiness gap between spouses in any given year is positively associated with the likelihood that a separation occurs in the following year. In order to mitigate concerns about reverse causation, we show that even a happiness gap in the first year of marriage (for couples who were surveyed during their first year of marriage) increases the risk of a separation in any of the subsequent years in which individuals are observed. We interpret this finding as resulting from an aversion to unequal sharing of well-being inside couples.

Det visar sig vidare att effekten främst uppkommer när det är kvinnan som är mindre lycklig än mannen. Kan ett tips till lyckliga män med mindre lyckliga fruar vara att försöka överföra och dela med sig av sin lycka? Att ta hand om städningen, att köpa med sig blommor hem då och då, att bjuda på överraskningsresa till en storstad?

Written by Niclas Berggren

1 januari 2010 at 15:11

Kärlek, sex och vänskap

Edmund White beskriver två olika sätt (från 1970-talet) att förhålla sig till kärlek, sex och vänskap, i City Boy (s. 277):

It was as if the three elements (love, sex, friendship) that straight people centered on one other person we gays distributed over several people and this distribution was a more solid form than companionate marriage.

Den syn han menar är typisk för homo-gays är också min syn. Det är i mina ögon märkligt att tro att en person kan ha komparativa fördelar i att tillfredsställa alla ens behov. Kanske kan strejta låta sig inspireras av denna ”kompartmentaliserade” syn, liksom homo-gays kan låta sig inspireras av det monogama idealet. Numera har vi ju t.ex. könsneutral äktenskapslagstiftning och allt. Låt var och en bli salig på sin fason. Att kunna hitta sitt eget ideal, oavsett sociala normer, tror jag är viktigt för salighetens uppnående.

Written by Niclas Berggren

6 december 2009 at 12:13

Publicerat i kärlek, lycka, normer, sex, vänskap

Poeter i Piteå

Så gulligt! Killar på industriprogrammet på en skola i Piteå har skrivit kärleksdikter. Ett exempel läses i detta tv-inslag.

Tips: Bengt Held.

Written by Niclas Berggren

6 december 2009 at 4:58

Att vara oersättlig

En bra strategi för att få stanna kvar på och få en stark position på sitt jobb kan vara att göra sig oersättlig. Vilken arbetsgivare vill bli av med någon som är central för en god verksamhet? Detsamma kan gälla i relationer. Tror man att man är oersättlig kan det leda till en avslappnad inställning till relationen; tror man att man är ersättlig kan det leda till oro och påverka beteendet. En ny studie, ”Becoming Irreplaceable: How Comparisons to the Partner’s Alternatives Differentially Affect Low and High Self-Esteem People”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, finner stöd för detta:

kärlekspar

It is proposed that people are motivated to feel hard to replace in romantic relationships because feeling irreplaceable fosters trust in a partner’s continued responsiveness. By contrast, feeling replaceable motivates compensatory behavior aimed at strengthening the partner’s commitment to the relationship. A correlational study of dating couples and two experiments examined how satiating/thwarting the goal of feeling irreplaceable differentially affects relationship perception and behavior for low and high self-esteem people. The results revealed that satiating the goal of feeling irreplaceable increases trust for people low in self-esteem. In contrast, thwarting the goal of feeling irreplaceable increases compensatory behaviors meant to prove one’s indispensability for people high in self-esteem.

Man kan förstås tänka sig att den som går runt och oroar sig över att ersättas också mer sannolikt, på grund av det, riskerar att dumpas. Vem är intresserad av någon som inte visar tillit och som medvetet försöker framhäva sig själv som viktig och oersättlig? Samtidigt har jag svårt att förstå dem som uppvisar mer eller mindre obetingad tillit till en partner, så till den grad att de i vigselceremonier lovar evig trohet. Något sådant löfte skulle jag aldrig kunna uttala – och det tycks mig som att många som uttalar det gör det på basis av romantiska illusioner (som då förvisso i sig kan te sig attraktiva, då de innefattar att kärleken gör en oersättlig). Är inte den bästa grunden för en relation en stabil men betingad tillit: inte så att man går runt och ängsligt oroar sig och försöker visa sig viktig, men inte heller så att man tror att relationen består för evigt oavsett vad man gör? Då kanske man maximerar sannolikheten för fortsatt relation. Men vad vet jag om romantisk kärlek?

Written by Niclas Berggren

22 november 2009 at 17:39

Vänskapens företräde

edmundJag har förkastat den romantiska kärleken och sätter vänskapen högst. Edmund White uttrycker det väl, i City Boy (s. 118):

Love is a source of anxiety until it is a source of boredom; only friendship feeds the spirit. Love raises great expectations in us that it never satisfies; the hopes based on friendship are milder and in the present and they exist only because they have already been rewarded. Love is a script about just a few repeated themes we have had a hard time following, though we make every effort to conform to its tone. Friendship is a permis de séjour that enables us to go anywhere and do anything exactly as our whims dictate.

Se även inläggen ”Vänskap”, ”Förstörd av kärlek” och ”Dödlig kärlek”.

Written by Niclas Berggren

6 november 2009 at 5:18

Publicerat i kärlek, litteratur, vänskap

Kärlek kontra sex

Jag har hört sägas att män tänker på sex var och varannan minut. Jag vet inte om det stämmer, men en ny studie, ”Why Love Has Wings and Sex Has Not”, publicerad i Personality and Social Psychology Bulletin, finner i vilket fall att kärlek och sex påverkar vårt tänkande:

This article examines cognitive links between romantic love and creativity and between sexual desire and analytic thought based on construal level theory. It suggests that when in love, people typically focus on a long-term perspective, which should enhance holistic thinking and thereby creative thought, whereas when experiencing sexual encounters, they focus on the present and on concrete details enhancing analytic thinking. Because people automatically activate these processing styles when in love or when they experience sex, subtle or even unconscious reminders of love versus sex should suffice to change processing modes. Two studies explicitly or subtly reminded participants of situations of love or sex and found support for this hypothesis.

Oj då. Jag som har förkastat den romantiska kärleken hamnar i underläge på kreativitetens område. Inte alls bra för en forskare. Å andra sidan är analytiskt tänkande inte att förakta. Nu vet jag hur det kan stimuleras.

Written by Niclas Berggren

7 oktober 2009 at 17:37

Publicerat i forskning, kärlek, psykologi, sex

Ärlig kärleksdeklaration

W. H. Auden avslutar sin ”Serenade” (1947) med följande strof:

So my embodied love
Which, like most feeling, is
Half humbug and half true,
Asks neighbourhood of you.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Written by Niclas Berggren

28 september 2009 at 17:58

Publicerat i känslor, kärlek, poesi

Ung och homo-gay

austin En fascinerande artikel i New York Times berättar om ungdomar som accepterar och står för sin homo- eller bisexuella läggning i tidiga år. Som Austin, 13 år:

”When I first realized I was gay,” Austin interjected, ”I just assumed I would hide it and be miserable for the rest of my life. But then I said, ‘O.K., wait, I don’t want to hide this and be miserable my whole life.’”
I asked him how old he was when he made that decision.
”Eleven,” he said.

I artikeln beskrivs också hur föräldrar tenderar att reagera negativt på tidiga besked av det här slaget, i tron att sexuell läggning är ”en fas”. Är det något jag skulle vilja säga till de av mina läsare som är föräldrar är det: var förberedd på att ditt barn kan älska personer av samma kön och ta emot ett sådant besked på ett accepterande och bejakande sätt. Det är riskfyllt med en avståndstagande reaktion.

Som jag har beskrivit här upptäckte även jag tidigt att det var pojkar och inte flickor som gällde. Jag var dock aningen senfärdig med att själv acceptera och berätta om det.

Written by Niclas Berggren

26 september 2009 at 7:19

Absurd syn på kärlek?

Don Juan omtalas i Albert Camus essä ”The Absurd Man” (i The Myth of Sisyphus and Other Essays, s. 69):

If it were sufficient to love, things would be too easy. The more one loves, the stronger the absurd grows. It is not through lack of love that Don Juan goes from woman to woman. It is ridiculous to represent him as a mystic in quest of total love. But it is indeed because he loves them with the same passion and each time with his whole self that he must repeat his gift and his profound quest. Whence each woman hopes to give him what no one has ever given him. Each time they are utterly wrong and merely manage to make him feel the need of that repetition. ”At last,” exclaims one of them, ”I have given you love.” Can we be surprised that Don Juan laughs at this? ”At last? No,” he says, ”but once more.” Why should it be essential to love rarely in order to love much?

Den sista frågan är relevant. Var Don Juan verkligen absurd? Kan inte kärleken vara flyktig och uppstå på nytt och på nytt inför olika personer? Är inte monogamin (för många) en illusion?

Se även ”Fem typer av kärlek”.

Written by Niclas Berggren

18 september 2009 at 11:20

Publicerat i frihet, kärlek, litteratur

Grekisk charm

I inledningen till Platons Protagoras samtalar Sokrates och en vän:

Companion: Where do you come from, Socrates? And yet I need hardly ask the question, for I know that you have been in chase of the fair Alcibiades. I saw the day before yesterday; and he had got a beard like a man — and he is a man, as I may tell you in your ear. But I thought that he was still very charming.

Socrates: What of his beard? Are you not of Homer’s opinion, who says ”Youth is most charming when the beard first appears?”. And that is now the charm of Alcibiades.

Se där, det är fler än jag och Witold som tilltalas av ungdomlig skönhet!

Written by Niclas Berggren

4 september 2009 at 19:09

Två typer av egenkärlek

rousseauRousseau gör en distinktion mellan amour de soi och amour-propre. Den förra typen av kärlek är en kärlek till den egna fortlevnaden; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa boende, mat och trygghet. Den senare typen av kärlek är en kärlek till en god relativ position; den yttrar sig i en stark vilja att skaffa respekt, anseende och beundran från andra. Om detta kan man läsa i Frederick Neuhousers bok Rousseau’s Theodicy of Self-Love: Evil, Rationality, and the Drive for Recognition (Oxford University Press, 2008).

Det jag fastnade för i en recension av Wayne Martin var diskussionen om amour-propre, särskilt mot bakgrund av den diskussion som pågår inom nationalekonomin, där Robert Frank och andra ser denna typ av kärlek som välfärdssänkande och där de vill försöka minimera dess förekomst genom sådant som progressiva konsumtions- eller inkomstskatter. Människor ska hindras från att försöka förbättra sin relativa position genom att arbeta och konsumera ”för mycket”.

Rousseau verkar mer ha varit av uppfattningen att amour-propre är en oundviklig del av människans natur, även om de former den tar kan påverkas och formas. Antingen kan den bli ”eldig” och destruktiv eller fredlig och innefatta respekt för regler och andras utrymme att också försöka förbättra sin position. Frank et al. fokuserar enbart på den senare, mildare formen av amour-propre. Men till skillnad från dessa verkar Rousseau ha insett att denna strävan efter position är så stark att den inte går att utradera med institutionella eller politiska medel. Tvärtom kan det vara så att om den fredliga och respektfyllda egenkärleken förhindras, kan den ”eldiga” och destruktiva komma att framträda i högre grad. Summan av de strävanden som amour-propre ger upphov till kanske är konstant – och ett samhälle kanske mår bäst av att tillåta arenor där statusjakt förekommer. Den moderna nationalekonomiska litteraturen kan behöva bekanta sig med den filosofiska.

Martin skriver:

The healthy satisfaction of amour propre may, for instance, involve institutions and practices whereby individuals can pursue their passion for being recognized as the best in a certain domain — an ambition that is one of the first manifestations of amour-propre in Rousseau’s state of nature narrative, and that both Rousseau and Neuhouser credit in many of mankind’s greatest accomplishments. Individuals will characteristically seek out forms of personal relationship in which they can be valued above all others in the eyes of their beloved. If society is suitably ordered and educational practices suitably reformed, the desire for recognition can be satisfied without the widespread vice and misery that it has so often incurred.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra” och ”Ska sport och smink beskattas?”.

Written by Niclas Berggren

29 augusti 2009 at 8:22

Jag kan inte sluta lyssna

Anna Moffo som Violetta i Verdis La Traviata:

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2009 at 13:20

Publicerat i idoler, kärlek, musik, opera

Varning för kärleksdikter

Har någon skrivit en kärleksdikt till dig? W. H. Auden varnar:

The girl whose boy-friend starts writing her love poems should be on her guard. Perhaps he really does love her, but one thing is certain: while he was writing his poems he was not thinking of her but of his feelings about her.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Written by Niclas Berggren

21 juli 2009 at 12:47

Onaturlig intimitet

Hyacinth och Richard Bucket har införskaffat en liten, liten våning i en herrgård på landet. När de fastnar i varandra i det lilla, lilla köket känner Hyacinth förståeligt obehag:

Written by Niclas Berggren

15 juli 2009 at 19:28

Publicerat i ålder, humor, kärlek, tv

Jag är kär

marcelo

I Marcelo Gomes, premiärdansare vid American Ballet Theatre. Igår såg jag honom dansa den manliga huvudrollen i baletten Romeo och Julia på The Metropolitan Opera House i New York. Skönhet stor och underbar!

Se Marcelo dansa i Prix de Lausanne blott 16 år gammal:

Här är en intervju med Marcelo. (Foto: Matthew Murphy.)

Written by Niclas Berggren

7 juli 2009 at 19:59

Publicerat i balett, dans, idoler, kärlek, skönhet

Närhet till pappa ger bättre kärleksrelationer

pappa dotterEn ny studie påvisar samband mellan hur döttrar och fäder kommer överens och hur flickornas framtida romantiska relationer blir:

The results:

1. Girls with good communication with their fathers also had significantly better communication with their boyfriends when compared to girls with low communication with their fathers.
2. Girls with high levels of trust with their fathers also had significantly better communication and trust with their boyfriends.
3. Finally, time spent with their fathers was not associated with communication, trust or time spent with their boyfriends.

Punkt 3 måste vara en tröst för alla pappor som är arbetsnarkomaner. Det är kvalitetstid, inte kvantiteten tid, som räknas. Men kvaliteten spelar roll.

Media: DN

Written by Niclas Berggren

1 juni 2009 at 8:55

Frihet att forma relationer

I dessa tider verkar alla vilja ingå äktenskap. Michel Foucault har ett annat perspektiv:

m_foucaultThe question of gay culture … I mean culture in the large sense, a culture that invents ways of relating, types of existence, types of values, types of exchanges between individuals which are really new and are neither the same as, nor superimposed on, existing cultural forms. If that’s possible, then gay culture will be not only a choice of homosexuals for homosexuals—it would create relations that are, at certain points, transferable to heterosexuals. We have to reverse things a bit. Rather than saying what we said at one time, ”Let’s try to re-introduce homosexuality into the general norm of social relations,” let’s say the reverse—”No! Let’s escape as much as possible from the type of relations that society proposes for us and try to create in the empty space where we are new relational possibilities.” By proposing a new relational right, we will see that nonhomo-
sexual people can enrich their lives by changing their own schema of relations.*

Livets väg är alltså i en viss mening inte nödvändigtvis utstakad. Man behöver inte leva som andra alltid har levt och som andra förväntar sig att man ska leva. Social frihet, utöver legal frihet, är en mycket viktig ingrediens för ett gott samhälle, som jag ser det. Givetvis innefattar det en möjlighet att leva traditionellt, t.ex. i äktenskap, men det är på intet sätt något krav. Jag tolkar det som att Foucault uppmanar oss alla att tänka kreativt och fritt när det gäller hur vi ska leva våra liv. (Är det egentligen detta som homofientliga moralister innerst inne finner skrämmande? Att ”vanliga” människor börjar se det som en rätt att definiera sina egna relationer utanför det postulerade kristna sättet att leva?)

Se de tidigare inläggen ”Vi är alla sodomiter”, ”Fem typer av kärlek” och ”Ingen kärlek för Gore”.
_________________
*Från ”The Social Triumph of the Sexual Will”, i Ethics: Subjectivity and Truth, s. 159—160. 

Written by Niclas Berggren

23 april 2009 at 11:59

Den hotfulla kärleken

bosie1

Lord Alfred Douglas

Lord Alfred Douglas skrev om ”the love that dare not speak its name”. Men hur kan kärlek mellan två personer av samma kön upplevas som hotfull? Michel Foucault resonerar på följande sätt:

One of the concessions one makes to others is not to present homosexuality as anything but a kind of immediate pleasure, of two young men meeting in the street, seducing each other with a look, grabbing each other’s asses and getting each other off in a quarter of an hour. There you have a kind of neat image of homosexuality without any possibility of generating unease, and for two reasons: it responds to a reassuring canon of beauty, and it cancels everything that can be troubling in affection, tenderness, friendship, fidelity, camaraderie, and companionship, things that our rather sanitized society can’t allow a place for without fearing the formation of new alliances and the tying together of unforeseen lines of force. I think that’s what makes homosexuality ”disturbing”: the homosexual mode of life, much more than the sexual act itself. To imagine a sexual act that doesn’t conform to law or nature is not what disturbs people. But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.*

Kanske är dessa tankegångar den verkliga förklaringen till att vissa motsätter sig en könsneutral äktenskapsbalk. Att tillåta homosexuella handlingar är en sak; att på vilka villkor släppa in homosexuella i det sociala livet, i familjer och vänkretsar, i kyrkor och rådhus, en helt annan. Som sagt:

But that individuals are beginning to love one another — there’s the problem.

_________________

* Från ”Friendship as a Way of Life”, i Ethics: Subjectivity and Truth (s. 136—137).

Written by Niclas Berggren

28 mars 2009 at 8:22

Sportteologi

nicola1

Nicola Legrottaglie och en annan man

Katoliken och fotbollsspelaren Nicola Legrottaglie har kommit ut med en bok:

Homosexualitet är på modet nu. För många är det ett sätt att protestera på. Bibeln berättar att homosexualitet inte är bra. Därför uppmanar jag homosexuella, både kvinnor och män, att läsa Bibeln, skriver han.

En skarp analys — visst är det så att homosexualitet är ett mode och ett sätt att protestera på istället för en icke-vald sexuell läggning som folk numera, inte minst pga. kyrkans försvagade position, vågar berätta om för andra — och ett kärleksbudskap som imponerar. Påven är säkert nöjd med sin undersåte.

Se de tidigare inläggen ”Sport, skönhet och dumhet”, ”Fascisten i Rom”, och ”Jesus är en domare”.
Media: SvD

Written by Niclas Berggren

20 mars 2009 at 5:33

Skräckinjagande kvinnor

Strålande estetik! Starka kvinnor på rad — med skarpa blickar, tjusiga klänningar och mäktiga röster:

Ur tredje akten av Richard Wagners musikdrama Die Walküre, framfört konsertant i Royal Albert Hall, BBC Proms 2005. Brünnhilde: Lisa Gasteen.

Written by Niclas Berggren

7 februari 2009 at 11:13

Vackrast vinner

Rafael Nadal besegrade Fernando Verdasco i semifinalen i Australian Open — ¡Rafa es siempre mejor y más hermoso! — men de verkar inte ha blivit ovänner för det. Nej, kärleken flödar down under:

closefriends

Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, DN, Aftonbladet1, Aftonbladet2Sydsvenskan

Written by Niclas Berggren

31 januari 2009 at 7:22

Kärlek inom sporten

Det pågår Davis Cup-final i Argentina. Spanien vann just en dubbelmatch och leder med 2-1 inför söndagens avslutande singelspel (trots att Nadal är skadad). Här kan spanjorerna Fernando Verdasco och Feliciano López ses efter dagens vinst:

74408507MS013_DAVIS_CUP_FIN

Media: SvD1, SvD2El País, Aftonbladet, Sydsvenskan

Written by Niclas Berggren

23 november 2008 at 0:18

Publicerat i känslor, kärlek, skönhet, sport, tennis

En yrkesgrupp jag beundrar

Hans Nilsson)

AdiLijiang Abudureheman och Nikolaus Fotiadis i Moving Glass (foto: Hans Nilsson)

Lördagseftermiddagen inleddes med att jag blev kär i en skoförsäljare på NK. (Som Dolly uttrycker det: ”I said it oughta be illegal to have a body just like that!”) Den fortsatte minst lika bra, med dans!

Anders och jag såg det moderna balettprogrammet Christe, Matthews, Ek på Kungliga Operan. De tre verken imponerade emellertid inte:

  • Moving Glass av Nils Christe var det bästa verket, i synnerhet mot slutet, med rikligt av dynamik och innovativa rörelser. Musiken var underbar: Symfoni nr 3 av Philips Glass. Hör ett utdrag här.
  • quondam av Sabrina Matthews var en besvikelse. Man överraskades inte. Dessutom var musiken påfrestande: Stabat Mater av Giovanni Battista Pergolesi, ett religiöst verk som störde upplevelsen av dansen och gjorde konstupplevelsen ”oren”.
  • Rättika av Mats Ek var sevärt men inte exceptionellt bra på något sätt. Det hade gott om humoristiska inslag, men det lyckades inte förmedla ett helhetsintryck. Musikvalet var katastrofalt: Johannes Brahms sövande Violinkonsert, även om solistpartierna framfördes med den äran av Vilde Frang.

Min främsta tanke, som så ofta förr, var att Kungliga Operans dansare är fantastiska. Kombinationen av teknisk skicklighet, konstnärlig kraft och skönhet är enastående. Dagens största behållning: Nikolaus Fotiadis, Olaf Kollmannsperger, Pascal Jansson och Oscar Salomonsson. (De två senare har fantastiskt hår, som fladdrar mycket vackert då de rör sig.)

Se en film med utdrag ur de tre verken här. Se fler bilder här. Se vad två unga dansare, Ninos och Johan, har att säga om föreställningen. Och missa för allt i världen inte Nötknäpparen nu i december!

Written by Niclas Berggren

16 november 2008 at 8:38

Publicerat i balett, dans, kärlek, musik, skönhet

Löften om kärlek

In-Grid konstaterar i den härliga sången Tu es foutu (text här) att löften är skumma företeelser. Särskilt när de gäller kärlek!

Written by Niclas Berggren

11 november 2008 at 20:30

Publicerat i kärlek, musik

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: