Archive for the ‘konst’ Category
Prinsessan Helena
Yves Klein, Anthropometry: Princess Helena (1960), 198,0 x 128,2 cm:
Känslan av ett ansikte
Barry McGee, Untitled (from Drypoint on Acid) (2006), 19,8 x 14,9 cm:
Hemlighetens väktare
Jackson Pollock, Guardians of the Secret (1943), 122,9 x 191,5 cm:
Edvard framför spegeln
Georg Baselitz, Edvard vor dem Spiegel (1982), 250,8 x 200,0 cm:
Barn, apor och elefanter som konstnärer
Som läsare av denna blogg känner jag till är jag svag för abstrakt konst. Ibland hävdas, av personer som inte delar min uppskattning av denna typ av konst, att ”ett barn kunde ha målat det där”. Stämmer det? Frågan har nu undersökts vetenskapligt, vilket rapporteras i artikeln ”Seeing the Mind Behind the Art: People Can Distinguish Abstract Expressionist Paintings From Highly Similar Paintings by Children, Chimps, Monkeys, and Elephants”, publicerad i Psychological Science:
To test whether people really conflate paintings by professionals with paintings by children and animals, we showed art and nonart students paired images, one by an abstract expressionist and one by a child or animal, and asked which they liked more and which they judged as better. The first set of pairs was presented without labels; the second set had labels (e.g., “artist,” “child”) that were either correct or reversed. Participants preferred professional paintings and judged them as better than the nonprofessional paintings even when the labels were reversed. Art students preferred professional works more often than did nonart students, but the two groups’ judgments did not differ.
Intressant, förvisso, men min egen uppfattning är att det är helt ointressant om en vuxen, ett barn eller en elefant har målat en tavla, så länge jag tycker om den.
Svart kvadrat
Kazimir Malevich, Black Square (1913; 1923–1929), 106,2 x 106,5 cm:
Christo imponerar
Jag fascineras av Christo och Jeanne-Claudes storslagna konstverk. Christos nya projekt, Over the River, verkar mycket lovande:
Christo plans to suspend 5.9 miles of silvery, luminous fabric panels high above the Arkansas River along a 42-mile stretch of the river between Salida and Cañon City in south-central Colorado.
Det tråkiga är att konventionella människor försöker stoppa konstverket. Leo Steinberg beskriver en möjlig tolkning av dess budskap:
From Christo’s explanations and explicit drawings of what is envisioned, I anticipate certain surprises, among them a welcome revision of the river’s deportment in three-dimensional space. A river tends to be seen and thought of along the horizontality of its stream—a level course which Christo’s parallel canopy seems to confirm. But that canopy—pitched only 8 feet above the water’s surface—is to be of a transparent cloth that keeps sky and cloud always in evidence, and with it (I hope) a sharpened awareness of living under pillars of air. To say nothing of the river’s own depth in unceasing play. In other words, I expect Over the River—more precisely the low thatch overhead—to impart a livelier sense of the river’s participation in verticality.
Verket är tänkt att visas under endast två veckor 2014, om tillstånd ges. Konventionella människor i Colorado försöker stoppa detta mästerverk. Jag hoppas innerligt att de misslyckas därmed.
Färgstarkt umgänge
Heinrich Campendonk, Harlequin and Columbine (1913), 165,1 x 199,1 cm:
Vinterväder
Kazimir Malevich, Morning in the Village after Snowstorm (1912), 80,0 x 80,0 cm:
I mästarens fotspår?
Öyvind Fahlström, Column no. 2 (Picasso 90) (1973), 58,5 x 48,2 cm:
Det inre möter det yttre
Jay DeFeo, Untitled (For B. C.) (1973), 23,3 x 18,3 cm:
Helvitt
Robert Ryman, An all white painting measuring 9 1/2 ” x 10″ and signed twice on the left… (1961), 34,9 x 34,9 cm:
Vad utmärker en dadaist?
Jag minns att jag reagerade med såväl förvirring som förtjusning då jag i gymnasieundervisningen i svenska stötte på dadaismen. Denna konstriktning tycktes mig fräsch och uppiggande, om än svårgreppbar, och som en viktig föregångare för senare, mer konstruktiva konstriktningar. Ingemar Johansson berättar i ”Hehe, unge man …” om rörelsens framväxt. Jag fastnade bl.a. för denna beskrivning:
Dadaisten i gemen kan betecknas som en människa som tog livet på ett sådant allvar att hon inte kunde ta det på allvar, i vart fall inte så som det såg ut runt omkring henne och så som hon hade uppfostrats till att se det.
Jag vill på allvar veta hur man tar livet på mindre allvar. Tell me more. Dada?
Dubbelt och-tecken
Karl Haendel, Double Ampersand #2 (negative) (2009), 56,0 x 76,0 cm:
