Nonicoclolasos

Archive for the ‘konsumtion’ Category

Bör inkomst eller konsumtion beskattas?

Adam Smith noterar, i The Wealth of Nations, att konsumtionsskatter tenderar att användas istället för inkomstskatter när det är svårt att beskatta inkomster. Men det kanske är att föredra att beskatta konsumtion inställer för inkomster, även när det går att beskatta de senare (som i vårt moderna samhälle)? I nästan alla någorlunda rika länder används idag båda typerna av beskattning; Greg Mankiw presenterar pedagogiskt det nationalekonomiska huvudargumentet för att övergå till konsumtionsbeskattning:

Let W be the real wage, r be the interest rate, and t be the tax rate. Suppose I work today in order to save and consume in T years. Under an income tax, the amount of consumption I get for one hour of work is:

(1-t)W*[1+(1-t)r]^T

Under a consumption tax, the amount of consumption I get is:

(1-t)W*[1+r]^T

Now compare these after-tax relative prices to the before-tax relative price, which is

W*[1+r]^T

You can see that the consumption tax creates a constant wedge: the after-tax relative price is 1-t times the before-tax relative price, regardless of T. However, an income tax creates a growing wedge. The larger is T, the greater is the gap between the before-tax and after-tax relative price. In other words, a consumption tax taxes current and future consumption at the same rate, whereas an income tax in effect taxes future consumption at a higher rate than current consumption.

The bottom line: Both consumption taxes and income taxes discourage work, but income taxes discourage saving as well.

Någon kanske invänder att det blir svårt att införa konsumtionsbeskattning som är progressiv (om nu detta är ett önskat kännetecken hos ett skattesystem). Svaret blir att det inte alls är svårt att göra det: se t.ex. förslag här och här.

Något att tänka på när nästa stora skattereform börjar diskuteras så småningom.

Written by Niclas Berggren

5 april 2011 at 5:41

Mår man bra av märkeslösa varor?

När man ska handla kan man i regel välja mellan märkesprodukter, som kostar mer och som ofta ger social status, och generiska produkter, som är billigare och som ger lägre status. I studien ”Genuineness Matters: Using Cheaper, Generic Products Induces Detrimental Self-Evaluations”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, undersöks de personliga effekterna av att köpa den senare typen av vara:

People purchase generic products in an attempt to reduce costs. In this article, we showed that using generic products primes a devalued sense of self-worth manifested by increasing the likelihood of lower self-evaluations.

Jag skulle tro att människors ständiga behov av att positionera sig gentemot andra ligger bakom resultatet. Om man inte förmår signalera att man är rik, känner man sig, som det verkar, mindre värd. Man skulle också kunna tänka sig att personer med lägre självförtroende och självkänsla i högre grad konsumerar generiska produkter: ”Inte är jag värd hårprodukter från Sachajuan; jag är bara värd Coops blåvita schampo”.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2011 at 15:08

Publicerat i konsumtion, lycka, psykologi, status

Kreditkort som keynesiansk konjunkturpolitik

Dan Ariely skriver:

[W]hen we couple payment with consumption, the result is reduced happiness. When we pay with a credit card the timing of the consumption of the food and the agony of the payment occur at different points in time and this separation allows us to experience a higher level of enjoyment (at least until we get the bill).

Rimligen innebär detta att vi köper mer och dyrare saker när vi använder oss av kreditkort än när vi betalar kontant. Detta förefaller irrationellt: varför skulle betalningstillfället påverka vad och hur mycket vi köper (givet att nuvärdet av betalningarna är detsamma)? Men denna irrationalitet kanske kan motverka en annan? Jag tänker på en uppfattning hos vissa keynesianer att ett slags kollektiv irrationalitet råder, i synnerhet under lågkonjunkturer, i det att människor konsumerar för lite och sparar för mycket. Kan man tänka sig konjunkturberoende kreditkortsstimulanser, såsom lägre kortavgifter och bonussystem kopplade till kortköp? Kan man införa en konjunkturberoende straffavgift på bankomatuttag? Möjligheterna verkar många. Vad bra om kreditkort både förmår göra konsumenter lyckligare (åtminstone tills räkningen kommer) och konjunkturen starkare!

Written by Niclas Berggren

27 november 2010 at 15:56

Låt vaskarna vaska

Det finns något som stör mig med den omfattande kritiken mot ”vaskning” (när någon beställer två flaskor champagne och ber kyparen att hälla ut den ena bara för att påvisa rikedom). Det handlar inte om att jag själv vaskar eller tycker om när andra gör det; snarare handlar det om att jag vill leva i ett samhälle där människor i möjligaste mån avstår från att lägga sig i andras konsumtionsval —även sådana de själva inte tycker om. Om vissa väljer att köpa något som andra anser att de inte ”behöver” eller göra något som andra anser ”onödigt”, bör dessa andra beakta att de centrala begreppen här är subjektiva. Människors preferenser ser olika ut, och det går inte att fastslå på något objektivt sätt, att vaskning är mer ”onödigt” än att köpa en bil, att lägga pengarna i madrassen, att spruta champagne över en vinnande idrottare eller att överhuvudtaget konsumera champagne. Alla sätt att använda pengar — i alla fall i en situation där livsnödvändiga behov är tillfredsställda — ses troligen som ”onödiga” av någon annan.

Två andra exempel som illustrerar det tveksamma med att kritisera andras konsumtionsval är kristdemokraten Anders Wijkmans färska kritik mot köp av iPhone 4 — han undrar om vi verkligen ”behöver” köpa nya mobiltelefoner — och kritiken mot att konsumera mineralvatten — ”behöver” någon köpa den produkten när det finns vatten i kranen? Den senare kritiken fick mig att, i min tur, kritisera DN:s Krogkommission och Bingolotto och peka på det godtyckliga i att angripa just mineralvattendrickare. Varför inte juicedrickare eller vindrickare eller mjölkdrickare?

En risk med en kultur som kritiserar andras konsumtionsval är att fenomenet sprider sig: det är bara en tidsfråga tills kritikern själv kritiseras för något av sina konsumtionsval. En annan risk är en slippery slope-utveckling: när kritik inte hjälper kan skatter och förbud komma att förespråkas. Jag ställer mig frågande till om detta (allt mer) interventionistiska samhällsklimat är önskvärt och förespråkar en hög grad av indifferens inför andras konsumtionsval. Låt vaskarna vaska, även om du (likt mig) finner vaskandet bisarrt.

Addendum: Mitt argument mot att kritisera andras konsumtionsval grundas i reciprocitet: om jag vill kunna konsumera det jag vill utan att andra angriper mig för det, bör jag respektera andras konsumtionsval, även om jag råkar ogilla dem. Min prediktion är att detta leder till högre aggregerad preferenstillfredsställelse. Ett annat analytiskt, och mer sofistikerat, angreppssätt för att avgöra när negativa externaliteter bör vara föremål för ingripanden presenteras av James Buchanan och Craig Stubblebine i artikeln ”Externality”, publicerad i Economica. De menar att en externalitet måste vara Pareto-relevant för att interventionism ska kunna motiveras, dvs. det aggregerade betalningsviljevägda ogillandet måste överstiga det aggregerade betalningsviljevägda gillandet.

Media: Charlie Weimers i Aftonbladet, DN

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

7 augusti 2010 at 5:43

Stimulerande skattesänkningar

Nu ser vi en konjunkturuppgång, och kraven på stimulanspaket har snarast förbytts i krav på sparprogram för att minska de stora budgetunderskott som tidigare stimulanspaket bidrog till att skapa. Nå, lågkonjunkturer kommer och går, och det är viktigt att klargöra hur ekonomin kan stimuleras när de inträffar. Vissa, som nationalekonomen Torbjörn Becker, hävdar att skattesänkningar inte är ett bra sätt att stimulera ekonomin i lågkonjunktur. Skälet är att människor under osäkerhet tros öka sitt sparande istället för sin konsumtion om de får mer pengar kvar efter skatt. Nationalekonomen Bryan Caplan kontrar:

[T]ax cuts/helicopter drops of cash/whatever do much more to stimulate demand than they appear. Even if they don’t persuade anyone to actually spend more, they move people closer to their financial comfort zone. And once they reach that zone, they’ll start spending again! Even seemingly ineffective efforts to boost demand reduce the time we’ll have to wait before demand begins to rise.

Detta är en finurlig tanke! Det finns för övrigt också empiriska belägg för att skattesänkningar faktiskt har en stimulerande effekt. Kanske just därför att de för en hel del människor in i den zon Caplan talar om, där de erhåller mod att spendera.

Se även nationalekonomen Greg Mankiws teoretiska resonemang i samma anda.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

6 augusti 2010 at 5:27

Till lyxens försvar

Kan lyxkonsumtion försvaras? Ludwig von Mises ansåg det. I Liberalism skriver han:

To form a correct conception of the social significance of luxury consumption, one must first of all realize that the concept of luxury is an altogether relative one. Luxury consists in a way of living that stands in sharp contrast to that of the great mass of one’s contemporaries. … The luxury of today is the necessity of tomorrow. Every advance first comes into being as the luxury of a few rich people, only to become, after a time, the indispensable necessity taken for granted by everyone. Luxury consumption provides industry with the stimulus to discover and introduce new things. It is one of the dynamic factors in our economy. To it we owe the progressive innovations by which the standard of living of all strata of the population has been gradually raised.

Detta skulle också kunna utgöra ett argument, prima facie, mot långt driven utjämning av förmögenheter och inkomster.

Se även inlägget ”Att få det bättre än andra”.

Written by Niclas Berggren

30 mars 2010 at 11:36

Vad menas med konsumenters välfärd?

Bryan Caplan:

For the past few years, social scientists have been arguing over the One True Measure of consumer welfare. Most economists still cling to the Demonstrated Preference Standard: If A buys X, then X makes A better off by definition. Psychologists and psychologically-minded economists have been pushing the Happiness Standard: If A buy X and feels happier as a result, then and only then is A better off.

I think both standards have some merit. But I’d like to suggest a middle way. I call it the Consumer Satisfaction Standard.  According to this standard, if A buys X, and would do so if he had the chance to make the decision over again, then X makes A better off.

Innovativt. Jag gillar ansatsen därför att den innefattar respekt för individuella val och revealed preference trots att individer, enligt eget förmenande, ibland begår misstag. Om vi kan lära av misstag är misstag ofta mindre problematiska, i ett dynamiskt perspektiv, och ånger fyller därvidlag en funktion.

Written by Niclas Berggren

15 mars 2010 at 12:05

Publicerat i ånger, konsumtion, välfärd

Krävs stora löneökningar?

LO kräver löneökningar med motivationen att konsumtionen behöver öka. Sloped Curve kommenterar:

Detta är alltså enligt mig helt fel. Det som är och har varit problemet är verkligen inte konsumtionen, utan investeringarna och exporten. Konsumtionen kommer att utvecklas positivt även vid ett nollavtal (vilket vi dock förstås inte kommer att få). Detta på grund av två faktorer. För det första har konsumenterna fått mycket mer i plånboken tack vare lägre skatter och räntor. För det andra har man inte ännu fullt ut tagit ut detta i form av ökad konsumtion. Sparkvoten var preliminärt hela 9,9% under det tredje kvartalet 2009, exklusive sparande i tjänstepension och premiepension. Allteftersom varslen fallit har detaljhandeln tagit fart (se figur 1), vilket är en indikator på att även den totala konsumtionsutvecklingen kommer att vara positiv. Med en sparkvot som långsamt återgår till det normala kommer konsumtionsutvecklingen vara stark, alldeles oavsett om någon löneökning uppnås.

Bra ekonomisk analys.

Written by Niclas Berggren

11 januari 2010 at 20:08

Minskar information fetma?

fet matNej, det verkar inte så, enligt två nya studier:

Många vill styra människors kostval för att reducera fetma (en ambition som inte är självklar). Om mer information inte hjälper, vad blir nästa steg? Fettskatt? Inte heller den metoden är problemfri (se här och här). Paternalistiska ambitioner kan, som Mario Rizzo och Glen Whitman klargör, fara iväg på ett sluttande plan.

Written by Niclas Berggren

14 november 2009 at 17:13

Ska statuskonsumtion minskas?

cadillacRobert Frank och andra (se länkar nedan) hävdar att konsumenter bryr sig om status och att det leder till en tävlan med negativa välfärdseffekter. Därför bör staten, anser de, införa progressiva konsumtions- eller inkomstskatter, som dämpar arbets- och konsumtionshetsen, för allas bästa.

Nu visar Kenneth Arrow och Partha Dasgupta, i ”Conspicuous Consumption, Inconscpicuous Leisure”, publicerad i Economic Journal (preliminär gratisversion här), att detta är en förenklad analys:

It is commonly argued that because relative consumption appears to matter to people, they must be involved in a ”rat race”: people work harder and consume more than they would have were optimum public policies in place. But although consuming more today would improve one’s relative consumption now, it would worsen one’s relative consumption in the future. In this article we identify the structure of felicity functions for which the two effects offset each other exactly. The finding goes some way toward explaining why, while household surveys suggest that relative consumption matters, the consumption behaviour of households has not pointed unambiguously to the presence of relative consumption effects.

En lärdom tycker jag är att nationalekonomer bör vara försiktiga med att förespråka policyrekommendationer när den teoretiska grunden är outvecklad och när de empiriska resultaten inte är tydliga i någon viss riktning.

Se även inläggen ”Hur stort hus vill du ha?”, ”Att få det bättre än andra””Ska sport och smink beskattas?”, ”Statustävlan kan gynna miljön””Två typer av egenkärlek” och ”Ett samhälle utan social rörlighet”.

Written by Niclas Berggren

29 oktober 2009 at 11:17

Stopp för söndagsöppet?

siewertSiewert Öholm vill, enligt en intervju i DN igår (ej på nätet), återgå till en tidigare ordning:

Han vill ha söndagsstängt som i andra länder.
—Att stänga affärerna på söndagar skulle dra ner på tempot. Giriga fastighetsägare bygger nu det ena köpcentrat efter det andra och ska ha avkastning alla dygnets timmar. Det räcker om det är öppet i kiosken och på macken.

Kan Siewerts vurmande för söndagsstängt måhända ha att göra med att han, som den kristne aktivist han numera är, räds konkurrens? Studien ”The Church versus the Mall: What Happens When Religion Faces Increased Secular Competition?”, publicerad i Quarterly Journal of Economics, visar nämligen följande:

In this paper we identify a policy-driven change in the opportunity cost of religious participation based on state laws that prohibit retail activity on Sunday, known as “blue laws.” Many states have repealed these laws in recent years, raising the opportunity cost of religious participation. We use a variety of data sets to show that when a state repeals its blue laws religious attendance falls and that church donations and spending fall as well. These results do not seem to be driven by declines in religiosity prior to the law change, nor do we see comparable declines in membership in or giving to nonreligious organizations after a state repeals its laws.

Det är ju inget nytt fenomen, att verksamheter som inte klarar konkurrens så bra vill förbjuda utmanarna att verka. Det låter dock inte så bra att motivera förbudskrav på det viset. ”Dra ner på tempot” låter bättre. Det är bara det att folk, enligt studien ”Timing Constraints and the Allocation of Time”, publicerad i European Economic Review, inte tycks ägna mer tid åt handlande bara för att de kan välja när de handlar. Så om man stänger butikerna på söndagar måste tempot öka på kvällarna, efter jobbet. Skapar det mindre stress? Och om det är tänkt att dessa utmattade konsumenter dessutom ska börja ta tid till att gå i kyrkan på söndagarna, blir frågan hur de mår efter veckans slut. Nej, som det fastslås i studien ”Price Competition, Business Hours and Shopping Time Flexibility”, publicerad i The Economic Journal:

We show that competition does not create incentives for retailers to expand their business hours beyond social optimum.

Written by Niclas Berggren

3 augusti 2009 at 12:39

Varför sparar vi?

De flesta sparar en del av sin inkomst. Varför då? John Maynard Keynes anger åtta tänkbara skäl i kapitel 9 av The General Theory:

(i) To build up a reserve against unforeseen contingencies;
(ii) To provide for an anticipated future relation between the income and the needs of the individual or his family different from that which exists in the present, as, for example, in relation to old age, family education, or the maintenance of dependents;
(iii) To enjoy interest and appreciation, i.e. because a larger real consumption at a later date is preferred to a smaller immediate consumption;
(iv) To enjoy a gradually increasing expenditure, since it gratifies a common instinct to look forward to a gradually improving standard of life rather than the contrary, even though the capacity for enjoyment may be diminishing;
(v) To enjoy a sense of independence and the power to do things, though without a clear idea or definite intention of specific action;
(vi) To secure a masse de manœuvre to carry out speculative or business projects;
(vii) To bequeath a fortune;
(viii) To satisfy pure miserliness, i.e. unreasonable but insistent inhibitions against acts of expenditure as such.

These eight motives might be called the motives of Precaution, Foresight, Calculation, Improvement, Independence, Enterprise, Pride and Avarice.

spargrisI dessa kristider vill många förmå oss att spara mindre och spendera mer, för att de ekonomiska hjulen ska börja rulla. (Jag drar förvisso mitt strå till stacken.) Men man får inte glömma att sparande fyller en för många viktig, personlig och långsiktig funktion, och man bör inte ha dåligt samvete om man väljer att fortsätta spara. Det man möjligen kan säga, tycker jag, är att om man ändå har tänkt att köpa något förr eller senare, kan man överväga att köpa det förr.

För egen del ser jag motiv fem, oberoende, som väldigt viktigt för ett gott liv. För ekonomisk utveckling är motiv sju, företagsamhet, viktigt: att starta och expandera företag gynnas av privat kapitalbildning. Vad får dig att spara?

Written by Niclas Berggren

20 maj 2009 at 9:51

Kan diamanter öka rättvisan?

diamant

Det är poppis att klanka ned på lyxkonsumtion, vilket t.ex. nationalekonomen Robert Frank gör i Luxury Fever. Kanske lite väl hastigt. Michele Piccione och Ariel Rubinstein konstaterar följande om effekterna av konsumtion av diamanter i artikeln ”Luxury Prices: An Expository Note”:

We construct and analyse an elementary competitive equilibrium model in which the value of “useless” jewels enter the preferences of consumers. We show that if jewels are scarce, they can trade at a positive price despite having no intrinsic utility. Under fairly natural assumptions, a positive price equilibrium redistributes consumption from the rich to the poor. Thus, the model demonstrates the common wisdom that the existence of luxury goods can have a positive effect on income distribution.

Se där. Har de som bryr sig om inkomstjämlikhet koll på detta?

Se även det tidigare inlägget ”Att få det bättre än andra”.

Written by Niclas Berggren

14 april 2009 at 12:17

Ökar skattesänkningar konsumtionen?

Ekonomistas gästskribent Torbjörn Becker hävdar följande:

[I] rådande osäkra klimat kan skattesänkningar istället ge upphov till ytterligare sparande istället för konsumtion.

Han avvisar därför skattesänkningar som stimulansåtgärd. Jag har tidigare påpekat ett detta avvisande är tveksamt enligt empirisk forskning. Professorn i nationalekonomi vid Harvard University Greg Mankiw klargör att det även är tveksamt på teoretisk grund:

Essentially, what Gross says is that (1) people now face a lot of uncertainty, (2) therefore they are inclined to save rather than spend, and (3) therefore any tax cuts they might receive would have only a small effect on their spending. On its face, that argument sounds reasonable. But there is a subtle logical leap that, I believe, does not bear up until closer scrutiny. … Essentially, what the precautionary-saving literature says is that more uncertainty reduces the average propensity to consume (APC), the ratio of consumption to income. But statement (3) does not concern the average propensity to consume. It is about the marginal propensity to consume (MPC), which is the extra consumption generated by a dollar of extra income. Gross implicitly assumes that when uncertainty reduces the APC, it also reduces the MPC. The precautionary-saving literature, however, suggests otherwise. … But if consumption is depressed more at lower levels of cash than at higher levels, then it follows, as a sheer mathematical matter, that the marginal propensity to consume from an extra dollar of cash has gone up. In other words, uncertainty lowers the APC but raises the MPC. People save more in response to uncertainty, but their spending becomes more sensitive to current cash flow.

Det var lite att bita i, det.

Written by Niclas Berggren

16 februari 2009 at 10:52

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: