Nonicoclolasos

Archive for the ‘kunskap’ Category

Olycka av ojämlikhet

Om ojämlikhet ger upphov till olycka därför att människor som har mindre ekonomiska resurser upplever sig relativt fattiga när de noterar andras större ekonomiska resurser, har jag två reflexioner.

  1. Borde inte effekten av ojämlikhet på olycka vara mindre om de med allra högst inkomster drar ifrån övriga, jämfört med om skillnaderna ökar längre ner i inkomstfördelningen? Om olycka av ojämlikhet följer av att vissa noterar att andra drar ifrån, och om personer med vanliga inkomster aldrig råkar på personer med toppinkomster, torde det inte spela någon större roll om de senare tjänar 15 eller 20 gånger mer än de förra för vanliga inkomsttagares olycka. Det verkar också vara just så, att den ökade ojämlikheten i Sverige (och andra länder) har uppkommit därför att de med de allra högsta toppinkomsterna har ökat sina inkomster snabbare än andra. Det kanske inte är så farligt?
  2. Ger inte uppmärksammandet av ojämlikhet i sig upphov till ökad olycka? När politiker och  media trumpetar ut att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, riskerar inte det, snarare än det faktum att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, att öka olyckan? Om mekanismen är att de relativt fattiga måste notera att de har det sämre än andra, och om de tidigare inte noterade det, kan uppmärksamhet förvärra problematiken. Förvisso kan de som trumpetar ut hävda att endast om de trumpetar ut kan omfördelande politik, som minskar ojämlikheten, komma till stånd. Det må så vara, men om det yttersta målet är att minska den olycka som noterad ojämlikhet ger upphov till är det i alla fall inte uppenbart att offentliggörande av ojämlikhet leder till minskad olycka. Ignorance may, indeed, be bliss. 

Se även det tidigare inlägget ”Okunskap om ojämlikhet”, om hur amerikaner underskatter ojämlikheten, samt OECD-rapporten ”Inequality and Well-Being in OECD Countries: What Do We Know?”.

Written by Niclas Berggren

3 juli 2011 at 5:25

Ökar kunskap stödet för marknadsekonomin?

Gilles Saint-Paul har en teori om hur en negativ syn på marknadsekonomin har blivit förhärskande i Frankrike genom de intellektuella, särskilt lärarna. I ett vidare försök att förklara ekonomisk-politiska attityder i Frankrike undersöks, i den nya studien ”Knowledge in Economics and Economic Reform: An Analysis of French Survey Data”, om ekonomisk kunskap påverkar hur marknadsvänlig man är (med avseende på om staten ska producera varor och tjänster; om uppsägningsreglerna ska göras mer flexibla; om marknadsekonomin ska göras mer flexibel; och om ekonomiska reformer ska öka konkurrensen mellan företag). Om man inte förstår hur en ekonomi fungerar kanske man blir mer negativt inställd till en relativt ostyrd ekonomi, är tanken. Resultat:

The key finding is that the economic knowledge variable is positively related and contributes to explain 3.5% of the variance of the pro-reform indicator. Since people with little knowledge in economics are more reluctant to economic change, then the ability of the French government to adopt more far-fetching economic reforms would increase if economics education improves.

Här har vi regressionstabellen:

Utöver huvudresultatet, att kunskap i ekonomiska frågor är positivt relaterad till en marknadsvänlig hållning, kan man konstatera att studier i ekonomi på grundskolenivå inte är det. Däremot är längre universitetsstudier det, liksom att vara man. Man skulle kunna tänka sig omvänd kausalitet: att den som är marknadsvänligt inriktad skaffar sig bättre kunskaper i ekonomi, kanske för att ämnet har en marknadsvänlig image (och tradition).

Written by Niclas Berggren

23 juni 2011 at 5:43

Osäkra experter

En vanlig skillnad mellan politiker och forskare är att de förra tenderar att uttrycka sig tvärsäkert medan de senare ofta uttrycker sig försiktigt och villkorat. (Bertrand Russell påpekade att detta kan vara ett problem.) Nå, studien ”Believe Me, I Have No Idea What I’m Talking About: The Effects of Source Certainty on Consumer Involvement and Persuasion”, publicerad i Journal of Consumer Research, finner följande:

In three experiments, consumers receive persuasive messages from sources of varying expertise and certainty. Across studies, low expertise sources violate expectancies, stimulate involvement, and promote persuasion when they express certainty, whereas high expertise sources violate expectancies, stimulate involvement, and promote persuasion when they express uncertainty. Thus, nonexpert (expert) sources can gain interest and influence by expressing certainty (uncertainty).

Jag är dock osäker på om man kan lita på detta resultat: det framförs med sådan säkerhet.

Se även inlägget ”Vetenskap och att tänka själv”.

Written by Niclas Berggren

16 juni 2011 at 5:39

Utbildning istället för paternalism

Årets Edge-fråga är:

What scientific concept would improve everybody’s cognitive toolkit?

Gerd Gigerenzer besvarar den på följande sätt:

I believe that the answer to modern crises is not simply more laws, more bureaucracy, or more money, but, first and foremost, more citizens who are risk literate. This can be achieved by cultivating statistical thinking. … Unlike basic literacy, risk literacy requires emotional re-wiring: rejecting comforting paternalism and illusions of certainty, and learning to take responsibility and to live with uncertainty. … Educators and politicians alike should realize that risk literacy is a vital topic for the 21st century. Rather than being nudged into doing what experts believe is right, people should be encouraged and equipped to make informed decisions for themselves. Risk literacy should be taught beginning in elementary school. Let’s dare to know — risks and responsibilities are chances to be taken, not avoided.

Hans idé är intressant. Irrationalitet och imperfekt beslutsfattande behöver inte ses som oföränderliga tillstånd.

Written by Niclas Berggren

8 juni 2011 at 5:39

Skepticism mot logik och matematik

Oj, oj, ibland skakas man om av något man läser. Jag har alltid fascinerats av skepticism, men en så radikal argumentation som i A Priori Skepticism”, accepterad för publicering i Philosophical and Phenomenological Research, har jag inte tidigare stött på. Däri argumenteras, som titeln antyder, för att skepticism också omfattar kunskap om vissa a priori-sanningar, t.ex. dessa:

(1.1) The sum of two and three is five.
(1.2) Whatever is square is rectangular.
(1.3) Whatever is red is colored.
(1.4) No surface can be uniformly red and uniformly blue at the same time.
(1.5) If ‘if p then q’ is true and ‘p’ is true, then ‘q’ is true.
(1.6) No statement can be both true and false at the same time and in the same respect.
(1.7) If A is taller than B, and B is taller than C, then A is taller than C.
(1.8) Everything is identical to itself.
(1.9) If the conclusion of an inductive argument is contingent, it is possible for the premises of that argument to be true and its conclusion to be false.

Hur kan man ens tänka sig att det inte går att ha kunskap om att dessa satser är sanna? Argumentationen kan uttryckas på följande sätt, där ”PAN” avser ”putatively a priori necessities” (av det slag som exemplifieras ovan) och där ”DW” är en person som, av skäl som Descartes och Wittgenstein har formulerat,* helt och ständigt har fel:

(7.1) For any PAN, if I know that the PAN is true, then I know that I am not a DW.
(7.2) I don’t know that I am not a DW.
(7.3) Therefore, for any PAN, I don’t know that the PAN is true.

If (7.3) is true, I cannot know (7.1) or (7.2) to be true, since they are PANs. Therefore, if the argument is sound, it cannot be known to be sound. The skeptical predicament is only worsened when we consider that the proposition that the argument from (7.1) to (7.3) is valid is itself a PAN. Since a priori skeptical hypotheses, as I conceive of them, can be used to challenge our ability to know that an argument is valid—including valid arguments that call into question our ability to know that an argument is valid—the soundness of the argument doubly implies the unknowability of its soundness.

Jag vet inte vad jag vet. Men som den fiktionalist jag är spelar det nog ingen roll.

___________________

*Om Descartes:

Although it can be difficult to see how a genuinely impossible skeptical hypothesis could ever pose a serious skeptical threat, Descartes nonetheless believed that it was possible. For example, in the first Meditation he considers the possibility that an all-powerful being might be deceiving him about basic a priori matters:

What is more, since I sometimes believe that others go astray in cases where they think they have the most perfect knowledge, may I not similarly go wrong every time I add two and three or count the sides of a square, or in some even simpler matter, if that is imaginable?

In the Third Meditation Descartes reflects upon the possibility that “some God could have given me a nature such that I was deceived even in matters which seemed most evident”:

I cannot but admit that it would be easy for him, if he so desired, to bring it about that I go wrong even in those matters which I think I see clearly with my mind’s eye.

Written by Niclas Berggren

25 maj 2011 at 5:04

Publicerat i filosofi, kunskap, logik, matematik

Frihet på grund av okunskap?

Det finns olika sätt att motivera frihet. En del tror att frihetens försvarare alltid utgår att människor är välinformerade och superrationella. Så är inte fallet. I The Constitution of Liberty formulerar Hayek tvärtom ett okunskapsargument för frihet:

If there were omniscient men, if we could know not only all that affects the attainment of our present wishes but also our future wants and desires, there would be little case for liberty. And, in turn, liberty of the individual would, of course, make complete foresight impossible. Liberty is essential in order to leave room for the unforeseeable and unpredictable; we want it because we have learned to expect from it the opportunity of realizing many of our aims. It is because every individual knows so little and, in particular, because we rarely know who of us knows best, that we trust the independent and competitive efforts of many to induce the emergence of what we shall want when we see it.

Detta citat reflekterar Hayeks föregående analys i ”The Use of Knowledge in Society” av hur en decentraliserad ordning förmår ta tillvara lokal, spridd och för varje individ ofullständig kunskap på ett helt annat sätt än en centraliserad ordning. Man kan också här knyta an till Kelsen och ställa frågan vilken roll frihet spelar i en situation när allt, såväl mål som medel, redan är känt. I så fall torde det enda vara att implementera den optimala lösningen.

Written by Niclas Berggren

24 maj 2011 at 5:51

Kontrollsiffran i personnumret

De flesta känner nog till att den den näst sista siffran i personnumret anger kön (udda=man, jämn=kvinna). Jag gissar att färre känner till att den sista siffran är en kontrollsiffra som räknas fram så här:

Här följer ett exempel på hur man kan räkna fram kontrollsiffran (enligt den s.k. modulus-10-metoden med vikterna 1 och 2):

1. Siffrorna i födelsetiden och födelsenumret multipliceras växelvis med 2 och 1.

6 4 0 8 2 3 – 3 2 3
2 1 2 1 2 1    2 1 2
12,4,0,8,4,3, 6,2,6

2. Lägg ihop siffrorna i produkterna. Obs! 12 räknas som 1+2
1+2+4+0+8+4+3+6+2+6=36

3. Entalssiffran (6) i siffersumman dras från talet 10. 10-6=4.

Restsiffran (4) blir kontrollsiffra vilket gör att personnumret i exemplet blir 640823-3234. Är restsiffran 10, blir kontrollsiffran 0.

Lätt som en plätt, om man känner till det.

Written by Niclas Berggren

18 maj 2011 at 15:35

Publicerat i kunskap

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 142 andra följare

%d bloggare gillar detta: