Nonicoclolasos

Archive for the ‘medicin’ Category

Piller som skapar kärlek

Kärleksdrycker har vi hört talas om (i operans värld t.ex. i Tristan und Isolde samt i L’elisir d’amore). Kärlekspiller är en mer modern variant, och i ”Parental Love Pills: Some Ethical Considerations” analyseras om piller som ger upphov till föräldrakärlek gentemot barn är etiskt acceptabla. Den främsta oron tycks vara att sådan kärlek inte skulle vara autentisk och, därför, mindre bra eller inte bra alls för barnen. Som soma-entusiast har jag svårt att förstå denna typ av invändning, av två skäl. Dels kan en förälder vilja älska ett barn utan att kunna det, och om ett piller kan orsaka den kärlek som eftersträvas tycks det mig som om kärleken emanerar från en autentisk vilja till omsorg om barnet. Att själva känslans praktiska uppkomst sker på kemisk väg ser jag som irrelevant. Dels är min egen syn att autenticitet i sig är ointressant som etiskt kriterium. Om utfallet blir bra spelar själva motivationen bakom det ingen roll. Jag delar av dessa huvudsakliga skäl slutsatsen i uppsatsen:

In this paper, I argued that pharmacologically-induced parental love can satisfy reasonable conditions of authenticity. I also explained why someone might want to take such a pill, and I claimed that inducing parental love pharmacologically need not promote narcissism or result in self-instrumentalization, although I recognize that these are significant concerns.

Fram för kärlekspillren!

Written by Niclas Berggren

30 juni 2011 at 5:11

Publicerat i barn, etik, kärlek, medicin

Förslag för att minska död och lidande

Som läsare av denna blogg känner till är jag starkt engagerad i frågan om organdonation, i synnerhet i försök att lösa den bristsituation som råder och som orsaker mycket lidande och död. Jag är t.ex. förespråkare av ett system med betalning till njurdonatorer. Enligt beräkningar av Gary Becker och Julio Jorge Elías skulle en ersättningsnivå på runt 100 000 kr eliminera bristen på njurar. Men jag är i grunden pragmatiker på detta område: det finns många förslag på förbättrande reformer, och om betalning till levande donatorer upplevs som en omöjlig väg framåt, därför att människor (av för mig märkliga skäl) finner det etiskt tveksamt, bör andra vägar prövas.

Det är just med en (för mig otypisk) känslighet för de värderingar som genomsyrar svensk hälso- och sjukvård, och med kunskap i såväl grundläggande nationalekonomiskt tänkande om incitament som ny beteendeekonomisk och socialpsykologisk forskning, som ett nytt förslag läggs fram i ”Incentivizing Deceased Organ Donation: A Swedish Priority-Setting Perspective”, publicerad i Scandinavian Journal of Public Health:

The components and details of the compensation proposal can be summarized as follows:

  • €5,000 contribution to the estate or family of the deceased towards funeral expenses.
  • Deceased (advanced directive) or family could decline the contribution in full.
  • All or part of the €5,000 contribution could be directed as a publicized donation to a reputable charity of the deceased (if the will is known) or family’s choice.
  • In all circumstances the right to self determination of the deceased must be respected; and the decision of the family cannot be in contradiction to the will of the deceased if it is explicitly stated.

Det intressanta med detta förslag är att det försöker beakta olika typer av incitament att donera — ekonomiska, inneboende och signalmässiga — så att personer som motiveras av altruism och av en vilja att framstå som goda inför andra också stimuleras att ge.

Detta är en av de viktigaste texterna jag har läst på mycket länge, inte minst därför att jag tycker att dess argumentation är tydlig, enkel, etiskt tilltalande och grundad på forskning. (Därmed inte sagt att förslag om ersättning till levande njurdonatorer inte är det, men om detta finns som sagt olika uppfattningar.) Vågar man hoppas att politiker och andra beslutsfattare läser och lär? Att inte läsa och lära, och att passivt avstå från att agera, har direkta och stora kostnader för människor som är i behov av nya organ. Det, om något, är oetiskt.

Tips: Mikael Elinder.

Written by Niclas Berggren

16 maj 2011 at 5:36

Påverkas läkare av patienters utseende?

Hur påverkas vi av andras utseende? Behandlar vi fula annorlunda än vackra? Jag gör det definitivt. Även läkare, som det verkar, enligt studien ”Are Physicians’ Ratings of Pain Affected by Patients’ Physical Attractiveness?”, publicerad i Social Science & Medicine:

The results showed that physician’s ratings of pain were influenced both by attractiveness of patients and by nonverbal expressions of pain. Unattractive patients, and patients who were expressing pain, were perceived as experiencing more pain, distress, and negative affective experiences than attractive patients and patients who were not expressing pain. Unattractive patients also received higher ratings of solicitude on the doctor’s part and lower ratings of health than attractive patients. Physician’s assessments of pain appear to be influenced by the physical attractiveness of the patient.

I det här fallet är det dock inte klart om det är en fördel att vara vacker. Vill man inte, som patient, att läkaren ska uppfatta det som att man upplever smärta?

Written by Niclas Berggren

8 januari 2011 at 4:25

Vad innehåller placebo?

Konstigt nog hade jag aldrig tänkt på att innehållet i placebo kan påverka hur mediciner utvärderas, förrän jag fick syn på studien ”What’s in Placebos: Who Knows? Analysis of Randomized, Controlled Trials”, publicerad i Annals of Internal Medicine. Den studien undersöker om det i artiklar publicerade i medicinska vetenskapliga tidskrifter anges vad placebo i läkemedelsutvärderingar faktiskt innehåller. Resultat:

Most studies did not disclose the composition of the study placebo. Disclosure was less common for pills than for injections and other treatments (8.2% vs. 26.7%; P = 0.002). … CONCLUSION: Placebos were seldom described in randomized, controlled trials of pills or capsules. Because the nature of the placebo can influence trial outcomes, placebo formulation should be disclosed in reports of placebo-controlled trials.

Man kanske inte kan utesluta att läkemedelsbolag kan ha intresse av att använda placebo som synligen förstärker positiva effekter av de egna läkemedlen, t.ex. genom att placebo försämrar hälsotillståndet. För att undvika onödiga misstänkliggöranden förefaller det klokt att i framtiden kräva att placeboinnehållet anges i publicerade studier.

Written by Niclas Berggren

25 november 2010 at 5:06

Publicerat i forskning, medicin

Bra med Downs syndrom?

Det visar sig att andelen gravida kvinnor som upptäcker kromosomfel på sina foster och som väljer att abortera har ökat från 53 till 67 procent. En representant för Svenska Downföreningen gillar inte utvecklingen:

Hon är rädd för en utveckling där det till slut kanske inte föds några barn alls med Downs syndrom.

Jag förstår inte alls denna rädsla. Vore det inte prima om inga barn föddes med detta förståndshandikapp? Vad denna representant inte verkar inse är att det kan vara bättre att inte finnas till — och till och med att det kan anses omoraliskt att låta skadade barn födas.

Written by Niclas Berggren

24 november 2010 at 21:33

Publicerat i barn, död, etik, medicin, moral

Spermans lyckobringande effekter

Jag hade ingen aning om att sperma innehåller allt detta:

In fact, semen has a very complicated chemical profile, containing over 50 different compounds (including hormones, neurotransmitters, endorphins and immunosupressants) each with a special function and occurring in different concentrations within the seminal plasma. Perhaps the most striking of these compounds is the bundle of mood-enhancing chemicals in semen. There is good in this goo. Such anxiolytic chemicals include, but are by no means limited to, cortisol (known to increase affection), estrone (which elevates mood), prolactin (a natural antidepressant), oxytocin (also elevates mood), thyrotropin-releasing hormone (another antidepressant), melatonin (a sleep-inducing agent) and even serotonin (perhaps the most well-known antidepressant neurotransmitter).

Det är Jesse Bering som redovisar detta i Scientific American. Inte nog med det, han presenterar forskning som tyder på att denna substans kan ha välgörande effekter för mottagare av den:

The most significant findings from this 2002 study, published with criminally modest fanfare in the Archives of Sexual Behavior , were these: even after adjusting for frequency of sexual intercourse, women who engaged in sex and “never” used condoms showed significantly fewer depressive symptoms than did those who “usually” or “always” used condoms. Importantly, these chronically condomless, sexually active women also evidenced fewer depressive symptoms than did those who abstained from sex altogether. By contrast, sexually active women, even really promiscuous ones, who used condoms were just as depressed as those practicing total abstinence. In other words, it’s not just that women who are having sex are simply happier, but instead happiness appears to be a function of the ambient seminal fluid pulsing through one’s veins.

Härligt, härligt men farligt, farligt (med tanke på att även mindre hälsosamma virus kan återfinnas i sperma).

Se även inlägget ”Marknadsekonomin tillfredsställer alla behov”.

Written by Niclas Berggren

18 oktober 2010 at 5:25

Publicerat i forskning, medicin, sex

Blir duktiga naturvetare bra läkare?

Att läkare har naturvetenskaplig utbildning är självklart. Däremot är det inte självklart att naturvetenskapliga studieframgångar med automatik innebär goda kvaliteter som läkare. Det kan t.o.m. vara så att duktighet i naturvetenskap är negativt relaterat till en framgångsrik yrkesverksamhet som läkare. I ”Science as Superstition: Selecting Medical Students”, publicerad i The Lancet, står följande att läsa:

Writing in the 1970s, Witkin found students who were most successful in the sciences, “have an impersonal orientation: they are not very interested in others”. Tutton’s studies of medical students in Australia in the 1990s found that students who did the best in the premedical sciences scored lower on standardised measures of empathy and tended to be “shy”, “submissive”, “withdrawn”, or “awkward and ill at ease socially”, characteristics the author suggested are, “the antithesis of what most of us would want in a clinician”. …

I do not mean to suggest that knowledge of science is irrelevant to medical education and medical practice. There is a critically important threshold of scientific knowledge that forms the foundation on which a medical education is built. However, once one has exceeded this cognitive threshold, additional scientific knowledge adds little to subsequent performance as a physician.

Detta är ett intressant resonemang som bör påverka hur läkarstudenter väljs ut. Det räcker inte med höga betyg och provresultat; läkaryrket kräver också empati och handlag med människor. Jag skulle nog inte ha blivit en bra läkare.

Written by Niclas Berggren

9 oktober 2010 at 5:01

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: