Nonicoclolasos

Archive for the ‘medicin’ Category

Piller som skapar kärlek

Kärleksdrycker har vi hört talas om (i operans värld t.ex. i Tristan und Isolde samt i L’elisir d’amore). Kärlekspiller är en mer modern variant, och i ”Parental Love Pills: Some Ethical Considerations” analyseras om piller som ger upphov till föräldrakärlek gentemot barn är etiskt acceptabla. Den främsta oron tycks vara att sådan kärlek inte skulle vara autentisk och, därför, mindre bra eller inte bra alls för barnen. Som soma-entusiast har jag svårt att förstå denna typ av invändning, av två skäl. Dels kan en förälder vilja älska ett barn utan att kunna det, och om ett piller kan orsaka den kärlek som eftersträvas tycks det mig som om kärleken emanerar från en autentisk vilja till omsorg om barnet. Att själva känslans praktiska uppkomst sker på kemisk väg ser jag som irrelevant. Dels är min egen syn att autenticitet i sig är ointressant som etiskt kriterium. Om utfallet blir bra spelar själva motivationen bakom det ingen roll. Jag delar av dessa huvudsakliga skäl slutsatsen i uppsatsen:

In this paper, I argued that pharmacologically-induced parental love can satisfy reasonable conditions of authenticity. I also explained why someone might want to take such a pill, and I claimed that inducing parental love pharmacologically need not promote narcissism or result in self-instrumentalization, although I recognize that these are significant concerns.

Fram för kärlekspillren!

Written by Niclas Berggren

30 juni 2011 at 5:11

Publicerat i barn, etik, kärlek, medicin

Förslag för att minska död och lidande

Som läsare av denna blogg känner till är jag starkt engagerad i frågan om organdonation, i synnerhet i försök att lösa den bristsituation som råder och som orsaker mycket lidande och död. Jag är t.ex. förespråkare av ett system med betalning till njurdonatorer. Enligt beräkningar av Gary Becker och Julio Jorge Elías skulle en ersättningsnivå på runt 100 000 kr eliminera bristen på njurar. Men jag är i grunden pragmatiker på detta område: det finns många förslag på förbättrande reformer, och om betalning till levande donatorer upplevs som en omöjlig väg framåt, därför att människor (av för mig märkliga skäl) finner det etiskt tveksamt, bör andra vägar prövas.

Det är just med en (för mig otypisk) känslighet för de värderingar som genomsyrar svensk hälso- och sjukvård, och med kunskap i såväl grundläggande nationalekonomiskt tänkande om incitament som ny beteendeekonomisk och socialpsykologisk forskning, som ett nytt förslag läggs fram i ”Incentivizing Deceased Organ Donation: A Swedish Priority-Setting Perspective”, publicerad i Scandinavian Journal of Public Health:

The components and details of the compensation proposal can be summarized as follows:

  • €5,000 contribution to the estate or family of the deceased towards funeral expenses.
  • Deceased (advanced directive) or family could decline the contribution in full.
  • All or part of the €5,000 contribution could be directed as a publicized donation to a reputable charity of the deceased (if the will is known) or family’s choice.
  • In all circumstances the right to self determination of the deceased must be respected; and the decision of the family cannot be in contradiction to the will of the deceased if it is explicitly stated.

Det intressanta med detta förslag är att det försöker beakta olika typer av incitament att donera — ekonomiska, inneboende och signalmässiga — så att personer som motiveras av altruism och av en vilja att framstå som goda inför andra också stimuleras att ge.

Detta är en av de viktigaste texterna jag har läst på mycket länge, inte minst därför att jag tycker att dess argumentation är tydlig, enkel, etiskt tilltalande och grundad på forskning. (Därmed inte sagt att förslag om ersättning till levande njurdonatorer inte är det, men om detta finns som sagt olika uppfattningar.) Vågar man hoppas att politiker och andra beslutsfattare läser och lär? Att inte läsa och lära, och att passivt avstå från att agera, har direkta och stora kostnader för människor som är i behov av nya organ. Det, om något, är oetiskt.

Tips: Mikael Elinder.

Written by Niclas Berggren

16 maj 2011 at 5:36

Påverkas läkare av patienters utseende?

Hur påverkas vi av andras utseende? Behandlar vi fula annorlunda än vackra? Jag gör det definitivt. Även läkare, som det verkar, enligt studien ”Are Physicians’ Ratings of Pain Affected by Patients’ Physical Attractiveness?”, publicerad i Social Science & Medicine:

The results showed that physician’s ratings of pain were influenced both by attractiveness of patients and by nonverbal expressions of pain. Unattractive patients, and patients who were expressing pain, were perceived as experiencing more pain, distress, and negative affective experiences than attractive patients and patients who were not expressing pain. Unattractive patients also received higher ratings of solicitude on the doctor’s part and lower ratings of health than attractive patients. Physician’s assessments of pain appear to be influenced by the physical attractiveness of the patient.

I det här fallet är det dock inte klart om det är en fördel att vara vacker. Vill man inte, som patient, att läkaren ska uppfatta det som att man upplever smärta?

Written by Niclas Berggren

8 januari 2011 at 4:25

Vad innehåller placebo?

Konstigt nog hade jag aldrig tänkt på att innehållet i placebo kan påverka hur mediciner utvärderas, förrän jag fick syn på studien ”What’s in Placebos: Who Knows? Analysis of Randomized, Controlled Trials”, publicerad i Annals of Internal Medicine. Den studien undersöker om det i artiklar publicerade i medicinska vetenskapliga tidskrifter anges vad placebo i läkemedelsutvärderingar faktiskt innehåller. Resultat:

Most studies did not disclose the composition of the study placebo. Disclosure was less common for pills than for injections and other treatments (8.2% vs. 26.7%; P = 0.002). … CONCLUSION: Placebos were seldom described in randomized, controlled trials of pills or capsules. Because the nature of the placebo can influence trial outcomes, placebo formulation should be disclosed in reports of placebo-controlled trials.

Man kanske inte kan utesluta att läkemedelsbolag kan ha intresse av att använda placebo som synligen förstärker positiva effekter av de egna läkemedlen, t.ex. genom att placebo försämrar hälsotillståndet. För att undvika onödiga misstänkliggöranden förefaller det klokt att i framtiden kräva att placeboinnehållet anges i publicerade studier.

Written by Niclas Berggren

25 november 2010 at 5:06

Publicerat i forskning, medicin

Bra med Downs syndrom?

Det visar sig att andelen gravida kvinnor som upptäcker kromosomfel på sina foster och som väljer att abortera har ökat från 53 till 67 procent. En representant för Svenska Downföreningen gillar inte utvecklingen:

Hon är rädd för en utveckling där det till slut kanske inte föds några barn alls med Downs syndrom.

Jag förstår inte alls denna rädsla. Vore det inte prima om inga barn föddes med detta förståndshandikapp? Vad denna representant inte verkar inse är att det kan vara bättre att inte finnas till — och till och med att det kan anses omoraliskt att låta skadade barn födas.

Written by Niclas Berggren

24 november 2010 at 21:33

Publicerat i barn, död, etik, medicin, moral

Spermans lyckobringande effekter

Jag hade ingen aning om att sperma innehåller allt detta:

In fact, semen has a very complicated chemical profile, containing over 50 different compounds (including hormones, neurotransmitters, endorphins and immunosupressants) each with a special function and occurring in different concentrations within the seminal plasma. Perhaps the most striking of these compounds is the bundle of mood-enhancing chemicals in semen. There is good in this goo. Such anxiolytic chemicals include, but are by no means limited to, cortisol (known to increase affection), estrone (which elevates mood), prolactin (a natural antidepressant), oxytocin (also elevates mood), thyrotropin-releasing hormone (another antidepressant), melatonin (a sleep-inducing agent) and even serotonin (perhaps the most well-known antidepressant neurotransmitter).

Det är Jesse Bering som redovisar detta i Scientific American. Inte nog med det, han presenterar forskning som tyder på att denna substans kan ha välgörande effekter för mottagare av den:

The most significant findings from this 2002 study, published with criminally modest fanfare in the Archives of Sexual Behavior , were these: even after adjusting for frequency of sexual intercourse, women who engaged in sex and “never” used condoms showed significantly fewer depressive symptoms than did those who “usually” or “always” used condoms. Importantly, these chronically condomless, sexually active women also evidenced fewer depressive symptoms than did those who abstained from sex altogether. By contrast, sexually active women, even really promiscuous ones, who used condoms were just as depressed as those practicing total abstinence. In other words, it’s not just that women who are having sex are simply happier, but instead happiness appears to be a function of the ambient seminal fluid pulsing through one’s veins.

Härligt, härligt men farligt, farligt (med tanke på att även mindre hälsosamma virus kan återfinnas i sperma).

Se även inlägget ”Marknadsekonomin tillfredsställer alla behov”.

Written by Niclas Berggren

18 oktober 2010 at 5:25

Publicerat i forskning, medicin, sex

Blir duktiga naturvetare bra läkare?

Att läkare har naturvetenskaplig utbildning är självklart. Däremot är det inte självklart att naturvetenskapliga studieframgångar med automatik innebär goda kvaliteter som läkare. Det kan t.o.m. vara så att duktighet i naturvetenskap är negativt relaterat till en framgångsrik yrkesverksamhet som läkare. I ”Science as Superstition: Selecting Medical Students”, publicerad i The Lancet, står följande att läsa:

Writing in the 1970s, Witkin found students who were most successful in the sciences, “have an impersonal orientation: they are not very interested in others”. Tutton’s studies of medical students in Australia in the 1990s found that students who did the best in the premedical sciences scored lower on standardised measures of empathy and tended to be “shy”, “submissive”, “withdrawn”, or “awkward and ill at ease socially”, characteristics the author suggested are, “the antithesis of what most of us would want in a clinician”. …

I do not mean to suggest that knowledge of science is irrelevant to medical education and medical practice. There is a critically important threshold of scientific knowledge that forms the foundation on which a medical education is built. However, once one has exceeded this cognitive threshold, additional scientific knowledge adds little to subsequent performance as a physician.

Detta är ett intressant resonemang som bör påverka hur läkarstudenter väljs ut. Det räcker inte med höga betyg och provresultat; läkaryrket kräver också empati och handlag med människor. Jag skulle nog inte ha blivit en bra läkare.

Written by Niclas Berggren

9 oktober 2010 at 5:01

Kritik mot Nobelpris

En doktor i etik ställer, apropå årets Nobelpris i medicin, en fråga:

Kan ett tidigt mänskligt embryo anses vara helt värdelöst, något som man kan använda i forsknings- eller behandlingssyfte utan etiska betänkligheter?

Ja, det kan det. Enligt min uppfattning är det inte fel att kassera ett embryo, om man så önskar, eftersom ett embryo varken är en självmedveten, rationell eller kännande varelse. Detta tänkande är i linje med Peter Singers försvar av abort — och, föga förvånande, på tvärs med Katolska kyrkans syn.

Därmed inte sagt att provrörsbefruktning (eller, för den delen, annan befruktning) är något som bör uppmuntras — vilket är en slutsats man kan dra utifrån andra etikers, såsom David Benatar, Christoph Fehige och Seana Shiffrin, arbete. Den problematisering av provrörsbefruktning som deras arbete utgör beror emellertid inte på att det skulle vara fel att kassera embryon. Snarare bör, enligt i synnerhet Benatars synsätt, fler embryon kasseras.

Written by Niclas Berggren

5 oktober 2010 at 5:34

Popularitet ger utsatthet

Vissa är mer poppis än andra. Det har förstås sina förtjänster, men en ny studie, ”Social Network Sensors for Early Detection of Contagious Outbreaks”, publicerad i PLoS ONE, finner att populära studenter får influensa tidigare än andra. Dessa figurer illustrera det, och nedan anges forskarnas kommentar:

We compared two groups, one composed of individuals randomly selected from our population, and one composed of individuals who were nominated as a friend by members of the random group. The friend group was observed to have significantly higher measured in-degree and betweenness centrality than the random group (see Supporting Information Text S1). In the left panel, a nonparametric maximum likelihood estimate (NPMLE) of cumulative flu incidence (based on diagnoses by medical staff) shows that individuals in the friend group tended to get the flu earlier than individuals in the random group. Moreover, predicted daily incidence from a nonlinear least squares fit of the data to a logistic distribution function suggests that the peak incidence of flu is shifted forward in time for the friends group by 13.9 days (right panel). A significant (p<0.05) lead time for the friend group was first detected with data available up to Day 16. Raw data for daily flu cases in the friend group (blue) and random group (red) is shown in the inset box (right panel).

Det verkar alltså inte som om de populära studenterna samlat blir sjukare än andra, bara att de blir sjuka tidigare än andra, vilket kan användas i utformningen av epidemologiska strategier. Nå, enligt min mening borde de som är poppis, och som rimligen borde kunna betraktas som normsättare, fundera på att sluta skaka hand och att använda munskydd vid sjukdomstendenser, för att minska sjukdomsspridning ut i befolkningen. Handskakning är en osund företeelse (vilket såväl Kim Jong-Il som Smittskyddsinstitutet har insett); nyttjande av munskydd är däremot en lovvärd sådan.

Written by Niclas Berggren

20 september 2010 at 5:01

Bör alkoholister sluta dricka?

En spridd uppfattning är att alkoholister som vill komma ur ett destruktivt alkoholdrickande måste sluta helt med drickandet. En nackdel med att insistera på, i behandling av alkoholister, att ingen alkohol någonsin får drickas mer är dock att det kan få många alkoholister att inte söka hjälp. Det tycks nu finnas behandling som fungerar relativt väl för många alkoholister utan att de helt slutar dricka. Det medel som används heter naltrexone. I Newsweek rapporteras om The Sinclair Method (TSM):

TSM’s instructions are simple: take an inexpensive dose of generic naltrexone about an hour before drinking, every time you drink. … The basic concept goes like this: each time we drink, endorphins (called internal opioids) are released in the brain, causing us to associate, mostly at an unconscious level, the pleasurable state of an endorphin-flooded brain with the drink just consumed. In alcoholics—because of genetic predisposition, or some other cause—drinking behavior is “overlearned,” being reinforced until an alcoholic will drink to the point of oblivion. (To be fair, this chemical pathway’s responsibility for the majority of problem drinking is not a view necessarily shared by all researchers studying alcoholism.) Naltrexone, however, blocks opioid receptor activity in the brain. Sinclair and Eskapa say that each session of drinking on naltrexone causes the opposite of reinforcement: one unconsciously weakens, or “extinguishes” in psychological terms, the association between drinking and the state of an endorphin-flooded brain. It’s a process that takes repeated sessions, says Sinclair, to have a cumulative effect. But as many interested in TSM discover, naltrexone is mainly used in the alcohol-treatment industry as an adjunct to abstinence, not continued drinking. It is with continued drinking, however, that naltrexone works best, Eskapa and Sinclair argue.

Läs gärna mer i ”Evidence about the Use of Naltrexone and for Different Ways of Using It in the Treatment of Alcoholism”, publicerad i Alcohol and Alcoholism. Kan denna metod få fler att söka och få hjälp vid allvarliga alkoholproblem ser jag det som ett framsteg värt att lyfta fram.

Written by Niclas Berggren

15 september 2010 at 4:29

Publicerat i alkohol, medicin

Tre effekter av låtsasmedicin

Effekterna av medicinering är inte alltid en ren fråga om fysisk påverkan utan har också med psykologi att göra. Jag kände bara till det första av dessa tre fenomen:

You may be aware of the placebo effect, where an inert pill has an effect because of what the patient thinks it does. You may even be aware of the nocebo effect, where an inert pill causes ”side-effects”. But a fascinating 1970 study reported evidence for the anti-placebo effect, where an inert pill has the opposite effect of what it is expected to do.

I vilken mån beaktar läkare, i sin praktiska yrkesutövning, effekter av detta slag? Hur de uttrycker sig om de mediciner de skriver ut torde kunna påverka deras effekter. Vidare undrar jag hur många bieffekter av ”riktiga mediciner” som i själva verket är ett slags noceboeffekter. Även om den medicin som ges i sig är en verksam medicin mot någon viss sjukdom behöver antagligen inte bieffekter vara resultatet av en ren fysisk påverkan.

Written by Niclas Berggren

29 augusti 2010 at 14:51

Publicerat i medicin, psykologi, sjukdom

En ateistisk doktor, tack

För ett tag sedan publicerades Döden är förhandlingsbar av professor Torbjörn Tännsjö. I denna genomgång av vård i livets slutskede i Sverige konstateras bl.a. följande:

[I] dag varierar praxis och läkarens personliga moral är många gånger avgörande. Men inom gällande lagstiftning finns trots allt ett förhandlingsutrymme för ett anständigt döende …

Intressant nog visar en ny brittisk studie, ”The Role of Doctors’ Religious Faith and Ethnicity in Taking Ethically Controversial Decisions During End-of-Life Care”, publicerad i Journal of Medical Ethics, att läkares religiösa synsätt påverkar hur de talar med och beter sig mot svårt sjuka, döende patienter:

Independently of speciality, doctors who described themselves as non-religious were more likely than others to report having given continuous deep sedation until death, having taken decisions they expected or partly intended to end life, and to have discussed these decisions with patients judged to have the capacity to participate in discussions.

Detta förvånar inte: som Peter Singer påpekar i Rethinking Life and Death: The Collapse of Our Traditional Ethics står en humanitär idé om livskvalitet och en religiös idé om livskvantitet mot varandra i den praktiska medicinska etiken. När jag drabbas av sjukdom, plågor, åldrande — måtte jag få en ateistisk doktor! (En fördel med att ha flyttat till Stockholm från Jönköpings län är att sannolikheten att min önskan blir uppfylld är betydligt högre här.)

Se även ”När palliativ vård inte räcker till”, ”Nedsövning för att minska lidande””Är dödshjälpsmotståndarna inkonsekventa?”, ”Doktor Glas om dödshjälp och abort””Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti””Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp””Dödshjälp och Göran Persson”, ”Att dö utan smärta””Döden kan befria””Dödshjälp när så önskas””Hjälp att dö bör tillåtas””Liv till varje pris””Dödshjälp i Nederländerna””Obefogad religiös alarmism””Att dö för andras skull””JK om dödshjälp””Det rör på sig i dödshjälpsfrågan””Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden””Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2010 at 5:15

Molyneuxs problem

Här är ett spännande problem att fundera på i sommarvärmen:

Suppose a Man born blind, and now adult, and taught by his touch to distinguish between a Cube, and a Sphere of the same metal, and nighly of the same bigness, so as to tell, when he felt one and t’other; which is the Cube, which the Sphere. Suppose then the Cube and Sphere placed on a Table, and the Blind Man to be made to see. Qaere, Whether by his sight, before he touch’d them, he could now distinguish, and tell, which is the Globe, which the Cube.

Upphovsmannen var irländaren William Molyneux; denna formulering är från John Lockes An Essay Concerning Human Understanding (1694), efter att Molyneux hade bett Locke redogöra för sin uppfattning. Båda dessa besvarade frågan nekande; det gör även Shaun Gallagher i How the Body Shapes the Mind (kap. 7), med bas i modern forskning i utvecklingspsykologi och neurofysiologi. (Själv hade jag gissat på ett jakande svar.)

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

5 juli 2010 at 5:31

Hjälper antidepressiva läkemedel?

Suicidfrekvensen har gått ner i många länder på senare år. En möjlig förklaring är de nya antidepressiva läkemedlen. Det förutsätter dock att de fungerar. En ny metastudie, ”Antidepressant Drug Effects and Depression Severity: A Patient-Level Meta-Analysis”, publicerad i Journal of the American Medical Association, finner följande:

The magnitude of benefit of antidepressant medication compared with placebo increases with severity of depression symptoms and may be minimal or nonexistent, on average, in patients with mild or moderate symptoms. For patients with very severe depression, the benefit of medications over placebo is substantial.

Så hjälper gör de, såvitt man kan bedöma, särskilt i allvarliga fall.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

16 maj 2010 at 5:08

Publicerat i forskning, medicin, psykiatri

Problem med religiösa apotekare

Det sekulära samhälle vi lever i kommer allt som oftast i konflikt med religiösa värderingar. Det har på senare tid gällt religiösa kläder och personliga smycken, där jag motsätter mig statliga förbud. Ett annat konfliktområde gäller hälsovård. Ett aktuellt fall exemplifierar problematiken:

Janine Deeley recently took a prescription for an oral contraceptive to her local pharmacy. The pharmacist refused to sell it. The pharmacist, with the support of the code of ethics supplied by the Royal Pharmaceutical Society of Great Britain, had decided not to distribute contraceptives on religious grounds. To get her prescription, (which was in fact to use the pill to control the symptoms of her endometriosis), Janine would have to return another day, when a different pharmacist would be on duty and submit her pain-reducing prescription to another pharmacist’s conscience for scrutiny.

Professor Julian Savulescu tycker att apotekaren begår tjänstefel och ska avskedas. Jag instämmer: i ett offentligt hälsosystem är det orimligt att enskilda apotekare får avgöra vilka recept som ska expedieras. Vad tycker du?

Written by Niclas Berggren

10 maj 2010 at 17:23

Publicerat i hälsa, medicin, moral, religion

Brist på donatorer

I Sverige väntar över 600 personer i transplantationsköer, ofta med sänkt livskvalitet och lidande och, i många fall, döden som följd. Nu rapporterar Donationsrådet att antalet avlidna donatorer under 2009 var 128 men att det fanns 208 möjliga donatorer. De 80 personer vars organ inte kunde användas hade i 29 fall angett, genom egen registrering, att de motsatte sig donation, och i 42 fall motsatte sig de närstående donation. Jag skulle vilja vädja till alla er som läser min blogg att registrera er donationsvilja i Donationsregistret (endast 1,5 miljoner är registrerade idag), att uppmana andra att göra detsamma och att tala om för närstående att ni godkänner donation när ni dör. En donation kan leda till mycket gott för en medmänniska! Min pappa är en av de 600 svenskar som står i transplantationskö.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 16:40

Publicerat i altruism, död, medicin

Är sjukhusstrejker dödliga?

Vissa yrkesgruppers strejkrätt är begränsad, då effekterna anses kunna vara allmänfarliga. En ny studie, ”Do Strikes Kill? Evidence from New York State”, ger visst belägg för sådana effekter för sjuksköterskor:

Controlling for hospital specific heterogeneity, patient demographics and disease severity, the results show that nurses’ strikes increase in-hospital mortality by 19.4% and 30-day readmission by 6.5% for patients admitted during a strike, with little change in patient demographics, disease severity or treatment intensity. This study provides some of the first analytical evidence on the effects of health care strikes on patients, and suggests that hospitals functioning during nurses’ strikes are doing so at a lower quality of patient care.

Från sjuksköterskornas sida är en positiv implikation av detta resultat att deras arbetsinsats faktiskt räddar liv (om nu någon inte trodde det). En mer öppen fråga är i vilken mån en begränsad strejkrätt missgynnar sjuksköterskor i deras löneutveckling.

Written by Niclas Berggren

6 april 2010 at 11:28

Doktorer som berör

Beröring människor emellan är en läskig företeelse: den är påträngande och kan sprida sjukdomar. Den tycks dock inte utan sina förtjänster. Jag har tidigare rapporterat om en studie som finner att beröring ökar viljan till samarbete. Den nya studien ”The Effect of a Practitioner’s Touch on a Patient’s Medication Compliance”, publicerad i Psychology, Health & Medicine, finner följande:

Four general practitioners were instructed to slightly touch (or not) their adult patients who suffered from a pharyngitis when they asked them for a verbal promise to take the prescribed antibiotic medication. One week later, patients were solicited at home to evaluate the number of tablets that were taken. Greater medication compliance was found in the touch condition.

Många människor är märkliga: varför följs inte medicinska instruktioner lika bra utan beröring?

Written by Niclas Berggren

4 april 2010 at 7:10

Lättpåverkade läkare

Dan Ariely har studerat hur läkare beställer test för sina patienter. Detta görs med elektroniska formulär, som antingen kan vara tomma initialt eller färdigifyllda. I det förra fallet kryssar läkaren för de test som ska utföras, i det senare klickar läkaren bort de test som inte ska utföras. Har dessa två alternativ olika effekter?

And the basic result was that in the empty set, physicians chose an average five tests. And in the full set, they chose an average 13 tests. … And the difference was about $1,300 per patient.

Onekligen intressant — jag som trodde att läkare (likt nationalekonomer) var hyperrationella. Nå, jag har tre frågor:

  1. Hur ser formulären ut i Sverige? Är de ifyllda i förväg eller är utgångsläget ett tomt formulär?
  2. Är det självklart att fler test är sämre än färre? Fem test kanske är för få (objektivt sett, om man nu kan tala om objektivitet här); 13 kanske är för många. Hur kan man fastställa var optimum ligger?
  3. Om man anar att för många, onödiga test beställs, hur ska läkare påverkas att beställa färre? Att byta formulärstrategi kan vara en åtgärd; kan ekonomiska styrmedel vara en annan? Jag tänker mig att sektionen på sjukhuset ”drabbas” om alltför höga kostnader för test konstateras.

Written by Niclas Berggren

22 mars 2010 at 5:00

När palliativ vård inte räcker till

Johan Frostegård skriver i SvD:

I stället för aktiv dödshjälp bör vi vidareutveckla den palliativa vården för att säkerställa en god död, vilket är vad eutanasi egentligen betyder.

Få torde motsätta sig en vidareutveckling av den palliativa vården: att kunna erbjuda effektiv smärtlindring måste ses som oerhört angeläget. Men frågan är hur regelverket ska utformas i en verklighet där effektiv smärtlindring ofta inte kan ges. Denna verklighet tycks Frostegård, i ett slags utopiskt resonemang, inte låtsas om. Tre alternativ till ofullständig smärtlindring bör, enligt min uppfattning, beaktas: palliativ sedering, läkarassisterat suicid och aktiv dödshjälp. Dessa kan i hög grad betraktas som substitut: i Nederländerna har t.ex. omfattningen av läkarassisterat suicid och aktiv dödshjälp sjunkit (trots tillåtelse), medan palliativ sedering har blivit vanligare. Det centrala för mig här är att respektera svårt lidande patienters vilja.

Med den utgångspunkten är det intressant att notera att av dem som har begärt och fått hjälp att dö i Nederländerna har många inte sett den alternativa palliativa vård som har erbjudits som tillräckligt bra för att motivera fortsatt liv. I studien ”Reporting of Euthanasia and Physician-Assisted Suicide in the Netherlands: Descriptive Study”, publicerad i BMC Medical Ethics, rapporteras:

[P]hysicians in almost all cases reported to have applied palliative care options, most frequently medication (89%) and sometimes radio- or chemotherapy (21%). ”Other”‘ palliative care options (46%) often concerned administering oxygen, nutrition or hydration, or artificial respiration. In 35% of all cases it was reported that there had been options to relieve the patient’s suffering that were not applied. These most often involved the administration of sedatives (10%) or pain medication (11%). In 81% of the cases where these alternatives had been present, physicians reported that the patients had refused them.

Dvs. i 65% av fallen fanns inte ytterligare palliativ vård att ge; i 35% av fallen fanns ytterligare palliativ vård att ge, men det stora flertalet ville inte ha den. Respekt för patienter med stort lidande implicerar att det inte räcker att lite löst hänvisa till den palliativa vården: den är för många otillräcklig och, faktiskt, oönskad. Därför bör såväl palliativ sedering som läkarassisterat suicid och aktiv dödshjälp erbjudas dem för vilka denna vård inte ses som ett attraktivt alternativ. Intressant nog accepteras numera i hög grad palliativ sedering, även i Sverige. En god början.

Se även ”Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti”, ”Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp”, ”Dödshjälp och Göran Persson”, ”Döden kan befria”, ”Dödshjälp när så önskas”, ”Hjälp att dö bör tillåtas”, ”Liv till varje pris”, ”Dödshjälp i Nederländerna”, ”Obefogad religiös alarmism”, ”Att dö för andras skull”, ”JK om dödshjälp”, ”Det rör på sig i dödshjälpsfrågan”, ”Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden”, ”Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

20 mars 2010 at 7:29

Är omega 3 nyttigt?

Det görs mycket reklam för omega 3 numera. Finns det belägg för att dessa fettsyror har positiva hälsoeffekter? I översiktsartikeln ”Risks and Benefits of Omega 3 Fats for Mortality, Cardiovascular Disease, and Cancer: Systematic Review”, publicerad i British Medical Journal, rapporteras följande:

This systematic review assessed the health effects of long chain and shorter chain omega 3 fats (together or separately) on total mortality, cardiovascular events, cancer, and strokes in a wide group of participants and found no evidence of a clear benefit of omega 3 fats on health.

Jag avstår från att inhandla tillskott av och produkter innehållandes omega 3 tills bevis föreligger för positiva hälsoeffekter.

Written by Niclas Berggren

16 mars 2010 at 4:16

Publicerat i forskning, hälsa, medicin, sjukdom

Globaliseringen av mentalsjukdomar

Är mentalsjukdomar (åtminstone delvis) sociala konstruktioner? En fascinerande artikel i New York Times ger visst stöd för en sådan förståelse:

Swimming against the biomedical currents of the time, they have argued that mental illnesses are not discrete entities like the polio virus with their own natural histories. These researchers have amassed an impressive body of evidence suggesting that mental illnesses have never been the same the world over (either in prevalence or in form) but are inevitably sparked and shaped by the ethos of particular times and places. In some Southeast Asian cultures, men have been known to experience what is called amok, an episode of murderous rage followed by amnesia; men in the region also suffer from koro, which is characterized by the debilitating certainty that their genitals are retracting into their bodies. Across the fertile crescent of the Middle East there is zar, a condition related to spirit-possession beliefs that brings forth dissociative episodes of laughing, shouting and singing.

Artikeln handlar mycket om att västvärlden nu exporterar sin syn på mentalsjukdomars orsaker och botemedel, vilken tränger undan andra kulturella konstruktioner:

Cross-cultural psychiatrists have pointed out that the mental-health ideas we export to the world are rarely unadulterated scientific facts and never culturally neutral. ”Western mental-health discourse introduces core components of Western culture, including a theory of human nature, a definition of personhood, a sense of time and memory and a source of moral authority. None of this is universal,”Derek Summerfield of the Institute of Psychiatry in London observes.

Denna utveckling finner jag, från mitt lekmannaperspektiv, svårbedömd. Å ena sidan tycker jag det verkar bra att en rationell syn på mentalsjukdomars orsaker och botemedel sprider sig i världen. När det på vissa håll hävdas att människor är besatta av onda andar, konstaterar västerländsk psykiatri att tillstånd kan analyseras strikt medicinskt och behandlas med beprövade metoder. Å andra sidan framhålls det i artikeln att en djupare förståelse av kulturellt präglade yttringar av vissa tillstånd kan försvåras av en västerländsk tolkning. Vad skulle Thomas Szasz säga?

Se även ”Mental Illness” i Stanford Encyclopedia of Philosophy.

Written by Niclas Berggren

2 mars 2010 at 12:01

Uppiggande piller

Ibland läser man riktiga goda nyheter:

Travelers were confined to a laboratory in either Toulouse or Rouffach with electrodes attached to their heads, testing whether a drug could keep their jet-lagged bodies awake. That drug, Nuvigil from Cephalon, could become the first medicine specifically approved by the Food and Drug Administration to combat jet lag.

Vi får innerligt hoppas att Läkemedelsverket hänger på.

Written by Niclas Berggren

22 februari 2010 at 7:03

Publicerat i hälsa, medicin, resor, sömn

Inbillad smärta

Ett intressant fall beskrivs i British Medical Journal:

A builder aged 29 came to the accident and emergency department having jumped down on to a 15 cm nail. As the smallest movement of the nail was painful he was sedated with fentanyl and midazolam. The nail was then pulled out from below. When his boot was removed a miraculous cure appeared to have taken place. Despite entering proximal to the steel toecap the nail had penetrated between the toes: the foot was entirely uninjured.

Hur ofta är våra (fysiska och psykiska) smärtor inbillade?

Written by Niclas Berggren

16 februari 2010 at 6:20

Publicerat i hälsa, medicin, psykologi, sjukdom

Influensavirus sprids på flygplan

Om jag vore rik skulle jag, likt Elfas tidigare ägare, flyga i business class eller first class. Inte bara för att det är mer bekvämt och för att försöka erhålla status, utan även av detta skäl:

We calculate that H1N1, even during long flights, poses a low to moderate within-flight transmission risk if the source case travels First Class. Specifically, 0-1 infections could occur during a 5 hour flight, 1-3 during an 11 hour flight and 2-5 during a 17 hour flight. However, within-flight transmission could be significant, particularly during long flights, if the source case travels in Economy Class. Specifically, two to five infections could occur during a 5 hour flight, 5-10 during an 11 hour flight and 7-17 during a 17 hour flight.

Detta enligt ”Calculating the Potential for Within-Flight Transmission of Influenza A (H1N1)”, publicerad i BMC Medicine. Inte heller risken för sjukdom är jämnt fördelad över de socioekonomiska klasserna.

Written by Niclas Berggren

9 februari 2010 at 17:38

Heroin i Vancouver

I Sverige, och i många andra länder, möter förslag om sprutbytesprogram för narkomaner ofta hårt motstånd. Sådana program anses sända fel signaler från stat och landsting, som har förklarat krig mot knark. På senare tid har dock en viss uppmjukning i motståndet kunnat skönjas: fler och fler inser att principer som förhindrar minskat lidande måste överges. I linje med detta tänkande finns i Vancouver ett mottagningscentrum, Insite, dit heroinmissbrukare kan komma för att få hjälp att injicera på ett medicinskt säkert sätt. Slate rapporterar:

Addicts arrive with drugs scored on the streets and inject them in a supervised environment, 18 hours a day, 365 days a year. A counter was laden with clean needles, sterile water, cookers, filters, tourniquets, alcohol swabs, condoms. The database includes more than 2,000 users, identified only by code names, and an average day will see 645 injections. There are always two staffers and two nurses on duty, standing by with oxygen masks and syringes of the overdose drug naloxone. To date they have intervened in more than a thousand overdoses without a single death. …

The raw numbers are encouraging: In 2008 Vancouver’s overdose deaths were the lowest in 30 years, and the rate of new HIV infection among injection drug users was the lowest since recordkeeping began. … Since 2003, dozens of peer-reviewed articles have been published in scientific journals like the Lancet, the American Journal of Public Health, and the New England Journal of Medicine, demonstrating the injection site’s efficacy.

I andra länder, t.ex. Spanien och Schweiz, har man tagit ytterligare ett steg och har undersökt effekterna av att skriva ut heroin till missbrukare. Resultaten tycks goda. Att fler svenska politiker nu öppnar sig för sprutbyten är utmärkt; vågar man hoppas på fortsatta steg i riktning mot skadereducering?

Tips: Mind Hacks. Media: SvD1, SvD2., SvD3.

Written by Niclas Berggren

7 februari 2010 at 8:10

Hur bör man nysa?

Personer som nyser utan att försöka hindra bakterierna eller virusen från att sprida sig till andra betraktar jag som ett slags bioterrorister. De är värda förakt och bör stigmatiseras. Hur bör man då nysa? I ”Excuse Me!”, publicerad i British Medical Journal, klargörs att munskydd hindrar sådan spridning. Jämför bilderna:

Dock vederläggs uppfattningen att det är bättre att nysa rakt fram med munskydd än att vända sig bort. Som framgår av den andra bilden sker en viss spridning nedåt med munskydd men inte, som vissar har påstått, åt sidorna. Så:

  1. Bär helst munskydd när du är nysbenägen.
  2. Med eller utan munskydd är det bra om du vänder dig bort när du nyser.

Se även det tidigare inlägget ”Munskydd för att skydda andra”.

Written by Niclas Berggren

5 februari 2010 at 11:46

Publicerat i hälsa, medicin

Doktor Glas om dödshjälp och abort

En klarsynt man, Hjalmar Söderbergs gode doktor, i fråga om eutanasi:

Den dag skall och måste komma, då rätten att dö blir erkänd som en långt viktigare och mera oförytterlig människorätt än den att lägga en sedel i valurnan. Och när den tiden är mogen, skall varje obotligt sjuk – och varje ”brottsling” också – äga rätt till läkarens hjälp, om han vill befrielsen.

Även i fråga om abort:

Aktningen för människoliv – vad är det i min mun annat än ett gement hyckleri, och vad kan det vara annat för den, som då och då har tillbragt en ledig stund med att tänka. Det myllrar ju av människoliv. Och vid främmande, okända, osedda människoliv har aldrig någon på allvar fäst det ringaste avseende, kanske med undantag av några alltför påtagligt narraktiga filantroper.

En medicinsk etik vida överlägsen den kristna, som tyvärr fortfarande dominerar på många ställen.

Written by Niclas Berggren

4 februari 2010 at 12:08

Publicerat i abort, död, etik, litteratur, medicin, moral

Är mer erfarna läkare bättre?

Man skulle kunna tro att svaret självklart är ja, men inte alltid. Studien ”Does Experience Make Better Doctors?” finner följande:

In this paper, we examine the “learning-by-doing” hypothesis in medicine using a longitudinal census of laser in situ keratomileusis (LASIK) eye surgeries collected directly from patient charts. … Our results do not support the hypothesis that the surgeon’s individual learning improves outcomes, but we find strong evidence that experience accumulated by surgeons as a group in a clinic significantly improves outcomes.

Detta kanske implicerar att det viktiga som patient är att komma till en sjukvårdsinrättning där kollektiva utbyten förekommer, där läkarna lär av varandra i institutionaliserade former.

Written by Niclas Berggren

29 januari 2010 at 8:00

Publicerat i expertis, hälsa, kunskap, medicin

Bör djurförsök stoppas?

Ja, jag börjar luta åt den uppfattningen — bl.a. påverkad av Robert Bass uppsats ”Lives in the Balance: Utilitarianism and Animal Research”. Han granskar de utilitaristiska argumenten för och emot noga, bortom förenklade slagord och frågor (av typen ”Om du kunde rädda ett sjukt barn genom experiment på ett djur, skulle du inte göra det då?”). Hans slutsats:

The real question that faces the utilitarian is whether we can institutionalize animal research in a way that is prospectively justified. That is, can we authorize large quantities of animal research in a way that (a) has a high probability of supporting research that itself has a high probability of producing net benefits, and that (b) has a low probability of supporting research that does not have good prospects of producing net benefits?

On present evidence, the needed prospective justification seems unlikely. First, as we have seen, we do not have strong evidence for large human benefits of animal research in any case. At the very least, much better and more detailed accounting is needed to make the case for substantial human benefit. Second, since the evidence indicates that Institutional Animal Care and Use Committees do not reliably discriminate between promising and unpromising science, we would need to develop new and more rigorous evaluation procedures. It is difficult to know just how to proceed, however, if our best efforts so far, by way of designing and regulating IACUC procedure, have proven no more reliable than flipping a coin. Third, we still need to consider the magnitude of animal harm. It will not be enough to find a small human benefit attributable to animal research. There is a great deal of harm to animals at stake: imposition of fear, pain, distress, injury, confinement, suffering, disease and death upon many of the test subjects. Only enormous and very clear prospective benefits to humans could outweigh that. In the absence of that kind of evidence, it is hard to see any utilitarian justification for institutionalized animal research.

Om du vill tillåta djurförsök, på vilken punkt anser du att Bass har fel?

Written by Niclas Berggren

25 januari 2010 at 8:35

Nedsövning för att minska lidande

Människor som är på väg att dö och som lider svårt erhåller i regel smärtlindring. I särskilt svåra fall kan palliativ sedering användas:

Palliative sedation is the use of sedative medications to relieve extreme suffering by making the patient unaware and unconscious (as in a deep sleep) while the disease takes its course, eventually leading to death.

Denna metod är allmänt accepterad i många västländer, däribland USA och Sverige (där den används i relativt begränsad omfattning). Den innefattar dock en del svåra beslut, för såväl läkare, patienter och anhöriga, vilket belyses i en artikel i New York Times:

Palliative care doctors generally agree that sedated patients do not feel pain from dehydration or starvation, and that food and water may only prolong agony by feeding the fatal disease. Mrs. Oltzik had done some research, and decided that nutrition and water would only burden her husband’s system. ”The idea is now not to make him work harder, but to be as peaceful and calm as he can,” she said. ”Common sense dictates that that would be the way to go.”

Ett i mina ögon tilltalande synsätt, och dessutom ett etiskt mindre kontroversiellt förfarande än dödshjälp (som jag förvisso också stöder). En arbetsgrupp inom Statens Medicinsk-Etiska Råd har föreslagit att samma möjlighet till palliativ sedering ska erbjudas i hela landet och att patientens möjlighet att få en efterfrågan på sådan sedering tillgodosedd ska stärkas:

Det är idag inte rutin att en patient i livets slutskede ges palliativ sedering på egen begäran. Här behöver man sålunda i högre grad respektera patientens självbestämmande. I analogi med den beslutkapabla patientens rätt att säga nej till livsuppehållande behandling borde man kunna erbjuda palliativ sedering till patienter som önskar avbryta fortsatt behandling, även närings- och vätsketillförsel. Vi anser att det ska finnas möjlighet att erbjuda patienter detta.

Klokt resonerat! Svenska Läkaresällskapet (och en del politiker) är inne på samma tankegångar.

Written by Niclas Berggren

9 januari 2010 at 8:20

Publicerat i död, etik, hälsa, medicin, sjukdom, sjukvård

Nyhet på organfronten

Ett nytt system för att stimulera organdonation införs i januari i Israel. Systemet bygger på reciprocitet och ger dem som är villiga att donera prioritet om de själva skulle behöva ett nytt organ vid senare tillfälle. Personer som inte är villiga att donera sina organ kommer inte heller att prioriteras vid behov av ett nytt organ. Det är första gången ett sådant system införs i ett land, och det ska bli mycket intressant att se om den låga israeliska donationsviljan kommer att öka. Ett möjligt problem är att det kan upplevas som stötande att strikt medicinska behov inte ska avgöra prioritetsordning vid behov av ett nytt organ.

Själv tror jag mest på att tillåta en ordnad marknad för organ, men eftersom en sådan är (mer) kontroversiell är det absolut rätt och riktigt att prova andra metoder för att minska det lidande och den död som organbristen i nästan alla länder (dock inte i Iran) ger upphov till. Det israeliska systemet, bl.a. förespråkat av professor Tabarrok, är väl värt att pröva, liksom system för att matcha donatorer och mottagare samt satsningar på infrastruktur. Vad görs i Sverige egentligen, med relativt låg donationsfrekvens? Vad säger Göran Hägglund?

Written by Niclas Berggren

24 december 2009 at 8:12

Ersättning ökar donationen av blod

Det råder brist på blod. Vissa hävdar fortfarande, måhända inspirerade av Richard Titmuss bok The Gift Relationship, att materiell belöning motverkar blodgivande genom att förstöra en inre, altruistisk motivation att hjälpa. En ny studie, ”Will There Be Blood? Incentives and Substitution Effects in Pro-social Behavior”, visar tvärtom att sådan belöning, t.ex. i form av t-shirts, muggar och presentkort, har positiva effekter:

[W]e find that blood donors respond to the presence of extrinsic incentives in a standard way; donations increase when incentives are offered, the increase is greater for incentives of higher economic value, and donors substitute toward blood drives with incentives and away from drives without incentives, and more so the greater the value of incentive offered. Furthermore, the presence of incentives does not disproportionately attract individuals to a drive who are not eligible to donate.

Så här såg en inbjudan att delta ut i det fältexperiment som studiens resultat bl.a. bygger på:

Denna studie är inte den enda som visar att materiell belöning kan uppmuntra till prosocialt beteende: lottermedaljer och presentkort har tidigare visat sig kunna stimulera människor att donera blod. Denna slutsats tycks mig mycket viktig.

Written by Niclas Berggren

10 december 2009 at 5:21

Prästers status

prästkrage

Enligt en undersökning bland stockholmare anser 95,4 procent att läkaryrket medför hög status — men endast 36,3 procent anser att prästyrket har det. Glädjande siffror! Själv föraktar jag prästyrket — det ger, i mina ögon, negativ status.

Written by Niclas Berggren

16 november 2009 at 5:14

Publicerat i medicin, religion, respekt, status

Fyra liter te per dag

earl grayDet är inte att rekommendera, i alla fall inte om sorten är earl gray och om man ogillar kramper:

A 44-year-old man presented in May, 2001, with muscle cramps. He had no medical history of note, but volunteered the fact that he had been drinking up to 4 L of black tea per day over the past 25 years.

Skälet var att earl gray innehåller bergamottolja som ingrediens, och den är giftig i större doser. Själv dricker jag te istället för kaffe, men maximalt en liter per vecka. Oftast darjeeling.

Written by Niclas Berggren

28 oktober 2009 at 5:53

Publicerat i forskning, medicin, te

Avnationaliserad läkemedelsprövning

Inom statistiken talar man om fel av typ I och om fel av typ II. Man kan göra fel genom att förkasta något som är sant och genom att inte förkasta något som är falskt. I läkemedelsprövningssammanhang handlar det om att man förbjuder något som förbättrar människors hälsa respektive att man inte förbjuder något som skadar människors hälsa.

Professor Daniel Klein menar att det förra felet de facto är ett stort problem idag: läkemedelsprövningen i många länder är, anser han, för restriktiv. Han föreslår en avnationalisering av läkemedelsprövningen, så att (vissa) andra länders godkännande ska innebära ett godkännande också i det egna landet. Därigenom tror han att (de dominerande) felen när det gäller mediciner, dvs. fel av typ I, kan minska. Själv tycker jag, utan att vara expert, att förslaget låter tilltalande. Varför inte testa? Om ett nytt läkemedel godkänns i t.ex. Canada, varför inte automatiskt acceptera det i Sverige? Motargument välkomnas.

Här talar sig Klein varm för sitt förslag:

Written by Niclas Berggren

17 oktober 2009 at 11:31

Publicerat i hälsa, medicin, politik, sjukdom

Njurbyten i Canada

Jag har tidigare skrivit om välfärdshöjande njurbyten. Nu har sådana börjat genomföras i ytterligare ett land, Canada. När följer Sverige efter? Vad gör Socialdepartementet och Socialstyrelsen? Var säger Göran Hägglund? Det är angeläget att agera, eftersom människor lider i åratal och dör pga. njurbrist i vårt land.

Written by Niclas Berggren

16 oktober 2009 at 11:58

Publicerat i död, etik, hälsa, medicin

Epilepsi av trappor

epilepsiMänniskans hjärna är märklig, mer så hos vissa än hos andra. Eller vad sägs om följande fall?

We report a case of recurrent partial seizures that were often precipitated by looking up a flight of stairs and included spitting as well as repetitive affectionate kissing automatisms.

Jag är sannerligen ingen expert på epilepsi, men det tycks mig mindre dåligt att börja kyssa andra på ett tillgivet sätt än att få andra typer av epilepsiattacker.

Written by Niclas Berggren

11 oktober 2009 at 17:20

Publicerat i hjärna, medicin, sjukdom

Humana nationalekonomer

Enligt en ny studie, ”The Policy Views of American Economic Association Members”, publicerad i Econ Journal Watch, är en stor majoritet av amerikanska nationalekonomer för att tillåta betalning för organ:

Previous surveys have demonstrated that economists often favor using market-based solutions to address a range of problems—such as giving parents educational vouchers to spend at competing schools (Whaples 2006). Another market-based idea is to tackle shortages of human body organs by allowing payments to organ donors and their families. As Table 1 reports, this idea is favored by over 70 percent of economists, with only 16 percent opposed.

Det finns tillfällen då jag blir lite extra glad och stolt över mina nationalekonomiska kollegor.

Se även ”Betalning till njurdonatorer”.

Written by Niclas Berggren

25 september 2009 at 12:19

Tre små frågor

  1. Kan svenskar också få vaccin mot svininfluensan i form av nässpray? NYT: ”The nasal spray contains a weakened live virus, while injections contain killed and fragmented virus. The spray gives a stronger immune reaction but carries a small risk that the virus will multiply too quickly in people with compromised immunity.”
  2. Är det bara jag som revolterar mot att anhöriga män vid en begravning ska ha vit slips? Något så fult vägrar jag att ta på mig. Det får bli svart slips. Magdalena Ribbing: ”Enligt vedertagen svensk sed har de närmast anhöriga männen till den som begravs vit slips.”
  3. Är schackspel att betrakta som kulturarbete? SvD: ”Idag finns 157 kulturarbetare i Sverige som ansetts så skickliga och viktiga att de oavsett vad de skapar alltid får cirka 18000 kronor i ‘månadslön’ så länge de lever. Till dem hör … schackspelaren Ulf Andersson.”

Written by Niclas Berggren

19 september 2009 at 17:20

Publicerat i etikett, kultur, medicin, revolt, sjukdom

Att svimma av skratt

skrattsalvaEtt forskningsbrev till Journal of the American Medical Association beskriver ett fall där en frisk 32-årig frisör får höra en rolig historia — och svimmar av skratt. (Tidigare forskning har bl.a. belagt svimning till följd av tyngdlyftning och trumpetspelande.) Brevet avslutas:

Laughter has frequently been proposed to be the best medicine. However, as with any intervention, an excessive dose may result in adverse events.

Man bör värdesätta de halvtråkiga bekanta som inte förmår locka till intensiva skratt. Svimning är inte att leka med!

Tips: Mind Hacks.

Written by Niclas Berggren

13 september 2009 at 8:33

Publicerat i forskning, humor, medicin, skratt

Kaffets kognitiva effekter

kaffeJag dricker inte kaffe, men de som gör det kunde i början av året glädja sig över en studie, ”Midlife Coffee and Tea Drinking and the Risk of Late-Life Dementia”, publicerad i Journal of Alzheimer’s Disease, som fann att kaffedrickande minskar risken för demens:

Coffee drinkers at midlife had lower risk of dementia and AD later in life compared with those drinking no or only little coffee adjusted for demographic, lifestyle and vascular factors, apolipoprotein E ε4 allele and depressive symptoms. The lowest risk (65% decreased) was found in people who drank 3-5 cups per day.

Men en annan färsk studie, ”Coffee Drinking in Middle Age Is Not Associated with Cognitive Performance in Old Age”, publicerad i American Journal of Clinical Nutrition, finner inte belägg för kaffets välgörande effekt i detta avseende:

[L]inear regression analysis showed that coffee consumption was not an independent predictor of cognitive performance in old age … No consistent differences in coffee consumption and cognitive score were observed within discordant twin pairs. Also, coffee drinking did not affect the risk of mild cognitive impairment or dementia.

Vem ska man tro på? Svårt att säga, men en sak jag gillar med den andra studien, mer principiellt, är att den innebär att ett negativt resultat publiceras. I många vetenskapliga sammanhang värdesätts enbart positiva resultat, vilket jag tror riskerar att skapa en snedvriden bild av olika samband. Jag hoppas i vilket fall på att kunna undvika gaggighet även utan kaffekonsumtion.

Written by Niclas Berggren

10 september 2009 at 7:01

Önskan att bli amputerad

amputationApotemnofili är en intensiv och långvarig önskan att amputera en viss kroppsdel, trots att den är helt frisk. Så udda och så tokigt, kan tyckas. En fallstudie, ”Apotemnophilia: A Neurological Disorder”, publicerad i Cognitive Neuroscience and Neuropsychology, ger ny kunskap om dess grund:

Here we present evidence from two individuals suggestive that this condition, long thought to be entirely psychological in origin, actually has a neurological basis. We found heightened skin conductance response to pinprick below the desired line of amputation. We propose apotemnophilia arises from congenital dysfunction of the right superior parietal lobule and its connection with the insula.

Biologin som bas för kunskap om människan, hennes olika problem och metoder för att lösa dem visar sig ännu en gång användbar.

Written by Niclas Berggren

9 september 2009 at 17:58

Kan knarkare ses som rationella?

Nationalekonomer som Gary Becker och Kevin Murphy hävdar att konsumtion av beroendeframkallande varor kan ses som rationell, eller i alla fall att sådan konsumtion kan uppvisa rationella drag. I en högintressant genomgång av synsätt på området, ”A Liberal Account of Addiction”, accepterad för publicering i Philosophy, Psychiatry, & Psychology, beskriver bioetikerna Bennett Foddy, Julian Savulescu och Neil Levy tre synsätt:

  • The disease view: ”[T]here is some ‘normal’ process of motivation in the brain and that this process is somehow changed or perverted by brain damage or adaptation caused by chronic drug use. On this theory of addiction, the addict is no longer rational; she uses drugs as a result of a fundamentally non-voluntary process.”
  • The willpower view: ”[S]ome part of an addict wishes to abstain, but their will is not strong enough to overcome an immediate desire towards temptation. On this view, addicts lose ‘control’ over their actions.”
  • The lay view: ”[P]eople use drugs because they are morally corrupt hedonists who value immediate pleasure above all else and who rely on others to handle their ensuing health and survival difficulties.”

kokainDe anser alla tre synsätt, i synnerhet de två första, felaktiga och präglade av en normativ utgångspunkt, att vissa beteenden ska betecknas som ”onormala” och ”oönskade”. Istället lanserar de ett fjärde, i deras mening korrekt synsätt, som består av tre delar:

  • The liberal view: ”First, we do not know whether an addict values anything more than the satisfaction of his addictive desires. Second, we do not know whether an addict behaves autonomously when they use drugs. Third, addictive desires are just strong, regular desires.”

De kom fram till detta synsätt genom att gå igenom relativt okänd forskning som påvisar att abstinensbesvär är kontextberoende, varierande och subjektiva; att många narkotikaanvändare slutar konsumera narkotika när de blir äldre; och att många slutar när viktiga skäl dyker upp i deras liv. Dessutom pläderar de för ett annat normativt tänkande:

The bias that we removed in order to generate the Liberal View is largely a bias against the value of pleasure-seeking behaviour. In order to get at the truth about the nature of addiction, we need to allow each person to hold his own set of desires and values.

Detta är i mitt tycke mycket tänkvärt. Hur mycket av den dominerande, hätska inställningen till konsumtion av beroendeframkallande varor beror på anti-hedonism (som i sig inte kan härledas vetenskapligt)? Och hur mycket av den repressiva syn på sådan konsumtion som präglar det politiska beslutsfattandet skulle behöva omprövas med byte av normativ utgångspunkt?

Tips: Karl Persson.
Se även Foddy och Savulescus artikel ”Addiction and Autonomy” i Bioethics samt inläggen ”Kan spelberoende vara rationellt?”, ”Rationell rökning” ,”75 procent rationella” och ”Är unga rökare med psykiska problem rationella?”.
Klargörande: Jag förespråkar inte konsumtion av narkotika och skulle aldrig få för mig att använda narkotika själv.

Written by Niclas Berggren

9 september 2009 at 7:21

Döden som social konstruktion

hjärnaAlla dör vi förr eller senare – men vad menas egentligen med att dö? Sedan 1987 anses i Sverige en människa vara död ”när samtliga funktioner totalt och oåterkalleligt har fallit bort i hjärnans alla delar, dvs. total hjärninfarkt.” För drygt 20 år sedan beslöt alltså Sveriges riksdag att ändra dödsbegrepp, vilket antyder att döden är en social konstruktion. Människor bestämmer när människor ska anses döda. Därför kan man också ifrågasätta dagens dödsbegrepp (även om få gör det). I en mycket läsvärd essä, ”What and When Is Death” av Alan Rubinstein, diskuteras dessa frågor.

Anledningen till att det är intressant att bestämma sig för en viss definition är konsekvenserna. Som Peter Singer klargör i ”Is the Sanctity of Life Ethic Terminally Ill?” lanserades hjärndödsbegreppet främst för att möjliggöra organtagande. Men krävs ett hjärndödsbegrepp för det? Beakta tre möjliga synsätt (med antagande om tidigare samtycke till organtagande efter dödens inträde):

  1. Döden inträder när hjärtat slutar slå och andningen upphör, och först då får man ta organ för transplantation. I och för sig är de i allmänhet så skadade då att de inte går att använda, men det spelar ingen roll: man får inte ta organ ur levande kroppar med hjärtslag och andning, även om hjärnan inte fungerar.
  2. Döden inträder vid total hjärninfarkt. Då får man ta organ för transplantation, varefter respirator kan stängas av och andningen upphöra etc.
  3. Döden inträder när hjärtat slutar slå och andningen upphör, men man får använda organ för transplantation dessförinnan, om total hjärninfarkt råder.

Singer menar att det är oärligt att via en omdefinition (synsätt 2) försöka gå runt den etiska frågan om att ta organ ur levande kroppar. Han anser dock, till skillnad från kristna och andra livskvantitetsmaximerare, att det är acceptabelt att ta organ ur levande kroppar med total hjärninfarkt, för att sedan tillämpa passiv dödshjälp (synsätt 3). Som han uttrycker det är dessa människor levande, men deras liv är inte värda att leva.*

Rubinstein å sin sida försvarar hjärndödsbegreppet på följande vis:

I would contend that it is precisely the fact that the body is shut off from the world, that the need-driven commerce between organism and world is simply no longer there. The body with total brain failure is disengaged from the world in a significantly more profound way than is true of any other human injury. Colloquially speaking, the body is “closed for business”; it is no longer engaging in the most fundamental work of living things, and observers recognize the profundity of this fact even if they don’t articulate it in just this way.

There are two distinct facets of the body’s disengagement with the world after total brain failure. One is the utter lack of consciousness. … The second facet of the body’s disengagement is the complete loss of drive to breathe.

Jag har ingen stark uppfattning i den terminologiska frågan, förutom att jag till fullo stöder tagandet av organ för transplantation ur personers med total hjärtinfarkt kroppar. Singer har en poäng i att det inte behöver vara fel att låta levande personer dö under vissa omständigheter – och man skulle kunna anföra Rubinsteins resonemang som grund för att se total hjärninfarkt som en sådan omständighet. Å andra sidan kan jag se fördelar med att använda hjärndödsbegreppet, då det trots allt verkar få fler att acceptera organtagande. Om det ändå inte går att definiera döden objektivt, varför inte välja den definition som ger bäst sociala konsekvenser?

________________________

*Notera likheten med Singers argument för abort: han menar att abort innebär dödande av ett oskyldigt liv men att sådant dödande ibland är acceptabelt.

Written by Niclas Berggren

14 augusti 2009 at 11:51

Publicerat i död, etik, filosofi, medicin, moral

De lege lata, de lege ferenda

Återigen blossar debatten om barnläkaren och det avlidna spädbarnet upp. Det tycks mig som om två saker inte riktigt hålls isär:

  1. Har läkaren agerat i enlighet med lagen? (En faktafråga.)
  2. Hur bör lagen se ut? (En normativ fråga.)

Den första frågan är jag och få andra, förutom de i fallet direkt inblandade, inte kompetenta att bedöma. Rättsprocessen får ha sin gång. Men den andra frågan har jag synpunkter på, och den allmänna debatten skulle enligt min uppfattning vinna på om fler lade fram sina argument i den istället för i den första.

Vad tycker jag då? Jag har sympati för Groningen-protokollet och anser att våra lagstiftare bör inspireras av det. Överdoser behöver inte vara fel.

Media: Dagen1, Dagen2, SvD, DN. Bloggkommentarer: Mårten Schultz och Jakob Heidbrink.

Written by Niclas Berggren

13 augusti 2009 at 6:26

Epilepsi eller onda andar?

När människor inte förstår saker i den naturliga världen vänder de sig ofta till religionens värld. Som när epilepsi tolkas som demonisk aktivitet, något som belyses i studien ”Epilepsy and Religious Experiences: Voodoo Possession”, publicerad i Epilepsia. Ett av de fem fallen beskrivs så här:

epilepsi

Tron på onda andar är dock inte begränsad till voodoo utan förekommer i hög grad även i kristendomen. Primitivt och destruktivt.

Tips: Mind Hacks. Se även fallet med en diabetessjuk flicka som dog pga. att de kristna föräldrarna trodde att Jahve skulle gripa in.

Written by Niclas Berggren

10 augusti 2009 at 11:49

Liberala problem med omskärelse

Att kollektivister som Ali Esbati inte bryr sig om individers självbestämmande förvånar inte; men att liberaler på DN, SvD och Expressen inte verkar göra det är anmärkningsvärt. I deras försvar av omskärelse av småpojkar lyser den för en liberal så centrala frågan om respekt för barnet, eller värnandet om människors autonomi med avseende på den egna kroppen, helt med sin frånvaro.

Jag medger att frågan inte är helt enkel och att olika faktorer måste vägas mot varandra; men att inte, som en av de faktorerna, inkludera det som en negativ sak att barn, som inte har kunnat ge sitt medgivande, får irreversibelt och märkbart förändrade kroppar, finner jag minst sagt märkligt. Någon trivialiserade manlig omskärelse genom att likna det vid att ta hål i öronen. En mer rättvisande liknelse är att tatuera ett litet barn.

omskärelseMan kan motivera omskärelse med minskad risk för hiv och andra sexuellt överförbara sjukdomar; men är det ett argument för att omskära nyfödda, som inte lär ha sex på 15-20 års tid? Är det inte snarare ett argument som kan och bör anföras till beslutsföra personer, säg pojkar vid 15 års ålder? Varför inte låta dem ta ställning då istället? (Då kan man även nämna risken för komplikationer.)

Om man, som jag, lägger stor vikt vid det ovan anförda autonomiargumentet, är det fortfarande inte säkert att man anser att omskärelse av icke beslutsföra personer ska förbjudas, eller ens att det är dåligt att svensk sjukvård erbjuder hjälp med omskärelse. Om alternativet är för barnen farliga omskärelser på köksbord, kan det ändå vara riktigt att erbjuda denna hjälp. Men det är fortfarande så att omskärelser av småpojkar, i ett liberalt autonomiperspektiv, måste ses som problematiska. De negativa aspekterna kanske inte överväger de positiva, men de finns där och bör erkännas i argumentationen.

Media: Dagen1, Dagen2, SvD1, SvD2, SvD3, SvD4

Written by Niclas Berggren

29 juli 2009 at 8:15

Tv-serier ökar donationsviljan

Dr HouseSom bekant är köerna för njurtransplantation långa i de flesta länder, inte minst därför att ersättning inte tillåts till donatorer. I väntan på en sådan reform finns andra sätt att öka donationsvilligheten, t.ex. genom tv-program. Det visas i den nya studien ”The Power of Narratives”:

Viewers who were not organ donors prior to exposure to the dramas were more likely to decide to donate organs if the drama explicitly encouraged donation, portrayed characters revealing how they had become donors and discussed the merits of donating.

Detta kommer inte att lösa det stora köproblemet, men varje steg på vägen är välkommet. Hoppas att manusförfattare till tv-serier i Sverige läser denna blogg. Jag vill också uppmana dig att anmäla dig till Donationsregistret.

Written by Niclas Berggren

27 juli 2009 at 12:18

Publicerat i forskning, hälsa, medicin, tv

Maskiner med omtanke

Forskare i artificiell intelligens har mötts för att diskutera farorna med att maskiner tar över eller, i alla fall, blir skadliga för människor. Men konferensens arrangör Eric Horvitz noterade också att maskiner kan föra goda saker med sig:

He recently demonstrated a voice-based system that he designed to ask patients about their symptoms and to respond with empathy. When a mother said her child was having diarrhea, the face on the screen said, “Oh no, sorry to hear that.” A physician told him afterward that it was wonderful that the system responded to human emotion. “That’s a great idea,” Dr. Horvitz said he was told. “I have no time for that.”

Om maskinerna kan ta hand om empatin kan läkarna få tid för fler patienter och minska väntetiderna. Utmärkt!

Written by Niclas Berggren

26 juli 2009 at 9:58

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: