Nonicoclolasos

Archive for the ‘nationalekonomi’ Category

Konkurrensens ekonomiska betydelse

Är konkurrens företag emellan viktig för ekonomisk tillväxt? Den saken undersöks i ett såväl historiskt som modernt perspektiv i studien ”British Relative Economic Decline Revisited”. Begreppet konkurrens förstås i vid mening och innefattar sådant som rätt att starta företag och gå in på existerande marknader (dvs. frånvaro av vissa typer av regleringar) och att staten avhåller sig från att konservera existerande industristrukturer genom stöd och industripolitik.

Forskaren beskriver några av slutsatserna i sin studie:

The results of the “Thatcher Experiment” in the 1980s make the case and paved the way for reversing relative economic decline. Competition was much strengthened by ongoing trade liberalisation, deregulation, and discontinuing 1970s’ industrial policy. As competition strengthened, there were major changes in industrial relations which were associated with organisational change, together with divestment and restructuring in large firms.

At the sectoral level, stronger competition and greater openness were correlated with improved productivity performance. As the age of information and communication technology came along, Britain was able to embrace the opportunities associated with rapid diffusion of the new technologies, which required big changes in working practices and management hierarchies, better than its continental-European peer group. This would not have happened with 1970s-style industrial relations and a heavily-regulated service sector.

Kan Thatchers inriktning mot reformer som ökade konkurrensen bero på hennes insikter om entreprenörskapets betydelse?

Written by Niclas Berggren

12 juli 2011 at 5:26

Institutionerna avgör

Det är vanligt i samhällsvetenskaperna numera att anse institutioner centrala för hur ett lands ekonomi fungerar. Ekonomipristagaren Douglass North definierar institutioner på följande sätt:

Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. Together they define the incentive structure of societies and specifically economies.

I en ny studie, ”Institutional Comparative Statics”, vidgas perspektivet något:

Our main contribution to this literature is to emphasize that institutional quality or ”strength” influences the way that the political economy equilibrium will respond to shocks and changes in the economic environment. This point is, we believe, important but not widely understood. For instance, though development problems are often blamed on poor institutions, policy advice is independent of the institutional environment. Consider Africa. Nearly every economist regards the poverty of Africa as being closely related to institutional problems. Yet they continue to make policy prescriptions which ignore this, for instance discussing the benefits of allowing African countries to export more freely to OECD countries without considering how the initially poor institutions determine the consequences of export booms. We think history and a great deal of cross-national evidence shows that the consequences of changes in economic opportunities or the environment is conditional on the institutions of a country. This implies that there is no necessity that opening markets to exports from Africa would stimulate economic growth in Africa.

Denna insikt gör nationalekonomens analys mer komplicerad, för det räcker inte att beakta hur en förändring av ekonomisk politik (eller viktiga teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) i isolering skulle påverka ekonomins utveckling — dessutom måste det övergripande ekonomisk-politisk-juridiska regelverket beaktas, som påverkar hur en given förändring av ekonomisk politik (eller teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) faller ut. En synnerligen intressant fråga mot denna bakgrund blir: Vilka förändringar i institutioner behöver komma till för att olika förändringar i omgivningen ska falla väl ut? Varför leder t.ex. vissa institutioner till att nya naturresurser försämrar ekonomins utveckling och andra till att nya naturresurser förbättrar ekonomins utveckling? (Tre svenska forskare har gjort bidrag här.) Hur kan den förra typen av institutioner ersättas av den senare — med avseende på nya naturresurser och mer allmänt? Det vet vi fortfarande ganska lite om.

Written by Niclas Berggren

10 juli 2011 at 5:40

Ideologisk makroekonomi

Det finns en stark tilltro till vetenskapsmän och -kvinnor i vårt samhälle. De ses av många som sakliga och objektiva experter, som förmedlar en sann bild av hur saker och ting ser ut och fungerar. Är detta en rimlig utgångspunkt? Det kan förstås diskuteras, men en innovativ ansats när det gäller nationalekonomer ges i den nya uppsatsen ”Towards a Political Economy of Macroeconomic Thinking”. Så här beskriver Gilles Saint-Paul sin analys:

This paper investigates, in a simplified macro context, the joint determination of the (incorrect) perceived model and the equilibrium. I assume that the model is designed by a self-interested economist who knows the true structural model, but reports a distorted one so as to influence outcomes. This model influences both the people and the government; the latter tries to stabilize an unobserved demand shock and will make different inferences about that shock depending on the model it uses. The model’s choice is constrained by a set of autocoherence conditions that state that, in equilibrium, if everybody uses the model then it must correctly predict the moments of the observables. I then study, in particular, how the models devised by the economists varies depending on whether they are ”progressive” vs. ”conservative”.

The predictions depend greatly on the specifics of the economy being considered. But in many cases, they are plausible. For example, conservative economists will tend to report a lower keynesian multiplier, and a greater long-term inflationary impact of output expansions. On the other hand, the economists’ margin of manoeuver is constrained by the autocoherence conditions. Here, a ”progressive” economist who promotes a Keynesian multiplier larger than it really is, must, to remain consistent, also claim that demand shocks are more volatile than they really are. Otherwise, people will be disappointed by the stabilization performance of fiscal policy and reject the hypothesized value of the multiplier. In some cases, autocoherence induces the experts to make, loosely speaking, ideological concessions on some parameter values.

Jag finner denna analys fascinerande och tror att den har ett hyfsat stort förklaringsvärde. Verkligheten och förväntan om en sammanhållen analys (”autokoherens”) sätter förstås sina gränser, men inom ett fält som makroekonomi, med mycket osäkerhet om hur ekonomin och politiska åtgärder fungerar, kan man nog tänkas komma undan med att faktiskt driva en relativt ideologisk linje som uppfattas, av politiska beslutsfattare och allmänhet, som icke-ideologisk. Kan man tänka sig att risken för ideologiskt inflytande över ekonomens uttalanden är som minst när en ekonom som i sin övergripande ideologi står till vänster (höger) förespråkar en modell som i en given kontext minskar (ökar) statens engagemang i ekonomin? När en keynesian beskriver multiplikatorn som mindre än alla andra, när en neoklassisk ekonom gör det motsatta?

Written by Niclas Berggren

8 juli 2011 at 5:20

Minskar en stor stat tillväxten?

En politiskt kontroversiell fråga rör hur statens storlek påverkar den ekonomiska tillväxten. Politiker på vänsterkanten brukar hävda att nya statliga satsningar av olika slag har förmåga att lyfta ett lands ekonomi; politiker på högerkanten brukar istället hävda att sådana satsningar och de högre skatter de tenderar att medföra hämmar ett lands tillväxtpotential. Vad säger egentligen forskningen? En ny översikt av Andreas Bergh och Magnus Henrekson, ”Government Size and Growth: A Survey and Interpretation of the Evidence”, accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys (preliminär gratisversion här), finner följande:

The literature on the relationship between the size of government and economic growth is full of seemingly contradictory findings. This conflict is largely explained by variations in definitions and the countries studied. An alternative approach – of limiting the focus to studies of the relationship in rich countries, measuring government size as total taxes or total expenditure relative to GDP and relying on panel data estimations with variation over time – reveals a more consistent picture. The most recent studies find a significant negative correlation: an increase in government size by 10 percentage points is associated with a 0.5% to 1% lower annual growth rate. We discuss efforts to make sense of this correlation, and note several pitfalls involved in giving it a causal interpretation. Against this background, we discuss two explanations of why several countries with high taxes seem able to enjoy above average growth. One hypothesis is that countries with higher social trust levels are able to develop larger government sectors without harming the economy. Another explanation is that countries with large governments compensate for high taxes and spending by implementing market-friendly policies in other areas. Both explanations are supported by ongoing research.

Överlag ett negativt tecken på sambandet, alltså. Som påpekas ovan är dock kausalitetsfrågan svår att klargöra:

[A]lthough there is close to a consensus on the sign of the correlation, there is also consensus on the fact that causality is very hard to establish with certainty using the method of instrumental variable estimation – or any other method currently available. … The main lesson to be learned from exploring these important mechanisms is that a negative coefficient on government expenditure in growth regressions need not imply that large government causes slower growth. On the other hand, a negative coefficient on taxes actually provides rather strong evidence that high taxes cause lower growth, because reverse causality leads us to expect a positive correlation.

När det gäller hur högskatteländer som Sverige kan växa så pass bra tycker jag om de två förslagen till förklaringar. Författarna skriver t.ex.:

It seems likely that many reforms in Sweden in the 1980s and the 1990s compensated for the negative effects of high taxes. The Scandinavian countries … also have relatively high levels of economic freedom.

Detta är i linje med Richard Posners tolkning, och jag finner den själv rimlig. Frågan är: Med lägre skatter på arbete, som Sverige har fått på senare år, har inte landet potential att växa ännu bättre?

Written by Niclas Berggren

5 juli 2011 at 5:48

Färre men bättre utbildade barn

Ekonomipristagaren Gary Becker har lanserat teorin att föräldrar står inför ett val mellan antalet barn och hur bra det går för barnen i livet: det föreligger en trade-off mellan kvantitet och kvalitet. I en ny ekonomisk-historisk studie, ”The Child Quantity-Quality Trade-Off during the Industrial Revolution in England”, testas teorin:

We are able to document a large and statistically significant negative effect from quantity to quality: each additional child decreased the chances of finding literacy among all family siblings by more than eight percentage points, thus lending strong support to the Beckerian trade-off hypothesis.

Författarna påpekar att övergången till färre men mer välutbildade barn kan utgöra en central förklaringsfaktor till den ekonomiska utveckling som tog sin början i och med den industriella revolutionen. Man ska förvisso ha i åtanke att dessa resultat gäller en tid då allmän skolgång inte förelåg. Med moderna data verkar resultaten blandade. En svensk studie finner små eller inga effekter, liksom denna. Samtidigt finner vissa andra stöd för Beckers teori, inte minst i Kina: se t.ex. här och här.

Written by Niclas Berggren

4 juli 2011 at 6:10

Olycka av ojämlikhet

Om ojämlikhet ger upphov till olycka därför att människor som har mindre ekonomiska resurser upplever sig relativt fattiga när de noterar andras större ekonomiska resurser, har jag två reflexioner.

  1. Borde inte effekten av ojämlikhet på olycka vara mindre om de med allra högst inkomster drar ifrån övriga, jämfört med om skillnaderna ökar längre ner i inkomstfördelningen? Om olycka av ojämlikhet följer av att vissa noterar att andra drar ifrån, och om personer med vanliga inkomster aldrig råkar på personer med toppinkomster, torde det inte spela någon större roll om de senare tjänar 15 eller 20 gånger mer än de förra för vanliga inkomsttagares olycka. Det verkar också vara just så, att den ökade ojämlikheten i Sverige (och andra länder) har uppkommit därför att de med de allra högsta toppinkomsterna har ökat sina inkomster snabbare än andra. Det kanske inte är så farligt?
  2. Ger inte uppmärksammandet av ojämlikhet i sig upphov till ökad olycka? När politiker och  media trumpetar ut att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, riskerar inte det, snarare än det faktum att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, att öka olyckan? Om mekanismen är att de relativt fattiga måste notera att de har det sämre än andra, och om de tidigare inte noterade det, kan uppmärksamhet förvärra problematiken. Förvisso kan de som trumpetar ut hävda att endast om de trumpetar ut kan omfördelande politik, som minskar ojämlikheten, komma till stånd. Det må så vara, men om det yttersta målet är att minska den olycka som noterad ojämlikhet ger upphov till är det i alla fall inte uppenbart att offentliggörande av ojämlikhet leder till minskad olycka. Ignorance may, indeed, be bliss. 

Se även det tidigare inlägget ”Okunskap om ojämlikhet”, om hur amerikaner underskatter ojämlikheten, samt OECD-rapporten ”Inequality and Well-Being in OECD Countries: What Do We Know?”.

Written by Niclas Berggren

3 juli 2011 at 5:25

Lästips om expressivt beteende

Ett sätt att förklara ekonomiskt och politiskt beteende är att se det som expressivt. Det betyder att individen motiveras i sitt handlande av en egenintresserad önskan att erhålla nytta genom att bekräfta och förmedla en viss identitet. Expressiv röstning innebär t.ex. att jag röstar på ett parti, och talar om för andra att jag gör det, för att ge andra en viss bild av mig själv, inte (i första hand) för att jag egentligen tror att min röst har någon effekt på vilken politik som ska föras eller för att jag bryr mig om vilken politik som ska föras. Denna typ av teori tycks bli allt vanligare, i synnerhet i nationalekonomisk analys av politik. Jag vill ge tre lästips för den som är intresserad av att lära sig mer om expressivt beteende och dess effekter:

God läsning!

Written by Niclas Berggren

1 juli 2011 at 5:41

Publicerat i nationalekonomi, politik, val

Staten som krislösare

En traditionell kritik mot marknadsekonomin är att den är svårstyrd. I ett krisläge kan förvisso staten försöka stimulera den ekonomiska aktiviteten, både genom expansiv penning- och expansiv finanspolitik, men det finns inga garantier för att ekonomins aktörer kommer att låta sig stimuleras. Nå, i Kina finns det tydliga element av statligt ägande och centralstyrning kvar, och mycket riktigt kunde staten där styra och ställa under krisen så att dess värsta effekter begränsades. Talar detta för mer av statligt ägande och centralstyrning? Kanske inte ändå. I en mycket läsvärd ny studie, ”Monetary and Fiscal Stimuli, Ownership Structure, and China’s Housing Market”, granskas det kinesiska stimulanspaketet närmare:

In the recent financial crisis, macroeconomic stimuli produced mixed results across developed economies. In contrast, China’s stimulus boosted real GDP growth from an annualized 6.2% in the first quarter of 2009 trough to 11.9% in the first quarter of 2010. Amidst this phenomenal response, land auction and house prices in major cities soared. We argue that the speed and efficacy of China’s stimulus derives from state control over its banking system and corporate sector. Beijing ordered state-owned banks to lend, and they lent. Beijing ordered centrally-controlled state-owned enterprises (SOEs) to invest, and they invested. However, our data show that much of this investment was highly leveraged purchases of real estate. Residential land auction prices in eight major cities rose about 100% in 2009, controlling for quality variation. Moreover, higher price rises occur these SOEs are more active buyers. We argue that these centrally-controlled SOEs overbid substantially, fueling a real estate bubble; and that China’s seemingly highly effective macroeconomic stimulus package may well have induced costly resource misallocation.

Med andra ord styrdes statliga banker att öka långivningen och statliga företag att investera, vilket har lett till enorma satsningar på att bygga fastigheter. Ett stort antal av dem står fortfarande tomma. Fallet Kina illustrerar att staten förvisso kan stimulera mer kraftfullt i en ekonomi med starkt centralstyrda inslag, men frågan är om resurserna därigenom (och, förstås, rent allmänt) används effektivt och om investeringarna är hållbara. Det förefaller tveksamt vid en närmare titt på situationen i Kina. Detta är inte helt förvånande: bl.a. Mario Rizzo har pekat på problem med att endast tänka på stimulanspaket och deras effekter i ett strikt makroperspektiv, utan att beakta resursallokeringens effektivitet — se här och här.

Written by Niclas Berggren

28 juni 2011 at 5:02

Publicerat i ekonomi, kriser, nationalekonomi

Individualism – för tillväxtens skull

Hade Ayn Rand lite rätt när hon skrev The Virtue of Selfishness? Kan ett individualistiskt samhälle vara bra att leva i? Om det må man tvista, men i vilket fall verkar det vara ett samhälle med högre långsiktigt tillväxt, enligt den nya studien ”Which Dimensions of Culture Matter for Long Run Growth?”:

We present empirical evidence that, among a variety of cultural dimensions, the individualism-collectivism dimension, based on Hofstede’s (2001) data, is the most important and robustly significant effect of culture on long run growth. Other dimensions that have a significant effect, albeit less robust, are generally strongly correlated with individualism and convey similar information. We found no significant or robust effect on growth from cultural dimensions that are independent from the individualism-collectivism cleavage.

Hur mäts då individualism?

The individualism score is the first and most important component in his factor analysis. It measures the extent to which it is believed that individuals are supposed to take care of themselves as opposed to being strongly integrated and loyal to a cohesive group. The individualism component loads positively on valuing individual freedom, opportunity, achievement, advancement, recognition and negatively on valuing harmony, cooperation, relations with superiors. In other words, individuals in countries with a high level of the individualism score value personal freedom and status, while individuals in countries with a low level of the index value harmony and conformity.

Resultatet är i linje med tidigare forskning. En intressant sak är att nationalekonomisk forskning i allt högre grad beaktar kulturella och sociala fenomen som viktiga för att förstå hur en ekonomi fungerar och kan växa.

Written by Niclas Berggren

25 juni 2011 at 6:12

Ökar kunskap stödet för marknadsekonomin?

Gilles Saint-Paul har en teori om hur en negativ syn på marknadsekonomin har blivit förhärskande i Frankrike genom de intellektuella, särskilt lärarna. I ett vidare försök att förklara ekonomisk-politiska attityder i Frankrike undersöks, i den nya studien ”Knowledge in Economics and Economic Reform: An Analysis of French Survey Data”, om ekonomisk kunskap påverkar hur marknadsvänlig man är (med avseende på om staten ska producera varor och tjänster; om uppsägningsreglerna ska göras mer flexibla; om marknadsekonomin ska göras mer flexibel; och om ekonomiska reformer ska öka konkurrensen mellan företag). Om man inte förstår hur en ekonomi fungerar kanske man blir mer negativt inställd till en relativt ostyrd ekonomi, är tanken. Resultat:

The key finding is that the economic knowledge variable is positively related and contributes to explain 3.5% of the variance of the pro-reform indicator. Since people with little knowledge in economics are more reluctant to economic change, then the ability of the French government to adopt more far-fetching economic reforms would increase if economics education improves.

Här har vi regressionstabellen:

Utöver huvudresultatet, att kunskap i ekonomiska frågor är positivt relaterad till en marknadsvänlig hållning, kan man konstatera att studier i ekonomi på grundskolenivå inte är det. Däremot är längre universitetsstudier det, liksom att vara man. Man skulle kunna tänka sig omvänd kausalitet: att den som är marknadsvänligt inriktad skaffar sig bättre kunskaper i ekonomi, kanske för att ämnet har en marknadsvänlig image (och tradition).

Written by Niclas Berggren

23 juni 2011 at 5:43

Djur inför rätta

En av de roligaste uppsatser jag har läst på länge är ”Animal Trials”. Den handlar inte om djurförsök utan om rättegångar mot djur. Så här beslutade en kyrklig domstol i ett fall:

In the name and by virtue of God, the omnipotent, Father, Son and Holy Spirit, and of Mary, the most blessed Mother of our Lord Jesus Christ, and by the authority of the holy apostles Peter and Paul, as well as by that which has made us functionary in this case, we admonish by these presents the aforesaid locusts and grasshopper and other animals by whatsoever name they may be called, under pain of malediction and anathema to depart from the vineyards and fields of this district within six days from the publication of this sentence and to do no further damage there or elsewhere.

Men hur kan man döma skadedjur i domstol? I uppsatsen argumenteras för följande:

For 250 years French, Italian, and Swiss ecclesiastic courts tried insects and rodents for property crimes as legal persons under the same laws and according to the same procedures they used to try actual persons. I argue that the Catholic Church used animal trials to increase tithe revenues where tithe evasion threatened to erode them. Animal trials achieved this by bolstering citizens’ belief in the validity of Church punishments for tithe evasion: estrangement from God through sin, excommunication, and anathema. Animal trials permitted ecclesiastics to evidence their supernatural sanctions’ legitimacy by producing outcomes that supported those sanctions’ validity. These outcomes strengthened citizens’ belief that the Church’s imprecations were real, allowing ecclesiastics to reclaim jeopardized tithe revenue.

Det ligger nära till hands att se dessa djurrättegångar som ytterligare en indikation på att katoliker har en skruv lös — och mycket riktigt har tidigare forskare inte kunnat förklara vad dessa rättegånger fyllde för funktion — men nu presenteras alltså ett i mitt tycke intressant och rimligt förslag till förklaring: rättegångerna syftade till att få (okunnigt och vidskepligt) folk att betala tionde. Låt vara att det inte finns data för att testa dess giltighet på ett rigoröst sätt, men det finns åtminstone vissa indikationer på att förklaringen har en del som talar för sig. Förklaringen är i linje med tidigare forskning som använder nationalekonomins analysverktyg för att tolka och förstå läror och beteenden inom religionens värld.

Written by Niclas Berggren

20 juni 2011 at 4:51

Ny beteendepolitisk ekonomi

I en ledare i Ekonomisk Debatt, ”Dags för beteendepolitisk ekonomi?”, skrev jag nyligen:

Med andra ord förespråkar jag, i linje med Glaeser och Rizzo, vad som skulle kunna kallas beteendepolitisk ekonomi (behavioral political economy): en sammanhållen analys, där policyrekommendationer inte ges förrän både ekonomins och politikens aktörers rationalitet och kognitiva förmåga har analyserats.

Ledaren utgår från min nya uppsats ”Time for Behavioral Political Economy? An Analysis of Articles in Behavioral Economics”, i vilken jag undersöker i vilken mån ledande beteendeekonomisk forskning modellerar eller undersöker politikens aktörers rationalitet och kognitiva förmåga. Jag finner att väldigt lite av denna forskning gör det. Därför blev jag glad när jag upptäckte den nya studien ”Will Governments Fix What Markets Cannot? The Positive Political Economy of Regulation in Markets with Overconfident Consumers”. Den undersöker inte bara hur konsumenters oförmåga till rationellt tänkande påverkar hur marknadsekonomin fungerar utan också hur denna oförmåga påverkar politikens aktörer och deras vilja att rätta till problemen med hjälp av regleringar. Från studien:

Whenever there is scope for regulation to solve problems induced by biased consumers and not solved by markets, there is little or no support for regulation to correct these problems. When another market imperfection is introduced that interacts with consumer biases, support for regulation of that imperfection is also reduced.

En mycket intressant slutsats, som följer av en positiv analys av konsumenters sätt att faktiskt resonera och agera som ekonomiska och politiska aktörer. Det jag tycker saknas i analysen är en modellering av politiker och tjänstemän. De må inte ha incitament att införa välfärdshöjande regleringar, givet icke-rationella konsumenter-väljare, men frågan är om de har kognitiv förmåga och rationalitet nog att göra det även om incitament föreligger. Jag är inte säker på det (i sällskap av bl.a. Ed Glaeser: se här och här).

Written by Niclas Berggren

19 juni 2011 at 5:29

Experiment om brott

En hel del forskning finner att straff avskräcker brottslighet, i linje med ekonomipristagaren Gary Beckers teori, presenterad i ”Crime and Punishment: An Economic Approach”. Nu visar ny experimentell forskning, presenterad i ”Theft and Deterrence”, följande:

We report results from economic experiments of decisions that are best described as petty larceny, with high school and college students who can anonymously steal real money from each other. Our design allows exogenous variation in the rewards of crime, and the penalty and probability of detection. We find that the probability of stealing is increasing in the amount of money that can be stolen, and that it is decreasing in the probability of getting caught and in the penalty for getting caught. Furthermore, the impact of the certainty of getting caught is larger when the penalty is bigger, and the impact of the penalty is bigger when the probability of getting caught is larger.

Den klassiska nationalekonomiska insikten om att incitament spelar roll för mänskligt beteende har fortfarande en del som talar för sig.

Written by Niclas Berggren

17 juni 2011 at 5:08

Är rika mer altruistiska?

Ofta framställs höginkomsttagare som giriga egoister, men det finns forskning som ger anledning att ifrågasätta den bilden. I ”Does Higher Income Make You More Altruistic? Evidence from the Holocaust”, publicerad i Review of Economics and Statistics (preliminär gratisversion här), rapporteras följande:

This paper considers the decision of Gentiles whether to rescue Jews during the Holocaust, a situation of altruistic behavior under life-or-death stakes. I examine the role to which economic factors may have influenced the decision to be a rescuer. Using cross-country data and detailed individual-level data on rescuers and nonrescuers, I find that richer countries had many more rescuers than poorer ones, and within countries, richer people were more likely to be rescuers than poorer people. The individual-level effect of income on being a rescuer remains significant after controlling for ease of rescue variables, such as the number of rooms in one’s home, suggesting that the correlation of income and rescue is not solely driven by richer people having more resources for rescue. Given that richer people might be thought to have more to lose by rescuing, the evidence is consistent with the view that altruism increases in income.

Tänka sig.

Written by Niclas Berggren

15 juni 2011 at 5:07

Ohlin om Wicksell

Bertil Ohlin om en annan svensk nationalekonom, Knut Wicksell:

Wicksell is almost never entirely right, in fact, he is not seldom entirely wrong; but you will find that he has dug a little deeper than anybody else in almost every problem at which he has been working.

Brister inte många moderna nationalekonomer just i detta, att grundligt sätta sig in i frågor (inklusive institutionalia, historia och andra bakomliggande fakta)? Istället står den exakta analysen i centrum.

Läs gärna ytterligare en svensk nationalekonoms, Lars Jonungs, porträtt av Wicksell här.

Written by Niclas Berggren

14 juni 2011 at 5:29

Publicerat i nationalekonomi

Tjänstesektorn som tillväxtbransch

Det finns en märklig tradition i Sverige, att betrakta industriarbete som det ekonomiskt mest värdefulla. Det är högproduktiva jobb i tillverkningsindustrin som ska göra Sverige rikt, och såväl löneavtal som industripolitik har ansetts böra stimulera fram en tillväxt i denna sektor av ekonomin. Detta tänkande, som också har varit vägledande i frågan om hur utvecklingsekonomier ska öka sitt välstånd, får sig en törn av resultat i Vox-artikeln ”Service with a Smile: A New Growth Engine for Poor Countries”:

There is evidence that services contribute more to GDP growth, job creation, and poverty reduction than industry in many developing countries (Ghani and Kharas 2010). Services now account for more than 75% of the global economy (45% in developing economies). Services are the fastest growing sector in global trade. The share of developing countries in world service exports increased from 14% in 1990 to 21% in 2008. The average growth of service exports from poor countries has exceeded that of rich countries during the last two decades. Their service exports are growing faster than goods exports. In brief, the globalisation of services has enabled developing countries to tap into a new, dynamic source of growth.

Dessa figurer illustrerar utvecklingen:

Det intressanta är inte bara att tjänstesektorn är viktig i utvecklingsländer utan också att den är det i rika länder. Bidraget till tillväxt från tjänstesektorn är större än för industrisektorn i länder av Sveriges typ.

Written by Niclas Berggren

13 juni 2011 at 5:11

Frihandelsavtalens effekter

Det finns åtskilliga frihandelsavtal, där länder eller grupper av länder kommer överens om minskad eller slopad protektionism sig emellan. Risken med sådana är att de effektivitetsvinster som äger rum inom avtalens ram motverkas och t.o.m. domineras av effektivitetsförluster i de länder som står utanför avtalen. Vilken är nettoeffekten? Detta undersöks i den nya studien ”Terms of Trade and Global Efficiency Effects of Free Trade Agreements, 1990-2002″:

We use structural gravity to calculate the effect of FTAs on buyers’ and sellers’ incidence and the associated sellers’ price changes in 40 separate countries and an aggregate region consisting of 24 additional nations (none of which entered FTAs). The results show that the 1990′s FTA’s significantly increased real manufacturing income of most economies in the world. 10 out of the 40 countries had terms of trade gains greater than 5% while gains of 10% or more were enjoyed by Bulgaria, Hungary and Poland. Losses were smaller than 0.2% and confined to countries that did not enter into FTA’s: Australia, China, Korea and Japan (and the rest of the world aggregate). … The global efficiency of trade rises in each manufacturing sector (ranging from 0.11% for Minerals to 2.1% for Textiles) with an overall efficiency gain of 0.62%.

För de flesta och totalt sett ökar alltså effektiviteten genom avtalen. Dock torde ökningen kunna bli större om hela världen blev ett frihandelsområde.

Written by Niclas Berggren

11 juni 2011 at 5:38

Värnplikt som moralisk fråga

Ronald Reagan (1980):

[P]erhaps the most fundamental objection to draft registration is moral. Only in the most severe national emergency does the government have a claim to the mandatory service of its young people. In any other time, a draft or draft registration destroys the very values that our society is committed to defending.

Ja, värnplikt är omoralisk och stötande: den kan ses som ett fängelse. Dessutom är den dålig för ekonomin och för humankapitalet.

Written by Niclas Berggren

2 juni 2011 at 5:44

Nytt jobb

Från och med idag är min arbetsgivare Institutet för Näringslivsforskning (IFN). Jag var med och grundade Ratio 2002 och har arbetat där sedan dess och fram till igår. Nu är det dags att gå vidare, även om jag kommer att fortsätta att verka i Ratios forskningsprojekt ”Äganderätt, företagandets villkor och ekonomisk tillväxt’ på deltid även under innevarande och nästa år. Huvuddelen av min forskargärning är dock numera IFN-baserad. Jag kommer att fortsätta med samma inriktning mot institutionell och politisk ekonomi i vid mening som tidigare, och ser fram emot att fortsätta utvecklas som forskare i den starka forskningsmiljö som IFN erbjuder.

Written by Niclas Berggren

1 juni 2011 at 15:04

Ohelig allians i skattefrågor

Det slog mig att man kan vilja sänka inkomstskatten av olika skäl:

  • Om man tror att en sådan sänkning ökar arbetsutbudet och om man anser att en sådan ökning är bra.
  • Om man tror att en sådan sänkning minskar arbetsutbudet och om man anser att en sådan minskning är bra.

För att knyta an till enkel mikroteori kan man här åberopa den s.k. Slutskyekvationen och påpeka att en sänkt inkomstskatt dels verkar mot lägre arbetsutbud genom en inkomsteffekt (”får jag mer kvar av en given arbetsinsats kan jag arbeta mindre och ha det lika bra som tidigare”) och att en sådan sänkning dels verkar mot högre arbetsutbud genom en substitutionseffekt (”får jag mer kvar av en given arbetsinsats är det mer lönsamt att arbeta mer”). Vilken effekt som dominerar är en empirisk fråga som man kan göra olika bedömningar av.

Kopplingarna mellan bedömningen av effekterna av en skattesänkning och synen på arbete kan illustreras av denna ”fyrfältare”:

Man skulle alltså här kunna tänka sig att en vänsterinriktad miljöpartist (som tror att sänkt skatt sänker arbetsutbudet och som förespråkar starkare incitament för fritid) och en högerinriktad moderat (som tror att sänkt skatt ökar arbetsutbudet och som förespråkar starkare incitament för arbete) i praktisk politik möter varandra och förespråkar en liknande sänkning av inkomstskatten.

Written by Niclas Berggren

1 juni 2011 at 5:33

Kritik mot sociala välfärdsfunktioner

Jag hittade häromdagen en av de första uppsatser jag skrev som doktorand, för snart 20 år sedan. Den handlar om sociala välfärdsfunktioner och heter ”A Critical Assessment of the Social Welfare Function”. Inte minst lyfter jag fram ekonomipristagaren James Buchanans kritik mot användande av denna teoretiska konstruktion. Jag roas lite av mitt dåvarande sätt att skriva, och jag håller inte med mig själv i allt jag skriver, men det finns en kärna i uppsatsen som jag fortfarande sympatiserar med. Jag har heller aldrig använt mig av en social välfärdsfunktion i min forskning. Läs gärna och se vad du tycker om argumentationen.

Jag bjuder här på ett stycke ur uppsatsen:

Written by Niclas Berggren

31 maj 2011 at 5:01

Asymmetrisk syn på ekonomiska incitament

Det är inte ovanligt numera att nationalekonomer ställer sig tveksamma till ekonomiska incitament för att uppmuntra gott beteende. Det är den beteendeekonomiska forskningen som tyder på att sådana incitament kan tränga undan en inneboende motivation att göra gott. De som har en inre motivation vill inte sammankopplas med ett egoistiskt motiv för att göra gott, lyder tankegången, och de blir mindre benägna att göra det om de får betalt. Resonemangen kan t.ex. gälla blodgivning, organdonation eller arbetsdisciplin. Dessa ekonomer motsätter sig därför ofta belönande betalning, eftersom de predikterar att en sådan leder till ett lägre utbud av dessa, och snarlika, goda aktiviteter.

Avvisande av ekonomiska incitament när det gäller att få människor att bete sig mer gott, alltså. Det slog mig att samma personer ofta däremot tenderar att förespråka ekonomiska incitament när det gäller att få människor att bete sig mindre dåligt, även då med utgångspunkt i beteendeekonomisk forskning. I paternalistisk anda vill de hjälpa irrationella människor att fatta bättre beslut. Åtgärder som förespråkas är t.ex. fett- eller sockerskatt, liksom mer allmänt böter. I fallet med viktökning tros en negativ utveckling kunna motverkas genom att det blir dyrare att äta onyttigt.

Min undran är: Föreligger det inte en spänning mellan dessa båda hållningar? Om människor har potential till en inre motivation att göra gott, varför ska inte försök att stärka den användas i båda fallen? Varför tros utifrån påförda incitament inte fungera i det ena fallet men fungera väl i det andra? Om en person verkligen vill gå ned i vikt men har problem med självkontroll, kan inte externa incitament som en fettskatt tränga undan den svaga men ändå existerande inre motivationen att gå ner i vikt? Vill en sådan person uppfattas gå ner i vikt för att staten har lagt på en straffskatt på vissa varor? Eller vill den personen stolt kunna gå ner i vikt genom egen, inre drivkraft?

Måhända jämför jag här äpplen med päron. Måhända gör jag det inte. Känner någon till komparativ forskning på detta område?

Written by Niclas Berggren

29 maj 2011 at 6:41

Har handel och kapitalmarknader gett långsiktig tillväxt?

Det finns (inte minst för tillfället) en hel del motstånd mot handel och kapitalrörelser länder emellan, då dessa tros underminera en god och stabil ekonomisk utveckling. Därför är det särskilt intressant att ta del av den nya studien ”Historical Evidence on the Finance-Trade-Growth Nexus”, som anlägger ett historiskt perspektiv på frågan om vilka effekterna av handel och finansiella marknader är. Resultat:

We study linkages between financial development and trade and their role in promoting economic growth using historical data for a group of now-developed “Atlantic” economies since 1880. Our main findings are that finance and trade reinforced each other during the 1880-1914 and 1880-1929 periods, but that these links vanished after the Second World War. Financial development is also strongly related to growth throughout our sample period, while trade matters for growth only after 1945. The growth findings are robust to using as explanatory variables only those components of financial development and trade that are determined by fundamentals related to legal origin and the political environment. … Despite our finding that indicators of legal origin and the political environment explain much of the cross-sectional variation in financial development and to a lesser extent in trade, we were surprised that financial development mattered for growth and that trade mattered for financial development even at times when direct links from the deeper fundamentals to finance and trade seemed less operable. Consistent with Haber (2003) and Bordo and Rousseau (2006), we consider this as evidence that having a deep and well-developed financial sector and strong trading arrangements offers benefits for long-term growth even when institutional underpinnings are less robust.

Resultatet att utvecklingen av finansiella marknader har varit gynnsam för långsiktig tillväxt kan tänkas förvåna en del som inte är insatta i vilken roll tillgång på kapital spelar i en dynamisk marknadsekonomi, där finansiering av innovationer och investeringar i allmänhet är en central förutsättning för tillväxt. Detta insåg t.ex. Schumpeter. Därmed inte sagt att vartenda finansiellt instrument alltid och överallt är gynnsamt för långsiktig tillväxt.

Se även inläggen ”Nyttan av finansiella innovationer” och ”Ger frihandel tillväxt?” samt min, Anders Bornefalks och Mikael Sandströms bok Befria kapitalet: om Tobinskatten och fria kapitalmarknader.

Written by Niclas Berggren

27 maj 2011 at 6:20

Det viktiga lärlingssystemet

Utbildningsminister Jan Björklund är en stark förespråkare av lärlingsutbildning, och förra året lades ett förslag om en ny anställningsform för lärlingar. Tanken är att lärlingen, genom nära knytning till arbetsmarknaden, ska upparbeta relevanta yrkeskunskaper och och få anställning efter fullbordad utbildning. Nu visar ny ekonomisk-historisk forskning, presenterad i ”The Rate and Direction of Invention in the British Industrial Revolution: Incentives and Institutions”, bl.a. följande:

During the Industrial Revolution technological progress and innovation became the main drivers of economic growth. But why was Britain the technological leader? We argue that one hitherto little recognized British advantage was the supply of highly skilled, mechanically able craftsmen who were able to adapt, implement, improve, and tweak new technologies and who provided the micro inventions necessary to make macro inventions highly productive and remunerative. Using a sample of 759 of these mechanics and engineers, we study the incentives and institutions that facilitated the high rate of inventive activity during the Industrial Revolution. First, apprenticeship was the dominant form of skill formation. Formal education played only a minor role.

Björklund kanske kan sägas vara efter sin tid: lärlingsystem har långa historiska rötter, med goda resultat, som det verkar, i fallet Storbritannien.

Tips: Christian Bjørnskov.

Written by Niclas Berggren

26 maj 2011 at 5:50

Frihet på grund av okunskap?

Det finns olika sätt att motivera frihet. En del tror att frihetens försvarare alltid utgår att människor är välinformerade och superrationella. Så är inte fallet. I The Constitution of Liberty formulerar Hayek tvärtom ett okunskapsargument för frihet:

If there were omniscient men, if we could know not only all that affects the attainment of our present wishes but also our future wants and desires, there would be little case for liberty. And, in turn, liberty of the individual would, of course, make complete foresight impossible. Liberty is essential in order to leave room for the unforeseeable and unpredictable; we want it because we have learned to expect from it the opportunity of realizing many of our aims. It is because every individual knows so little and, in particular, because we rarely know who of us knows best, that we trust the independent and competitive efforts of many to induce the emergence of what we shall want when we see it.

Detta citat reflekterar Hayeks föregående analys i ”The Use of Knowledge in Society” av hur en decentraliserad ordning förmår ta tillvara lokal, spridd och för varje individ ofullständig kunskap på ett helt annat sätt än en centraliserad ordning. Man kan också här knyta an till Kelsen och ställa frågan vilken roll frihet spelar i en situation när allt, såväl mål som medel, redan är känt. I så fall torde det enda vara att implementera den optimala lösningen.

Written by Niclas Berggren

24 maj 2011 at 5:51

Vad doktorsavhandlingar handlar om

Doktorsavhandlingar ska visa att doktorander förmår arbeta fram originella bidrag till forskningen. En fråga är vad som påverkar valet av ämne. En ny studie, ”Keeping Up with the Fashion: Recent Trends in the Subfields of Study of Doctoral Students in Economics”, undersöker om de ämnen som är vanligast i fem ledande nationalekonomiska tidskrifter två-tre år före doktorsavhandlingar läggs fram är korrelerade med ämnena i dessa avhandlingar:

Overall, we have found that the effect of journal publications is both substantively and statistically significant. The magnitude of the effect implies that an increase of one percentage point of article publications in a particular subfield is associated with a 0.35 to 0.4 percentage point increase of dissertations in the same subfield.

Som doktorand är valet av inriktning viktigt: det påverkar sådant som anställnings- och publikationsmöjligheter. Men det är, som jag ser det, inte självklart att man gynnas av att välja en ämnesinriktning som råkar vara populär för tillfället. Dels kan populära ämnen bli impopulära i framtiden (det som publiceras nu i tidskrifter kanske rentav i praktisk forskning var populärt för fem år sedan, inte nu); dels kan konkurrensen vara särskilt hård i de ämnesinriktningar som uppfattas som populära; och dels kan det vara lättare att prestera originella bidrag i fält som ligger lite vid sidan av det som uppmärksammas mycket — man kanske genom att arbeta där rentav kan göra nya fält populära.

Forskarna varnar dock för att deras resultat inte nödvändigtvis ska tolkas som kausala:

We do not intend to claim that the effects that we found in this study, even the results with lagged variables, are causal. It may be that graduate students, as an integrated part of the profession, are influenced by the same wave of research ”fashion”, which affects dissertation topics and, at the same time, leads to more article publications on these topics by professional researchers.

I vilket fall är detta med ämnesinriktning en viktig sak för doktorander och deras handledare att fundera på.

Written by Niclas Berggren

22 maj 2011 at 5:19

Publicerat i nationalekonomi

Kognitiv kapitalism

Vad skapar tillväxt och ekonomisk utveckling? En ny studie, ”Cognitive Capitalism: The Effect of Cognitive Ability on Wealth, as Mediated Through Scientific Achievement and Economic Freedom”, publicerad i Psychological Science, finner att kognitiv förmåga spelar en stor roll:

Using three large-scale assessments, we calculated cognitive-competence sums for the mean and for upper- and lower-level groups for 90 countries and compared the influence of each group’s intellectual ability on gross domestic product. … Our results underscore the decisive relevance of cognitive ability—particularly of an intellectual class with high cognitive ability and accomplishments in science, technology, engineering, and math—for national wealth. Furthermore, this group’s cognitive ability predicts the quality of economic and political institutions, which further determines the economic affluence of the nation. Cognitive resources enable the evolution of capitalism and the rise of wealth.

Effekterna illustreras i denna figur:

Särskilt intressant finner jag att de smartaste i ett land är särskilt viktiga för dess välstånd, dels direkt och dels indirekt, genom att de också påverkar de ekonomiska institutionernas utformning. En enkel uppskattning indikerar att om genomsnittlig IQ ökar med en enhet i den smartaste gruppen ökar detta genomsnittlig BNP per capita med $470; en motsvarande ökning i den grupp som består av medelsmarta ökar genomsnittlig BNP per capita med $230. Förvisso styrker detta tidigare forskningsresultat som tyder på ett samband mellan intelligens och ekonomisk tillväxt — se här och här — samt mellan intelligens och personlig ekonomisk framgång — se här. (Att ekonomisk frihet förmår generera välstånd är också känt sedan tidigare.)

Written by Niclas Berggren

19 maj 2011 at 5:14

Minskar rättvisemärkning fattigdomen?

Jag har tidigare påpekat det osäkra i att rättvisemärkning på det hela taget förbättrar för fattiga bönder i världen — se inläggen ”Den tveksamma rättvisemärkningen”,  ”Effekterna av rättvisemärkning” och ”Problematisk rättvisehandel?”. Nu indikerar en ny studie, ”Profits and Poverty: Certification’s Troubled Link for Nicaragua’s Organic and Fairtrade Coffee Producers”, publicerad i Ecological Economics, samma sak:

Governments, donors and NGOs have promoted environmental and social certification schemes for coffee producers as certified market channels are assumed to offer higher prices and better incomes. Additionally, it is presumed that these certifications contribute to poverty reduction of smallholders. Yet, gross margins, profits and poverty levels of certified smallholder coffee producers have not yet been quantitatively analyzed applying random sampling techniques. Our quantitative household survey of 327 randomly selected members of conventional, organic and organic-fairtrade certified cooperatives in Nicaragua is complemented by over a hundred qualitative in-depth interviews. The results show that although farm-gate prices of certified coffees are higher than of conventional coffees, the profitability of certified coffee production and its subsequent effect on poverty levels is not clear-cut. Per capita net coffee incomes are insufficient to cover basic needs of all coffee producing households. Certified producers are more often found below the absolute poverty line than conventional producers. Over a period of ten years, our analysis shows that organic and organic-fairtrade farmers have become poorer relative to conventional producers. We conclude that coffee yield levels, profitability and efficiency need to be increased, because prices for certified coffee cannot compensate for low productivity, land or labor constraints. [Min fetstil.]

Viljan att göra gott för världens fattiga är beundransvärd. Det gäller dock att använda effektiva medel för att uppnå ett mål om fattigdomsreducering. Just rättvisemärkning förefaller inte vara en särskilt effektiv, och kanske t.o.m. en kontraproduktiv, metod.

Written by Niclas Berggren

17 maj 2011 at 5:19

Förslag för att minska död och lidande

Som läsare av denna blogg känner till är jag starkt engagerad i frågan om organdonation, i synnerhet i försök att lösa den bristsituation som råder och som orsaker mycket lidande och död. Jag är t.ex. förespråkare av ett system med betalning till njurdonatorer. Enligt beräkningar av Gary Becker och Julio Jorge Elías skulle en ersättningsnivå på runt 100 000 kr eliminera bristen på njurar. Men jag är i grunden pragmatiker på detta område: det finns många förslag på förbättrande reformer, och om betalning till levande donatorer upplevs som en omöjlig väg framåt, därför att människor (av för mig märkliga skäl) finner det etiskt tveksamt, bör andra vägar prövas.

Det är just med en (för mig otypisk) känslighet för de värderingar som genomsyrar svensk hälso- och sjukvård, och med kunskap i såväl grundläggande nationalekonomiskt tänkande om incitament som ny beteendeekonomisk och socialpsykologisk forskning, som ett nytt förslag läggs fram i ”Incentivizing Deceased Organ Donation: A Swedish Priority-Setting Perspective”, publicerad i Scandinavian Journal of Public Health:

The components and details of the compensation proposal can be summarized as follows:

  • €5,000 contribution to the estate or family of the deceased towards funeral expenses.
  • Deceased (advanced directive) or family could decline the contribution in full.
  • All or part of the €5,000 contribution could be directed as a publicized donation to a reputable charity of the deceased (if the will is known) or family’s choice.
  • In all circumstances the right to self determination of the deceased must be respected; and the decision of the family cannot be in contradiction to the will of the deceased if it is explicitly stated.

Det intressanta med detta förslag är att det försöker beakta olika typer av incitament att donera — ekonomiska, inneboende och signalmässiga — så att personer som motiveras av altruism och av en vilja att framstå som goda inför andra också stimuleras att ge.

Detta är en av de viktigaste texterna jag har läst på mycket länge, inte minst därför att jag tycker att dess argumentation är tydlig, enkel, etiskt tilltalande och grundad på forskning. (Därmed inte sagt att förslag om ersättning till levande njurdonatorer inte är det, men om detta finns som sagt olika uppfattningar.) Vågar man hoppas att politiker och andra beslutsfattare läser och lär? Att inte läsa och lära, och att passivt avstå från att agera, har direkta och stora kostnader för människor som är i behov av nya organ. Det, om något, är oetiskt.

Tips: Mikael Elinder.

Written by Niclas Berggren

16 maj 2011 at 5:36

Professorernas favoriter

Vilka ekonomiska tänkare i olika tidsepoker, vilka ekonomiska tidskrifter och vilka ekonomiska bloggar har amerikanska professorer i nationalekonomi som favoriter? Ett försök att klargöra det görs i den nya studien ”Economics Professors’ Favorite Thinkers, Journals, and Blogs (Along with Party and Policy Views)”, publicerad i Econ Journal Watch:

A sample of 299 U.S. economics professors, presumably random, responded to our survey which asked favorites in the following areas: Economic thinkers (pre-twentieth century, twentieth century now deceased, living age 60 or older, living under age 60), economics journals, and economics blogs. First-place positions as favorite economist in their respective categories are Adam Smith (by far), John Maynard Keynes followed closely by Milton Friedman, Gary Becker, and Paul Krugman. For journals, the leaders are American Economic Review and Journal of Economic Perspectives. For blogs, the leaders are Greg Mankiw followed closely by Marginal Revolution (Tyler Cowen and Alex Tabarrok).

Jag fann det inte minst intressant att studien också undersöker hur professorernas politiska uppfattningar är relaterade till deras svar. Här kan man se de tio mest valda favoritekonomerna under 60 och hur vänster-höger-fördelningen bland respondenterna ser ut, enligt två mått. ”Party ratio” avser kvoten mellan vänster- och högersympatisörer (baserat på partiidentifikation), medan ””Ave. lib. score” avser hur klassiskt liberala (”höger”) respondenterna är på en fyrgradig skala, utifrån svar på policyfrågor, där fyra är mest klassiskt liberalt.

De som har Krugman som favorit är alltså relativt vänsterinriktade (för att inte tala om Galbraiths fans!); endast för Levitt och Easterly är högersympatisörerna fler än vänstersympatisörerna. Förvisso ska här beaktas att vänster i en amerikansk kontext mycket väl kan motsvara en person i mitten av den politiska skalan, ibland kanske t.o.m. höger, i Sverige.

Mina egna favoriter skulle nog vara:

Vilka är dina favoriter i respektive kategori?

Written by Niclas Berggren

15 maj 2011 at 5:45

Publicerat i nationalekonomi, politik

Hur påverkar invandring de offentliga finanserna?

En mycket viktig ny uppsats, ”Economic Impacts of Immigration: A Survey”, sammanfattar studier av invandringens ekonomiska effekter. Jag fastnade för denna information om Sverige:

Storesletten (2003) repeated his earlier analysis for Sweden and estimated that the average immigrant to Sweden represented a net cost of €20k for the public sector, but the variation across different groups of immigrants was very wide. Young immigrants produced a net gain of €24k, whereas immigrants over the age of 50 represented a large net cost. The results again depended greatly on how the immigrants fared in the labor market. It is therefore crucial to evaluate the labor market success in terms of participation and employment rates as discussed earlier.

Jag fann det intressant att effekterna varierar så mycket beroende på invandrarnas ålder. Vad gäller den genomsnittliga nettokostnaden kan man tänka sig att den skulle kunna bli betydligt lägre om reformer genomförs som underlättar för invandrare att ta sig in på arbetsmarknaden, t.ex. på arbetsrättens område. Det finns uppenbarligen möjlighet att minska kostnaden för invandring och t.o.m. få den att generera nettointäkter:

Immigration is often viewed as a large fiscal burden for European public finances or as a possible saviour if correctly harnessed. This has been palpable in the recent political atmospheres of France, Italy, and Germany, for instance. Most empirical studies, however, estimate the fiscal impacts of immigration to be very small. There certainly exist large differences across migrant groups in the costs and benefits they cause for a host country; the net impact depends heavily on the migrant’s age, education, and duration of stay. On average, immigrants appear to have a minor positive net fiscal effect for host countries. [Egen kursivering.]

Förvisso anser inte jag att förekomsten av en nettokostnad är ett tungt vägande skäl att vara restriktiv med invandring, men kan man minska den är det förstås bra.

Tips: Bryan Caplan. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

14 maj 2011 at 5:33

Nationalekonomins förändring

Det är många som har haft synpunkter på nationalekonomers roll i den stora kris som vi nyligen upplevde. Ett av de mer intressanta bidragen står Barry Eichengreen för i ”The Last Temptation of Risk”. Däri finns åtskilligt att begrunda (och delvis bestrida), men här vill jag bara ta upp hans syn på nationalekonomins utveckling:

But now it is on the empirical side where the capacity to do high-quality research is expanding most dramatically, be the topic beer sales or asset pricing. And, revealingly, it is now empirically oriented graduate students who are the hot property when top doctoral programs seek to hire new faculty. Not surprisingly, the best students have responded. The top young economists are, increasingly, empirically oriented. They are concerned not with theoretical flights of fancy but with the facts on the ground. To the extent that their work is rooted concretely in observation of the real world, it is less likely to sway with the latest fad and fashion. Or so one hopes.

The late twentieth century was the heyday of deductive economics. Talented and facile theorists set the intellectual agenda. Their very facility enabled them to build models with virtually any implication, which meant that policy makers could pick and choose at their convenience. Theory turned out to be too malleable, in other words, to provide reliable guidance for policy. In contrast, the twenty-first century will be the age of inductive economics, when empiricists hold sway and advice is grounded in concrete observation of markets and their inhabitants. Work in economics, including the abstract model building in which theorists engage, will be guided more powerfully by this real-world observation. It is about time.

Bryan Caplan har framfört liknande kritik mot den åtminstone tidigare starka ställning som ren, matematiserad teori hade. Även här i Sverige har jag noterat en stor förändring sedan mina egna doktorandstudier i mitten av 1990-talet. Jag tror att detta är en förändring till det bättre, även om jag betvivlar att denna mer empiriska inriktning kommer att hjälpa till att undvika framtida kriser. För det första är jag tveksam till att politiker, tjänstemän och företagsledare kommer att vilja och kunna ta till sig ny empirisk kunskap. För det andra är jag tveksam till om särskilt mycket av den nya empiriska forskning som bedrivs besvarar relevanta frågor rörande de politiska och ekonomiska faktorer som i ett komplext samspel utlöser kriser. Det finns t.ex. en risk för att metod, snarare än frågeställning, blir styrande. Däremot kommer mycket annan, icke-krisrelaterad och sannolikt mer partiell kunskap att produceras framöver, det är jag säker på, och det är inte så illa.

Written by Niclas Berggren

12 maj 2011 at 5:13

Publicerat i ekonomi, kriser, nationalekonomi

Att kunna dö när man vill

Det rapporteras att matematikern och playboyen Gunter Sachs sköt sig själv härom dagen med dödlig utgång. Hemskt, kan tyckas, men i grunden ser jag det som en genomtänkt handling för att undkomma ett ofrånkomligt lidande. Det vore önskvärt att ge människor möjlighet att under mindre blodiga former kunna döda sig när de finner livet oönskat. Som Witold Gombrowicz uttrycker det:

Jag kräver Dödshus, där var och en skulle förfoga över moderna medel för ett lindrigt frånfälle. Där skulle man kunna dö lätt och ledigt, utan att behöva kasta sig under ett tåg eller hänga sig i en krok. Där en utled, förbrukad och utmattad människa kunde överlämna sig i specialistens vänliga vård och garanteras en död utan skam och tortyr. Varför inte, frågar jag – varför inte? Vem förbjuder er att civilisera döden?

Intressant nog visar studien ”The Oregon Paradox”, publicerad i Journal of Socio-Economics, följande:

[P]eople who are terminally ill often feel a surge in wellbeing and hope to live longer when they have the option of legally ending their lives.

Hur kan detta förstås? Arjun Kanna förklarar:

[L]et us say that patients have been prescribed lethal medication and have the option of ending their lives at any point of their choosing.  As before, patients don’t want to choose a time too soon or too distant, but with the power to control the end of their lives they no longer have a reason to err on the side of haste!  The patients can now wake up every day with the comfort of knowing that they do not have to suffer through pain or stress they might find intolerable. Being given the option to determine the time of our own death can transform patients from powerless victims of their illness to willing survivors of it.

Dvs. den frihet Gombrowicz talar om ger inte nödvändigtvis upphov till en plötslig dödshandling utan kan t.o.m. göra livet lyckligare och mer uthärdligt. Att veta att man kan ända sitt liv om det blir mycket plågsamt — utan groteska och blodiga inslag — är, tycks det, värt mycket. (För att avsluta med en nationalekonomisk koppling visar artikeln i Journal of Socio-Economics hur detta kan förklaras med teorin om förväntad nytta!)

Se även ”En ateistisk doktor, tack”, ”När palliativ vård inte räcker till”, ”Nedsövning för att minska lidande””Är dödshjälpsmotståndarna inkonsekventa?”, ”Doktor Glas om dödshjälp och abort””Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti””Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp””Dödshjälp och Göran Persson”, ”Att dö utan smärta””Döden kan befria””Dödshjälp när så önskas””Hjälp att dö bör tillåtas””Liv till varje pris””Dödshjälp i Nederländerna””Obefogad religiös alarmism””Att dö för andras skull””JK om dödshjälp””Det rör på sig i dödshjälpsfrågan””Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden””Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

10 maj 2011 at 5:17

Ger ekonomisk frihet lycka?

När ekonomisk politik ska utformas anser nog många att det yttersta bedömningskriteriet är om den förmår skapa lycka. I den nya, preliminära studien ”Do Good Institutions Make Citizens Happy, or Do Happy Citizens Build Better Institutions?” undersöks om politik och institutioner som kännetecknas av en hög grad av ekonomisk frihet är relaterade till lycka samt, i så fall, hur kausaliteten ser ut:

First, the importance of economic freedom for life satisfaction is seemingly demonstrated by the use of ordinary least squares analysis. The Economic Freedom of the World Index by Gwartney et al (2010) is used as an index of economic institutions, since these have been shown to be of more overall importance for life satisfaction in previous studies. Results show that overall economic freedom is an important determinant of average national life satisfaction … It is also demonstrated that citizens do not equally value all elements of economic institutions, in terms of procedural utility. Areas 3, 4, and 5, which represent the free Access to sound money, Freedom to trade internationally, and freedom from Regulation of credit, labor, and business, are important determinants of life satisfaction, above the effects that these aspects of economic institutions might have on GDP per capita. Second, two stage least squares analysis is applied to investigate the relation of causality between economic institutions and life satisfaction. Legal origin is used to instrument for economic freedom, while an index for the rate of alcohol disorders and the per capita consumption of cigarettes is constructed to serve as an instrument for life satisfaction. The results indicate that economic freedom seems to raise life satisfaction, but life satisfaction has no effect on economic freedom.

Det är alltid svårt att fånga kausala effekter med imperfekta instrumentalvariabler, men resultaten indikerar i vilket fall att det är en stabil penningpolitik, frihandel och begränsade regleringar som bidrar till högre lycka.

Written by Niclas Berggren

6 maj 2011 at 5:51

Ger religiösa mer dricks?

Tidigare forskning har funnit att kyrkobesökare inte är ärligare än andra. En ny studie, ”Religion and Prosocial Behaviour: A Field Test”, publicerad i Applied Economics Letters, visar följande:

Religious people are thought to be more prosocial than nonreligious people. Laboratory studies of this using ultimatum, dictator, public goods and trust games have produced mixed results, which could be due to lack of context. This article examines the relationship between religion and prosocial behaviour using data from a context-rich, naturally occurring field experiment that closely resembles the dictator game – tipping in restaurants. Customers were surveyed as they left a set of restaurants in Richmond, Virginia, in the summers of 2002 and 2003. Our findings reveal no evidence of religious prosociality.

Religionen framställs ibland som en garant för gott beteende i ett samhälle. Underlaget för sådana påståenden tycks inte särskilt starkt. Kan det ha att göra med att grundläggande moraliska intuitioner kan ha biologisk, snarare än religiös, grund?

Written by Niclas Berggren

5 maj 2011 at 6:08

Nazismens medeltida rötter

Det är svårt att förstå hur så många tyskar kunde stödja nazismen under 1920- och 30-talet. Kanske beror det på att en viktig förklaringsfaktor tycks ligga mycket långt tillbaka i tiden, enligt den nya studien ”Persecution Perpetuated: The Medieval Origins of Anti-Semitic Violence in Nazi Germany”:

How persistent are cultural traits? This paper uses data on anti-Semitism in Germany and finds continuity at the local level over more than half a millennium. When the Black Death hit Europe in 1348-50, killing between one third and one half of the population, its cause was unknown. Many contemporaries blamed the Jews. Cities all over Germany witnessed mass killings of their Jewish population. At the same time, numerous Jewish communities were spared these horrors. We use plague pogroms as an indicator for medieval anti-Semitism. Pogroms during the Black Death are a strong and robust predictor of violence against Jews in the 1920s, and of votes for the Nazi Party. In addition, cities that saw medieval anti-Semitic violence also had higher deportation rates for Jews after 1933, were more likely to see synagogues damaged or destroyed in the Night of Broken Glass in 1938, and their inhabitants wrote more anti-Jewish letters to the editor of the Nazi newspaper Der Stürmer.

Ett fascinerande resultat. Man undrar hur uppfattningar av det här slaget slår rot och blir så beständiga — och vad det finns för hemska tendenser i olika länders kultur och historia som kan dyka upp under vissa omständigheter samt vilka dessa omständigheter som kan aktivera dessa tendenser är.

Tips: William Easterly. Se även Christian Bjørnskovs inlägg om denna studie.

Written by Niclas Berggren

29 april 2011 at 5:50

Humor för nationalekonomer

SvD rapporterar om en ny liten, liten kaka. Min undran: Ska det inte stå ”Mikron”?

Written by Niclas Berggren

25 april 2011 at 15:53

Publicerat i humor, nationalekonomi

Diskriminering pga. brytning

Att det förekommer diskriminering är klarlagt i tidigare forskning. Men vad baseras den på? I den nya svenska studien ”Is It How You Look or Speak That Matters? An Experimental Study Exploring the Mechanisms of Ethnic Discrimination” undersöks om människors bedömning av utländska personer är annorlunda än den av svenskar och om det i så fall beror på att de ser annorlunda ut eller på att de talar svenska med brytning:

The experiment is conducted in Sweden and the results show that candidates not perceived as stereotypically Swedish are considered to be worse performers. These beliefs are found in within-gender but not in cross-gender evaluations and are not eliminated when additional performance-related information about the candidates is provided. When candidates are presented by both looks and speech, differential evaluations based on looks disappear. Instead, we find strong negative beliefs about performance for candidates that speak Swedish with a foreign accent implying that ethnic stereotypes associated with speech override stereotypes associated with appearance. The negative beliefs associated with foreign-accented speech are not supported by corresponding mean differences in the candidates’ actual test performance.

Det är alltså utländsk brytning som får svenskar att tro att någon presterar sämre än dem utan brytning — trots att de faktiskt inte presterar sämre. Jag tycker om forskarnas konstaterande, i synnerhet dess andra del:

Our findings, on the one hand, stress the importance of language proficiency for subsequent labor market outcomes but, on the other hand, also the importance of an increasing tolerance for foreign-accented speech among the majority population.

Written by Niclas Berggren

21 april 2011 at 5:52

Ändras den offentliga sysselsättningen för att vinna val?

Fattar politiker beslut för att försöka påverka väljarna att rösta på dem? Det verkar på ett plan självklart, men frågan är om de just inför val försöker att ”ratta” de instrument de har till sitt förfogande med detta syfte. I en ny studie av Matz Dahlberg och Eva Mörk, ”Is There an Election Cycle in Public Employment? Separating Time Effects from Election Year Effects”, finner de följande:

Do governments increase public employment in election years? This paper answers this question by using data from Sweden and Finland, two countries that are similar in many respects but in which local elections are held at different points in time. These facts make it possible for us to separate an election effect from other time effects. Our results indicate that there is a statistically significant election year effect in local public employment, a production factor that is highly visible in the welfare services provided by the local governments in the Scandinavian countries. The effect also seems to be economically significant; the municipalities employ 0.6 more full-time employees per 1,000 capita in election years than in other years (which correspond to an increase by approximately 1 percent).

Forskarna menar att en plausibel tolkning av resultatet är att antingen lokala politiker eller politiker på nationell nivå försöker använda sig av mängden kommunalt anställda för att påverka väljarna. Vidare forskning får klargöra om väljarna låter sig påverkas i sina röstbeslut av åtgärder av detta slag.

Se gärna Allan Drazens ”The Political Business Cycle After 25 Years” för en utmärkt introduktion till forskningsfältet.

Written by Niclas Berggren

20 april 2011 at 5:16

Intervjuer med Chicago-ekonomer

Vem är inte fascinerad av Chicago-skolan? Men vad innebär begreppet och hur har den senaste krisen påverkat uppfattningen om den? Genom en serie intervjuer i The New Yorker med ledande Chicago-forskare tecknar John Cassidy en intressant bild. Läs mer:

Själv fastnade jag särskilt för detta, i intervjun med Murphy:

What about skepticism toward the government: Isn’t that also a key part of the Chicago tradition?

Sure. You have to ask why would the government get it right. You can’t just say, here’s a market failure and the government needs to step in and address it. You have to look in detail at what the government might do, and compare the relative effectiveness of the two.

Och för detta, i intervjun med Fama:

In the past, I think you have been quoted as saying that you don’t even believe in the possibility of bubbles.

I never said that. I want people to use the term in a consistent way. For example, I didn’t renew my subscription to The Economist because they use the world bubble three times on every page. Any time prices went up and down—I guess that is what they call a bubble. People have become entirely sloppy. People have jumped on the bandwagon of blaming financial markets. I can tell a story very easily in which the financial markets were a casualty of the recession, not a cause of it.

Det finns mycket mer spännande att läsa i dessa intervjuer!

Tips: Fredrik Hansen.

Written by Niclas Berggren

19 april 2011 at 5:34

Publicerat i nationalekonomi

Vacker som ung, välbetald som vuxen

Forskningen om skönhetens ekonomiska effekter inleddes med ”Beauty and the Labor Market”, publicerad i American Economic Review 1994. Resultat:

Plain people earn less than average-looking people, who earn less than the good-looking. The plainness penalty is 5-10 percent, slightly larger than the beauty premium.

Ny forskning, i form av studien ”Facial Attractiveness and Lifetime Earnings: Evidence from a Cohort Study”, bekräftar dessa tidigare resultat genom att visa att skönhet under skoltiden är associerad med högre inkomst långt senare i livet:

We use unique data from the Wisconsin Longitudinal Study to document an economically and statistically significant positive correlation between the facial attractiveness of men in their senior year in high school and their labor market earnings when they are in their mid-30s and early-50s. … [E]ven after including a lengthy set of characteristics, including IQ, high school experiences, proxy measures for confidence and personality, and family background and additional respondent characteristics in an empirical model of earnings, the attractiveness premium is present in the respondents’ early-50s. Our findings are consistent with attractiveness being an enduringly valuable labor market characteristic.

Beror detta på att de vackra lyckas charma dem som sätter löner eller på att de bidrar till företagens vinstutveckling på ett starkare sätt? Forskarna bakom den nya studien gör följande bedömning:

We think the evidence is most consistent with attractiveness being an intrinsically productive labor market characteristic.

Resultaten innebär alltså inte med automatik att fula diskrimineras.

Tips: Henrik Jordahl.

Written by Niclas Berggren

18 april 2011 at 5:24

Tino om invandring

Jag välkomnar Tino Sanandajis inlägg i debatten om hur liberaler ser och bör se på invandring. Det finns mycket att säga om hans argumentation — här vill jag begränsa mig till en del av den, nämligen hans huvudargument, att liberaler bör motsätta sig invandring från utvecklingsländer eftersom den kommer att leda till en större välfärdsstat med stora kostnader för svenskar. Jag gör det genom att först modifiera tre citat från hans artikel, där jag har bytt ut ”invandring” mot ”kvinnlig rösträtt” och där jag markerar mina förändringar med fetstil:

Jag menar tvärtom att liberaler inte av rent principiella skäl ska känna sig tvingade att försvara kvinnlig rösträtt.

Viktigast av allt är dock att välfärdstaten troligen kommer att stärkas av kvinnlig rösträtt

Kvinnlig rösträtt i den verklighet vi lever i gynnar förstås kvinnor, men minskar både levnadsstandard och frihet i Sverige. Klassisk liberalism skiljer sig från socialism genom att det ger manliga medborgare moralisk rätt att i en sådan intressekonflikt agera efter sitt egenintresse.

Varför har jag modifierat citaten på detta sätt? Av följande skäl: Precis som invandrare från utvecklingsländer medför en större välfärdsstat, medför kvinnlig rösträtt en större välfärdsstat. Precis som det finns ett vänstergap hos invandrare, finns det ett vänstergap hos kvinnor. De utgångspunkter som Tino använder för att argumentera mot invandring från utvecklingsländer gäller alltså även för kvinnlig rösträtt. Min fråga till Tino blir därför: Hade det varit bättre om kvinnlig rösträtt inte hade införts i Sverige? Bör kvinnlig rösträtt avskaffas? Om inte, varför är argumentet att ”x medför ökade kostnader genom expanderad välfärdsstat” giltigt som argument mot invandring men inte mot kvinnlig rösträtt?

Se även mina inlägg ”Egoistiskt invandringsmotstånd”, ”Invandring och offentlig sektors storlek””Bör libertarianer välkomna fri invandring till välfärdsstaten?” och ”Ska stater ses som klubbar?”. Tino har även skrivit om sin argumentation på sin blogg.

Written by Niclas Berggren

16 april 2011 at 6:31

Är det bättre att vänta på ett bättre jobb?

Ett vanligt argument för en generös a-kassa är att den möjliggör för arbetssökande att under längre tid söka efter ett jobb som verkligen passar. Om a-kassan är låg eller kortvarig kan människor känna sig tvingade att ta första bästa jobb, oavsett om det utgör en bra matchning eller ej. Om detta argument stämmer kan produktiviteten i ekonomin på sikt tänkas öka med en generös a-kassa: den arbetslöse läkaren har råd att söka tills han hittar ett läkarjobb, istället för att tvingas börja jobba på McDonald’s (för att hårddra det lite). I alla fall kan detta gälla upp till en viss gräns.

Nå, ny forskning, presenterad i ”Is Longer Unemployment Rewarded with Longer Job Tenure?”, finner tecken på att det snarare är så att längre tid i arbetslöshet innebär en sämre matchning:

Our empirical investigations first show that longer unemployment duration decreases job duration after unemployment. We further show that this negative effect becomes greater if we examine the cases where job seekers lowered their reservation wages and changed their intensity of job searching (based on job application) in the final 59 days before expiration of unemployment insurance. That is, longer unemployment duration does lower job stability more seriously, if a job seeker once set a high reservation wage and gave it up later when benefits of unemployment insurance came to lapse. If we consider that job duration is one of the indicators of a high quality job match, longer unemployment duration owing to a high reservation wage does not lead to a better job match.

Något att beakta, måhända, även i den hetsiga svenska debatten om nivåerna i a-kassan.

Written by Niclas Berggren

13 april 2011 at 5:44

Två typer av konversation

Uskali Mäki och Deirdre McCloskey har under många år varit involverade i en offentlig debatt om nationalekonomins metodologi; se t.ex. Mäkis ”Diagnosing McCloskey” i Journal of Economic Literature och McCloskeys svar. Nå, här vill jag inte fokusera på den debatten i sak utan på ett försök till utvärdering av den av Mäki, ”Performance Against Dialogue, or Answering and Really Answering: A Participant Observer’s Reflections on the McCloskey Conversation”, publicerad i Journal of Economic Issues. Närmare bestämt fann jag intressant hans kontrastering av två typer av konversation: conversation as dialogue och conversation as performance.

En konversation som dialog innefattar minst två personer som är experter på ett visst område och som deltar aktivt i ett respektfullt meningsutbyte vari framförda argument tas på allvar och där såväl påståenden som svar är detaljerade och generösa. En konversation som föreställning innefattar minst två personer som är experter på ett visst område och som deltar i ett meningsutbyte inför en publik av icke-experter. Man kan tänka sig att det som sägs i båda typerna av konversationer är detsamma, men det finns, menar Mäki, en risk för att den senare typen av konversation blir ytlig, polariserad, retorisk — därför att en eller flera av experterna inte är ute efter att analysera en fråga, ärligt och uppriktigt, utan efter att påverka de mindre insatta genom påståenden som inte formar en del av den typ av respektfulla och djupa konversation som präglar dialogen.  Det finns en risk för att debattörerna svarar varandra istället för att verkligen svara varandra:

Answering is a matter of evading, ignoring, or missing an argument or suggestion made by another participant. … Whenever evasive or apparent answering dominates the type of response in a conversation, the conversation often also takes on the form of performance, provided there is a certain kind of non-expert, third-party audience present. … Really answering is a matter of engaging in a detailed argument with an understanding of the points made by other participants or with a genuine and sincere attempt to acquire such an understanding. It is a matter of ”testing one’s notions of mutual criticism, listening, really listening, to other remarks” [McCloskey 1994, 100] and then answering, really answering. Really answering is characteristic of a genuine dialogue, of open-ended mutual scrutiny of the concepts and conceptions held by the participants. Such dialogue leads to a learning from one another and from the confrontation itself. We may conjecture that if the participants of a conversation are experts and there is no third-party, non-expert audience whose persuasion would be highly valued by any of the participants, then the conversation tends to take on the form of a dialogue.

Mäki menar att McCloskey har svarat honom — och att hon inte verkligen har svarat honom. Istället försöker hon övertyga de läsande icke-experterna med svepande omdömen och oprecisa uttalanden. Nå, Mäki är part i målet och hans uppfattning kan förvisso diskuteras, men jag tycker hans sätt att karakterisera sätt att konversera är fruktbart. Hur ofta ägnar vi oss inte åt föreställning istället för dialog? Dags för självkritik? Varierar graden av föreställning mellan olika samhällsområden? I politikens värld förefaller föreställning snarare än dialog vara standard. I vetenskapens värld hoppas jag att förhållandet är det omvända, men jag är inte säker på det. En undran jag har är om bloggar uppmuntrar mer till föreställning än till dialog. Jag har en känsla av att bloggande i inte obetydlig utsträckning handlar om att signalera vem man är snarare än att, mer nobelt, sprida och söka förståelse och sanning.

Addendum: Jag tackar Fredrik Hansen för att ha uppmärksammat mig på Mäkis spännande arbete.

Written by Niclas Berggren

12 april 2011 at 5:45

Ger skönhet lycka?

Blir man lycklig av att vara vacker? Den frågan besvaras i den nya studien ”Beauty Is the Promise of Happiness?”:

We measure the impact of individuals’ looks on their life satisfaction or happiness using various sets of data from the U.S., Canada, the U.K., and Germany. The results show that: 1. Personal beauty raises happiness. 2. The majority of this positive effect comes about because personal beauty improves economic outcomes – incomes, marriage prospects, and others – that increase happiness. Thus much of the positive effect of beauty on happiness is indirect – through its effects on aspects of economic life that increase happiness. 3. The total effects of beauty on happiness are about the same for men and women. But the direct effect is larger among women – beauty affects their happiness independent of its impact on their incomes, marriage prospects, and other outcomes. Because the beauty measures are collected in a variety of ways, and because happiness is also measured in various ways, we can be quite confident in the general validity of the conclusions.

Resultaten är inte helt förvånande, givet tidigare forskning, som visar att vackra personer behandlas bättre i alla möjliga sammanhang, från barnsben och uppåt.

Written by Niclas Berggren

11 april 2011 at 5:29

Tro eller vetande om löner?

Katrine Kielos skriver följande om finansministerns uppfattning, att ingångslönernas höjd i vissa branscher orsakar arbetslöshet:

Sänker man lönen kan fler lågutbildade få jobb tror Borg, kurvan i den ekonomiska modellen skiftar neråt.

Hon får det att låta som om finansministerns uppfattning är helt tagen ur luften, eller i alla fall enbart från abstrakta och teoretiska modeller. Det finns dock försök att studera frågan empiriskt:

  • Docent Per Skedinger: ”Analysen går ut på att utnyttja ett naturligt experiment, baserat på individernas position i lönefördelningen. Enligt resultaten är framför allt reala minimilöneökningar förbundna med att fler personer blir uppsagda eller av andra skäl separeras från sina anställningar. I viss mån leder även reala minimilöneminskningar till fler nyanställningar. Den skattade effekten är relativt stor. Arbetskraftsefterfrågans elasticitet med avseende på minimilöneökningar är ungefär –0,5 för dem som påverkades av ökningarna.”
  • Professor Nils Gottfries: ”Ett förvånansvärt resultat är att vi nästan inte ser någon skillnad i lön mellan de som har enbart grundskola och de som har gymnasieutbildning. De som enbart har grundskola är rimligen mindre produktiva i genomsnitt  än  de  som  har fullföljt en gymnasieutbildning. Ändå är lönerna i stort sett desamma för dessa två grupper.  De som enbart har grundskola konkurrerar inte med lägre lön. I stället har de mycket lägre sysselsättning.” (Professor Eva Mörk har skrivit mer om detta.)
  • Konjunkturinstitutet: ”Höga minimilöner kan utgöra ett hinder för anställning för individer som uppfattas ha låg förväntad produktivitet. En tentativ kalkyl, med utgångspunkt i individdata, visar att andelen som skulle kunna beröras av minimilöner är större bland dem som har erfarenhet av arbetslöshet än bland anställda utan frånvaro. Denna överrepresentation ökar om minimilönerna stiger. … Resultaten i kalkylen är förenliga med hypotesen att minimilöner kan påverka sannolikheten att bli anställd för grupper med låg förväntad produktivitet. … Resultaten motiverar också en försiktighet i höjningar av minimilöner.”

Det finns alltid osäkerhet i empirisk forskning, så det går förstås inte att veta med säkerhet vilka sysselsättningseffekterna av lägre ingångslöner (som är relativt höga i Sverige) är. Men det verkar inte helt orimligt, givet de skattningar som finns, att förvänta sig en positiv sysselsättningseffekt. I så fall är det också rimligt, enligt min uppfattning, att erkänna att det här finns behov av en avvägning, mellan fortsatt höga ingångslöner i kombination med låg sysselsättning och lägre ingångslöner i kombination med hög sysselsättning. Det finns för- och nackdelar med båda kombinationerna, men det går knappast att hävda att behovet av en avvägning inte alls finns där. Vad är i så fall mest feministiskt? Att förespråka höga löner för dem som får anställning i en bransch med hög andel kvinnor, samtidigt som de kvinnor som inte får jobb får låg a-kassa, eller att förespråka lägre ingångslöner och fler kvinnor i sysselsättning?

Kielos missar för övrigt också att en plädering för sänkta ingångslöner inte med nödvändighet (och inte i allmänhet) är en plädering för sänkta genomsnittslöner. Det är därför minst sagt märkligt att göra det till en huvudpoäng i en artikel, att sänkta ingångslöner i branscher med hög andel kvinnor skulle försämra kvinnors löner i allmänhet och i genomsnitt.

Written by Niclas Berggren

10 april 2011 at 10:20

Mindre partitrogna väljare röstar efter ekonomin

Det klassbaserade röstandet har minskat: arbetare väljer t.ex. i mindre grad med automatik Socialdemokraterna, jämfört med förr. En intressant effekt av detta identifieras i den nya studien ”Performance Pressure: Patterns of Partisanship and the Economic Vote”, publicerad i European Journal of Political Research:

Numerous studies have demonstrated a weakening identification of voters with political parties in Western Europe over the last three decades. It is argued here that the growing proportion of voters with weak or no party affinities has strong implications for economic voting. When the proportion of voters with partisan affinities is low, the effect of economic performance on election outcomes is strong; when partisans proliferate, economic conditions matter less. Employing Eurobarometer data for eight European countries from 1976 to 1992, this inverse association between partisanship and the economic vote is demonstrated. This finding implies a growing effect for the objective economy on the vote in Europe.

Att s.k. plånboksröstning äger rum har t.ex. visats i en svensk studie. Mot bakgrund av denna utveckling, är det konstigt att politiker blir mindre ideologiska (i alla fall i sin retorik) och mer inriktade på att leverera förslag som förbättrar människors ekonomi på olika sätt?

Written by Niclas Berggren

10 april 2011 at 7:09

Klarar sig aktiva PPM-sparare bättre?

I ett utbyte mellan Richard Thaler och Mario Rizzo om paternalism skrev den förre följande:

Another example comes from Sweden, which launched a partial privatization of their social security system in 2000. The plan was open to any fund, which meant that participants faced 456 options. There was also a very well-designed default fund — using private managers selected by the government — that offered global diversification at very low fees (16 basis points). By any standard, both ex ante and ex post, the participants who selected their own portfolio of funds did worse than those who took the default plan. The main mistake the government made in designing this plan was to discourage .participants from choosing the default fund, perhaps thinking, as Mario does, that choosing for oneself is always the best approach. (Fetstil tilltagd.)

Thaler menar alltså att staten ska styra (men inte tvinga) pensionssparare att välja det statliga förvalsalternativet i PPM-systemet, eftersom det påstås ge bättre avkastning. Nu visar dock ny forskning av Magnus Dahlquist preliminärt att denna uppgift inte är helt korrekt. Han sammanfattar:

Den genomsnittliga avkastningen för sparare i det statliga förvalsalternativet har under den studerade perioden varit 1,7 % per år. Aktiva sparare tenderar att ha haft högre avkastning på sitt sparande än passiva sparare, t.ex. så har den genomsnittliga avkastningen för sparare med 2‐5 fondbyten varit 2,2 % per år medan den har varit 6,2 % för sparare med 6‐20 byten. Sparare som en gång varit aktiva men sedan aldrig gjort något nytt byte har haft den avsevärt lägre avkastningen om 0,4 % per år. Det är med andra ord de som en gång varit aktiva för att sedan blivit passiva som haft sämst avkastning i systemet. Det är en sämre avkastning än för de som aldrig varit aktiva. Dessa resultat håller även när vi justerar för den risk som tagits. Vi hittar inga väsentliga skillnader för unga och gamla sparare, kvinnor och män, eller för sparare med mindre eller större pensionskapital.

Dvs. det sämsta har varit att göra ett initialt val som sedan inte har justerats, men att göra 2-20 val har gett bättre avkastning än det statliga förvalsalternativet. Rätt ska vara rätt. Detta talar inte nödvändigtvis emot ett statligt förvalsalternativ: de som har gjort ett enda, initialt val skulle trots allt ha klarat sig bättre med detta alternativ, och det är inte säkert att de skulle ha klarat sig lika bra med flera aktiva val som de som nu har visat sig slå det statliga förvalsalternativet. Dahlquist själv är inne på att man ska tvinga alla att göra minst ett aktivt val per år, eftersom hans forskning tyder på att ”[s]parare verkar … ha en förmåga att välja en bättre avkastande fond vid byten”.

Written by Niclas Berggren

9 april 2011 at 5:26

Vad händer vid arv?

Det finns tecken på att arvens omfattning har ökat i väst de senaste decennierna. I den nya studien ”Carnegie Visits Nobel: Do Inheritances Affect Labor and Capital Income?” undersöker Mikael Elinder, Oscar Erixson och Henry Ohlsson hur människors ekonomi påverkas av att få ett arv. De börjar med att relatera till de förmögna herrarna Alfred Nobel och Andrew Carnegie, som båda ställde sig frågande till om arv är bra för barn eller om arv istället kan underminera arbetsetik och en vilja att anstränga sig. I uppsatsen citeras bl.a. Nobel:

Experience has taught me that great fortunes acquired by inheritance never bring happiness, they only dull the faculties. Any man possessing a large fortune ought not to leave more than a small part of it to his heirs not even his direct heirs – just enough to make their way in the world.

Stämmer detta? Vad händer med arvtagares arbets- och kapitalinkomster efter ett arv? Resultaten i studien, som tittar på arv från dem som dog i Stockholm 2004 och som i genomsnitt efterlämnade 300 000 kr, kan sammanfattas så här:

Våra resultat visar att större arvsbelopp leder till lägre arbetsinkomster under varje år av de fyra åren efter att arven mottagits. Effekterna är både statistiskt säkerställda och ekonomiskt betydelsefulla. Den genomsnittlige arvingen minskar sin arbetsinkomst med cirka 70 procent av arvsbeloppet under åren fram till pensionering. Vi finner även tecken på förväntningseffekter som påverkar arbetsutbudet redan före överföringen. Till skillnad från tidigare studier finner vi att effekterna är bestående över tiden och att effekterna är avsevärda. Våra resultat tyder på att arven delvis är förväntade, delvis inte förväntade.

Vad gäller kapitalinkomster finner vi positiva effekter för samtliga år efter arvet. Dessa effekter är dock tydligt avtagande över tiden till skillnad från effekterna på arbetsinkomst. På kort sikt är dock ökningen av kapitalinkomst större än minskningen i arbetsinkomst.

Det verkar alltså som Carnegie och Nobel hade rätt om effekten på arbetsinsatserna, även när det gäller arv som inte är jättestora. Tre reflexioner:

  • Studien antyder att arv i genomsnitt ger upphov både till mindre arbete och högre disponibel inkomst. Från mitt perspektiv ter sig arv mot denna bakgrund mycket tilltalande. Från givarens sida kan man dock fråga sig om det är barnens ökade välmående som bör eftersträvas — det har en alternativkostnad. Carnegie och Nobel donerade t.ex. istället sina förmögenheter till välgörande ändamål, med förmåga att öka andras välmående.
  • Emellertid betonar många arbetets vikt för ett gott liv. Som jag ser det behöver dock ökade ekonomiska resurser inte leda till att man helt lämnar arbetslivet utan bara att man arbetar mindre eller med roligare, möjligen mindre välbetalda saker. Jag tror att Russell och Keynes hade en poäng när de betonade möjligheten till mindre arbete vid ökat välstånd. Som Schur påpekar kan det, för ökat välmående, räcka med vetskapen om en möjlighet att minska arbetsinsatsen, även om man arbetar på som vanligt.
  • Ofta när arv diskuteras uppkommer rättvisefrågor. Är det verkligen etiskt försvarbart att personer som inte själva har gjort något för att få en stor summa pengar får den, bara så där? Även liberala ekonomer, som ekonomipristagaren James Buchanan, ställer sig tveksamma till det och är öppna för arvsskatt, även om det förstås också finns argument emot.

Written by Niclas Berggren

8 april 2011 at 5:56

Är det dåligt att tjäna mindre än andra?

Det är relativt välbelagt sedan tidigare att människors lycka påverkas negativt av att personer de jämför sig med tjänar mer än dem. En ny nederländsk studie, ”Keeping Up with the Joneses by Finding a Better-Paid Job – The Effect of Relative Income on Job Mobility”, finner ytterligare stöd för detta — men dokumenterar också en effekt på jobbrörligheten:

Our findings suggest that workers compare their own income to that of their neighbors, and low relative income is associated with higher job mobility. We conclude that low relative income (compared to the neighbors) reduces workers’ happiness, and workers react to this by finding a new job which may offer the prospect of higher pay.

Detta får mig att fundera på om det är så dåligt med relativa inkomstskillnader. Om de utgör en starkt motiverande faktor för människor att röra på sig på arbetsmarknaden och hitta jobb som betalar dem bättre, kan det då inte vara så att dessa inkomstskillnader också är förknippade med dynamik, ambition och ett bättre utnyttjande av produktiva resurser i ekonomin? Visst, i ett statiskt perspektiv ger skillnaderna olycka, men denna effekt kan få människor att söka och få bättre betalda jobb, vilket ger positiva lyckoeffekter i ett dynamiskt perspektiv.

Detta resonemang förutsätter förvisso att det finns mer välbetalda jobb att få — man kan härvidlag tänka sig att lågproduktiva individer, som tenderar att stå utanför eller ha en mycket svag position på arbetsmarknaden knappast lär kunna utplåna sin olycka genom att hitta bättre betalda jobb.

Men ligger det inte något i att se denna process som ett slags kapprustning som alla skulle vinna på att stanna upp? Kanske, men återigen tror jag att det synsättet är för statiskt. Det tycks utgå från att antalet och typen av jobb är mer eller mindre konstant, och att det inte finns vinster med rörlighet i termer av bättre matchning och högre produktivitet — antaganden som åtminstone behöver beläggas innan de kan accepteras.

Ett snarlikt argument som det jag framför här är att entreprenörer kan motiveras av att få det bättre än andra, vilket ger ekonomisk utveckling som annars inte skulle ha kommit till stånd. Beaktar man inte dynamiska effekter som dessa kan försök att utplåna relativa inkomstskillnader medföra betydande ekonomiska kostnader.

Written by Niclas Berggren

6 april 2011 at 5:38

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: