Nonicoclolasos

Archive for the ‘nationalekonomi’ Category

Konkurrensens ekonomiska betydelse

Är konkurrens företag emellan viktig för ekonomisk tillväxt? Den saken undersöks i ett såväl historiskt som modernt perspektiv i studien ”British Relative Economic Decline Revisited”. Begreppet konkurrens förstås i vid mening och innefattar sådant som rätt att starta företag och gå in på existerande marknader (dvs. frånvaro av vissa typer av regleringar) och att staten avhåller sig från att konservera existerande industristrukturer genom stöd och industripolitik.

Forskaren beskriver några av slutsatserna i sin studie:

The results of the “Thatcher Experiment” in the 1980s make the case and paved the way for reversing relative economic decline. Competition was much strengthened by ongoing trade liberalisation, deregulation, and discontinuing 1970s’ industrial policy. As competition strengthened, there were major changes in industrial relations which were associated with organisational change, together with divestment and restructuring in large firms.

At the sectoral level, stronger competition and greater openness were correlated with improved productivity performance. As the age of information and communication technology came along, Britain was able to embrace the opportunities associated with rapid diffusion of the new technologies, which required big changes in working practices and management hierarchies, better than its continental-European peer group. This would not have happened with 1970s-style industrial relations and a heavily-regulated service sector.

Kan Thatchers inriktning mot reformer som ökade konkurrensen bero på hennes insikter om entreprenörskapets betydelse?

Written by Niclas Berggren

12 juli 2011 at 5:26

Institutionerna avgör

Det är vanligt i samhällsvetenskaperna numera att anse institutioner centrala för hur ett lands ekonomi fungerar. Ekonomipristagaren Douglass North definierar institutioner på följande sätt:

Institutions are the humanly devised constraints that structure human interaction. They are made up of formal constraints (rules, laws, constitutions), informal constraints (norms of behavior, conventions, and self imposed codes of conduct), and their enforcement characteristics. Together they define the incentive structure of societies and specifically economies.

I en ny studie, ”Institutional Comparative Statics”, vidgas perspektivet något:

Our main contribution to this literature is to emphasize that institutional quality or ”strength” influences the way that the political economy equilibrium will respond to shocks and changes in the economic environment. This point is, we believe, important but not widely understood. For instance, though development problems are often blamed on poor institutions, policy advice is independent of the institutional environment. Consider Africa. Nearly every economist regards the poverty of Africa as being closely related to institutional problems. Yet they continue to make policy prescriptions which ignore this, for instance discussing the benefits of allowing African countries to export more freely to OECD countries without considering how the initially poor institutions determine the consequences of export booms. We think history and a great deal of cross-national evidence shows that the consequences of changes in economic opportunities or the environment is conditional on the institutions of a country. This implies that there is no necessity that opening markets to exports from Africa would stimulate economic growth in Africa.

Denna insikt gör nationalekonomens analys mer komplicerad, för det räcker inte att beakta hur en förändring av ekonomisk politik (eller viktiga teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) i isolering skulle påverka ekonomins utveckling — dessutom måste det övergripande ekonomisk-politisk-juridiska regelverket beaktas, som påverkar hur en given förändring av ekonomisk politik (eller teknologiska, medicinska eller ekonomiska händelser) faller ut. En synnerligen intressant fråga mot denna bakgrund blir: Vilka förändringar i institutioner behöver komma till för att olika förändringar i omgivningen ska falla väl ut? Varför leder t.ex. vissa institutioner till att nya naturresurser försämrar ekonomins utveckling och andra till att nya naturresurser förbättrar ekonomins utveckling? (Tre svenska forskare har gjort bidrag här.) Hur kan den förra typen av institutioner ersättas av den senare — med avseende på nya naturresurser och mer allmänt? Det vet vi fortfarande ganska lite om.

Written by Niclas Berggren

10 juli 2011 at 5:40

Ideologisk makroekonomi

Det finns en stark tilltro till vetenskapsmän och -kvinnor i vårt samhälle. De ses av många som sakliga och objektiva experter, som förmedlar en sann bild av hur saker och ting ser ut och fungerar. Är detta en rimlig utgångspunkt? Det kan förstås diskuteras, men en innovativ ansats när det gäller nationalekonomer ges i den nya uppsatsen ”Towards a Political Economy of Macroeconomic Thinking”. Så här beskriver Gilles Saint-Paul sin analys:

This paper investigates, in a simplified macro context, the joint determination of the (incorrect) perceived model and the equilibrium. I assume that the model is designed by a self-interested economist who knows the true structural model, but reports a distorted one so as to influence outcomes. This model influences both the people and the government; the latter tries to stabilize an unobserved demand shock and will make different inferences about that shock depending on the model it uses. The model’s choice is constrained by a set of autocoherence conditions that state that, in equilibrium, if everybody uses the model then it must correctly predict the moments of the observables. I then study, in particular, how the models devised by the economists varies depending on whether they are ”progressive” vs. ”conservative”.

The predictions depend greatly on the specifics of the economy being considered. But in many cases, they are plausible. For example, conservative economists will tend to report a lower keynesian multiplier, and a greater long-term inflationary impact of output expansions. On the other hand, the economists’ margin of manoeuver is constrained by the autocoherence conditions. Here, a ”progressive” economist who promotes a Keynesian multiplier larger than it really is, must, to remain consistent, also claim that demand shocks are more volatile than they really are. Otherwise, people will be disappointed by the stabilization performance of fiscal policy and reject the hypothesized value of the multiplier. In some cases, autocoherence induces the experts to make, loosely speaking, ideological concessions on some parameter values.

Jag finner denna analys fascinerande och tror att den har ett hyfsat stort förklaringsvärde. Verkligheten och förväntan om en sammanhållen analys (”autokoherens”) sätter förstås sina gränser, men inom ett fält som makroekonomi, med mycket osäkerhet om hur ekonomin och politiska åtgärder fungerar, kan man nog tänkas komma undan med att faktiskt driva en relativt ideologisk linje som uppfattas, av politiska beslutsfattare och allmänhet, som icke-ideologisk. Kan man tänka sig att risken för ideologiskt inflytande över ekonomens uttalanden är som minst när en ekonom som i sin övergripande ideologi står till vänster (höger) förespråkar en modell som i en given kontext minskar (ökar) statens engagemang i ekonomin? När en keynesian beskriver multiplikatorn som mindre än alla andra, när en neoklassisk ekonom gör det motsatta?

Written by Niclas Berggren

8 juli 2011 at 5:20

Minskar en stor stat tillväxten?

En politiskt kontroversiell fråga rör hur statens storlek påverkar den ekonomiska tillväxten. Politiker på vänsterkanten brukar hävda att nya statliga satsningar av olika slag har förmåga att lyfta ett lands ekonomi; politiker på högerkanten brukar istället hävda att sådana satsningar och de högre skatter de tenderar att medföra hämmar ett lands tillväxtpotential. Vad säger egentligen forskningen? En ny översikt av Andreas Bergh och Magnus Henrekson, ”Government Size and Growth: A Survey and Interpretation of the Evidence”, accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys (preliminär gratisversion här), finner följande:

The literature on the relationship between the size of government and economic growth is full of seemingly contradictory findings. This conflict is largely explained by variations in definitions and the countries studied. An alternative approach – of limiting the focus to studies of the relationship in rich countries, measuring government size as total taxes or total expenditure relative to GDP and relying on panel data estimations with variation over time – reveals a more consistent picture. The most recent studies find a significant negative correlation: an increase in government size by 10 percentage points is associated with a 0.5% to 1% lower annual growth rate. We discuss efforts to make sense of this correlation, and note several pitfalls involved in giving it a causal interpretation. Against this background, we discuss two explanations of why several countries with high taxes seem able to enjoy above average growth. One hypothesis is that countries with higher social trust levels are able to develop larger government sectors without harming the economy. Another explanation is that countries with large governments compensate for high taxes and spending by implementing market-friendly policies in other areas. Both explanations are supported by ongoing research.

Överlag ett negativt tecken på sambandet, alltså. Som påpekas ovan är dock kausalitetsfrågan svår att klargöra:

[A]lthough there is close to a consensus on the sign of the correlation, there is also consensus on the fact that causality is very hard to establish with certainty using the method of instrumental variable estimation – or any other method currently available. … The main lesson to be learned from exploring these important mechanisms is that a negative coefficient on government expenditure in growth regressions need not imply that large government causes slower growth. On the other hand, a negative coefficient on taxes actually provides rather strong evidence that high taxes cause lower growth, because reverse causality leads us to expect a positive correlation.

När det gäller hur högskatteländer som Sverige kan växa så pass bra tycker jag om de två förslagen till förklaringar. Författarna skriver t.ex.:

It seems likely that many reforms in Sweden in the 1980s and the 1990s compensated for the negative effects of high taxes. The Scandinavian countries … also have relatively high levels of economic freedom.

Detta är i linje med Richard Posners tolkning, och jag finner den själv rimlig. Frågan är: Med lägre skatter på arbete, som Sverige har fått på senare år, har inte landet potential att växa ännu bättre?

Written by Niclas Berggren

5 juli 2011 at 5:48

Färre men bättre utbildade barn

Ekonomipristagaren Gary Becker har lanserat teorin att föräldrar står inför ett val mellan antalet barn och hur bra det går för barnen i livet: det föreligger en trade-off mellan kvantitet och kvalitet. I en ny ekonomisk-historisk studie, ”The Child Quantity-Quality Trade-Off during the Industrial Revolution in England”, testas teorin:

We are able to document a large and statistically significant negative effect from quantity to quality: each additional child decreased the chances of finding literacy among all family siblings by more than eight percentage points, thus lending strong support to the Beckerian trade-off hypothesis.

Författarna påpekar att övergången till färre men mer välutbildade barn kan utgöra en central förklaringsfaktor till den ekonomiska utveckling som tog sin början i och med den industriella revolutionen. Man ska förvisso ha i åtanke att dessa resultat gäller en tid då allmän skolgång inte förelåg. Med moderna data verkar resultaten blandade. En svensk studie finner små eller inga effekter, liksom denna. Samtidigt finner vissa andra stöd för Beckers teori, inte minst i Kina: se t.ex. här och här.

Written by Niclas Berggren

4 juli 2011 at 6:10

Olycka av ojämlikhet

Om ojämlikhet ger upphov till olycka därför att människor som har mindre ekonomiska resurser upplever sig relativt fattiga när de noterar andras större ekonomiska resurser, har jag två reflexioner.

  1. Borde inte effekten av ojämlikhet på olycka vara mindre om de med allra högst inkomster drar ifrån övriga, jämfört med om skillnaderna ökar längre ner i inkomstfördelningen? Om olycka av ojämlikhet följer av att vissa noterar att andra drar ifrån, och om personer med vanliga inkomster aldrig råkar på personer med toppinkomster, torde det inte spela någon större roll om de senare tjänar 15 eller 20 gånger mer än de förra för vanliga inkomsttagares olycka. Det verkar också vara just så, att den ökade ojämlikheten i Sverige (och andra länder) har uppkommit därför att de med de allra högsta toppinkomsterna har ökat sina inkomster snabbare än andra. Det kanske inte är så farligt?
  2. Ger inte uppmärksammandet av ojämlikhet i sig upphov till ökad olycka? När politiker och  media trumpetar ut att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, riskerar inte det, snarare än det faktum att de rika blir rikare och att barnfattigdomen ökar, att öka olyckan? Om mekanismen är att de relativt fattiga måste notera att de har det sämre än andra, och om de tidigare inte noterade det, kan uppmärksamhet förvärra problematiken. Förvisso kan de som trumpetar ut hävda att endast om de trumpetar ut kan omfördelande politik, som minskar ojämlikheten, komma till stånd. Det må så vara, men om det yttersta målet är att minska den olycka som noterad ojämlikhet ger upphov till är det i alla fall inte uppenbart att offentliggörande av ojämlikhet leder till minskad olycka. Ignorance may, indeed, be bliss. 

Se även det tidigare inlägget ”Okunskap om ojämlikhet”, om hur amerikaner underskatter ojämlikheten, samt OECD-rapporten ”Inequality and Well-Being in OECD Countries: What Do We Know?”.

Written by Niclas Berggren

3 juli 2011 at 5:25

Lästips om expressivt beteende

Ett sätt att förklara ekonomiskt och politiskt beteende är att se det som expressivt. Det betyder att individen motiveras i sitt handlande av en egenintresserad önskan att erhålla nytta genom att bekräfta och förmedla en viss identitet. Expressiv röstning innebär t.ex. att jag röstar på ett parti, och talar om för andra att jag gör det, för att ge andra en viss bild av mig själv, inte (i första hand) för att jag egentligen tror att min röst har någon effekt på vilken politik som ska föras eller för att jag bryr mig om vilken politik som ska föras. Denna typ av teori tycks bli allt vanligare, i synnerhet i nationalekonomisk analys av politik. Jag vill ge tre lästips för den som är intresserad av att lära sig mer om expressivt beteende och dess effekter:

God läsning!

Written by Niclas Berggren

1 juli 2011 at 5:41

Publicerat i nationalekonomi, politik, val

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 144 andra följare

%d bloggare gillar detta: