Nonicoclolasos

Archive for the ‘pengar’ Category

Problem med monetära straff

Ett alternativ (och ibland ett komplement) till att dömas till fängelse då ett brott har begåtts är att dömas att betala pengar, till staten eller till brottsoffer. Detta kan förefalla vara ett humant alternativ, men den nya studien ”Drawing Blood from Stones: Legal Debt and Social Inequality in the Contemporary United States”, publicerad i American Journal of Sociology, antyder att det finns ett problem med monetära straff:

Findings indicate that monetary sanctions are imposed on a substantial majority of the millions of people convicted of crimes in the United States annually and that legal debt is substantial relative to expected earnings. This indebtedness reproduces disadvantage by reducing family income, by limiting access to opportunities and resources, and by increasing the likelihood of ongoing criminal justice involvement.

Ett alternativ kan vara att fundera mer på metoder, bortom straff, för att minska brottslighet. Det är t.ex. inte bra när straff försvårar återanpassning till ”det vanliga samhället”, som ofta tycks vara fallet med monetära straff.

Written by Niclas Berggren

7 juni 2011 at 5:09

Publicerat i brottslighet, juridik, pengar, straff

Varför övertidsersättning?

Varför är lönen per tidsenhet högre vid övertidsarbete? En möjlig förklaring är att arbetsgivare måste erbjuda mer betalt för att få anställda att vilja arbeta mer vid behov (men detta förklarar knappast lagstiftning). En annan möjlig förklaring är att lagstiftaren tror att övertidsersättning gör det mer sannolikt att arbetsutrymmet i ekonomin delas mellan fler. Nå, Robert Frank menar i Luxury Fever (s. 169) att den mest sannolika förklaringen är en annan:

The overtime provisions of the Fair Labor Standards Act in the United States serve a similar purpose [limiting the extent to which people can trade leisure time for additional income]. These provisions, which require employers to pay a 50 percent wage premium when workers exceed 8 hours on any given day or 40 hours in any given week, provide a strong incentive to limit the amount people work. Similar legislation exists in many other Western countries. To the extent that conspicuous consumption — and hence the longer hours required to finance it — is more attractive to individuals than to society as a whole, these provisions help narrow the incentive gap.

Syftet är alltså att förhindra människor att jobba mer än de egentligen vill och mår bra av, genom att göra det dyrt för arbetsgivaren att låta dem jobba övertid. Känner någon till om det argumentet har använts i Sverige?

Se mina tidigare inlägg om Robert Franks tankar här.

Written by Niclas Berggren

4 april 2011 at 13:31

Hur uppstod pengar?

Idag är det 171 år sedan Carl Menger föddes. En av de frågor han analyserade var hur pengar uppstod. Många tror kanske att pengar hittades på och infördes av staten. Så var inte fallet. Så här beskrivs Mengers insikt:

Menger also came up with an explanation of how money develops that is still accepted today. If people barter, he pointed out, then they can rarely get what they want in one or two transactions. If they have lamps and want chairs, for example, they will not necessarily be able to trade lamps for chairs but may instead have to make a few intermediate trades. This is a hassle. But people notice that the hassle is much less when they trade what they have for some good that is widely accepted, and then use this good to buy what they want. The good that is widely accepted eventually becomes money. Modern economists describe this function of money as “avoiding the need for the double coincidence of wants.”

Du kan läsa om detaljerna i Mengers artikel ”On the Origin of Money”, publicerad i Economic Journal.

Written by Niclas Berggren

28 februari 2011 at 6:00

Keynesianska män

Från studien ”Male Financial Consumption Is Associated with Higher Mating Intentions and Mating Success”, publicerad i Evolutionary Psychology:

Displays of wealth and social status are an important part of human male mating effort. … Males who have higher mating intentions may maximize their economic displays, saving little and even spending beyond their capacity through the use of credit. These men may seek and possibly obtain a greater number of sexual partners. This hypothesis was tested in a randomly selected community sample of men aged 18-45 included in a telephone health interview. The degree of financial consumption was directly related to future mating intentions and past mating success, even when accounting for age, years of education completed, and marital status.

Moderna män, detta, som lever i enlighet med en variant av det keynesianska idealet! De låter pengarna arbeta för sig, de sätter spenderbyxorna på. Inga trist gnetare här inte, som sparar i madrassen. Däremot kanske man kan fråga sig hur de kvinnor (i det heterosexuella fallet) som låter sig bevekas av ett liv i sus och dus finansierat av uppvaktande män resonerar. Prostitutionsliknande?

Se även inläggen ”Sexraggande nationalekonom” och ”Sparar homosexuella par mer?”.

Written by Niclas Berggren

29 december 2010 at 4:37

Publicerat i forskning, kön, pengar, psykologi, sex

Dags att gå ur Svenska kyrkan

Om du går ur Svenska kyrkan före den 1 november slipper du att betala kyrkoavgift för nästa inkomstår. Det rör sig om ca 1 procent av din bruttoinkomst. Här anger jag varför du bör gå ur och hur du gör. Agera idag!

Written by Niclas Berggren

19 oktober 2010 at 12:06

Olycklig av mycket pengar

Jag har noterat en negativ effekt av att bo på femstjärninga hotell, äta på gourmetrestauranger och att flyga i business class: jag blir lätt missnöjd med tjänster av lägre kvalitet. En ny studie, ”Money Giveth, Money Taketh Away: The Dual Effect of Wealth on Happiness”, publicerad i Psychological Science, finner apropå det följande:

This study provides the first evidence that money impairs people’s ability to savor everyday positive emotions and experiences. In a sample of working adults, wealthier individuals reported lower savoring ability (the ability to enhance and prolong positive emotional experience). … [W]e found that participants exposed to a reminder of wealth spent less time savoring a piece of chocolate and exhibited reduced enjoyment of it compared with participants not exposed to wealth. This article presents evidence supporting the widely held but previously untested belief that having access to the best things in life may actually undercut people’s ability to reap enjoyment from life’s small pleasures.

Är det då inte bättre att nöja sig med det enkla livet? Kanske det. John Stuart Mill var inne på en sådan linje:

I have learned to seek my happiness by limiting my desires, rather than in attempting to satisfy them.

En annan möjlig väg framåt är att uppleva tillväxt i den mängd pengar man har. Adam Smith ansåg att det gav möjlighet till lycka — genom att ständigt få det bättre kan allt högre förväntningar tillfredsställas, gång på gång på gång. Eftersom jag har svårt för att se mig som buddhistisk munk — har man väl smakat det goda livet är det svårt att släppa taget om det — får jag hoppas på tillväxt för egen del.

Addendum. En allmän fördel av ett samhälle där människor inte nöjer sig med det enkla livet är innovationer som gynnar mänskligheten i stort. Om alla hela tiden är nöjda med vad de har skulle ekonomisk utveckling stanna av: se de tidigare inläggen ”Att få det bättre än andra” och ”Ett samhälle utan social rörlighet”. I så måtto tror jag att det enkla livet är en ”lyx” man kan unna sig så länge de flesta andra inte gör det.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

28 juli 2010 at 5:10

Före kronan

I och med euron övergav många europeiska nationer sina egna valutor. Hur många känner till att det inom Sverige tidigare fanns flera valutor? Johan Schück skriver i DN idag:

Under större delen av 1600-talet och 1700-talet fanns det fem olika valutor som fungerade parallellt inom landet, med sinsemellan flytande växelkurser. Det var inte förrän 1873 som kronan introducerades som en enhetlig valuta.

Jag undrar om argumenten för och emot en enhetlig valuta inom landet var snarlika de som nu framförs för och emot en enhetlig valuta inom EU.

Många känner nog inte heller till att Riksbanken inte alltid har haft monopol på sedelutgivning. Per Hortlund skriver i Fribankskolan: monetär laissez-faire i teori och praktik (s. 76):

Åren 1880–1900 kan … betecknas som glansperioden för det svenska fribanksystemet. Systemet var nu moget. Det fanns 25 sedelutgivande banker med 120–150 kontor, men även icke sedelutgivande affärsbanker och sparbanker.

Se även, om detta, George Selgins och Lawrence Whites ”How Would the Invisible Hand Handle Money?”, publicerad i Journal of Economic Literature.

Written by Niclas Berggren

24 april 2010 at 13:11

Pengar i skolan ger bättre prestationer

Det talas numera ofta negativt om försök att locka fram goda beteenden med pengar. Det sägs tränga ut en inre motivation att göra gott. Så är det förvisso ibland, men inte alltid. Enligt den nya studien ”A Stitch in Time: The Effects of a Novel Incentive-Based High-School Intervention on College Outcomes” har ett program som erbjuder lärare och studenter pengar haft goda effekter:

I analyze the longer-run effects of a program that pays both 11th and 12th grade students and teachers for passing scores on Advanced Placement exams. Using a difference-in-differences strategy, I find that affected students attend college in greater numbers, have improved college GPAs, and are more likely to remain in college beyond their freshman year. Moreover, the program improves college outcomes even for those students who would have enrolled in college without the program.

I also find evidence of increased college graduation for black and Hispanic students ─ groups that tend to underperform in college. This evidence suggests that relatively late high-school interventions may confer lasting positive and large effects on student achievement in college, and may be effective at improving the educational outcomes of minority students. The finding of enduring benefits when extrinsic motivators are no longer provided is important in light of concerns that incentive-based-interventions may lead to undesirable practices such as ”teaching-to-the-test” and cheating.

Vore jag förälder skulle jag införa ett liknande system för mina barn. Ju bättre prestationer i skolan, desto mer pengar.

Se även de tidigare inläggen ”Belöning i skolan”, ”Bättre prestationer i skolan” och ”Pengar för studentexamen?”.

Written by Niclas Berggren

28 februari 2010 at 12:05

Pengar som går till resor

Blir man lycklig av pengar? Ja, enligt lyckoforskningen, men Arthur Schopenhauer höjer en varningens röst. I ”On the Sufferings of the World” skriver han:

The crowd of miserable wretches whose one aim in life is to fill their purses but never to put anything into their heads, offers a singular instance of this torment of boredom. Their wealth becomes a punishment by delivering them up to misery of having nothing to do; for, to escape it, they will rush about in all directions, traveling here, there and everywhere. No sooner do they arrive in a place than they are anxious to know what amusements it affords; just as though they were beggars asking where they could receive a dole!

Är det detta så många med höga inkomster håller på med när de (vi) reser? Att hitta distraktioner för att dämpa tristessen i livet? Få vill nog erkänna det, i vilket fall. Det trista är att tristessen, efter distraktionerna, framstår som än värre.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2010 at 16:34

Publicerat i filosofi, pengar, pessimism

Jonung möter motstånd

Min gamla makrolärare Lars Jonung och Eoin Drea inleder sin granskning av amerikanska ekonomers inställning till euron, ”It Can’t Happen, It’s a Bad Idea, It Won’t Last: U.S. Economists on the EMU and the Euro, 1989-2002″, publicerad i Econ Journal Watch, med följande påstående:

On the whole, the euro has, thus far, gone much better than many U.S. economists had predicted.

Paul Krugman kommenterar:

Anyway, I’ve always been a mild euroskeptic — I’m one of the American economists that Jonung and Drea, in a spectacularly ill-timed piece, mock for their doubts about EMU. My concerns were always just what they are now: fears that the lack of fiscal and labor market integration would lead to very nasty adjustment problems. I just never dreamed how bad it would get.

Se även Roland Vaubels varning, i en kommentar till Jonung och Drea, att de institutionella villkor och den personuppsättning som EMU och ECB startade med har förändrats, vilket gör framtida instabilitet mer sannolik. Kommer de skeptiska amerikanska ekonomerna, som Jonung och Drea menar tog teorin om optimala valutaområden på för stort allvar, att få rätt?

Written by Niclas Berggren

16 februari 2010 at 9:54

Är det moraliskt acceptabelt att sälja barn?

Ja, det är det i regel, menar Bryan Caplan, företrädesvis i dessa två fall:

1. If you reasonably expect that your baby will be better-off – for example because you’re on the edge of starvation – then selling your baby is a tragic but morally admirable sacrifice.

2. If you reasonably expect that your baby will be worse off, but still have a life worth living, and you desperately need the money (for example to feed your other kids), it might not be admirable to sell your baby, but it’s understandable and morally acceptable.

Svaret är inte lika självklart i det fall barnet kan förväntas få det sämre och om man inte desperat behöver pengar, men även om det inte är moraliskt acceptabelt menar Caplan att det ska vara lagligt. Två undringar: a) Hur ska adoptionsverksamhet utvärderas utifrån dessa bedömningar? och b) Varför reagerar många instinktivt negativt så fort pengar är inblandade? Om ett barn kan förväntas få det bättre av en försäljning, är då en emotionell aversion mot monetära transaktioner viktigare än barnets välmående?

Written by Niclas Berggren

16 januari 2010 at 7:47

Behåll inte alla dina pengar själv

Professorn i nationalekonomi William Easterly och professorn i filosofi Peter Singer möts i ett samtal om hur man kan förbättra för dem som har det sämst ställt i världen. Ta en titt! Deras budskap:

[T]he message does come through loud and clear from both Peter and me: give, and, equally important, make sure your gifts reach the poor. Sounds so simple, and yet you have to work hard at the details to get it right.

Vart rekommenderar du att man skänker pengar för att möjliggöra effektiv hjälp? Tips emottages tacksamt.

Se även det tidigare inlägget ”Ska vi rädda liv? Kan vi?”.

Written by Niclas Berggren

6 januari 2010 at 7:00

Publicerat i ekonomi, fattigdom, moral, pengar

Pengar till fattiga länder

Stora belopp – uppskattningsvis 250-400 miljarder dollar – skickas hem varje år av utvandrare från fattiga länder som arbetar i rika länder. Faktum är att mer pengar överförs på det viset än via bistånd. Vilka är effekterna på välståndsutvecklingen i dessa fattiga länderna av dessa överföringar? Två nya studier kommer till delvis olika slutsats:

[W]e find that remittances boost growth in countries with less developed financial systems by providing an alternative way to finance investment and helping overcome liquidity constraints. This finding controls for the endogeneity of remittances and financial development, does not depend on the particular measure of financial sector development used, and is robust to a number of robustness tests, including threshold estimation. We also provide evidence that there could be an investment channel trough which remittances can promote growth especially when the financial sector does not meet the credit needs of the population.

[O]ur findings suggest that decades of private income transfers—remittances—have contributed little to economic growth in remittance-receiving economies and may have even retarded growth in some. We find that when remittances are properly measured, and when the growth equations are well specified and instrumented, we cannot find a robust and signficiant positive impact of remittances on long-term growth, and often find a negative relationship between remittances and growth.

Att bara föra över pengar är, som det verkar, ingen garanti för att välståndsutvecklingen stimuleras, utom möjligen i länder med svaga och outvecklade finansmarknader. Liknande resultat har konstaterats för bistånd.

Written by Niclas Berggren

27 december 2009 at 14:39

Pengarnas betydelse

Oscar Wilde:

When I was young I thought that money was the most important thing in life; now that I am old I know that it is.

Se även inlägget ”Pengar, berömmelse och makt”.

Written by Niclas Berggren

5 december 2009 at 17:04

Publicerat i ålder, pengar, ungdom

Pengar för studentexamen?

Hur ska man förbättra prestationerna i skolan? En möjlig metod är att belöna elever som gör väl ifrån sig med pengar. En ny studie, ”The Effects of High Stakes High School Achievement Awards: Evidence from a Randomized Trial”, publicerad i American Economic Review (preliminär gratisversion här), visar på positiva effekter för flickor av ett sådant belöningssystem:

studerandeThe experiment used a school-based randomization design offering awards to all who passed their exams in treated schools. This led to a substantial increase in certification rates for girls but had no effect on boys. Affected girls had a relatively high ex ante chance of certification. The increase in girls’ matriculation rates translated into an increased likelihood of college attendance. Female matriculation rates increased partly because treated girls devoted extra time to exam preparation.

Den summa en elev erhöll vid klarad studentexamen motsvarade ca 10 000 kronor. Forskarna gör också en samhällsekonomisk kalkyl och finner att ett program av det här slaget troligen är motiverad i ett sådant perspektiv.

Se även inläggen ”Belöning i skolan” och ”Bättre prestationer i skolan” samt docent Vlachos om lärarnas betydelse. Media: SvD1, SvD2, SvD3.

Written by Niclas Berggren

7 november 2009 at 5:59

Lycklig av att ge

Att pengar ger lycka är en sak, men pengar kan användas på olika sätt och ge olika mycket lycka. Enligt studien ”Spending Money on Others Promotes Happiness”, publicerad i Science, blir man lyckligare av att spendera pengar på andra än på sig själv:

pengar[W]e found that spending more of one’s income on others predicted greater happiness both cross-sectionally (in a nationally representative survey study) and longitudinally (in a field study of windfall spending). Finally, participants who were randomly assigned to spend money on others experienced greater happiness than those assigned to spend money on themselves.

En fråga är om människor inser detta. I så fall borde frivillig omfördelning kunna ske i viss mån människor emellan. Frågan är bara när denna omfördelning ska stanna upp — ty om alla blir lyckligare av att ge vidare är det ju bra om den som får en gåva inte behåller den.

Se även inläggen ”Varför ge till välgörande ändamål?” och ”Att visa sig god för andra”.

Written by Niclas Berggren

2 oktober 2009 at 17:22

Vad kostar kulturen?

Åsa Linderborg i ett skarpt utfall mot regeringen:

Kultur måste få kosta.

Samtidigt visar DN denna figur:

kulturbudget

Kulturen tycks få kosta även med Alliansen.

Written by Niclas Berggren

25 september 2009 at 22:30

Publicerat i ekonomi, kultur, pengar, politik

Bör Sverige införa euron?

Ett tungt argument för att behålla den svenska kronan har varit att det är värdefullt för Sverige att kunna bedriva en egen penningpolitik, som är anpassad till svenska förhållanden. I en ny studie av James Reade och Ulrich Volz, ”Too Much to Lose, or More to Gain? Should Sweden Join the Euro?”, hävdas att detta oberoende är en illusion. Se t.ex. de av centralbankerna satta inlåningsräntornas utveckling:

räntor

Forskarna resonerar så här:

Overall, our deliberations suggest that the Riksbank, despite staying outside of the eurosystem and pursuing an inflation targeting framework with a flexible exchange rate that should theoretically leave it full monetary policy autonomy, is de facto not master in its own house. Rather, we argue that Sweden is lulled by some kind of monetary independence delusion. By joining the euro, Sweden would give up monetary sovereignty, but the cost in terms of a loss of monetary policy autonomy would be negligible. We hence consider the argument made by the Calmfors Commission and others that through EMU membership Sweden would ”no longer have the opportunity to pursue an independent monetary policy” (Calmfors et al., 1997, p. 312) and hence might face serious consequences for stabilisation-policy as flawed as it largely blends out reality. The cost of ceding monetary sovereignty would arguably be outweighed by Sweden gaining a seat in the ECB’s governing council, where the governor of the Riksbank would have a say in formulating the common European monetary policy stance. Instead of being a passive bystander to the ECB’s interest rate decisions, the Riksbank could play an integral part in European monetary policy making.

Man skulle kanske kunna invända att den svenska penningpolitiken har följt den europeiska, inte därför att detta var nödvändigt utan därför att svenska realekonomiska förhållanden har varit snarlika de europeiska, vilket har fått en relativt autonom riksbank att utforma penningpolitiken likt ECB. Nå, studien är i vilket fall högintressant, och den väcker frågan om det är dags för ett nytt beslut på eurofronten i Sverige snart.

Written by Niclas Berggren

15 september 2009 at 7:04

Innovativ penningpolitik

Professor Lars E. O. Svensson får välförtjänt uppmärksamhet i Wall Street Journal för sin penningpolitiska forskning och för sina aktuella insatser som vice riksbankschef. Tre intressanta inslag i artikeln:

  • LEO SvenssonSvensson förespråkar ett prisnivå- snarare än ett inflationsmål, vilket Sverige som ensamt land använde sig av redan på 1930-talet: ”Mr. Svensson describes this concept — price-level targeting — as a benchmark with a ‘memory.’ Most central banks that have an inflation target aim to get to the same level of inflation, say 2%, whether or not inflation was far slower than that the year before. By focusing on prices, the central bank allows for inflation to overshoot targets temporarily to offset those occasions when it had undershot inflation targets the year before.”
  • Svensson ställer sig inte avvisande till negativa räntesatser: ”[H]e did score a victory in that the Swedish central bank set its deposit rate in negative territory. That means that banks pay to store their excess reserves with the Riksbank, which gives them an extra inducement to turn those reserves into loans, rather than hoarding them. ‘There is nothing strange about negative interest rates,’ he told the other five Riksbank board members, according to minutes from the July 1 meeting.” (Se även Greg Mankiw om detta.)
  • Svensson välkomnar deprecieringen av kronan och rekommenderar konkurrentländer att inte uppröras därav: ”A weaker krona ‘is part of expansionary policy and means that activity is higher and unemployment lower in this country than they otherwise would be,’ he said. He emphasized that a weaker krona shouldn’t be taken as a threat to trading partners. Even if a weak krona would make imports more expensive, he believes the boost to Sweden’s demand would ultimately result in more imports. ‘We can consume, invest and import more,’ he said.”

Fyra reflexioner: i) Nationalekonomin är en samhällsvetenskap under utveckling, där nya metoder för att uppnå mål utvecklas, prövas och utvärderas. Hur penningpolitik ska bedrivas är inte skrivet i sten. ii) Det är nyttigt med aktiva forskare i Sveriges riksbanks direktion. (Skulle en f.d. TCO-ekonom kunna föra denna typ av viktiga resonemang?) Kanske bör de beredas större utrymme i andra ekonomisk-politiska beslutsfora? iii) Intervjun är värdefull bl.a. därför att penningpolitiken ofta och oklokt nog glöms bort i den politiska krisbekämpningsdebatten. iv) Jag är mindre säker än Svensson på att vi inte har ett annalkande inflationsproblem.

Written by Niclas Berggren

23 juli 2009 at 12:43

Om jag blir rik

Då ska jag göra som Ingvar Jensen, tidigare ägare till Elfa, enligt intervju i DI Weekend (22-2009, s. 30):

Vilken är din största extravagans?
[A]tt jag ibland på privata långresor bokar business class.

Written by Niclas Berggren

16 juli 2009 at 19:57

Publicerat i ego, lyx, pengar, resor

Stora siffror ger samarbete

Jag fann studien ”Cognitive Constraints on How Economic Rewards Affect Cooperation”, publicerad i Psychological Science, innovativ och dess resultat överraskande:

dollar

Cooperation often fails to spread in proportion to its potential benefits. This phenomenon is captured by prisoner’s dilemma games, in which cooperation rates appear to be determined by the distinctive structure of economic incentives (e.g., $3 for mutual cooperation vs. $5 for unilateral defection). Rather than comparing economic values of cooperating versus not ($3 vs. $5), we tested the hypothesis that players simply compare numeric values (3 vs. 5), such that subjective numbers (mental magnitudes) are logarithmically scaled.

Supporting our hypothesis, increasing only numeric values of rewards (from $3 to 300¢) increased cooperation (Study 1), whereas increasing economic values increased cooperation only when there were also numeric increases (Study 2). Thus, changing rewards from 3¢ to 300¢ increased cooperation rates, but an economically identical change from 3¢ to $3 elicited no gains. Finally, logarithmically scaled reward values predicted 97% of variation in cooperation, whereas the face value of economic rewards predicted none. We conclude that representations of numeric value constrain how economic rewards affect cooperation.

Själv har jag svårt att tro att jag skulle påverkas av de numeriska värdena på detta sätt; och just nu funderar jag på hur Italiens ekonomiska beslutsfattare och graden av samarbete dem emellan påverkades av övergången från lire till euro. Borde 1€ ha haft ett mycket lägre värde, kanske motsvarande 1 lire eller 1 peseta? Å andra sidan, hur påverkas uppfattningen av kostnader av siffrornas storlek?

Written by Niclas Berggren

2 maj 2009 at 7:32

Kan politikers kvalitet förbättas?

Ja, genom högre löner, enligt den nya studien ”Motivating Politcians: The Impacts of Monetary Incentives on Quality and Performance”:

In this paper, we examine whether higher wages attract better quality politicians and improve political performance using exogenous variation in the salaries of local legislators across Brazil’s municipal governments. The analysis exploits discontinuities in wages across municipalities induced by a constitutional amendment defining caps on the salary of local legislatures according to municipal population. Our main findings show that higher wages increases political competition and improves the quality of legislators, as measured by education, type of previous profession, and political experience in office. In addition to this positive selection, we find that wages also affect politicians’ performance, which is consistent with a behavioral response to a higher value of holding office.

Valsystemet är proportionellt, och utfallsvariablerna avser dels det antal motioner och godkända motioner som politikerna ger upphov till och dels i vilken mån högre löner är relaterade till omfattningen av allmännyttiga verksamheter, som utbildning, hälsovård och vattenförsörjning.

Nå, denna typ av forskningsresultat bör finnas med i diskussionen om politikers löner, vilken annars har en tendens att få populistiska övertoner. Det förefaller t.ex. klokt att ha Statsrådsarvodesnämnden, som står lite utanför den dagspolitiska debatten, som beslutande organ för statsrådens löner.

Se även det tidigare inlägget ”Beteendeekonomi för politiker”.

Written by Niclas Berggren

29 april 2009 at 6:32

Böter för läskig pirat

carl_lundstrom1Om domen mot Pirate Bay står sig är blir de fyra dömda skyldiga att betala 30 mkr i böter. Eftersom tre av dem inte har några pengar att tala om blir det Carl Lundström som får stå för betalningen.  Är inte detta något att fröjdas över, helt oavsett vad man tycker om domen i sak, eftersom Lundström inte bara har sympatier för och kontakter med utan också har bidragit med pengar till olika invandringsfientliga organisationer (t.ex. Nationaldemokraterna)?

En kartläggande artikel i Magasinet Filter klargör varifråns hans ogillande av invandrare kommer:

– Jag var 14 eller något sådant och hade vunnit en serietidning, en 91:an eller Lilla Fridolf, efter en pilkastning på Gröna Lund. Och när jag står där som gladast över detta så kommer det fram tre stycken invandrarungdomar och ställer sig och pratar och tar ifrån mig den där tidningen. En rullar ihop den och kör den i magen på mig, bara för att visa: ”Det här är min tidning nu, stick!”

Det man är med om i sin ungdom kan onekligen sätta sina spår. Om Carl Lundström nu förlorar 30 mkr kanske han framöver t.ex. inte längre har råd att förnya sitt abonnemang på Folkets Nyheter, en tidskrift som ges ut av Skandinaviens största distributör av vit makt-musik? Så synd.

Se även Anders Sandbergs intressanta analys av varför så många anser fildelning acceptabel.
Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5, SvD6, SvD7DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6AB1, AB2, AB3, AB4, AB5Dagen, Sydsv1, Sydsv2 

Written by Niclas Berggren

18 april 2009 at 18:18

Ger oberoende centralbank prisstabilitet?

Martin Flodén presenterar den numera etablerade bilden av att oberoende centralbanker har medfört låg inflation. En ny studie av Sven-Olov Daunfeldt och Xavier de Luna, ”Central Bank Independence and Price Stability: Evidence from OECD-Countries”, publicerad i Oxford Economic Papers, indikerar att denna slutsats kanske kan ifrågasättas:

In this paper, we use a non-parametric regression method to compare the transition process from high to low inflation with the implementation dates of central bank independence reforms. In most countries, price stability is achieved before more independence is given to the central bank. Moreover, for those countries which have implemented a central bank independence reform under a high inflation regime, no evidence is found that the reforms have actually led to price stability. This suggests that the credibility of a low inflation goal can be achieved without institutional reforms which grant the central bank more independence from the political policymakers.

Om centralbankers oberoende inte har varit en central faktor bakom den lägre inflationen, blir den intressanta forskningsfrågan vilka andra faktorer som har varit avgörande.

Written by Niclas Berggren

2 april 2009 at 14:44

En motsträvig regering

Anders BorgJag är imponerad av att regeringen håller sig lugn. Inte därför att det är fel att stimulera ekonomin. Inte därför att det är fel att försöka skapa nya jobb. Utan därför att vi inte vet om det går att göra det med stora stimulanspaket. Den politiska logiken dikterar att politiker ska visa handlingskraft. Satsa mer. Miljarder hit, miljarder dit. Det kan låta bra, men om vi inte vet om pengarna gör nytta, och om vi återigen riskerar att skaffa oss en enorm statsskuld som ska betalas tillbaka framöver, är det påkallat med lugn och noggrann analys. Thomas Östros anklagar regeringen för passivitet — som om detta vore något negativt.

Über-keynesianen Brad DeLong citerar tunga ekonomer som delar regeringens skepsis (DeLong gör det förstås inte själv). Thomas Östros, här har du expertis:

William Poole, former president of the Federal Reserve Bank of St Louis, believes that: ”Government spending can’t lead the way to sustained recovery, because its stimulating effect will be offset by anticipated higher taxes and the need to finance the deficit.” …

Robert Barro, Harvard University, said of the Obama fiscal stimulus proposal: ”This is probably the worst bill that has been put forward since the 1930s. I don’t know what to say. I mean it’s wasting a tremendous amount of money. It has some simplistic theory that I don’t think will work … I don’t think it will expand the economy … It’s more along the lines of throwing money at people … I think it’s garbage.” …

John Cochrane, University of Chicago, said: ”It’s not part of what anybody has taught graduate students since the 1960s … They are fairy tales that have been proved false. It is very comforting in times of stress to go back to the fairy tales we heard as children but it doesn’t make them less false.”

Edward Prescott, Arizona State University, who won a Nobel prize for economics in 2004 for his study on business cycles, made this contribution: ”Massive government spending likely lengthened the economic struggles each time. Economists in the field are deeply divided on the issue of federal stimulus … I don’t know why Obama said all economists agree on this. They don’t. If you go down to the third-tier schools, yes, but they’re not the people advancing the science.”

Eugene Fama, University of Chicago, stated: ”Bail-outs and stimulus plans are funded by issuing more government debt. (The money must come from somewhere!) The added debt absorbs savings that would otherwise go to private investment. In the end, despite the existence of idle resources, bail-outs and stimulus plans do not add to current resources in use. They just move resources from one use to another.”

Keiichiro Kobayashi varnar, mot bakgrund av de japanska erfarenheterna, för att tro att krisen löses med stimulansåtgärder:

Bad debt is the root of the crisis. Fiscal stimulus may help economies for a couple of years but once the “painkilling” effect wears off, US and European economies will plunge back into crisis. The crisis won’t be over until the nonperforming assets are off the balance sheets of US and European banks.

Professor Luigi Zingales identifierar, efter att ha påpekat att krisen inte beror på underkonsumtion utan på brist på tillit och att den därför inte heller löses med massiva, ofinansierade utgiftsökningar, den politiska attraktionen i förslag om stora utgiftsökningar:

Keynesianism has conquered the hearts and minds of politicians and ordinary people alike because it provides a theoretical justification for irresponsible behaviour. Medical science has established that one or two glasses of wine per day are good for your long-term health, but no doctor would recommend a recovering alcoholic to follow this prescription. Unfortunately, Keynesian economists do exactly this. They tell politicians, who are addicted to spending our money, that government expenditures are good. 

Motsträvighet kan vara bra. Frågan är om väljarna fortsätter att inse det.

Se tidigare inlägg om krisen här (bläddra ner).
Media: PJSvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5DN1, DN2, DN3, DN4, DN5, DN6AB1, AB2, AB3, AB4, AB5, AB6, VA, Affärsvärlden

Written by Niclas Berggren

1 april 2009 at 22:28

Betalt för att träna

motion

Många nationalekonomer anser numera, påverkade som de är av behavioral economics, att människor ofta fattar irrationella beslut och att monetära incitament inte utgör någon självklar lösning, eftersom de riskerar att underminera ”intern” motivation. De menar att människor inte alltid gör det som ligger i deras eget intresse och att det är svårt att få dem att göra det genom att belöna ”rätt” beteende med pengar. Nu visar en ny studie, ”Incentives to Exercise”, att det går att påverkar motionsvanor med pengar:

We investigate the effect of paying people a non-trivial amount of money to attend an exercise facility a number of times during a one-month period. In two separate studies, we find that doing so leads to a large and significant increase in the average post-intervention attendance level relative to the control group. … Thus, even though personal incentives to exercise are already in place, it appears that providing financial incentive to attend the gym regularly for a month serves as a catalyst to get some people past the threshold of actually getting started with an exercise regimen. We argue that there is scope for financial intervention in habit formation, particularly in the area of health.

Nu förutser jag förvisso vad beteendeekonomerna kommer att säga: ”OK, men då måste den offentliga sektorn [alla goda gåvors källa] träda in och betala ut pengar till folk så att de börjar motionera”. För egen del skulle jag först fundera på privata lösningar: Ligger det inte i företagens intresse att betala de anställda (mer) för att motionera? Bör vi inte ge våra nära och kära monetära incitament att börja träna? Etc.

Mitt främst incitament för att träna är att jag samtidigt, varje gång, har förmånen att titta på en simklubb som tränar nedanför mitt löpband. Estetiken framför mina ögon lockar mig att springa — men visst finns det en money-metric equivalent som också skulle kunna stimulera mig.

Se ett tidigare inlägg: ”Belöning i skolan”

Written by Niclas Berggren

25 mars 2009 at 13:38

Var euron ett misstag?

Paul Krugman undrar om det var så klokt att införa en gemensam valuta inom EU:

euro

In the past, Spain would have sought improved competitiveness by devaluing its currency. But now it’s on the euro — and the only way forward seems to be a grinding process of wage cuts. This process would have been difficult in the best of times; it will be almost inconceivably painful if, as seems all too likely, the European economy as a whole is depressed and tending toward deflation for years to come. Does all this mean that Europe was wrong to let itself become so tightly integrated? Does it mean, in particular, that the creation of the euro was a mistake? Maybe.

Det är också min syn: det är osäkert hur det går. Det skapar onekligen spänningar med en gemensam penningpolitik för regioner med mycket olika ekonomiska förhållanden. Man kan även jämföra Danmark, som har bundit sin krona till euron, med Sverige, vars valuta deprecierar, vilket underlättar för svensk exportindustri i dessa tider av allmän nedgång.

Tips: Panu Poutvaara

Written by Niclas Berggren

17 mars 2009 at 16:49

Publicerat i ekonomi, EU, nationalekonomi, pengar

Är sockerpappor acceptabla?

En ung kvinna låter sig finansieras i sina studier av en äldre, rik man:

From the outside, a mutually beneficial, or sugar daddy, relationship seems immoral. Maybe even the distant cousin of — dare I say it? — prostitution. But truth be told, women have used their wiles and charms to get ahead for years.

Hur ska man se på detta fenomen? Det finns många äldre som bara kan nå uppskattning via pengar, berömmelse eller makt, och för dem kan nyttan öka genom att ge någon yngre ”ett handtag”. De yngre får förstås ökade inkomster, vilket i sig torde vara positivt. Frågan är hur lagen ser på fenomenet. Skulle det, rent juridiskt, kunna ses som prostitution?

Se ett tidigare inlägg: ”Toy boy i Nip/Tuck”

Written by Niclas Berggren

7 december 2008 at 17:42

Publicerat i ekonomi, pengar, prostitution, sex

Barnsliga tankar om biologi och ekonomi

jesus_barnBarn har en tendens att tro på en skapare eller designer, visar ny forskning:

Children’s normally and naturally developing minds make them prone to believe in divine creation and intelligent design. In contrast, evolution is unnatural for human minds; relatively difficult to believe.

Det är alltså barnsligt att inte tro på evolution och att tro på religion, helt i linje med vad Jesus sa:

Om ni inte omvänder er och blir som barnen, kommer ni aldrig in i himmelriket. (Matt. 18:3)

Nå, professor Don Boudreaux gör en intressant koppling till svårigheten för många att förstå hur komplexa sociala fenomen som språk, lagar, penningväsende och marknader kan uppkomma, existera och fungera utan att någon har planerat fram dem:

Creationist views (there are several variations) differ from non-creationist views by insisting that all order ultimately is the result of some design acting upon the whole. Just as there is a compelling non-creationist view of biological beings, there is a compelling non-creationist view of social order.  And while obviously different in detail, at a general level these two non-creationist theories share much with each other, not least of which is the scientific insistence that order is best explained, not by positing a creator, but by understanding the logic of an order’s emergence from small, individual acts, no one of which is “intended to” (or “intends” itself) to become part of a larger order.

De som tänker som barn tror på kreationism och ”intelligent design” samt på det konstanta behovet av en stark politisk styrning av samhället, inte minst ekonomin, i extremfallet i form av kommunism. För hur kan något fungera utan en medveten plan?

Själv är jag varken kreationist på ekonomins eller på biologins område. Jag trotsar Jesus, med andra ord, och försöker undvika att bli som barnen.

Fördjupning: F. A. Hayek använder begreppen kosmos och taxis för spontan respektive planerad ordning: han analyserar och kontrasterar dem i kapitel 2 av Law, Legislation and Liberty; Rules and Order. Carl Menger beskriver hur penningväsendet utvecklades spontant i ”On the Origins of Money”. Läs också mer om spontan ordning, i form av Norman Barrys översikt, här. AC Grayling bestrider tolkningen av den nya forskningen.
Tips: Orsakverkan

Written by Niclas Berggren

27 november 2008 at 23:55

Att tjäna pengar som död

Död höginkomsttagare

Död höginkomsttagare

Min stora dröm är att bli ekonomiskt oberoende. Medan jag lever. Det verkar som om vissa lyckas (för)bli det efter sin död:

The 13 famous names that make up our Top-Earning Dead Celebrities earned a combined $194 million over the last 12 months.

Elvis toppar listan: det senaste året tjänade han 52 miljoner dollar. Albert Einstein tjänade 18 miljoner dollar. Det du, Björn Ranelid.

Written by Niclas Berggren

31 oktober 2008 at 14:14

Publicerat i död, marknadsekonomi, pengar

Ranelid verifierar Nozick

Björn Ranelid beklagar sig i Expressen:

Jag står för mitt ord och påstår att jag är värd högre lön för mitt arbete än till exempel fotbollsspelaren Fredrik Ljungberg.

Ranelid ger genom sitt beklagande stöd åt Robert Nozicks teori om varför intellektuella tenderar att ogilla kapitalismen:

Why then do contemporary intellectuals feel entitled to the highest rewards their society has to offer and resentful when they do not receive this? Intellectuals feel they are the most valuable people, the ones with the highest merit, and that society should reward people in accordance with their value and merit. But a capitalist society does not satisfy the principle of distribution ”to each according to his merit or value.” Apart from the gifts, inheritances, and gambling winnings that occur in a free society, the market distributes to those who satisfy the perceived market-expressed demands of others, and how much it so distributes depends on how much is demanded and how great the alternative supply is. Unsuccessful businessmen and workers do not have the same animus against the capitalist system as do the wordsmith intellectuals. Only the sense of unrecognized superiority, of entitlement betrayed, produces that animus.

Written by Niclas Berggren

29 oktober 2008 at 8:29

Krisens grundorsak?

Det saknas inte teorier om varför den finansiella krisen har uppstått. En populär förklaring, t.ex. förmedlad av  Lars Pålsson Syll på (förstås) DN:s kultursida, är att det fanns för få regleringar på plats. Men en mer grundläggande förklaring är att krisen ytterst beror på en alltför expansiv penningpolitik.

Detta är i själva verket den förklaring som den österrikiska konjunkturcykelteorin — t.ex. presenterad i en IMF-uppsats här och i en analys från Ludwig von Mises Institute här — ger. Denna syn emanerar delvis från den svenska nationalekonomen Knut Wicksell, som varnade för en situation där låneräntan understiger ”den naturliga räntan” (dvs. avkastningen på kapitalinvesteringar). Genom alltför låga räntor har den enorma kreditexpansion kunnat äga rum som har orsakat felinvesteringar och bubblor som nu brister.*

Professor Don Boudreaux ställer några kritiska frågor utifrån denna syn:

Skepticism is advisable when the former head of a government-created and protected monopoly blames the market for using that monopoly’s output unwisely.  Would the demand for mortgage-backed securities have been as frothy as it was if Mr. Greenspan’s Fed had not created so much new money?  Would the demand for owner-occupied housing itself have been so intense?  Because money plays a common and vital role in all of these transactions – and because Mr. Greenspan’s Fed kept pumping dollars into the economy with no way to know what the ”correct” supply is – you’ll pardon my inability to give credence to Mr. Greenspan’s latest pronouncements.

Jag tror personligen att det kan ligga en hel del i denna syn på krisens grundorsaker, i alla fall i breda drag. Det finns dock kritik mot den. Bryan Caplan menar t.ex. i ”Why I Am Not an Austrian Economist” att teorin bygger på att ekonomins aktörer inte har rationella förväntningar, vilket han ser som ett orimligt antagande. Även Tyler Cowen finner teorin mindre övertygande: han menar att ingen tvingar ekonomins aktörer att fatta irrationella beslut.

Oavsett krisens orsaker vidhåller jag min syn att den, eller rättare sagt den ekonomisk-politiska regim som innefattar återkommande kriser, inte är så farlig.

Uppdatering: Brad DeLong verkar resonera snarlikt.

__________________________

*Dr Bergh granskar en rapport av Per Nilsson om hur SBAB kan ha bidragit till de högre bostadspriserna genom sin prispressande roll. Det må så vara, men med resonemanget här som grund kan SBAB inte anses vara grundproblemet.

Written by Niclas Berggren

27 oktober 2008 at 20:19

Ska banker få låna ut mer än de har täckning för?

Banksystemet har som bekant tt problem, och i helgen hamnade jag i en eldig diskussion med en god vän om  inte fractional-reserve banking — dvs. att bankers reserver täcker mindre än 100 procent av inlånade medel — borde förbjudas.* Själv anser jag inte det. Argumenten för och emot är många, och jag går inte in på alla här, men noterar att mitt främsta argument för, vilket är ett effektivitetsargument, uttrycks väl av Megan McArdle:

Fractional reserve banking vastly increases the supply of savings available for investment. …  Fractional reserve banking puts that money to work. It gives us periodic crises. But by putting all that extra money to work in productive investments, it also gives us the wherewithal to pay for the periodic crises.

Argumentationen påminner om mitt sätt att resonera om den pågående finanskrisen. Dvs. även om denna typ av banksystem ger upphov till kriser då och då, möjliggör det mycket mer produktiva investeringar. Selgin och White påpekar följande:

A risk can be worth taking if the risk is small enough relative to the reward for taking it. … The view that fractional-reserve banking and maturity mismatching in general are ”inherently unsound” practices seems to suggest that no bank should ever knowingly engage in any risk-return tradeoff with regard to the maturity structure of its balance sheet.

Selgin och White menar dock inte att banker bör förbjudas vara full-reserve banks, dvs. att erbjuda fulla garantier för att insatta medel ska kunna betalas tillbaka till alla kunder när de så önskar — även om de inte tror att detta skulle te sig attraktivt, vare sig för särskilt många banker, för bankkunder eller för samhället i stort.**

_______________________________
*En ekonom som med kraft motsatte sig denna typ av banksystem var Murray Rothbard. Han och hans anhängare får dock svar på tal av George Selgin och Larry White i ”In Defense of Fiduciary Media”. Se även Selgins ”Should We Let Banks Create Money?”
**Två vidare frågor rör om penningsystemet bör grundas i en guldstandard e.d. samt om banker inte bör få gå i konkurs (och om statliga insättningsgarantier inte bör tas bort). Men dessa spörsmål får vi spara till något annat tillfälle.

Written by Niclas Berggren

21 oktober 2008 at 8:46

Vad händer om politiker får mer betalt?

Ibland hävdas att ersättningen till politiker bör höjas kraftigt, för annars får man inte de mest kvalificerade att bli politiker. De tar då helt enkelt andra jobb. Men en ny teoretisk analys, ”Political Careers or Career Politicians?”, indikerar att det är osäkert om kvaliteten på politiker höjs med ersättningsnivåerna.

Lite förenklat kan man säga att detta beror på att det finns två typer av politiker: de som väljer att bli det för att de brinner för politiken och de som väljer att bli det för de materiella fördelarnas skull. Om ersättningen höjs kommer fler av den andra typen in i politiken, och man kan förvänta sig att fler av dem blir valda. Om den genomsnittliga politikerns kvalitet ökar eller minskar beror alltså på hur kvaliteten skiljer sig mellan politiker av de två kategorierna. Det kan mycket väl vara så att karriärpolitikerna är av lägre kvalitet, och då leder ökad ersättning till lägre politikerkvalitet.

Det dynamiska perspektivet är också intressant. Inför nästa val kan väljarna ha lärt sig vilka politiker som är av hög respektive låg kvalitet. Ett problem då är de högkvalitativa karriärpolitikerna i högre grad än de lågkvalitativa kommer att erbjudas icke-politiska jobb och lämna politiken, så att de lågkvalitativa blir ensamma kvar bland karriärpolitikerna. Höjs ersättningen minskar detta problem med adverse selection, men å andra sidan lockas fler karriärpolitiker återigen till politiken, vilket i sig kan sänka den genomsnittliga politikerkvaliteten.

Med andra ord: Det är högst osäkert hur höjd ersättning till politiker påverkar deras genomsnittliga kvalitet. Det finns dock inget särskilt skäl att tro att det finns något entydigt positivt samband.

Written by Niclas Berggren

10 oktober 2008 at 15:00

Fel om pengar och lycka

Emma Stenström hävdar följande:

För självklart ligger det mycket i att vi har lurat oss själva – och varandra – när vi har trott att vi blir lyckligare av pengar. Det fungerar till en viss gräns, men sedan börjar marginalnyttan avta. Är vi fattiga betyder en inkomstökning mycket – är vi redan rika nästan ingenting alls.

”Självklart”? Ett pinsamt val av ord. Man bör vara försiktig när man uttalar sig utan att vara inläst på den senaste forskningen. Den belägger att det finns ett positivt och icke-avtagande samband mellan log-inkomst och lycka, såväl mellan som inom länder. Så medan Stenström har rätt i att en inkomstökning betyder mer för fattiga har hon fel i att den betyder lite för rika. Illustration (klicka för större bild):

Stenström är dock inte den enda ekonom som inte är helt påläst. Detsamma gäller Richard Layard.

Written by Niclas Berggren

4 oktober 2008 at 16:27

Modeoraklet Tom Ford

Det framkommer en hel del intressant om Tom Ford i en färsk intervju.

Är man ung och vacker öppnas lätt dörrar för en:

It was very easy to meet Andy [Warhol] and get into Studio 54 if you were a cute 17-year-old boy.

Han ser ung ut för sin ålder:

I haven’t had any plastic surgery – despite what people think, this is my nose. I have had Restylane and Botox, but I don’t think of that as plastic surgery any more. It’s true I can’t really frown, but I can move my eyebrows, so…

Vissa trivs med långvariga relationer:

Ford, who has been with his partner, former fashion editor Richard Buckley, for 23 years …

Man kan tjäna rejält med pengar om man är duktig i modevärlden:

[W]hen he left Gucci and YSL in 2004 he allegedly had £90m.

Annars beundrar jag en annan designer, Karl Lagerfeld.

Written by Niclas Berggren

29 september 2008 at 8:54

Publicerat i ego, mode, pengar, skönhet

Fula kvinnors män

Professor Daniel Hamermesh:

[T]here is substantial evidence suggesting that uglier women marry men with less human capital — men who earn less.

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2008 at 8:20

Pengar ger individualism

Källa till individualism?

Källa till individualism?

Hur påverkar pengar oss människor? En artikel i Science ger detta svar:

The results of nine experiments suggest that money brings about a self-sufficient orientation in which people prefer to be free of dependency and dependents. Reminders of money, relative to nonmoney reminders, led to reduced requests for help and reduced helpfulness toward others. Relative to participants primed with neutral concepts, participants primed with money preferred to play alone, work alone, and put more physical distance between themselves and a new acquaintance.

Dvs. när människor påminns om pengar blir de mer individualistiska och mindre samarbetsvilliga. Hur kan det förklaras? Peter Singer kommenterar:

Vohs and her colleagues suggest that as societies began to use money, the necessity of relying on family and friends diminished, and people were able to become more self-sufficient. “In this way,” they conclude, “money enhanced individualism but diminished communal motivations, an effect that is still apparent in people’s responses today.”

De flesta ser nog denna effekt av pengar som något negativt, även om de i allmänhet ändå godtar pengar pga. deras fördelar, som torde överväga. Men jag ser snarast effekten som en ytterligare fördel! Jag har starkt atomistiska drag och vill inte vara bunden till andra människor. Pengar ger möjlighet till distans, vilket jag värdesätter.

I samma anda, se två tidigare inlägg om min skepsis mot vurmandet för tillit och samarbete.

Tips: Greg Mankiw.

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2008 at 11:15

Felaktigt om lycka

Richard Layard fortsätter att sprida felaktiga uppgifter om relationen mellan inkomst och lycka:

At the bottom of the curve, you will find countries such as Zimbabwe or Russia, where increases in national income per head will increase levels of happiness. … On the ignominious bit you will find a cluster of western countries, including our own, where such rises in income per head don’t cheer us up one bit. When do income rises stop making us happier? Around $20,000, according to Layard. … After that there is an inverse relationship between more money and happiness.

Denna syn har viktiga policyimplikationer, för den antyder att en politik för ökad tillväxt i rika länder inte ger större lycka och att en sådan politik därför kan ifrågasättas. Ett litet, litet problem bara: Layard har uppenbarligen inte tagit del av den senaste forskningen:

These findings invite a sharp re-assessment of the ”stylized facts” that have informed economic analysis of subjective well-being data. Across the world’s population, variation in income explains a sizeable proportion of the variation in subjective well-being. There appears to be a very strong relationship between subjective well-being and income, which holds for both rich and poor countries, falsifying earlier claims of a satiation point at which higher GDP is not associated with greater wellbeing.

Resultaten i den nya forskningen illustreras av följande figur:

Kan någon skicka denna studie till Richard Layard? Snarast? Till dess att han får den är det klokt av oss att ta det han säger med en stor nypa salt.

Written by Niclas Berggren

25 juni 2008 at 8:31

Rikedom ger frihet

DN intervjuar den danske miljardären Fritz Schur. Hans sätt att se på livet gillar jag — inte minst illustrerar det hur ekonomiskt välstånd bidrar till lycka:

”Kan man vara en fånge i överklassen?- Nej, nej. Det är inte bindande på något negativt sätt. Jag känner den friheten att göra vad jag vill göra och jag har absolut den ekonomiska friheten till det. Jag behöver inte jobba alls. Om man ibland tröttnar lite på dessa statsuppgifter så kan det vara bra att tala om för sig själv att man har frihet.”

Det är bara en liten, liten detalj som återstår. Jag har inte kommit på hur jag ska bli ekonomiskt oberoende…

Written by Niclas Berggren

23 juni 2008 at 10:44

Publicerat i ekonomi, framgång, frihet, lycka, pengar

Otidsenlig syn på vila

Några kristna ”själavårdare och psykoterapeuter” slår ett slag för att vilodagen ska återupprättas:

”… en dag helgad åt Gud, en dag då man fokuserar på det immateriella i stället för det materiella, på varande i stället för görande, på det positiva istället för det negativa, på gemenskap istället för individualism. … Efter det att Gud skapat världen på sex dagar, vilande han på den sjunde. Om till och med världens skapare vilade, ja då förstår vi vikten av en dag utan arbete, strävan och oro.”

Låt oss bortse från det religiösa mumbo jumbo som präglar resonemanget (med logiska problem — som att en allsmäktig gud skulle behöva vila — och med tro på myter — som att en gud skapade världen) och istället göra tre reflexioner.

  1. Vi vilar redan. Vi har mer tid än någonsin till fritid. Ser man till medelarbetstid per sysselsatt har den under 1900-talet gått ned från 2688 till 1626 timmar per år, dvs. med knappt 40 procent. (Källa.)
  2. Vilan behöver vara flexibel. Idén att vi ska ha en särskild dag att vila på känns otidsenlig. Att alla behöver vila då och då är självklart, men om det bäst sker genom en särskild dag per vecka, några timmar per dag, en längre semester, ett sabbatsår eller på ålderns höst måste individen få komma överens om med sin arbetsgivare.
  3. Vilans former skiljer sig åt. Det som ger ro varierar människor emellan. Att fokusera på ”Gud” är t.ex. något de flesta av oss anser fullkomligt vettlöst, liksom att dela upp tillvaron i dikotoma delar: ”materiellt” kontra ”immateriellt”, ”görande” kontra ”varande” etc. Dessa saker går in i varandra, och materiella saker kan bidra till att möjliggöra umgänge, resande och upplevelser som ger lycka. (Forskningen visar just att pengar är positivt relaterade till lycka.) Författarna tycks vilja att vi alla sitter i naturen och kontemplerar. Det skulle ge mig enorma stresskänslor — men att sitta ostörd vid datorn ger djup stimulans.

Tack och lov förespråkade författarna inte söndagsstängda affärer. Alltid något att glädja sig åt.

Written by Niclas Berggren

21 juni 2008 at 17:58

Välfärdsstat och utlänningar

Gordon Tullock noterar att omfördelning nästan helt äger rum inom länder.* Vi identifierar oss med vår egen grupp och upprättar ett välfärdssystem där vi tar hand om varandra. Men vad händer med människor i andra länder? Vi inkluderar inte dem i våra välfärdssystem, eftersom det skulle bli kostsamt. Vi värnar om vår egen välfärd i första hand. Det kan eventuellt också bidra till att förklara avvisande inställningar till människor från andra länder som bosätter sig i det egna landet. ”Varför ska de komma hit och få del av våra förmåner?” Om detta stämmer kan välfärdsstaten tänkas bidra till xenofobiska attityder. Sådana attityder finns säkert även utan en välfärdsstat (de kan ha evolutionär grund, i stil med Hayeks tankar i ”The Atavism of Social Justice”). Men de kan nog förstärkas av välfärdsstaten.

Will Wilkinson återger detta OECD-diagram över andelen utlandsfödda i olika länder:

Sverige tycks ha runt tolv procent utlandsfödda, vilket är något över OECD-genomsnittet. Jag noterar med intresse att Danmark ligger på runt sju procent — och ändå har de en så hätsk invandringsdebatt.

__________________________________________

*Tullock, Gordon (1981). ”The Rhetoric and Reality of Redistribution.Southern Economic Journal, 47(4): 895—907.

Written by Niclas Berggren

13 juni 2008 at 8:50

Bidrag och allas lika värde

Åsa Linderborg anför, såvitt jag förstår, ett moraliskt argument för demogranter (dvs. ett system där alla nuvarande socialförsäkrings- och bidragssystem ersätts av ett system där alla får lika mycket per år i kronor i kraft av sitt medborgarskap) genom att försvara barnbidrag även till välbeställda:

Genom ett generellt barnbidrag markerar man att alla barn är lika mycket värda.”

Ty om detta är ett giltigt argument för barnbidrag, varför inte för alla bidrag och ersättningar? Generalitet, i betydelsen lika stora bidrag, krävs för att staten ska markera att alla medborgare är lika mycket värda, tycks Linderborgs resonemang implicera.

Nå, om jag skulle försvara ett helt generellt system skulle jag föredra andra argument, som att välfärdssystemet då inte riskerar att styras av särintressen och att fusk och felaktigheter kan undvikas. Tal om ”lika värde” är nästan alltid svårbegripligt, vagt och diffust.

Written by Niclas Berggren

23 april 2008 at 17:24

Inkomst och lycka

Denna figur illustrerar ett positivt samband mellan inkomst och lycka, såväl mellan som (i de flesta fall) inom länder:

Läs mer om detaljerna i denna uppsats. För en sammanfattning, se New York Times. Och se ett tidigare inlägg på samma tema.

Uppdatering: En av uppsatsens författare, Justin Wolfers, har skrivit ett spännande blogginlägg om att höginkomsttagare är lyckligare än låginkomsttagare inom länder. Se även Daniel Waldenströms inlägg om studien.

Written by Niclas Berggren

21 april 2008 at 8:36

Kläder, smink och inkomst

Skönhet är en tillgång för politiker — men också på arbetsmarknaden. Det är numera väl dokumenterat att vackra människor tjänar mer än andra, allt annat lika. Men kan man göra något åt hur man uppfattas, t.ex. genom att köpa vissa typer av kläder och genom att använda smink?

Jodå. I studien ”Dressed for Success — Does Primping Pay?” visas att kinesiska kvinnor som lägger pengar på kläder och smink uppfattas som vackrare. Det ger i sin tur också högre lön. Men av de ökade utgifterna på skönhetsbefrämjande produkter fås enbart ca 15 procent tillbaka i form av högre lön. Närmare bestämt är relationen mellan investeringar i dessa produkter och löneökningar icke-linjär, vilket visas i detta diagram:

Författarna skriver:

At the mean level of spending (88 yuan), each additional yuan spend on beauty increases earnings by 13 cents. At the 90th percentile (200 yuan), the marginal effect on earnings is 14.5 cents, while at the maximum level of spending the marginal effect is reduced to 1.3 cents. The simulations make it absolutely clear that spending on beauty items generates only a small payoff in the form of higher wages.

Ska då dessa utgifter ses som i hög grad bortkastade? Nej, det vore en förhastad slutsats. Fina kläder och smink kan ju ses som ren konsumtion eller ge andra fördelar än hög lön.

Written by Niclas Berggren

18 april 2008 at 12:19

Varför görs centralbanker oberoende?

En ny uppsats av Sven-Olov Daunfeldt m.fl. undersöker hur det kommer sig att politiker har valt att göra centralbanker relativt oberoende. Som författarna konstaterar kan det tyckas överraskande, i synnerhet om man betraktar politiker som röstmaximerare. Varför avsäga sig makt? Kanske för att öka kreditvärdigheten när landet har en utlandsskuld. Kanske för att binda framtida makthavare. Kanske för att politiker inser att penningpolitisk ”fine-tuning” är en svår eller näst intill omöjlig konst. Nå, detta är vad författarna gör och finner:

It is something of a puzzle that politicians around the world have chosen to give up power to independent central banks, thereby reducing their possibilities to …fine-tune the economy. In this paper the determinants of central bank independence (CBI) reforms are studied using a new data set on the possible event of such reforms in 119 countries. According to the data, as much as 81 countries had implemented CBI-reforms during the study period. The results indicate, moreover, that policymakers are more likely to delegate power to independent central banks when the foreign debt is relatively high. In non-OECD ountries, the likelihood of a CBI-reform also seem to increase when policymakers face a high probability of getting replaced.

Om effekterna av en oberoende centralbank, främst lägre inflationstakt, se denna översikt av Berger m.fl.

Written by Niclas Berggren

24 mars 2008 at 17:45

Pengar och lycka

J.R. Ewing:

Don’t be so glum, Lucy; rich folks are always happy.

J.R. tycks ha rätt i att det finns ett samband mellan inkomst och lycka – se detta nya diagram från Angus Deaton:

deaton.jpg

Men visar inte lyckoforskningen att det enbart är relativ och inte absolut inkomst som påverkar lyckan, i alla fall över en viss nivå? Nej, inte om man jämför mellan länder, enligt Deatons resultat och enligt en studie utförd av Veenhoven och Hagerty (2006), vars abstract lyder:

The ”Easterlin paradox” holds that economic growth does not add to the quality-of-life and that this appears in the fact that average happiness in nations has not risen in the last few decades. The latest trend data show otherwise. Average happiness has increased slightly in rich nations and considerably in the few poor nations for which data are available. Since longevity has also increased, the average number of happy life years has increased at an unprecedented rate since the 1950s.

Dvs. även absolut inkomst tycks positivt relaterad till lycka.

Written by Niclas Berggren

20 mars 2008 at 4:51

Toy boy i Nip/Tuck

I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck kom den rike äldre bögen Arthur (spelad av Richard Chamberlain) till plastikkirurgmottagningen för att få sin toy boy Mitchell (spelad av Thad Luckinbill) ytterligare förskönad. Mitchell hade hittats av Arthur på landsbygden, där han sedan 16 års ålder var gift med en jämnårig flicka. Arthur räddade honom och tog honom med till storstaden, där Mitchell fick ett glamoröst liv. Hans ungdom och skönhet gav honom många favörer, bl.a. en Porsche.

richard_thad.jpg

Fenomenet är intressant: att sälja sig för pengar, men inte för ett tillfälle, utan i ett semipermanent arrangemang. Ett mellanting mellan prostitution och äktenskap? Särskilt intressant: att en straight/bisexuell kille säljer sig till en bög. Varför inte till en rik kvinna? Är kvinnor mer ute efter äkta romantisk kärlek och inte särskilt villiga att försörja en toy boy?

Written by Niclas Berggren

11 februari 2008 at 8:41

Pengar, berömmelse och makt

Camille Paglia om hur man ska förbli poppis även på ålderns höst:

Because of their ubiquitous cruising principle, aging is generally a more critical issue for gay men than it is for lesbians. Old dykes retain status as tough customers, while aging gay men need money, fame, power or all three to keep their clout vis-à-vis the beautiful boys who so casually and cruelly rule the roost.

Ja, vilket ska man satsa på att försöka skaffa? Pengar? Berömmelse? Makt? Alla tre?

Written by Niclas Berggren

9 februari 2008 at 8:31

Publicerat i attraktion, ålder, ekonomi, pengar

Gudomlig rikedom

Miss Bible Belt sjunger en härlig och rörande visa om hur hon i ekonomiska spörsmål helt förlitar sig på Jesus:

Kanske kan man förlita sig på Jesus, men man bör vara försiktig med att förlita sig på hans uttolkare på jorden. Dagen har i en synnerligen intressant serie granskat den nu i konkurs försatta församlingen Stockholm Karisma Center och hur dess pastorer – under ledning av Thomas Ardenfors, numera moderat fritidspolitiker i Sollentuna (!) – skrupelfritt utnyttjade anställdas, medlemmars och andras godtrogenhet:

– Ska jag skicka upp min hyra till himlen? Det är en av de frågor som 2004 riktas mot ledningen i Stockholm Karisma Center, av en anställd som inte fått någon lön. Men ledningen predikar att det är Gud som har lovat vara Karismafolkets försörjare.”

Läs del 1, del 2, del 3, del 4, del 5 och del 6 av granskningen. En tragisk dokusåpa. Kanske innehåller den en och annan lärdom för dem som predikar att ”religion behövs för god moral”.

Written by Niclas Berggren

13 januari 2008 at 13:43

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: