Nonicoclolasos

Archive for the ‘poesi’ Category

Poesi för varje borgerlig väljare

Trots att jag är färgad av Gombrowicz syn på poesi och trots att jag avvisar kärleken: när Igitur talar så lyssnar jag. Alltid.

Kristian Lundbergs Yarden och dess uppföljare borde vara tvingande läsning för varje borgerlig väljare, för alla dem som tror att det här inte existerar, som tror att vi hela tiden väljer, att ingen hamnar i sprickorna. De borde vara tvingande läsning för alla som tror att inget skevt manifesteras, att inget börjar om i oändlighet, att ingen kärlek finns. De borde vara tvingande läsning för alla. Din egen värld av obegriplighet kan bara buga sig, instämma hummande.

Man kanske skulle ta och köpa Och allt skall vara kärlek?

Written by Niclas Berggren

20 juni 2011 at 15:40

Publicerat i genier, idoler, litteratur, poesi, politik

Larkin om religion

Philip Larkin skriver i Aubade om sätt att försöka minska den rädsla vissa känner för döden:

Religion used to try,
That vast, moth-eaten musical brocade
Created to pretend we never die …

Written by Niclas Berggren

5 juni 2011 at 5:01

Publicerat i död, poesi, religion

Nästan Gud

Igiturs formuleringar om nyckelben har förföljt mig. Läs dem! Ta dem till er! Låt dem beröra er! Låt mig här återge något annat han skriver, också det helt sant:

Och på tåget, den här juldagen, är Birgit Nilssons “In Questa Reggia” så nära perfektion människan kan komma utan att bli Gud.

Lyssna själva:

Written by Niclas Berggren

30 december 2010 at 15:27

Publicerat i genier, idoler, kärlek, musik, opera, poesi

Psykologisk haiku

En artikel i Psychology Today beskriver hur många människor strävar efter framgång och genombrott och att de, i synnerhet då de ser andras framgång, känner sig missnöjda med sin livssituation. En haiku fångar problematiken:

Contender sickness
”I am not what I should be”
Potential Wasted

Se även inläggen ”Haiku för nationalekonomer””Kris-haiku” och ”Beundran på avstånd”.

Written by Niclas Berggren

14 december 2010 at 14:43

Publicerat i poesi, psykologi

Djup insikt

Igitur:

Omegapunkten talar, men talar i tystnad.

Written by Niclas Berggren

10 december 2010 at 14:01

Publicerat i estetik, filosofi, genier, idoler, poesi

Jimmie Åkessons dans

Igitur nämner en möjlig koppling:

Ni talade om det insektsliknande i Béjarts koreografi till “Våroffer” och hur kollektivet tycks styras av en inre, simultan drift till den individuella representationen. Är det en motsägelse? Är det samma drifter i görningen när Jimmie Åkesson lyfts fram av pöbeln? En sorts inverterad offerritual?

Written by Niclas Berggren

13 oktober 2010 at 15:46

Publicerat i balett, genier, poesi, politik

Dikt om två diktatorer

Robert Conquest:

There was an old bastard named Lenin
Who did two or three million men in
That’s a lot to have done in
But where he did one in
That old bastard Stalin did ten in.

Ur: Hitch 22 (s. 174). Se även ”Stalin som ung”, ”Grymmare än Stalin” och ”Gjorde ateismen Stalin ond?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

3 augusti 2010 at 14:44

Publicerat i historia, kommunism, poesi, politik

Människans sju livsfaser

Robert Conquest:

Seven Ages: first puking and mewling
Then very pissed-off with your schooling
Then fucks, and then fights
Next judging chaps’ rights
Then sitting in slippers: then drooling.

Ur: Hitch 22 (s. 174).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

30 juli 2010 at 14:22

Publicerat i mening, poesi

Bristen skärskådas

Naturligtvis utförs skärskådningen av vår guide till den verklighet som inte är godtycklig men potentiellt utbytbar, självaste Igitur:

Född till brist, och bristen är Gud. Här går det bra att vara svartklädd och svår, anamma avfärdande och missnöje. Här går det bra att dricka rosé och vara solbränd och kåt. Här går det bra att äta middag på tu man hand på en balkong som vetter mot en gemensamt väl underhållen innegård, kooperationens ironiska seger. Här går det bra att vara sur och trött, ensam och helgalkad. Vi har alla möjliga vägar – den ena utbytbar med den andra.

Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, ens om jag hade haft Igiturs språkliga och filosofiska talang.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

29 juli 2010 at 15:39

Död och dans

I början av sina memoarer Hitch 22 återger Christopher Hitchens dessa fantastiska rader ur ”Death’s Echo” av W. H. Auden:

The desires of the heart are as crooked as corkscrews,
Not to be born is the best for man;
The second-best is a formal order,
The dance’s pattern; dance while you can.
Dance, dance for the figure is easy,
The tune is catching and will not stop;
Dance till the stars come down from the rafters;
Dance, dance, dance till you drop.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

27 juli 2010 at 14:43

Publicerat i dans, död, filosofi, genier, idoler, poesi

Beundran på avstånd

Jag tilltalas av olika slags kärlek. Den vanligaste är attraktionskärleken (ofta riktad mot simpojkar). Den uttrycks väl i denna haiku:

He’s back – my heart leaps!
I admire him from afar.
Impossible dreams.
Nick

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

31 maj 2010 at 14:11

Publicerat i kärlek, poesi

Surdegsprettofascismen

Igitur observerar och penetrerar tillvaron från sin balkong:

På gatan nedanför marscherar surdegsprettofascismen. Du förbittras av din bitterhet. De är bara lyckliga. Det är inte konstigare än så. De har läst både Råd&Rön och Vi Föräldrar, konsulterat Sverker likväl som hela armadan av konsultkollegorna, innan köpet av barnvagn. Det är inte konstigare än så. Det är så man gör.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

27 maj 2010 at 17:29

Publicerat i genier, idoler, poesi, språk

En stund av närhet

Ibland har vi nog alla behov av detta slag:

Och du säger, senare, till honom: Låt mig bara få vila mitt huvud en stund mot din axel; låt mig bara få vara stilla en liten, liten stund, så kanske världen slutar snurra.

Written by Niclas Berggren

14 april 2010 at 12:14

Publicerat i genier, idoler, poesi

Avatar kontra Elektra

Stockholms kulturlivs olika yttringar behandlas i Igiturs geniala och rörande analys:

och avgrunden. och du sade: mytens form måste frånskiljas mytologiseringen. avatar är ett pekoral, ett ytlagerfetischerande uttryck av mytformens onanister. mytologin lämnas därhän, avskiljs tecknet. hos strauss är det motsatsen som manifesteras: mytologins formalisering, litteraturens enkla strukturering av språket, av uttrycken. elektras idé om den blodiga yxan föregår den faktiska blodiga yxan, den blodiga yxans tinghet.

Se även inläggen ”Elektrisk Elektra” och ”Ateist på Operan”.

Written by Niclas Berggren

1 februari 2010 at 7:25

Publicerat i film, genier, idoler, musik, myter, opera, poesi, språk

Känslan en nyårsafton

Under the familiar weight
Of winter, conscience and the State,
In loose formations of good cheer,
Love, language, loneliness and fear,
Towards the habits of next year,
Along the streets the people flow,
Singing or sighing as they go:
Exalté, piano, or in doubt,
All our reflections turn about
A common meditative norm,
Retrenchment, Sacrifice, Reform.

—W. H. Auden

Tips: Daniel Andersson

Written by Niclas Berggren

31 december 2009 at 17:03

Publicerat i poesi

En mörk tänkare

Giacomo Leopardi var en filosofisk pessimist och såg livet som tomt och meningslöst. Därför ansåg han att det bästa livet var ett kort liv fyllt av handlingar, inte eftertanke, eftersom insikten om livets meningslöshet gjorde det än mer meningslöst. Att vara duperad av illusioner är nyckeln till att undvika överdriven pessimism i det praktiska livet. I denna PowerPoint-presentation beskrivs hans olika pessimistiska faser lite mer. Det är inte utan att jag kommer att tänka på Schopenhauers attack på optimister. Min egen pessimism utgör en orsak till att jag inte är intresserad av barnalstring för egen del.

Written by Niclas Berggren

20 december 2009 at 15:50

Publicerat i filosofi, pessimism, poesi

Vad kan åstadkommas?

Vi tror oss (kunna) prestera så mycket. Igitur tar ned oss på jorden:

Vad har jag åstadkommit? Hans SMS-fråga var så brutal. Ingenting, för ingenting kan nog åstadkommas. Åren är som en gobeläng av ackumulerade icke-åstadkommanden.

Written by Niclas Berggren

8 december 2009 at 5:11

Publicerat i filosofi, genier, poesi

Poeter i Piteå

Så gulligt! Killar på industriprogrammet på en skola i Piteå har skrivit kärleksdikter. Ett exempel läses i detta tv-inslag.

Tips: Bengt Held.

Written by Niclas Berggren

6 december 2009 at 4:58

Geometrilektion

Från matematikmästare Igitur:

Brytpunkterna, sade du, uppstår aldrig där två diametrala linjer tangerar varandra, utan endast där en horisontell genomkorsas hastigt, hastigt av blixtar av vertikalitet. Det är aldrig konstant utan evigt ögonblickligt, övergående, och momentant. Det bestående är minnet av var den annars osynliga linjen senast genomskars.

Written by Niclas Berggren

3 december 2009 at 5:41

Publicerat i genier, matematik, poesi

Bildens plats

Igitur, och endast Igitur, säger det som måste sägas:

Bilden längst bak i huvudet, utan manipulation, utan filter; bilden av den omanipulerade och ofiltrerade bilden längst bak i huvudet. … Längst bak i ditt huvud finns bilden av platsen längst bak i ditt huvud.

Written by Niclas Berggren

28 november 2009 at 17:06

Publicerat i filosofi, poesi, sanning

Leva eller dö?

W. H. Auden:

If we really want to live, we’d better start at once to try;/If we don’t, it doesn’t matter, but we’d better start to die.

Written by Niclas Berggren

1 november 2009 at 6:01

Publicerat i poesi, vishet

Verklighetens folk

hägglundGöran Hägglund talar numera om ”verklighetens folk”. Den skarpaste politiska analysen så långt ges av Igitur:

Vad är verkligast här: den utsträckta handen eller idén om den utsträckta handen eller intentionen med den utsträckta handen? Den likbenta triangeln av den metafysiska uppställningen inkapslar Hägglunds vilsegångenhet. Vägen som leder till vägen överrumplar dig, kommer från ingenstans, röjer allt i sin väg.

Written by Niclas Berggren

27 oktober 2009 at 17:34

Publicerat i poesi, politik

Hyllning till Turing

BBC Radio uppmärksammade nyligen den brittiska regeringens postuma ursäkt till Alan Turing, som dömdes för homosexuella handlingar 1952. Bl.a. framfördes denna hyllning av Matt Harvey:

Alan_Turinghere’s a toast to Alan Turing
born in harsher, darker times
who thought outside the container
and loved outside the lines
and so the code-breaker was broken
and we’re sorry
yes now the s-word has been spoken
the official conscience woken
– very carefully scripted but at least it’s not encrypted –
and the story does suggest
a part 2 to the Turing Test:
1. can machines behave like humans?
2. can we?

Written by Niclas Berggren

9 oktober 2009 at 11:52

Publicerat i genier, homosexualitet, poesi

Ärlig kärleksdeklaration

W. H. Auden avslutar sin ”Serenade” (1947) med följande strof:

So my embodied love
Which, like most feeling, is
Half humbug and half true,
Asks neighbourhood of you.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Written by Niclas Berggren

28 september 2009 at 17:58

Publicerat i känslor, kärlek, poesi

Varför applådera?

Varför applåderar vi på en konsert? För att vi i genuin mening tycker om det som framförs eller för att vi styrs av det sociala sammanhanget? I Ferdydurke beskriver Witold Gombrowicz vad som kan ligga bakom:

När en konsertpianist spelar Chopin så säger ni: åhörarna förtrollades och hänfördes av en kongenial tolkning av Mästarens förtrollande musik. Men det är möjligt att inte en enda av åhörarna förtrollades; det är fullt möjligt att de mottagit föreställningen mindre entustiastiskt om de inte hade vetat att Chopin var en stor mästare och pianisten en stor pianist. Det är också möjligt att orsaken till att alla applåderade, skrek och hoppade i bänkarna, med ansiktena förvridna av känsla, var att alla andra gjorde likadant. Ty eftersom var och en av dem trodde att alla de andra upplevde ett nöje och en njutning av enormt och överjordiskt slag, så skulle de vara benägna att av just det skälet visa samma nöje och njutning; och sålunda är det fullt möjligt att ingen i salen direkt och omedelbart hänfördes av upplevelsen, fastän var och en anpassade sin hållning till sin grannes och visade alla yttre tecken på det. Och det är först när hela auditoriet på det sättet hänförts, när varenda en har uppmuntrats av alla andra att klappa i händerna, ropa, bli röda i ansiktet av njutning och entusiasm, det är först då, säger jag, som dessa demonstrationer av njutning och entusiasm uppstår, ty vi är tvungna att anpassa våra känslor till vårt uppförande.  (s. 75)

ovationGombrowicz ser igenom det sociala spelet, på ett nästan spelteoretiskt sätt. De som deltar i det reflekterar nog i det flesta fall inte över det utan har okritiskt internaliserat en social anpassningsmekanism. ”Jodå, jag tyckte verkligen om pianisten i afton!”. Vissa  försöker dock säkert medvetet dölja att de inte har en egen genuin uppfattning i tron att andra inte genomskådar dem. En tragisk aspekt av denna typ av massbeteende är att självständiga bedömningar av ny konst lyser med sin frånvaro. Ängsligt tittar man sig om och försöker utröna vad andra, vad massan, tycker. Först därefter vågar man, så att säga, applådera.

Se även ”Tycker inte du heller om poesi?”.

Written by Niclas Berggren

16 september 2009 at 17:59

Manipulation

Vem avslöjar återigen en djup sanning?

Språket manipulerar. Poeten manipulerar. Naturen manipulerar. Endast de tre i en gemensam, skev danse macabre, kan möjligen frambringa det omanipulerade.

Igitur, vem annars?

Written by Niclas Berggren

8 september 2009 at 7:23

Publicerat i genier, idoler, natur, poesi, språk

Vad är tystnad?

Igitur sätter ord på det hela:

Eller också är det det som är tystnaden: det oformulerade mellantinget innan tinget erfars, innan språket språkliggör icke-språket.

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2009 at 12:00

Publicerat i genier, idoler, poesi, språk

Kunskapsproblemet

W. H. Auden om sanning:

Man … can never know the whole truth, because as the subject who knows, he has to remain outside the truth, and the truth is therefore incomplete.*

Han låter precis som F. A. Hayek i ”The Use of Knowledge in Society” och The Sensory Order! Poeten möter nationalekonomen.

*Ur Davenport-Hines, Richard (1995). Auden. London: Random House: 114.

Written by Niclas Berggren

15 augusti 2009 at 18:07

En plötslig insikt

W. H. Auden fick helt plötsligt, vid 15 års ålder, klart för sig vad han skulle bli i livet:

One afternoon in March at half-past three
When walking in a ploughed field with a friend;
Kicking a little stone he turned to me
And said, ”Tell me, do you write poetry?”
I never had, and said so, but I knew
That very moment what I wished to do.

Detta med att helt plötsligt inse saker är fascinerande. Präglas inte livets riktigt stora insikter av att vara plötsliga? De faller över en som mogen frukt, helt överraskande.

Se även det tidigare inlägget ”När något exceptionellt händer”.

Written by Niclas Berggren

5 augusti 2009 at 18:51

Publicerat i insikt, poesi

Varning för kärleksdikter

Har någon skrivit en kärleksdikt till dig? W. H. Auden varnar:

The girl whose boy-friend starts writing her love poems should be on her guard. Perhaps he really does love her, but one thing is certain: while he was writing his poems he was not thinking of her but of his feelings about her.

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 245.

Written by Niclas Berggren

21 juli 2009 at 12:47

Dystra nunor i tunnelbanan

W. H. Auden förmedlar en fråga som varje tunnelbaneresenär nog har ställt sig:

Scanning his fellow
Subway passengers, he asks:
”Can I really be
the only one in this car
who is glad to be alive?”

Ur Davenport-Hines, Richard (2003). Auden. London: Vintage: 307–308.

Written by Niclas Berggren

17 juli 2009 at 19:02

Publicerat i död, depression, poesi

Fräsch i alla väder

lugnJag fann denna strof i en dikt av Kristina Lugn mycket finurlig:

inte bryr sig döden om
att döden börjar bli gammalmodig
i en tid då alla ska dö
då dom som ska dö ska dö klumpvis
i exakt samma utandning
döden behåller sig fräsch i alla väder
döden håller sig alltid i god form
hinner ikapp vem som helst
med sina onda förvarningar

Written by Niclas Berggren

7 juni 2009 at 13:19

Publicerat i död, genier, poesi

En djupare förståelse av musiktävlingen i Moskva

Den levereras förstås av Igitur:

Försöket att förstå är futilt och närmast naivt. Omedelbarheten och en form av intuitiv meningsfullhet är omöjlig. Reflexionen, däremot, begäret att ändå formulera och identifiera sig själv och världen, är paradoxalt nog inte det. Ergo: transparensen har ett egenvärde. Även i ESC-sammanhang.

Se även ”Ständigt denna jury”  och ”Skönhet och musik”. Media: SvD1, SvD2, SvD3, SvD4, SvD5DN1, DN2DN3, DN4AB1, AB2, AB3, Sydsv1, Sydsv2

Written by Niclas Berggren

17 maj 2009 at 7:35

Publicerat i filosofi, genier, idoler, musik, poesi

Livets absurditet

Igitur förenar ordkonst med filosofisk klarsynthet:

Saker sker. Vi vet det. Saker sker som inte är påverkbara. Livets absurditet, kallade Sartre det. Situationens absurditet – som är en givenhet, en medvetandets fakticitet.

Written by Niclas Berggren

13 maj 2009 at 22:20

Publicerat i filosofi, idoler, poesi

Poetisk nationalekonom

Jag tillbringade veckoslutet på det fantastiska Ockenden Manor i England, där jag deltog i ett kollokvium på temat ”The Limits of Rationality”. Jag imponerades särskilt av en av deltagarna, Jean-Paul Carvalho, från Oxford University. Bara en sådan sak som att han är poet! Jag tyckte mycket om denna dikt:

In the midst
All the time
Everywhere
In you
In me
Ubiquity.

Men först och främst är Jean-Paul en lovande forskare. Ta tillfället i akt och titta närmare på hans forskning:

  • ”A Theory of the Islamic Revival”: ”[T]he origins of the Islamic revival are traced to a combination of two developments: (1) a growth reversal which led to a decline in social mobility, leaving aspirations unfulfilled among the educated middle class, (2) increasing income inequality and impoverishment of the lower-middle class. The sexual revolution in the West and rapid urbanization in Muslim societies intensified this process of religious revival.”
  • ”Coordination and Culture”: ”[C]ultural commitments can explain why social diversity persists despite large benefits to homogenization of attitudes and behavior. We also show that more restrictive (i.e. intolerant) cultures can survive evolutionary selection when agents choose their culture.”
  • ”Instincts and Institutions: The Rise of the Market”: ”[W]e attribute the emergence of cooperation in early trade to an evolved characteristic of human psychology which makes revenge sweet: people are willing to pay a price to punish those who betray their trust. Once cooperative expectations became fixed, institutions such as the law merchant and ethnic trading networks, as well as certain ‘bourgeois virtues,’ helped sustain and extend trade during the Medieval period. ”

Missa slutligen inte Jean-Pauls intervju med ekonomipristagaren Thomas Schelling.

Written by Niclas Berggren

28 april 2009 at 11:43

De säkra

Den danska poetissan Grethe Risbjerg Thomsen har skrivit följande tänkvärda ord:

De sikre

De ved, hvor de selv hører hjemme
og siger højt, hvad de tror.

De ser, hvad hver ting skal betyde,
for alt har de klare ord.

De har deres eget rige,
hvis love de helt forstår,
fordi de selv har bestemt dem
og sagt, de aldrig forgår.

Det svære blir let at fatte
i lyse og stille rum.
Omkring dem stormer en verden,
umådelig, ukendt, grum.

Written by Niclas Berggren

24 april 2009 at 16:42

Publicerat i ödmjukhet, ego, kunskap, poesi

Anti-limerick

djurJag har tidigare återgivit en lesbisk limerick. Minst lika härlig är denna anti-limerick:

There was an old man of St. Bees,
Who was stung in the arm by a wasp;
When they asked, ”Does it hurt?”
He replied, ”No, it doesn’t,
But I thought all the while ‘t was a Hornet.

Tips: Den i poesi kunnige Carl Magnus Bjuggren.

Written by Niclas Berggren

22 april 2009 at 19:32

Publicerat i djur, humor, poesi

Det förkonstlade och det verkliga

Igitur om opera:

Men det var ändå storslaget och befriat från förkonstling. Vilket kan tyckas märkligt, såklart, när inget är så förkonstlat, vid en första betraktelse, som operan. Men det är ju precis tvärtom. Där är uttrycket så fruset i klichéns form att det igen blivit verkligt.

Written by Niclas Berggren

16 april 2009 at 16:07

Publicerat i genier, idoler, litteratur, opera, poesi

Råd till vilsen storstadsmänniska

Igitur förstår hur det är:

Det är så lätt att gå vilse i den här staden, trots att man stirrar ner.

Men det bästa är  att han inte stannar där utan att han också skissar på hur det kan bli bättre:

Så gör allt detta: skaffa en docka, åtminstone symboliskt menat, sluta stirra ned, betänk saker du vanligtvis inte betänker. Låt oss säga att det finns ett liv bortom Let’s Dance. Tanken svindlar. 

Written by Niclas Berggren

14 februari 2009 at 14:41

Publicerat i genier, idoler, poesi, vishet

Kris-haiku

Av Robert Higgs:

Billions come bursting
From huge hydrants of money
I’m stimulated

Se även ”Haiku för nationalekonomer”.

Written by Niclas Berggren

1 februari 2009 at 15:04

Publicerat i ekonomi, kriser, myter, poesi

De rika är inte mycket att ha

Martin Andreasson fortsätter sin genomgång av politiska kultböcker och lyfter fram Siv Widerberg, en av 1970-talets mest populära författare av barn- och ungdomsböcker. I boken Folkets kraft är stor, om det kommunistiska Kina, återfinns bl.a. denna dikt, kallad ”Folket”:

Är inte också
de rika och mäktiga
folk? personer? människor?

Jo
Men de är rikt och mäktigt
folk
som är rika och mäktiga
på hela det övriga
folkets bekostnad

Därför räknas inte
de rika mäktiga
till folket
utan till folkets utsugare.

Så fin poesi! Läs mer av Sivs underbara, kommunistiska diktning på länken ovan.

Tidigare inlägg: ”Gamla vänsterspöken uppmärksammas”.

Written by Niclas Berggren

28 januari 2009 at 15:31

Publicerat i kommunism, litteratur, poesi, politik

Fikarasten dissikerad

Igitur ger oss ännu en knivskarp analys:

Fikarastens avsaknad av substans äger inget värde men har ett pris som ska betalas.

(Jag gillar inte att fika.)

Written by Niclas Berggren

7 november 2008 at 14:26

Publicerat i poesi, vishet

Angående ritandet av linjer

Igitur säger sanningar som få av oss vågar yppa:

Dra en linje på ett sätt, och dra en annan typ av linje mellan punkt A och punkt B. Skillnaden kommer att vara hårfin eller brutal.

Written by Niclas Berggren

24 oktober 2008 at 10:04

Publicerat i genier, poesi, sanning

Cristiano Ronaldos ben

Oscar Wilde sa följande om en ung man han beundrade i Oxford:

His left leg is a Greek poem.

Jag skulle vilja säga detsamma om Cristiano Ronaldos högra ben (från hans kalender för 2009):

Written by Niclas Berggren

4 oktober 2008 at 13:36

Publicerat i poesi, skönhet, sport

Jag längtar dig

Jag var på lunchkonsert på Kungliga Operan härförleden och fick då för första gången höra ”Jag längtar dig”, en kort sång av Hugo Alfvén (vars tillrättalagda tonspråk inte alls tilltalar mig), med text av Ernest Thiel. Jag tycker mycket om de tre orden, jag längtar dig. Och att längta efter skönhet tycks mig fundamentalt.

Jag längtar dig. Jag längtar ditt rike.
Jag längtar mest då du är när.
Jag längtar alltid till ditt skönhets rike,
Jag längtar dit, när jag är där.

Här kan du höra Jussi Björling sjunga visan:

Written by Niclas Berggren

10 september 2008 at 10:57

Publicerat i musik, poesi

Vad tycker vi egentligen om kultur?

Witold Gombrowicz säger sanningar i sin dagbok. Hur är det t.ex. med människors kulturella sida? Hur mycket berörs vi av konsten och hur mycket är tom retorik som vi uttrycker för att vi vill verka kulturella, fina, intressanta?

Om vi inte redan i skolan hade tvingats att hänföras över konsten, tror ni då att vi senare i livet skulle känna så mycken färdig hänförelse? Om hela vår kulturella organisation inte pådyvlade oss konsten — menar ni då att vi skulle intressera oss lika mycket för den? Är det inte vårt behov av myt och dyrkan som ger sig till känna i denna vår beundran, och är det inte så att vi genom att beundra dem som är högre själva svingar oss upp på högre höjder? Och är det inte framför allt så att dessa känslor av beundran och hänförelse föds ”ur oss” eller ”mellan oss”? När applåderna dånar efter konserten betyder det inte alls att envar som applåderar är hänförd. En försiktig handklappning drar med sig en annan — man hetsar upp varandra — och till slut skapas en situation där var och en måste anpassa sitt inre till det kollektiva vanvettet. Alla ”beter sig” som om de var hänförda fast ingen är det ”pår riktigt” eller i varje fall inte till den grad.

Detta fenomen ligger nära det professor Timur Kuran kallar preferensförfalskning. Vissa saker säger vi för att vi beräknar att de tas emot väl av människor vars respekt vi söker; vissa saker förtiger vi för att undvika att andra ser ner på oss.

Är denna typ av förfalskning bra eller dålig? Jag är splittrad. Å ena sidan kan det ge större lycka om vi ibland förställer oss — det kan bespara andra smärta, gynna vissa aktiviteter (som kultur) och ytterst gynna oss själva — men å andra sidan finns det något lätt obehagligt i att inte sträva efter sanning. Och ibland kan ett socialt tryck som leder till ett förtigande av sanningar vara direkt destruktivt.

Se ett tidigare inlägg i samma anda.

Written by Niclas Berggren

6 september 2008 at 8:20

Haiku för nationalekonomer

Professor Levitt har utlyst en haiku-tävling med nationalekonomiskt tema.* Följande två bidrag tyckte jag särskilt bra om:

Sales of ice cream seem
To correlate with crime rate?
Simply summer heat.

och

Can we work it out
If there aren’t transaction costs?
But of Coase we can.**

Uppdatering: Vinnaren är utsedd.

_____________________

*Här finns mer information om vad som kännetecknar en haiku.
**Ronald Coase klassiska artikel ”The Problem of Social Cost” kan läsas här.

Written by Niclas Berggren

31 augusti 2008 at 8:33

Publicerat i nationalekonomi, poesi

Martini-dikt

Dorothy Parker vet hur man får ut så mycket som möjligt av ett party:

I like to have a martini,
Two at the very most.
After three I’m under the table,
After four I’m under my host.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2008 at 9:24

Publicerat i alkohol, fest, poesi

Varför visa konst?

Ett återkommande inslag på denna blogg är förevisning av konst jag tycker om. Arthur Schopenhauer förklarar varför sådan förevisning är viktig, i Studies on Pessimism:

In a field of ripening corn I came to a place which had been trampled down by some ruthless foot; and as I glanced amongst the countless stalks, every one of them alike, standing there so erect and bearing the full weight of the ear, I saw a multitude of different flowers, red and blue and violet. How pretty they looked as they grew there so naturally with their little foliage! But, thought I, they are quite useless; they bear no fruit; they are mere weeds, suffered to remain only because there is no getting rid of them. And yet, but for these flowers, there would be nothing to charm the eye in that wilderness of stalks. They are emblematic of poetry and art, which, in civic life—so severe, but still useful and not without its fruit—play the same part as flowers in the corn.

De nyttiga inslagen, om nationalekonomi, politik och filosofi, är helt enkelt corn stalks som behöver balanseras av pretty flowers. (Poesi är jag dock mindre förtjust i, med något undantag.)

Written by Niclas Berggren

12 augusti 2008 at 20:58

Publicerat i filosofi, konst, poesi

Dikt om blyertspenna

Som bekant är jag inte särskilt förtjust i dikter, men detta är en fin dikt av Spike Milligan:

Said Hamlet to Ophelia,
I’ll draw a sketch of thee,
What kind of pencil shall I use?
2B or not 2B?

Written by Niclas Berggren

14 januari 2008 at 20:41

Publicerat i poesi

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: