Nonicoclolasos

Archive for the ‘religion’ Category

Ateistiska kosmologer

Professorn i teoretisk fysik Sean Carroll i ”Why (Almost All) Cosmologists Are Atheists”, publicerad i Faith and Philosophy:

Within this framework, there are two possible roads to reconciliation between science and religion. One is to claim that science and religion are not incompatible because they speak to completely distinct sets of questions, and hence never come into conflict. The other is to assert that thinking scientifically does not lead to rejection of theism, but in fact that religious belief can be justified in the same way that any scientific theory might be. I will argue that neither strategy succeeds: science and religion do speak to some of the same questions, and when they do they get different answers. In particular, I wish to argue that religious belief necessarily entails certain statements about how the universe works, that these statements can be judged as scientific hypotheses, and that as such they should be rejected in favor of alternative ways of understanding the universe.

På detta tema, se även professorn i biologi Jerry Coyne.

Written by Niclas Berggren

13 juli 2011 at 5:37

Publicerat i ateism, fysik, religion, vetenskap

Frihet som orsakar skada

Två frågor som diskuteras livligt är omskärelse av små pojkar och slaktmetoder utan bedövning. Inte sällan anför de som vill att dessa handlingar ska vara tillåtna att det handlar om religionsfrihet. T.ex. skriver Christoper Aqurette, apropå förslaget att förbjuda omskärelse av små pojkar i San Francisco:

I think it would be a gross violation of people’s religious freedom to ban circumcision. The state should butt out.

Detta låter liberalt och frihetligt men är, enligt min uppfattning, alltför simplistiskt. Religionsfrihet är helt riktigt i linje med liberalt tänkande, men denna frihet bör inte vara oinskränkt. Man kan motivera vad som helst med religion. Frågan är på vilken grund man kan sätta gränser för religionsfriheten. Ska religiösa få döda andra (t.ex. abortläkare eller otrogna) i religionens namn? Ska de få ägna sig åt omskärelse av små flickor? Ska de få tatuera in partisymboler på spädbarn?

De flesta liberaler skulle nog här hänvisa till John Stuart Mills uppfattning, att vuxna människor får göra som de vill, på religionens såväl som på icke-religionens område, så länge de inte skadar andra. Från On Liberty:

[T]he only purpose for which power can be rightfully exercised over any member of a civilized community, against his will, is to prevent harm to others.

När Christopher skriver att ett förbud mot omskärelse av små pojkar utgör ”a gross violation of people’s religious freedom” blir därför frågan: vilka ”people” talar vi om? Det finns fler än de vuxna att ta hänsyn till. För en liberal är det förstås självklart att vuxna ska få låta omskära sig själva om de så önskar, med eller utan religiös ceremoni. Men om det rör andra, som inte själva kan fatta beslut och som kan tänkas ogilla handlingen i fråga, genom fysiskt lidande i nuet eller senare i livet, står olika ”people’s” intressen mot varandra. Enligt min uppfattning implicerar Mills skadeprincip att vuxna inte får åsamka barn skada för att tillfredsställa egna preferenser.

Det svåra är att precisera vad ”skada” innebär — och här går mycket riktigt åsikterna isär. Liberaler kan i praktiken alltså vara oeniga om en viss typ av handling ska vara tillåten eller inte beroende på att de har olika uppfattningar om huruvida skada på andra föreligger — och ändå vara liberaler (och samtliga utgå från Mills devis). Därför är det inte med någon automatik oliberalt att förespråka ett förbud för omskärelse av små pojkar. En sådan hållning är helt förenlig med liberalismen, för den som anser att skada föreligger. Huvudproblemet med Christophers hållning är att han inte verkar erkänna det principiellt riktiga med Mills skadeprincip: han låtsas som om det inte finns någon som i alla fall möjligen kan skadas. Det är en orimlig utgångspunkt. Inte att anse att skada inte föreligger — men att anse att det inte är relevant att utröna om skada föreligger genom att proklamera att (oinskränkt) religionsfrihet bör föreligga. Som Eugene Volokh uttrycker det i ett inlägg om föräldrars rättigheter:

The trouble is that we know that sometimes parents make decisions that harm their children a great deal. Sometimes it is because the parents are mentally unstable, drug-addled, unable or unwilling to control their anger or lust, or greedy for what their children could provide for them (e.g., by putting the children to work in particular ways that might interfere with the children’s education and thus harm the children’s future career prospects). And sometimes it is because the parents hold moral or religious views that we think are badly wrong: for instance, if the parents insist on cutting off their daughters’ genitals, or refuse to provide life-saving medical treatment to their children.

Inte bara behandlingen av barn utan även av djur är av intresse här. Christoper skriver, apropå ett förslag i Nederländerna att förbjuda slakt utan bedövning:

Civil liberties are not popular in Europe nowadays. I mean, what is the point of having a European treaty protecting religious freedom when local laws make Christianity the only religion possible to practise? … In a free society, people have the right practise their religion even when the majority dislike it.

Återigen detta sätt att framställa ett förslag om förbud — som om det inte ens finns någon skada att diskutera, i det här fallet för de djur som avlivas. Men återigen är frågan, inte om ett förbud strider mot ”civil liberties” eller en rätt för folk att ”practice their religion”, utan om skada uppkommer genom den aktuella typen av handling. I så fall kan det, med ett liberalt synsätt, vara högst motiverat med förbud.

Det som bör diskuteras är därför, inte om ett visst förbud strider mot religionsfrihet eller, för den delen, mot en uppfattning om att föräldrar eller djurägare bör ha vidsträckta rättigheter — utan om andra (t.ex. barn eller djur) skadas genom handlingen i fråga. Det är dels en empirisk och dels en värderingsmässig sak att bedöma. Den empiriska delen handlar om att kartlägga vad som görs och effekterna av det i de olika dimensioner som kan vara relevanta. Den värderingsmässiga delen handlar om att värdera effekterna av det som görs. Eftersom värderingar är subjektiva går det, vid olika uppfattningar, inte att enas genom rationell diskussion: det går bara att uttrycka emotionellt grundade synsätt och konstatera att de skiljer sig åt. Om liberaler intar olika hållningar till förbud mot omskärelse av små pojkar och mot slakt utan bedövning, och om enighet föreligger om alla fakta, beror skillnaderna på olika värderingar. Längre än så kommer vi inte, inte ens med högstämda utfall mot dem som vill begränsa religionsfriheten.

Se även de tidigare inläggen ”Ett vanligt tankefel” och, apropå förbud mot vissa typer av slakt, ”Religionsfrihetens gränser”.

Written by Niclas Berggren

22 juni 2011 at 5:37

Djur inför rätta

En av de roligaste uppsatser jag har läst på länge är ”Animal Trials”. Den handlar inte om djurförsök utan om rättegångar mot djur. Så här beslutade en kyrklig domstol i ett fall:

In the name and by virtue of God, the omnipotent, Father, Son and Holy Spirit, and of Mary, the most blessed Mother of our Lord Jesus Christ, and by the authority of the holy apostles Peter and Paul, as well as by that which has made us functionary in this case, we admonish by these presents the aforesaid locusts and grasshopper and other animals by whatsoever name they may be called, under pain of malediction and anathema to depart from the vineyards and fields of this district within six days from the publication of this sentence and to do no further damage there or elsewhere.

Men hur kan man döma skadedjur i domstol? I uppsatsen argumenteras för följande:

For 250 years French, Italian, and Swiss ecclesiastic courts tried insects and rodents for property crimes as legal persons under the same laws and according to the same procedures they used to try actual persons. I argue that the Catholic Church used animal trials to increase tithe revenues where tithe evasion threatened to erode them. Animal trials achieved this by bolstering citizens’ belief in the validity of Church punishments for tithe evasion: estrangement from God through sin, excommunication, and anathema. Animal trials permitted ecclesiastics to evidence their supernatural sanctions’ legitimacy by producing outcomes that supported those sanctions’ validity. These outcomes strengthened citizens’ belief that the Church’s imprecations were real, allowing ecclesiastics to reclaim jeopardized tithe revenue.

Det ligger nära till hands att se dessa djurrättegångar som ytterligare en indikation på att katoliker har en skruv lös — och mycket riktigt har tidigare forskare inte kunnat förklara vad dessa rättegånger fyllde för funktion — men nu presenteras alltså ett i mitt tycke intressant och rimligt förslag till förklaring: rättegångerna syftade till att få (okunnigt och vidskepligt) folk att betala tionde. Låt vara att det inte finns data för att testa dess giltighet på ett rigoröst sätt, men det finns åtminstone vissa indikationer på att förklaringen har en del som talar för sig. Förklaringen är i linje med tidigare forskning som använder nationalekonomins analysverktyg för att tolka och förstå läror och beteenden inom religionens värld.

Written by Niclas Berggren

20 juni 2011 at 4:51

Olycklig av svag tro

I den mån man kan tolka effekter av religiositet på lycka som kausala fann jag följande resultat, från den nya studien ”Who Benefits from Religion?”, publicerad i Social Indicators Research, intressanta:

While fervent believers benefit from their involvement, those with weaker beliefs are actually less happy than those who do not ascribe to any religion—atheists and agnostics. These results may help explain why—in spite of the well-documented benefits of religion—an increasing number of people are abandoning their faith. As commitment wanes, religious involvement may become detrimental to well-being, and individuals may be better off seeking new affiliations.

Börjar man tappa sin tro är det nog bra att låta den fortsätta falla helt.

Written by Niclas Berggren

16 juni 2011 at 15:13

Publicerat i lycka, religion

Larkin om religion

Philip Larkin skriver i Aubade om sätt att försöka minska den rädsla vissa känner för döden:

Religion used to try,
That vast, moth-eaten musical brocade
Created to pretend we never die …

Written by Niclas Berggren

5 juni 2011 at 5:01

Publicerat i död, poesi, religion

Hawking om himlen

Fysikern Stephen Hawking intervjuas i The Guardian:

You had a health scare and spent time in hospital in 2009. What, if anything, do you fear about death?

I have lived with the prospect of an early death for the last 49 years. I’m not afraid of death, but I’m in no hurry to die. I have so much I want to do first. I regard the brain as a computer which will stop working when its components fail. There is no heaven or afterlife for broken down computers; that is a fairy story for people afraid of the dark.

Se även inlägget ”Vad säger fysiken om gud?”.

Written by Niclas Berggren

16 maj 2011 at 15:14

Ger religiösa mer dricks?

Tidigare forskning har funnit att kyrkobesökare inte är ärligare än andra. En ny studie, ”Religion and Prosocial Behaviour: A Field Test”, publicerad i Applied Economics Letters, visar följande:

Religious people are thought to be more prosocial than nonreligious people. Laboratory studies of this using ultimatum, dictator, public goods and trust games have produced mixed results, which could be due to lack of context. This article examines the relationship between religion and prosocial behaviour using data from a context-rich, naturally occurring field experiment that closely resembles the dictator game – tipping in restaurants. Customers were surveyed as they left a set of restaurants in Richmond, Virginia, in the summers of 2002 and 2003. Our findings reveal no evidence of religious prosociality.

Religionen framställs ibland som en garant för gott beteende i ett samhälle. Underlaget för sådana påståenden tycks inte särskilt starkt. Kan det ha att göra med att grundläggande moraliska intuitioner kan ha biologisk, snarare än religiös, grund?

Written by Niclas Berggren

5 maj 2011 at 6:08

Ateister tänker som buddhister

Från The Economist:

Dr Bourrat joined forces with Quentin Atkinson of the University of Auckland. Together, they pored over the World Values Survey, a poll of 87 countries that asks respondents, among other things, about their religious beliefs and the acceptability of a range of infractions, from littering to adultery. The upshot of Dr Bourrat’s and Dr Atkinson’s analysis was that people whose religion includes an omniscient, judgmental god (Christians, Muslims and so on) regard the whole range of such transgressions more harshly than those, such as Buddhists, whose religion does not. (Agnostics and atheists think like Buddhists.)

Själv avvisar jag alla religioner men anser buddhismen vara den minst frånstötande av de stora religionerna, kanske just pga. det resultat som redovisas ovan. Dess rationalism tilltalar mig dessutom; dess syn på livet efter döden gör det däremot inte.

Tips: Aqurette.

Written by Niclas Berggren

4 maj 2011 at 6:09

Publicerat i ateism, rädsla, religion

Försvagar utbildning religionens ställning?

Det finns skäl att se utbildning som viktig för ekonomisk utveckling. Inte nog med det. Den nya studien ”The Effect of Education on Religion: Evidence from Compulsory Schooling Laws” innehåller bl.a. följande figur över sambandet mellan utbildning och icke-religiositet:

Studien använder sig sedan av ekonometri för att undersöka om det här sambandet gäller för hela Canada, när man kontrollerar för andra variablers inflytande och när man försöker identifiera kausalitet:

For over a century, social scientists have debated how educational attainment impacts religious belief. In this paper, I use Canadian compulsory schooling laws to identify the relationship between completed schooling and later religiosity. I find that higher levels of education lead to lower levels of religious participation later in life. An additional year of education leads to a 4-percentage-point decline in the likelihood that an individual identifies with any religious tradition; the estimates suggest that increases in schooling can explain most of the large rise in non-affiliation in Canada in recent decades.

 Jag gillar (och förstår varför vissa prelater räds) utbildning.

Written by Niclas Berggren

26 april 2011 at 5:18

Statens stötande stöd

Idag är det påskdagen, en högtid i den kristna religionen, men inte bara det. Det är också allmän flaggdag i Sverige! Jag finner det stötande att staten, som enligt min uppfattning bör vara neutral i religiösa frågor, på detta sätt ger sitt stöd till en religion. Inte för att jag bryr mig om svenska flaggan i sig, men allmänna flaggdagar fungerar som symbol för vad staten anser ska högtidlighållas, varför dagens påbjudna flaggning bör kritiseras. Nu är det dags att verkligen skilja stat och religion åt (där förvisso betydligt mer behöver göras än att ta bort vissa allmänna flaggdagar).

För övrigt förespråkar jag ett nytt system för helgdagar och en nygammal kalender.

Written by Niclas Berggren

24 april 2011 at 15:10

Dags att sluta med ateism?

Sam Harris är inte förtjust i att kalla sig eller i att kallas ateist (trots att han är det). Han citerar Wittgenstein:

Imagine a language in which, instead of saying ”I found nobody in the room” one said, ”I found Mr. Nobody in the room.” Imagine the philosophical problems that would arise out of such a convention. (The Blue Book, p. 69).

Han ger sedan denna egna kommentar:

“Atheism” is another version of Wittgenstein’s Mr. Nobody. When in the presence of Christianity, it’s Mr. Sorry-but-I-won’t-be-in-church-on-Sunday. There are an uncountable number of erroneous and unfounded doctrines that we all reject. Why must we name their absence from our lives?

Dvs. genom att använda ordet ateist erkänner man behovet av att positionera sig mot ett fenomen man inte tror existerar, och varför behöver man göra det? Lars Norén verkar tänka på liknande sätt. Själv ser jag nog ändå behovet av begreppet ateism, fastän jag önskar att så inte vore fallet. Eftersom teismen är en uttalad uppfattning som tränger sig på uppkommer ett behov av att markera avstånd. När den slutar tränga sig på välkomnar jag Harris synsätt.

Se även inlägget ”Ger ingenting något?”.

Written by Niclas Berggren

11 april 2011 at 15:05

Publicerat i ateism, filosofi, religion

Hädelselag här men inte där?

Jag noterar att tre personer knutna till en kristen tankesmedja kritiserar hädelselagar, bl.a. den i Pakistan:

Hädelselagen hindrar en öppen debatt och sprider samma sorts skräck som i andra totalitära system. Varje människa – muslim, kristen, sekulärhumanist, eller vilken grundsyn man än har – har en självklar rätt att fritt försvara sin övertygelse. Varje människa har också rätt att tydligt kritisera andras livsåskådning utan att hotas eller utsättas för våld. Pakistans hädelselagstiftning är ett oacceptabelt ingrepp mot mänskliga rättigheter i vår värld idag.

Så bra! Ett litet problem bara. Chefen för den tankesmedja de tillhör, kd-riksdagsmannen Tuve Skånberg, har i Sveriges riksdag motionerat för införande av en hädelselag i Sverige, med straff på upp till sex månaders fängelse, och har även senare talat sig varm för denna sin uppfattning (i linje med den kristna traditionen, förvisso). Denna tankesmedja talar således, tycks det, med kluven tunga.

Written by Niclas Berggren

10 april 2011 at 20:35

Attack på kristendomen

Mårten Schultz skriver:

Vi växer upp med tanken att skulden ligger på den som gjort sig skyldig till en otillåten eller otillbörlig handling och inte på någon annan. Tanken återkommer under hela våra liv. Vi föds inte med skuld om våra föräldrar gjort något fel tidigare. Tidigt i skolan får vi med oss att kollektiva bestraffningar är djupt orättvisa. Vi tar avstånd från blodsskuld och svepande gruppansvar. Denna individualiserade syn på ansvar och skuld präglar oss moraliskt och utgör fundamentet för vår rättsliga reglering.

Fastän ämnet för artikeln är ett annat utgör detta de facto en skarp attack på kristendomens kärna: dess lära om arvsynd. Så här säger Catechism of the Catholic Church:

Following St. Paul, the Church has always taught that the overwhelming misery which oppresses men and their inclination towards evil and death cannot be understood apart from their connection with Adam’s sin and the fact that he has transmitted to us a sin with which we are all born afflicted, a sin which is the ‘death of the soul’. Because of this certainty of faith, the Church baptizes for the remission of sins even tiny infants who have not committed personal sin.

Dvs. denna kyrka lär att alla människor föds syndiga, trots att de inte har gjort något fel själva, och att detta gör dem förtjänta av evigt straff. Schultz skriver att ”[v]i tar avstånd från blodsskuld och svepande gruppansvar”. Det gör vi verkligen — och därför tar vi avstånd från kristendomen.

Written by Niclas Berggren

8 april 2011 at 15:00

Varför känner jag inte skuld?

För en vecka sedan hamnade jag i en diskussion med några tyska vänner om att känna skuld. Jag sa att jag inte kan identifiera mig med det begreppet, medan de insisterade på att de ofta kände skuld över ”dåliga” saker de gjort eller ”bra” saker de borde ha gjort. Varför är vi (till synes) olika? Varför känner de skuld men inte jag?

Det tycks mig som om det i begreppet skuld finns två komponenter:

  1. Ett sakligt konstaterande att ett beteende (eller en frånvaro av ett beteende) inte stämmer överens med något normativt kriterium som man upplever moraliskt bindande.
  2. En (automatisk) emotionell reaktion av speciell olust, att likna vid skam, inför denna situation.

Om man inte känner skuld i livet kan det antingen bero på att man inte beter sig så att det finns grund för ett sakligt konstaterande av en konflikt mellan ens beteende och något normativt kriterium som man upplever moraliskt bindande eller på att man, även om en sådan konflikt existerar, inte upplever en (automatisk) emotionell reaktion av skamlig olust inför denna situation.

När det gäller komponent 1 ser jag det som att normativa kriterier som upplevs moraliskt bindande kan vara av två slag: externa och interna. Religiösa människor tror t.ex. i regel att det finns en extern, objektiv moral mot vilken deras beteende kan och bör bedömas. Om man förkastar religiös tro och den därmed förknippade moraliska realismen försvinner en central grund för att känna skuld. (Man kan förespråka moralisk realism på icke-religiösa grunder, men den vanligaste grunden torde vara religiös. Poängen är i vilket fall att om man anser moralisk realism inkorrekt, finns ingen objektiv extern moral att bedöma beteende mot.) Men det kan fortfarande finnas interna kriterier: dvs. man kan, som individ, tänka moraliskt på olika nivåer (lite grann i linje med R. M. Hares syn: han menar att det finns intuitivt och kritiskt moraliskt tänkande). Detta innebär inte att det måste finnas interna konflikter: det beteende som följer vardagliga intuitioner kan vara helt i linje med det mer genomtänkta moraliska synsätt som finns i bakgrunden. Om ett nödvändigt villkor för att känna skuld är att det finns en konflikt, och om en sådan konflikt varken uppkommer i relation till externa eller interna normer, då finns förstås ingen grund för att känna skuld.

När det gäller komponent 2 är ett nödvändigt villkor för att denna reaktion ska uppstå att en konflikt av den typ som anges i komponent 1 föreligger. Notera dock att existensen av en sådan konflikt inte är ett tillräckligt villkor för att den emotionella reaktion som anges i komponent 2 ska uppstå. En saklig och rationell person kan, om en konflikt uppkommer, konstatera att en konflikt uppkommit och att denna antingen inget är att bekymra sig över eller att den bör lösas — i det senare fallet inte pga. skam utan pga. en önskan att leva på ett konsekvent sätt i frågor som anses viktiga. Jag misstänker att den eventuella emotionella reaktionen och dess karaktär beror på en rad faktorer: en del genetiska, en del uppfostringsmässiga (där föräldrar, lärare, vänner, präster och andra kan ha spelat roll) och en del intellektuella (t.ex. vad man har läst för fack- och skönlitteratur — Nietzsche, Camus och Söderberg sätter tveklöst sina spår).

Jag tror att jag inte känner skuld i) därför att jag inte har några externa moraliska regler att förhålla mig till och därför att jag har mycket få, om ens några, interna moraliska konflikter samt ii) därför att jag, i den mån en intern moralisk konflikt uppstår, inte ser den som märklig, skamlig eller särskilt olustig utan mer som en situation som antingen är oväsentlig att tänka vidare på eller som ett beslutsproblem att lösa genom förnuftsmässig analys. Jag känner nog aldrig skuld, och det skäms jag inte för: snarare tvärtom. Kanske bör även du fundera på varför du känner skuld och om det finns rationell grund för att göra det.

Jag har tidigare, i Nietzsches anda, ställt mig frågande till ett relaterat begrepp: synd. Se inläggen ”Det förkastliga  begreppet synd”, ”Ayn Rand om arvssynden””Barndopets hemska grund”, ”Jesus är en domare”, ”Det obehagliga begreppet synd”, ”En pojke som kissar i sängen” och ”Påven har talat”.

Written by Niclas Berggren

27 mars 2011 at 20:11

Genetisk grund för fundamentalism

Vad bestämmer religiös praktik och tro? I den nya studien ”Do Genetic Factors Influence Religious Life? Findings from a Behavior Genetic Analysis of Twin Siblings”, publicerad i Journal for the Scientific Study of Religion, skiljer man på tre faktorer, som i olika grad förklarar olika religiösa företeelser: genetiska, familjebaserade och externa. Detta möjliggörs genom att man jämför effekter mellan enäggs- och tvåäggstvillingar. Figuren sammanfattar:

Särskilt intressant fann jag att att personer som säger sig ha blivit ”födda på nytt”, vilket indikerar en fundamentalistisk kristen upplevelse och tro, i hög grad tycks ha blivit det av genetiska skäl. Predisposed to superstition at birth! Det är också intressant att notera att barn påverkas av föräldrarnas religiösa livsmönster, vilket även Jesus insåg.

Tips: Alex Tabarrok.

Written by Niclas Berggren

10 mars 2011 at 6:02

Judarna är inte skyldiga

Påven uttalar sig nu om judarnas eventuella skuld för Jesu död:

The pope has written a detailed and personal repudiation of the idea that the Jews were collectively responsible for the death of Jesus. … The notion of collective Jewish guilt, which bedevilled relations between the two faiths, was disowned by the Roman Catholic church at the second Vatican council in 1965. But this is thought to be the first time a pope has carried out such a detailed, theological demolition of the concept.

Det som är uppenbart för vem som helst med basal känsla för etik, rättrådighet och rättvisa — att en hel folkgrupp inte kan klandras för det en eller några medlemmar av den folkgruppen har gjort — har nu alltså fastslagits av översteprästen i Rom. Så beundransvärt! Så ädelt! Så klarsynt! Ett litet, litet problem bara: Katolska kyrkan förkunnar fortfarande kollektiv skuld, inte bara för judarna utan för alla människor, genom att påstå att arvsynd existerar. Så här säger Catechism of the Catholic Church:

Following St. Paul, the Church has always taught that the overwhelming misery which oppresses men and their inclination towards evil and death cannot be understood apart from their connection with Adam’s sin and the fact that he has transmitted to us a sin with which we are all born afflicted, a sin which is the ‘death of the soul’. Because of this certainty of faith, the Church baptizes for the remission of sins even tiny infants who have not committed personal sin.

Dvs. denna kyrka lär att alla människor föds syndiga, trots att de inte har gjort något fel själva, och att detta gör dem förtjänta av evigt straff. Precis som denna kyrka tidigare lärde att judarna som kollektiv bar skuld för handlingar som några få judar, för länge sedan, hade gjort, lär den att du och jag och alla andra människor bär skuld för handlingar som Adam och Eva utförde för länge sedan. (Att ens tro att Adam och Eva existerade är förstås löjeväckande, men nu granskar vi det budskap denna kyrka faktiskt trycks tro på och förmedlar.) Det är dags att förkasta denna bisarra och stötande religion.

Se även inläggen ”Det förkastliga  begreppet synd”, ”Ayn Rand om arvssynden””Barndopets hemska grund”, ”Jesus är en domare”, ”Det obehagliga begreppet synd”, ”En pojke som kissar i sängen” och ”Påven har talat”.

Written by Niclas Berggren

5 mars 2011 at 5:57

Vad kan ersätta religion?

Professorn i filosofi Daniel Dennett har funderat på hur religion kan ersättas:

Jodå, visst finns det en del inspirerande religiösa företeelser: musik (Mahalia!) och kyrkobyggnader t.ex. Sådana kan man med fördel njuta av, utan att bry sig om budskapet. Själv är jag dock fullständigt ointresserad av vissa av de inslag i religion som Dennett menar kan behövas (utan en religiös dimension) — ceremonier, ritualer och gemenskap. Men om andra människor anser sig behöva dessa ting, visst, då är det prima om de sakerna kan tillhandahålla på ett icke-religiöst sätt. Kan de dessutom minska efterfrågan på religion, desto bättre!

Written by Niclas Berggren

27 januari 2011 at 15:31

Publicerat i religion

Kristendom och rasism

Ofta har människor en bild av religion som en god kraft i samhället, som verkar i riktning mot tolerans och acceptans. Så är inte alltid fallet, enligt den nya studien ”Priming Christian Religious Concepts Increases Racial Prejudice”, publicerad i Social Psychological and Personality Science:

Positive correlations have been found between several self-report measures of religiousness and racial prejudice; however, no experiment has yet examined the direct effect of religion on racial attitudes. In the current studies, persons were subliminally primed with Christian or neutral words. Then covert racial prejudice (Study 1) and general negative affect toward African-Americans (Study 2) were assessed. Participants subliminally primed with Christian words displayed more covert racial prejudice against African-Americans (Study 1) and more general negative affect toward African-Americans (Study 2) than did persons primed with neutral words.

De kristna kodord som användes, och som visades i 35 ms, var: ”Bible, faith, Christ, church, gospel, heaven, Jesus, Messiah, prayer, and sermon”. En möjlig förklaring till resultatet skulle kunna vara att religion har en tendens att skapa ett vi-och-dem-tänkande:

These findings suggest that ”‘religious prosociality is not extended indiscriminately: the ‘dark side’ of within-group cooperation is between-group competition and conflict. The same mechanisms involved in in-group altruism may also facilitate out-group antagonism” (Norenzayan & Shariff, 2008, p. 62).

I vilket fall är religion ingen garanti för ”godhet”: det kan t.o.m. förhålla sig så att religion förstärker eller skapar negativa förhållningssätt, attityder och beteende mot andra människor.

Written by Niclas Berggren

27 januari 2011 at 4:24

Finns liv efter döden?

I denna debatt mellan ateisten Christopher Hitchens och rabbinen Shmuley Boteach överraskar den senare med att formulera en syn på ”livet efter döden” som är något mer tilltalande än den man är van vid att höra från kristna företrädare:

Själv är jag dock även negativ även till denna uttolkning av ”ett liv efter döden” — jag vill i alla avseenden avvika från jordelivet i samband med döden — men som sagt, den är helt klart att föredra framför gängse kristna synsätt.

Se även inläggen ”Att veta utan att veta” och ”Hume på dödsbädden”.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2011 at 15:54

Publicerat i död, debatt, religion, vidskepelse

Alla dessa döda fåglar

Den kristna profetissan Cindy Jacobs, som tillsammans med sin man leder organisationen Generals International, tror sig veta varför så många fåglar dör:

Cindy är inte ensam i kristenheten om att koppla katastrofer av olika slag till politiska beslut som misshagar den kristne guden: pastor Åke Green gör det likaså, liksom den i Grotesco-sammanhang kände pastor Christer From. Den kristne guden är förvisso en straffande gud! Man kanske kunde tycka att han kunde straffa andra än oskyldiga fåglar, men å andra sidan finns det tecken på att den kristne guden inte bryr sig om djurs lidande. Inom ramen för den kristna tolkningen av världen är Cindy uppenbarligen inte helt ute och cyklar. Vad det säger om den kristna tolkningen av världen — huruvida den är rimlig och tilltalande — är en annan sak.

Written by Niclas Berggren

12 januari 2011 at 9:15

Döda gudar

H. L. Mencken beskriver i ”Memorial Service” hur massor av gudar numera är döda:

Where is the graveyard of dead gods? What lingering mourner waters their mounds? There was a time when Jupiter was the king of the gods, and any man who doubted his puissance was ipso facto a barbarian and an ignoramus. But where in all the world is there a man who worships Jupiter today?

Med att en gud är död avses förstås inte att guden i fråga en gång faktiskt levde och inte gör det längre — gudar är fiktioner — utan att ingen längre tror att den existerar. Denna historieskrivning borde stämma dagens religiösa till eftertanke. De tror själva inte på de tusentals gudar som människor förr i tiden trodde på: de är, de facto, ateister med avseende på alla dessa döda gudar. Skillnaden mellan dem och mig är att jag har förpassat även deras gud till begravningsplatsen.

Written by Niclas Berggren

10 januari 2011 at 4:20

Publicerat i död, religion, vidskepelse

Barn och homofobi

I en läsvärd krönika om hur religiösa får fler barn än icke-religiösa och om hur det — tråkigt nog — talar till religionens fördel i ett evolutionärt perspektiv, nämner Jesse Bering en möjlig förklaring till varför så många religiösa människor i så många kulturer intar en negativ hållning mot homosexuella:

[R]eligiously motivated homophobia may be at least partially rooted in this assumption that gay people are shirking their human reproductive obligations.

Uppgiften för människan, enligt de religiösa, är alltså att föröka sig, och de som inte ägnar sig åt den saken ska stigmatiseras, i hopp om att färre väljer barnlöshetens väg. Jag finner denna tes intressant, men det som talar emot den tycker jag är i) att homosexuella kan få barn (de är i regel inte sterila) men att religiösa ändå inte verkar vilja att de skaffar dem och ii) att heterosexuella som inte kan eller vill få barn inte stigmatiseras på samma sätt (om ens alls). Nu är väl religiösa homofober inte kända för denna typ av detaljanalys, och dessutom är det förvisso så att heterosexuella i genomsnitt skaffar fler barn än homosexuella, så tesen kan ändå äga ett visst, kanske till och med ett betydande, mått av riktighet. (En kompletterande tes har jag själv formulerat i den lilla texten ”The Emotional Origins of Homophobia”.)

Slutligen: Man kan sannerligen ifrågasätta fortplantningen som mål för livet — se vad David BenatarChristoph Fehige och Seana Shiffrin har att säga om saken. Problemet är väl, som Bering är inne på, att få religiösa kommer att lyssna till det budskapet och att de fortsätter att sprida sin avkomma över jorden medan vi övriga, som försöker trotsa naturen, och våra synsätt, blir alltmer sällsynta. Eller talar utvecklingen under 1900-talet, mot ökad sekularisering i åtminstone delar av världen, ett annat språk? Jag hoppas det.

Written by Niclas Berggren

7 januari 2011 at 5:12

Frihetens värde

Människors frihet beskärs inte bara av staten: ofta beskärs den även av rörelser i det civila samhället, inte minst av religiösa sådana. Ett exempel på detta ges i boken Sektbarn, i vilken Jennifer, som tidigare var medlem av sekten Familjen, intervjuas (s 251):

Men Jennifer var under lång tid — och under vissa omständigheter även idag — påverkad av Familjens lära. Till exempel var hon länge rädd för att bli träffad och dödad av blixten, vilket skulle ske inom åtta minuter efter att man lämnat sekten. ”Jag brukar tänka som tröst: även om jag blir träffad av blixten inom de närmaste åtta minuterna, har jag i alla fall varit fri under de åtta minuterna.”

Friheten har ett högt värde för många.

Written by Niclas Berggren

6 januari 2011 at 4:06

Publicerat i frihet, religion, vidskepelse

En icke-naiv världsbild

Jag tycker om budskapet i denna text, som utgör del av avslutningen av uppsatsen ”Philosophical Implications of Inflationary Cosmology” (preliminär gratisversion här), skriven av en filosof och två fysiker och publicerad i British Journal for the Philosophy of Science:

Inte minst religiösa världsbilder brukar bygga på föreställningen att människan och hennes tillvaro är så speciell. De verkar bygga på skakig grund.

Written by Niclas Berggren

4 januari 2011 at 14:02

Publicerat i filosofi, fysik, religion

Vatikanen välkomnar utomjordingar

Påvens astronom kan tänka sig att döpa utomjordingar:

[H]e said that the traditional definition of a soul was to have intelligence, free will, freedom to love and freedom to make decisions. ”Any entity – no matter how many tentacles it has – has a soul.” Would he baptise an alien? ”Only if they asked.”

Jag hoppas att utomjordingar, i den mån de existerar, är kloka nog att inte be om dop, ty idén bakom dopet är ytterst osmaklig. Och att de läser Nietzsche innan de accepterar astronomens obehagliga tal om fri vilja.

Written by Niclas Berggren

31 december 2010 at 15:42

Ett och annat måste vara gemensamt

Tuve Skånberg:

Tanken att införa en pott av individuella helgdagar, religionsneutrala helgdagskonton, låter liberalt och generöst, men är i själva verket inte mer liberalt än att kräva fri stavning eller befrielse från trafikregler som högertrafik. … Ett och annat måste vara gemensamt, och därför beslutas på kollektiv nivå, efter de flestas önskan, ofta efter sed och tradition. Dit hör de röda dagarna.

Innehavaren av denna blogg är tvärtemot den teokratiske kollektivisten från Skåne såväl liberal som generös och förespråkar ett nytt system för helgdagar. Det där med fri stavning och befrielse från trafikregler ska jag fundera vidare på.

Se även ett antal tidigare inlägg om Tuve Skånberg.

Written by Niclas Berggren

27 december 2010 at 15:12

Publicerat i neutralitet, religion

Påven har talat

Påven har hållit ett litet tal på BBC Radio. Richard Dawkins kommenterar:

Ratzinger has much to confess in his own conduct, as cardinal and pope. But he is also guilty of promoting one of the most repugnant ideas ever to occur to a human mind: ”Without the shedding of blood there is no forgiveness” (Hebrews 9:22).

Så riktigt och viktigt av Dawkins att peka på den fullkomligt bisarra grundtanken i kristendomen: idén om arvssynd och behovet av ett offerlamm för att bli kvitt denna synd. Den förnuftiga människan bör tvärtom förkasta begreppet synd — liksom hon bör förkasta den överstepräst i Rom som bygger sin makt på att lura på människor det.

Se även inläggen “Ayn Rand om arvssynden”, “Barndopets hemska grund” och “Jesus är en domare”.

Written by Niclas Berggren

24 december 2010 at 21:50

Bör man skaffa julgran?

Det är julafton, och i och utanför många svenska hem återfinns julgran, fint dekorerad med kulor och ljus. Hur ska man se på denna typ av dekoration om man inte, vilket är brukligt historiskt, på ett positivt och bejakande sätt associerar den till den kristna traditionen? Jag ser tre förhållningssätt:

  • Man accepterar och firar julen och stora delar av dess inramning, bl.a. i form av julgran, samtidigt som man inte känner till eller struntar i dess kristna konnotationer.
  • Man förkastar julen därför att man känner till och reagerar negativt mot dess kristna konnotationer.
  • Indifferens.

Den första hållningen, jul men utan religion, tror jag numera är den vanligaste — och det är en hållning jag uppmuntrar och praktiserar för egen del. Den andra hållningen, ingen jul pga. kristen religion, tror jag i huvudsak intas av vissa religiösa — av kulturella skäl (som för en del judar) eller av dogmatiska skäl (som för Jehovas vittnen) — och av en del militanta ateister. Jag har inget emot denna hållning, även om jag finner den överdriven för egen del (t.ex. brukar jag gå på julkonserter i kyrkor). Den tredje hållningen är egentligen min egen just när det gäller julgran. Själv har jag alltid firat jul i närvaro av en sådan, men det beror på att mina föräldrar ser det som självklart, inte på att jag själv gör det. Finns julgran på plats är det inget jag bryr mig om; finns en sådan inte på plats är inte heller det något jag bryr mig om. Om jag inte firade jul med familjen (vilket jag alltid gör) skulle jag inte fira jul i närvaro av julgran.

Det jag ogillar är när julen nyttjas av läskiga personer för att sprida religiös propaganda, särskilt till oskyldiga barn, med eller utan julgran.

God jul, kära bloggläsare!

Se även inläggen ”Den vidskepliga julen” och ”Bör man säga ‘god jul’?”.

Written by Niclas Berggren

24 december 2010 at 7:29

Publicerat i jul, religion, vidskepelse

Ger religion ekonomisk tillväxt?

För några år sedan publicerades artikeln ”Religion and Economic Growth Across Countries” i American Sociological Review (preliminär gratisversion här), och ett av resultaten däri var detta:

We find that economic growth responds positively to the extent of religious beliefs, notably those in hell and heaven, but negatively to church attendance.

Nu har en ny studie kommit, ”Is God in the Details: A Reexamination of the Role of Religion in Economic Growth”, som undersöker om detta resultat är robust:

We find that while their analysis is statistically replicable, it is not statistically robust. In particular, we find no evidence that religious beliefs play a significant role in enhancing growth outcomes. There is little evidence of a religion/growth nexus. At best, our findings suggest that there may be weak evidence for a negative effect of religious participation on growth. As a result, we conclude that God is not in the details, at least not in so far as their claims that religion is good for growth.

Där ser man.

Written by Niclas Berggren

21 december 2010 at 5:08

Religion och utveckling

Hur samvarierar graden av religiositet med inkomst? I studien ”The Religious Transition: A Long-Run Perspective” erhålls följande resultat:

Development causes R [religiosity] to fall by 50% from the traditional level, RT, to the modern level, RM. Most components of the demand for religion are reduced by development. The four main civilian collective goods are: Education, health, social security and religion. Development causes the control of the production of the three first services to change from churches to the state. This causes the supply of religion to fall.

En bekräftelse av tesen att man får välja mellan stat och religion — med tillägget att det senare alternativet innefattar lägre inkomst? Det moderna är i vilket fall, som det verkar, en låg grad av religion. En illustration (där LIC = låginkomstland, MIC = medelinkomstland, DC = utvecklat land, y = inkomst):

Written by Niclas Berggren

14 december 2010 at 4:11

Publicerat i forskning, inkomst, religion, staten

Dikterad moral

Hur reagerar en katolik när påven ändrar uppfattning i en moralisk fråga? Jag tänker på den partiella omsvängningen när det gäller kondomanvändning, men frågeställningen är mer generell. Ändrar katoliken också, så fort han får höra om påvens omsvängning, uppfattning? I så fall är jag benägen att etikettera katoliken som infantil i etiska frågor. Som ett oroligt barn förmår eller vågar inte katoliken då själv fastslå sina moraliska uppfattningar, utan de importeras med automatik från en annan människa. Säger översteprästen bu säger katoliken bu. Säger översteprästen  säger katoliken . Är det inte förnedrande för en vuxen individ att ha övergett sin egen autonomi på detta sätt? Det inger inte respekt att acceptera dikterad moral från någon annan människa.

Written by Niclas Berggren

9 december 2010 at 15:15

Ekonomi besegrar religiösa dogmer

Gary Becker skriver, apropå det utbredda användandet av preventivmedel bland katoliker:

It is hard not to conclude from this evidence that economics has trumped religion in Catholic fertility decisions, and in other Catholic decisions regarding marriage and divorce. Developing and developed economies provide strong economic incentives to reduce the demand for children because the education, potential earnings, and labor force participation of married women has greatly increased in these economies, and the trade off between the quantity and “quality” of children has shifted away from quantity and toward quality. That is, since modern economies mainly reward persons who have much education and other human capital, parents tend to invest a lot in each of a fewer number of children.

Leve ekonomismen!

Written by Niclas Berggren

8 december 2010 at 11:53

Läger för män

Preston, 28 år, upplevde tidigt hur han attraherades av andra pojkar:

Reporter: Tell me when you first remember struggling with an attraction to men.
Preston: Probably about age 12. It wasn’t a struggle prior to that until I learned from other people and was shamed into thinking it was a problem.

Dvs. omgivningen (huvudsakligen bestående av mormoner) fick Preston att internalisera ett förakt för sin homosexualitet. I detta inslag från ABC Nightline får vi följa hur han deltar i ett läger i Texas för män som vill bli kvitt sin homosexualitet:

Hur ska man se på läger och andra verksamheter som har till syfte att försöka ändra människors sexuella läggning, särskilt mot bakgrund av att det, enligt American Psychological Association, inte finns stöd i forskning för att sådana försök fungerar? Jag är kluven. Å ena sidan vill jag tillåta dem som önskar försöka att göra det: givet att man är olycklig av att vara homosexuell kan jag inte klandra någon som försöker kontrollera den delen av sitt liv. Även om det inte går att byta sexuell läggning kanske man kan lära sig att minska homosexualitetens inflytande. Å andra sidan ser jag det som tragiskt att vissa blir olyckliga av att vara homosexuella, inte minst när det beror på internaliserade, i regel religiöst grundade normer. I en annan typ av samhälle än det han växte upp i skulle Preston ha kunnat glädjas av sin attraktion till andra män och leva livet som han är, utan den extra kamp han nu utkämpar med hjälp av sina lägerkompisar. Ledsamt nog finns det andra som pga. normer av det här slaget inte orkar utkämpa denna kamp.

Prestons liv fascinerar mig. Han är charmig, men jag undkommer inte känslan av underliggande tragik, som känns så onödig. En sak jag undrar är om hans liv med fru och barn kommer visa sig hållbart över tid. Kanske, kanske inte, och kanske är det inte så hemskt om det inte håller. Äktenskap spricker hela tiden av olika skäl. Jag önskar honom gott i vilket fall.

Tips: Aqurette.

Written by Niclas Berggren

28 november 2010 at 7:14

Publicerat i homosexualitet, normer, religion

Färre och striktare religiösa rörelser

Kan nationalekonomin bidra till att bättre förstå fenomenet religion? Ja. I en analys av hur olika typer av utfall (eller jämvikter, på ekonomspråk) kan uppstå på den religiösa marknadsplatsen, ”The Invisible Hand Plays Dice: Multiple Equilibria in Sects Markets”, publicerad i Public Choice, finner Panu Poutvaara och Andreas Wagener bl.a. följande:

[W]hen more people are willing to join a sect, less persuasive sect leaders enter the market, which reduces average membership costs; and the lower are the average membership costs in sects, the more individuals are willing to join a sect. … [T]he smaller is the number of sects that are active in a market equilibrium the higher are the demands which these sects impose on their (relatively few) members. That is, in more secular societies sects impose, on average, heavier burdens on their small membership groups than in societies with higher rates of religious participation. Hence, fears that sect leaders might ”abusively” extract significant resources from their members would then seem, on average, more justified in a secular than in a sectarian equilibrium.

Man kan här tänka sig att USA motsvarar fallet med många men mindre strikta religiösa rörelser och Europa fallet med få men striktare sådana rörelser. (Striktare sådana rörelser kan dock, från den religiöses perspektiv, vara rationella.)

Se även ”Dilemma för en liberal ateist” och ”Staten påverkar kyrkobesöken”.

Written by Niclas Berggren

21 november 2010 at 8:30

Publicerat i nationalekonomi, religion

Pengahungriga samfund

Den nye kd-ministern Stefan Attefall har bjudit in diverse religiösa ledare till ett möte. Vad vill de? Bl.a. att skattebetalarna ska finansiera dem i ökad utsträckning.

Göran Zettergren, missionsföreståndare för Missionskyrkan:

Bidragen borde ju naturligtvis höjas eftersom de länge legat på samma nivå. Jag tror att det här är väl använda pengar för både samfunden och regeringen.

Abd al Haqq Kielan, ordförande för Svenska islamiska församlingarna:

Jag skulle vilja se en ökning av de ekonomiska anslagen. Nu har ju statsbidragen till trossamfund varit på samma nivå i många år. Vi har ju inte fått ökade anslag trots att antalet aktiva muslimer ökar i Sverige.

Anders Arborelius, biskop för Katolska kyrkan i Stockholm:

Om man förväntar sig mer av kyrkor och församlingar borde man höja bidragen. De har ju legat på samma nivå länge. Det visar sig ju exempelvis genom att man inte har lokaler.

Jag tycker också att bidragen till religiösa samfund bör ändras — till noll! Därtill bör en rad andra privilegier genast avvecklas. Tyvärr befarar jag att Stefan Attefall kommer att vara mer inne på de pengahungriga samfundsledarnas linje, i linje med kd:s pro-religiösa profil. Som vanligt får man sätta sitt hopp till Anders Borg.

Written by Niclas Berggren

19 november 2010 at 11:20

Publicerat i bidrag, religion, vidskepelse

Är de tio budorden bra?

Har du tagit del av någon söndagspredikan idag? Om inte har du ett tillfälle att här ta del av Christopher Hitchens analys av de tio budorden:

Se även inlägget ”Varning för vidskeplig moral” samt Fredrik Bendz och min lilla essä ”Taking the Ten Commandments in Vain: A Critique of the Decalogue as a Code of Ethics”.

Written by Niclas Berggren

14 november 2010 at 15:56

Publicerat i etik, moral, religion

Buddhistisk rationalism

Det finns mycket inom buddhismen som jag finner ytterst tveksamt. Jag tilltalades dock av denna, nästan Weberska mål-medel-rationalism, från Madhyamaka-grenen av buddhismen:

Dharmakīrti had said that successful action is preceded by correct cognitions; what one deems to be truthful is any cognition that motivates action that leads to expected results. A true belief, then, is one that does not deceive one by promising to lead to a desired goal and then failing somehow to lead to that goal. A more positive way of expressing this, rather than saying a true believe is non-deceptive, is to say that a true belief is one that enables the realization of a goal (artha-kriyā-samartha). It turns out, said Dharmakīrti, that correct reasoning is instrumental in helping one form beliefs that motivate successful action. Therefore, one can say that conceptual thinking, when done carefully, can be of great value. … Clear and careful thinking has the capacity to identify which of the ideas that arise in consciousness are ungrounded and delusional and therefore unlikely to motivate successful action.

Läror som uppmanar till klart tänkande kan inte vara helt förkastliga! (Sedan kan man ifrågasätta de mål som just denna lära förespråkar, men det är en annan sak.)

Se även inläggen ”En underlägsen skapelseberättelse” och ”Livet efter döden enligt buddhismen”.

Written by Niclas Berggren

6 november 2010 at 19:32

Djävulen ska bekämpas

Hur ska man förstå USA:s tendens att vilja ställa saker och ting till rätta i världen genom en interventionistisk utrikespolitik? Flera nya böcker menar att en religiös dimension utgör en viktig förklaringsfaktor. Från en recension:

How and why does America succumb to fits of madness in its relations with other countries? Why does it so often overreach and overreact? The answer, these books tell us, seems to lie in altered states of consciousness—messianic enchantment, demonic possession, divine mission, what have you. Zombies, in other words, are no mere hypothetical threat. They’re all around us—and may have been running things for a long time.

Det finns något djupt oroväckande i denna grund för politiskt handlande, i synnerhet sådant handlande som har enorma konsekvenser. Men jag tycker ändå att man får skilja på motiv och konsekvenser: det spelar, med mitt sätt att se, ingen roll i sig vilka motiven bakom handlingar är, så länge deras konsekvenser får anses goda (en principiell syn som bl.a. har fomulerats av Sidgwick). I många fall menar jag att USA:s interventionism har haft goda konsekvenser, trots delvis religiösa motiv. Problemet med religiösa eller vidskepliga motiv är emellertid att det inte finns någon som helst garanti för att att de handlingar de motiverar ger upphov till, på det hela taget, goda konsekvenser — och att det är svårt att föra rationella diskussioner med personer som anser sig ha ett gudomligt uppdrag att verkställa. Därför är det trots allt otillfredsställande att världens enda supermakt i så hög grad styrs av människor vars världsbild förefaller religiöst influerad, även om varje religiöst motiverat aktion utomlands inte har varit dålig (och även om ingen religiöst motiverad aktion utomlands hittills hade varit dålig).

Written by Niclas Berggren

5 november 2010 at 5:25

Ger religion marknadsliberalism?

Att religion påverkar såväl ekonomi som politik är inte någon nyhet. En ny studie, ”Religion, Income Inequality, and the Size of Government”, antyder att denna påverkan kan vara av ett slag som kan glädja marknadsliberaler. Deras teoretiska resonemang kan uttryckas så här:

The role of religion in influencing people’s giving attitudes has an important politico-economic implication: Keeping all else equal, religious individuals would prefer to make their financial contributions to collective goods privately and voluntarily rather than through mandatory means. As such, when compared with secular individuals, religious individuals on average are likely to prefer lower levels of spending by the state (be it on public goods or redistribution), as this increases their disposable income out of which voluntary donations are to be made. If policy outcomes reflect variation in citizen preferences, then we can also expect countries with higher levels of religiosity to have lower levels of government taxation and spending. Put differently, we can expect the size of the government to be smaller in countries with higher levels of religiosity.

Empiriskt finner de följande:

[W]e find that there is a significant positive correlation between religiosity and income inequality across a wide spectrum of countries including both advanced and less advanced countries. We next show that there is a negative correlation between religiosity and state welfare spending … However, we go beyond these studies and show that a negative correlation is also present between religiosity and total government spending as well as between religiosity and government spending excluding spending on welfare. This finding suggests that the religious might have an inherent preference for a smaller state and that a smaller welfare spending observed in more religious countries documented by these studies is just a manifestation of this more general outlook.

Således föreligger ett dilemma för en liberal ateist (det finns fler!), medan en liberal socialist mer enkelt kan avvisa religionen som negativ även på det ekonomisk-politiska området. Detta resultat kan för övrigt relateras till ekonomipristagaren James Buchanans uppfattning, att religionens nedgång kan bidra till att förklara efterfrågan på en stor välfärdsstat. Utan en trygg gud som tar hand om dem, vänder sig människor till staten.

Written by Niclas Berggren

3 november 2010 at 5:28

Teologens mardröm

En av utgångspunkterna i religiöst tänkande är att jorden och människorna härpå är viktiga och föremål för någon guds uppmärksamhet. Bertrand Russell driver med denna typen av utgångspunkt i den härliga, korta texten ”The Theologian’s Nightmare”, som härmed återges som underhållande söndagsläsning:

The eminent theologian Dr. Thaddeus dreamt that he died and pursued his course toward heaven. His studies had prepared him and he had no difficulty in finding the way. He knocked at the door of heaven, and was met with a closer scrutiny than he expected. ”I ask admission,” he said, ”because I was a good man and devoted my life to the glory of God.” ”Man?” said the janitor, ”What is that? And how could such a funny creature as you do anything to promote the glory of God?” Dr. Thaddeus was astonished. ”You surely cannot be ignorant of man. You must be aware that man is the supreme work of the Creator.” ”As to that,” said the janitor, ”I am sorry to hurt your feelings, but what you’re saying is news to me. I doubt if anybody up here has ever heard of this thing you call ‘man.’ However, since you seem distressed, you shall have a chance of consulting our librarian.”

The librarian, a globular being with a thousand eyes and one mouth, bent some of his eyes upon Dr. Thaddeus. ”What is this?” he asked the janitor. ”This,” replied the janitor, ”says that it is a member of a species called ‘man,’ which lives in a place called ‘Earth.’ It has some odd notion that the Creator takes a special interest in this place and this species. I thought perhaps you could enlighten it.” ”Well,” said the librarian kindly to the theologian, ”perhaps you can tall me where this place is that you call ‘Earth.'” ”Oh,” said the theologian, ”it’s part of the Solar System.” ”And what is the Solar System?” asked the librarian. ”Oh,” said the theologian, somewhat disconcerted, ”my province was Sacred Knowledge, but the question that you are asking belongs to profane knowledge. However, I have learnt enough from my astronomical friends to be able to tell you that the Solar System is part of the Milky Way.” ”And what is the Milky Way?” asked the librarian. ”Oh, the Milky Way is one of the Galaxies, of which, I am told, there are some hundred million.” ”Well, well,” said the librarian, ”you could hardly expect me to remember one out of so many. But I do remember to have heard the word galaxy’ before. In fact, I believe that one of our sub-librarians specializes in galaxies. Let us send for him and see whether he can help.”

After no very long time, the galactic sub-librarian made his appearance. In shape, he was a dodecahedron. It was clear that at one time his surface had been bright, but the dust of the shelves had rendered him dim and opaque. The librarian explained to him that Dr. Thaddeus, in endeavoring to account for his origin, had mentioned galaxies, and it was hoped that information could be obtained from the galactic section of the library. ”Well,” said the sub-librarian, ”I suppose it might become possible in time, but as there are a hundred million galaxies, and each has a volume to itself, it takes some time to find any particular volume. Which is it that this odd molecule desires?” ”It is the one called ‘The Milky Way,'” Dr. Thaddeus falteringly replied. ”All right,” said the sub- librarian, ”I will find it if I can.”

Some three weeks later, he returned, explaining that the extraordinarily efficient card index in the galactic section of the library had enabled him to locate the galaxy as number QX 321,762. ”We have employed,” he said, ”all the five thousand clerks in the galactic section on this search. Perhaps you would like to see the clerk who is specially concerned with the galaxy in question?” The clerk was sent for and turned out to be an octahedron with an eye in each face and a mouth in one of them. He was surprised and dazed to find himself in such a glittering region, away from the shadowy limbo of his shelves. Pulling himself together, he asked, rather shyly, ”What is it you wish to know about my galaxy?” Dr. Thaddeus spoke up: ”What I want is to know about the Solar System, a collection of heavenly bodies revolving about one of the stars in your galaxy. The star about which they revolve is called ‘the Sun.'” ”Humph,” said the librarian of the Milky Way, ”it was hard enough to hit upon the right galaxy, but to hit upon the right star in the galaxy is far more difficult. I know that there are about three hundred billion stars in the galaxy, but I have no knowledge, myself, that would distinguish one of them from another. I believe, however, that at one time a list of the whole three hundred billion was demanded by the Administration and that it is still stored in the basement. If you think it worth while, I will engage special labor from the Other Place to search for this particular star.”

It was agreed that, since the question had arisen and since Dr. Thaddeus was evidently suffering some distress, this might be the wisest course.

Several years later, a very weary and dispirited tetrahedron presented himself before the galactic sub-librarian. ”I have,” he said, ”at last discovered the particular star concerning which inquiries have been made, but I am quite at a loss to imagine why it has aroused any special interest. It closely resembles a great many other stars in the same galaxy. It is of average size and temperature, and is surrounded by very much smaller bodies called ‘planets.’ After minute investigation, I discovered that some, at least, of these planets have parasites, and I think that this thing which has been making inquiries must be one of them.”

At this point, Dr. Thaddeus burst out in a passionate and indignant lament: ”Why, oh why, did the Creator conceal from us poor inhabitants of Earth that it was not we who prompted Him to create the Heavens? Throughout my long life, I have served Him diligently, believing that He would notice my service and reward me with Eternal Bliss. And now, it seems that He was not even aware that I existed. You tell me that I am an infinitesimal animalcule on a tiny body revolving round an insignificant member of a collection of three hundred billion stars, which is only one of many millions of such collections. I cannot bear it, and can no longer adore my Creator.” ”Very well,” said the janitor, ”then you can go to the Other Place.”

Here the theologian awoke. ”The power of Satan over our sleeping imagination is terrifying,” he muttered.

Satan, vik hädan! Vi är speciella.

Written by Niclas Berggren

31 oktober 2010 at 17:03

Dags att gå ur Svenska kyrkan

Om du går ur Svenska kyrkan före den 1 november slipper du att betala kyrkoavgift för nästa inkomstår. Det rör sig om ca 1 procent av din bruttoinkomst. Här anger jag varför du bör gå ur och hur du gör. Agera idag!

Written by Niclas Berggren

19 oktober 2010 at 12:06

Byte av religion

Undersökningar tyder på att barn i hög grad har samma religiösa tillhörighet som sina föräldrar. Icke desto mindre finns det många som under sitt liv byter religion. I studien ”Religious Conversion in 40 Countries”, publicerad i Journal for the Scientific Study of Religion (preliminär gratisversion här), konstateras följande om faktorer som kan tänkas påverka omfattningen av religionsbyte:

Findings accord with several hypotheses: religious-conversion rates are positively related to religious pluralism, gauged by adherence shares; negatively related to government restrictions on religious conversion; positively related to levels of education; and negatively related to a history of Communism. Conversion rates are not related to per capita GDP, the presence of state religion, and the extent of religiosity. Effects from the types of religious adherence are minor, except for the negative effect of Muslim adherence.

Denna studie tittar på byte av religion. Än mer intressant vore, enligt mitt förmenande, att undersöka vilka faktorer som påverkar flöden in och ut i religion. Vilka faktorer är t.ex. relaterade till att många blir ateister?

Se även inlägget ”Dilemma för en liberal ateist”.

Written by Niclas Berggren

19 oktober 2010 at 9:01

Så kan det gå

Written by Niclas Berggren

9 oktober 2010 at 17:34

Bön för en sjuk ateist

Christopher Hitchens cancer har föranlett en del kristna att be för honom. Den 20 september var t.o.m. utsedd till ”Everybody Pray for Hitchens Day”. Han kommenterar detta i en essä i Vanity Fair:

I don’t mean to be churlish about any kind intentions, but when September 20 comes, please do not trouble deaf heaven with your bootless cries. Unless, of course, it makes you feel better.

En utgångspunkt för hans avvisande hållning är studien ”Study of the Therapeutic Effects of Intercessory Prayer (STEP) in Cardiac Bypass Patients: A Multicenter Randomized Trial of Uncertainty and Certainty of Receiving Intercessory Prayer”, publicerad i American Heart Journal:

Intercessory prayer itself had no effect on complication-free recovery from CABG [coronary artery bypass graft surgery], but certainty of receiving intercessory prayer was associated with a higher incidence of complications.

En annan tidigare sjuk ateist, Daniel Dennett, beskriver sina reaktioner på kristna vänners bön:

When I was in a similar medical crisis four years ago, I wrote a piece ["Thank Goodness!"] about my gratitude to the doctors (not to God) for saving my life, and said I was forgiving those friends of mine who had the courage to tell me that they were praying for me. I resisted the temptation to respond ”Thanks, I appreciate it, but did you also sacrifice a goat?”

En sak som oroar Hitchens är denna:

[W]hat if I pulled through and the pious faction contentedly claimed that their prayers had been answered? That would somehow be irritating.

Slagfärdig, även vid svår sjukdom!

Är du religiös bör du fundera på om du ska be för personer som avvisar religiös tro — särskilt bör du fundera på om du ska tala om för sådana personer att du ber.

Se även videosamtalet mellan Christopher Hitchens, Jeffrey Goldberg och Martin Amis om cancer, död och bön samt inlägget ”Rapport från en cancerpatient”.

Written by Niclas Berggren

26 september 2010 at 4:25

Nya insikter om universum?

Det finns religiösa människor som med fysikens hjälp tror sig kunna fastslå att en viss gud existerar. De har formulerat ett s.k. fine-tuning argument:

(P1) The combination of physical constants that we observe in our universe is the only one capable of sustaining life as we know it.
(P2) Other combinations of physical constants are conceivable.
(C3) Therefore, some explanation is needed why our actual combination of physical constants exists rather than a different one.
(P4) The very best explanation of the given fact is that our universe, with the particular combination of physical constants that it has, was created out of nothing by a single being who is omnipotent, omniscient, all-loving, eternal, and interested in sentient organic systems, and that he ”fine-tuned” those constants in a way which would lead to the evolution of such systems.
(P5) But such a being as described in (P4) is what people mean by ”God.”
(C6) Hence [from (P4) & (P5)], there is good evidence that God exists.

Nu visar ny forskning att antagandet om att det existerar en enda kombination av fysiska konstanter (α) kanske inte håller:

Why alpha takes on the precise value it has, so delicately fine-tuned for life, is a deep scientific mystery. A new piece of astrophysical research may, however, have uncovered a crucial piece of the puzzle. In a paper just submitted to Physical Review Letters, a team led by John Webb and Julian King from the University of New South Wales in Australia present evidence that the fine-structure constant may not actually be constant after all. Rather, it seems to vary from place to place within the universe. If their results hold up to the scrutiny, and can be replicated, they will have profound implications—for they suggest that the universe stretches far beyond what telescopes can observe, and that the laws of physics vary within it. Instead of the whole universe being fine-tuned for life, then, humanity finds itself in a corner of space where, Goldilocks-like, the values of the fundamental constants happen to be just right for it.

(C3) tycks dubiös om denna teori stämmer, eftersom andra α-värden då faktiskt existerar i andra delar av universum. Vi råkar helt enkelt befinna oss i den del där värdet tillåter liv; på annat håll gör värdet inte det, och liv finns följaktligen inte heller där. Nå, det som slår mig är behovet av ödmjukhet. Det är så mycket om dessa komplexa och fundamentala frågor som vetenskapen inte har kunnat klarlägga.

Se även ”Vetenskapligt bevis för guds existens?”, ”Är universum finjusterat?” och ”Bristfälligt gudsbevis”.

Written by Niclas Berggren

14 september 2010 at 4:42

Publicerat i filosofi, forskning, fysik, religion

Ska man leva som en munk?

David Hume förklarar i Enquiries Concerning the Human Understanding and Concerning the Principles of Morals varför han inte anser det vettigt:

And as every quality which is useful or agreeable to ourselves or others is, in common life, allowed to be a part of personal merit; so no other will ever be received, where men judge of things by their natural, unprejudiced reason, without the delusive glosses of superstition and false religion. Celibacy, fasting, penance, mortification, self-denial, humility, silence, solitude, and the whole train of monkish virtues; for what reason are they everywhere rejected by men of sense, but because they serve to no manner of purpose; neither advance a man’s fortune in the world, nor render him a more valuable member of society; neither qualify him for the entertainment of company, nor increase his power of self-enjoyment? We observe, on the contrary, that they cross all these desirable ends; stupify the understanding and harden the heart, obscure the fancy and sour the temper. We justly, therefore, transfer them to the opposite column, and place them in the catalogue of vices; nor has any superstition force sufficient among men of the world, to pervert entirely these natural sentiments. A gloomy, hair-brained enthusiast, after his death, may have a place in the calendar; but will scarcely ever be admitted, when alive, into intimacy and society, except by those who are as delirious and dismal as himself.

Jag instämmer förstås. Att förneka njutning och självförverkligande, i regel på religiös grund, kan alltså på intet sätt betraktas som dygder utan som laster. Sedan anser jag förvisso att människor ska få ägna sig åt laster om de så önskar, men det är inget jag rekommenderar.

Written by Niclas Berggren

4 september 2010 at 5:40

Är kyrkobesökare ärliga?

Det finns en föreställning om att religion är bra i ett samhälle därför att den ger en grund för moraliskt beteende. Stämmer det? En österrikisk studie, ”Honesty on the Streets — A Natural Field Experiment on Newspaper Purchasing”, ger vid handen att den uppfattningen inte är självklart sann. Undersökningen bestod av att låta människor oövervakat välja hur mycket de skulle betala för en söndagstidning, där priset angavs till 60 cent. I en enkät fann forskarna bl.a. följande:

People who regularly attend service at church pay 22.1 cents less for the Sunday tabloid … This is a large effect, and we can only speculate with regard to its reasons. One reason might be that the church attendees lacked the coin money to make a proper payment. Active religious participation is high in the region, and on a typical Sunday morning it is plausible that many people might have donated some of their coin money to the church. Of course, this explanation does not change the fact that church attendees are particularly dishonest when paying for the newspaper. Another possible explanation is that the church attendees share relevant social traits. Gneezy (2005) found that honesty interacts with social preferences towards the person who benefits from one’s honesty. According to this explanation, a typical church attendee might believe that it would do little harm to the wealth of the publisher if he does not pay for the paper.

Åtminstone kan de kristna fuskarna antas vara ärliga när de tillfrågas om vad de betalade. Alltid något, men de utgör knappast på det hela taget ett moraliskt föredöme.

Tips: Tobias Heldt.

Written by Niclas Berggren

3 september 2010 at 4:56

Vad säger fysiken om gud?

Professorn i teoretisk fysik Stephen Hawking är på väg att ge ut den nya boken The Grand Design. I The Times rapporteras följande om dess budskap:

Professor Hawking sets out to answer the question: ”Did the Universe need a creator?” The answer he gives is a resounding ”no”. Far from being a once-in-a-million event that could only be accounted for by extraordinary serendipity or a divine hand, the Big Bang was an inevitable consequence of the laws of physics, Hawking says. ”Because there is a law such as gravity, the Universe can and will create itself from nothing. Spontaneous creation is the reason there is something rather than nothing, why the Universe exists, why we exist,” he writes. ”It is not necessary to invoke God to light the blue touch paper and set the Universe going,” he finds.

Vem är jag, en enkel nationalekonom, att säga emot Stephen Hawking?

Written by Niclas Berggren

2 september 2010 at 8:13

En ateistisk doktor, tack

För ett tag sedan publicerades Döden är förhandlingsbar av professor Torbjörn Tännsjö. I denna genomgång av vård i livets slutskede i Sverige konstateras bl.a. följande:

[I] dag varierar praxis och läkarens personliga moral är många gånger avgörande. Men inom gällande lagstiftning finns trots allt ett förhandlingsutrymme för ett anständigt döende …

Intressant nog visar en ny brittisk studie, ”The Role of Doctors’ Religious Faith and Ethnicity in Taking Ethically Controversial Decisions During End-of-Life Care”, publicerad i Journal of Medical Ethics, att läkares religiösa synsätt påverkar hur de talar med och beter sig mot svårt sjuka, döende patienter:

Independently of speciality, doctors who described themselves as non-religious were more likely than others to report having given continuous deep sedation until death, having taken decisions they expected or partly intended to end life, and to have discussed these decisions with patients judged to have the capacity to participate in discussions.

Detta förvånar inte: som Peter Singer påpekar i Rethinking Life and Death: The Collapse of Our Traditional Ethics står en humanitär idé om livskvalitet och en religiös idé om livskvantitet mot varandra i den praktiska medicinska etiken. När jag drabbas av sjukdom, plågor, åldrande — måtte jag få en ateistisk doktor! (En fördel med att ha flyttat till Stockholm från Jönköpings län är att sannolikheten att min önskan blir uppfylld är betydligt högre här.)

Se även ”När palliativ vård inte räcker till”, ”Nedsövning för att minska lidande””Är dödshjälpsmotståndarna inkonsekventa?”, ”Doktor Glas om dödshjälp och abort””Balanserad önskan att dö””När livet är hemskt””Svaga argument mot dödshjälp””Friheten att dö””Ja till eutanasti””Liv och död””Legalisera aktiv dödshjälp””Dödshjälp och Göran Persson”, ”Att dö utan smärta””Döden kan befria””Dödshjälp när så önskas””Hjälp att dö bör tillåtas””Liv till varje pris””Dödshjälp i Nederländerna””Obefogad religiös alarmism””Att dö för andras skull””JK om dödshjälp””Det rör på sig i dödshjälpsfrågan””Dödshjälp skadar men kan föredras ändå”, ”Den irrationella döden””Rationell syn på självmord”.

Written by Niclas Berggren

27 augusti 2010 at 5:15

Religion vid svår sjukdom

Jag har länge förundrats övar en tendens hos många att vända sig till religiös tro vid svåra sjukdomar. Gissningsvis erbjuder sådan tro något slags (för mig obegriplig) tröst. Nå, jag fann detta vittnesbörd från en svårt sjuk person helt i linje med mitt eget tänkande:

My torture from this illness only makes sense, is *only* meaningful to me if there is no God, or if the God which exists does not really care about my welfare at all. Because I have done nothing terribly wrong, immoral, in my life, let alone anything wrong that makes this punishment seem necessary or proportionate or just under any conception of ethics or justice. Strangely, it is only by denying God in these moments that my life makes enough sense for me to push forward.

På dessa grunder finner jag det även ytterst märkligt hur många söker sig till präster i svåra livssituationer. Det är de sista jag skulle vilja ha kontakt med. Bort dem! Det allra värsta anser jag vara katolska präster som tränger sig på döende människor på det mest fräcka sätt, när de är svaga och utan kraft och rationalitet att motstå prästernas vidskepelse.

Written by Niclas Berggren

19 augusti 2010 at 14:47

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: