Nonicoclolasos

Archive for the ‘religion’ Category

Gudstjänstbesök i Europa

Jag är förvånad och besviken över att Sverige hamnar så långt ned på listan — t.o.m. efter Israel. (I och för sig tror jag att bland de som besöker gudstjänster i Sverige är graden av fanatism relativt låg, vilket är ett plus.)

Källa: The Economist.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

17 augusti 2010 at 14:41

Kontraproduktivt slöjförbud

Jag har tidigare lyft fram den poetiska nationalekonomen Jean-Paul Carvalho. Nu är det befogat att göra det igen, då han analyserar bärandet av slöja, liksom förbud mot sådant bärande på offentlig plats, i den nya uppsatsen ”Veiling”:

Veiling among Muslim women is modelled as a form of cultural resistance which inhibits the transmission of secular values. Individuals care about opinions of their community members and use veiling to influence these opinions. Our theory predicts that veiling is highest when individuals from highly religious communities interact in highly secular environments. This accounts for puzzling features of the new veiling movement since the 1970s. Though veiling helps retain religious values, we show that bans on veiling aimed at assimilation can be counterproductive. By inducing religious types to segregate in local communities, bans on veiling can lead to increased religiosity.

Jag ser denna möjliga effekt — att ett slöjförbud i själva verket leder till ökad religiositet och ökad sammanhållning i den religiösa gemenskapen — som plausibel och som en orsak för personer som ogillar konservativa religioner att motsätta sig förbud mot bärande av slöja på offentlig plats. Ett sådant förbud kommer inte åt det grundläggande problemet och kan alltså förvärra det. (Även om ett slöjförbud skulle minska konservativ religiositet, är ett slöjförbud i mitt liberala tycke förkastligt, men om det dessutom ökar sådan religiositet är det ännu värre.) Som Mårten Schultz påpekar finns andra legala metoder för att komma åt förtryck av kvinnor i konservativt religiösa sammanhang.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

26 juli 2010 at 6:30

Riktigt och oriktig islam

Jag är kritisk till islam av de två skäl Bertrand Russell specificerar:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Den förra typen av invändning drabbar alla religioner lika. Den senare typen av invändning, som är den jag uppehåller mig vid i detta inlägg, drabbar islam hårdare än andra religioner, i den mån mer grymheter förespråkas i islams namn.

Framför man uppfattningen att islam bör kritiseras pga. grymhet möts man dock ofta av protester (inte minst från vänsterintellektuella). En sådan kritik påstås gälla kulturella synsätt som inte har med islam att göra. Riktig islam sägs vara en god och föredömlig religion på det etiska och legala-politiska planet; de grymma uppfattningarna och beteendena har inte med riktig islam att göra. Denna typ av resonemang avvisar jag.

Jag anser nämligen att det inte finns någon objektiv definition av vad riktig islam är. Alla människor tycker olika i denna fråga, vilket för övrigt också gäller andra religioner. Om någon säger att riktig islam förespråkar avrättning med stening vid otrohet, är det lika rätt som om någon påstår motsatsen. Islams etik, liksom all etik, uttolkas alltid av människor, dvs. den är i praktiken alltid subjektiv (helt oavsett om vi tror att det bortom oss människor finns en objektiv etik eller ej). Om muslimer i religionens namn försvarar en viss, i mitt tycke grym uppfattning och tillämpar den, finner jag det rätt och riktigt att kritisera islam som det praktiska och subjektiva lärosystem islam med nödvändighet är. Man kan således inte på något tydligt sätt separera kultur och religion: religionen uttolkas och praktiseras alltid i en kulturell kontext och bidrar själv i hög grad till att forma kulturen. (Givetvis kan en viss kultur interagera med flera religioner.)

”Men,” invänder någon, ”det står inget i koranen om x. Du kan därför inte kritisera islam för att muslimer gör x i religionens namn.” Jo, det kan jag. Dels tolkas alltid nedskriven text — det finns inget facit mot vilken faktiska hållningar kan prövas utan ett subjektivt filter. Dels innefattar religion alltid mer än skriven text. Religion är en praktik, inte blott en teori, och det människor anser vara en del av deras religion är de facto en del av deras religion.

Mot mitt resonemang kan anföras att de som i islams namn förespråkar grymheter av olika slag kan utgöra en delmängd av muslimerna. Är det då rätt att dra alla över en kam och kritisera islam, tout court? Det beror på.

  • Det som talar emot att kritisera islam qua islam är att det finns muslimer som i religionens namn företräder en i mina ögon tilltalande etisk syn. Den etik de företräder, och som är lika mycket islam som andra synsätt, bör inte kritiseras. Därför bör, enligt detta resonemang, endast vissa uttolkningar av islam kritiseras, inte islam. Inte därför att vissa uttolkningar är mer i linje med riktig islam än andra — riktig islam är, som påtalats ovan, ett meningslöst begrepp — utan därför att islam är en mångfasetterad religion. De som i religionens namn förespråkar grymheter är uttolkare av islam lika mycket som de som i religionens namn förespråkar annat.
  • Det som (ändå) skulle kunna tala för att kritisera islam qua islam: i) om korrelationen mellan islam och förespråkande av grymheter är hög; och/eller ii) om en (stor) majoritet av personer som identifierar sig med islam förespråkar grymheter; och/eller iii) om en (stor) majoritet av de som professionellt uttolkar islam (präster, imamer, ayatollor) förespråkar grymheter; och/eller iv) om islam ger särskild inspiration till en minoritet, även om den inte påverkar majoriteten, att agera grymt mot andra.

Det är förstås en empirisk fråga i vilken mån personer förespråkar grymheter (enligt någon given definition) i islams namn. Min tentativa uppfattning är att de kulturer i vilka islam är den dominerande religionen innefattar många sociala, politiska, legala och religiösa grymheter och mer grymheter än de flesta andra kulturer. Därför anser jag det mer befogat att motverka islam, som faktisk och praktisk kulturell yttring, än andra religioner. Men det är samtidigt viktigt att inse att det bland muslimer finns stora skillnader i synsätt, vilket talar för en nyansering och precisering av kritiken i möjligaste mån.

Låt mig klargöra att jag välkomnar muslimer till Sverige, även sådana med värderingar som skiljer sig från mina, och att jag enbart talar om fredlig argumentation mot (delar av) islam, inte om stängda gränser, om några begränsningar av legalt slag eller om social stigmatisering. Sådant tar jag tvärtom avstånd ifrån.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

11 juli 2010 at 5:04

Traditioner för barn

Vad sägs om den radikala idén att inte dra in barn i religiösa sammanhang utan att låta dem ta ställning i en ålder då de förmår utvärdera religioner på ett självständigt sätt? Framför man den uppfattningen möts man ofta av motargumentet att föräldrar påverkar sina barn på en rad områden (med nödvändighet), varför det inte går att kritisera de föräldrar som uppfostrar barnen till kristna, muslimer, judar eller buddhister. Detta motargument bygger dock på ett tankefel: man kan vara emot vissa typer av påverkan (som man bedömer skadliga) och för andra (som man bedömer gynnsamma). Richard Dawkins klargör en sådan grund för att differentiera mellan olika typer av påverkan på barn:

There are many ways in which people differ from one another by virtue of traditions handed down through the generations, and these are often admirable and worthy of respect. But there is a qualitative difference between a cultural tradition and factual evidence, and we should not feel obliged to respect, or encourage the perpetuation of, beliefs about reality which we know to be untrue, simply because they form part of a tradition, even an ancient tradition.

Jag håller (förstås) med. En annan tung orsak: religiös etik är ofta otidsenlig och grym. Ytterligare en: vissa typer av religiös påverkan, såsom omskärelse, går inte att återkalla. Så: lämna barnen ifred!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

10 juli 2010 at 4:53

En första orsak?

John Stuart Mill skrev i sin självbiografi (enligt Bertrand Russell i ”Why I Am Not a Christian”):

My father taught me that the question ”Who made me?” cannot be answered, since it immediately suggests the further question ”Who made god?”

Chaospet uttrycker det så här:

Se även inläggen ”Bevisar Big Bang att Gud finns?” och ”Universums tillkomst”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

6 juli 2010 at 14:21

Publicerat i filosofi, religion

Värderingar i världen

Jag fann detta diagram från World Values Survey över värderingar i olika länder mycket intressant. På den lodräta axeln anges hur traditionella-religiösa eller sekulära-rationalistiska värderingarna i ett land är; på den vågräta hur kollektivistisk eller individualistisk ett lands kultur är. Ta en titt:

Som ateist-rationalist och atomist-autonomist vill jag hamna så långt upp i det övre högra hörnet som möjligt — och skyr det nedre vänstra hörnet som pesten. Mitt favoritland att bo i är därför Sverige! Det värsta tänkbara landet är Zimbabwe. Frågan är hur jag skulle välja mellan det övre vänstra och det nedre högre hörnet. Här tror jag att ekonomin kan fälla avgörandet. Ett individualistiskt land med traditionella värderingar torde vara att föredra framför ett kollektivistiskt land med sekulära-rationalistiska värderingar om det förra är betydligt rikare än det senare, och vice versa.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

4 juli 2010 at 14:46

USA:s nästa president?

Sarah Palin, om oljekatastrofen i Mexikanska golfen:

Gulf disaster needs divine intervention as man’s efforts have been futile. Gulf lawmakers designate today Day of Prayer for solution/miracle.

Den gode guden kommer säkert att gripa in, bara politikerna ägnar mer tid åt att prata med honom. Men det är villkoret! Gud är god.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

28 juni 2010 at 15:20

Publicerat i religion, vidskepelse

Vuvuzelor är gudomliga

Bevis från Sixtinska kapellet:

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

27 juni 2010 at 18:26

Publicerat i gudomlig, humor, religion, sport

Livet efter döden enligt buddhismen

Jag kände inte till att buddhismen lär att det finns en rad olika platser där livet fortsätter efter döden:

A consideration that has motivated many Buddhists to vow to follow rules of moral discipline is a wish to avoid the karmic consequences of actions that harm others. These consequences have traditionally been understood largely in terms of rebirth in the various realms of cyclic existence. In the earliest texts, there are five such realms: the hells, the worlds of hungry ghosts, animals, and humans, and the heavenly worlds of the gods (Skt. deva). Later texts add a sixth realm, that of the titans (Skt. asura).

The hells are terrible places of torture and suffering, in which beings who are dominated by anger and hatred are cut to pieces, burned, frozen, and tormented by demonic apparitions that are in fact projections of their own distorted minds. Hungry ghosts are depicted with large bellies and tiny mouths; driven by greed, they seek endlessly for something to eat or drink, but even when they find a morsel they can swallow, it turns into filth or fire in their mouths. Animals are seen as dominated by stupidity, limited to a fixed set of possible behaviors and primarily trying simply to survive. In this system, the human world is primarily characterized by the instrumental pursuit of objects of desire. The titans are powerful beings who live in relatively pleasant circumstances, but are driven by competitiveness and obsessively envious of the splendor of the gods. They continually plot to invade the heavens. Unfortunately for the titans, when they actually do battle with the gods, they always lose. The gods of the lower heavens, the heavens of desire, live in palaces of astonishing beauty and exquisite sensual pleasure. Blinded by pride, they disregard the suffering of those below them and ignore the fact that their high status is impermanent: they, too, will die. At the top of cyclic existence, in the heavens of form and the formless heavens, other gods rest in a state of peaceful, quiet bliss, with almost no manifest suffering and for vast, but finite, periods of time.

Actions motivated by greed, hatred and delusion have a tendency to drive those who do them into the three lower realms of suffering: the hells, the hungry ghost realm, and the animal realm. Actions carried out with better motivations, but still infused with a sense of self, tend to produce rebirth in the three higher realms of titans, humans, and gods. Vast numbers of sentient beings are trapped in this cycle, continually wandering from one realm to another, unable to escape and forced to experience the forms of suffering that exist in each realm. The human realm is particularly fortunate, because it is only in this realm that one can attain Awakening, which liberates one from the whole cycle.

Titaner! Detta är ju rafflande. Läs mer om buddhistisk etik (och de olika former den tar) här. För en mer skeptisk inställning till påståenden att det finns liv efter döden (rafflande idéer om titaner till trots) kan man hänvisa till David Hume och Bertrand Russell samt till Karl Lagerfeld och Robert Nozick.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

27 juni 2010 at 14:40

Publicerat i död, religion, vidskepelse

Hitlers syn på religion

Vissa ateister menar att religionen trots allt har sin plats och fyller en funktion i samhället. Adolf Hitler verkar ha varit av samma uppfattning. I Mein Kampf skriver han:

This human world of ours would be inconceivable without the practical existence of a religious belief. The great masses of a nation are not composed of philosophers. For the masses of the people, especially faith is absolutely the only basis of a moral outlook on life. The various substitutes that have been offered have not shown any results that might warrant us in thinking that they might usefully replace the existing denominations. … There may be a few hundreds of thousands of superior men who can live wisely and intelligently without depending on the general standards that prevail in everyday life, but the millions of others cannot do so.

Då får jag anse mig tillhöra den överlägsna grupp människor som kan leva vist och intelligent utan religiös grund. Frågan är om Hitler hade rätt i att denna grupp verkligen är en minoritet och om ”vanligt folk” inte också är förmögna att leva så.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

10 juni 2010 at 17:28

Publicerat i ateism, religion

Staten påverkar kyrkobesöken

Under kommunisttiden var den religiösa aktiviteten ungefär lika låg i olika östeuropeiska länder. Sedan 1990 har den däremot tilltagit rejält i en del länder, medan den har legat mer eller mindre still i andra. Vad förklarar denna skillnad? Den nya studien ”After the Fall: The Impact of Government Regulation on Church Attendance in Eastern Europe, 1990–2004″, publicerad i Public Choice, rapporterar följande:

Using religion-related data as well as demographic and economic data from 22 Eastern European countries after the fall of Communism, the existence of any form of religious restrictions is found to reduce church attendance rates.

En viktig förklaringsfaktor tycks alltså vara olika grad av statliga regleringar, som håller den religiösa aktiviteten stången. Detta är i linje med tidigare forskning. Ska man som ateist (och anti-teist) välkomna sådana regleringar? Nej, jag anser att staten ska förhålla sig neutral i religiösa frågor. Den ska varken uppmuntra eller försvåra besök i religiösa lokaler. Låt kyrkan sköta sig själv (vilket förvisso implicerar vissa politiska reformer).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

25 maj 2010 at 17:28

Utmärkt okunskap

Hur ligger det till med britternas bibelkunskap? En undersökning förra året fann följande:

Knowledge of the Bible is in decline in Britain, with fewer than one in 20 people able to name all Ten Commandments and youngsters viewing the Christian holy book as ”old-fashioned”, a survey said.

Anledningen till att jag tycker att detta är en utveckling att hälsa med tillfredsställelse är att spridd bibelkunskap återspeglar en kulturell uppfattning att den kristna religionen bör tas på allvar och att den är värd att lära sig mer om. Okunskap reflekterar uppfattningen, inte att den kristna religionen är bra eller dålig, inte att den är sann eller falsk, utan att den är irrelevant.

Se även inlägget ”Jul utan religion”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

25 maj 2010 at 5:29

Helvetets eld brinner

Om nu någon trodde att kristendomen hade övergivit den grymma läran om evigt straff i helvetet, får de tänka om. Påven klargör:

Hell is a place where sinners really do burn in an everlasting fire, and not just a religious symbol designed to galvanise the faithful, the pope has said.

Denna lära är förstås uttänkt som en kontrollmekanism, för att få människor rädda och att för att få dem att söka sig till kyrkan för frälsning. Människan ska göras psykologiskt beroende av prästerlig absolution. Ergo barndopet. Ergo sista smörjelsen. Osmakliga företeelser, mot bakgrund av helvetesläran.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

20 maj 2010 at 11:40

Publicerat i grymhet, kristendom, religion

Mycket debatt om religion

På senare tid har religionsdebatterna avlöst varandra i Stockholm. Jag tänkte tipsa om två:

Jag är inte säker på att debatter av detta slag övertygar någon som sedan tidigare har en viss uppfattning, men de kan möjligen påverka obeslutsamma åhörare och är hursomhelst underhållande.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

17 maj 2010 at 17:29

Problem med religiösa apotekare

Det sekulära samhälle vi lever i kommer allt som oftast i konflikt med religiösa värderingar. Det har på senare tid gällt religiösa kläder och personliga smycken, där jag motsätter mig statliga förbud. Ett annat konfliktområde gäller hälsovård. Ett aktuellt fall exemplifierar problematiken:

Janine Deeley recently took a prescription for an oral contraceptive to her local pharmacy. The pharmacist refused to sell it. The pharmacist, with the support of the code of ethics supplied by the Royal Pharmaceutical Society of Great Britain, had decided not to distribute contraceptives on religious grounds. To get her prescription, (which was in fact to use the pill to control the symptoms of her endometriosis), Janine would have to return another day, when a different pharmacist would be on duty and submit her pain-reducing prescription to another pharmacist’s conscience for scrutiny.

Professor Julian Savulescu tycker att apotekaren begår tjänstefel och ska avskedas. Jag instämmer: i ett offentligt hälsosystem är det orimligt att enskilda apotekare får avgöra vilka recept som ska expedieras. Vad tycker du?

Written by Niclas Berggren

10 maj 2010 at 17:23

Publicerat i hälsa, medicin, moral, religion

Guds tunga sten

Chaospet illustrerar ett snyggt, två sidor långt religionsfilosofiskt argument av Harry Frankfurt:

Att försöka motbevisa en allsmäktig guds existens genom att fråga om han kan skapa en sten som är så tung att han inte kan lyfta den verkar alltså ganska dödfött. Som tur är finns andra argument.

Written by Niclas Berggren

5 maj 2010 at 5:59

Publicerat i ateism, filosofi, logik, religion

Religiös reklam

Written by Niclas Berggren

4 maj 2010 at 18:39

Publicerat i humor, reklam, religion

Religion eller stat?

Om man ogillar en stor stat, bör man då gilla religion, oavsett om man själv tror eller ej? Det anser professor Walter Block:

I reject religion, all religion, since, as an atheist, I am unconvinced of the existence of God. Indeed, I go further. I am no agnostic: I am convinced of His non-existence. However, as a political animal, I warmly embrace this institution. It is a bulwark against totalitarianism. He who wishes to oppose statist depredations cannot do so without the support of religion. Opposition to religion, even if based on intellectual grounds and not intended as a political statement, nevertheless amounts to de facto support of government.

Även professor James Buchanan ser stöd för stat och religion som inverst relaterade, av individpsykologiska skäl. Om så är fallet tilltalar Blocks slutsats ändå inte mig, av de två skäl Bertrand Russell var inne på:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Dvs. det är för det första i sig en kostnad att stödja något man anser bygga på falsarier, och för det andra kan även religion ha negativa konsekvenser, som i så fall måste vägas mot negativa konsekvenser av en stor stat. Dessa båda kostnader ignorerar Block. Dessutom är min bedömning att religiositet faktiskt ofta är förknippad med en stor och interventionistisk stat, såväl på det ekonomiska som på det sociala och privatmoraliska området, vilket sätter i fråga att stöd till religion skulle motverka statlig expansion av ett icke-frihetligt slag.

Tips: C.L.K. Aqurette.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 5:39

Publicerat i filosofi, religion, staten

Två typer av logik

Written by Niclas Berggren

28 april 2010 at 17:43

Publicerat i humor, logik, religion, vidskepelse

Gud svarar på bön

Köp denna fina kylskåpsmagnet här.

Tips: Johan Karlsson.

Written by Niclas Berggren

25 april 2010 at 17:08

Publicerat i humor, religion

Synder att sona

Written by Niclas Berggren

23 april 2010 at 16:31

Publicerat i religion

Vem ska man lita på?

Kardinal Tarcisio Betone, Katolska kyrkan:

Många psykologer och psykiatriker har visat att det inte finns någon länk mellan celibatet och pedofili medan åter många andra har visat, enligt vad jag har blivit underrättad, att det finns ett samband mellan homosexualitet och pedofili.

Professor Gregory Herek, University of California at Davis:

The empirical research does not show that gay or bisexual men are any more likely than heterosexual men to molest children. This is not to argue that homosexual and bisexual men never molest children. But there is no scientific basis for asserting that they are more likely than heterosexual men to do so. And, as explained above, many child molesters cannot be characterized as having an adult sexual orientation at all; they are fixated on children.

Written by Niclas Berggren

13 april 2010 at 13:24

En buss i min smak

Tips: Peter Santesson-Wilson.

Written by Niclas Berggren

29 mars 2010 at 17:57

Publicerat i religion, vetenskap

Gudomlig sodomi

Sir Elton John har väckt uppmärksamhet med detta uttalande:

I think Jesus was a compassionate, super-intelligent gay man who understood human problems.

Roligt nog finns det fler gaygudar än Jesus. Horus och Seth till exempel:

The Tale of Horus and Seth, a papyrus fragment, describes how the two gods ”lay down together. At night, Seth let his member become stiff and he inserted it between the thighs of Horus…”

Redan de gamla egyptierna…

Written by Niclas Berggren

24 mars 2010 at 17:29

Publicerat i homosexualitet, religion

Kan en ateist leda bön?

Ja, Richard Dawkins leder bordsbön:

At a lunch party I was placed next to a well-known female rabbi, now ennobled. She asked me, somewhat belligerently, whether I said grace when it was my turn to do so at High Table dinner in my Oxford college. ”Yes,” I replied, ”Out of simple good manners and respect for the medieval traditions of my college.” She attacked me for hypocrisy, and was not amused when I quoted the great philosopher A J (Freddy) Ayer, who also was quite happy to recite the grace at the same college when he chanced to be Senior Fellow: ”I will not utter falsehoods”, said Freddy genially, ”But I have no objection to making meaningless statements.”

Själv är jag nog både mer militant i min ateism och mer anti-traditionalistisk än Dawkins: jag skulle ha svårt för att leda eller delta i böner och skulle verka för att traditionen med bordsbön skulle överges. Detta trots att jag instämmer i att böner, från mitt perspektiv, handlar om att yttra meningslösa saker. Men kanske borde jag släppa min starka aversion mot vissa religiösa yttringar och, likt Dawkins, slappna av lite? Jag försökte mig faktiskt på det under en konsert i en kyrka härförleden, då jag med viss entusiasm sjöng med i några psalmer. Full av ironi, förstås, men ändå.

Se även de tidigare inläggen ”Ska man respektera religion?” och ”Skeptisk ironi istället för ateism”.

Written by Niclas Berggren

21 mars 2010 at 16:27

En allvarlig man

Jag har just varit i USA, och under resan såg jag fyra filmer. En av dem var A Serious Man, om en judisk fysikprofessor som upplever en livskris när frun meddelar att hon vill överge honom. Filmen illustrerar livets fundamentala meningslöshet, men också hur vissa människor tenderar att försöka skapa sig mening och förståelse genom religion, ibland utan att lyckas. En för mig rolig scen var när huvudpersonen, i sin strävan att förstå vad som hände i hans liv, försökte få tid att tala med en erfaren rabbin, som han såg sitta vid sitt skrivbord utan att göra något. Sekreteraren ville mota bort honom och sa:

—The rabbi is busy
—He didn’t look busy.
—He’s thinking.

Och mannen fick ge sig av.

Written by Niclas Berggren

18 mars 2010 at 19:55

Publicerat i film, humor, judendomen, religion

Är allt tillåtet utan Gud?

I ”Nihilism”, ett bidrag till International Encyclopedia of Ethics, ger Richard Joyce en känga åt dem som hävdar att allt är tillåtet utan Gud:

In fact, these ”…then-everything-is-permissible” claims tend to be confused. Certainly the error theorist has no business claiming that ”everything is permissible.” If moral nihilism is true, then nothing is moral obligatory, nothing is morally prohibited, and nothing is morally permissible either. Thus, one who claims that moral nihilism implies that everything is permissible must intend to denote some kind of permissibility other than moral—let’s just call it X-permissibility. But then an argument will be needed to show that the failure of moral discourse implies that everything is X-permissible, and those who wield the slogan have never, to my knowledge, developed any such argument. The same can be said of Dostoyevsky’s original version. If ”permission” means theistically permitted, then if God does not exist then nothing is permitted (as Jacques Lacan once observed (1991: 139)). It’s possible that if God is dead then everything is X-permitted, but, again, an argument would be needed to make the connection. It is reasonable to suspect that most people voicing Dostoyevsky’s dictum intend to express the thought that God provides the only viable underpinning for human morality, in which case if God is dead we face moral nihilism. It is possible that this is true, though it is far from widely accepted; most atheists oppose the moral error theory as adamantly as they oppose religion. In any case, even if it were true that atheism leads to moral nihilism, we have seen that it wouldn’t follow that everything is morally permissible, and no argument has been supplied to show that it would follow that everything is permitted in some other sense.

Just så. En moralisk nihilist kan mycket väl motsätta sig vissa handlingar utan att denna inställning har sin grund i en avläsning av någon morallära.

Written by Niclas Berggren

2 mars 2010 at 6:25

Publicerat i etik, filosofi, moral, nihilism, religion

Krisens sanna orsak

Vatikanen vet som alltid bäst:

The true cause of the crisis is the decline in the birth rate.

Vad borde då krispakten bestå av? Kondomförbud? Ytterligare subventioner av barnomsorg?

Written by Niclas Berggren

27 februari 2010 at 8:27

Orsak till homosexualitet

En kvinna som säger sig kunna ”bota” homosexuella genom terapi ställer en mycket viktig fråga till en (wallraffande) ”patient”:

She moves on. ”Any Freemasonry in the family?” No, I say, again asking her to elaborate. ”Because that often encourages it as well. It has a spiritual effect on males and it often comes out as SSA [same-sex attraction].”

Om jag hade känt till denna koppling hade jag inte varit så snabb med att avfärda frimurarna.

Se även inläggen ”Terapi för att byta läggning”, ”Bota homosexualitet?” och ”Kan homosexuella bli strejta?”.

Written by Niclas Berggren

26 februari 2010 at 5:44

Bort med kristendomen

Kristdemokraterna hävdar:

Det är bara att slå upp almanackan för att inse vilken stor roll kristendomen spelar för vårt lands kultur, tradition och historia.

Låt oss då rensa bort kristendomen ur almanackan! Dessutom bör vi byta sätt att ange årtal, hylla okunskap om varför julen firas och arbeta för ett borttagande av biblar på hotellrum. Vi bör med andra ord aktivt verka för att kristendomen spelar en mindre roll och med all kraft motsätta oss försök att använda skolan i motsatt syfte. Om förekomst av kristna rester i vår kultur är ett argument för att kristendomen ska ha en särställning i skolundervisningen, måste frånvaro av sådana rester ses som ett argument mot att kristendomen ska ha en särställning i skolundervisningen. Implicerar ett vara ett böra i det ena fallet, gör det rimligen det även i det andra.

Se även 之乎者也:s inlägg ”Så kallade kristna värderingar” samt debattartikeln ”Myt att kristendomen byggt Sverige”.

Written by Niclas Berggren

21 februari 2010 at 8:42

En människofientlig religion

Jag talar om kristendomen, som har deformerat många människor med sin njutningshatande samlevnadsmoral. Hur väl beskrivs inte detta i Hjalmar Söderbergs Doktor Glas! Här ett utdrag där prästfru Gregorius lättar sitt hjärta inför doktorn:

Jag har visst redan sagt er, att jag var mycket religiöst uppfostrad. … Så en dag fick jag veta av far, att pastor Gregorius hade begärt mig till hustru. Jag stod alldeles häpen, han hade aldrig närmat sig till mig på något sådant sätt att jag kunnat ana något. Han hade umgåtts länge hos oss, mor beundrade honom, och far var lite rädd för honom, tror jag. Jag gick in i mitt rum och grät. Det var alltid något hos honom som bjöd mig emot på ett särskilt sätt, och jag tror att det just var detta som gjorde att jag till sist bestämde mig för att säga ja. Ingen lade något tvång på mig, ingen övertalade mig. Men jag trodde att det var Guds vilja. Man hade ju lärt mig att tro, att Guds vilja alltid var det, som allra mest bjöd vår egen vilja emot. Ännu natten förut hade jag ju legat vaken och bett till Gud om befrielse och ro. Jag trodde nu, att han hade hört mina böner – på sitt sätt. Jag tyckte mig se hans vilja lysa alldeles klart för mina ögon. Jag trodde, att vid den mannens sida skulle min längtan slockna och mina begär dö bort, och att det var på det sättet Gud hade ordnat det för mig. Och att han var en god och bra man var jag ju säker på, eftersom han var präst.

Som tur är kom sedan viss klarsyn över fru Gregorius, både gällande prästen och den religion han förkunnade:

Det gick ju annorlunda. Han kunde icke döda mina drömmar, han kunde bara smutsa dem. I stället dödade han så småningom min tro. Det är det enda jag kan tacka honom för, ty jag längtar icke tillbaka till den. När jag nu tänker på den, förefaller den mig bara besynnerlig. Allt det som man längtade efter, allt som var ljuvt att tänka på, det var synd. En mans famntag var synd, om man längtade efter det och gärna ville det; men om man fann det oskönt och motbjudande, ett gissel, en plåga, ett äckel – då var det synd att icke vilja det! Säg, doktor Glas, är det inte besynnerligt?

Besynnerligt var ordet.

Written by Niclas Berggren

19 februari 2010 at 7:39

Viktig instruktion för hälsning

Om du är muslim kan du ha ägnat tid och kraft åt att fundera på denna fråga:

In my grandfather’s house there is a real live parrot, and when I pass by it, it greets me and says ”al-salaamu alaykum” [frid vare med dig]. In this case do I have to return the greeting of this bird?

Som tur är finns nu svar på frågan:

It seems that it is not prescribed to return the greeting of a parrot which has learnt how to say salaams, because saying salaam is an act of worship and a supplication which requires intention on the part of the one who said it, and there is no such intention on the part of this trained creature. So one should not return its greeting. The ruling is the same as that on a tape on which the greeting is recorded and can be heard. It is transmission of sound and does not come under the ruling on greeting when it is broadcast live, in which case returning the greeting is prescribed and is a communal obligation (fard kifaayah).

Skönt att veta!

Written by Niclas Berggren

14 februari 2010 at 12:00

Publicerat i djur, etik, islam, religion

Uppvaknande under nattvarden

Hjalmar Söderberg beskriver i Martin Bircks ungdom hur den unge Martin under sin konfirmationshögtid plötsligt ser klart vad det hela rör sig om:

Men då han … såg prästerna i sina kåpor röra sig av och an framför altaret, medan de sysslade med brödet och vinet och buro handdukar över armen liksom kypare, kände han svindel och äckel och kunde icke förstå, att han hade låtit narra sig med på detta.

Som tur är verkar dagens ungdom i hög grad dela Martin Bircks uppfattning.

Written by Niclas Berggren

6 februari 2010 at 10:11

En underlägsen skapelseberättelse

Arthur Schopenhauer berör, i ”On the Sufferings of the World”, hur olika religioner och filosofiska tänkare har sett på det faktum att världen rymmer mycket lidande. Han ger inte mycket för den judisk-kristna skapelsemyten:

But that a God like Jehovah should have created this world of misery and woe, out of pure caprice, and because he enjoyed doing it, and should then have clapped his hands in praise of his own work, and declared everything to be very good—that will not do at all! In its explanation of the origin of the world, Judaism is inferior to any other form of religious doctrine professed by a civilized nation …

Schopenhauer framhåller istället österländsk filosofi, kanske i synnerhet buddhismen, samt grekiska filosofer som överlägsna i sin förståelse av tillvarons tillkomst och karaktär. Själv avvisar jag alla övernaturliga, andliga och religiösa tankegångar på detta område som vidskepliga, men det är riktigt att den judisk-kristna är särskilt svårsmält och bisarr.

Written by Niclas Berggren

1 februari 2010 at 11:47

Direktbegraving, ja tack

Direktbegravning blir allt vanligare, men naturligtvis ska en präst, med mumbo-jumbo-ordet ”människovärde”, försöka stoppa utvecklingen:

Sedan 2006 har antalet direktbegravningar i Göteborgsområdet ökat med drygt 20 procent.
– De läggs i en kista, den enklaste varianten och så körs de rakt in i krematoriet och ut i minneslunden. Inte ens en urna är det utan alltså raka vägen. Det är inte människovärdigt, säger Peter Bratthammar.

Jag tycker tvärtom att det låter som en utmärkt ordning, i synnerhet om de anhöriga föredrar den. Den som är död är död och bryr sig ändå inte. Direktbegravning får mig att tänka på kung Fahd och professor Veblen.

Written by Niclas Berggren

23 januari 2010 at 14:39

Är ateismen en religion?

Vissa menar att ateismen är ett slags religion. En märklig hållning, kan tyckas, vilket också påpekas av bibelexperten, professor emeritus Bertil Albrektson:

Min spontana reaktion är väl helt enkelt att ateism och religion inte går ihop, att de tvärtom utesluter varandra. Själva poängen med ateismen kan ju sägas vara att man förnekar gudstrons berättigande; sammanställningen förefaller då att vara självmotsägande, någonting i stil med en fyrkantig cirkel eller en långhårig flintskalle.

Någon kanske invänder att ateism som religion syftar på att vi aldrig kan veta något med full säkerhet och att ateism därför, i lika hög grad, som religion, bygger på obevisade teser. Albrektson låter sig inte imponeras av sådana kunskapsnihilistiska påståenden:

Den som hävdar existensen av något måste ju kunna ge hållbara skäl för att det verkligen förhåller sig så som påstås, medan den som ställer sig skeptisk kan nöja sig med att konstatera att sådana skäl saknas. Existens kan beläggas på ett annat sätt än icke-existens. Bevisbördan, plikten att styrka sin tes med belägg och argument, vilar rimligen främst på den som påstår att något finns.

Just så. Det är befängt att påstå att ateismen är en religion.

Written by Niclas Berggren

22 januari 2010 at 11:59

Religiös rättvisa?

Det är inte bara kristna företrädare, som Åke Green och Pat Robertson, som ser händelser som jordbävningen på Haiti som ett gudomligt straff. Den turkiske tidningskolumnisten Nuh Gönültaş för samma resonemang:

The Quran tells us that if collective sins are not met with collective repentance, that some disasters will occur in that region. The fundamental reality of [Haiti] is that the majority of its people are engaged in witchcraft.

Är det inte lite märkligt hur en allvetande och allsmäktig gud inte anses straffa de skyldiga utan även en stor mängd oskyldiga genom naturkatastrofer som slår blint? Han vet ju vilka som är skyldiga; han förmår ju straffa enbart de skyldiga. Ändå straffar han ett kollektiv, vari såväl skyldiga som oskyldiga förekommer. Mig tycks det klart att någon sådan gud inte existerar — eller att han är genuint ond. I ingetdera fallet bör man dyrka en sådan gud, varken i en islamsk eller i en kristen version.

Written by Niclas Berggren

19 januari 2010 at 12:17

Konflikt mellan religion och vetenskap?

Vissa hävdar att det inte föreligger någon konflikt mellan ett vetenskapligt och ett religiöst förhållningssätt till världen. Så kommer pastor Pat Robertson och hävdar att naturkatastrofen i Haiti beror på landets pakt med djävulen:

En obehaglig religion, den kristna.

Tips: Oscar Swartz.

Written by Niclas Berggren

14 januari 2010 at 2:54

Egoistiskt invandringsmotstånd

Antag att beslutsfattare i Sverige funderar på att ta emot 100 000 invandrare och att samtliga, om de kommer hit, med hög sannolikhet beter sig på sätt som de flesta svenskar ser som negativa. De kan t.ex. förväntas ägna sig åt kvinnlig omskärelse, religiös indoktrinering samt diskriminering av kvinnor och homosexuella. Utgör det skäl för svenskar att motsätta sig denna invandring? Det beror på. Om svenskarna är gruppegoister och enbart bryr sig om sin egen grupps välmående är det måhända rimligt för dem att göra det. Men enbart om det är klart att beteenden av det här slaget faktiskt skulle drabba svenskarna, och den grad i vilken det skulle ske är i högsta grad oklar.

Nå, om svenskarna inte värderar svenskars välmående högre än andra människors är det i vilket fall knappast rimligt för dem att motsätta sig denna invandring. Varför då? Jo, om de 100 000 potentiella invandrarna bor kvar i sina hemländer är sannolikheten hög att de i ännu högre grad ägnar sig åt de beteenden som de flesta svenskar ser som negativa. Dvs. fler människor i världen som helhet drabbas av det negativa beteendet om invandringen inte sker. Detta eftersom såväl lagar som normer i hemländerna i högre grad bejakar och tillåter dessa beteenden. Om de 100 000 kommer till Sverige hindras vissa beteenden av svensk lagstiftning och andra beteenden, särskilt på sikt, av svenskars normer, som kan påverka invandringsfamiljerna, särskilt framtida generationer.

Två möjliga invändingar:

  • ”Det är tvärtom svensk lagstiftning och svenskars normer som kommer att anpassa sig.” Ja, detta kan förstås inte helt uteslutas, men jag ser det som ytterst osannolikt att så sker i sådan grad att lagar och normer är lika bejakande som i hemländerna. Finns det något politiskt parti i Sverige som vill införa sharialag i Sverige t.ex.?
  • ”Det kan hända att beteendena förekommer i ökad utsträckning efter invandring.”  Ja, det är inte omöjligt. T.ex. skulle invandrare kunna tänkas radikaliseras när de befinner sig i ett kulturellt annorlunda, främmande land, för att tydligare känna anknytning till ursprungskulturen. Förvisso är detta scenario möjligt, men jag tror att det är mycket ovanligt.

Följaktligen anser jag, som världsmedborgare, att det är ett dåligt argument mot invandring att den kan medföra beteenden som ”vi” ogillar. Notera att jag inte säger att invandrare i allmänhet ägnar sig åt beteenden som de flesta svenskar ogillar – jag säger bara att om de gjorde det skulle inte ens det utgöra ett avgörande skäl för att motsätta sig invandring för någon som inte är egoist-nationalist.

Se även inlägget ”Tänk om Sverigedemokraterna har rätt”.

Written by Niclas Berggren

3 januari 2010 at 14:20

Muslimsk fientlighet mot ateister

Imamen i Nyköping är  inte ensam inom islam om att se ateism som den största synden. Shejk Muhammad Al-Munajjid har följande att säga om dem som är i avsaknad av gudstro:

Whoever denies the Creator or refuses to worship Him, or joins others in worship with Him, deserves the most severe punishment, because for a man to deny his Creator, or refuse to worship Him, or join others in worship with Him, is the most serious of human sins, the most abhorrent of beliefs and the worst deviation. If a person is like this, there is no value in any good deed that he does. The atheist who does deeds that are good in his own eyes, and does whatever good deeds he can for his society, is like a man who kills his father and mother and takes good care of dogs. Does it not make sense that he should be punished and that his good treatment of dogs should not count for anything? The most important rights are the rights of Allaah, which are that He should be acknowledged and worshipped.

Charming.

Written by Niclas Berggren

3 januari 2010 at 7:15

Publicerat i ateism, grymhet, islam, religion

Film om social kontroll

Den tyska filmen Det vita bandet handlar om människorna i en liten by för knappt 100 år sedan. Byn präglas av rigida hierarkier, social kontroll och en nästan pervers straffmentalitet. På toppen står en exploaterande baron, en fascistisk präst (som påminner starkt om biskopen i Fanny och Alexander) samt en elak läkare. Från tidiga år tuktas barnen att lyda. Minsta avsteg straffas hårt, såväl psykiskt som fysiskt. Religionen är en central del i detta: indoktrinering om synd och skam är en integrerad del av uppfostran, även i skolan, där konfirmationsundervisning bedrivs. Denna tortyrkammare lyckas inte med sina uttalade föresatser: att få fram oklanderliga nya medborgare. Barnen skadas, förvrids och blir kopior av sina föräldrar. Förtryckets komplicerade psykologi och dynamik illustreras väl. Istället för kärlek och värme skapas grymhet.

Filmen påminde mig åter om hur oerhört glad jag är över att leva i det moderna samhället, präglat av respekt för barn, av social frihet, individualism och autonomi samt av valmöjligheter i fråga om alla typer av relationer, intressen och yrkesval. Den påminde mig därvidlag också om varför jag starkt ogillar konservatismen som ideologi, med dess betoning just av hierarki, ordning och kollektivets primat, gärna med vidskeplig grund (religion, fördomar, tabun), om så anses krävas. Mot allt detta står den liberala idén om atomistisk sammanhållning och den av nationalekonomer ofta framhållna idén om frivillig interaktion människor emellan.

Här finns en trailer. Filmen visas just nu på biografen Zita i Stockholm. A must-see.

Se även inläggen ”Frihet kontra familj och småstad”, ”Trånga små själar” och ”Kom inte för nära”.

Rädsla för döden förklarar religiositet

Min mormor dog den 8 september i år. Under begravningsceremonin på Frälsningsarmén framhölls det att hon levde vidare i himlen, vilket verkade ge tröst och glädje åt många av de närvarande. Det slog mig då att religion antagligen i hög grad kan förklaras av människors olust och rädsla inför döden. Vad skönt om man kan få för sig att döden faktiskt inte är slutgiltig, att vi inte upphör att existera, att vi ska få träffa dem vi älskar igen och umgås med dem i all evighet!

Det finns forskning som ger stöd åt en sådan motivationsgrund för religiös tro, t.ex. dessa två experimentella studier:

  • ”Belief in Supernatural Agents in the Face of Death”, publicerad i Personality and Social Psychology Bulletin: ”We found that the awareness of mortality reliably increased the tendency to believe in supernatural agency. Mortality awareness increased religious identification, belief in God, and belief in the efficacy of divine intervention.”
  • ”No Atheists in Foxholes: Motivated Reasoning and Religious Belief”: ”Two experimental studies showed that making thoughts of their own death salient to participants increased reported belief in an afterlife. Participants in Study 2 also reported greater belief in God as a result of writing essays about their own death.”

Om religion i hög grad motiveras av en längtan efter tröst och trygghet i en hård och kall värld där vi alla dör, och om den förmår ge det, bör religion då bekämpas? Är det bra om religionen kan utgöra en lyckobringande fiktion – eller är det ömkansvärt, att människor inte förmår se och hantera tillvaron som den faktiskt är?

Written by Niclas Berggren

31 december 2009 at 6:31

Publicerat i död, forskning, religion

Traditionens makt

F. A. Hayek betonar värdet av seder, vanor och traditioner som spontant framvuxna metoder för att skapa sammanhang, mening och struktur i en annars kaotisk tillvaro. Själv intar jag en betydligt mer skeptisk hållning och har autonomi, ifrågasättande och atomism som ledstjärnor. Det var inte utan att jag log när jag läste Friedrich Nietzsches öppning av essän ”Fate and History”:

If we could look upon Christian doctrines and church-history in a free and impartial way we would have to express several views that oppose those that are generally accepted. But confined as we are from our earliest days under the yoke of custom and prejudice and inhibited in the natural development of our spirit, determined in the formation of our temperament by the impressions of our childhood, we believe ourselves compelled to view it virtually as a transgression if we adopt a freer standpoint from which to make a judgment on religion and Christianity that is impartial and appropriate to our time. Such an attempt is not the work of a few weeks, but of a lifetime.

Den som följer det invanda är en passiv del av en flock; den beundransvärde är den som tänker själv och vågar utmana. Det är inte lätt, det är förknippat med en såväl intellektuell som social kostnad, men just därför är det också beundransvärt. Därmed inte sagt att alla traditioner per definition är felaktiga – det är det okritiska accepterande av dem, och i synnerhet det automatiska avvisandet av rationell kritik, som jag vänder mig emot.

Written by Niclas Berggren

26 december 2009 at 14:53

Gud tycker som jag

Hur kommer religiösa människor fram till vad deras gud anser i olika frågor? Ny forskning av professor Nicholas Epley, ”Believers’ Estimates of God’s Beliefs Are More Egocentric than Estimates of Other People’s Beliefs”, publicerad i PNAS, finner att de i hög grad menar att deras gud tycker som de själva redan gör:

[P]eople’s own beliefs on important social and ethical issues were consistently correlated more strongly with estimates of God’s beliefs than with estimates of other people’s beliefs (Studies 1–4). Manipulating people’s beliefs similarly influenced estimates of God’s beliefs but did not as consistently influence estimates of other people’s beliefs (Studies 5 and 6). A final neuroimaging study demonstrated a clear convergence in neural activity when reasoning about one’s own beliefs and God’s beliefs, but clear divergences when reasoning about another person’s beliefs (Study 7). In particular, reasoning about God’s beliefs activated areas associated with self-referential thinking more so than did reasoning about another person’s beliefs. Believers commonly use inferences about God’s beliefs as a moral compass, but that compass appears especially dependent on one’s own existing beliefs.

Dessa resultat ger ytterligare skäl för att betrakta påståendet att ateism underminerar ”god moral” som undermåligt. Alla moraluppfattningar är subjektiva.

För en populärvetenskaplig presentation, se Not Exactly Rocket Science.

Written by Niclas Berggren

25 december 2009 at 7:51

Publicerat i ego, forskning, moral, psykologi, religion

Den största synden

Den nyvalde imamen i Nyköping, Ali Mustafa, anger vilken den största synden är:

– Att vara ateist och inte tro på Gud och att han skapat allt.
Och därefter?
– Att döda en annan människa.

Intressant rangordning – och intressant att anse att man kan klandras för frånvaro av en trosuppfattning, som om man väljer vad man tror och inte tror på.

Själv förkastar jag själva begreppet synd; även Lord Russell fann det märkligt. Antagligen syndfullt av oss, i imam Mustafas ögon.

Written by Niclas Berggren

18 december 2009 at 13:29

En teologisk fråga

Fotbollsspelaren Jamie Carragher  i Liverpool tror tydligen på existensen av en gud. Inte nog med det, denna gud tros också vilja favorisera just hans eget lag:

Jag ber till Gud att vi ska vinna FA-cupen eller Europa League och att vi blir bland de fyra bästa i ligan.

Antag att en gud existerar. Vad finns det för skäl att tro att hon skulle bry sig om just Liverpool? Har hon favoriter? Något för teologerna att bita i! De brukar ju analysera de viktiga frågorna.

Se tidigare inlägg om religion och sport här, här, här och här. Media: Expressen, Dagen.

Written by Niclas Berggren

17 december 2009 at 4:52

Ska böneutrop tillåtas?

Moskén i Fittja har ansökt om tillstånd för böneutrop:

I dag sker böneuppropen inför varje bön i moskén. Men nu vill alltså föreningen att utropen ska ske från minareten.

Min uppfattning är enkel: om ringning i kyrkklockor tillåts, ska böneutrop från minareter tillåtas.

Se även inläggen ”Glassbilen och kyrkklockor”, ”Smarta tål inte oljud”, ”Oljud i det offentliga rummet” och ”Ett parti för mig?”.

Written by Niclas Berggren

16 december 2009 at 13:26

Vem är den största syndaren?

Written by Niclas Berggren

15 december 2009 at 18:35

Publicerat i humor, moral, regler, religion

En dold gud

Nyligen kom antologin 50 Voices of Disbelief ut, i vilken olika människor förklarar varför de inte tror på existensen av någon gud. Ophelia Benson tar i sitt kapitel ”A Deal-Breaker” fasta på det märkliga i att tro på en gud som döljer sig:

A God that permanently hides, and gives us no real evidence of its existence – yet considers it a virtue to have faith that it does exist despite the lack of evidence – is a God that’s just plain cheating, and I want nothing to do with it. It has no right to blame us for not believing it exists, given the evidence and our reasoning capacities, so if it did exist and did blame us, it would be a nasty piece of work. Fortunately, I don’t worry about that much, because I don’t think it does exist.

Jag håller helt med – och kommer att tänka på professor Ted Dranges två argument som säger att gudars osynlighet implicerar att de inte existerar.

Written by Niclas Berggren

14 december 2009 at 9:49

Publicerat i ateism, filosofi, gudomlig, religion

En överflödig hypotes

Från fotnot 31 i F. A. Hayeks The Counter-Revolution of Science:

Laplace‘s answer to Napoleon when asked why in his Mecanique Celeste the name of God did not appear: ”Je n’ai pas besoin de cette hypothese.”

Översättning av franskan: ”Jag har inte behov av denna hypotes.” Se även inlägget ”Ateistisk vetenskap”.

Written by Niclas Berggren

7 december 2009 at 5:16

Publicerat i ateism, religion, vetenskap

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: