Nonicoclolasos

De senaste dagarna har detta med sexuell myndighetsålder diskuterats. RFSU påpekar att många ungdomsmottagningar har svårt att förklara reglerna för ungdomar:

Det finns också en osäkerhet om man ska avråda en 16-åring från att ha sex med en 14-åring eftersom den nuvarande lagen säger att en person under 15 år inte kan samtycka till sexuella handlingar. Men lagen anger tydligt att det inte ska ses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, så som i fallet med en 14-åring och en 16-åring.”

Professor Eugene Volokh ställer en intressant fråga i detta sammanhang:

Many states have lower ages of consent for sex among minors than for sex between adults and minors. Thus, two 16-year-olds having sex may be legal, but not a 30-year-old having sex with a 16-year-old. I share the intuition behind this distinction, but I wonder whether my intuition is right. For instance, I would think that quite a few 16-year-old girls who are interested in sex would rather be involved with 30-year-old men than with other 16-year-olds; the 30-year-olds are more likely to know what they’re doing both sexually and romantically, plus are more likely to be much more emotionally mature as well as interesting to talk to.”

Jag tror att han har en poäng. Istället för att sätta upp hinder av detta slag bör en sexuell myndighetsålder gälla på lika sätt oavsett eventuella åldersskillnader parterna emellan. Det finns inget skäl a priori att tro att en ung person får det bättre eller sämre av att ha sex med en jämnårig jämfört med att ha sex med en äldre person.

Se inlägg på detta tema från Blogge Bloggelito och Jakob Heidbrink.

Professor Franz de Waal svarar på läsarfrågor:

Q: Do promiscuous gay men and bonobos have anything in common?

A: Bonobos often engage in sex with same-sex partners, but they’re not gay in that they also have sex with the opposite sex. They’re ‘bi.’ They seek sex often for social reasons, to reduce tensions, and to form friendships. I am not sure that this also applies to human gay promiscuity, or whether the latter is purely pleasure-oriented.”

Eugene Volokh har gjort en samman-
ställning som visar när man får börja ha sex (med andra) utan att det är straffbart. Detta diagram visar hur stor andel av västvärldens befolkning på 750 miljoner som bor där man får ha sex fr.o.m. 13, 14, 15, 16, 17 respektive 18 års ålder. Andelarna är kumulerade.

Endast i Spanien får man ha sex fr.o.m. 13 års ålder. I Island, Italien, Portugal, Tyskland och Österrike går det för sig när man fyller 14. Danmark, Frankrike och Sverige har en 15-årsgräns, medan nästan alla andra jurisdiktioner har en 16-årsgräns. I Irland, Sydaustralien, Tasmanien och åtta amerikanska delstater måste man vara 17, och i tolv amerikanska delstater måste man vara 18. Men överallt är det fritt fram fr.o.m. 18 års ålder.

Detta gäller alltså västvärlden. I Jemen är det lagligt från nio års ålder, bara man är gift!

Uppdatering: Mer detaljer om lagarna på området i Europa.

Jag har förkastat den romantiska kärleken och fann, mot den bakgrunden, följande textrad på Dollys nya skiva främmande för mitt sätt att tänka:

I wanna be somebody’s everything.”

Det vill inte jag. Säger man “kärlek” tolkar de flesta det som romantisk kärlek, kopplad till (en önskan om) en varaktig, exklusiv relation som erbjuder “allt”: attraktion, vänskap, stöd, sex, stimulans, lycka. Men jag vill inte binda mig till en person, och tror inte heller att en person kan erbjuda “allt”. Det är en illusion.

Men det finns fyra andra sorters kärlek som jag tycker om och erfar. Personer som, liksom jag, överväger att frigöra sig från idealet om romantisk kärlek, som alla förväntas sträva efter, kan möjligen finna inspiration i att beakta och eftersöka dessa som alternativ.

1. Familjekärlek: att älska och bli älskad av sina föräldrar, syskon, mor- och farföräldrar, syskonbarn m.fl. Detta är en automatisk och obetingad kärlek som ger stor trygghet i livet.
2. Vänskapskärlek: att komma mycket nära en annan människa, att dela det mesta av vardag och fest, grundad i reciprocitet, men utan romantik och sex. En stimulerande typ av kärlek, som inte riskerar att undermineras av känslostormar eller romantikens tendens att dö ut.
3. Sexuell kärlek: att njuta av och med andra utan bindning. En livsbejakande kärlek, byggd på ömsesidighet, men utan illusioner om delat liv eller annan närhet än den rent fysiska.
4. Attraktionskärlek: att uppfyllas av lycka vid åsynen av någon som berör. En rent fysisk attraktion, präglad av skönhet och kraft. Det kan vara en person man ser när man gymmar, någon på tv, någon på gatan. Man uppslukas och trollbinds. En ensidig, tillfällig och icke-reciprok typ av kärlek.

Visst kan man även ha och se dessa fyra typer av kärlek som komplement till romantisk kärlek, men jag tror att de i regel inte kan utvecklas och blomma ut till fullo om tillvaron är styrd av romantisk kärlek, som tränger undan nästan allt annat. Dolly skulle säkert inte hålla med, but I love her anyway.

Det ges tydligen utbildning numera i hur man raggar. Någon sådan verkar inte John Maynard Keynes, en av 1900-talets mest framstående nationalekonomer, ha behövt. Han var, åtminstone i sin ungdom, uppenbarligen framgångsrik på den s.k. köttmarknaden, vilket han dokumenterade i två dagböcker:

In earlier days, though, from 1901 to 1915 when he was mostly a 20-something, he cruised constantly and kept two sex diaries of his success. … Keynes obsessively counted and tabulated almost everything; it was a life-long habit. As a child, he counted the number of front steps of every house on his street. Later he kept a running record (not surprisingly) of his expenses and his golf scores. He also counted and tabulated his sex life. .. The first diary is easy: Keynes lists his sexual partners, either by their initials (GLS for Lytton Strachey, DG for Duncan Grant) or their nicknames (’Tressider,’ for J. T. Sheppard, the King’s College Provost). … You might say that Keynes was at least as invested in the sex market as the stock market.”

De kristna moralisterna darrar nog av upprördhet. Kanske även av Keynes moralsyn. Och då har vi inte ens kommit in på hans omstridda nationalekonomiska teser!

Häromdagen såg jag en film i vilken Lorenzo blir uppraggad av en kvinna på ett tåg. Efter intimt umgänge berättar hon att hon har en fästman. Lorenzo undrar hur det då kom sig att hon hade sex med honom. Hennes svar:

You’re naïve, Lorenzo. I make love with whomever I please and whenever I please. As for pure feelings? They’re childish illusions.”

Jämför med Gombrowicz förespråkande av den ovigda kärleken.

I Fassbinders film Querelle, som jag såg idag, dansar barägarinnan Lysiane med sin älskare Robert, varpå en gäst frågar Lysianes man Nono om han inte bryr sig. Nono svarar:

—You think I should be jealous?
—It would be normal.
—Maybe, but what’s normal? We got a deal. Lysiane does what she feels like and leaves me free to do what I want. Understand? That’s important for me.”

Jag tycker om synen att normalitet inte är något orubbligt, något objektivt, något som måste följas. Den relevanta frågan är alltid: Vad är normalt? Det som är normalt för dig är kanske inte normalt för mig.

Jämför med diskussionen om vad som är naturligt.

En 25-årig lärare har arresterats för att ha haft sex med en 16-årig elev. En annan elev är förundrad:

I’m really shocked. She’s an amazing teacher. She’s willing to do anything with the students.”

En studie* indikerar att heterosexuella män som har en tydligt negativ inställning till homosexuella själva upplever sexuell attraktion till andra män. Abstract:

The authors investigated the role of homosexual arousal in exclusively heterosexual men who admitted negative affect toward homosexual individuals. Participants consisted of a group of homophobic men (n = 35) and a group of nonhomophobic men (n = 29); they were assigned to groups on the basis of their scores on the Index of Homophobia (W. W. Hudson & W. A. Ricketts, 1980). The men were exposed to sexually explicit erotic stimuli consisting of heterosexual, male homosexual, and lesbian videotapes, and changes in penile circumference were monitored. They also completed an Aggression Questionnaire (A. H. Buss & M. Perry, 1992). Both groups exhibited increases in penile circumference to the heterosexual and female homosexual videos. Only the homophobic men showed an increase in penile erection to male homosexual stimuli. The groups did not differ in aggression. Homophobia is apparently associated with homosexual arousal that the homophobic individual is either unaware of or denies.”

Det var det här med reaktionsformation, ja. Av de heterosexuella män jag känner uppvisar ingen, mig veterligt, några personliga problem med att andra män är homosexuella. Men det finns tyvärr andra med allvarliga problem.

________________________

*Adams, H.E., Wright, L.W., Jr. och Lohr, B.A. (1996). “Is Homophobia Associated with Sexual Arousal?” Journal of Abnormal Psychology 105(3): 440–445.

Andrew Sullivan noterar följande i sin viktiga essä “Unnatural Law: We Are All Sodomites Now”:

It’s worth noting, then, that from the very beginning sodomy and homosexuality were two categorically separate things. The correct definition of sodomy – then and now – is simply non-procreative sex, whether practiced by heterosexuals or homosexuals. It includes oral sex, masturbation, mutual masturbation, contraceptive sex, coitus interruptus, and anal sex – any sex in which semen does not find its way into a uterus.”

Och med denna förståelse av begreppet inser man att den ökade acceptansen av homosexuella relationer och handlingar – vilket också inkluderar avskaffandet av sodomilagar runtom i världen, i Sverige 1944 och i USA så sent som 2003 – sannolikt hänger samman med en bredare samhällsutveckling där också synen på heterosexuella handlingar har genomgått en stor förändring.* Fortplantning ses sedan länge inte av breda folklager som ett nödvändigt krav för att en sexuell handling ska vara acceptabel; och preventivmedel har möjliggjort sex utan avkomma som en praktisk möjlighet.

Sullivan, som i uppsatsen främst kritiserar Katolska kyrkans “naturrättsliga” syn på sex, skriver också:

As a simple empirical matter, we are all sodomites now, but only homosexuals bear the burden of the legal and social stigma. Some studies have found that some 90 to 95 percent of heterosexual couples engage in oral sex in their relationships, similar numbers use contraception, and a smaller but still significant number practice anal sex. We don’t talk about this much because we respect the privacy of intimacy. The morality of sex in today’s West is rightly one in which few public moral judgments are made about any sexual experiences that are private, adult, and consensual. Within these parameters, non-procreative sex is simply the norm.”

Det påminner mig om en kalkyl jag gjorde för några år sedan. Antag att en genomsnittlig man ejakulerar tre gånger i veckan från 15 till 75 års ålder. Det ger 9360 ejakulationer. Antag vidare att en genomsnittlig man har två barn och att det krävs 50 ejakulationer för att producera ett barn, dvs. att 100 krävs för två barn. Då kvarstår 9260 ejakulationer som varken har syftat till eller har lett till avkomma, vilket ger en andel på 98,9 procent. Vi är, som sagt, alla sodomiter nu. Och det är i sanning inget att beklaga.

___________________________

*Men alla gillar inte utvecklingen. Särskilt inte kristna.

Se detta inslag från MTV:s True Life, om den heterosexuelle killen Aaron James som spelar in gayporr enbart för pengarnas skull. Tydligen ger det fem gånger så hög ersättning som inspelning av heteroporr. Ett intressant fenomen, hursomhelst.

Jag fann denna figur över sexuella hierarkier intressant. Den är skapad av Gayle Rubin.* I den inre cirkeln återfinns de sexuella preferenser och handlingar som är accepterade av “samhället”; i den yttre återfinns de som förkastas och stigmatiseras. Stämmer den inte ganska bra?

Jag finner det viktigt att anlysera vem som bestämmer vad som hamnar i den inre och vad som hamnar i den yttre cirkeln. Vem har makten över våra tankar och attityder? Först när det är identifierat går det att klargöra hur dessa tankar och attityder (kan) förändras.

Låt mig genast peka ut religionen som den traditionella makthavaren på detta område. Attityderna hos gamla män som levde för tusentals år sedan och vars uppfattningar formulerades i “heliga skrifter” har av någon märklig anledning satt sin prägel på tänkande runt sexualitet. Som tur är har deras auktoritet alltmer kommit att ifrågasättas och förkastas.**

Den relevanta frågan att ställa är: Vilka blir de sociala konsekvenserna av att acceptera en viss preferens och handling? Om dessa befinns goda finns ingen anledning alls att stigmatisera, tvärtom. Jag välkomnar en utveckling där mer och mer flyttas till den inre cirkeln, eftersom jag tror att mycket har förpassats till den yttre av dogmatiska och otidsenliga skäl.***

_______________________

*Rubin, Gayle (1984). “Thinking Sex: Notes for a Radical Theory of the Politics of Sexuality.” I Vance, Carole (red) Pleasure and Danger. London: Routledge. Den svenska översättningen av figuren återfinns på s 86 i Ambjörnsson, Fanny (2006). Vad är queer? Stockholm: Natur & Kultur.
**Är måhända vissa typer av feminister den nya tidens auktoriteter på området?
***Man kan möjligen ifrågasätta strävandet efter att “normaliseras” och att flytta in i den inre cirkeln. Är det egentligen så eftersträvansvärt? Varför över huvud taget bry sig om vad “samhället” tycker? Är man stark tycker jag att man kan tänka så. Men många blir olyckliga av att förklaras “onormala” eller “onaturliga“. Därför tycker jag trots allt att “normalisering” är av vikt i de fall de sociala konsekvenserna kan bedömas goda.

Som tur är finns det en lag mot barnaga i Sverige (Föräldrabalken 6 kap. 1 §):

Barn har rätt till omvårdnad, trygghet och en god fostran. Barn skall behandlas med aktning för sin person och egenart och får inte utsättas för kroppslig bestraffning eller annan kränkande behandling.”

Föräldrar har alltså inte rätt att göra vad de vill med sina barn. Men det finns, inte minst i religiösa kretsar, personer som trots det förespråkar aga, i enlighet med bibeln. Så här tycks t.ex. Livets Ords Ulf Ekman ha sagt vid ett besök i USA 1988:

We are facing a trial, and its coming up in December, for instigation to child abuse. Ha, ha, ha. Because you see, in Sweden you are not allowed to spank your kids, so we spank them anyway. You ask my son, he is here, he will tell you. So if the government tells us: You cannot do what’s in this Word, we tell them: ‘We’re sorry, we will obey you, but not when it is contradicting to the Word.’ So we told them that, and they got very upset. And we just enjoyed it.”

Nu visar en studie att barnaga kan ge en oförutsedd bieffekt som Ulf Ekman et alii kanske inte är så förtjusta i:

Researchers have uncovered another damaging consequence of spanking: risky sexual behaviors, or even sexual deviancy, when the child grows up.”

Följande lag, som har förbjudit försäljning av sexleksaker i Texas, har ogiltigförklarats av en federal domstol:

A person commits an offense if, knowing its content and character, he promotes or possesses with intent to promote any obscene material or obscene device.” (Penal Code sec. 43.23.)

Vad nu? Vem ska hädanefter upprätthålla moral och anständighet i Texas?

Jag tar bestämt avstånd från kristendomens strikta syn på sex, såsom den kommer till uttryck i filmen från denna församling:

(Tack till Joakim N. för tipset.)

Bryan Caplan argumenterar för att människor som säger sig inte kunna kontrollera sitt eget beteende i själva verket ofta kan men inte vill. De värderar helt enkelt drickandet, ätandet, spelandet, sexandet etc. mer än annat. Men det kan de inte säga utan att framstå som egocentriska i omvärldens ögon. Jag tror att han har rätt i många fall. Det är ofta mycket bekvämt att gömma sig bakom beroendeepitetet. Då är det ju inte ens eget fel.

Se vad Peter Santesson-Wilson på ett relaterat tema skriver om nutidens diagnoshysteri.

Violet, syster till Hyacinth Bucket, i ett gräl med sin make Bruce:

I hate you! Your legs are too short.”

Enligt en studie är det fler än Violet som utvärderar människor utifrån benlängd. Personer med långa ben uppfattas som mer attraktiva:

The team found that regardless of the volunteers’ own body shape and leg length, people whose legs were 5% longer than average were rated as the most attractive. The next most appealing was an average leg length, or those that were 10% longer than normal. The scientists believe there are good evolutionary reasons for the preference. ‘Long legs are a sign of health,’ Pawlowski told New Scientist magazine.”

I gårdagens avsnitt av Nip/Tuck kom den rike äldre bögen Arthur (spelad av Richard Chamberlain) till plastikkirurgmottagningen för att få sin toy boy Mitchell (spelad av Thad Luckinbill) ytterligare förskönad. Mitchell hade hittats av Arthur på landsbygden, där han sedan 16 års ålder var gift med en jämnårig flicka. Arthur räddade honom och tog honom med till storstaden, där Mitchell fick ett glamoröst liv. Hans ungdom och skönhet gav honom många favörer, bl.a. en Porsche.

Fenomenet är intressant: att sälja sig för pengar, men inte för ett tillfälle, utan i ett semipermanent arrangemang. Ett mellanting mellan prostitution och äktenskap? Särskilt intressant: att en straight/bisexuell kille säljer sig till en bög. Varför inte till en rik kvinna? Är kvinnor mer ute efter äkta romantisk kärlek och inte särskilt villiga att försörja en toy boy?

SvD har intervjuat Kristina, Ulf, Kjell och Henrik, som samtliga har gått från att ha levt heterosexuella liv till att leva homosexuellt. Hur ska det förstås? Är inte den sexuella läggningen permanent? Är man inte homo eller hetero?

Man kan tänka sig två förklaringar:

1. Den sexuella läggningen kan förändras.
2. Den sexuella läggningen kan inte förändras, men det finns en tredje sexuell läggning, bisexualitet, som möjliggör att en person attraheras av båda könen (parallellt eller sekventiellt).*

Jag tror att 2 är korrekt. Men till detta måste läggas att den sexuella identiteten (hur man ser på sig själv och vilken bild av sig själv man förmedlar) kan förändras, oavsett läggning.

Man kan t.ex. tänka sig att en homosexuell person förtränger sin läggning och intalar sig själv och andra att han visst är heterosexuell. Dvs. identiteten är heterosexuell men den underliggande läggningen homosexuell. Om en sådan person vid ett senare tillfälle i livet upplever spänningen mellan identitet och läggning som svårhanterlig och väljer att ändra sin identitet kan det uppfattas som att själva läggningen har förändrats. Samma sak med en bisexuell person: sexuell identitet kan ändras av sociala och personliga skäl utan att den underliggande läggningen förändras.

Det finns vissa som menar att kvinnors sexualitet är mer flexibel än mäns – men kanske betyder det bara att kvinnor har en bisexuell läggning i högre grad än män och att deras identitet därför lättare kan ändras? Eller att deras identitetstänkande rent allmänt är mer flexibelt och öppensinnigt?

______________________________

*Heterosexualitet kanske motsvaras av 0–1 på Kinseyskalan; bisexualitet av 2–4; och homosexualitet av 5–6.

Enligt Högsta domstolen i New Hampshire utgör vaginalsamlag (coitus) ett nödvändigt villkor för otrohet. Om en gift man har oral- eller analsex med en annan man eller med en annan kvinna än den han är gift med är han alltså inte otrogen – i alla fall inte i denna amerikanska delstat.

Min vän och kollega dr Pennington i London hävdar med emfas att han upplever stora förtjänster av att äta en stor mängd blåbär varje dag. Inte nog med att de ger ett tillskott av en massa nyttigheter – de ger också, enligt uppgift, ökad lust och förmåga till mer intima aktiviteter!

Désirée Pethrus (kd):

Att köpa en annan människas kropp, oavsett om denne säger sig göra det frivilligt eller inte, kan aldrig vara acceptabelt i dagens Sverige.” (Min kursivering.)

Och här möts kristna moralkonservativa och radikalfeminister i ett totalt underkännande av den enskilda människans möjlighet att själv besluta om hur livet ska levas. Vågar någon stå upp för ett liberalt budskap i frågan?

Oavsett vad man tycker om prostitution och dess legala status tycker jag att det är intressant att fundera på konsekvenser av olika regler på området.

Det finns t.ex. en tjeckisk bordell som tillhandahåller sexuella tjänster gratis. Dock måste man, som besökare, gå med på att låta sig filmas och att filmen läggs ut på nätet, där sedan andra mot betalning kan åse aktiviteterna.

Rent allmänt förefaller legala bordeller av det här slaget kunna utgöra en säkrare arbetsplats för prostituerade än gator och nätet. Inte bara genom att det finns andra i lokalerna; dessutom filmas allt som sker. En annan intressant aspekt gällande klientelet torde vara att det inte lär bestå av män som bedrar sina kvinnor, ty risken att upptäckas måste anses stor.

Se ett tidigare inlägg på liknande tema; och ta en titt på Dolly som bordellmamma.

Professor Eva-Marie Svensson föreslår i en ny utredning (SOU 2008:5) att “könsdiskriminerande” reklam, med vilket menas en könsrelaterad, kränkande utformning av kommersiella meddelanden, ska förbjudas. Jag ogillar förslaget av flera skäl.

• Begreppet “kränkande” är subjektivt och en dålig grund för en lagreglering. En radikalfeminist kan anse en kvinna i underkläder i reklam kränkande; jag gör det inte. Vems syn ska råda? Jag är orolig för att en mycket restriktiv syn kommer att dominera – få tycks ens våga säga emot när någon talar om “kränkning” – såväl hos lagstiftare och handhavande myndighet (Konsumentverket) som i domstolar.
• Jag tror att förslaget kommer att leda till en slippery slope-effekt: vilka fler typer av “kränkningar” kommer efter hand att (föreslås) förbjudas?
• Det finns ingen djupare problematisering av den bakomliggande syn på sex och sexualisering som präglar utredningens förslag och som Blogge Bloggelito med pregnans skärskådar. Det tycks tas för givet att bilder som stimulerar sexuella tankar är negativa, i sig och i termer av hur vi behandlar varandra.
• Det argument som främst framförs i utredningen är att “könsdiskriminerande” reklam just utgör diskriminering och försämrar jämställdheten mellan könen. Delargumentet om diskriminering är tautologiskt: de uppfattade kränkningarna anses per se utgöra diskriminering; delargumentet om försämrad jämställdhet är empiriskt och mycket svag underbyggt. Behandlas ett visst kön allmänt sämre pga. att viss lättklädd reklam förekommer? Det tror jag inte alls är fallet.
• I den mån man ser “könsdiskriminerande” reklam som ett problem torde dagens system med självreglering, i form av Näringslivets Etiska Råd mot Könsdiskriminerande reklam (ERK), vara tillräckligt. År 2007 kom 320 anmälningar in till ERK, varav drygt 50 fälldes. (Se fem exempel. Notera att jag personligen inte finner just dessa särskilt smakfulla, och troligen är de inte heller good for business, men det utgör inget skäl för förbud.) Nå, i så gott som samtliga fall av fällning drog företagen tillbaka den aktuella reklamen. Självregleringen tycks uppfylla sina syften (som i och för sig alltså i sig kan ifrågasättas).

Ansvarig minister, Nyamko Sabuni, bör förpassa utredningens förslag till papperskorgen, precis som partivännen Birgitta Ohlsson föreslår.

Den s.k. ex-gay-rörelsen hävdar att det går att byta sexuell läggning, från homo- till heterosexualitet, genom terapi. (Det framgår inte om det går lika bra att byta i motsatt riktning, om nu någon skulle önska det.) En av rörelsens frontfigurer är Richard Cohen. Han tillämpar två terapeutiska metoder som sägs hjälpa:

1. Beröringsterapi. (“It is non-sexual”, försäkrar han.)
2. Tennisracketterapi.

I detta korta videoinslag får vi se exempel på båda. Man kan tänka sig hur effektiva de är för att göra gays strejta.

Två sajter som granskar ex-gay-rörelsen är Ex-Gay Watch och Box Turtle Bulletin.

Idag är det 60 år sedan Kinseyrapporten publicerades. Alfred Kinsey var en imponerande man, både i sin starka drivkraft att kartlägga saker och ting och i sitt modiga utmanande av en konservativ samehällelig sexualmoral. Han var bl.a. viktig för att visa att homosexualitet inte var särskilt ovanlig. Detta skildras fint i filmen Kinsey, liksom i denna biografi, som jag varmt rekommenderar.

Kinsey är bl.a. känd för att ha insett att sexuell läggning är en kontinuerlig, och inte en dikotom, varibel. Han lanserade som ett mått på den sexuella läggningen Kinseyskalan, på vilken han själv ansåg sig vara en trea:

Var befinner du dig på den?

Ibland ser man på och berättar om sig själv på ett sätt som kanske inte är helt korrekt. Man vill att man ska vara och uppfattas på ett visst sätt, även om man någonstans inser att det inte är ett rättvisande sätt. Man preferensförfalskar, medvetet eller omedvetet, för att uppnå sociala fördelar. Och ibland t.o.m. attackerar man det man ogillar i sig själv för att ännu tydligare försöka framstå som det motsatta.

Man kan t.ex. ha en homosexuell läggning utan att identifiera sig som homosexuell. Apropå ex-senator Larry Craig, som hävdar att “I am not gay”.

En amerikansk forskare kartlade på 1960-talet män som hade sex med andra män på offentliga toaletter. Han fann bl.a. följande:

… that 54 percent of the men were married and living with their wives. He found 38 percent considered themselves neither bisexual nor homosexual. The men wanted a sexual release that was quick and would not endanger their standing with their family or society. Just 14 percent of the men identified themselves as living-in-the-open homosexuals.”

Två hedonister har dött.

Jag gillar denna humoristiska sida av George Melly och vill också ägna mig åt absurd konversation:

[H]is conversation would often be spiced with baffling non-sequiturs which left others feeling the conversation was getting out of control. ‘Yes, you’re right. Maud was a star in the amateur theatre,’ he would reply to a question about something entirely different.”

Hans inställning från skoltidens slut är tilltalande:

I left Stowe a convinced homosexual, believing and accepting I would always remain one. I felt no shame. On the contrary I considered myself part of an elite, a freemasonry whose members held most of the keys to what was truly creative and exciting in the grown-up world.”

Och greve Gottfried von Bismarck är likaså avliden, 44 år gammal. Knark, sprit och homosexorgier var det som gällde för honom. I lite för stora doser.

Ingen skriver för övrigt dödsrunor som engelsmännen!

Freud hade sina poänger.

Sir Norman Fry exemplifierar det väl:

En studie indikerar att ökad porrtillgång har kommit till stånd samtidigt som våldtäkterna har gått ner. Abstract:

The incidence of rape in the United States has declined 85% in the past 25 years while access to pornography has become freely available to teenagers and adults. The Nixon and Reagan Commissions tried to show that exposure to pornographic materials produced social violence. The reverse may be true: that pornography has reduced social violence.”

En annan studie indikerar att ökad porrtillgång via Internet är relaterad till en minskning av förekomsten av våldtäkter. Utdrag ur abstract:

The arrival of the internet caused a large decline in both the pecuniary and non-pecuniary costs of accessing pornography. Using state-level panel data from 1998-2003, I find that the arrival of the internet was associated with a reduction in rape incidence. … These results, which suggest that pornography and rape are substitutes, are in contrast with most previous literature. However, earlier population-level studies do not control adequately for many omitted variables, including the age distribution of the population, and most laboratory studies simply do not allow for potential substitutability between pornography and rape.”

Något för radikalfeminister och kristna porrmotståndare att bita i.

A Lesbian of Khartoum
Once took a pansy to her room.
When they got into bed
They questioningly said:
‘Now who does what, how, and to whom’?

(Nedtecknad i ett brev från Wulff Scherchen till Benjamin Britten.)

På badet igår hände något intressant. Fyra unga kvinnor badade samt promenerade runt i simhallen med bara bröst. Alla tittade, personalen kom och försökte tala dem till rätta - och till slut avvek de. Hur kommer det sig att vissa saker anses opassande på ett näst intill instinktivt sätt? Vem ifrågasätter sin egen avståndstagande reaktion?

Uppdatering: Badhuset i Sundsvall tillåter bara bröst, så länge ingen tar anstöt. En bra regel!