Nonicoclolasos

Larry Summers tycker inte att det är bra när länder konkurrerar med varandra om skattebaser. Men hans professorskollega vid Harvard, Greg Mankiw, påpekar att den ståndpunkten grundas i ett visst slags värdering:

On the other hand, if you think that the main job of government is to facilitate voluntary exchange by protecting property rights, rather than re-slicing the economic pie as it sees fit, then tax competition is a good check against excessive interventionism. In other words, are you more worried about too little government or too much?”

Personligen är jag oroad över för mycket stat och välkomnar konkurrens mellan stater om institutioners utformning.

Se gärna, apropå detta ämne, min och några kollegors rapport till Globaliseringsrådet, Sverige i den institutionella konkurrensen. Andreas Bergh skriver om välfärdsstaten och jag och Gissur Erlingsson skriver om demokratin.

Att förflytta myndigheter från Stockholm till mindre orter anser jag allmänt vara galenskap. Men i vissa fall kanske det inte är så dumt. Pga. personal- och omställningsproblem kan t.ex. Statens folkhälsoinstitut, som flyttas till Östersund, tänkas bli lamslaget under lång tid framöver. Det är alltså den myndighet som förespråkar fettskatt och uttalar sig konstigt om läkemedel.

Uppdatering: Ett alternativ till utlokalisering är nedläggning.

Sverige är ett bättre land för företagarverksamhet än USA, enligt The Economist Intelligence Unit. Danmark är bäst i världen. Så här ligger olika länder till:

Rangordningen baseras på tio faktorer:

The business rankings model examines ten separate criteria or categories, covering the political environment, the macroeconomic environment, market opportunities, policy towards free enterprise and competition, policy towards foreign investment, foreign trade and exchange controls, taxes, financing, the labour market and infrastructure.”

Jag tror att Sverige kommer att förbättra sin placering ytterligare genom sänkt bolagsskatt.

Intet nytt under solen, som Predikaren så klokt uttrycker det. Den politiska kampen om röster pågår, trots att det är mellanvalsperiod, och är det inte pensionärerna som ska gynnas lite extra så är det studenterna. Som i Centerns nya utspel om höjda studiemedel. Det ska förvisso tilläggas att förslaget rymmer en bra del, i det att fribeloppet föreslås höjas från 100 000 kr till 150 000 kr per år och på sikt avskaffas.

Men om man verkligen vill hjälpa studenterna skulle jag prioritera något annat än en studiemedelshöjning, nämligen avskaffad värnskatt. Det skulle öka utbildningspremien och den disponibla livsinkomsten, vilket gör det mer lönande att studera.

Det finns goda argument, av såväl rättvise-, generalitets- och effektivitetskaraktär, för varför värnskatten bör avskaffas:

• Många finner det orättvist att betala mer än hälften av en löneökning i skatt; andra finner det orättvist att vissa ska betala en högre andel av sin inkomst i skatt än andra.*
• Buchanans generalitetsprincip säger att likabehandling är eftersträvansvärt, vilket implicerar proportionell beskattning, därför att det politiska systemet annars riskerar att degenerera till att tillfredsställa olika särintressen på allmänintressets bekostnad.
• Personer med högre inkomster tenderar att arbeta mindre, och utbildning tenderar att löna sig mindre, med värnskatten på plats, vilket kan förvänta dämpa välståndsutvecklingen.

Som nämns i DN idag har Bertil Holmund (Uppsala universitet) och Martin Söderström (Konjunkturinsti-
tutet) beräknat att en avskaffad värnskatt sannolikt är självfinansierad. Dvs. fler fördelar uppnås, enligt ovan, genom ett avskaffande utan att skatteintäkterna minskar. Deras studie återfinns här och sammanfattas på följande vis:

Recent research on the behavioral effects of income taxes has to a large extent focused on the elasticity of taxable income with respect to the net-of-tax rate, i.e., one minus the marginal tax rate. We offer new evidence on this matter by making use of a large panel of Swedish tax payers over the period 1991-2002. Changes in statutory tax rates as well as discretionary changes in tax bracket thresholds provide exogenous variations in tax rates that can be used to identify income responses. We estimate dynamic income models which allow us to distinguish between short-run and long-run effects in a straightforward fashion. The estimates of the long-run elasticity of income with respect to the net-of-tax rate typically hover in a range between 0.20 and 0.30. The short-run elasticities are in general smaller but less precisely estimated. We use the estimates to simulate the fiscal consequences of a tax reform that reduces the top marginal tax rate by five percentage points. Such a reform turns out to have negligible effects on tax revenues and may even yield a fiscal surplus.”

Vad väntar regeringen på? Jag hoppas att de inte avvaktar av rädsla för socialdemokratiska angrepp om att en reform av detta slag skulle vara “orättvis”. Sådana påståenden kan framgångsrikt tillbakavisas. Se även PJ Anders Linders kommentar.

Uppdatering: Regeringen tar förvisso inte bort värnskatten men utlovar nya inkomstskattesänkningar. Gott så. Särskilt framstår argumentationen som kraftfull gentemot den handfallna och skattehöjande oppositionen.

_______________________________

*Begreppet orättvisa är normativt och därmed inte heller möjligt att fastställa vetenskapligt. Vissa anser det förstås rättvist med en progressiv och hög inkomstbeskattning, men poängen här är att detta är en subjektiv värdering som inte delas av alla, bl.a. inte av mig.

Jag besökte Polen för första gången i december och imponerades av den ekonomiska dynamik jag kunde observera. I DI idag rapporteras om den nya regeringens ambitiösa ekonomiska reformprogram:

Ett halvår efter regeringsskiftet startar en ny privatiseringsvåg i Polen. Regeringen planerar också att införa en enhetsskatt som i stora delar av övriga Centraleuropa.”

På privatiseringssidan håller sig även vår regering väl framme; men jag hoppas, efter det viktiga jobbskatteavdraget, att progressiviteten nu ska kunna minskas i den svenska inkomstskatteskalan.

Hur påverkar skatternas storlek ekonomin? Frågan är omtvistad bland ekonomer. Christina Romer och David Romer visar i ett metodologiskt innovativt bidrag till den vetenskapliga diskussionen, att skatteförändringar har stora effekter. En exogen ökning av skatternas andel av BNP med 1 procentenhet minskar real BNP med 2–3 procent. Och effekten är bestående.

Deras abstract beskriver forskningsansatsen:

This paper investigates the impact of changes in the level of taxation on economic activity. We use the narrative record – presidential speeches, executive-branch documents, and Congressional reports – to identify the size, timing, and principal motivation for all major postwar tax policy actions. This narrative analysis allows us to separate revenue changes resulting from legislation from changes occurring for other reasons. It also allows us to further separate legislated changes into those taken for reasons related to prospective economic conditions, such as countercyclical actions and tax changes tied to changes in government spending, and those taken for more exogenous reasons, such as to reduce an inherited budget deficit or to promote long-run growth. We then examine the behavior of output following these more exogenous legislated changes.”

Man kan notera att skattetrycket i Sverige är fallande.

Johan Tralau, kulturkonservativ, talar sig varm för offentligt kulturstöd:

Jag tror åtminstone så här att, vad gäller kulturarvet, så finns det en, asså, det finns ganska goda skäl att försöka värna om, om beständighet i, asså, kontinuitet i kulturarvet.”

Denna syn tilltalar mig inte, av åtminstone två skäl:

1. Traditionell kultur är nästan alltid trist, förutsägbar och intetsägande. Jag ser framför mig stöd till målande av harar i naturmiljö istället för stöd till nydanande och sant berörande konst. Om människor eller sponsorer inte vill betala för traditionell kultur anser jag det vara lika fel för staten att tillhandahålla finansiering av den som det var för staten att hålla en förlegad varvsindustri under armarna till höga kostnader på 1970-talet. Kreativ förstörelse behövs också på kulturens område och ska inte hindras av staten.
2. Att ge stöd till traditionell kultur gynnar primärt redan priviligierade människor. Det är inte ensamstående mammor från Rinkeby som går på Operan och Dramaten. Är detta då ett riktigt användande av knappa resurser?

Uppdatering: Jag har fått frågan varför jag har en bild på Al Gore ovan. Men det är faktiskt Tralau på bilden. Och läs här om frön till en förnyad kulturpolitik.

En dramatisk förändring av väljarstödet för de två största partierna i Stockholm, Göteborg och Malmö:

Då kanske man kan oroa sig lite mindre för höjd kommunalskatt?

En arbetsgrupp inom kd vill reformera boendebeskattningen ytterligare, bl.a. på följande sätt:

Den införda räntebeläggningen på uppskov bör avskaffas, särskilt gäller det räntebeläggning på uppskov beviljade före reformens ikraftträdande.”

Det som inte framgår, i allt tal om etik, är hur en sådan reform skulle finansieras. En sak som jag finner tilltalande med den reform som nu har genomförts är att den finansieras inom bostadssektorn, dvs. andra, mer skadliga skatter behöver inte höjas för att ersätta den tidigare fastighetsskatten. Angående den genomförda reformens finansiering, se följande tabell i regeringens lagrådsremiss (s 115):

Kd tycks nu föreslå en ofinansierad sänkning av fastighetsbeskattningen, vilket jag motsätter mig. Vill man tas på allvar tycker jag att man måste precisera hur den dryga miljard som förslaget ovan innebär i minskade skatteintäkter ska tas in på annat sätt. Ett tänkbart förslag vore att höjda den kommunala fastighetsavgiften med ca 10 procent. Eller föreslår kd ett sänkt skattetryck? Det har jag i och för sig inget emot, men då finns det betydligt mer angelägna skatter att sänka än boendeskatter (vilket också moderaterna tycks anse).

Uppdatering: DN påpekar också det problematiska med ständigt nya och disparata utspel från Allianspartierna.

Från och med idag går det att deklarera på nätet. Jag har precis gjort det och får tillbaka 9484 kr, visade det sig. Förklaring: de stigande räntebetalningarna för mina bolån. Utbetalning sker 4 eller 5 juni.

Jag är inte främmande för att studenters ekonomiska situation behöver förbättras på olika sätt, kanske genom att regeln som begränsar studiemedlen i förhållande till inkomst av tjänst tas bort. Men jag är stark motståndare till Mats Odells nya förslag, att studentbostäder helt ska slippa fastighetsskatt:

I hägnet av en konjunkturavmattning finns det ett utrymme. Om vi ska klara de stora utmaningar vi har framför oss, den demografiska utmaningen och utanförskapet, måste vi satsa på kunskap.”

Jo, att satsa på kunskap är bra. Om det är det man vill göra vore det bästa att, som Anna Ekström föreslår, ta bort värnskatten, och kanske också den statliga inkomstskatten, vilket bl.a. skulle öka utbildningspremien.

Nå, huvudproblemet med Odells nya förslag är att det skulle göra skattesystemet mindre generellt (medan ovan nämnda förslag skulle göra skattesystemet mer generellt). Jag är, påverkad som jag är av Buchanans generalitetsprincip, skeptisk till särbehandlingar. Börjar man med sådana finns inget slut – det ena särintresset efter det andra vill ha specialregler, vilket riskerar att skapa ett osammanhängande, orättvist och ineffektivt skattesystem.

Intaxication: Euphoria at getting a tax refund, which lasts until you realize it was your money to start with.

I Texas, där jag nu befinner mig, finns ingen delstatlig inkomstskatt alls (även om federal inkomstskatt självklart måste erläggas). Statsminister Reinfeldt står inte för samma radikala syn som i Texas men indikerar i alla fall en vilja till fortsatta skattesänkningar. Frågan är dock om det inte vore mer gynnsamt för såväl arbetskraftsutbudet som tillväxten att ta bort värnskatten* eller att höja gränsen för att betala statlig inkomstskatt, snarare än att ytterligare förstärka jobbskatteavdraget.

________________________

*Apropå värnskatten påminde mig just min vän och kollega Henrik om Milton Friedmans kända uttalande:

Nothing is so permanent as a temporary government program.”

DN hävdar att trängselskatten i Stockholm har blivit ett ekonomiskt fiasko:

Men om ingenting görs blir det inget överskott förrän år 2011 visar DN:s genomgång. För projektkostnaderna under försöket blev minst dubbelt så höga, 1,8 miljarder. Det är en viktig orsak till att det inte blir några pengar över till kollektivtrafik och vägar förrän sex år efter att försöket startade.”

SvD/TT hänger på och kallar trängselskatten för “bakslag”.

Jag skulle vilja modifiera denna slutsats något.

• Det är helt klart att kostnaderna blev för höga. Men trots det är nuvärdet av projektet kraftigt positivt, vilket gör att orden “fiasko” och “bakslag” är helt opåkallade.
• Poängen med projektet är inte primärt att generera överskott. Det är snarast att betrakta som en bonus. (Därmed inte sagt att man inte ska försöka få ett så stort överskott som möjligt – kritiken mot höga konsult- och driftskostnader är berättigad.) Målet med skatten är istället att minska trängseln, vilket ger en samhällsekonomisk vinst. Studier tyder på att trafiken har minskat med ca 20 procent. Det är en framgång, inte ett fiasko.
• Ett förslag till förbättring: Höj trängselskatten med 50 procent. Det ger högre intäkter och mindre trängsel.

Om du tvekar om trängselskattens rationalitet, bör du lyssna till ett antal kloka nationalekonomer.

Uppdatering: SvD:s ledarsida fortsätter med klagolåten. Det är riktigt att såväl politiska som ekonomiska misstag har begåtts, och dem måste man lära av, men i grunden är trängselskatten en utmärkt idé, enligt min argumentation ovan. Också i Stockholm. Trots DN:s avslöjanden.

Carin Jämtin (s) vill ha sänkt bolagsskatt:

Min åsikt är att varken Stockholm eller Sverige har råd att förlora internationell konkurrenskraft på grund av en för hög bolagsbeskattning.”

Vad var det jag sa?

Greg Mankiw ställer en fråga till dem som tvivlar på marginalskatternas negativa effekter:

Have you ever turned down a money-making opportunity that you would have accepted if it paid twice as much?”

Många i Sverige besvarar säkert frågan jakande. DI har idag en utmärkt ledare som baseras på insikten att de höga marginalskatterna i Sverige har distinkt negativa effekter på medel- och höginkomsttagares arbetsutbud. Därför är det viktigt och riktigt att först och främst avskaffa värnskatten men också att höja brytpunkten där statlig inkomstskatt börjar tas ut. Som framgår av nedanstående diagram ur SNS Konjunkturrådsrapport är marginalskatten för breda grupper i Sverige synnerligen hög:

SNS beräkningar tyder på att en avskaffad värnskatt och en flyttning av brytpunkten för när statlig inkomstskatt börjar tas ut kan förväntas vara självfinansierad (s 69):

Vi har redovisat alternativa inkomstskattesänkningar som har positiva arbetsutbudseffekter också hos dem med högre inkomster. Det leder i sin tur till betydligt större skatteintäkter men ger ändå ungefär samma ökning av hushållens disponibla inkomster. … Vi har i kapitel 1 även pekat på att det finns ett ‘innanförskap’ i form av högutbildade män och kvinnor. I ett internationellt perspektiv utgör dessa en arbetstidsreserv, med betydligt lägre faktisk arbetstid än i jämförbara länder. Om dessa grupper ska lockas att arbeta mera så behövs ett komplement till jobbskatteavdraget eftersom detta, som framgår av våra beräkningar, snarare medför en minskning av arbetstiden. Ett naturligt sätt att minska progressiviteten är att ta bort eller minska den statliga skatten.”

Så vad hindrar regeringen? Inte oppositionens envisa rättviseretorik, får vi hoppas.

Gudrun Schyman blev inte poppis i bredare kretsar (om än kanske i snävare, mer feministiska) när hon började tala om en “mansskatt”. Professor Gilles Saint-Paul går till övertygande angrepp mot dem som tror sig kunna förbättra ekonomins funktionssätt, eller för den delen öka “rättvisan”, genom olika typer av särlösningar baserade på könstillhörighet:

All these are practical objections which suggest that the supposed gains from gender-biased taxation may turn out to be much smaller than the authors think. But my opinion is that such a proposal is both wrong and dangerous not because of these practical shortcomings but because it is about abolishing equality before the law.”

Saint-Pauls tänkande är helt i linje med den generalitetsprincip som Buchanan och Congleton förespråkar i Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy (Cambridge University Press, 1998); se min recension i Statsvetenskaplig Tidskrift (1999, 102(2): 233–237).

Tidigare har jag påpekat att de som högljutt talar om alkoholens kostnader ofta lyckas glömma alkoholens intäkter (i vid mening). En ny nederländsk studie visar nu att kostnaderna av rökning och fetma är överskattade:

But because both the smokers and the obese died sooner than the healthy group, it cost less to treat them in the long run. … Ultimately, the thin and healthy group cost the most – $417,000, from age 20 on. The cost of care for obese people was $371,000, and for smokers, $326,000.”

Ytterligare ett argument, alltså, som rubbar kostnads-intäktsanalysen av sådant som alkohol, tobak och fet mat i riktning bort ifrån paternalism och straffskatter av olika slag.

Berlingske Tidene rapporterar att en skatterereform är på gång i Danmark med sikte på sänkt marginalskatt:

Regeringen har i hvert fald udpeget en gruppe eksperter, som har til opgave at komme med et udspil til en skattereform, der ordret skal ’sigte mod en markant reduktion af skatten på arbejdsindkomst, herunder ved at sænke skatten på den sidst tjente krone.’”

Det är dylika ambitioner jag har saknat hos den nuvarande svenska regeringen: värnskatten ska vara kvar, enligt finansministern. Jobbskatteavdraget är utmärkt men ger en inkomsteffekt som snarast stimulerar till mindre arbete för höginkomsttagare. Det behöver pareras med marginalskattesänkningar. Det tycks Anders Borgs danska kollegor glädjande nog ha tagit fasta på.

Den danska artikeln talar också om dynamiska effekter:

En lavere skat på arbejde øger også lysten til at knokle, mens mange vælger fritid frem for arbejde, når skatten er høj. Nye analyser viser ligefrem, at lavere skat på den sidst tjente krone som følge af dette kan give overskud og blive en økonomisk gevinst for samfundet.”

Angående detta, se t.ex. Martin Feldsteins “The Effect of Marginal Tax Rates on Taxable Income: A Panel Study of the 1986 Tax Reform Act“.

Adam Smith år 1755:

Little else is requisite to carry a state to the highest degree of opulence from the lowest barbarism but peace, easy taxes and a tolerable administration of justice.”

Tidigare har jag uttryckt glädje över att Carin Jämtin inte längre är biståndsminister. Nu börjar jag starkt oroa mig över att ha henne i Stockholms stadshus. Hon har nämligen tillkännagivit sitt politiska program. Det avskräcker.

Mike Huckabee och Ron Paul aspirerar båda på att bli republikanernas presidentkandidat inför valet 2008. Huckabee är en fanatisk kristen, homofob och dessutom skattehöjare; Paul, däremot, är “nyliberal”. Ingen tvekan om vem jag föredrar av dessa två. Se John Stossel intervjua Paul: