Nonicoclolasos

Andy Roddick deltog i en turnering i Rom häromveckan:

EM-truppen i fotboll är utsedd. Vad jag har kunnat se har dock den viktigaste frågan inte analyserats i media: Vilka är de tre hetaste spelarna? Svaret ges nedan.

1. Markus Rosenberg
2. Anders Svensson
3. Sebastian Larsson

En s.k. trade-off: man förbränner ca 5 procent mer kalorier genom att springa utomhus, men risken för skador är mindre på löpband.

För mig är det löpband som gäller. Dock av andra skäl än nyss nämnda — närmare bestämt för att man slipper djur och natur och för att man kan titta på simpojkar medan man springer. Å, vad lätt det går då!

Ny målshow! Vem kan undgå att imponeras av Cristiano Ronaldo? Här ute för att handla lite:

Det gäller att kalka händerna innan man hoppar upp på den svårbearbetade barren:

Efter en hård rugbymatch smakar förstås en baguette utmärkt! Här ses de franska spelarna Vincent Clerc och Aurélien Rougerie. Som synes på Auréliens knä är rugby en brutal sport.

I en reklamkampanj från Tysklands Olympiska Kommitté visas denna bild, med budskapet:

If you don’t move, you get fat.”

Originalet, Michelangelos David, kan beskådas här.

Ikväll blir det 5,5 km på löpbandet!

Rafael Nadal och Novak Djokovic har klätt upp sig för att gå på casino i Monte Carlo. Se mer här.

Juventus förre sportchef:

En homosexuell spelare kan inte göra en fotbollsspelares jobb. Fotbollsvärlden är inte gjord för dem. Det finns en speciell stämning då man står naken i duschen.”

Det är märkligt hur känsliga vissa heterosexuella män är. Samma argument används i USA för att förmena homosexuella möjligheten att verka i det militära. Dessa heteromän ska klara av pressen att spela VM-match och att döda irakier. Men att bli beskådad i duschen! Ja, där går gränsen.

Skönhet på en barr:

Hockeyintresserad som jag är kom jag igår, när HV71 vann SM-guld, att fundera på vad detta namn egentligen står för. Svaret är att föreningen bildades 1971 som en sammanslagning av de mindre klubbarna Husqvarna IF och Vätterstads IK.

Här är HV:s back Nichlas Torp (f 1989), som på klubbens hemsida svarar följande på frågan vilka hans svagheter är:

Kan bli för het.”

Danilo Ikodinović är en serbisk vattenpolospelare, som var med och vann silvermedalj i OS 2004. Kanske en ny sport att följa närmare?

Här har vi Tysklands förbundskansler Angela Merkel, på invigningen av den nya Operan i Oslo häromdagen. Norges statsminister verkar dock kunna hålla ögonen i styr.

Och här har vi ishockeymålvakten Henrik Lundqvist från en intressant vinkel.

Målrekord för Cristiano Ronaldo, som väntas utses till den bästa fotbollsspelaren i England i år igen. Självklart ska han ha bra betalt.

Edilson Nascimento är en 20-årig modell från Brasilien. Han upptäcktes på en judotävling. Det kanske är en sport man borde ta en närmare titt på?

Rugby är en synnerligen brutal sport. Men man kanske skulle börja följa den? Will Chambers är en ny rugbystjärna i Australien:

Dessa simpojkar…

Se min tidigare fråga om kausalitet i simningens värld.

Nu när våren är här kanske du dels vill börja sporta och dels försäkra dig om en bra metod för att få bort de otäcka myggorna. I så fall, ta en titt på denna produkt. Är inte marknadsekonomin fantastisk på att erbjuda sådant man behöver?

Apropå djur och natur, se vad adjunkt Vilhelm Persson har att säga om saken här och här.

Den nye världsrekordhållaren i simning, Alain Bernard, simmade under EM i en dräkt av typen Speedo LZR Racer, vilket har kritiserats av vissa. De menar att dräkten ger honom en fördel jämfört med dem som simmar i traditionella badbyxor, som Alain bär på bilden till vänster. Själv tycker jag att det är självklart att simmare ska få använda simdräkter om de vill. (Av rent estetiska skäl hoppas jag dock att många simmare väljer badbyxor.)

För övrigt ser jag ingen principiell skillnad mellan att använda bättre skor som löpare, att använda en bättre simdräkt som simmare och att använda dopningspreparat (i alla fall sådana som inte medför hälsofara). Läs mer om min syn på dopning här.

Det gäller att, som David Beckham och hans medspelare, försöka skydda sig mot den farliga fotbollen. Jag fann själv detta hårda, stora objekt skrämmande då jag under skoltiden tvangs ägna mig åt denna sport.

Se en bild till på Beckham. Men hans 100:e landskamp gick inte så bra.

Det är väldigt poppis att gå till ett gym och träna numera. Men varför går man dit? Enligt en studie är rädsla för att bli oattraktiv en viktigare orsak än förhoppningen att bli attraktiv. Detta stämmer väl in på mig. Jag springer på löpband fyra gånger i veckan och förbränner därigenom ca 450 kcal per gång. Huvudskälet är rädsla för att bli tjock runt magen, vilket jag finner ytterst oattraktivt.

Ett annat tungt skäl för mig är också att observera vackra människor, såsom de ständigt tränande simmarna i bassängen nedanför löpbandet. Även om de flesta som tränar inte har som främsta mål att bli attraktiva, är många icke desto mindre det.*

___________________

*Som på bilden ovan, ett reklamfoto från Wide Eye. Möjligen hade dock killarna på bilden faktiskt som ambition att bli attraktiva, inte bara att undvika att se  oattraktiva ut.

Nytt målrekord av Cristiano!

Jag tror att jag ska börja intressera mig för en ny sport: surfning!

Jag har aldrig riktigt förstått tjusningen med bandy. Det verkar vara en hemmagjord variant av ishockey, som är en internationell, mer maskulin och mer brutal sport. I vilket fall: Edsbyn vann visst SM-guld i bandy idag. Och jag måste tillstå att det faktiskt finns ett och annat som skulle kunna få mig att titta lite mer på bandy framöver. Det finns t.ex. duktiga spelare som Patrik Nilsson (vars Sandviken emellertid förlorade idag).

Biskopen i Lund har, tillsammans med en rabbin och en imam, “välsignat” Malmö FF:s elitlag inför kommande säsong. Oförargligt, måhända, men jag kan inte undgå att irriteras över tilltaget, av två skäl.

1. “Välsignelse” bygger på vidskepelse, dvs. idén att en gud existerar och att denne bryr sig om det aktuella fotbollslaget. Så medan allsmäktige och allgode Jahve/Allah inte bryr sig om tortyr-, tsunami- eller jordbävningsoffer ska han alltså bry sig om fotboll; och det är just MFF han ska bry sig om. Osammanhängande? Bisarrt? Ja.
2. Som spelare skulle jag se det som en förolämpning att diverse prelater pådyvlas laget som helhet. Om nu gudomlig “välsignelse” efterfrågas, varför inte låta det ske på individuell basis? Det kan finnas spelare av annan eller ingen religion, och de bör inte utsättas för “välsignelse”. Individuell irrationalitet är rent allmänt bättre än kollektiv irrationalitet.

Se tidigare inlägg om religion och sport här och här.

Andy Roddick meddelar att han inte deltar i OS i Beijing eftersom han vill träna inför US Open istället. Aj, aj.

Cristiano Ronaldo gjorde sitt 30:e mål för säsongen i Manchester United, då laget slog Lyon.

Och Rafael Nadal tog sig vidare i tennisturneringen i Dubai.

Duktiga pojkar, det där! Mitt sportintresse är fortsatt starkt.

Jag tror att jag ska börja titta lite mer på tennis.

Quickstep är den standarddans jag tycker bäst om att titta på. Jag tycker särskilt om det höga tempot och de snygga benrörelserna, inte minst de återkommande kickarna. Här kan amatörvärldsmästarna Arunas Bizokas och Edita Daniute från Litauen beskådas i en intensiv och lite vild quickstep.

De kinesiska arrangörerna definierar skönhet för sina OS-värdinnor:

Avståndet från pannan till näsroten, från roten av näsan till nästippen, och från nästippen till hakan ska vara lika, lyder en av reglerna. En annan regel förklarar att längden av ögonen ska vara tre tiondelar av längden av hela ansiktet.”

Ett intressant jobb att arbeta fram de exakta detaljerna i dessa skönhetskriterier och att sedan utvärdera alla sökande. Vore jag inte forskare i nationalekonomi skulle jag vara sugen på ett sådant. Jag skulle personligen godta ögon vars längd är fyra tiondelar av längden av hela ansiktet.

(Tack till min kollega Carl Magnus för tipset.)

Av de tio fotbollsspelare världens kvinnor har valt ut som snyggast gillar jag två riktigt bra: David Beckham och Cristiano Ronaldo. Den senare kan beskådas nedan. (Övriga åtta skulle inte få mig att slå på tv:n.)

Jag observerar ganska ofta manliga simmare, och då och då frågar jag mig: Blir killar utan kroppsbehåring simmare, eller blir simmare killar utan kroppsbehåring (genom rakning eller vaxning)?

Det är föreslaget att brittiska olympiker ska skriva på ett kontrakt för att få åka till OS i Beijing, genom vilket de lovar att inte kritisera den kinesiska regimen:

From the moment they sign up, the competitors – likely to include the Queen’s granddaughter Zara Phillips and world record holder Paula Radcliffe – will be effectively gagged from commenting on China’s politics, human rights abuses or illegal occupation of Tibet.”

Ett mycket märkligt och upprörande förslag, som också har gett upphov till omfattande protester i Storbritannien.

(På bilden: Zara Phillips.)

Men samtidigt som man bör tillåta idrottare och andra att ge uttryck för sina uppfattningar, är det viktigt att ha klart för sig att bojkotter och högljudda protester inte alltid utgör den mest effektiva metoden för att påverka utvecklingen i positiv riktining. Frihet att yttra sig bör vara självklar; men en sådan frihet bör brukas med omsorg. Som Niklas Ekdal påpekar är det viktigt att också se de positiva tecknen i Kina och att på olika sätt stärka dessa. Närvaro och kontakter människor emellan kan ibland fungera oväntat bra.

(Foto: Marcus Engström)

Det är visst landskamp i fotboll ikväll. Före jul var jag på konferens i Kraków och samtalade då med Ralf, den unge filosofen, om nationalism, som han helt, liksom jag, förkastar. Jag nämnde mitt engagemang mot sportnationalism, vilket han också ogillade. Jag tycker inte att man ska heja på ett lag bara för att man råkar komma från samma land som detta. Istället kan man grunda sitt hejande på, föreslår jag, en utilitaristisk kalkyl (det lag vars vinst ger störst aggregerad lycka bör stödjas) eller på en hedonistisk kalkyl (det lag som har snyggast spelare bör stödjas).

Ralf föreslog istället att man bör satsa pengar på det lag som ger största väntad utdelning. Därigenom får man ett naturligt engagemang att heja på ett lag. Om man dessutom lider av sportnationalistiska känslor är det extra bra om det lag man satsar pengar på inte är det egna landets. Om det egna landet vinner blir man glad av det skälet. Om det lag man har satsat pengar på vinner blir man glad av det skälet. Man ökar därigenom sina chanser att bli glad, vilket i sig är eftersträvansvärt.

Det är i sanning uppiggande att titta på simhopp, vilket jag har gjort denna eftermiddag. En sak som störde mig var dock den starka sportnationalism som präglar SvT:s kommentatorer. De hejar öppet på de svenska hopparna. Min uppfattning är att expertkommentatorer i sport bör vara neutrala och enbart bidra med sakutlåtanden och information (precis som jag tycker att forskare qua forskare ska sträva efter att undvika normativa uttalanden).

Francesco Dell’Uomo från Italien var en av de tävlande idag:

Jag tror bestämt att jag måste se den kommande kampsportfilmen Never Back Down, där Sean Faris och Cam Gigandet slåss med varandra. Enbart pga. mitt stora intresse för mixed martial arts, förstås.

from vids.myspace.com posted with vodpod

Medan jag sprang på löpband ikväll kunde jag observera tränande simhoppare. Å, vad löpningen gick lätt – jag blev helt fascinerad av dessa idrottares stora skönhet och skicklighet!

På bilden: den kanadensiske simhopparen Alexandre Despatie. Som vanligt har Peter Jihde fel: sport och skönhet hör ihop.

Jag har varit på stan och noterade två konstigheter.

1. Hur kommer det sig att elektronikkedjor som El-Giganten fortfarande skriver ut kvitton i kassan med matrisskrivare? Sist jag såg en sådan på annat håll var på 1980-talet, tror jag.
2. Swedbank skriver, angående pensionssparande, om hur man “i det orange kuvertet” kan läsa om sin allmänna pension. Är det grammatiskt korrekt? Vad sägs om orangea eller möjligen oranga?

Jag bara undrar.

Min favorit i pågående Australian Open är Rafal Nadal. Han har glädjande nog just gått vidare.

Vi får hoppas att förra årets problem inte återkommer:

Jag har också ont i min berömda rumpa, säger Nadal och pekar mot ändalykten.”

(Se tidigare inlägg om sport och skönhet.)

Fotbollsspelaren Andreas Haddad i Expressen:

Jag går i kyrkan på storhelgerna och tror på Gud. Jag tackade honom för målen mot Göteborg. Om han inte velat att jag skulle göra dem, hade det inte blivit några.”

Vilken god gud! Det är nästan så att man blir kristen på stört.

Se även min kritik av korstecken och bön i sportsammanhang.

De flesta filmer man ser utgör underhållning för stunden. Men en del blir man berörd av på djupet. Jag har just sett Beautiful Boxer, om en thaiboxare som byter kön från pojke till flicka efter att ha vunnit ihop tillräckligt med pengar.

Filmen, som baseras på en sann historia, illustrerar att man kan nå sina fundamentala livsmål om man arbetar hårt för dem – även om dessa mål kan tyckas avlägsna och även om man möter motstånd. Det är upplyftande med människor som vågar leva i enlighet med sina sanna preferenser men sorgligt, trots allt, att så många, såväl i Thailand som i Sverige, ser det som problematiskt med personer som vill byta och som byter kön.

(Se även vad jag skrev om filmen Red without Blue, på snarlikt tema men i en helt annan kulturell kontext.)

Andy Roddick:

Jag har ont i nedre delen av rumpan.”

Medan jag springer på löpband observerar jag när en simklubb tränar. Simmarna har mycket fina och vältränade kroppar, men de tre tränarna är samtliga småfeta och plufsiga. Utgör inte det en nackdel för en simtränare? Respekterar hårt tränande simmare tränare som själva inte ens orkar hålla kroppen i normaltrim? Utgör de goda förebilder?

Jag är inte säker på svaret. Jag tror att det kan finnas en negativ effekt av fetman, allt annat lika. Men allt annat är förstås inte lika. Man kan mycket väl tänka sig att en korpulent simtränare har överlägsna teoretiska kunskaper om hur simträning mest effektivt bedrivs. Han behöver ju inte behöva simma själv för att veta hur andra bäst ska bli snabba simmare. Icke desto mindre tror jag att idealet är en vältränad och teoretiskt kunnig tränare.

(Jag undrar om kraftiga tränare är vanligt förekommande även i andra sporter.)

Detta fick mig också att fundera på forskningens värld. Är det t.ex. så att personer som kommenterar andras arbeten själva behöver vara framgångsrika forskare för att förtjäna att tas på allvar? Jag tror, i analogi med fallet med simtränarna, att en kommentator av akademiska arbeten får större respekt om han själv publicerar sina arbeten i prestigefyllda tidskrifter och på framstående förlag. Men det finns förstås inget som säger att en person som inte publicerar sig på det viset inte kan ha teoretiska kunskaper om hur andra bör skriva för att nå framgång. Idealet är nog även här en välpublicerad och teoretiskt kunnig kommentator.

Så man bör inte a priori avfärda rundhylta simtränare eller opublicerade forskarkollegor. De kan ha mycket att tillföra de också, även om de nog skulle respekteras mer med fin kropp och med ett mer imponerande cv.

När planet till Kraków skulle lyfta noterade jag att flera polacker (och sannolikt därmed katoliker) ombord gjorde korstecknet. Sannolikt för att de därigenom trodde sig minska sannolikheten för en olycka. Jag fann detta handlande vidskepligt och lätt osmakligt. Mestadels för att de därmed offentligt proklamerade sin gudstro, men också för att det givet en gudstro ter sig bisarrt att tro sig kunna minska sannolikheten för en olycka på det sättet. Ty:

• Om det finns en allgod, allvetande och allsmäktig gud, skulle han överhuvudtaget tillåta olyckor? Det främsta argumentet mot existensen av en sådan gud är att han tillåter ondska.
• Om en sådan gud existerar och av outgrundlig anledning skulle tillåta olyckor, varför skulle han låta sig påverkas av en egoistisk längtan hos vissa att inte drabbas, manifesterad i en handrörelse över bröstkorgen? Är människor som utför denna handrörelse värda mer i denne “allgode” guds ögon? Är de som drabbas i olyckor mer förtappade än andra?
• Om en person verkligen tror på den kristne guden och den oändliga lycka som himmelriket bjuder den som är kristen och dör, varför vill man då undvika att dö? Kanske tror många inte innerst inne?
• Om en olycka väl inträffar förklarar kristna alltid bort det hela med att “outgrundliga äro Herrens vägar”, “Gud är ett mysterium” e.d. – dvs. de förstår inte själva hur en allgod, allvetande och allsmäktig gud kunde tillåta det som hände. Ändå fortsätter de att tro.

I själva verket finns förstås inga gudar, och det som sker sker, oavsett korstecken.

Ännu mer störande är denna handling förresten i sportsammanhang. Skulle en gud som Jahve bry sig om vem som vinner en fotbollsmatch? När han uppenbarligen struntar i att hundratusentals människor plågas och dör av svält, malaria, jordbävningar och tsunami?

(På bilden: Cristiano Ronaldo tycks ägna sig åt något slags kommunikation med vad han tror är en gud av något slag; gissningvis berör kommunkationen fotbollsspelet.)

Som sagt, Peter Jihde hade fel. Sport har med skönhet att göra.

(På bilden: David Beckham i en ny kalsongkampanj för Armani.)

Är något på bilden möjligen retuscherat?

Varför inte tillåta dopning? Dopning är ett sätt att förbättra sportprestationer – precis som mycket annat som redan accepteras. Det finns inget “naturligt”, “okonstlat”, “ädelt” sportutövande. Alla sportprestationer är en funktion av försök att förbättra resultat, alltifrån kosthållning och träning på hög höjd till ny utrustning. Om det inte är fel att springa fortare genom att använda löparskor istället för att springa barfota, varför är det fel att springa fortare genom att ta ett preparat som förbättar syreupptagningsförmågan? Särskilt när det i praktiken är så att vissa, men inte alla, vågar ta preparaten redan idag, vilket skapar en orättvisa.

Läs också vad Peter Singer har att säga om saken.

Jag läste en gång ett uttalande av Peter Jihde, apropå frågan vilken tjej som var snyggast i OS:

Jag passar. Jag tycker inte om utseendefixeringen och jag vill inte bidra till den. Utseende har inget med sport att göra.”

Vad konstigt: jag tycker tvärtom. Det enda som är kul med sport är att kunna titta på snyggon.

Fotboll är t.ex. urtråkigt, men fotbollsspelare kan vara hur läckra som helst.

Ikväll spelar det svenska landslaget i fotboll match mot Lettland. Hejar du på Sverige? Varför då, i så fall?

Jag menar att det är märkligt (men kanske ändå i slutändan acceptabelt) att heja på sportutövare bara för att de råkar komma från det egna landet.