Nonicoclolasos

Archive for the ‘staten’ Category

Statens storlek i Sverige och annorstädes

Ett litet diagram från The Economist:

Det mest intressanta tycker jag är trenden: Sverige har minskat statens storlek det senaste decenniet (liksom Tyskland lite grann), medan övriga har haft en motsatt utveckling. Det syns också att det under Alliansen har skett en tydlig nedgång igen, efter några års uppgång dessförinnan. Likaså har statsskuldens andel av BNP minskat kraftigt i Sverige, medan den har ökat i övriga länder. Det spelar nog viss roll vilken regering man har ändå.

Written by Niclas Berggren

11 juli 2011 at 5:26

Publicerat i socialism, staten

Minskar en stor stat tillväxten?

En politiskt kontroversiell fråga rör hur statens storlek påverkar den ekonomiska tillväxten. Politiker på vänsterkanten brukar hävda att nya statliga satsningar av olika slag har förmåga att lyfta ett lands ekonomi; politiker på högerkanten brukar istället hävda att sådana satsningar och de högre skatter de tenderar att medföra hämmar ett lands tillväxtpotential. Vad säger egentligen forskningen? En ny översikt av Andreas Bergh och Magnus Henrekson, ”Government Size and Growth: A Survey and Interpretation of the Evidence”, accepterad för publicering i Journal of Economic Surveys (preliminär gratisversion här), finner följande:

The literature on the relationship between the size of government and economic growth is full of seemingly contradictory findings. This conflict is largely explained by variations in definitions and the countries studied. An alternative approach – of limiting the focus to studies of the relationship in rich countries, measuring government size as total taxes or total expenditure relative to GDP and relying on panel data estimations with variation over time – reveals a more consistent picture. The most recent studies find a significant negative correlation: an increase in government size by 10 percentage points is associated with a 0.5% to 1% lower annual growth rate. We discuss efforts to make sense of this correlation, and note several pitfalls involved in giving it a causal interpretation. Against this background, we discuss two explanations of why several countries with high taxes seem able to enjoy above average growth. One hypothesis is that countries with higher social trust levels are able to develop larger government sectors without harming the economy. Another explanation is that countries with large governments compensate for high taxes and spending by implementing market-friendly policies in other areas. Both explanations are supported by ongoing research.

Överlag ett negativt tecken på sambandet, alltså. Som påpekas ovan är dock kausalitetsfrågan svår att klargöra:

[A]lthough there is close to a consensus on the sign of the correlation, there is also consensus on the fact that causality is very hard to establish with certainty using the method of instrumental variable estimation – or any other method currently available. … The main lesson to be learned from exploring these important mechanisms is that a negative coefficient on government expenditure in growth regressions need not imply that large government causes slower growth. On the other hand, a negative coefficient on taxes actually provides rather strong evidence that high taxes cause lower growth, because reverse causality leads us to expect a positive correlation.

När det gäller hur högskatteländer som Sverige kan växa så pass bra tycker jag om de två förslagen till förklaringar. Författarna skriver t.ex.:

It seems likely that many reforms in Sweden in the 1980s and the 1990s compensated for the negative effects of high taxes. The Scandinavian countries … also have relatively high levels of economic freedom.

Detta är i linje med Richard Posners tolkning, och jag finner den själv rimlig. Frågan är: Med lägre skatter på arbete, som Sverige har fått på senare år, har inte landet potential att växa ännu bättre?

Written by Niclas Berggren

5 juli 2011 at 5:48

Skillnaden mellan USA och Europa

Den tyske historikern Heinrich von Tretischke:

For us the state is not, as it is for the Americans, a power to be constrained so that the will of the individual may remain uninhibited, but rather a cultural power from which we expect positive achievements in all areas of national life.

Källa: s. 327 i Earthly Powers.

Written by Niclas Berggren

21 juni 2011 at 15:46

Publicerat i EU, staten, USA

Vad har demokratiskt valda ledare rätt att besluta?

Den fruktbara och spännande debatten om hur liberaler bör se på invandring fortsätter. Denna gång är det LUF:s Adam Cwejman som, enligt min mening förtjänstfullt, fortsätter debatten med Tino Sanandaji. Den senare har också svarat. Min egen syn har jag utvecklat i flera inlägg — se länkar längst ned — och för att inte upprepa mig vill jag här endast kommentera en ny sak Tino skriver:

Liberals and libertarians in positions of power simply do not have the right to give away the collective assets of Swedish citizens based on their private ideological axioms and their private altruism toward the world.

Detta yttrande finner jag mycket anmärkningsvärt, då det antyder att en demokratiskt vald majoritet i Sveriges riksdag enligt Tino inte har rätt att besluta om en generös invandringspolitik om denna innefattar en statsfinansiell belastning.

Det är till att börja med oklart vad Tino menar med rätt här. Är det en legal rätt eller en ”moralisk” rätt han avser?

  • Om en legal rätt: Jag undrar vilken lag Tino menar förbjuder en demokratiskt vald majoritet att fatta ett beslut som ökar de offentliga utgifterna på ett sätt som gynnar icke-svenska medborgare. Är dagens invandring alltså inte bara oönskad utan även olaglig? Står dagens svenska bistånd också i strid med svensk lagstiftning? Vilket lagrum har han i åtanke?
  • Om en ”moralisk” rätt: Varifrån kommer denna moraliska utsaga som stipulerar vad en demokratiskt vald majoritet i Sveriges riksdag får och inte får besluta? Det finns en enorm mängd moraliska uppfattningar om vad som är rätt och fel, men vad finns det för skäl att se någon av dem som bindande för en svensk riksdagsmajoritet, så länge de inte är kodifierade i svensk lag?

Låt oss koppla detta resonemang till Tinos flitigt använda analogi mellan en stat och en privat klubb (som jag förvisso har argumenterat mot här, men låt oss bortse från det nu). Vi kan säga att vi talar om en golfklubb. Antag att klubben har stadgar som säger att medlemmarna väljer en styrelse, att medlemmarna väljer en liberal-libertariansk styrelse och att det i stadgarna inte står något om att styrelsen inte får släppa in icke-medlemmar som nyttjar klubbens resurser. Antag vidare att styrelsen fattar just ett sådant beslut: icke-medlemmar får spela gratis på banan och dricka gratis drinkar i klubbhusets bar. Hur går det att säga att styrelsen inte har rätt att fatta ett sådant beslut? Stadgarna lägger inga hinder i vägen; återstår då att de inte har en ”moralisk” rätt att fatta ett beslut av det här slaget. Men vems moral ska gälla och styra? Moraluppfattningar skiljer sig åt och går inte att åtskilja med rationella metoder. En medlem stödjer beslutet, då han finner det moraliskt rätt att stödja sämre lottade icke-medlemmar; en annan bestrider det, då han finner det moraliskt rätt att enbart gynna välbärgade medlemmar. Som jag ser det har styrelsen faktisk rätt att fatta sitt beslut, och sedan får nästa val avgöra om medlemmarna har förtroende för den eller ej. Om inte, kan en ny styrelse väljas som ändrar beslutet. Men precis som den då avsatta styrelsen hade (”laglig”) rätt att öppna upp för icke-medlemmar, har en ny styrelse (”laglig”) rätt att stänga för icke-medlemmar.

Som jag ser det förespråkar Tino en anti-demokratisk uppfattning. Om jag har missuppfattat den saken är jag den förste att dra en suck av lättnad.

Se även inläggen ”Tino om invandring” (notera Tinos aktiva deltagande i kommentarsfältet), ”Ska stater ses som klubbar?””Invandring och stöd för välfärdsstaten””Egoistiskt invandringsmotstånd”, ”Hur påverkar invandring de offentliga finanserna?””Invandring och offentlig sektors storlek” och ”Bör libertarianer välkomna fri invandring till välfärdsstaten?”.

Written by Niclas Berggren

20 maj 2011 at 20:23

Invandring och stöd för välfärdsstaten

Jag har tidigare rapporterat om ny svensk forskning som visar att invandring tenderar att minska stödet för välfärdsstaten. Ytterligare en ny studie, ”Preferences for Redistribution, the Size of Government and the Tax System”, denna gång på europeisk nivå, finner samma resultat:

An important channel through which a generous welfare state might affect society as a whole is immigration. The idea that immigrants are attracted to the welfare state because of its benefits, in the form of social security, education, etc., is well known. The economic literature on welfare-induced migration is large and growing, with mixed results for what concerns both the US internal migration and more in general international migration (Razin et al., 2011). … [I]nvestigating if the possibility of welfare-induced immigration reduces support for more governmental redistribution in our sample of post-enlargement European countries is worthwhile. To this purpose, we employ the following ESS question: ”Please tell me to what extent you agree or disagree that social benefits and services in [country] encourage people from other countries to come and live here?”. … The estimates are reported in the last column of Table 4. The coefficient has a negative sign and is statistically highly significant (1% level). Hence, the ”threat” of immigration due to generous social transfers and services leads people to decrease their support for redistributive policies, ceteris paribus. The effect is also sizable in magnitude, as the odds of being more supportive for a large government decrease by 17% for those who believe that redistributive policies encourage immigration compared to the individuals who do not have such view.

Apropå den livliga debatt jag och andra nyligen hade med Tino Sanandaji om konsekvenserna av fri rörlighet kan detta resultat vara högst relevant för dem som befarar att invandring kommer att medföra kraftigt ökad offentlig sektor och högre omfördelning. Det gäller att beakta den politiska reaktionen hos de befintliga väljarna också.

Addendum: Tino har ett blogginlägg i vilket han bemöter argumentationen här.

Written by Niclas Berggren

1 maj 2011 at 5:34

Statens stötande stöd

Idag är det påskdagen, en högtid i den kristna religionen, men inte bara det. Det är också allmän flaggdag i Sverige! Jag finner det stötande att staten, som enligt min uppfattning bör vara neutral i religiösa frågor, på detta sätt ger sitt stöd till en religion. Inte för att jag bryr mig om svenska flaggan i sig, men allmänna flaggdagar fungerar som symbol för vad staten anser ska högtidlighållas, varför dagens påbjudna flaggning bör kritiseras. Nu är det dags att verkligen skilja stat och religion åt (där förvisso betydligt mer behöver göras än att ta bort vissa allmänna flaggdagar).

För övrigt förespråkar jag ett nytt system för helgdagar och en nygammal kalender.

Written by Niclas Berggren

24 april 2011 at 15:10

Tino om invandring

Jag välkomnar Tino Sanandajis inlägg i debatten om hur liberaler ser och bör se på invandring. Det finns mycket att säga om hans argumentation — här vill jag begränsa mig till en del av den, nämligen hans huvudargument, att liberaler bör motsätta sig invandring från utvecklingsländer eftersom den kommer att leda till en större välfärdsstat med stora kostnader för svenskar. Jag gör det genom att först modifiera tre citat från hans artikel, där jag har bytt ut ”invandring” mot ”kvinnlig rösträtt” och där jag markerar mina förändringar med fetstil:

Jag menar tvärtom att liberaler inte av rent principiella skäl ska känna sig tvingade att försvara kvinnlig rösträtt.

Viktigast av allt är dock att välfärdstaten troligen kommer att stärkas av kvinnlig rösträtt

Kvinnlig rösträtt i den verklighet vi lever i gynnar förstås kvinnor, men minskar både levnadsstandard och frihet i Sverige. Klassisk liberalism skiljer sig från socialism genom att det ger manliga medborgare moralisk rätt att i en sådan intressekonflikt agera efter sitt egenintresse.

Varför har jag modifierat citaten på detta sätt? Av följande skäl: Precis som invandrare från utvecklingsländer medför en större välfärdsstat, medför kvinnlig rösträtt en större välfärdsstat. Precis som det finns ett vänstergap hos invandrare, finns det ett vänstergap hos kvinnor. De utgångspunkter som Tino använder för att argumentera mot invandring från utvecklingsländer gäller alltså även för kvinnlig rösträtt. Min fråga till Tino blir därför: Hade det varit bättre om kvinnlig rösträtt inte hade införts i Sverige? Bör kvinnlig rösträtt avskaffas? Om inte, varför är argumentet att ”x medför ökade kostnader genom expanderad välfärdsstat” giltigt som argument mot invandring men inte mot kvinnlig rösträtt?

Se även mina inlägg ”Egoistiskt invandringsmotstånd”, ”Invandring och offentlig sektors storlek””Bör libertarianer välkomna fri invandring till välfärdsstaten?” och ”Ska stater ses som klubbar?”. Tino har även skrivit om sin argumentation på sin blogg.

Written by Niclas Berggren

16 april 2011 at 6:31

Gäller Wagners lag?

Nej, jag talar inte om komponisten Richard Wagner utan om dennes landsman, nationalekonomen Adolph Wagner, som formulerade en lag om sambandet mellan ekonomiskt välstånd och offentlig sektors storlek. Lagen säger att de offentliga utgifterna växer snabbare än BNP och att de offentliga utgifternas andel av BNP därför stiger med tiden. Orsakerna kan t.ex. vara att i takt med ökat välstånd efterfrågar människor mer offentligt finansierad välfärd och att administration blir allt kostsammare i en större ekonomi.

Vid en hastig anblick tycks Wagners lag gälla i många länder och tidsperioder — men en färsk studie av Dick Durevall och Magnus Henrekson, ”The Futile Quest for a Grand Explanation of Long-Run Government Expenditure”, visar att den inte alltid gäller:

According to our main results, Wagner’s Law does not hold in the long run, although the data are consistent with Wagner’s Law between roughly 1860 and the late 1960s in Sweden, and the 1970s in the UK. This can be traced to the formation of the modern public sector, including the introduction of public education, health care, and so forth. Yet Wagner’s Law did not hold during the initial industrialization phase (before 1860), or during recent periods.

En möjlig förklaring kan vara politisk: väljare röstar på politiker som önskar begränsa skattekvoten och den offentliga sektorns relativa tillväxt. Det kan t.ex. vara så att en ekonomisk kostnad inträder när staten når en viss nivå, i termer av negativa incitamentseffekter av beskattning, som kan få politiker att sluta expandera statens omfattning i allt snabbare takt.

Addendum: Adolph Wagner föddes på denna dag för 176 år sedan.

Written by Niclas Berggren

25 mars 2011 at 5:39

Bör libertarianer välkomna fri invandring till välfärdsstaten?

Regeringen har kommit överens med Miljöpartiet om migrationspolitiken. Bl.a. innebär den att nya grupper ska få tillträde till vissa av välfärdsstatens förmåner, såsom sjukvård och skola. En intressant fråga är hur libertarianer ställer sig till denna reform — eller, mer allmänt, till frågan om fri invandring till välfärdsstaten. Å ena sidan brukar libertarianer betona vikten av frihet för människor att röra sig; å andra sidan brukar de motsätta sig välfärdsstaten.

Kan effekten av att låta många fler ta del av den svenska välfärdsstatens förmåner tänkas tilltala libertarianer? Ja, jag kan tänka mig två för libertarianer tilltalande scenarier.

  1. Skattekvoten hålls oförändrad, liksom de totala förmånerna, som dock delas av fler (ett antal icke-svenskar har kommit till). Välfärdsstatens omfattning är då oförändrad, men förmånerna per capita är mindre. Jag har svårt att se att en libertarian kan finna detta problematiskt: om välfärdsstaten är illegitim till att börja med, varför ska nationalitet alls vara relevant för vilka som får ta emot medel? Libertarianer brukar anse nationella gränser och nationalitet godtyckliga och oönskade. I detta scenario består välfärdsstaten till en början, eftersom den inte kostar mer, men man kan tänka sig att de svenska skattebetalarna efter hand blir ovilliga att betala till icke-svenskar (en inställning som libertarianer i och för sig inte delar) och röstar på personer som begränsar välfärdsstaten, med fallande skattekvot som följd. Detta borde libertarianer gilla.
  2. Skattekvoten exploderar, eftersom förmånerna per capita hålls oförändrade med många fler förmånstagare. Att människor tvingas betala mer till staten för att öka välfärdsutgifterna ogillas förvisso av libertarianer, men å andra sidan leder en snabbt ökande skattebörda troligen svenskarna att vilja minska välfärdsstaten kraftigt genom lägre förmåner per capita. Detta gillar också libertarianer. Att mottagarna i hög grad är icke-svenskar kan utgöra motivation i denna process.

Den centrala mekanismen i båda scenarierna är att svenskar är mindre benägna att bidra till icke-svenskars försörjning. Denna attityd är förvisso, som jag anför i scenarie 1 ovan, inte i linje med sedvanligt libertarianskt tänkande, men libertarianskt tänkande kan ändå ta den som en given realitet och se vad den implicerar. Nå, är då detta en realistisk utgångspunkt? Ja, i viss mån, i alla fall. Den nya studien ”Ethnic Diversity and Preferences for Redistribution” finner nämligen i sammanfattning följande:

I den här uppsatsen undersöker vi om invandring påverkar individers preferenser för omfördelning. Resultaten av undersökningen tyder på att en högre andel utländska medborgare i kommunen, på grund av ökad flyktinginvandring, leder till att kommuninvånarna blir mer negativa till omfördelning mätt som preferenser för sociala bidrag

Därmed inte sagt att invandring skulle leda till radikala minskningar av välfärdsstaten — vilket gör att jag inte kan uppskatta några exakta sannolikheter för scenarierna ovan. Men om man som libertarian anser något av dem sannolikt, bör man, menar jag, kunna tänka sig ett jakande svar på rubrikfrågan. Tino Sanandaji argumenterar med kraft för motsatt hållning; han verkar härvidlag mest argumentera mot Mattias Svensson. Här finns onekligen olika ståndpunkter, alla tre intressant nog med någon typ av libertariansk grund, att fundera på.

Not: Jag har inte redogjort för min egen normativa uppfattning utan vill bara lansera tänkbara resonemang. Media: SvD, DN, Svt, Thomas Gür.

Written by Niclas Berggren

4 mars 2011 at 5:15

Köpa sig fri från staten

Ron Paul sitter i Representanthuset i USA och ställde härom veckan följande fråga:

Would you consider a deal where you agree to opt out of the system entirely? You would pay a flat 10% tax for the rest of your lives, but in return you would agree to not ask the government for anything?

Jag gillar tankeexperimentet: att man i samma stat kan tänka sig en valfrihet gällande hur mycket man betalar till och får från staten. (Jag skissar faktiskt på en modell för ett sådant system i min artikel ”Social Order through Constitutional Choice: A Contractarian Proposal”, publicerad i Public Choice.) Det finns förstås en rad praktiska problem — bl.a. hur man ska hantera kollektiva nyttigheter, hur omfördelning ska kunna bedrivas och om systemet är robust mot ömkansvärda fall av personer som har valt att stå utanför men som sedan behöver statens stöd — men sådana bör inte hindra oss från att ibland fundera mer visionärt på välfärdsstatens grundläggande utformning. Hur ser du på Pauls förslag?

Written by Niclas Berggren

22 februari 2011 at 15:02

Publicerat i frihet, politik, skatt, staten

Religion och utveckling

Hur samvarierar graden av religiositet med inkomst? I studien ”The Religious Transition: A Long-Run Perspective” erhålls följande resultat:

Development causes R [religiosity] to fall by 50% from the traditional level, RT, to the modern level, RM. Most components of the demand for religion are reduced by development. The four main civilian collective goods are: Education, health, social security and religion. Development causes the control of the production of the three first services to change from churches to the state. This causes the supply of religion to fall.

En bekräftelse av tesen att man får välja mellan stat och religion — med tillägget att det senare alternativet innefattar lägre inkomst? Det moderna är i vilket fall, som det verkar, en låg grad av religion. En illustration (där LIC = låginkomstland, MIC = medelinkomstland, DC = utvecklat land, y = inkomst):

Written by Niclas Berggren

14 december 2010 at 4:11

Publicerat i forskning, inkomst, religion, staten

Ger religion marknadsliberalism?

Att religion påverkar såväl ekonomi som politik är inte någon nyhet. En ny studie, ”Religion, Income Inequality, and the Size of Government”, antyder att denna påverkan kan vara av ett slag som kan glädja marknadsliberaler. Deras teoretiska resonemang kan uttryckas så här:

The role of religion in influencing people’s giving attitudes has an important politico-economic implication: Keeping all else equal, religious individuals would prefer to make their financial contributions to collective goods privately and voluntarily rather than through mandatory means. As such, when compared with secular individuals, religious individuals on average are likely to prefer lower levels of spending by the state (be it on public goods or redistribution), as this increases their disposable income out of which voluntary donations are to be made. If policy outcomes reflect variation in citizen preferences, then we can also expect countries with higher levels of religiosity to have lower levels of government taxation and spending. Put differently, we can expect the size of the government to be smaller in countries with higher levels of religiosity.

Empiriskt finner de följande:

[W]e find that there is a significant positive correlation between religiosity and income inequality across a wide spectrum of countries including both advanced and less advanced countries. We next show that there is a negative correlation between religiosity and state welfare spending … However, we go beyond these studies and show that a negative correlation is also present between religiosity and total government spending as well as between religiosity and government spending excluding spending on welfare. This finding suggests that the religious might have an inherent preference for a smaller state and that a smaller welfare spending observed in more religious countries documented by these studies is just a manifestation of this more general outlook.

Således föreligger ett dilemma för en liberal ateist (det finns fler!), medan en liberal socialist mer enkelt kan avvisa religionen som negativ även på det ekonomisk-politiska området. Detta resultat kan för övrigt relateras till ekonomipristagaren James Buchanans uppfattning, att religionens nedgång kan bidra till att förklara efterfrågan på en stor välfärdsstat. Utan en trygg gud som tar hand om dem, vänder sig människor till staten.

Written by Niclas Berggren

3 november 2010 at 5:28

Har döda rätt till ”sina” organ?

Anser du att mindre bemedlade människor har rätt att få vissa grundläggande behov tillgodosedda genom tvångsmässig omfördelning från de som har mycket resurser? Det kan gälla mat, bostad och sjukvård, om alternativet är ett djupt olyckligt liv eller till och med svält och död. I så fall bör du, enligt filosofen Cecile Fabre i ”Justice and the Coercive Taking of Cadaveric Organs”, publicerad i British Journal of Political Science, vara för tvångsmässig omfördelning av organ från de som just har avlidit till svårt sjuka personer i behov av organ för transplantation. Fabre skriver:

I posit the following: we all have an interest in having a minimally flourishing life; that interest is important enough to be protected by a right to the surplus of material resources left by the well off and which we need in order to lead such a life, by way of taxation and in particular of financial restrictions on inheritance; we also need bodily resources to lead such a life and, in many cases, lack them through no fault of our own. If these points are correct, they are good grounds to confer on the ‘medically poor’ a right to the organs of the ‘medically rich’, to wit, of those who, being dead, no longer need their organs.

Håller du med om att det ena ställningstagandet implicerar det andra? I så fall måste du antingen vara för båda dessa typer av tvångsmässig omfördelning eller avvisa båda. I det senare fallet är frågan om det inte finns andra argument för att tvångsmässigt ta organ från döda. Eller har döda en rättighet att få behålla ”sina” organ? Hur kan ett lik ha en sådan rättighet?

Hursomhelst: i Sverige, liksom i de flesta andra länder, är behovet av organ stort; för andra året i rad minskar donationerna. Det finns mycket man skulle kunna göra för att minska det lidande som denna brist ger upphov till: Fabres förslag är ett sådant; ett annat är att tillåta betalning till njurdonatorer. Till dess mer fundamentala reformer genomförs vill jag uppmana alla att registrera sin donationsvilja i Donationsregistret (endast 1,5 miljoner är registrerade idag), att uppmana andra att göra detsamma och att tala om för närstående att ni godkänner donation när ni dör.

Written by Niclas Berggren

8 september 2010 at 5:26

Större stat, lägre tillväxt

De svenska nationalekonomerna Andreas Bergh och Magnus Henrekson skriver i Wall Street Journal:

We surveyed the existing literature looking at the trade-offs between government size and economic growth throughout the world. While results vary, the most recent research, by Diego Romero-Avila in the European Journal of Political Economy (2008) and by Andreas Bergh and Martin Karlsson in Public Choice (2010) find a negative correlation between government size and economic growth in rich countries. The weight of the evidence demonstrates that when government spending increases by 10 percentage points of GDP, the annual growth rate drops by 0.5 to 1 percentage point.

Deras budskap är att politiker bör beakta denna negativa effekt på välståndsutvecklingen av högre statliga utgifter.

Andreas Berghs artikel, som nämns ovan, har jag bloggat om tidigare. Även Magnus Henrekson har forskat på detta område: se här och här. Diego Romero-Ávilas artikel, som också nämns ovan, återfinns här.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

13 juli 2010 at 13:06

Ska den svenska välfärdsstaten exporteras?

Många tycker om den svenska välfärdsstaten. Så har säger t.ex. Assar Lindbeck:

[I]ndeed, it is largely because of various positive long-term consequences of welfare-state arrangements that I have often described the modern welfare state as ”a triumph of modern civilisation.”

Som Andreas Bergh argumenterar för i sin bok Den kapitalistiska välfärdsstaten har dessutom Sverige kunnat växa och fungera väl ekonomiskt i närvaro av en stor välfärdsstat. Om nu välfärdsstaten medför fördelar av diverse slag, ska andra länder kopiera den svenska modellen? Det är inte säkert. Se Andreas Bergh och docenten i sociologi vid Stockholms universitet Lotta Stern kommentera saken i denna färska video:

Om den svenska modellen exporteras till USA bör den nog, i den mån Bergh och Stern har rätt, begränsas till delstater med hög tillitsnivå (t.ex. i New England).

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

23 juni 2010 at 11:20

Publicerat i staten, tillit, USA, välfärd

Religion eller stat?

Om man ogillar en stor stat, bör man då gilla religion, oavsett om man själv tror eller ej? Det anser professor Walter Block:

I reject religion, all religion, since, as an atheist, I am unconvinced of the existence of God. Indeed, I go further. I am no agnostic: I am convinced of His non-existence. However, as a political animal, I warmly embrace this institution. It is a bulwark against totalitarianism. He who wishes to oppose statist depredations cannot do so without the support of religion. Opposition to religion, even if based on intellectual grounds and not intended as a political statement, nevertheless amounts to de facto support of government.

Även professor James Buchanan ser stöd för stat och religion som inverst relaterade, av individpsykologiska skäl. Om så är fallet tilltalar Blocks slutsats ändå inte mig, av de två skäl Bertrand Russell var inne på:

The objections to religion are of two sorts – intellectual and moral. The intellectual objection is that there is no reason to suppose any religion true; the moral objection is that religious precepts date from a time when men were more cruel than they are and therefore tend to perpetuate inhumanities which the moral conscience of the age would otherwise outgrow.

Dvs. det är för det första i sig en kostnad att stödja något man anser bygga på falsarier, och för det andra kan även religion ha negativa konsekvenser, som i så fall måste vägas mot negativa konsekvenser av en stor stat. Dessa båda kostnader ignorerar Block. Dessutom är min bedömning att religiositet faktiskt ofta är förknippad med en stor och interventionistisk stat, såväl på det ekonomiska som på det sociala och privatmoraliska området, vilket sätter i fråga att stöd till religion skulle motverka statlig expansion av ett icke-frihetligt slag.

Tips: C.L.K. Aqurette.

Written by Niclas Berggren

29 april 2010 at 5:39

Publicerat i filosofi, religion, staten

Överlever välfärdsstaten?

För att en välfärdsstat ska kunna överleva på sikt torde det krävas att medborgarna är beredda att betala för den. En schweizeisk studie, ”Is the Welfare State Sustainable? Experimental Evidence on Citizens’ Preferences for Redistribution”, finner följande:

The major finding of the paper, however, is that estimated average WTP [willingness to pay] is maximum at 21% of GDP devoted to redistribution, clearly below the current value of 25%. Moreover, this value differs importantly depending on attitudes toward the desirable amount of redistribution and the government’s role in dealing with inequality. Thus, there is reason for concern with regard to the sustainability of the Swiss welfare state.

Tre reflexioner:

  • Bör välfärdsstatens storlek motsvara den genomsnittliga betalningsviljan för den?
  • Spelar den genomsnittliga betalningsviljan nödvändigtvis någon större roll för välfärdsstatens överlevnad, med tanke på att de med låg betalningsvilja kan utgöra en minoritet som kan köras över i parlamentet?
  • Är den genomsnittliga betalningsviljan för den svenska välfärdsstaten större eller mindre än dess faktiska omfattning idag?

Written by Niclas Berggren

27 april 2010 at 11:45

Anarkistiska drömmar

Noam Chomsky får en fråga och ger ett svar:

So if business both derives from the state and is so good at capturing the state, why isn’t abolishing the state a better strategy for defeating business power than enhancing the state’s power would be?

Well, there’s a very simple answer to that: it’s not a strategy, and since it’s not a strategy at all, there can’t be a better strategy. The strategy of ”eliminating the state” is back on the level of ”let’s have peace and justice”. How do you proceed to eliminate the state? Okay? Can you think of a way of doing it? I mean, if there were a way of doing it in the existing world, everything would collapse and be destroyed. You just can’t do it. I mean, there is nothing to replace it. If there was a rich, powerful network of, you know, cooperatives, community organizations, worker-controlled industry, you know, extending over the whole country, and the whole world, in fact, yeah, then you can talk about eliminating states. But to talk about eliminating the state in the world as it exists is simply to keep yourself in some remote academic seminar or small group, you know, saying, ”Gee, this would be nice.” It’s not a strategy, so there can’t be a better strategy. We are faced with realities.

Även på högerkanten finns anarkistiska drömmar. Är Chomskys svar relevant även för dem? Det finns en hel del analyser av hur staten har uppkommit. Finns motsvarande analys av hur en övergång från samhällen med en stat till samhällen utan en stat skulle kunna gå till?

Written by Niclas Berggren

26 april 2010 at 5:40

Publicerat i anarki, staten

Statens våldsamma ursprung

Franz Oppenheimers bok The State utgör mycket intressant läsning för personer som intresserar sig för staten: vad den är för typ av företeelse och hur den uppkom. Angående det senare anför Oppenheimer följande (s. 15):

What, then, is the State as a sociological concept? The State, completely in its genesis, essentially and almost completely during the first stages of its existence, is a social institution, forced by a victorious group of men on a defeated group, with the sole purpose of regulating the dominion of the victorious group over the vanquished, and securing itself against revolt from within and attacks from abroad. Teleologically, this dominion had no other purpose than the economic exploitation of the vanquished by the victors.

Detta är i sanning en annorlunda förståelse av statens uppkomst än den kontraktsteoretiska. Om denna analys av hur staten har uppkommit — genom våldshandlingar och med syfte att exploatera — är korrekt, spelar den någon roll för hur staten bör utvärderas idag? Påverkar den frågan om staten är legitim?

Written by Niclas Berggren

24 april 2010 at 5:15

Publicerat i historia, sociologi, staten

Definition av staten

Max Weber ger en definition av staten i ”Politics as a Vocation”:

‘Every state is founded on force,’ said Trotsky at Brest-Litovsk. That is indeed right. If no social institutions existed which knew the use of violence, then the concept of ‘state’ would be eliminated, and a condition would emerge that could be designated as ‘anarchy,’ in the specific sense of this word. Of course, force is certainly not the normal or the only means of the state–nobody says that–but force is a means specific to the state. Today the relation between the state and violence is an especially intimate one. In the past, the most varied institutions—beginning with the sib—have known the use of physical force as quite normal. Today, however, we have to say that a state is a human community that (successfully) claims the monopoly of the legitimate use of physical force within a given territory.

Min känsla är att denna definition, i termer av maktmonopol, är allmänt accepterad i samhällsvetenskaperna idag. Vilka är dess möjliga svagheter? (Jag tänker på maffian och Hell’s Angels.)

Written by Niclas Berggren

20 april 2010 at 5:48

Publicerat i monopol, sociologi, staten, våld

Stor stat utan tro på fri vilja?

Göran Hägglund framför följande tes:

Den är en falsk humanism, den som öppnar för en statsmakt som i frånvaron av människors fria vilja ges ett allomfattande ansvar att lägga samhället till rätta.

Den är lätt besvärande för de av oss som avfärdar både tron på en fri vilja och tron på en statsmakt som ges ett allomfattande ansvar att lägga samhället till rätta. Det faktum att det kan gå att förespråka politisk och ekonomisk frihet utan tro på fri vilja, innebär förstås inte med nödvändighet att det i genomsnitt föreligger en positiv korrelation dessa hållningar emellan. Jag kan mycket väl tänka mig att korrelationen är negativ. Forskning av Christina Fong indikerar t.ex. att personer som tror att fattigdom beror på faktorer som inte går att påverka är mer positivt inställda till omfördelning. Dock känner jag inte till forskning som direkt undersöker hur synen på fri vilja, i filosofisk mening, korrelerar med politiska uppfattningar.

Written by Niclas Berggren

1 april 2010 at 6:58

Vad utmärker Chicago-skolan?

Från en intervju med professor Eugene Fama:

I spoke to Becker. His view is that what remains distinctive about Chicago is its degree of skepticism toward the government.

Right—that’s true even of Dick (Thaler). I think that is just rational behavior. (Laughs) It took people a long time to realize that government officials are self-interested individuals, and that government involvement in economic activity is especially pernicious because the government can’t fail. Revenues have to cover costs—the government is not subject to that constraint.

Jag delar denna skepticism (fastän jag befinner mig i Stockholm). Den innebär inte att jag ser marknader som perfekta, men jag anser inte att det av marknadsimperfektioner utan vidare kan antas följa, att statliga åtgärder kommer att förbättra situationen. Det finns även politikimperfektioner.

Se även, i intervjun, Famas försvar av den effektiva marknadshypotesen samt Scott Sumners försvar av Famas försvar.

Written by Niclas Berggren

9 februari 2010 at 13:18

Kan en liberal acceptera sharia?

Avhandlingen Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige har väckt stor uppmärksamhet, då den diskuterar hur ett samhälle ska förhålla sig till invånare vars kultur och rättsuppfattning skiljer sig från den gängse. Särskilt intressant blir det om sådana invånare är medborgare i länder med radikalt annorlunda rättsregler än Sverige. Jag är inte kompetent att analysera den juridiska argumentationen, men debatten kring ”sharia-lagar i Sverige” får mig att tänka på två typer av liberalism. Terminologin blir oundvikligen godtycklig, men låt mig kalla den ena typen för substantiell liberalism och den andra för proceduriell liberalism. Den förra kan inte acceptera icke-liberala lagar någonstans; den senare kan acceptera icke-liberala lagar, om individer fritt väljer dem. Den förra står för något slags universella rättigheter; den senare för ett mer relativistiskt synsätt, där det viktiga inte är reglers innehåll utan hur reglerna har uppkommit och om de som lyder under dem kan anses ha gett sitt samtycke. Den förra kan ses som individualistisk, i det att den anser att varje individ ska åtnjuta substantiella rättigheter; den senare kan ses som gruppinriktad, i det att den anser att grupper av individer ska få utforma regler som de önskar.

Det är inte svårt att se att konflikter kan uppstå mellan dessa liberalismer, gällande såväl kulturella som juridiska spörsmål. I princip borde synsätten kunna enas, men svårigheten är olika synsätt i den empiriska frågan, i vilken mån val att tillhöra en grupp med icke-liberala regler kan ses som fritt eller autonomt. Medan den proceduriella liberalismen säger att det är icke-liberalt att inte tillåta icke-liberala personers preferenser att realiseras, säger den substantiella liberalismen att grundläggande principer (t.ex. ”mänskliga rättigheter”) inte är förhandlingsbara, bl.a. därför att preferenser inte kan ses som oberoende av kulturell kontext.

Nå, för den intresserade tänkte jag nämna några lästips från den partikularistiska liberala traditionen:

Idén är att inrätta institutionella system där medborgarna i hög grad kan välja mellan olika regelverk, antingen genom att flytta eller genom att, i ett och samma geografiska område, välja mellan olika ”konstitutionella kontrakt”.

Det finns alltså argument för att liberaler bör kunna acceptera icke-liberala kulturella och legala ordningar under vissa villkor. Dessa argument bör, anser jag, finnas med i dagens debatt, som tycks polariserad. Å ena sidan försvarar konservativa och reaktionärer icke-liberala ordningar därför att de förkastar liberalismen och omfattar helt andra värderingar. Å andra sidan förkastar substantiella liberaler icke-liberala ordningar därför att de inte anser det troligt att människor i ett genuint fritt val skulle välja dem. Men tänk om de i ett genuint fritt val faktiskt skulle välja dem? Bör liberalismen då inte respektera dem?

För säkerhets skull bör jag kanske klargöra att jag inte betecknar mig som proceduriell liberal och att jag inte önskar se sharia-lagar i Sverige. Jag är däremot för en fördjupad analys på området, och detta inlägg ska ses som ett försök att bidra till en sådan. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

30 januari 2010 at 14:21

Debatt om spontan ordning

På Cato Unbound diskuteras spontan ordning, särskilt som begreppet används av ekonomipristagaren F.A. Hayek. Timothy Sandefur börjar med att peka på fyra problem med begreppet:

(1) The difference between constructed and spontaneous orders is not a difference in principle. Indeed, the difference turns out to depend solely on the observer’s choice of perspective. This means that (2) while spontaneous order is descriptively useful, it provides no basis for a normative critique of constructivism, just as the concept of evolution by natural selection cannot tell us whether a lion should eat any particular antelope. In fact, (3) unless all orders that persist are ipso facto just, then the concept of spontaneous order gives us no basis for recognizing an unjust order. Hayek tried to resolve this problem by incorporating intentional planning into the process of spontaneous order, but this meant that (4) remedying injustice requires “rational constructivism,” which leads us back to problem (1).

John Hasnas bemöter kritiken; det gör också min gode vän Daniel Klein (som dock erkänner en del av Hayeks analytiska svagheter, vilka också noteras av [och irriterar] Bryan Caplan) och Hayek-experten Bruce Caldwell. Själv har jag sympati för en av Caldwells föreslagna tolkningar av Hayek:

Hayek himself was a type of rule utilitarian, and his criticisms of constructed orders had to do with the bad consequences he thought they entailed.

Dvs. varje ordning, eller uppsättning regler, måste utvärderas i termer av sina konsekvenser, oavsett uppkomstsätt, men om en spontan ordning i allmänhet kan förväntas ge upphov till bättre utfall än en konstruerad, då är den att föredra. Den är dock inte att föredra om den ger upphov till sämre resultat. Som Klein påpekar kan spontan ordning ses som en omskrivning av frihet, och den empiriska frågan blir då om ett samhälle utvecklas bättre (t.ex. i termer av välstånd) ju friare det är. Men frågan är komplex. T.ex. kan, som Caldwell tar upp, ett fritt samhälle kräva en konstruerad institutionell-konstitutionell grund, vilket i synnerhet den tidiga Hayek betonade i sin kritik av laissez-faire; likaså medgav Hayek att spontana ordningar, som sedvanerätt, kunde behöva korrigeras med hjälp av (konstruerad) lagstiftning. Att Hayeks uppfattningar inte är helt analytiskt klara, och ibland direkt felaktiga, tycks helt klart; men jag anser dem ändå stimulerande och mer insiktsfulla än många andra synsätt.

Written by Niclas Berggren

14 december 2009 at 21:24

Pigou i praktiken

Mario Rizzo skriver tänkvärt om den engelske nationalekonomin Arthur Pigou, som bl.a är känd för att ha förespråkat skatter på aktiviteter som ger upphov till negativa externaliteter. Även om sådana skatter kan verka effektivitetshöjande i teorin varnade, enligt Rizzos första inlägg, Pigou själv för två praktiska problem. Pigou skrev 1955:

It must be confessed, however, that we seldom know enough to decide what fields and to what extent the State, on account of them, could usefully interfere with individual freedom of choice. Moreover, even though economists were able to provide a perfect blueprint for beneficial State action, politicians are not philosopher kings and a blueprint might quickly yield place on their desks to the propaganda of competing pressure groups.

Det finns alltså, enligt Pigou, ett ”kunskaps”- och ett ”motivationsproblem” i politiskt beslutsfattande som gör det svårt att tro att pigouvianska skatter faktiskt införs i enlighet med teorin. Det är svårt att veta hur sådana skatter ska utformas, och det kan vara så att politiska beslutsfattare inte har intresse av att införa dem ens om de vet hur de ska utformas.

I ett andra inlägg kritiserar Rizzo förslag av ”mjuka” paternalister att införa skatter på negativa ”internaliteter”, som uppkommer när jag-idag beter mig på ett sätt som jag-imorgon påverkas negativt av. Det kan t.ex. handla om att hjälpa människor att inte äta så mycket att de blir feta genom en fettskatt. Rizzos invändningar mot sådana skatter tycks mig starka och i linje med Pigous egen varning ovan.

Läs inläggen här:

Se även ekonomipristagaren Ronald Coase analys, i ”The Problem of Social Cost”, av hur externaliteter kan hanteras utan statlig inblandning vid väldefinierade äganderätter och låga transaktionskostnader.

Written by Niclas Berggren

13 december 2009 at 9:18

Publicerat i ekonomi, nationalekonomi, staten

Beror hög tillit på välfärdsstaten?

I de skandinaviska länderna litar människor i hög grad på andra. Sociologen Mikael Rostila anför följande förklaring:

[S]olidaritet genom skattesystemet inom ramen för ett välfärdssamhälle av svenskt snitt leder till mer umgänge, högre tillit och bättre hälsa hos befolkningen.

Denna tes kan emellertid ifrågasättas, enligt en ny studie av nationalekonomerna Andreas Bergh och Christian Bjørnskov, ”Historical Trust Levels Predict Current Welfare State Design”:

[H]istorical trust levels predict several indicators of current welfare state design, including universalism and high levels of regulatory freedom. We argue that high levels of trust and trustworthiness are necessary, but not sufficient, conditions for societies to develop successful universal welfare states that would otherwise be highly vulnerable to free riding and fraudulent behavior. Our results do not exclude positive feedback from welfare state universalism to individual trust, although we claim that the important causal link runs from historical trust levels to current welfare state design.

Dvs. det är mer troligt att hög tillit orsakar välfärdsstaten än tvärtom. När vi litar på varandra vill vi, som det verkar, hjälpa varandra genom statliga arrangemang.

Written by Niclas Berggren

24 november 2009 at 7:18

Publicerat i forskning, staten, tillit, välfärd

Effekter av privatiseringar

En klassisk vänster-högerkonflikt rör ägande av företag. Under de kommunistiska decennierna i östra Europa ägde och drev staten en stor mängd företag, som sedan i de flesta fall kom att privatiseras. Även i Kina har en del privatiseringar skett. Hur har det gått för företagen sedan dess? En ny studie, ”The Effects of Privatization and Ownership in Transition Economies”, publicerad i Journal of Economic Literature, finner följande:

The effect of privatization is mostly positive in Central Europe, but quantitatively smaller than that to foreign owners and greater in the later than earlier transition period. In the Commonwealth of Independent States, privatization to foreign owners yields a positive or insignificant effect while privatization to domestic owners generates a negative or insignificant effect. The available papers on China find diverse results, with the effect of nonstate ownership on total factor productivity being mostly positive but sometimes insignificant or negative.

Effekterna varierar alltså, beroende på om de privata ägarna är utländska eller inhemska, beroende på vilket land privatiseringen äger rum i och beroende på tidsperiod. Att det har gått bättre i östeuropeiska länder än i Ryssland och andra tidigare sovjetstater kan, menar forskarna, ha att göra med den institutionella kvaliteten: de förra länderna har t.ex. närmat sig EU, har en starkare rättsstat och har lägre korruption. Att utländska ägare ger bättre utfall kan bero på att de har bättre kunskaper och fler erfarenheter, samt att de står friare i förhållande till den inhemska politiska makten. Privatiseringar kan alltså vara gynnsamma, men bara under vissa villkor.

Se även inläggen ”Ska staten köpa Volvo?” och ”Handlar privatiseringar om ideologi?”.

Written by Niclas Berggren

26 oktober 2009 at 11:47

Är offentliganställda godare människor?

Skiljer sig offentliganställda från anställda i privat sektor? Är de mer altruistiska och vill göra gott för sina medmänniskor? Är de mindre benägna att ta risker och, därför, offentliganställda, där konkurrensen och lönevariationen är mindre? Dessa frågor undersöks i den nya nederländska studien ”Public Sector Employees: Risk Averse and Altruistic?”. De intressanta resultaten:

byråkrat

Respondents of a large-scale survey were offered a substantial reward and could choose between a widely redeemable gift certificate, a lottery ticket, or making a donation to a charity. Our analysis shows that public sector employees are significantly less likely to choose the risky option (lottery) and, at the start of their career, significantly more likely to choose the pro-social option (charity). However, when tenure increases, this difference in pro-social inclinations disappears and, later on, even reverses. Our results further suggest that quite a few public sector employees do not contribute to charity because they feel that they already contribute enough to society at work for too little pay.

Det finns alltså överlag inte skäl att utgå från att anställda i offentlig sektor i genomsnitt är särskilt mycket mer generösa i sina handlingar och mer ädla i sina motiv än andra. Det får mig att tänka på Elinor och Vincent Ostroms artikel ”Public Choice: A Different Approach to the Study of Public Administration”.

Written by Niclas Berggren

24 oktober 2009 at 6:30

Är rika socialister inkonsekventa?

edmund whiteEdmund White skriver följande i sin nya bok City Boy (s. 18):

We ”socialists” were so naïve that we thought no one with progressive politics should drive an expensive car or live in a big house; if he did, we accused him of hypocrisy, not realizing that an individual’s personal wealth has no relevance to his politics once he’s freed himself of self-serving arguments.

Vad ska man säga om detta resonemang? Det verkar harmoniera med uppfattningar som John Rawls och Ronald Dworkin har framfört, enligt vilka frågor om distributiv rättvisa är statens, inte individers, att hantera. Efter att ha läst G. A. Cohens problematisering av dessa uppfattningar i bokkapitlet ”Political Philosophy and Personal Behavior” har jag dock svårt att se hur man kan vara en rik egalitarian utan att vara inkonsekvent. Visst ligger det en del i de argument som har framförts, t.ex. att det är rimligt för en egalitarian att förespråka statlig omfördelning (och att i första hand fokusera på det) samt att det inte hjälper mot de grundläggande problemen om bara en rik egalitarian delar ut sina pengar. Men detta betyder inte att man inte kan öka (sannolikheten för en ökning av) rättvisan, så som den uttolkas av en egalitarian, genom att donera sina pengar till fattiga eller till personer och partier som kan öka den statliga omfördelningen.

Written by Niclas Berggren

22 oktober 2009 at 11:44

Folkbokföring i offentlig regi

För en gångs skull ett förslag på expansion av den offentliga sektorns domän som jag gillar:

Det är enligt vår mening utifrån principiella utgångspunkter olämpligt att bygga upp landets civila befolkningsregistrering utifrån ett trossamfunds interna indelning i organisatoriska enheter.

SOU 2009:75.

Written by Niclas Berggren

13 september 2009 at 12:42

Äktenskapet som kontrakt

Professor Mario Rizzo anger vilken statens roll i fråga om äktenskap bör vara:

I suggest that it should be the same as in contract law. In other words, the State should not define the terms of the relationship. It should allow the parties to do that for themselves and then simply enforce it. The current one-size-fits-all civil marriage should be abolished except as a default option for those who do not want to build their own contract.

En sådan reform – dvs. en avskaffad eller minimal äktenskapsbalk – vore önskvärd även i Sverige. Blir det nästa reform nu när könsneutralitet har uppnåtts?

Se även inläggen ”Domare i min smak” och ”Komplicerad syn på äktenskapet”.

Written by Niclas Berggren

26 augusti 2009 at 18:23

Gud eller staten?

Niklas Ekdal i DN idag:

Är Sverige världens mest välmående samhälle därför att vi är så föga religiösa? Eller är vi föga religiösa därför att vi lever i världens tryggaste samhälle? För mig är det uppenbart att den sistnämnda tolkningen ligger närmast sanningen.

James Buchanan i ”Afraid to Be Free: Dependency as Desideratum”:

For many, the state, as the collectivity, moved into the gap left by the demise of the church’s parental role. The individual who sought familylike protection, but who no longer sensed the presence of such protection in the church, or in God so embodied, found a substitute in the collectivity. The individual could feel that he or she “belonged” to the larger community and was necessarily dependent on that community. The death of God and the birth of the national state, and especially in its latter-day welfare state form, are the two sides of the coin of history in this respect.

Ja, det finns dilemman för en liberal ateist. Ska man föredra Skylla (en stor stat) eller Karybdis (livaktig religion)? Kan man tänka sig frånvaron av båda? Krävs då istället någon annan övergripande institution som ger individer trygghet och en känsla av sammanhang? Är tanken på autonoma utan en sådan institution orealistisk? Jag hoppas (delvis inspirerad av Nietzsche) inte det.

Written by Niclas Berggren

25 augusti 2009 at 7:55

Demokratiskt kapital och ekonomisk utveckling

I ”Democratic Capital: The Nexus of Political and Economic Change”, publicerad i American Journal of Economics: Macroeconomics, presenterar Torsten Persson och Guido Tabellini det intressanta begreppet demokratiskt kapital. Det är tänkt att fånga stödet för demokratin i ett land som en funktion av hur länge demokrati har funnits och om demokratin har avbrutits eller ej (avbrott leder till kapitaldepreciering). Som en utgångspunkt presenterar de detta diagram över sambandet mellan demokratins längd i ett land och dess välstånd:

demokratiskt kapital välstånd

Som de uttrycker det:

While all levels of democratic experience are consistent with achieving very high income, no really poor country has a long history of democracy. Long democratic experience appears to be a sufficient, but not a necessary condition for high income.

De utvecklar sedan en teori för och testar hur det här förhållandet kan förklaras. Resultat:

Having long-time democratic experience favors economic development through physical capital accumulation, which helps further consolidate democracy. This, in turn, leads to the accumulation of more democratic capital, with additional positive effects on income and democratic stability. … Our results also point to three asymmetries across political regimes. First, higher income makes democracies more stable, but does not make dictators more precarious. Second, while the probability of switching from democracy to autocracy hurts growth, the probability of remaining under autocracy has no effect on growth, or—if anything—a positive effect. Third, the positive influence of democratic capital on growth is due to democracies, not to autocracies.

Att sätta fokus, inte på demokrati per se utan på hur stabil och förankrad demokratin är, i en studie av samspelet mellan politik och ekonomi, är innovativt. Bland resultaten fann jag det särskilt intressant att diktaturer inte undermineras av högre inkomst och att sannolikheten att en stat förblir en diktatur inte påverkar tillväxten negativt.

Written by Niclas Berggren

22 augusti 2009 at 8:49

Minskar en stor stat tillväxten?

Frågan är omdebatterad i den nationalekonomiska litteraturen, men den senaste studien, ”Government Size and Growth: Accounting for Economic Freedom and Globalization”, av Andreas Bergh och Martin Karlsson, accepterad för publicering i Public Choice, antyder följande för rika länder:

Government size robustly correlates negatively with growth. We also find some evidence that countries with big government can use economic openness and sound economic policies to mitigate negative effects of big government.

Studien kontroller till skillnad från tidigare studier för globalisering och institutionernas grad av marknadskonformitet samt använder sig av Bayesian Averaging over Classical Estimates (BACE) för att klargöra resultatens robusthet.

Sverige tycks exemplifiera att ett land med en stor stat kan växa relativt bra, så länge politiken i övrigt är marknadsbejakande. T.ex. har Sverige avreglerat och liberaliserat relativt mycket de senaste decennierna, vi har sänkt inflationen, och vi har en lång tradition av öppenhet (se vidare Andreas Berghs bok Den kapitalistiska välfärdsstaten). Frågan är: Skulle inte tillväxten öka ytterligare om statens storlek reducerades, i alla fall om vissa utgifter och skatter sänktes i kombination?

Written by Niclas Berggren

14 juli 2009 at 14:23

Handlar privatiseringar om ideologi?

Docent Henrik Jordahl, inte minst känd som gästskribent på denna blogg, har skrivit en förtjänstfull forskningsöversikt om vad som händer när statliga företag privatiseras:

Tydligt är att statligt ägda företag i genomsnitt blir mer lönsamma och effektiva när de privatiseras. Detta gäller både på konkurrensutsatta marknader och på marknader med svag konkurrens. På konkurrensutsatta marknader är de privata företagen överlägsna. På marknader med svag konkurrens är det viktigt att få passande regleringar på plats så att effektivitetsvinsterna inte äts upp av att de privatiserade företagen utnyttjar sin marknadsmakt. Privatiseringar fungerar bäst ihop med konkurrensfrämjande reformer. Andra väldokumenterade effekter på företag som privatiseras är att investeringar och försäljning ökar, samt att skuldsättningsgraden minskar. Förbättringspotentialen kan vara stor, men beror på hur ineffektiva de statligt ägda företagen var i utgångsläget.

Ibland beskylls de som förespråkar privatseringar för att göra det pga. ”ideologi”, med vilket torde avses en dogmatisk uppfattning att privatiseringar är bra oavsett konsekvenserna. Det finns säkert personer som har sådana normativa utgångspunkter, men man kan också förespråka privatiseringar därför att man finner de konsekvenser de ger upphov till – och som alltså i ökande grad finns belagda i forskningen – tilltalande.

Se även inläggen ”Östros hycklar om statliga företag”, ”Ska staten inte köpa privata företag?”, ”Propaganda om privatisering””Privatisering blir bra om konkurrensen ökar” samt ”Staten som biltillverkare” (av Henrik Jordahl).

Written by Niclas Berggren

30 juni 2009 at 15:51

Staten som gud

mussoliniBenito Mussolini ger uttryck för en syn som är så långt ifrån anarkism jag tror man kan komma:

Nothing beyond the State, above the State, against the State. Everything to the State, for the State, in the State.

Ur Albert Camus bok Fastidious Assassins (s. 79). Se även inägget ”Ekonomisk dadaism”.

Written by Niclas Berggren

23 juni 2009 at 16:11

Sugen på soma?

aldous_huxleyI Aldous Huxleys roman Brave New World förekommer ett lyckobringande medel utan bieffekter som kallas soma. Huxley beskriver medlet så här:

The Soma of Brave New World had none of the drawbacks of its Indian original. In small doses it brought a sense of bliss, in larger doses it made you see visions and, if you took three tablets, you would sink in a few minutes into refreshing sleep. And all at no physiological or mental cost. The Brave New Worlders could take holidays from their black moods, or from the familiar annoyances of everyday life, without sacrificing their health or permanently reducing their efficiency.

Var man lite ledsen kunde man få höra detta (från kapitel 4, där Benito Hoover tilltalar Bernard Marx):

[Y]ou do look glum! What you need is a gramme of soma.

Javisst! Ett gram soma gör susen.

En tilltalande sak med soma är att det utgör en mer verklighetsbaserad lyckobringare än Robert Nozicks upplevelsemaskin. Eller resonerar du som Bernard Marx, att det är bättre att vara sig själv, sorgsen, än någon annan, lycklig (vilket är i linje med John Stuart Mills tänkande)? Eller oroar du dig för att soma skulle missbrukas av en stat som vill passivisera människor? För en sådan, mer samhällsfilosofisk analys rekommenderar jag essän Brave New World at 75″. I vilket fall är jag själv sugen på soma.

Written by Niclas Berggren

11 juni 2009 at 8:46

Marknadsekonomi och tillväxt

mkjHur påverkar graden av marknadsekonomi den ekonomiska tillväxten? I en tidigare översikt fann jag att ökningar i ekonomisk frihet i regel tycks positivt relaterade till tillväxt.

I den nya studien ”The Effect of Economic Freedom on Growth Revisited: New Evidence on Causality from a Panel of Countries 1970–1999″, publicerad i European Journal of Political Economy, undersöker den danske statsvetaren Mogens Kamp Justesen det kausala sambandet med pandeldata och finner följande:

The main conclusion of the paper is that economic freedom does matter for economic growth, but that some freedoms matter more than others. In fact, a critical assessment of the results suggests that apart from the composite index, only two of the constituent components of economic freedom – government size and regulatory policies – have robust effects on economic growth and investment. On the one hand, these results support the hypothesis that at least some aspects of economic freedom are important determinants of economic growth. On the other hand, the analyses raise doubts as to whether all dimensions of economic freedom matter for economic growth.

I dessa tider, när förtjusningen i expansion av den offentliga sektorns storlek och regleringar tycks nästintill obegränsad, kan det vara värt att lite stillsamt påminna sig dessa resultat.

Written by Niclas Berggren

15 maj 2009 at 11:36

Ska staten beordra fram låga räntor?

Socialdemokraterna vill öka styrningen av statliga företag om de kommer till makten. Bl.a. vill de att SBAB och Nordea ska fortsätta att pressa ned bostadsräntorna. DN ställer en fråga och får svar av Alf Eriksson (s):

Finns då inte en risk för en bostadsbubbla skapad med statens makt?
—Nej, det är inte räntorna som orsakat krisen. Den har orsaktas av att man lånat ut för lättvindigt.

Med denna djupa förståelse av hur pris påverkar efterfrågan utformas alltså framtidens s-politik. Att professorer som John Taylor och Mario Rizzo identifierar låga räntor som en viktig delförklaring till krisen kan vi strunta i, nu när Alf Eriksson har talat.

Written by Niclas Berggren

13 maj 2009 at 11:39

Keynesianer överallt

keynes

John Maynard Keynes

DN skriver:

De nya Moderaterna är minst lika goda nykeynesianer som Socialdemokraterna.

Det får mig att tänka på Anders Borgs artikel ”Modern finanspolitik — en syntes mellan Keynes och Friedman”, publicerad 2003 i Ekonomisk Debatt:

Både den teoretiska utvecklingen och den praktiska erfarenheten talar för att det är dags att göra upp med den keynesofobi, som man alltför ofta möter bland svenska ekonomer, och öppna diskussionen på nytt utifrån nya premisser.

Se där! Borg betonar dock i artikeln vikten av stabilitet och ett ramverk inom vilket såväl finans- som penningpolitik förblir förutsägbar och inte äventyrar långsiktigt ansvarstagande för statsfinanserna. Han lyfter fram Keynes förtjänster men glömmer inte Friedmans. Jag tycker mig härvidlag märka en viss skillnad i insikt mellan Moderaterna och Socialdemokraterna.

Se även de tidigare inläggen ”Är alla keynesianser nu?” , ”Intimiderande intelligens”, ”Hayek om Keynes” och ”En icke-keynesiansk professor”.
Jag är för övrigt också keynesian — i ett specifikt avseende.

Written by Niclas Berggren

30 april 2009 at 6:43

Protektionism för tredje världen?

changGöran Rosenberg skriver:

”Nästan alla rika länder har blivit rika genom att skydda sina späda industrier, infant industries, och reglera sina utländska investeringar”, skriver Cambridge-ekonomen Ha-Joong Chan [sic] i sin uppmärksammade bok Bad Samaritans (Random House 2007). Av detta drar han inte bara slutsatsen att dagens utvecklingsländer måste ges möjligheter att välja samma utvecklingsstrategi som vi en gång, utan också att vissa former av protektionism eller reglering kan vara en förutsättning för att frihandeln i längden ska fungera.

Denna slutsats är omtvistad bland nationalekonomer, vilket Rosenberg av någon anledning inte nämner. Harvard-ekonomen Ed Glaeser påpekar t.ex. att det inte räcker att påpeka att USA och Storbritannien har haft protektionistiska perioder:

The book would have made a more serious contribution if it shed more light on whether American or English protectionism helped or harmed these countries. Post hoc does not imply propter hoc. 

Dartmouth-ekonomen Douglas Irwin har närmare undersökt just hur USA:s handelspolitik har påverkat den ekonomiska utvecklingen:

Were high import tariffs somehow related to the strong U.S. economic growth during the late nineteenth century? One paper investigates the multiple channels by which tariffs could have promoted growth during this period. I found that 1) late nineteenth century growth hinged more on population expansion and capital accumulation than on productivity growth; 2) tariffs may have discouraged capital accumulation by raising the price of imported capital goods; and 3) productivity growth was most rapid in non-traded sectors (such as utilities and services) whose performance was not directly related to the tariff.

Irwin har också recenserat Changs föregående bok, Kicking Away the Ladder, som har samma budskap som Bad Samaritans, och påpekar en metodologisk brist:

A broader problem afflicts Chang’s approach — sample selection bias. Chang only looks at countries that developed during the nineteenth century and a small number of the policies they pursued. He did not examine countries that failed to develop in the nineteenth century and see if they pursued the same heterodox policies only more intensively. This is a poor scientific and historical method. 

Likt Glaeser och Irwin är jag tveksam till Changs policyrekommendationer. Att sådan tveksamhet existerar bland många ekonomer kan vara en intressant ”konsumentupplysning” för Rosenbergs läsare.

Se även det tidigare inlägget ”Ökad frihandel ger olika tillväxteffekter”.

Written by Niclas Berggren

15 april 2009 at 7:30

Ska staten betala för kyrkor?

DN pläderar för att skilsmässan mellan staten och Svenska kyrkan ska fullbordas. Utmärkt! Emellertid anser DN att staten även framgent ska betala stora summor för upprätthållande av kyrkobyggnader. Men är detta självklart? Finns inte bättre ändamål för pengarnas användande? Låt oss se vad Friedrich Nietzsche har att säga om saken. I The Gay Science (280) skriver han (här översatt till engelska):

st-petri

One day, and probably soon, we need some recognition of what above all is lacking in our big cities: quiet and wide, expansive places for reflection. Places with long, high-ceilinged cloisters for bad or all too sunny weather where no shouting or noise of carriages can reach and where good manners would prohibit even priests from praying aloud — buildings and sites that would altogether give expression to the sublimity of thoughtfulness and of stepping aside. The time is past when the church possessed a monopoly on reflection, when the vita contemplativa always had to be first of all a vita religiosa; and everything built by the church gives expression to that idea. I do not see how we could remain content with such buildings even if they were stripped of their churchly purposes. The language spoken by these buildings is far too rhetorical and unfree, reminding us that they are houses of God and ostentatious monuments of some supramundane intercourse; we who are godless could not think our thoughts in such surroundings. We wish to see ourselves translated into stone and plants, we want to take walks in ourselves when we stroll around these buildings and gardens.

Written by Niclas Berggren

11 april 2009 at 15:20

Publicerat i kristendom, religion, staten

Staten som jobbskapare

I dessa tider tycks tilltron till statens förmåga att använda knappa resurser väl och skapa nya jobb total. Jag förhåller mig, liksom professor Barro och professor Sala-i-Martin, mer skeptisk. Nu läser jag i The Economist att den spanska regeringen har satsat stort för att skapa gröna jobb. Hur har det gått?

Gabriel Calzada Álvarez, a professor at King Juan Carlos University in Madrid, has tried to use empirical data to estimate how Spain’s subsidies for renewables, which so impressed Mr Obama, will affect employment. He calculates that the subsidies for existing renewable-electricity plants, which the government has promised to pay for 25 years, will cost €29 billion. Those subsidies, in turn, have created 50,200 jobs, according to data from the European Commission. That equates to a subsidy of over €570,000 per job. Spain’s private sector, on the other hand, creates a job for every €260,000 or so invested, by Mr Calzada’s reckoning. So if the government had left the €29 billion in the hands of the private sector, it would have created 113,000 jobs with it—2.2 times as many. In other words, the government, Mr Calzada finds, is destroying 2.2 ordinary jobs for every green one it creates.

Just gröna jobb förhöll jag mig skeptisk till redan 1998.

Written by Niclas Berggren

6 april 2009 at 12:06

Teorem och konst

Har du hört talas om Arrows omöjlighetsteorem? Om inte bör du — inte minst om du är en typisk svensk samhällsvetare — bekanta dig med det. Som docent Karl Wärneryd klargör visar teoremet

… att det inte finns någon kollektiv beslutsregel som inte kan kritiseras utifrån något rimligt kriterium. … Den slutsats man bör dra …  är snarare att det är meningslöst att ens tala om något sådant som ”folkviljan”, eller vänta sig att någon kollektiv beslutsprocess skall ge uttryck för den.

(Att tala om staten som ”vi” ter sig, även mot denna bakgrund, minst sagt mystiskt.)

holler

Professor Holler

Nå, jag nämner detta för att jag har tillbringat dagen med professor Manfred Holler från Hamburgs universitet. Han gav ett forskarseminarium om ”Machiavelli’s Possibility Theorem”, som handlade om hur Arrows teorem kan bistå oss i förståelsen av Machiavellis furste. Ty ett av de kriterier som Arrow ställer upp är icke-diktatur, att den sociala välfärdsfunktionen inte baseras på en individs preferenser. En diktator — kanske i form av en prins — möjliggör en kollektiv rangordning på basis av individuella preferenser (även om vi kan ogilla sättet den fastställs på).

Jag träffade Manfred Holler för första gången på en vetenskaplig konferens i Berlin för ett antal år sedan, då jag kommenterade hans bokkapitel ”Artists, Secrets, and CIA’s Cultural Policy”. Det var i och med det som jag fick upp ögonen för den konstriktning jag tycker allra bäst om, abstrakt expressionism, och som ofta förevisas på denna blogg. Kapitlet handlar om hur CIA (i hemlighet) spred denna konstform i världen:

[I]ndividualism was one of the cornerstones of Abstract Expressionism and a major reason why this art was supported as an alternative to the “collectivistic art of socialism”.

Written by Niclas Berggren

25 mars 2009 at 22:08

Är staten vi?

Ludvig XIV hävdade:

Staten, det är jag.

Eva Mörk hävdar:

Pengarna är och förblir alltså våra, vare sig det är vi själva eller statskassan som förvaltar över dem. … Staten bör därför ses som vi snarare än de.

Det förra må ha varit korrekt; det senare anser jag inte vara det, av åtminstone två skäl.

1. Politiker och tjänstemän har egna intressen. Det tycks mig som om Eva Mörk förutsätter att politiker och tjänstemän alltid fattar beslut i enlighet med la volonté générale — men visar inte hennes egen forskning (se t.ex. här, här och här) att så inte är fallet? I själva verket föreligger ofta ett principal-agent-problem mellan väljare och politiker och mellan politiker och tjänstemän, som kan leda till att en delgrupp väljare eller intressegrupper gynnas av politiska beslut på bekostnad av andra. Därför kan man, som jag ser det, inte automatiskt och per definition se politiska beslut som varandes i linje med det allmänna bästa. Staten är inte vi — staten är politiker och tjänstemän som ibland, men långtifrån alltid, gynnar alla medborgare.

2. Enkel majoritetsregel möjliggör minoritetsförtryck. Även utan ett principal-agent-problem skulle ett politiskt system där beslut tas med enkel majoritetsregel kunna innefatta avvikelser från det allmänna bästa, eftersom en majoritet väljare kan vilja ha beslut fattade som kraftigt missgynnar, förtrycker eller exploaterar en minoritet. Detta analyseras noga av James Buchanan och Gordon Tullock i The Calculus of Consent: Logical Foundations of Constitutional Democracy samt av James Buchanan och Roger Congleton i Politics by Principle, Not Interest: Towards Nondiscriminatory Democracy. Staten är inte vi ens utan egna intressen hos politiker och tjänstemän — staten är politiker och tjänstemän som ibland, men långtifrån alltid, gynnar alla medborgare.

Även om 1 inte skulle stämma argumenterar Geoffrey Brennan och James Buchanan, i kapitel 4 av The Reason of Rules: Constitutional Political Economy, för att man bör anta det när man kontemplerar utformningen av de politiska institutionerna, för att minimera risken för att politiska beslut inte är i linje med det allmänna bästa:

Using the Homo economicus behavior model in constitutional analysis, and justifying this use on analytic rather than empirical grounds, is a procedure we have borrowed from the classical political economist-philosophers in their analysis of political institutions. And we can, perhaps, do no better in this connection than appeal to David Hume: ”In constraining any system of government and fixing the several checks and controls of the constitution, every man ought to be supposed a knave and to have no other end, in all his actions, than private interest.” 

Staten kan alltså fås att komma närmare ”vi” med en viss konstitutionell utformning, men att påstå att staten är ”vi”, i synnerhet under enkel majoritetsregel, tycks mig mycket, mycket märkligt.

Se det tidigare inlägget ”Ifrågasätt enkel majoritet”.

Written by Niclas Berggren

20 mars 2009 at 10:05

Att se andra fuska

Att se andra fuska påverkar ens egen benägenhet att fuska, enligt professor Dan Ariely. Om man ser någon från den egna gruppen fuska, blir man själv mer benägen att fuska. Fuskaren sänder då ett budskap om att det är acceptabelt att fuska om man tillhör denna grupp. Om man ser någon från en annan grupp, som man inte identifierar sig med, fuska, blir man själv mindre benägen att fuska. Då påminns man istället om en norm om ärlighet och moraliskt beteende. Se honom tala om detta vid 10.35:

 

Detta påminner mig om professor Assar Lindbecks analys av hur ett spritt överutnyttjande av socialförsäkringssystemen kan uppkomma som ett resultat av att vissa börjar överutnyttja dem:

Then came the welfare state, which contributed to separate income from work to a considerable extent, in particular for low-income groups. To begin with, the effects on labor supply seem to have been quite small. One possible reason is that social norms inherited from the past mitigated potential disincentives on work. In a number of papers, I have hypothesized that after a while, some “entrepreneurial” individual found out that it was possible to survive, and even to consume nearly as much as before without working, at least for a period of time. And when some individuals started to exploit the benefit systems, we may hypothesize that others followed suit, since it became less stigmatizing to exploit the systems when others also did so. Thus, I hypothesize that “norm drift” has in fact taken place in recent decades (Lindbeck, 1995; Lindbeck, Nyberg, Weibull, 1999; Lindbeck and Nyberg, 2006).

Written by Niclas Berggren

19 mars 2009 at 6:42

Penningpolitik som orsak till krisen

Professorn i nationalekonomi vid New York University Mario Rizzo om krisens grundorsak:

We must remember that the current economic state of affairs was caused by the excessively low interest-rate policy followed by the Federal Reserve from about mid-2002 through the third quarter of 2006. This policy resulted in significant economic distortions or imbalances. To say that it was “caused” by the Fed’s policy is not to say that once this occurred that other problems in the financial sector did not play a significant compounding role. Yet, were it not for the unsustainable misdirection of resources that we are now calling the “housing bubble” we would not be faced with our current major problems. 

Se även vad professorn i nationalekonomi vid Stanford University John Taylor har att säga om samma sak.

Written by Niclas Berggren

10 mars 2009 at 8:31

Ska stora företag i nedgång få stöd?

saabNej, säger Harvards Ed Glaeser:

That is how innovation works: small companies competing like crazy and trying out new things. Across cities, there is a strong connection between an abundance of small firms and local growth. The last thing that the government should be doing is propping up big declining firms. Real innovations are far more likely to come from someone’s garage, which is where Chester Carlson came up with the Xerox machine during the Great Depression.

Written by Niclas Berggren

3 mars 2009 at 15:15

Minskar staten orättvisorna?

lucasI Arjo Klamers bok Conversations with Economists återges denna konversation mellan Klamer och ekonomipristagaren Robert Lucas:

Klamer: Do you think there are ethical problems in a capitalistic system? Do you think there is something like social injustice?
Lucas: Well, sure. Governments involve social injustice.
Klamer: But doesn’t government try to resolve social injustice?
Lucas: That wouldn’t be anything like my view. I can’t think of the pharaohs as being in existence to resolve social injustice in Egypt. I think they perpetrated most of the injustice in Egypt.

Bisarrt eller genialt?

Tips: David Henderson. Se även det tidigare inlägget om Lucas ”Hur förbättras livet för världens fattiga?”

Written by Niclas Berggren

26 februari 2009 at 6:38

Är offentligt ägda banker mer ansvarsfulla?

indienI en ny studie, ”Fixing Market Failures or Fixing Elections?”, studerar Shawn Cole hur offentligt ägda banker i Indien agerar jämfört med privata banker:

I find that government-owned bank lending tracks the electoral cycle, with agricultural credit increasing by 5–10 percentage points in an election year. There is significant cross-sectional targeting, with large increases in districts in which the election is particularly close. This targeting does not occur in nonelection years or in private bank lending. I show capture is costly: elections affect loan repayment, and election-year credit booms do not measurably affect agricultural output.

Dvs. det är inte bara så att de offentliga bankerna tar politisk hänsyn — deras agerande medför också ekonomiska kostnader i form av ineffektivt resursutnyttjande. Denna insikt bör beaktas av dem som tror att banksocialisering utgör en enkel lösning på problemet med alltför expansiv kreditgivning. Man kan som komplettering tänka på hur svenska politiker har försökt använda SBAB för att sänka utlåningsräntorna och hur den amerikanska staten har förmått bolåneinstitut att ge lån till personer med svag eller ingen säkerhet.

Se tidigare inlägg: ”Ska staten köpa Volvo?”, ”Politisk styrning av banker” och ”Banksocialism nästa?”

Written by Niclas Berggren

18 februari 2009 at 14:51

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: