Nonicoclolasos

Den 18 juni 1981 hälsade president Reagan på en man vid en träff med svarta borgmästare och sa:

How are you, Mr. Mayor? I’m glad to meet you. How are things in your city?”

Problemet var bara att mannen inte var någon borgmästare utan Samuel Pierce, Reagans egen bostadsminister.

Läs mer om Reagans presidentbibliotek.

USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:

[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.”

Den republikanske guvernörens kommentar:

I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.”

Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.

Apropå The Myth of the Rational Voter så ropade, under valkampanjen 1956, en kvinna till den demokratiske presidentkandidaten Adlai Stevenson:

Senator, you have the vote of every thinking person!”

Varpå Stevenson replikerade:

That’s not enough, madam, we need a majority!”

Statsvetaren Erik Moberg menar att den vanliga bilden av amerikansk politik som mer styrd av pengar och särintressen än svensk politik sannolikt är felaktig:

Denna form av lobbyism är av allt döma mycket effektivare i Sverige än i USA. Och att saken normalt inte brukar uppfattas på detta sätt beror, tror jag, på en synvilla. I USA måste ju lobbyisterna bearbeta ett mycket stort antal legala makthavare och just därför blir lobbyverksamheten mycket omfattande, kostnadskrävande och utåt spridd och synlig. Och det är just detta, den överallt uppenbara synligheten, som gör att USA betraktas som lobbyismens land framför andra. Men denna synlighet är förstås inte det samma som effektivitet, snarare tvärtom. I Sverige däremot är lobbyismen så osynlig att de flesta tror att den inte ens finns. Men i själva verket så finns den i högsta grad, och är utomordentligt effektivt. Kort sagt, den amerikanska lobbyismen är kostnadskrävande, synlig och ineffektiv – den svenska osynlig och effektiv.”

Personligen tror jag att det ligger mycket i detta. Men man kan tänka sig att lobbyism medför två typer av kostnader:

1. Politiken påverkas i en riktning som minskar den aggregerade preferenstillfredsställelsen. Detta är en effekt av framgångsrik lobbyism när den väl är genomförd och utgör en första kostnad.
2. Det går åt resurser till lobbyism som hade kunnat används till andra, produktiva ändamål. Den uteblivna ökning i aggregerad preferenstillfredsställelse som blir resultatet av att resuserna istället används för politikpåverkan utgör en andra kostnad.

Om jag ska spekulera kan jag tänka mig, i linje med Moberg, att den första typen av kostnad är relativt hög i Sverige (för en given resursinstas för lobbyism blir politikpåverkan relativt stor) och att den andra typen av kostnad är relativt hög i USA (för en given politikpåverkan blir resursåtgången relativt stor). När man funderar på konstitutionell design bör målet vara att minimera summan av dessa två kostnader.*

____________________________________

*Om lobbyismens kostnader, se vidare:
Buchanan, James M., Tollison, Robert D. och Tullock, Gordon (red) (1980). Toward a Theory of the Rent-Seeking Society. College Station: Texas A&M University Press.
Congleton, Roger D. (2004). “Rent Seeking and Political Institutions.” I Rowley, Charles K. och Schneider, Friedrich (red) The Encyclopedia of Public Choice. Dordrecht: Kluwer: 499–501.
Cowen, Tyler och Tabarrok, Alexander (1999). “The Opportunity Costs of Rent Seeking.” Journal of Public Finance and Public Choice 17(2-3): 121-27.

Jag är väldigt förtjust i Bryan Caplans bok The Myth of the Rational Voter: Why Democracies Choose Bad Policies. Huvudargumentet säger att politik bestäms i ett spel mellan politiker och väljare, där väljarna är rationellt irrationella och därför benägna att stödja politiska åtgärder som ofta är kontraproduktiva och rent allmänt ekonomiskt suboptimala. Mot bakgrund av denna förståelse av hur politiken fungerar är en ny studie om medias betydelse intressant. I vilken mån formas väljarnas uppfattning om verkligheten av media, och hur påverkas i sin tur det politiska beslutsfattandet? James Snyder Jr. och David Strömberg finner följande i “Press Coverage and Political Accountability”:

In this paper we estimate the impact of press coverage on citizen knowledge, politicians’ actions, and policy. We find that a poor fit between newspaper markets and political districts reduces press coverage of politics. We use variation in this fit due to redistricting to identify the effects of reduced coverage. Exploring the links in the causal chain of media effects – voter information, politicians’ actions and policy – we find statistically significant and substantively important effects. Voters living in areas with less coverage of their U.S. House representative are less likely to recall their representative’s name, and less able to describe and rate them. Congressmen who are less covered by the local press work less for their constituencies: they are less likely to stand witness before congressional hearings, to serve on constituency-oriented committees (perhaps), and to vote against the party line. Finally, this congressional behavior affects policy. Federal spending is lower in areas where there is less press coverage of the local members of congress.”

Det verkar alltså som om med låg mediaexponering följer större okunskap hos väljarna, ett allvarligare principal-agent-problem och mindre offentliga förmåner. Tre reflexioner:

1. Jag undrar om den totala nivån på de offentliga utgifter som kommer olika regioner till del påverkas av graden av mediaexponering eller om det endast är fördelningen som berörs. I det förra fallet skulle, om sådana utgifter ses som icke önskvärda, låg mediaexponering kunna vara bra (och denna effekt får då vägas mot “orättvisan” i en sned fördelning).
2. Gäller detsamma i Sverige eller, mer allmänt, i proportionella valsystem? Kanske kan medias betydelse ha ökat, och kanske vara i linje med de amerikanska resultaten, i och med personval?
3. Vad implicerar resultaten för rationalitet i politiken? Även om väljare tar del av olika media, hur påverkas det politiska beslutsfattande om de primärt förlitar sig på lågkvalitativa nyhetsförmedlare som Aftonbladet, Expressen och Rapport?

Mats Odell är positiv till att staten ska rädda banker i kris, liksom DN. John McCain håller inte med:

It is not the duty of government to bail out and reward those who act irresponsibly, whether they are big banks or small borrowers.”

Har den senare månne Daniel Waldenström som rådgivare?

Å nej, nu ska man lämna fingeravtryck från alla tio fingrarna när man ankommer till USA! Att stå i kö till immigrationskontrollen på en amerikansk flygplats är det närmaste man kommer ett nervöst sammanbrott. Att förlänga väntetiden ytterligare får mig att fundera på att införskaffa något lugnande medel inför kommande resor.

(Till saken hör att fingeravtrycksapparaten inte riktigt registrerar mina fingeravtryck, så jag får stå och trycka en låååång stund varje gång. Måhända talar mina svaga fingeravtryck för att jag borde ge mig in på en kriminell bana. Om det inte vore för DNA-analys…)

Uppdatering: Och mer krångel tycks vara på gång.

Min kollega Panu tipsar mig om denna underhållande sida i New York Times, där tre politiska karikatyrtecknare avbildar de tre kvarvarande presidentkandidaterna och förklarar sina utgångspunkter. Av de nio teckningarna gillar jag denna bäst:

Jag tycker om hur tecknaren fångar den stirrande blick – de vidöppna ögon – som jag ofta har noterat när Hillary framträder.

En svensk man har arresterats i USA:

Mannen har enligt svenska kvällstidningar och amerikanska medier under nästan ett år chattat med en man som sagt sig vara villig att mot pengar låta svensken ha sex med hans dotter. I själva verket samtalade 40-åringen med en polisagent i Arlington i delstaten Virginia.”

Detta fall knyter an till To Catch a Predator, ett tv-program där vuxna låtsas vara barn som inleder sexuella nätkontakter med andra vuxna och där de senare grips av polis då de ankommer till olika mötesplatser.

Jag ogillar denna typ av brottsprovokation. De män som arresteras har inte haft det lagen förbjuder, dvs. nätkonversation med underåriga, utan de har haft nätkonversation med vuxna som låtsas vara underåriga. Ingen kan säkert säga hur de skulle ha agerat, på nätet och IRL, utanför denna konstruerade situation. De metoder som den amerikanska polisen använder i fall som dessa förefaller mig rättsosäkra. (Notera att det är principen om att arresteras, häktas och dömas på basis av “fiktiva” brott jag vänder mig emot, inte att personer som faktiskt begår brott av det slag detta handlar om arresteras, häktas och döms.)

Mot denna bakgrund känner jag oro över att regeringen nu låter utreda om brottsprovokation ska tillåtas i Sverige. Och riksåklagaren bör bytas ut.

Varje svensk USA-resenär som ska stanna högst 90 dagar måste fylla i det gröna formuläret I-94W. Min medresenär Anders noterade denna gång en intressant formulering som jag tidigare inte hade tänkt på. En av frågorna på baksidan, som man ska besvara genom att kryssa i rutan “Yes” eller rutan “No”, lyder:

Have you ever been arrested or convicted for an offense or crime involving moral turpitude or a violation related to a controlled substance; or have been arrested or convicted for two or more offenses for which the aggregate sentance to confinement was five years or more; or have been a controlled substance trafficker; or are you seeking entry to engage in criminal or immoral activities?” [Fetstil tillagd.]

Vad menas med “immoral activities”? Enligt vems definition? Och varför ska man inte få ägna sig åt omoraliska aktiviteter, så länge de är lagliga? (Notera att det står “criminal or immoral activities”.)

Professor Greg Mankiw har en utmärkt artikel i gårdagens New York Times i vilken han analyserar de tre presidentkandidaternas syn på frihandel. Detta är en viktig fråga för mig och för varje person som bryr sig om välståndsutveckling. Mankiw skriver:

As the economy continues to weaken from problems in the housing and credit markets, you can expect to hear more about foreigners stealing American jobs, regardless of the true merits of the case. This shift of public opinion toward economic isolationism may well become a political problem for John McCain. Compared with those of either of his possible Democratic rivals, his track record shows him to be a more unequivocal free trader.”

Mankiw konstaterar alltså att McCain* är den mest frihandelsvänliga av kandidaterna men också att Clintons och Obamas oroväckande retorik mot frihandelsavtalet NAFTA kanske inte ska tas på så stort allvar. De säger vad de tror att väljarna vill höra men kan komma att välja en mindre protektionistisk linje om de kommer till makten.

________________________

*McCain har dock även han en del negativa sidor.

Måhända såg du, precis som jag, på tv-serien Dallas som ung? J.R. var min absoluta favorit i serien. Nå, i tisdags besökte jag Southfork, familjen Ewings ranch. Här kan jag beskådas bredvid den berömda poolen, i vilken Bobby motionssimmade och i vilken J.R. hoppade ned med John Ross när huset brann.

I Texas, där jag nu befinner mig, finns ingen delstatlig inkomstskatt alls (även om federal inkomstskatt självklart måste erläggas). Statsminister Reinfeldt står inte för samma radikala syn som i Texas men indikerar i alla fall en vilja till fortsatta skattesänkningar. Frågan är dock om det inte vore mer gynnsamt för såväl arbetskraftsutbudet som tillväxten att ta bort värnskatten* eller att höja gränsen för att betala statlig inkomstskatt, snarare än att ytterligare förstärka jobbskatteavdraget.

________________________

*Apropå värnskatten påminde mig just min vän och kollega Henrik om Milton Friedmans kända uttalande:

Nothing is so permanent as a temporary government program.”

Påminnelse! Trots att Hillary Clinton vann i bl.a. Ohio och Texas igår leder fortfarande Barack Obama kampen om att bli det demokratiska partiets presidentkandidat. Det nämns mest i förbigående i nyhetsrapporteringen (t.ex. här, här och här).

Oh yeah, come to papa!

(Mer om McCains negativa sidor här.)

Opinionsmätningarna duggar tätt, såväl i Sverige som i USA. Jag gillar Pollsters “megaopinionsundersökning”, som presenterar ett genomsnitt av ”alla” opinionsmätningar. Detta kunde vara en sak att redovisa också i Sverige, där den senaste tidens mätningar har gett motstridiga indikationer. Nå, Pollsters senaste sammanställning av mätningar om läget för demokraternas kandidater visar att Obama har gått om Clinton nationellt för första gången.

Det går inte så bra Hillary för tillfället. Lite bra slogans kanske behövs?

Här kan du köpa t-shirten. (Tack till Fredrik Hardt för tipset.)

Barack Obama lyckades bra i nattens primärval i Virginia, Maryland och D.C. och leder kampen om att nomineras till demokraternas presidentkandidat. Som jag ser det är sannolikheten att han blir USA:s nästa president nu större än 0,5. Han är en fighter, som när han i valtalet i videon nedan varnar sina politiska motståndare:

Don’t mess with me!”

Det är något hos honom som attraherar människor. Även mig. Det illustrerar att politik är så mycket mer än sakfrågor. Det handlar mycket om känslor och förtroende.

Uppdatering: Men ekonomen i mig har svårt att stå ut med uttalanden av detta slag.

Det har stormat i södra USA. Tennessees guvernör Phil Bredsen sa igår följande, efter att ha inspekterat skadorna efter tromberna där:

The wrath of God is the only way I can describe it. I’m used to seeing roofs off houses, houses blown over. These houses were down to their foundations, stripped clean.” (Min kursivering.)

Faktum är att bibeln klargör att Jahve ofta har använt sig av vädret för att straffa eller (mindre ofta) belöna människor. Några exempel:

• 1 Mos 6:5-19 (jorden förstörs av en flod, människor och djur dödas)
• 2 Mos 9:23-29 (hagel och eld från himlen över Egypten)
• Jos 10:11 (hagel på amoriterna)
• I Sam 7:10 (åska skingrar filistinerna)
• Nahum 1:3 (dom med kraftiga vindar och torka)
• 3 Mos 26:19-20 (regnuppehåll, torka)
• 5 Mos 11:13-15 (regn som belöning för lydande)
• 5 Mos 28:24 (torka som straff)
• I Sam 12:18 (åska och regn för att få människors uppmärksamhet)
• II Sam 21:1 (torka och svält)
• I Kon 8:35-36 (fint väder som belöning)
• I Kon 16:30-18:45 (regnuppehåll)
• Hos 13:15 (torka)
• Amos 4:7 (regnuppehåll)
• Jona 1:4,10-15 (straff genom storm på havet)
• Sak 14:17 (regnuppehåll som straff)
• Upp 16:21 (hagel som straff)

Men givetvis gör han det enbart av kärlek. Eller så kanske han finns lika lite som andra vädergudar?

USA har en kär plats i mitt hjärta, och det är spännande att följa det jämna presidentvalet, men det finns inslag i detta lands kultur som jag finner beklämmande. En Gallupundersökning genomförd den 6-9 december 2007 ställde följande fråga:

Mellan nu och 2008 års konvent kommer presidentkandidaternas kvalifikationer – deras utbildning, ålder, religion, ras osv. – att diskuteras. Om ditt parti nominerade en allmänt välkvalificerad person för presidentämbetet som råkade vara [se nedan], skulle du rösta på den personen?”

Resultatet:

Jag tror inte att jag skulle ha någon större politisk framgång i Amerika.

Sofia Nerbrand utropade häromdagen i SvD att hon är republikan. Även om jag själv ibland har mer sympati för republikaner än för demokrater har jag svårt att känna någon större entusiasm ens för de “vettiga” republikaner Nerbrand pekar ut: Giuliani och McCain.

Den senare vann gårdagens primärval i Florida, vilket lär innebära slutet för den förres försök att vinna republikanernas nominering. Hursomhelst, min poäng här är att jag inte kan känna någon större entusiasm för McCain, av fyra skäl.

1. Han är mycket positiv till amerikanska krigsaktioner utomlands.
2. Han verka stå för en i vissa avseenden tvivelaktig ekonomisk politik.
3. Han kritiserar sin konkurrent Romney för att denne inte har varit konsekvent i sitt motstånd mot aborter och rättigheter för homosexuella. (Inkonsekvens är förvisso dåligt, men ett hemskt sakinnehåll är det också.)
4. Hans höga ålder.

Oavsett vad man tycker om Barack Obamas sakpolitiska program är det svårt att inte anse hans segertal i South Carolina*, där han vann över Hillary Clinton med 55 mot 27 procent, storslaget, värdigt en president:

New York Times rapportering återfinns här.

___________________________

*Eller bör man säga Syd-Karolina?

New York Times rapporterar om ett stort finanspolitiskt stimulanspaket som president Bush och Kongressen nu tycks eniga om, omfattande 150 miljarder dollar. Jag är skeptisk till dessa åtgärder, påverkad som jag är av makarna Romers artikel “What Ends Recessions?“. Abstract:

We analyze the contributions of monetary and fiscal policy to postwar economic recoveries. We find that the Federal Reserve typically responds to downturns with prompt and large reductions in interest rates. Discretionary fiscal policy, in contrast, rarely reacts before the trough in economic activity, and even then the responses are usually small. Simulations using multipliers from both simple regressions and a large macroeconomic model show that the interest rate falls account for nearly all of the above average growth that occurs early in recoveries.”

Se också Greg Mankiws kloka kommentar.

Ekonom-historikern Henrik Lindberg och statsvetaren Joakim Nilsson menar (1.30 in i programmet) att svenska media är partiska i sin nyhetsrapportering från amerikansk politik: demokraterna gynnas systematiskt. Mitt intryck är att de har rätt. Det är därför jag främst tar del av amerikansk nyhetsrapportering, huvudsakligen Andrew Sullivan och Drudge Report.

På denna karta framkommer att Sveriges BNP är lika stor som BNP i North Carolina*. Och Frankrikes BNP motsvarar Californiens**. USA är imponerande.

*När jag var liten var det ganska många som skrev Nord-Karolina. Gör någon längre det? Eller har det blivit som med titlar på biofilmer, de engelska originaltitlarna bibehålls?

**Men varför skriver vi i så fall inte California i Sverige?

Se detta utdrag ur The Colbert Report om vad de demokratiska presidentkandi-
daterna framförallt säger sig vilja uppnå. Låt mig avslöja det: change! Det är nyckelordet för framgång, tycks det.

Andrew Sullivan medverkar också i inslaget. Här kan du läsa hans artikel i The Atlantic om Obama och varför den typ av förändring han representerar tilltalar så många. Och hur den kan förändra bilden av USA i världen:

Consider this hypothetical. It’s November 2008. A young Pakistani Muslim is watching television and sees that this man—Barack Hussein Obama—is the new face of America. In one simple image, America’s soft power has been ratcheted up not a notch, but a logarithm. A brown-skinned man whose father was an African, who grew up in Indonesia and Hawaii, who attended a majority-Muslim school as a boy, is now the alleged enemy. If you wanted the crudest but most effective weapon against the demonization of America that fuels Islamist ideology, Obama’s face gets close. It proves them wrong about what America is in ways no words can.”

Via Johan Norberg finner jag ett test där man kan se hur nära man står de olika amerikanska presidentkandidaterna. Av de kandidater som fortfarande kandiderar och är någorlunda realistiska är min rangordning denna:

1. Ron Paul (62 %)
2. Rudolph Giuliani (58 %)
3. John McCain (56 %)
4. Mitt Romney (54 %)
5. Barack Obama (50 %)
6. Fred Thompson (49 %)
7. Hillary Clinton (49 %)
8. John Edwards (37 %)
9. Mike Huckabee (33 %)

Jag tycks ganska republikansk, trots allt, men att notera är att en republikan också kommer sist.

Uppdatering 1: Se vad Alex Tabarrok (professor på George Mason University) har att säga om den senaste debatten mellan de demokratiska kandidaterna.

Uppdatering 2: Hillary Clintons dryckesvanor gör mig mer positivt inställd till henne.

Nu talas det mest om Hillary, Barack, Mitt och Rudy. Du har väl inte glömt den förra presidentvalskampanjen i USA, där slaget stod mellan George W. Bush och John Kerry? Återuppliva minnet genom att se dem gemensamt sjunga den fina visan “This Land”. (Hillary dyker förresten upp i videon hon också.)

Gore Vidal om Ronald Reagan:

I heard bad news on the way over here: the Ronald Reagan Presidential Library was just destroyed by fire, and, tragically, both books were a total loss. Worse yet, he wasn’t finished coloring the second one.”