Nonicoclolasos

Archive for the ‘val’ Category

Lästips om expressivt beteende

Ett sätt att förklara ekonomiskt och politiskt beteende är att se det som expressivt. Det betyder att individen motiveras i sitt handlande av en egenintresserad önskan att erhålla nytta genom att bekräfta och förmedla en viss identitet. Expressiv röstning innebär t.ex. att jag röstar på ett parti, och talar om för andra att jag gör det, för att ge andra en viss bild av mig själv, inte (i första hand) för att jag egentligen tror att min röst har någon effekt på vilken politik som ska föras eller för att jag bryr mig om vilken politik som ska föras. Denna typ av teori tycks bli allt vanligare, i synnerhet i nationalekonomisk analys av politik. Jag vill ge tre lästips för den som är intresserad av att lära sig mer om expressivt beteende och dess effekter:

God läsning!

Written by Niclas Berggren

1 juli 2011 at 5:41

Publicerat i nationalekonomi, politik, val

Väljer man?

I en grundläggande filosofisk fråga säger Markel följande till Arvid i Hjalmar Söderbergs roman Den allvarsamma leken:

Men det kommer inte an på vad du vill; det kommer an på vad som sker! Man väljer inte! Man väljer lika litet sitt öde som man väljer sina föräldrar eller sig själv: sin kroppsstyrka eller sin karaktär eller färgen på sina ögon eller vindlingarna i sin hjärna. Det förstår var och en. Men man väljer lika litet sin hustru eller sin älskarinna eller sina barn. Man får dem, och man har dem, och det händer att man mister dem. Men man väljer inte!

Written by Niclas Berggren

12 maj 2011 at 15:27

Kan ett lägre valdeltagande vara bättre än ett högt?

Svenska statsvetare verkar anse det vara ytterst önskvärt med ett så högt valdeltagande som möjligt. Ilya Somin påpekar följande:

It might be disastrous if everyone chose not to vote or if only a tiny, unrepresentative minority goes to the polls. But society is not necessarily worse off if turnout falls to, say, 40% rather than 50%. If the smaller electorate is better-informed than the larger one, we might even be better off.

Han gör det i en kommentar till Jason Brennans nya bok The Ethics of Voting, som av Princeton University Press beskrivs så här:

Bad choices at the polls can result in unjust laws, needless wars, and calamitous economic policies. Brennan shows why voters have duties to make informed decisions in the voting booth, to base their decisions on sound evidence for what will create the best possible policies, and to promote the common good rather than their own self-interest. They must vote well—or not vote at all. Brennan explains why voting is not necessarily the best way for citizens to exercise their civic duty, and why some citizens need to stay away from the polls to protect the democratic process from their uninformed, irrational, or immoral votes.

Detta tänkande är i linje med nationalekonomerna Bryan Caplans och Greg Mankiws tänkande — och, i viss mån, med mitt eget. Jag har för övrigt skrivit om en artikel av Jason Brennan på detta tema tidigare. En kritisk fråga som Ilya Somin tar upp är om någon kan anses besitta den kunskap och rationalitet som krävs för en välinformerad röst. Ingen kan nog greppa allt i politikens värld. Nå, den fråga jag får lust att ställa till dem som vurmar för ett så högt valdeltagande som möjligt är om de inte håller med om att kvaliteten på röstandet spelar roll, utöver kvantiteten.

Written by Niclas Berggren

22 april 2011 at 5:39

Publicerat i etik, filosofi, kunskap, politik, val

Okunniga väljare och naturkatastrofer

Jag fann dessa forskningsbaserade konstateranden från Ilya Somin intressanta:

  1. Demokratier hanterar katastrofer bättre än diktaturer:
    Recent research shows that democratic governments handle natural disasters much better than dictatorships do, even after controlling for differences in wealth. The reason is not hard to figure out. If a natural disaster kills thousands of people, even the most ignorant voters are likely to notice and blame incumbent political leaders, whom they can punish at the next election. As a result, democratic leaders have incentives to try to reduce the death and destruction as much as they can, given other political constraints. Dictators don’t have any comparable electoral incentives.”
  2. Okunniga väljare gör att demokratier hanterar katastrofer värre än de skulle kunna göra:
    ”Economists Andrew Healy and Neil Malhotra provide evidence that voters reward politicians much more for disaster relief spending than disaster prevention spending, even though the latter is far more effective. Why this bias? Probably because disaster relief spending is far more visible to poorly informed voters than is prevention spending. … Another problem caused by political ignorance is that voters also tend to blame politicians even for those disasters they can’t control, such as droughts and shark attacks. When the electorate focuses on such bogus issues, they lose the opportunity to judge incumbents by their performance in areas where they can make a real difference — including natural disasters that politicians can genuinely mitigate.”

Det finns nu ett stort fokus i nationalekonomisk forskning att belägga okunskap och oförmåga att fatta rationella beslut bland ekonomiska beslutsfattare. Det är spännande, i Anthony Downs anda, att fler nu också studerar liknande tillkortakommanden hos politikers uppdragsgivare: se t.ex. vidare härhär och här.

Written by Niclas Berggren

14 april 2011 at 5:05

Mindre partitrogna väljare röstar efter ekonomin

Det klassbaserade röstandet har minskat: arbetare väljer t.ex. i mindre grad med automatik Socialdemokraterna, jämfört med förr. En intressant effekt av detta identifieras i den nya studien ”Performance Pressure: Patterns of Partisanship and the Economic Vote”, publicerad i European Journal of Political Research:

Numerous studies have demonstrated a weakening identification of voters with political parties in Western Europe over the last three decades. It is argued here that the growing proportion of voters with weak or no party affinities has strong implications for economic voting. When the proportion of voters with partisan affinities is low, the effect of economic performance on election outcomes is strong; when partisans proliferate, economic conditions matter less. Employing Eurobarometer data for eight European countries from 1976 to 1992, this inverse association between partisanship and the economic vote is demonstrated. This finding implies a growing effect for the objective economy on the vote in Europe.

Att s.k. plånboksröstning äger rum har t.ex. visats i en svensk studie. Mot bakgrund av denna utveckling, är det konstigt att politiker blir mindre ideologiska (i alla fall i sin retorik) och mer inriktade på att leverera förslag som förbättrar människors ekonomi på olika sätt?

Written by Niclas Berggren

10 april 2011 at 7:09

Skönhet till vänster och höger

Vackra politiker får fler röster, det har fastslagits i flera studier (bl.a. denna). Skiljer sig skönheten och effekten av skönhet på antalet röster åt mellan politiska kandidater på höger- och vänsterkanten? Det undersöks i den nya studien ”The Right Look: Conservative Politicians Look Better and Their Voters Reward It”. Som titeln antyder finner forskarna skillnader:

We establish two main results. First, we find that candidates on the right look better than candidates on the left. Second, we find a greater effect of good looks, in terms of more votes, for candidates on the right. The difference in appearance is found both in parliamentary and in municipal elections, whereas the difference in the electoral effects of appearance is only found in municipal elections.

Hur kan skillnaden i skönhetspremium för vänster och höger på lokal nivå förklaras?

Our interpretation of this gap in the beauty premium for left and right candidates at the local level is that voters, in a setting with low information, use beauty as a cue for candidate ideology or quality. For instance, beautiful candidates seem less egalitarian. In the parliamentary elections, voters have access to more information, not least since most parliamentary candidates have been politicians at the municipal level, which reduces the weight of beauty as a cue and pushes the beauty premia of left and right candidates toward equalization.

Varför är dessa resultat intressanta? Främst därför att de bidrar till en bättre förståelse av hur politiken faktiskt fungerar. Man kan t.ex. fråga sig om högerpartier i högre grad förmår att utnyttja det faktum att väljare tilltalas av vackra politiska kandidater och om deras politik därigenom gynnas.

Written by Niclas Berggren

23 februari 2011 at 5:24

God ekonomi, fler röster

Sittande regeringar brukar gynnas av en välmående ekonomi i politiska val. Hur kommer det sig? Den nya studien ”Politicians’ Luck of the Draw: Evidence from the Spanish Christmas Lottery” kanske bidrar med ett svar:

It is well known that incumbent politicians tend to receive more votes when economic conditions are good. In this paper we explore the source of this correlation, exploiting the exceptional evidence provided by the Spanish Christmas Lottery. This is a unique lottery: 75% of Spaniards play, sharing tickets, and every year at Christmas 0.3% of the Spanish GDP is at stake. Because winning tickets are mostly sold by one lottery outlet, winners tend to be geographically clustered. These features allow us to study the impact of exogenous good economic conditions on voting behavior. We find that incumbents receive significantly more votes in winning provinces.

Forskarna menar att detta indikerar att väljarna inte belönar politiker för att de, genom reformer av olika slag, har förbättrat deras ekonomi — eftersom den förbättrade ekonomin följer av ett slumpmässigt lotteri. Snarare torde det röra sig om en allmänt positiv sinnesstämning som får väljarna att bli mer välvilligt inställda till de styrande politikerna (eller till status quo). En alternativ tolkning är att väljarna (irrationellt) faktiskt tror att politikerna ligger bakom och belönar dem.

Written by Niclas Berggren

13 februari 2011 at 4:47

Publicerat i forskning, politik, spel, val

Ger skattesänkningar valframgång?

En central stridsfråga i den svenska valrörelsen tidigare i år var skatterna. Under föregående mandatperiod genomförde regeringen stora inkomstskattesänkningar för arbetstagarna. De rödgröna accepterade stora delar av dessa skattesänkningar ex post: kanske därför att de kände till resultatet i den nya studien ”Do Voters Reward and Punish Governments for Changes in Income Taxes?”, publicerad i Journal of Elections, Public Opinions and Parties, i vilken det antyds att inkomstskattesänkningar är poppis:

An analysis of national elections between 1990 and 2006 in 19 countries finds evidence that governing parties that raise (lower) taxes lose (gain) votes in subsequent elections. Further analyses are suggestive that right-wing incumbents are more strongly affected by changes in basic income tax levels than left-wing and centrist governing parties. However, these findings hold only when measuring changes in income tax brackets that broadly affect the electorate, suggesting a certain degree of economic rationality.

Regeringen lär fortsätta med sina skattesänkningar i form av ett femte jobbskatteavdrag (inte minst efter den positiva utvärdering som härförleden lades fram och diskuterades på Rosenbad). Hur ska Socialdemokraterna bemöta detta?

Nå, jag fann det i vilket fall uppiggande att väljarna uppvisar ”ett visst mått av rationalitet”.

Written by Niclas Berggren

5 december 2010 at 8:24

Publicerat i ekonomi, politik, rationalitet, skatt, val

Varför röstar människor?

För mig och många andra är det oklart varför så många röstar. En ny studie av Fredrik Carlsson och Olof Johansson-Stenman, baserad på svenska data, ”Why Do You Vote and Vote as You Do?”, publicerad i Kyklos (preliminär gratisversion här), finner bl.a. följande:

Large majorities find it important to vote in order to affect the outcome, because it is a democratic obligation to vote, and because they want to express their political views.

För egen del röstar jag av den tredje orsaken: för att uttrycka min politiska uppfattning. Den första orsaken kan betraktas som en tveksam grund för att rösta eftersom sannolikheten för att en röst fäller avgörandet i ett val är liten; den andra kan likaså — och bör, enligt filosofen Jason Brennan — ifrågasättas som allmän dogm. Nå, det finns mycket mer intressanta resultat i artikeln: läs och lär dig mer om de mystiska svenska väljarna.

Written by Niclas Berggren

29 oktober 2010 at 10:11

Publicerat i forskning, politik, val

Ökar nya utgifter chansen att bli återvald?

I valrörelsen tycktes blocken tävla med varandra om att utlova ökade bidrag till kommunerna. Kan sådana bidrag påverka utfallet i kommande kommunalval, genom att de lokala politikerna därigenom kan öka utgifterna utan att höja lokala skatter och därmed öka sin popularitet? Den nya studien ”Government Spending and Re-election” finner tecken på det från Brasilien:

Does additional government spending improve the electoral chances of incumbent political parties? This paper provides the first quasi-experimental evidence on this question. Our research design exploits discontinuities in federal funding to local governments in Brazil around several population cutoffs over the period 1982-1985. We find that extra fiscal transfers resulted in a 20% increase in local government spending per capita, and an increase of about 10 percentage points in the re-election probability of local incumbent parties.

Detta resultat påminner mig om svensk forskning som indikerar att bidrag till kommunerna har använts för att vinna röster genom att fördela dem till kommuner där det står och väger mellan blocken.

Written by Niclas Berggren

22 oktober 2010 at 9:46

Porr och politik

En ny studie, ”Changes in Pornography-Seeking Behaviors Following Political Elections: An Examination of the Challenge Hypothesis”, publicerad i Evolution and Human Behavior, finner följande:

The current study examined whether or not individuals who vicariously win a competition seek out pornography relatively more often than individuals who vicariously lose a competition. By examining a portion of Google keyword searches during the 2004, 2006 and 2008 US election cycles, the relative popularity of online pornography keywords searches was computed for each state and the District of Columbia the week before and the week after each election. Consistent with the Challenge Hypothesis, following all three election cycles, individuals located in states voting for the winning political party tended to search for pornography keywords relatively more often than individuals residing in states voting for the losing political party.

Härav skulle man kunna gissa att personer i de delar av Sverige där Alliansen dominerade ökade sin porrkonsumtion relativt mer efter valet än personer i andra delar av Sverige. Frågan är om det är rimligt att tro att politisk konkurrens, och vinst i val, påverkar sexuella variabler av detta slag (såsom testosteronhalter påverkas hos olika djur vid aggressiv konkurrens hannar emellan). Finns det andra förklaringar till detta samband?

Written by Niclas Berggren

6 oktober 2010 at 4:28

Varför leder Alliansen?

Jag har noterat åtminstone två icke helt förenliga försök att förklara Alliansens övertag i opinionen:

  1. Väljarna förstår inte särskilt mycket och tror sig felaktigt ha fått det bättre.
  2. Väljarna har fått det bättre och förstår det.

Medan LO:s ordförande (i god marxistisk anda) lutar åt 1, enligt en intervju i DI häromdagen, lutar jag själv åt 2, i likhet med en socialdemokratisk valarbetare:

Jag vet inte varför det har blivit en sån nedgång, jag kan inte förklara. Det kan bero på alliansen med de rödgröna eller på att folk börjar få det för bra helt enkelt, säger han. [min kursivering]

I en situation när både den egna ekonomin och landets ekonomi utvecklas relativt väl torde det gynna den sittande regeringen. I en sådan situation kan svartmålning falla platt till marken och slå tillbaka på den opposition som (11.35 in i detta inslag) framför den.

Written by Niclas Berggren

11 september 2010 at 14:22

Publicerat i ekonomi, pessimism, politik, val

Maria Montazami avstår från att rösta

Maria Montazami, känd från TV3:s succéserie Svenska Hollywoodfruar, svarar på frågan om hon kommer att rösta i valet:

Jag är inte så insatt i den svenska politiken så tycker jag att det är lite orättvist om jag skulle rösta. Rösta är jätteviktigt för landet men vet man inte allt så tycker jag att som utlandssvensk så är det bättre att avstå.

Jag kan tänka mig att många instinktivt tycker att hon bör rösta i alla fall, men hon lär åtminstone vinna filosofen Jason Brennans gillande. I ”Polluting the Polls: When Citizens Should Not Vote”, publicerad i Australasian Journal of Philosophy (preliminär gratisversion här), argumenterar han för att vissa medborgare bör avstå från att rösta i allmänna val:

Just because one has the right to vote does not mean just any vote is right. Citizens should not vote badly. This duty to avoid voting badly is grounded in a general duty not to engage in collectively harmful activities when the personal cost of restraint is low. Good governance is a public good. Bad governance is a public bad. We should not be contributing to public bads when the benefit to ourselves is low. Many democratic theorists agree that we shouldn’t vote badly, but that’s because they think we should vote well. This demands too much of citizens.

Men är inte detta synsätt i grunden antidemokratiskt och elitistiskt? Brennan kommenterar:

Irresponsible individual voters ought to abstain rather than vote badly. This thesis may seem anti-democratic. Yet it is really a claim about voter responsibility and how voters can fail to meet this responsibility. On my view, voters are not obligated to vote, but if they do vote, they owe it to others and themselves to be adequately rational, unbiased, just, and informed about their political beliefs.

Fler kanske borde tänka som Maria Montazami? Och som Jason Brennan.

Se även Brennan diskutera sin syn på röstning med Will Wilkinson på Bloggingheads. Ett engagerande videosamtal!

Written by Niclas Berggren

4 september 2010 at 20:45

Är det rationellt att stödrösta?

På SvD:s ledarsida står idag följande att läsa:

Av de moderata sympatisörerna är det hela 20 procent som absolut kan tänka sig att stödrösta på något av de mindre partierna i syfte att försöka säkra en seger för Alliansen. Det kan tyckas krasst men det är helt rationellt.

Jag har tre kommentarer till detta:

  1. Eftersom en enskild röst inte kommer att avgöra om något av riksdagspartierna kommer in i riksdagen eller ej är det, strikt talat, inte rationellt för någon enskild väljare att stödrösta, om målet med handlingen är att ”försöka säkra en seger för Alliansen”. (Faktum är att det inte är rationellt att rösta alls i riksdagsvalet, givet ett mål om valvinst.)
  2. Om målet är att uttrycka att man är en stödröstande typ av person, som i det här fallet vill Alliansens väl, kan det dock vara rationellt att stödrösta (eller i alla fall att säga att man gör det). Stödröstandet utgår då inte från ett mål om valvinst utan från ett expressivt motiv, att vilja framställa sig och uppfattas på ett visst sätt. För egen del har jag ett expressivt motiv för att rösta, men då för det parti jag faktiskt tycker är bäst.
  3. Det kan vara rationellt att försöka påverka många andra att stödrösta, eftersom många röster kan avgöra om det blir valvinst eller valförlust. Därför kan det möjligen ses som rationellt av SvD:s ledarsida att säga att det är ”helt rationellt” att stödrösta, trots att det, givet ett mål om valvinst, faktiskt inte är det. (Här torgför jag en fiktionalistisk syn på politisk retorik: att det kan vara att rekommendera att ibland säga saker som inte är sanna om de kan förväntas leda till goda konsekvenser.)

Se även inläggen ”Är miljöpartister ute efter status?”, ”Varför rösta?” och ”Ska någon som röstar på ett hemskt parti kritiseras?”.

Written by Niclas Berggren

30 augusti 2010 at 10:55

Publicerat i logik, politik, rationalitet, val

Väljare lockas av utgiftssatsningar

Det finns belägg för att väljare påverkas av löften som påverkar deras ekonomi. En ny studie, ”Electoral Manipulation via Voter-Friendly Spending: Theory and Evidence”, publicerad i Journal of Development Economics (preliminär grativersion här), ger belägg för att väljare påverkas av hur den ekonomiska politiken utformas:

We present a model of the political budget cycle in which incumbents try to influence voters by changing the composition of government spending, rather than overall spending or revenue. … Classifying expenditures into those which are likely targeted to voters and those that are not, we provide evidence supporting our model in data on local public finances for all Colombian municipalities. Our findings indicate both a pre-electoral increase in targeted expenditures, combined with a contraction of other types of expenditure, and a voter response to targeting.

Ser vi inte liknande försök att påverka olika väljargrupper i den pågående svenska valrörelsen? Inte minst pensionärer verkar uppvaktas särskilt mycket av de politiska partierna; regeringen har redan börjat sänka deras skatter. Inte så konstigt, eftersom sådana försök tycks kunna ge god utdelning i valet.

Written by Niclas Berggren

19 augusti 2010 at 5:11

Den upprörande löntagarskatten

Nationalekonomerna Helena Svaleryd och Daniel Waldenström:

I själva verket beskattas löntagare hårdare än pensionärer i Sverige. Någon ”straffskatt” för pensionärer existerar inte.

Oj då. De som talar om ”pensionärsskatt” har försummat att beakta arbetsgivaravgifter. När detta nu är utrett undrar jag: Vilket parti blir först med att lova att ”löntagarskatten” tas bort? Det kan väl inte vara acceptabelt att en grupp beskattas hårdare än en annan?

Se även det tidigare inlägget ”Betalar pensionärer mer i skatt?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

18 augusti 2010 at 6:40

En sällsynt typ av politiker

Valrörelsen har dragit igång. Löften levereras på löpande band. Igitur får mig att drömma om ett annat slags politiker:

Och valpropagandan är verkligen, som herr Winnerbäck sjöng, lika billig som reklam. Du tänker: ge mig någon som inte vill någonting, som inte har några ambitioner …

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

8 augusti 2010 at 14:49

Publicerat i genier, idoler, politik, val

Uppvaktad av media

Det är en ovanlig upplevelse för en forskare att uppvaktas av media, men igår och idag har jag ”störts” under min semester i anledning av min forskning, bedriven tillsammans med Henrik Jordahl och Panu Poutvaara, om utseendets betydelse för politisk framgång. Jag misstänker att det stundande valet gör ämnet intressant för många.

Närmare bestämt har vi i dagsläget två publikationer på detta tema:

Vi håller på med ytterligare forskning på området.

Nå, om någon vill ta del av mediarapporteringen (och höra min röst) kan jag hänvisa till följande:

En del medier är mer seriösa än andra. Nu återgår jag till semestern: idag har jag besökt Sveriges bästa theme park, Astrid Lindgrens Värld!

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

27 juli 2010 at 17:04

Irrationella medborgare

När irrationellt beteende konstateras på det ekonomiska området drar många slutsatsen att politiska ingrepp krävs för att ställa saker till rätta. Men tänk om även politikens deltagare uppvisar irrationellt beteende? En ny studie, ”When Corrections Fail: The Persistence of Political Misperceptions”, publicerad i Political Behavior, rapporterar om resultatet av experiment i vilket deltagarna fick läsa påhittade nyheter som var och en innehöll en falsk men ändå spridd uppfattning: att det fanns massförstörelsevapen i Irak, att Bushs skattesänkningar ökade statens intäkter och att Bush-regeringen införde ett totalförbud för stamcellsforskning. Efter varje nyhet stod, i vissa fall, en tydlig korrigering. Resultat:

We conducted four experiments in which subjects read mock news articles that included either a misleading claim from a politician, or a misleading claim and a correction. Results indicate that corrections frequently fail to reduce misperceptions among the targeted ideological group. We also document several instances of a “backfire effect” in which corrections actually increase misperceptions among the group in question.

Det verkar som om människor inte bara som konsumenter utan också som medborgare och väljare är långtifrån perfekta beslutsfattare.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

13 juli 2010 at 5:11

Ska de som betalar mycket skatt få fler röster?

Jag fick häromdagen lära mig att Preussen tillämpade ett system där rösterna i val till den lägre kammaren i parlamentet hade olika vikt beroende på hur mycket skatt de röstande betalade. Det fick mig att fundera på för- och nackdelar med ett sådant system. Ett par möjliga fördelar:

  • Det kan anses mer rättvist att de som bidrar mer till det offentliga också ska ha en större möjlighet att påverka hur medlen används.
  • Det skulle ge incitament för människor att inte skattefuska.

Två möjliga nackdelar:

  • En person, en röst uppfyller ett grundläggande krav på politisk jämlikhet i enlighet med proceduriell rättvisa.
  • Det kan leda till ett högre skattetryck än vad som anses önskvärt.

Ser du ytterligare för- eller nackdelar? Om man finner att fördelarna överväger uppkommer två andra frågor. För det första: Hur ska vikterna bestämmas? Man kan tänka sig Preussens system med tre kategorier men också ett kontinuerligt system: ju fler kronor man betalar i skatt, desto tyngre väger ens röst. Man måste här bestämma vilka skatter som ska ingå i kalkylen — vissa, som moms, är t.ex. svåra att mäta på individnivå — samt exakt formel. Om någon betalar 50 000 kr i skatt och en annan 150 000 kr, ska den förra få en röst och den senare tre? För det andra: Skulle ett förslag av detta slag ha någon chans att godkännas i en omröstning i riksdagen eller i en folkomröstning (med tanke på att en minoritet av stora skattebetalare skulle gynnas)?

Se även det tidigare inlägget ”Dags att överge ‘en man, en röst’?”.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

1 juli 2010 at 5:17

Publicerat i politik, rättvisa, skatt, val

Arbetsmarknadspolitik för att vinna röster

I dessa tider av arbetslöshet lovas och genomförs det arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Ett skäl till sådana satsningar kan vara en tro att de hjälper arbetslösa in på arbetsmarknaden; ett annat kan vara en vilja att vinna fler röster. En ny tysk studie, ”Political Cycles in Active Labor Market Policies”, finner stöd för det senare:

In accordance with our theoretical model, politicians increased the growth rate of the number of individuals in job-creation schemes in election years. The coefficient of the election variable tells us that before elections in the German states, the growth rate of the job-creation schemes increased by about 0.4% per month. … In contrast, the post-election variable does not turn out to be statistically significant … Thus, politicians behaved opportunistically.

Studien finner inte stöd för hypotesen att vänsterregeringar är mer benägna till arbetsmarknadspolitiska satsningar än högerregeringar. Nå, att arbetsmarknadspolitik kan ha till syfte att dölja den sanna arbetslösheten i syfte att vinna fler röster kan vara bra att ha i åtanke som väljare.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

11 juni 2010 at 5:25

Ideologisk kulturpolitik

Att synen på kulturpolitik kan skilja sig åt mellan väljare på vänster- och högersidan visas i den nya studien ”Ideology and Cultural Policy” av Niklas Potrafke:

By examining voting behavior in a referendum on the construction of a concert hall in Germany, I show that political ideology influences cultural policy. The results suggest that resistance to the concert hall was particularly strong in electoral districts in which majorities of citizens vote for the social democrats. By contrast, constituents of rightwing parties voted more in favor of the project.

En svaghet i studien är att den inte kontrollerar för inkomst och utbildning. Om resultaten skulle visa sig hålla även efter en sådan kontroll, har jag några reflexioner:

  • Är det inte intressant med en folkomröstning i vilken vänsterväljare motsätter sig en ny, stor offentlig utgift medan högerväljare välkomnar den?
  • Skulle röstmönstret ha varit det omvända om det inte hade rört sig om ett konserthus utan om ett dansbandspalats eller en byggnad för graffitimålning?
  • Var finns de högerväljare som principiellt motsätter sig offentliga kultursatsningar? Är högerväljare i Tyskland mer konservativa än libertarianska?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

31 maj 2010 at 5:48

Publicerat i forskning, ideologi, kultur, politik, val

Ger lägre tillväxt mer högerextremism?

En ofta förbisedd politisk konsekvens av lägre tillväxt identifieras i den nya studien ”Economic Growth and the Rise of Political Extremism: Theory and Evidence”. Forskarna sammanfattar:

Our main finding is that higher per capita GDP growth is significantly negatively linked to the support for extreme political positions. While estimates vary between specifications, we find that roughly a one percentage point decline in growth translates into a one percentage point higher vote share of right-wing or nationalist parties.

Som forskarna konstaterar är denna effekt inte så stor att normala svängningar i BNP per capita  medför att nationalistiska partier tar över makten; men i tider av ekonomiska kriser kan sådana partier få ett större uppsving. Politik och ekonomi hör samman.

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

25 maj 2010 at 11:23

När folkomrösta?

De rödgröna vill folkomrösta om Förbifart Stockholm. Det leder in på frågan när en folkomröstning är en bra respektive dålig metod för att avgöra offentliga beslut. I ”Cost Benefit Analyses versus Referenda”, publicerad i Journal of Political Economy, klargörs följande:

We consider a planner who chooses between two public policies and ask whether a referendum or a cost benefit analysis leads to higher welfare. We find that a referendum leads to higher welfare than a cost benefit analysis in a “common value” environment. Cost benefit analysis is better in a “private value” environment.

Dvs. när opinionen är splittrad är det bättre att avgöra en fråga med kostnadsintäktsanalys. Huvudskälet till denna slutsats är att folkomröstningar inte tar hänsyn till preferensers intensitet. De som inte bryr sig särskilt mycket räknas lika mycket som de som bryr sig väldigt mycket. Hur ofta genomförs folkomröstningar när opinionen är samstämmig? Inte särskilt ofta, skulle jag tro, eftersom folkomröstningar verkar användas för att lösa konflikter inom och mellan partier, alltså i en situation med splittring.

Talar för övrigt inte detta resultat för att fatta beslut om privata varor på marknader och (endast) kollektiva varor på politisk väg?

Add to FacebookAdd to DiggAdd to Del.icio.usAdd to StumbleuponAdd to RedditAdd to BlinklistAdd to TwitterAdd to TechnoratiAdd to Yahoo BuzzAdd to Newsvine

Written by Niclas Berggren

24 maj 2010 at 5:13

Ska någon som röstar på ett hemskt parti kritiseras?

Sannolikheten för att en enskild röst avgör vem som vinner i ett politiskt val är försvinnande liten. En enskild röst påverkar därför så gott som aldrig vilken politik som förs. Mot den bakgrunden undrar jag följande: Är det rimligt att kritisera någon som röstar på ett hemskt parti? Det kan t.ex. röra sig om ett revolutionärt kommunistparti, ett islamistiskt parti eller ett nazistparti. Eller kanske, i vissas ögon, Sverigedemokraterna. Jag ställer frågan därför att den individuella rösten nästan utan undantag inte spelar någon roll. Om någon gör något som inte medför någon konsekvens, förefaller det märkligt att kritisera beteendet i fråga.

Nästa fråga: Ska de som röstar på ett underbart parti berömmas?

Written by Niclas Berggren

20 maj 2010 at 5:07

Publicerat i logik, politik, val

Varför rösta?

Hegel förklarar varför många väljare inte bryr sig om att rösta:

Den intressanta frågan är varför det finns de som röstar. Om du röstar, varför gör du det, mot bakgrund av Hegels analys?

Written by Niclas Berggren

19 maj 2010 at 11:22

Publicerat i politik, rationalitet, val

Intellektuella politiker

Liberaldemokraternas ledare Nick Clegg visar upp en intellektuell sida då han anger författaren Samuel Beckett som sin hjälte:

The unsettling idea, most explicit in Godot, that life is habit – that it is all just a series of motions devoid of meaning – never gets any easier. It’s that willingness to question the things the rest of us take for granted that I admire most about Beckett; the courage to ask questions that are dangerous because, if the traditions and meanings we hold so dear turn out to be false, what do we do then?

Andrew Sullivan citerar en kommentar som rör en trolig amerikansk presidentkandidat 2012:

Is there any doubt that if Palin were asked what her favorite works of Beckett were she would say, ”All of ‘em?”

Vissa är mer intellektuella än andra, om man säger så. En fråga är förvisso om intellektuella politiker är att föredra. Tänk om intellektuella i högre grad representerar politiska uppfattningar som inte är tilltalande? Å andra sidan kan de ha sett tillvarons djup och förstått ett och annat som får dem att fatta mer insiktsfulla beslut. Att vara intellektuell kan vara en nödvändig men inte tillräcklig egenskap för att vara en bra politiker. I vilket fall är nog öppet intellektuella politiker sällan röstvinnare, även om den saken kan skilja sig åt politiska kulturer emellan. I USA skulle jag tro att det i regel leder till färre röster att vara öppet intellektuell; i en del andra länder (Storbritannien?) kan det kanske ge fler röster; men i de flesta (Sverige?) skulle jag tro att det inte spelar så stor roll, då väljare inte nödvändigtvis uppmärksammar eller bryr sig om intellektuella utspel.

Se dock ett tidigare inlägg om Clegg, som antyder att han även har icke-intellektuella intressen.

Written by Niclas Berggren

5 maj 2010 at 11:21

Är miljöpartister ute efter status?

Miljöpartiet tycks bli valvinnare i september. Hur ska man förstå deras ökade stöd? Man skulle kunna peka på Maria Wetterstrands genomslag i media, och man skulle kunna peka på att människor i ökad grad bryr sig om miljöfrågor. Det slog mig att en tredje faktor skulle kunna vara en önskan att bli uppfattad som miljövänlig för att erhålla social status. I en kultur där det anses ädelt att bry sig om miljön kan stöd till Miljöpartiet vara ett sätt att signalera att man är ädel. Att uttala sitt stöd för och att lägga sin röst på ett parti avgör inga val, och därför kan stödet och röstandet ses som symboliska, signalerande eller expressiva företeelser, snarare än som en föresats att faktiskt förändra världen.

Har denna spekulation stöd i forskning? Ja, i viss mån. Det finns studier som visar att miljövänligt beteende, och beteende som syftar till att hjälpa andra, kan motiveras av statusjakt – se här, här och här. Skulle inte detta också kunna gälla politiska val?

Written by Niclas Berggren

3 maj 2010 at 5:40

Publicerat i forskning, politik, val

En väljares plikt

Ludwig von Mises:

A citizen who casts his ballot without having studied to the best of his abilities as much economics as he can fails in his civic duties. He neglects using in the appropriate way the power that his citizenship has conferred upon him in giving him the right to vote.

Se tidigare inlägg om von Mises här.

Written by Niclas Berggren

23 mars 2010 at 17:25

Publicerat i nationalekonomi, politik, val

Slumpmässigt valda väljare

Jamie Whyte har ett förslag på hur det politiska systemet skulle kunna förbättras:

So what is the best way to improve modern politics? The answer is not to increase voter turnout. On the contrary, the number of voters should be drastically reduced so that each voter realizes that his vote will matter. Something like 12 voters per district should be about right. … These 12 voters should be selected at random from the electorate. … A random selection would deliver a proportional representation of sexes, ages, races and income groups. This would improve on the current system, in which the voting population is skewed relative to the general population: the old vote more than the young, the rich vote more than the poor, and so on.

Jag finner förslaget intressant. Om väljare är irrationella finns det goda skäl att tro att politiker blir valda på skakiga grunder. Om varje väljare ser sin röst som viktig förändras incitamenten att införskaffa information. Ett slumpmässigt urval av ett litet antal väljare kan vara värt att pröva, kanske i en valkrets först (i enlighet med idén om experimentell politik). Förslaget är i linje med vissa nationalekonomers och filosofers ifrågasättande av det så vanliga målet om högt valdeltagande: läs t.ex. argument från Bryan CaplanGreg Mankiw och Jason Brennan; jämför med Philip Pettit och Geoffrey Brennans förslag att göra val offentliga.

Vad ser du som Whytes förslags främsta svaghet?

Written by Niclas Berggren

12 mars 2010 at 14:05

Den ständiga orättvisan

I en intressant uppsats, ”Egalitarianism, Free Will, and Ultimate Injustice”, ifrågasätter professor Saul Smilansky många egalitarianers uppfattning, att ett visst mått av ojämlikhet är acceptabel. Med egalitarianism menar han följande:

A conception of distributive justice is egalitarian if (a) it applies to the central aspects determining a person’s economic condition; (b) within that sphere of application, any inequality among persons needs to be morally justified; (c) such moral justification ought not to be based upon factors that are ”morally arbitrary”.

Det är (c) som intresserar Smilansky. Han klargör att många egalitarianer godtar ojämlikhet som grundas på genuina val:

As G.A. Cohen writes ”a large part of the fundamental egalitarian aim is to extinguish the influence of brute luck on distribution” (1989: 931). Such justification can be found with people’s free choices: inequalities can be justified so that, for instance, those who decide to work harder can justly be compensated for their efforts and contributions. As Cohen says, ”since effects of genuine choices contrast with brute luck, genuine choice excuses otherwise unacceptable inequalities” (1989: 931). If, and only if, there are ”genuine choices” then, according to Cohen, can inequalities be justified.

Smilanskys huvudpoäng är dock att det inte finns några genuina val, då vi inte väljer våra grundförutsättningar i livet, däribland vår vilja. Därför råder slutgiltig orättvisa:

Ultimate Injustice is a form of injustice that follows because, in the light of the implications of the free will problem, ultimately no condition that a person is in can be justified as resulting from his or her free choice.

Kritiken mot ”val-egalitarianer” av Cohens snitt blir därför hård:

[A]rbitrariness, we recall, is just what the choice-egalitarians are out to eradicate. Hence my criticism that, by not acknowledging Ultimate Injustice, they do not meet their own criteria of adequacy for conceptions of justice. People who are poorer than others justly, according to choice-egalitarian compatibilist lights, are nevertheless in an important moral sense victims of arbitrary forces beyond their control, and their fate is in one deep sense an injustice. It seems to me that by and large we need to follow Compatibilist Justice, and mitigate it when we can. But in a world such as ours, i.e. one without libertarian free will, even the best social orders will be deeply and inevitably unjust.

Jag instämmer, men jag tycker att en viktig bit saknas i uppsatsen, nämligen att det finns ett skäl att acceptera ojämlikhet ändå: incitamentseffekter. Om vi inte låter någon ojämlikhet uppkomma som resultat av människors (icke-genuina) val hämmar vi den ekonomiska utvecklingen så att, gissar jag, nästan alla får det sämre, enligt deras eget sätt att se på saken. Sedan kan vi, på basis av forskning, diskutera hur mycket ojämlikhet som vi ska acceptera, men om den ger upphov till allmänna välfärdsförbättringar är den enligt mitt förmenande acceptabel. Att slutgiltig orättvisa ändå råder utgör, såvitt jag kan se, inget avgörande argument mot detta synsätt. Ojämlikhet ses alltså av mig som acceptabel i den mån den ger upphov till önskvärda konsekvenser (helt oavsett om konsekvenserna grundar sig på genuina val eller ej).

Written by Niclas Berggren

15 februari 2010 at 16:36

Hur öka valdeltagandet?

Ett nytt förslag från två italienska nationalekonomer om hur deltagandet i valen till Europaparlamentet skulle kunna fås att öka:

Our idea is that this number of seats should be fully allocated to the member country only if the turnout in the European elections in that country exceeds a certain threshold, for example 90%, which is the percentage historically reached in countries like Belgium or Luxembourg where a compulsory vote scheme is in place. In all cases in which turnout is lower than 90%, we suggest a mechanism that allocates the number of seats in proportion to the turnout. For instance, if in Italy only 45% of eligible voters had voted, only 36 seats, rather than the 72 potentially assignable, would have been allocated. Consequently, the European Parliament would have a total number of seats varying according to the turnout in the different European countries.

Italien skulle få en starkare ställning om detta förslag genomfördes (vilket möjligen kan förklara varför de båda ekonomerna framför förslaget); Sverige skulle få ungefär samma relativa position i Europaparlamentet som idag. Nå, det är ett innovativt förslag, som väl också skulle kunna tillämpas för riksdagsval, men jag ställer mig, påverkad som jag är av av nationalekonomerna Bryan Caplan och Greg Mankiw samt filosofen Jason Brennan, tveksam till det mål som förslaget syftar till att uppnå.

Written by Niclas Berggren

25 januari 2010 at 14:43

Publicerat i politik, reformer, val

Litteratur för väljare

Om väljare är irrationella, skulle det förbättra kvaliteten i allmänna val om man krävde bekantskap med grundläggande politisk litteratur för att få rösta? Ernest Benn hade en idé om litteraturlista:

In the ideal state of affairs, no one would record a vote in an election until he or she had read the eleven volumes of Jeremy Bentham and the whole of the works of John Stuart Mill, Herbert Spencer and Bastiat as well as Morley’s Life of Cobden.

Förslag på andra bra böcker att läsa inför ett val?

Written by Niclas Berggren

28 november 2009 at 5:12

Bör röstande i val offentliggöras?

valsedlarDet finns en lång tradition av att låta människor rösta anonymt i demokratiska val, dvs. ingen får reda på vilka partier och kandidater som enskilda väljare röstar på. I ”Unveiling the Vote”, publicerad i British Journal of Political Science, utmanar Geoffrey Brennan och Philip Pettit denna tradition. De menar att röstande bör ske i enlighet med ett demokratiskt ideal som säger att väljaren bör utgå från en uppfattning om vad som ligger i allmänintresset.

Det finns tecken på att många väljare istället röstar enligt vad som är bäst för dem själva, eller på andra grunder som inte är relaterade till en uppfattning om vad som ligger i allmänintresset. Brennan och Pettit menar att detta till stor del beror på att rösterna är hemliga. Offentliggörande av hur man röstar kan styra människor att agera annorlunda:

We believe that the best way to promote people’s discursive preferences, and displace opposing pressures, is to unveil the vote. The reason is that if the vote is unveiled the desire for social acceptance will pay a larger role in your decision as to how to vote; and in a pluralistic society the surest way of winning social acceptance will be to vote in away that you can discursively support. The desire for social acceptance will ensure that the discursive preference for voting in a defensible manner will be given great prominence.

Genom att rösten inte är hemlig kommer väljaren att känna behov av att fundera igenom hur hans röst kan motiveras inför andra i termer av ett allmänintresse, och det kommer att föreligga starkare incitament till deliberation före valhandlingen, och dessa ting kommer att påverka röstvalet. Vad talar emot en reform av det här slaget? Försök att påverka väljarna kan bli mer framgångsrika, t.ex. genom mutor eller utpressning, och personer som väljer udda partier kan komma att utsättas för stigmatisering. Brennan och Pettit menar dock att detta är överkomliga problem.

Written by Niclas Berggren

1 november 2009 at 11:45

Varför jag inte spelar dataspel

Edmund White skriver följande i City Boy (s. 21):

I did nothing often. As though I knew how compulsive I could be, I was almost afraid of developing habits.

Så tänker jag när det gäller dataspel (och kanske kaffedrickande). Jag har aldrig vågat prova.

Written by Niclas Berggren

23 oktober 2009 at 17:08

Publicerat i psykologi, tvång, val, vanor

Nytt argument för demokrati

Argumenten för representativ demokrati är många: ett av de vanligaste är att val möjliggör byte av politiker som väljarna är missnöjda med. En ny studie, ”Elections and Deceptions: Theory and Experimental Evidence”, ger ett annat argument, baserat på ett experimentellt resultat:

Our main insight is that candidates behave more benevolently when democratically elected than when exogenously appointed.

Skälet till detta, menar forskarna, är att det är förknippat med en psykologisk kostnad för politiska kandidater att ljuga och att löften som utställs i valkampanjer därför utgör ett slags ankare för deras beteende när de väl är valda. Utan en möjlighet att väljas utställs inga löften som kan utgöra en intern restriktion på beteendet.

Ett annat resultat är också intressant:

[C]andidates feel more obliged to serve the public interest the higher their approval ratings are.

Hur ser dynamiken ut här? Antag en politiker som börjar bete sig på ett sätt som inte gynnar allmänintresset. Då faller hans popularitet. Det leder i sin tur till en psykologisk känsla hos politikern, att det är mindre viktigt att arbeta för allmänintresset. En negativ spiral, alltså. Om politikern förutser den kanske han i och för sig är mer benägen att gynna allmänintresset redan från början. En annan fråga är om det alltid är bra för väljarna att säga att de tycker om de politiker som för tillfället styr – därigenom leds  ju politikerna att gynna allmänintresset i högre grad – men att sedan, om detta inte uttrycker sanna preferenser, rösta bort dem i nästa val. Dock kan ju politikerna inse att väljarna kan preferensförfalska, varför signalen om popularitet kanske slutar påverka. En sista fråga är om dessa experimentella resultat verkligen kan generaliseras till politikens värld.

Written by Niclas Berggren

19 oktober 2009 at 6:54

Politikerns dilemma

adlaiAdlai Stevenson förstod sig på politikens villkor:

A supporter once called out, ”Governor Stevenson, all thinking voters are for you!” And Adlai Stevenson answered, ”That’s not enough. I need a majority.”

Citat ur Bryan Caplans bok The Myth of the Rational Voter, s. 1.

Written by Niclas Berggren

18 september 2009 at 17:22

Publicerat i demokrati, politik, val

Ska irrationella väljare styras?

I förra veckan deltog professor Gilles Saint-Paul i den konferens med Mont Pelerin Society som anordnades i Stockholm. Han presenterade uppsatsen ”The Welfare State and the Rise of Paternalism”, i vilken han kommer fram till detta:

saintpaulThis article has discussed how the welfare state favours increasingly paternalistic policies, as society’s conception of the individual moves away from that of unitary, rational people, and considers them instead as made of multiple selves plagued by behavioural issues. One mechanism is that individual responsibility loses legitimacy and efficiency in a post-utilitarian society, leading to a substitution of coercive prevention measure for incentive schemes.

Paternalism när det gäller ekonomiska val är en sak. På konferensen kom Saint-Paul in på paternalism när det gäller politiska val, en tanke jag fann högintressant. Idén är att om man förespråkar ”ekonomisk paternalism” därför att ekonomiska aktörer kan förväntas bete sig irrationellt, och om sådan paternalism införs av politiska beslutsfattare, då kan en majoritet av väljarna tänkas rösta mot politiker som förespråkar ekonomisk paternalism. De vill vara fria att fatta sina egna konsumtionsbeslut, måhända under den felaktiga utgångspunkten att de är synnerligen rationella beslutsfattare. Den fråga Saint-Paul ställde var: Är det inte följdriktigt att den som i en sådan situation förespråkar ekonomisk paternalism även förespråkar ”politisk paternalism”? Precis som konsumenter har irrationella drag, har väljare det. Varför inte styra politiska val, om nu ekonomiska val ska styras, givet irrationalitet i båda kontexterna?

När det gäller ekonomiska val skiljs numera ofta på hård och mjuk (ofta kallad libertariansk eller liberal) paternalism. Medan den förra är tvingande, är den senare sådan att den framhäver vissa val som lämpligare än andra, t.ex. genom att ett default-val gäller. När det gäller politiska val skulle motsvarigheterna vara expertdiktatur – dvs. den rationelle experten vet vilket val som ska göras och gör det åt väljarna – samt ”libertariansk diktatur”. Det senare innebär att den rationelle experten identifierar det parti som en rationell väljare skulle välja och gör det till default-val. Kanske registreras det optimala partiet för alla väljare, men man kan gå till vallokalen om man vill ändra det. Eller så kan man tänka sig, om man vill ha en ännu mjukare politisk paternalism, att det parti som den rationelle experten har identifierat som optimalt får lägga sina valsedlar längst fram i vallokalen, medan andra partiers valsedlar döljs lite grann (ungefär som en libertariansk-paternalistisk caféägare kan dölja de olämpliga, feta bakelserna bakom nyttiga morötter på sin cafédisk).

Om den ekonomiske paternalisten inte vill bli en politisk paternalist, vilka är hans skäl? Varför är det rätt att styra irrationella människor på ett område men inte på ett annat? Varför ska irrationella väljare kunna blockera åtgärder som hjälper irrationella konsumenter att förbättra sitt beslutsfattande? Det kanske finns skäl att förespråka ekonomisk paternalism utan att förespråka politisk paternalism, men i så fall bör dessa skäl preciseras.

Se även Daniel Waldenströms kommentar samt de tidigare inläggen ”Den nya paternalismen problematiserad”, ”Är de som vill styra och ställa verkligen att lita på?” , ”Paternalism eller marknad?”, ”Det paternalistiska felslutet””Kan libertariansk paternalism öka friheten?” och ”Paternalism kan minska välfärden”. Gilles Saint-Paul utkommer snart med boken The Post-Utilitarian Society (Princeton University Press), där han utvecklar sin analys. Media: SvD.

Written by Niclas Berggren

24 augusti 2009 at 8:17

Direktdemokrati och statens storlek

Folkomröstningar används sällan i Sverige, de förekommer bara på nationell nivå och de är rådgivande. Andra länder har gett en starkare ställning åt direktdemokratiska inslag i det politiska systemet, både i form av folkomröstningar och folkinitiativ. Vad har det för ekonomiska effekter? En ny studie av Lorenz Blume, Jens Müller och Stefan Voigt, ”The Economic Effects of Direct Democracy – A First Global Assessment”, publicerad i Public Choice, finner följande:

We find that total spending as well as spending on welfare is lower in countries with mandatory referendums, consistent with the previous literature. But we also find that countries with national initiatives appear to spend more and be more corrupt. Finally, budget deficits, government effectiveness, productivity and “happiness” appear unrelated to direct democracy.

Själv är jag öppen för en starkare ställning för folkomröstningar men är skeptisk till folkinitiativ, inte bara pga. nyss angivna resultat utan också pga. risken att majoriteter använder dem för att förtrycka minoriteter.

Se även ”Middag med professor Voigt”, ”Åklagarnas oberoende och korruption” och ”Konstitutioner styr mer än opinioner” samt Grundlagsutredningens förslag om  större möjlighet till kommunala folkomröstningar.

Written by Niclas Berggren

20 augusti 2009 at 7:27

Politiker med barnsligt ansikte

I ”Appearance DOES Matter”, publicerad i Science, menar Leslie Zebrowitz och Joann Montepare att framgångar i politiska val kan predikteras med hur barnsliga drag politiska kandidater har. De skriver:

kandidaterTake a look at these two snapshots (see the figure). Which man is more babyfaced? Most viewers would say it’s the person on the right. And that’s the person who lost a 2004 U.S. congressional election to his more mature-faced and competent-looking opponent.

I en ny studie, ”Faces of Politicians”, publicerad i Journal of Experimental Social Psychology, undersöker jag och mina två medförfattare Henrik Jordahl och Panu Poutvaara om denna hypotes stämmer i finska val. Vi finner inte stöd för den:

Recent research has documented that competent-looking political candidates do better in US elections and that babyfaced individuals are generally perceived to be less competent than maturefaced individuals. Taken together, this suggests that babyfaced political candidates are perceived as less competent and therefore fare worse in elections. We test this hypothesis, making use of photograph-based judgments by 2772 respondents of the facial appearance of 1785 Finnish political candidates. Our results confirm that babyfacedness is negatively related to inferred competence in politics. Despite this, babyfacedness is either unrelated or positively related to electoral success, depending on the sample of candidates.

Skönt att höra för politiska kandidater med barnsliga ansikten, måhända. Däremot är det alltså fortfarande så, att personer med barnsligt ansikte uppfattas som mindre kompetenta, vilket ändå kan ge visst smolk i glädjebägaren.

Om någon skulle vilja erhålla hela studien som pdf-fil, går det bra att mejla mig.

Written by Niclas Berggren

11 augusti 2009 at 17:40

Ett magiskt namn

Är det bara jag som tycker att det mest spännande med Piratpartiet är dess ledares exceptionellt suggestiva namn? Rick Falkvinge. Detta namn lämnar mig ingen ro. Ingen ro alls.

Media: SvD, DN

Written by Niclas Berggren

8 juni 2009 at 21:24

Publicerat i namn, politik, val

Varför rösta?

Det vankas val till Europaparlamentet. Johan Norberg listar sju skäl för att rösta; Aftonbladet listar sex; Sanna Rayman talar om möjligheten att förändra; Niklas Ekdal anför följande:

Om inte ni väljer vem som ska representera er i Bryssel kommer andras röster att bli dubbelt så mycket värda. Tänk om de människorna är helt ute och cyklar?

niklasekdal

Niklas Ekdal

Vad förenar dessa röstningsvurmare? Jo, föreställningen att potentiella väljare kan fås att gå och rösta om man hävdar att de därigenom påverkar valresultatet och, i förlängningen, vilka politiska beslut som fattas. Jag vet inte om Johan Norberg, Aftonbladet och Sanna Rayman innerst inne tror att en enskild väljare kan påverka valresultatet och, i förlängningen, vilka politiska beslut som fattas, men Niklas Ekdal gör det uppenbarligen. I vilket fall verkar samtliga tycka att man ska tala, eller skriva, som om en enskild väljare kan påverka valresultatet och, i förlängningen, vilka politiska beslut som fattas.

Ett litet problem bara. Det stämmer inte att en enskild väljare kan påverka valresultatet och, i förlängningen, vilka politiska beslut som fattas. Niklas Ekdals yttrande ovan är matematiskt felaktigt. Är det mot denna bakgrund bra att uppmana människor att rösta med det argumentet? Jag har mina tvivel. Om man nu anser att valdeltagande är en viktig variabel att bry sig om, är det nog bättre att ordna med telefonuppringningbrevröstning eller att vädja till expressiva skäl för att rösta. Sådana skäl, inte föreställningen att min röst påverkar valresultatet och, i förlängningen, vilka beslut som fattas, fick t.ex. mig att rösta häromdagen (på denna kandidat).

Written by Niclas Berggren

6 juni 2009 at 12:44

Publicerat i demokrati, EU, politik, rationalitet, val

Moderaterna går hem

Traditionellt har nog homosexuella som väljargrupp uppfattats som mer vänsterinriktad än befolkningen i stort. På senare år har det förändrats. T.ex. är Moderaterna största parti inför EU-valet bland besökarna på QX.se:

EU-valet qx

Undersök vilka partier och kandidater du ligger närmast i två test inför EU-valet.

Written by Niclas Berggren

28 maj 2009 at 12:02

Publicerat i EU, homosexualitet, politik, val

Värdering om valdeltagande

esaiassonJag noterar att en statsvetare i Göteborg torgför en värdering:

Peter Esaiasson föreslår att politikerna ska få en ekonomisk morot för att de ska göra mer för att öka valdeltagandet. Han vill knyta partistödet till valdeltagandet.

Värderingen är att ett högt valdeltagande är bättre än ett lågt. Jag är inte alls övertygad om dess förträfflighet, påverkad som jag är, inte av svensk statsvetenskap utan av nationalekonomerna Bryan Caplan och Greg Mankiw samt filosofen Jason Brennan.

Written by Niclas Berggren

24 maj 2009 at 11:45

Publicerat i demokrati, val

Mina EU-kandidater

Andreas Bergh tipsar om ett test inför valet till Europaparlamentet den 7 juni. Mitt resultat:

euval

Inte så tokigt, utifrån hur jag själv har tänkt på saken. Jag kommer dock inte, det vill jag klargöra, att rösta på Junilistan.

Carl Magnus Bjuggren tipsar om ett andra test. I det hamnade jag vid plustecknet:

euval2

Jag kommer dock inte, det vill jag klargöra, att rösta på Kristdemokraterna.

Written by Niclas Berggren

14 maj 2009 at 15:02

Publicerat i EU, politik, test, val

Kan politikers kvalitet förbättas?

Ja, genom högre löner, enligt den nya studien ”Motivating Politcians: The Impacts of Monetary Incentives on Quality and Performance”:

In this paper, we examine whether higher wages attract better quality politicians and improve political performance using exogenous variation in the salaries of local legislators across Brazil’s municipal governments. The analysis exploits discontinuities in wages across municipalities induced by a constitutional amendment defining caps on the salary of local legislatures according to municipal population. Our main findings show that higher wages increases political competition and improves the quality of legislators, as measured by education, type of previous profession, and political experience in office. In addition to this positive selection, we find that wages also affect politicians’ performance, which is consistent with a behavioral response to a higher value of holding office.

Valsystemet är proportionellt, och utfallsvariablerna avser dels det antal motioner och godkända motioner som politikerna ger upphov till och dels i vilken mån högre löner är relaterade till omfattningen av allmännyttiga verksamheter, som utbildning, hälsovård och vattenförsörjning.

Nå, denna typ av forskningsresultat bör finnas med i diskussionen om politikers löner, vilken annars har en tendens att få populistiska övertoner. Det förefaller t.ex. klokt att ha Statsrådsarvodesnämnden, som står lite utanför den dagspolitiska debatten, som beslutande organ för statsrådens löner.

Se även det tidigare inlägget ”Beteendeekonomi för politiker”.

Written by Niclas Berggren

29 april 2009 at 6:32

Beteendeekonomi för politiker

Professor Mario Rizzo har tagit intryck av den beteendeekonomiska revolutionen och av liberal paternalism. Där konstateras att beslutsfattare ofta präglas av irrationalitet och att politiker och andra kan och bör hjälpa till att forma beslutssituationer på så sätt, att rationella beslut blir mer sannolika. Rizzo föreslår nu att politikerna använder dessa insikter för att styra sitt eget agerande i rationell riktning:

rizzoCongress should pass a law right now specifying that when the rate of growth in the U.S. gross domestic product becomes 1% or greater for two consecutive quarters that a certain overall percentage reduction in government spending take place. The law should further require that if Congress does not pass the enabling legislation at the appropriate time later, then 25% of the salaries of all members of Congress will automatically go to a group of organizations that will promote reductions in government spending. 

Rizzo tar alltså fasta på att politiker kan ha svaga incitament att generera budgetöverskott i högkonjunkturer och att denna insikt bör leda dem till att stärka dessa incitament i förväg. Kanske något även för riksdagen att besluta om? (Låt vara att Sverige har mindre problem med diskretionärt beslutade offentliga utgiftsökningar än USA.) Frågan är om politiker någonstans kommer att ge en sådan här nudge till sig själva. 

Se även Mario Rizzos och Douglas Glen Whitmans kritik av beteendeekonomin, Gary Beckers kritik av liberal paternalism samt Robert Östlings recension av Nudge.

Written by Niclas Berggren

21 april 2009 at 16:12

Ska politiker tala klarspråk?

Nej, det verkar inte alls nödvändigt, i alla fall inte för politisk framgång. En ny studie, ”The Electoral Implications of Candidate Ambiguity”, publicerad i American Political Science Review, antyder tvärtom att politiker med vaga budskap kan lyckas bättre än andra:

Our data show that, on average, ambiguity does not repel and may, in fact, attract voters. In nonpartisan settings, voters who have neutral or positive attitudes toward risk, or who feel uncertain about their own policy preferences, tend to embrace ambiguity. In partisan settings, voters respond even more positively to ambiguity; they optimistically perceive the locations of ambiguous candidates from their own party without pessimistically perceiving the locations of vague candidates from the opposition. … The pervasive use of ambiguity in campaigns fits with our experimental finding that ambiguity can be a winning strategy, especially in partisan elections.

Kan detta förklara många politikers användande av symboltermer, som ”solidaritet”, ”rättvisa” och ”frihet”? Vidare: Kan inte detta ses som ett problem som förstärker frånvaro av rationalitet i politiken? I så fall, går det att råda bot på problemet? Det verkar som det hela är efterfrågestyrt från väljarsidan, och hur man påverkar väljarnas riskattityder, grad av säkerhet om egna åsikter samt uppfattningar om vad vaghet innebär i det egna partiet och i andra, är det nog få som vet.

Written by Niclas Berggren

20 april 2009 at 12:16

Arbetsmarknadspolitik för att vinna val

Politiker kan tänkas ha incitament att inför val använda arbetsmarknadspolitiken för att dölja arbetslösheten, i förhoppning om att väljarna då betraktar dem mer välvilligt. En ny studie av Mario Mechtel och Niklas Potrafke”Political Cycles in Active Labor Market Policies”, finner stöd för att politiker beter sig just så i Tyskland:

This paper examines a framework in which politicians can decrease unemployment via active labor market policies (ALMP). We combine theoretical models on partisan and opportunistic cycles and assume that voters are ignorant of the necessary facts to make informed voting decisions. The model predicts that politicians have incentives for a strategic use of active labor market policies that leads to a political cycle in unemployment and budget deficit. … Our model is tested empirically using data from 1985:1 to 2004:11 for the ten former West German states. The results show that there is, on the one hand, a pre-election effect meaning that the number of job-creation schemes increases in election years. On the other hand, we find no support for the hypothesis that leftist governments expand job-creation measures in comparison to rightwing ones.

Man bör nog mot denna bakgrund inte okritiskt bejaka politiska förslag om att använda mer aktiv arbetsmarknadspolitik: den kan förespråkas för att i första hand gynna politiker, inte arbetslösa.

Written by Niclas Berggren

19 april 2009 at 13:30

Orsak till avskedet?

VÅRPROPOSITIONEN-NuderPär Nuder, den 1 maj 2000, till Vänsterpartiet:

Därför säger vi socialdemokrater i dag på 2000-talets första 1 maj: Vill ni fortsätta att samarbeta med socialdemokratin efter nästa års val måste ni en gång för alla mönstra ut kommunismen och kommunisterna. Ni måste städa upp i garderoben, vädra ut och göra rent hus. Vi socialdemokrater vill inte och tänker inte samarbeta med några kommunister i det nya seklet.

Det budskapet kanske inte passar de rödgröna numera?

Written by Niclas Berggren

23 mars 2009 at 16:00

Publicerat i kommunism, politik, socialism, val

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 141 andra följare

%d bloggers like this: