Min favoritlåt från Dolly Partons nya skiva Backwoods Barbie heter “The Lonesomes”. Den 13 juni ska jag på konsert med henne på Stockholms stadion. Jag hoppas att hon framför denna låt där:

Det första genmodifierade mänskliga embryot har sett dagens ljus, med potentiellt viktiga, positiva konsekvenser:

The technology could potentially be used to correct genes which cause diseases such as cystic fibrosis, haemophilia and even cancer. In theory, any gene that has been identified could be added to embryos.”

Utmärkt! Men som så ofta försöker kristna, utifrån sin destruktiva moral, blockera forskning av detta slag, eftersom de ser embryot som ett “okränkbart” liv. Att man kan minska mänskligt lidande genom att använda embryon som i vilket fall inte skulle leva vidare bryr de sig icke om.

Det går inte, utan att straffas hårt, att ifrågasätta de enorma belopp som barnfamiljer erhåller från oss andra i bidrag, ersättning och subventioner. Därför är det kanske inte förvånande att både Aftonbladet och SvD idag ställer följande läsarfråga med två svarsalterantiv i samband med att socialdemokraterna föreslår förlängd föräldraledighet:

Vad föredrar du?  o Vårdnadsbidrag  o Förlängd föräldraledighet”

Mitt svarsalternativ — “ingetdera” — lyser helt med sin frånvaro. Det är som om de flesta är okunniga om att barn inte ger lycka. Och dessutom verkar få inse sambandet mellan att staten subventionerar och att staten lägger sig i. De som klagar på det senare borde klaga på det förra.

Witold Gombrowicz, sanningssägare:

Därför är det viktigt, ja mycket viktigt, att vi aldrig inom oss bryter med den människoålder där skönheten blir åtkomlig — det vill säga ungdomen. All skönhet som förvärvas i mogen ålder kommer alltid att vara en ofullständig skönhet, lida brist på ungdomlighet. Därför är den unga skönheten en naken skönhet, den enda som inte behöver skämmas för sig.”

(Från Dagboken.)

Den 18 juni 1981 hälsade president Reagan på en man vid en träff med svarta borgmästare och sa:

How are you, Mr. Mayor? I’m glad to meet you. How are things in your city?”

Problemet var bara att mannen inte var någon borgmästare utan Samuel Pierce, Reagans egen bostadsminister.

Läs mer om Reagans presidentbibliotek.

Jag har ofta förundrats över hur viktig musik verkar vara för många människor. De lyssnar närhelst de får tillfälle och verkar genuint intresserade av melodier, texter och artister. Raymond Geuss skriver om filosofen Richard (“Dick”) Rorty:

We could also find no common ground in aesthetics because of my own obsession with the philosophy of music. Dick seemed not only, as I have mentioned, to be deeply unmusical, like Freud, but he sometimes seemed even slightly irritated by the very existence of music and certainly by the thought that someone could take it sufficiently seriously to try to think about it in a sustained and systematic way.”

Jag befinner mig någonstans mitt emellan musikälskarna och Rorty. Dvs. jag uppskattar musik då och då, men jag känner inget behov av att lyssna hela tiden (fem gånger i veckan räcker bra). Och jag undrar ibland om min uppskattning av musik inte är mer intellektuell än emotionell.

Katina Huston, Mechanical Repeat (2008), 91,4 x 91,4 cm:

USA:s folkrikaste delstat har inom kort könsneutral äktenskapslagstiftning, efter beslut i dess högsta domstol:

[T]o the extent the current California statutory provisions limit marriage to opposite-sex couples, these statutes are unconstitutional.”

Den republikanske guvernörens kommentar:

I respect the Court’s decision and as Governor, I will uphold its ruling. Also, as I have said in the past, I will not support an amendment to the constitution that would overturn this state Supreme Court ruling.”

Arnold och de nya moderaterna har ett och annat gemensamt. Och tiden springer ifrån påvar, kristdemokrater och andra bakåtsträvare.

Andy Roddick deltog i en turnering i Rom häromveckan:

Professor Steven Pinkers superba artikel “The Stupidity of Dignity” rekommenderas. Däri granskas hur the President’s Council on Bioethics har tagits över av katolska filosofer och hur de använder begreppet “värdighet” för att blockera forskning och utveckling som kan minska mänskligt lidande. Den nuvarande påven använde sig för övrigt just av det:

I ett samhälle som ser sex som en drog måste både kärlekens idé och den enskilda människans värdighet försvaras.”

Detta begrepp får berättigad och stark kritik av Pinker (han kallar det “a mess”), och hans slutsats om den kristna moralen sätter fingret på det väsentliga:

Worst of all, theocon bioethics flaunts a callousness toward the billions of non-geriatric people, born and unborn, whose lives or health could be saved by biomedical advances. Even if progress were delayed a mere decade by moratoria, red tape, and funding taboos (to say nothing of the threat of criminal prosecution), millions of people with degenerative diseases and failing organs would needlessly suffer and die. And that would be the biggest affront to human dignity of all.”

Man kan bara glädja sig åt att prelaterna inte har kunna ta över Statens medicinsk-etiska råd. Sverige har sina fördelar.

Regeringens utredare föreslår idag obligatoriskt medlemskap i a-kassan även för den miljon arbetstagare som idag står utanför. SvD argumenterar mot förslaget, och jag instämmer. Varför tvinga människor att betala 5 000 kr per år när de har visat att de inte vill? Knappast ett valvinnande förslag. Och inte heller ett förslag som gynnar arbetslinjen. Risken för en negativ effekt på sysselsättningen är påtaglig, i det att höjd skatt (vilket är vad förslaget de facto innebär) och höjd ersättning vid arbetslöshet samverkar till att försvaga drivkraften att arbeta för de berörda.

Men ett möjligt argument för förslaget skulle kunna vara att förmåner erhålls utan att man betalar för dem som utanförstående. Men det stämmer inte. Arbetslöshetsersättningen består av två delar: en grundersättning, som redan idag är obligatorisk, som betalas via arbetsgivaravgiften och som ungefär ligger på socialbidragsnivå, och en frivillig ersättning, som ger betydligt mer. Är man inte medlem får man inte den högre ersättningen. Den finansieras å andra sidan till stor del via skattsedeln, inte avgifter, så där kan man tala om att åka snålskjuts på andra.

Nej, vad detta nog handlar om är att Sven-Otto Littorin vill ha mer pengar till systemet från personer som a) ska betala mycket (motsvarande avgiften i den dyraste a-kassan) och b) sannolikt inte kommer att bli arbetslösa och kosta systemet något. En viktig orsak till att jag själv har valt att lämna Akademikernas Erkända Arbetslöshetskassa är just en bedömning att sannolikheten för arbetslöshet är mycket låg och en risk jag är villig att ta. Det beslutet bör jag ha fortsatt rätt att fatta.

Det kan finnas hopp. Statsministern tvekar. Och som finansministern sa i Ekots lördagsintervju härförleden:

Jag har aldrig varit en stark tillskyndare av att vi ska ha en obligatorisk a-kassa. Vi har diskuterat fram och tillbaka och nu landade vi i att vi skulle driva det förslaget. Men visar det sig tekniskt komplicerat och framför allt om det har dåliga effekter på sysselsättningen så får vi naturligtvis lyssna på den kritiken.”

Här återfinns förslaget.

Kristnas sätt att beskriva hur de uppfattar Jahve upphör aldrig att förvåna:

Och katoliken Danny Saucedo är noga med att ge Gud äran.
- Gud har ju skrivit låtarna.
Han passar också på att tydliggöra både sin tro och att han känner sig lyckligt lottad.
- Jag är ju troende, och att ha fått den röst jag har är en välsignelse, säger Danny.”

Ja, kära nån. Jahve bryr sig alltså inte om jordbävningar och cykloner och allt det lidande dessa medför — men han engagerar sig i skrivandet av poplåtar och i att ge vissa en bättre sångröst än andra. Prisad vare Jahve!

AMS rapporterar:

I slutet av april var 2,9 procent av arbetskraften, eller 132 000 personer inskrivna som arbetslösa vid landets arbetsförmedlingar. Det är en minskning på ett år med 0,7 procentenheter, eller 34 000 personer. Nivån är den lägsta sedan våren 1991. … För ungdomar, mellan 18 och 24 år, uppgick arbetslösheten till drygt 22 000 personer, vilket är 7 000 färre än förra året.”

Arbetslösheten har alltså på ett år sjunkit med 20 procent och ungdomsarbetslösheten med 24 procent. Även om inte hela förbättringen beror på den förda ekonomiska politiken, torde den ha hjälpt till. Det borde väljarna belöna.

Ja, den frågan fick kronprins Frederik av en högstadielelev häromdagen då han besökte Island. Först hörde han inte vad eleven sa (“bøssefantasi”), så till slut ställdes frågan på engelska. Svaret blev “probably not.” Den isländska presidentfrun frågade eleven var han hade lärt sig ordet “gay” — om han hade slagit upp det i en ordbok! Ja, tänk. Men kronprinsen verkade ta frågan med ro. Ta en titt:

I Doktor Glas formulerar Hjalmar Söderberg åtskilliga filosofiska uppfattningar som, vad jag förstår, var chockerande då boken kom ut 1905. En del av dessa uppfattningar är nog fortfarande kontroversiella, men jag finner många av dem uppfriskande och tilltalande.

Här följer ett mycket intressant utdrag där doktorn resonerar, helt korrekt, anser jag, kring moralens karaktär:

Käre vän, moralen befinner sig, det vet du likaväl som jag, i flytande tillstånd. Den har undergått märkbara förändringar till och med på de ilsnabba ögonblick som vi två ha levat i världen. Moralen, det är den berömda kritcirkeln kring hönan: den binder den som tror på den. Moralen det är andras åsikter om det rätta. Men här var det ju fråga om min! Det är sant, i en mängd fall, kanske i de allra flesta och oftast förekommande, stämmer min åsikt om det rätta någorlunda överens med de andras, med ‘moralen’; och i en mängd andra fall finner jag divergensen mellan mitt jag och moralen icke vara värd de risker som en avvikelse kan draga med sig, och underordnar mig därför. På så sätt blir moralen för mig medvetet vad den i praktiken är för alla och envar, ehuru icke alla veta av det: - icke en fast och över allting bindande lag, men en i vardagslag brukbar modus vivendi i det ständiga krigstillståndet mellan jaget och världen. Jag vet och erkänner, att den gängse moralen så väl som den borgerliga lagen i sina stora allmänna grunddrag uttrycker en rättsuppfattning, som är frukten av oöverskådliga tiders från släkte till släkte ärvda, långsamt ökade och ändrade erfarenhet om de nödvändigaste villkoren för människors sammanlevnad med varandra. Jag vet, att i stort sett dessa lagar någorlunda allmänt måste respekteras, om livet alls skall kunna levas här på jorden av varelser sådana som vi, varelser, otänkbara inom varje annan ram än samhällsorganisationens och uppfödda med alla dess växlande rätter, bibliotek och museer, polis och vattenledning, ljus på gatorna, natthämtning, vaktparad, predikningar, operabalett och så vidare. Men jag vet också, att de människor som det har varit något bevänt med aldrig ha tagit dessa lagar pedantiskt. Moralen hör till husgerådet, inte till gudarna. Den skall begagnas; den skall inte härska. Och den skall begagnas med urskillning, ‘med ett litet saltkorn’. Det är klokt att ta seden dit man kommer; det är enfaldigt att göra det med övertygelse. Jag är en resande i världen; jag ser på människornas seder och tar upp vad jag har bruk för. Och moral kommer av ‘mores’, seder; den vilar helt och hållet på seden, bruket; den har ingen annan grund.”

Stephen Dubner skriver:

In a narrow but very compelling piece of research, John List argued that if you are trying to solicit donations door-to-door, the single best thing you can do to get large donations is to be an attractive blond woman.”

Så intressant. Helt i linje med detta avvisar jag själv regelmässigt alla som försöker stoppa mig på gatan för att be om donationer och stöd — om det inte är en sötis som försöker stoppa mig. Då stannar jag gärna och låtsas lyssna en stund. Kanske ger jag t.o.m. en slant. Och en gång släppte jag in två söta mormonska missionärer, inte för att höra dem tala om Mormons bok, utan för att njuta av deras utseende.

EM-truppen i fotboll är utsedd. Vad jag har kunnat se har dock den viktigaste frågan inte analyserats i media: Vilka är de tre hetaste spelarna? Svaret ges nedan.

1. Markus Rosenberg
2. Anders Svensson
3. Sebastian Larsson

De senaste dagarna har detta med sexuell myndighetsålder diskuterats. RFSU påpekar att många ungdomsmottagningar har svårt att förklara reglerna för ungdomar:

Det finns också en osäkerhet om man ska avråda en 16-åring från att ha sex med en 14-åring eftersom den nuvarande lagen säger att en person under 15 år inte kan samtycka till sexuella handlingar. Men lagen anger tydligt att det inte ska ses som ett brott om åldersskillnaden är ringa, så som i fallet med en 14-åring och en 16-åring.”

Professor Eugene Volokh ställer en intressant fråga i detta sammanhang:

Many states have lower ages of consent for sex among minors than for sex between adults and minors. Thus, two 16-year-olds having sex may be legal, but not a 30-year-old having sex with a 16-year-old. I share the intuition behind this distinction, but I wonder whether my intuition is right. For instance, I would think that quite a few 16-year-old girls who are interested in sex would rather be involved with 30-year-old men than with other 16-year-olds; the 30-year-olds are more likely to know what they’re doing both sexually and romantically, plus are more likely to be much more emotionally mature as well as interesting to talk to.”

Jag tror att han har en poäng. Istället för att sätta upp hinder av detta slag bör en sexuell myndighetsålder gälla på lika sätt oavsett eventuella åldersskillnader parterna emellan. Det finns inget skäl a priori att tro att en ung person får det bättre eller sämre av att ha sex med en jämnårig jämfört med att ha sex med en äldre person.

Se inlägg på detta tema från Blogge Bloggelito och Jakob Heidbrink.

Albert Einstein i ett hittills okänt brev, som auktioneras ut på torsdag:

The word god is for me nothing more than the expression and product of human weaknesses, the Bible a collection of honourable, but still primitive legends which are nevertheless pretty childish. No interpretation no matter how subtle can (for me) change this. … For me the Jewish religion like all others is an incarnation of the most childish superstitions.”

I Storbritannien har domare länge haft hästhårsperuk och svarta dräkter. Men nu stundar nya tider! En modern domardräkt börjar användas till hösten i civil- och familjerättsliga mål — se bild på the Lord Chief Justice, Lord Phillips of Worth Matravers. Det jag möjligen ogillar med den aktuella dräkten är att den i vissa avseenden påminner om en prästrock.

Kan inte Grundlagsutredningen föreslå särskilda dräkter också för svenska domare, i alla fall för justitie- och regeringsråd? (Jag undrar om sådana användes förr i tiden.) Det vore stiligt och respektingivande — men också symboliskt riktigt om förslaget, vilket jag hoppas, kombineras med förslag om förstärkt lagprövning.

Det finns empiriska belägg för att väljare är relativt okunniga. En studie* visar dock att de politiska institutionernas utformning kan påverka graden av okunnighet. Både inom EU och inom Schweiz tycks t.ex. graden av direktdemokrati positivt relaterad till väljarnas kunnighet:

Using survey data from the European Union and Switzerland, we present empirical evidence that citizens are politically better informed when they have more extended political participation rights. The results corroborate theoretical arguments and circumstantial evidence that voter information should be treated as endogenously determined by political institutions.”

T.ex. kunde väljarna mer om EU i de länder där det ordnades folkomröstning om Maastricht-avtalet. Detta kan bero på både efterfråge- och utbudsfaktorer. Efterfrågan på information kan vara större i en kontext där väljare diskuterar en fråga med varandra (information blir då närmast en privat vara); och utbudet kan vara större när politikerna ska försöka förklara och argumentera direkt till väljarna i en specifik fråga.

Jag skulle, bl.a. mot bakgrund av denna studies resultat, gärna se en uppgradering av folkomröstningsinstitutet i Sverige, såväl på nationell som på lokal nivå. Men givetvis finns också kostnader med direktdemokrati** som gör att den även framgent bör användas med urskiljning.

______________________________

*Benz, Mattias och Stutzer, Alois (2004). “Are Voters Better Informed When They Have a Larger Say in Politics? - Evidence for the European Union and Switzerland.” Public Choice, 119(1—2): 31—59.
**Se t.ex. Brennan, Geoffrey och Hamlin, Alan (2000). Democratic Devices and Desires. Cambridge: Cambridge University Press.

Google erbjuder nu automatisk översättning från svenska till diverse andra språk. Du kan t.ex. läsa denna blogg på engelska!

I fredags såg jag dansverket The Ungentle Guest i nya Operahuset i Köpenhamn, en stark koreografi av Constantine Baecher. En aspekt i det intresserade mig särskilt: hur kärleken kan vara destruktiv. I detta fall började en stark, äldre man att vurma för en mystisk besökare, en ung man (visade det sig) som efter ett tag blommade ut som söt och lockande. Den äldre blev besatt. Men under ytan lurade faran. Dödlig sådan. Det gäller att se upp och tänka nyktert. Distans till romantisk kärlek — och att inte tränga sig på andra, så att de känner sig kontrollerade och trängda — är något att nogsamt överväga. (Foto: David Amzallag.)

Maria Callas liv uppbär vissa likheter med detta scenario.

Vilket vin ska man dricka? Det frågan slipper man när man beställer vinpaket på formel B, men i många andra sammanhang måste man fatta beslut.

Det verkar vara ett bra tips att välja dyra viner (särskilt om man bjuder andra och om de känner till att vinerna är dyra):

The researchers scanned the brains of 21 volunteer wine novices as they administered tiny tastes of wine, measuring sensations in the medial orbitofrontal cortex, the part of the brain where flavor responses apparently register. The subjects were told only the price of the wines. Without their knowledge, they tasted one wine twice, and were given two different prices for that wine. Invariably they preferred the one they thought was more expensive.”

Här är hursomhelst tre kriterier att utgå ifrån vid vinköp.

Uppdatering: Johan Almenberg tipsar om ytterligare en ny studie, som publiceras i juninumret av Journal of Wine Economics (!), som också nämns i NYT-artikeln ovan och som finner följande:

Individuals who are unaware of the price do not derive more enjoyment from more expensive wine. In a sample of more than 6,000 blind tastings, we find that the correlation between price and overall rating is small and negative, suggesting that individuals on average enjoy more expensive wines slightly less. For individuals with wine training, however, we find indications of a positive relationship between price and enjoyment.”

Så en alternativ strategi för att få nöjda gäster är att köpa billiga viner och att servera dessa ur karaff. I alla fall om gästerna inte är vinexperter.