Nonicoclolasos

Ett vanligt tankefel

När jag hävdade att man inte bör indoktrinera barn i religiösa frågor möttes jag av ett motargument:

  • Premiss 1: Föräldrar och andra vuxna påverkar barn på olika områden.
  • Premiss 2: Om man finner det acceptabelt med sådan påverkan på ett område måste man, för att vara konsekvent, acceptera sådan påverkan på alla områden.
  • Premiss 3: Jag accepterar sådan påverkan i vissa fall men inte i alla.
  • Slutsats: Jag är inkonsekvent och är därför inte trovärdig i min argumentation.

Slutsatsen stämmer dock inte, eftersom premiss 2 är felaktig. Det går att förespråka viss typ av påverkan utan att finna all typ av påverkan önskvärd. Sådan påverkan som jag anser falsk och skadlig motsätter jag mig, t.ex. försök att få ett barn att ”bekänna sina synder till Jesus” eller försök att få ett barn att hylla Adolf Hitler. Jag motsätter mig däremot inte alls annan påverkan, t.ex. försök att inskärpa av vikten av att inte lägga handen på en varm spisplatta eller försök att lära ut Bertrand Russells liberala dekalog. De senare (men inte de förra) typerna av påverkan tror jag nämligen gynnar ett barns långsiktiga välmående och lycka.

Jag har noterat samma tankefel som ovan i diskussioner om tolerans och statlig neutralitet. Angående tolerans säger vissa att om man kräver tolerans på ett område måste man själv vara tolerant och själv kräva tolerans på alla områden (om man ska vara konsekvent). Angående statlig neutralitet säger vissa att om man kräver statlig neutralitet på ett område måste man kräva statlig neutralitet på alla områden (om man ska vara konsekvent). Båda dessa uppfattningar är felaktiga. Tolerans är bra på vissa, men inte på alla, områden; och statlig neutralitet är bra på vissa, men inte på alla, områden; och jag är inte inkonsekvent när jag hävdar det.

Se gärna vidare Karl Poppers ”Paradox of Tolerance” samt mina små texter ”Den missförstådda toleransen” och ”A Clarification of Government Neutrality and Discrimination”.

Written by Niclas Berggren

3 januari 2008 den 14:56

11 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Eftersom jag tillhör en av dem som kritiserade det tidigare inlägget känner jag mig kallad att svara. Och dessvärre lider argumentationsanalysen av en felaktig premiss, nämligen nummer 2: Jag har inte hävdat att man måste acceptera ”indoktrinering” av barn (från deras föräldrar) på ALLA områden. Mina exempel (Tomtar och troll etc.) var snarare försök att exemplifiera berättandet av harmlösa sagor (som ibland innehåller en sensmoral) och att denna verksamhet inte nödvändigtvis bör diskvalificera någon som en god förälder. Detta är alltså långt ifrån vad Niclas hävdar i sin premiss 2. Att Niclas personligen upplever evangelieläsning för barn som stötande är inte fog nog för att fördöma någons föräldraegenskaper.

    Joakim

    4 januari 2008 at 16:50

  2. Joakim: Se där, då tycks vi eniga om att det inte innebär inkonsekvens att förespråka att barn uppfostras si medan man samtidigt avvisar att barn uppfostras så.

    Och jag kan inte se annat än att det i varje enskilt fall är en subjektiv bedömning vad man anser bör förespråkas och vad man anser bör avvisas. Och anser man att påverkan x är skadlig för ett barns välmående är det i sig tveklöst fog nog för att fördöma någons föräldraegenskaper. x kan vara att lära barn att röka, hylla Adolf Hitler eller att lära barn att de måste bekänna sina synder för Jesus för att undkomma Gehennas eld.

    nonicoclolasos

    4 januari 2008 at 18:41

  3. Notera: det är väl knappast begreppen ‘konsekvens’ resp. ‘inkonsekvens’ som är det riktiga att fokusera på. Man kan vara inkonsekvent utan att det är negativt och konsekvent utan att det är positivt, till exempel. Det du, Niclas, menar är väl snarare detta. Det verkar som om Joakim försöker förmedla att du är inkonsistent (trots att du inte är det).

    Patrik

    4 januari 2008 at 22:49

  4. Nej, Patrik, jag försöker inte förmedla att Niclas är inkonsistent. Detta var inte alls min intention. Däremot tyckte jag i mitt ursprungliga inlägg att han gick lite väl hårt åt folk med religiös tro.
    Och jag vet alltjämt inte om jag är helt enig med Niclas om att detta rör sig om subjektiva bedömningar. Om man anser att x är skadligt för barnuppfostran bör man rimligen kunna belägga detta med något slags empiri. Om x byts ut mot rökning eller tron på auktoritär, massmördande diktatur (Hitlertyskland) så lär det vara rimligt att anta ett sådant samband. Men jag tror nog att bevisbördan ändå ligger på dig Niclas, att visa att mina barn skulle må dåligt (fysiskt eller mentalt) av att de får höra berättelser som julevangeliet, Marias lilla åsna, eller rita änglar i söndagsskolan.

    P.S. Niclas: Eftersom jag är metodist och inte jude eller katolik ingår inte tron på Gehennas eldar eller skärselden i min trosuppfattning. D.S.

    Joakim

    5 januari 2008 at 6:22

  5. Joakim: hur försvarar du din tro rationellt? Det är j ä t t e k o n s t i g t att vara religiös och tro på en ”gud”. Alltså, verkligen j ä t t e k o n s t i g t.

    Hans

    5 januari 2008 at 9:59

  6. Joakim: Då tycks du avvika från officiell metodistteologi, men det hälsar jag med tillfredsställelse. Läran om helvetet anser jag utgöra mental misshandel av barn.

    nonicoclolasos

    5 januari 2008 at 10:10

  7. Det här är knappast rätt forum där jag känner att jag måste stå till svars för min religiösa övertygelse, men om Hans tycker att det är jättekonstigt så kan han väl i så fall ge en tillfredsställande förklaring på hur universum hela tiden expanderar. Hur kan han rent vetenskapligt förklara det till synes oändliga? Det är naturligtvis omöjligt. Ja, jag vet – vi kan ta hjälp av kvantmekanik och söka förklaringar, men de djupare frågorna (Vad kom innan Big Bang? Vad finns bortom ”slutet” på universum?) är omöjliga för en människa att förstå på ett rent intellektuellt plan – ungefär på samma sätt som att det är omöjligt för oss att uppleva något som färdas fortare än ljuset.
    Niclas: Vad gäller metodistteologi så finns det förvisso flera delar som jag inte skriver under på – exempelvis själslig predestination. Men i fallet med skärselden så har du faktiskt fel. Metodistkyrkan förkunnar inte tron på skärselden (enligt katolicismen) men väl existensen av ett helvete. Det är en väsentlig skillnad. Om du läser den svenska Bibeln, eller King James-versionen, så hittar du inte heller referenser till Gehennas eldar i Matteusevangeliet, så som i de beskrivs i andra versioner. Där pratar man enbart om helvetet och om Jesus dömande/förlösande makt.
    Det finns dessutom flera delar av metodistteologin som splittrar rörelsen i USA, exempelvis om man måste vara ”born again” för att få komma till himlen. Jag anser inte att jag är pånyttfödd och tillhör därför inte den evangeliska tolkningstraditionen inom metodismen, så som exempelvis George Bush gör.

    Joakim

    5 januari 2008 at 10:56

  8. Njae, visst, knappast rätt forum, men det är ju ändå du som väver in din religiositet/vidskepelse i dina attacker mot Niclas (vars blogg/vardagsrum detta ändå är) argumentation. Så då är det väl inte helt orimligt att kräva lite argument från din sida.

    Så det är väl jättebra nu att du har redogjort för dina rationella argument: så länge vetenskapen inte klarat av att på ett rimligt sätt begripliggöra någonting, så är din hållning denna: istället för att anta att det faktiskt finns vetenskapliga förklaringar till ett fenomen (men att vi just nu inte har den förklaringen), så utgår vi från att gud ansvarar för att saker och ting fungerar som det gör.

    Swell. För en positivist blir det verkligen j ä t t e m i n d r e konstigt nu.

    Hans

    5 januari 2008 at 19:00

  9. Hans: Förstår din reaktion. Men, nåja, attack och attack. Jag försökte väl vara rätt verserad i min argumentation mot Niclas resonemang. Kan berätta att jag också kallar mig rationalist och positivist i andra sammanhang. Antar att det gör mig ännu mer j ä t t e k o n s t i g i dina ögon… *L*
    Två saker bör dock betänkas: En gudsuppfattning är ofta bara ett sätt att förhålla sig till ontologiska spörsmål i vissa metafysiska problem där man helt enkelt låter Gud ”fylla i luckorna” som man ännu inte har svar på. Det behöver inte vara mer dramatiskt än så. Det personliga förhållandet till Gud och Jesus kan däremot vara desto mer präglat av mysticism och detaljer som du säkert finner irrationella och principiellt bisarra, men det kan å andra sidan förhållandet till en äkta make/maka också vara.

    Joakim

    6 januari 2008 at 11:16

  10. Då är jag med.

    Hans

    6 januari 2008 at 20:20

  11. Som om inte ateister indoktrinerar sina barn!!

    Carin

    26 april 2010 at 21:30


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: