Nonicoclolasos

Utopist eller realist? Exemplet sprutbyten

Det har slagit mig att det tycks finnas två huvudsakliga synsätt på hur regler ska utformas: ett utopistiskt-idealistiskt och ett konsekventialistiskt-realistiskt. Själv förespråkar jag förstås det senare. Som Mrs. Erlynne säger i Lady Windermere’s Fan:

Ideals are dangerous things. Realities are better.

Vad menar jag då, närmare bestämt?

Det utopistiskt-idealistiska synsättet innebär att konsekvenser och hur människor de facto fungerar blir ointressant: first-best-alternativen vad gäller reglers utformning ska genomföras, no matter what, för att det är rätt. Punkt slut. Som exempel kan nämnas abortförbud, barnarbetesförbud, förbud mot fildelning, prostitutionsförbud och en absolut plikt för bilister att stanna vid övergångsställen.

Det konsekventialistiskt-realistiska synsättet säger istället att absolutism och hörnlösningar sällan är optimala: istället bör regler utformas så att de ger upphov till de bästa konsekvenserna givet hur människor faktiskt tänker och beter sig.

Ett aktuellt exempel på hur dessa två synsätt är oförenliga ges av frågan om sprutbytesprogram för narkomaner. På ena sidan står utopist-idealister, som inte vill tillåta sådana program, eftersom de anses signalera att det kan vara acceptabelt att göra något som inte är rätt (dvs. knarka). På andra sidan står konsekventialist-realisterna, som vill tillåta sådana program om det finns ett samlat vetenskapligt underlag (vilket det för övrigt finns) som ger vid handen att de med stor sannolikhet minskar spridningen av sjukdomar och riskfyllt beteende bland narkomaner.

Men även utopist-idealisterna inser att man i en offentlig diskurs inte bara kan hävda att något är rätt, punkt slut, utan man måste försöka visa på goda konsekvenser av det man förespråkar. I denna fråga rekommenderas varmt läsning av statsvetaren Björn Johnson:

När fakta inte längre passar får alltså lögner duga istället. Sprutbytesmotståndarna låter ändamålet helga medlen, och i klassisk kollektivistisk anda får hypotetiska men obevisade skador för samhället gå före individernas – i det här fallet de enskilda narkomanernas – nytta.

Advertisements

Written by Niclas Berggren

19 januari 2008 den 15:08

9 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Det är en stor och viktig fråga du tar upp här. Politisk utopism är mycket vanlig (i skiftande grad), och det är på ett plan lätt att känna sympati för den. Man försöker skapa ett bättre samhälle. Men i grunden är naturligtvis utopism mycket farlig. Den går ut på att försöka omstöpa människan för att passa in i de institutioner man vill ha, istället för att utgå från folk som de faktiskt är. Nästa station: ofrihet.

    Kul att du uppmärksammar Björn Johnson – han är guldstandard i flertalet narkotikapolitiska frågor om du frågar mig.

    Peter S-W

    19 januari 2008 at 17:48

  2. Beklagar dubbelpost, men:

    Mitt intryck är att utopism hänger samman med politisk omognad. I ungdomsförbunden frodas den, exemplevis.

    Hur kommer det sig? (Om du köper min observation.)

    Peter S-W

    19 januari 2008 at 17:51

  3. Bra dubbelposter välkomnar jag!

    Jo, jag instämmer till fullo. Frågan är om detta hör ungdomen till? Jag tror i de flesta fall att utopism blir allvarligare och farlig när äldre personer, och i synnerhet när äldre personer med makt, omfattas av den. Då kan de styra och ställa och spela roll för uppnåendet av ädla mål.

    Annars läste jag Benjamin Constant i samband med en konferens nyligen, och han varnade liberaler för att bli fanatiker.

    nonicoclolasos

    19 januari 2008 at 18:08

  4. Kan vi uppfatta den diskuterade distinktionen som en analogi till distinktionen mellan pliktetik och konsekvensetik? Jag förespråkar att ett samhälle bör fungera genom båda sättet, i olika situationer. En positiv aspekt av det utopiskt-ideologiska synsättet är t.ex. friheten för alla att genomgå abort (inom vissa ramar). I vissa frågor kan det vara bra med ett mer pragmatiskt förhållningssätt medan det i andra kan vara lämpligt att värna om vissa ”fundament” stödda av element i den givna kontexten.

    Patrik

    19 januari 2008 at 18:46

  5. Vill flika in att man bör vara medveten om att man omöjligt till fullo kan veta vilka konsekvenserna blir. Att till exempel ge narkomaner sprutor kan sluta med att fler knarkar eftersom ”sprutproblemet” får människor att låta bli.

    Därmed inte sagt att varje individ inte har rätt till liv (rena sprutor). Man bör ge bort nya sprutor, men med försiktighet. Man är trots allt ute på hal is.

    Odelberg

    20 januari 2008 at 18:03

  6. Är ditt stöd för demokrati grundat på en sådan konsekvensanalys?

    Hur avgör man vad som är det mål som skall uppnås när olika människor har olika åsikter i frågan?

    Inga cirkelresonemang tack! :)

    Erik

    20 januari 2008 at 19:36

  7. […] Utopist eller realist? Exemplet sprutbyten […]

  8. Tja Odelberg. Förutom att vi har studier som med stor statistisk säkerhet säger att sprutbyten inte har negativ inverkan på mängden missbrukare.

    densominteärparanoid

    11 februari 2010 at 10:32

  9. Det är ganska tydligt att det är ideologisk vänster som är utopister. ”tokvänsterns” härjningar är väl att liknas vid moralistiska, uppfostrande.

    rodgeir K-son

    28 juli 2013 at 22:58


Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: