Nonicoclolasos

Utrotningshotade djur

snowleopard.jpg

Många människor verkar bry sig om utrotningshotade djur. Det gör inte jag, i den meningen att jag inte bryr mig om ifall en viss djurart dör ut. Vad finns det för skäl att bry sig om det? Djurarter kommer och djurarter går. Men de som bryr sig verkar motivera det på ett av två sätt.

Man kan å ena sidan tänka sig att man bryr sig om alla, eller i alla fall vissa, djurarter därför att deras existens ger glädje till människor. Att t.ex. svenskar tycker om att veta att snöleoparder fortfarande existerar anses motivera skyddsåtgärder för dessa djur. Detta synsätt har jag principiell förståelse för, men jag anser det svagt för att motivera kollektiva insatser. Om människor som känner sådan glädje vill satsa resurser för att rädda djurarter får de gärna göra det för mig, men jag vill inte göra det.*

Man kan å andra sidan anse att varje djurarts existens har ett absolut egenvärde, helt oavsett vad människor har för glädje därav. Den senare synen återges i The Economist:

Richard Damania, an economist with the World Bank, says that the reason for saving the snow leopard, say, has nothing to do with market values but reflects intrinsic values, in a similar way to opposition to slavery.

Detta synsätt har jag inte principiell förståelse för. Faktum är att jag inte förstår vad som avses med det. Har varje enskilt djur ett absolut egenvärde? Varje art? Varifrån kommer detta egenvärde? Vem har bestämt att det finns ett sådant? Mystiska gudar? Och är detta egenvärde sådant att det är en moralisk plikt att upprätthålla det, helt oavsett kostnader?

Jag gissar avslutningsvis att de flesta som värnar om varje djurarts fortsatta existens gör det av emotionella skäl och att mer principiella grunder, av de två slag jag kortfattat har nämnt ovan, mest används som rationaliseringar. Detta tror jag eftersom ingen av de två grunderna är särskilt övertygande. Men jag är öppen för ytterligare, goda argument, om sådana finns. Varför ska alla utrotningshotade djurarter bevaras?

__________________________

*En i mitt tycke konstig sak med denna syn är att den verkar diskontinuerlig. Dvs. en djurarts existens värderas mycket högt, men om det finns 100 eller 10 000 exemplar av djurarten när den väl inte är utrotningshotad verkar spela mindre roll. Är det inte bättre ju fler exemplar det finns av alla de djurarter som man anser inte bör försvinna? Bör inte ”djurartsbevararna” verka för att maximera antalet djur av de arter de vill bevara? Om inte, hur kommer de fram till det optimala antalet?

About these ads

Written by Niclas Berggren

14 mars 2008 den 9:12

Publicerat i djur, etik, rationalitet

54 svar

Prenumerera på kommentarer via RSS.

  1. ”en djurarts existens värderas mycket högt, men om det finns 100 eller 10 000 exemplar av djurarten när den väl inte är utrotningshotad verkar spela mindre roll. Är det inte bättre ju fler exemplar det finns av alla de djurarter som man anser inte bör försvinna?”

    Vi brukar oftast tänka så lika att jag blir förtjust när du skriver om frågor där vi inte är ense. Här håller jag inte med dig.

    Jag ser djurarter (ja, alla arter över huvud taget) som information. Det är olika exempel på livsduglig arvsmassa i ett gigantiskt hav av all nonsens som arvsmassa /skulle/ kunna bestå av. Precis som det lilla antalet läsbara möjliga böcker som finns i bland de miljarder, miljarer böcker som är teoretiskt möjliga om tusen apor skrev i tusen år, osv.

    När det sista exemplaret dör ut motsvarar det att elda upp det sista exemplaret av ett meningsfullt verk. Värdet av snöleoparder bestäms förstås på lång sikt av vad de tillför människan, men det värdet är hopplöst att avgöra (vad är t.ex. värdet av biologisk kunskap?). Vad skulle en levande dront vara värd idag? En levande mammut? Därför tycker jag att det är en väldigt bra idé att försöka spara åtminstone två ex. av alla volymer i arvsmassebiblioteket för eventuellt framtida bruk.

    Peter S-W

    14 mars 2008 at 9:59

  2. Peter: Senast vi inte alls höll med varandra var väl i den infekterade och synnerligen viktiga frågan om postboxar? :-)

    Din motivering var ny för mig och tänkvärd. Men jag skulle nog ställa frågan: Varför är all denna information intressant? Om man inte kan bedöma att den kan komma till mänsklig nytta förstår jag inte varför den ska värderas så starkt.

    nonicoclolasos

    14 mars 2008 at 13:27

  3. Peter – Hur mycket är du beredd att betala varje månad för att behålla snöleoparderna? Om vi istället pratar om något mindre cool djur som nån obskyr manet, då?

    Det är rätt frågor att ställa sig.

    pontus

    14 mars 2008 at 13:33

  4. Japp, jag håller med om att det är klart mer relevant att diskutera trista organismer som saknar uppenbart underhållningsvärde: udda mögelsorter, konstiga skalbaggar, oätliga svampar – ja, sånt där krafs.

    Vad är värdet av stor artrikedom /i sig/?

    Jag vet inte. Men att döma av utvecklingen borde värdet vara i snabbt stigande i takt med att genetiska/biomedicinska trollerikonster blir mer och mer raffinerade. Det är i de sammanhangen som biblioteket av gener kommer till användning. (Frostbeständig potatis medelst gener från torsk osv osv.) Och där kan det vara de mest oväntade gener som plockas upp och får kommer till stor nytta i helt andra sammanhang. Hur mycket och vem ska betala för detta? Ja, hörni, vet inte riktigt. Rimligt mycket. (Hur oklart svar är inte det! :-D ) Jag tror att genrikedomen faktiskt kan handla om betydande värden i framtiden, men det motiverar givetvis inte att rädda varje sketen skalbaggsart till vilket pris som helst. Frågan bör beaktas i varje fall.

    Argumentet är lite udda och ger lite lustiga effekter:

    - Underhållningsvärdet på organismerna är oväsentligt. Bevarandet av just snöleoparder, blåvalar och pandor kan överlåtas till de som gillar gulliga djur. Här handlar det bara om att samla på genetisk information, oavsett hur trista organismerna är.

    - Varför måste informationen nödvändigtvis bevaras i levande djur? Det borde räcka med att kartlägga arvsmassan.

    - Varför skulle inte genbiblioteket kunna drivas privat, med tanke på att den har ett kommersiellt värde i biomedicin etc.?

    Men med det sagt, landar jag ändå i att det är bekymmersamt att vi idag förlorar väldiga mängder av potentiellt intressant genetisk information innan vi hunnit kartlägga det.

    Peter S-W

    14 mars 2008 at 15:15

  5. Peter: Se The Economists ledare om metoder för att öka sannolikheten för att utrotning inte äger rum. Sedan undrar jag om din omsorg om genetisk överlevnad även gäller växter.

    nonicoclolasos

    14 mars 2008 at 15:48

  6. ”Sedan undrar jag om din omsorg om genetisk överlevnad även gäller växter.”

    Ja. Om mitt argument håller så innebär det att vi bör samla på oss så mycket genetisk information som möjligt, oavsett om det gäller bakterier, knölvalar eller vitmossa. Gener som fungerar är värda att spara på. The Economists argument köper jag i stort, men det gäller djur som sevärdheter. Vem ska ta hand skalbaggarna, mögelsorterna och lavarna? Jo, det ska jaaag göra! *darrar på underläppen* ;-)

    Peter S-W

    14 mars 2008 at 16:01

  7. 1. Tag ett mindre antal exemplar av arten i fråga.

    2. Extrahera exemplarens genetiska material på lämligt vis. Spara detta.

    3. Placera exemplaren i frysbox för säkerhets skull.

    4. Problemet löst.

    Peter

    14 mars 2008 at 16:51

  8. Ett dagsaktuellt exempel på att problemen med att lagra biologisk information är värd att ta på allvar:

    http://www.nature.com/news/2008/080326/full/452398c.html

    Principiellt håller jag förstås med om att det ”bara” är att samla in prover från alla arter, ”bara” ta fram och lagra hela arvsmassan och sedan slänga ned några vävnadsprover i en frysbox. Men vi lever tyvärr inte på ett principiellt plan.

    Peter S-W

    26 mars 2008 at 21:08

  9. ”Survival of the fittest”
    C Darwin

    Homo sapiens är den art som själv givit namnet åt de kända arterna på vårt klot.
    Vår egen art kallar vi naturligtvis den tänkande människan. (Det finns ju andra Hominider såsom homo erectus m fl)

    Förutsatt att vi faktiskt hitills endast kan estimera att det bör finnas liv på några andra platser men inte veta förrän vi funnit det är det vansinnigt att inte skydda så många slivsmiljöer (habitat) som bara går. Bara för att vi inte kan se eller förstå någon mening med en annan arts existens gör den varken mer eller mindre motiverad.

    Vi själva är inte heller varken omotiverade eller motiverade vi har bara lyckats avla (selekterats) fram ett väldigt högt överlevnadsvärde i tiden som nu är.
    troligen hade världen varit bättre för de flesta andra arter (utom möjligen hunden och några av våra extremt gödselkrävande matväxter). det innefattar även oss själva eftersom det största hotet mot männinskan är just människan.

    Ave Homo!

    Rillarn

    28 juli 2008 at 11:47

  10. Rillarn: Dock var Herbert Spencer först med uttrycket i ditt inledande citat.

    nonicoclolasos

    28 juli 2008 at 11:49

  11. Mitt svar finn att läsa på
    http://spyhink.blogspot.com/2008/07/irrlror-i-vr-tid.html

    mvh
    /Rillarn

    Rillarn

    28 juli 2008 at 17:40

  12. Läs på om fakta i ämnet och lär dig lite om biologi, biologisk mångfald, biologiska nischer – och kom tillbaka då. Om exempelvis myggen dör, hur tror du det går för svalor, rovdjur som minkar osv som livnär sig på dessa fåglar.. Det handlar ju aldrig om bara en art utan om en näringskedja och hur olika nischer hör samman och är beroende av varann. Kan tyvärr inte ta dina dumma argument på allvar, eftersom de inte bygger på någon som helst kunskap i ämnet. Du kan inte vara emot något du itne vet något om.

    IDA

    11 september 2008 at 16:07

  13. En art som är utrotningshotad har per definition ingen större betydelse för den biologiska balansen. Finns det tio exemplar av en specifik myggart kvar så skulle jag gärna döda dem, de kan ersättas av andra myggor.

    offroff

    11 september 2008 at 16:25

  14. en anledning till att det finns utrotningshotade djur är på grund av oss människor. Det är vi som skövlar deras hem, vi som tjuvskjuter och jagar dom för te x deras päls skull. Om ett djur i näringskedjan försvinner, bidrar det till att fler djur försvinner och vi får ett överskott av vissa djur. Jag tycker att vi måste bevara de djur som finns idag, de är lika viktiga, som morgondagen.

    sure

    21 oktober 2008 at 13:35

  15. Jag tilldelar kännande varelser etisk hänsyn, inte kollektiva entiteter. Samtidigt har jag som människa ett slags intresse av att mänskligheten bevaras även efter min död. Det vilar inte på logik, utan är ett slags grundläggande intresse som jag upplever mig ha. Jag tror att detta gäller de flesta människor. På liknande sätt tänker jag att en enskild isbjörn har ett slags inneboende intresse av att isbjörnen som släkte lever vidare. Det innebär inte att vi alltid måste tillmötesgå denna önskan, men iaf konstatera att den finns. (det medför en del märkliga följder, men är nog beredd att acceptera dessa).

    Jag tycker att det i dagsläget finns skäl att fokusera mer på människors lidande och även att se till att inte aktivt skapa lidande för djur. Däremot kan ju snabba människoskapade förändringar i naturen ha många oförutsedda effekter.

    Jon

    21 oktober 2008 at 14:58

  16. Jag nämnde ditt inlägg i mitt senaste blogginlägg. Förlåt om jag gjorde något slags obefogat påhopp. Men jag kunde inte låta bli! /Mariel

    Mariel

    24 november 2008 at 17:49

  17. För att det är vårt fel att de är utrotningshotade. Om vi inte hade varit sådan destruktiva djur så hade vi inte försatt andra djurs existens i fara. Om det är något djur som borde utrotas är det vi. Vi är en mycket större fara för oss själva och andra än alla andra djur tillsammans på denna planet. Nu kan man ju inte få djurarten människa att begå kollektivt självmord så därför får djurarten människa försöka göra det bästa de kan för att rädda de djur vars liv de satt i fara. Därför borde man försöka rädda utrotningshotade djur!

    Hanna

    24 november 2008 at 20:47

  18. Det outgrundliga är varför vissa vill bevara barkborrar, skarvar och tusentals olika (men snarlika) flugarter. Utrota skiten. Nu! Det kan jag betala lite för.

    pontus

    5 maj 2009 at 3:08

  19. Allt liv har rätt att finnas till, och jag anser att varje individ, oavsett arttillhörighet (människa/tiger/igelkott etc.) är lika mycket värt. Du säger att du inte förstår vad som avses med att man tycker att alla har ett egenvärde. Har inte DU ett egenvärde då?
    Dessutom behövs alla djurarter för att även människor ska leva bra. Mindre biologisk mångfald = problematiskt (kan väl alla räkna ut, alla djurarter är på något sätt beroende av många andra arter)

    Jisses.

    Moa

    20 september 2009 at 18:23

  20. Moa: Jag förstår inte vad du menar med dina påståenden ”allt liv har rätt att finnas till” och ”alla har ett egenvärde”.

    Det jag främst avsåg med inlägget var att ifrågasätta vurmandet för alla djurarters fortsatta existens. Antag att en djurart dör ut helt naturligt. Beklagar du det? I så fall, på vilken grund? Med utgångspunkt i dina två påståenden? Har t.ex. någon rätt att finnas till kränkts om en djurart dör ut helt naturligt?

    nonicoclolasos

    20 september 2009 at 20:00

  21. En djurart dör ut ”naturligt”, om ett annat djur, som är effektivare har tagit över dess nisch, eller om själva nischen försvinner.
    Det anses med nuvarande kunskap vara så, att människan står för en del försvinnanden av nischer, samtidigt som hon med berått mod utrotar vissa djurarter. Eller av misstag impoterar djur till världsdelar, där naturliga fiender inte finns. Det anses också vara klarlagt att mängden olika arter, alltså biodiversiteten hela tiden är i avtagande pga lokalbrist, som i sin tur kan skyllas på den ökade agrara verksamheten.
    Så visst finns det anledning till oro, men de radikalaste kommentarerna här på tråden får nog ändå mestadels skyllas på okunskap och raljans… Hoppas jag…

    Kristian Grönqvist

    20 september 2009 at 22:07

  22. Vad jag menar med dessa påståenden är just att allt liv (vare sig man är en åsna, katt, människa, myrslok eller spindel) har rätten att finnas till utan att bli onaturligt dödade. Vad människan sysslar med, med all tjuvjakt, allt icke-behövligt djurutnyttjande, utsläpp av miljögifter, nerhuggning av regnskog etc. är inte naturligt, och vi har utrotat många arter, samt gjort OTROLIGT många utrotningshotade. Det är inte naturligt alls. Skulle en djurart försvinna på naturlig väg är det väl snarare naturens gång och det skulle jag inte sörja särskilt, men just att människan manipulerar ekosystemen är det som får mig att bli arg. Och det är det jag syftar på när jag säger att alla har rätt till ett bra liv utan att bli dödade/förgiftade/utrdivna från dess naturliga miljö eller liknande.

    Men jag förstår vad du menar med om djurarter dör ut naturligt, vad jag tycker är fel är människans eviga utsläpp (som skadar många ekosystem), tjuvjakt och så vidare. Se bara på korallrevens situation!

    Dock får ju utrotning och vissa djurarter sina följder (det blir ju helt enkelt obalans), tillslut springer dessa följder även ikapp människan.

    Men som du säger, anledningen/bakgrunden till att man värnar om djurarters fortsatta existens är väl mer grundade på emotionella principer.

    Moa

    21 september 2009 at 16:59

  23. Moa: Vi kommer in på många frågor, som enligt min uppfattning bör hållas isär:

    * Ska det vara tillåtet för människor att åsamka djur lidande?
    * Ska det vara tillåtet för människor att döda djur?
    * Ska det vara tillåtet för människor att döda alla djur av en djurart (indirekt eller direkt)?
    * Bör människor rädda enskilda djur som riskerar att dö av naturliga orsaker?
    * Bör människor att rädda djurarter från utrotning om de håller på att dö ut?
    * Är människans aktiviteter naturliga eller onaturliga? (Hur definieras begreppen?)
    Etc.

    Det jag ville ha sagt med inlägget ovan är att jag personligen inte anser det beklagligt om en viss djurart dör ut. Jag anser inte att en djurart har ett intrisikalt värde; och jag värderar personligen inte existensen av någon viss djurart. Jag inser förstås att många andra människor värderar olika djurarter och har inget emot att de använder sina resurser för att rädda dessa.

    nonicoclolasos

    21 september 2009 at 20:39

  24. Moa:

    Du skriver: ”Dock får ju utrotning och vissa djurarter sina följder (det blir ju helt enkelt obalans), tillslut springer dessa följder även ikapp människan. ”

    Det tycks som du tycker att den nu rådande balansen är den ultimata. Varför det? Varför inte någon annan av alla de balanser som funnits tidigare under flera miljarder års lopp?

    Du kanske också tycker att nyss rådande global medeltemperatur var den ultimata? Varför i så fall? Det har funnits många högst olika medeltemperaturer som gynnat växter och djur på vår planet. Varför var inte någon av dessa bättre?

    Att de balanser som råder idag skulle vara de ultimata håller jag för osannolikt. Pratet om att bevara balans tycker jag luktar konservatism.

    pontus

    21 september 2009 at 21:30

  25. Lite förenklat Pontus tycker jag.
    Det råder nog inget tvivel om att människan av alla djurarter har påverkat balansen mest. Våra husdjur är till antalet mångdubbelt fler än antalet vikda djur och de skulle vara lätta offer för predatorer om vi inte hade försett dem med en skyddad biotop. man kan alltså lugnt säga att majoriteten av alla djur på jorden är helt beroende av vad människan har för sig.
    Man kan också påstå att fram till industrialismens genombrott, var människans betydelse för biotoperna i stort dett obefintlig, vi levde i stort sett hand i hand med naturen.
    200 år senare är naturen helt i våra händer, så det har viss betydelse hur dessa konsumenter tänker…

    Kristian Grönqvist

    21 september 2009 at 22:23

  26. Kristian: Du menar alltså att ”balansen” redan är rubbad av människan? Det verkar ju isåfall ha gått ganska bra. Du kan jag väl få utrota skarvarna (i Sverige i alla fall) också? Det blir ju bara ytterligare lite rubbning och naturen verkar ju inte ha gått under av människans senaste 200 år av rubbningar av balansen.

    Kan vi inte försöka komma överens om vilka djur och växter som borde bevaras och vilka som borde utrotas istället för att hänvisa till nuvarande balans (eller den som rådde för 200 år sedan, vilken som nu ska anses vara den rätta)?

    pontus

    21 september 2009 at 23:36

  27. @Pontus
    Nu driver du med oss!

    swingthatcat

    22 september 2009 at 7:14

  28. Jag sörjer de djurarter som försvinner enbart för att de levt, funnits och sedan är borta för evigt. Det finns inte mycket rationellt i denna sorg, inte heller i kärlek till livet eller varandet överhuvudtaget. Men det är fantastiskt, om än smärtsamt ibland, att känna så. Vad ska man annars göra i livet? Få känslor av musik? Eller inte känna alls?

    Camilla

    25 oktober 2009 at 23:11

  29. Pontus

    Kan vi inte komma överens om vilka nationaliteter av människor som inte behövs och vilka färger, utrota dem och sedan leva lyckliga i alla dagar…:-)

    Kristian Grönqvist

    26 oktober 2009 at 11:12

  30. Ursäkta mig nu, men jag tycker du har glömt en anledning till att bry sig om utrotningshotade djur. För att de flesta djur som är utrotningshotade i världen idag är det på grund av att vi människor brer ut oss mer och mer och t.ex. hugger ner deras hemmiljö. Visst vet jag också att djurarter kommer och går men det har aldrig någonsin funnits såhär mycket utrotningshotade djur som det gör idag. Och vad är anledningen till detta? Jo, vi människor. Tycker du vi bara ska låta detta ske? Tycker du att vi ska fortsätta att breda ut oss så att djuren bara försvinner? Fy för människor som inte tror att djur är viktiga för våran existens. De skulle lätt kunna klara sig utan oss men vi kan inte klara oss utan djuren eller växterna.

    Theréz

    30 oktober 2009 at 19:11

  31. Theréz: Som jag tolkar det menar du att ett tredje skäl, förutom de två jag tar upp i inlägget, att bry sig om djurarters fortsatta existens är att de är ”viktiga för våran existens”. Jag ser dock inte detta som ett tredje skäl utan som en variant av det första jag anger ovan. I vilket fall är frågan om det du säger stämmer. Uppenbarligen har många djurarter dött ut, och ändå har människan klarat sig. Kanske säger du att om alla djurarter dör ut (människan undantagen), då kan inte människan leva vidare. Så kan det kanske vara, men då diskuterar vi något annat än enskilda djurarters undergång.

    nonicoclolasos

    30 oktober 2009 at 19:26

  32. Pontus

    Med risk för att Du hela tiden bara raljerar eller att jag försöker slå in redan ihopsvetsade dörrar så kan följande historia kanske ge Dig något.

    För femtio år sedan som grabb bodde jag på Åland.
    På den tiden kunde man fortfarande se tångbälten sträcka sig ut från alla stränder och de tångbältena vimlade av liv.
    Där fanns myriader av tångräkor, tånglakar, kantnålar fiskyngel, snokar på jakt efter dessa, blåmusslor som kunde krattas upp på stranden för att ätas med vitt vin och lök. Varje dag om man ville.
    Behövde man fisk till middagen kunde man gå ut på närmaste bergklack och efter tre minuters kastande dra upp en torsk till maten eller någon av de ohängda gäddorna eller abborrarna. Bottenmetade man med mask från bryggan så kunde man få flundra eller piggvar stora som dasslock.
    Idag är detta historia.
    Torsken har inte återkommit sedan den försvann för trettio år sen. Piggvaren försvann för tio år sedan likaså flundran. Gäddan hålls vid knapphändigt liv tack vare utsättning av enorma antal yngel, Abborren är den enda som är kvar. Ålen är helt väck.
    Stränder gapar tomma, ljusgrönt giftiga och bottenväxtfria och att säga före maten, att man kan gå ut och ta en fisk, betyder att man får äta i morgon eller övermorgon. Blåmusslorna sörjer jag allra mest. De kommer inte tillbaka, eftersom ingen följer kvoter eller resonerar som Du.
    Den urbana, eller som jag tycker det , egoistiska eller som Er yrkeskår väljer att kalla det utilitaristiska människan har ett kortsynt perspektiv, som vill gynna det som är omedelbart tillgängligt och är fullständigt ointresserad av det som inte är av omedelbar nytta. Allt som inte intresserar 0-åttor är dock inte per definition av onytta för mänskligheten, men det är förmodligen inte människor födda i städer kapabla att omfatta. Det är en aspekt av livet som jag bara kan beklaga…

    Kristian Grönqvist

    30 oktober 2009 at 20:21

  33. Du kanske inte bryr dig om det men det finns många som faktiskt gör det! Jag tillexempel bryr mig om alla olika sorters djur. Det tycker jag du också ska göra! Men du har facktiskt en intressant blogg.

    olivia

    11 april 2010 at 18:07

  34. Ha ha!
    Kristian,
    Jag uppskattade ditt inlägg, verkligen, tills det att:

    ”Allt som inte intresserar 0-åttor är dock inte per definition av onytta för mänskligheten…”,

    dök upp. Vad är detta?

    Att männsikan ska försöka bevara mångfalden bland växter och djur istället för att låta dom dö ut är en självklarhet. Kanske inte för kapitalismhetsande liberaler dock.

    illir

    11 april 2010 at 20:52

  35. Iller, varför är det en ‘självklarhet’? Jag bara undrar…

    Johannes

    11 april 2010 at 20:57

  36. Den självklarheten är svår att formulera. Det finns andra självklarheter som du lever efter som du inte skulle kunna formulera. Fel att döda djur, fel att utrota, påskön, taskigt mot kommande generationer etc. Jag vet att det är suktande att problematistera detta och köra en genomliberal agenda där enbart nyttomaximering för individer är intressant. För att köra på något angränsande tror jag att människan, som djur, som kollektiv, mår sämre ju fler arter vi utrotar. Speciellt parallellt med en snabb antropogen klimatpåverkan som verkar spåra ur.

    illir

    11 april 2010 at 21:58

  37. Ja, du lyckas inte övertyga mig i alla fall. Hur ser du på antalet djur då? Om det är bra med så många olika arter som möjligt, är det bra med så många djur som möjligt per art också? Varför då i så fall?

    Johannes

    11 april 2010 at 22:26

  38. ”Vad finns det för skäl att bry sig om det? Djurarter kommer och djurarter går.”

    hade djuren levt och dött ut ett naturligt liv, så hade det varit okej att låta naturen ha sin gång. men det är vårt fel, och därmed vårt ansvar att ta hand om det vi förstört. visst finns det djur som dör ut av naturliga skäl, men de mesta djur dör pga oss.

    jag, personligen, värderar ett djurliv högre än en människas. då det enda som skiljer människorna från djuren är vår dåliga moral, och det står jag fast vid.

    på tal om djur, titta på Earthlings, riktig duktig kille.

    Rasmus

    15 april 2010 at 13:26

  39. Trevligt att någon tycker som jag. Men det lär nog inte hjälpa, när det t.o.m på The Climate Scam-bloggen finns en oceanograf som inte har lämnat hemmet de senaste 50 åren och dessutom bara pratar persilja…

    Kristian Grönqvist

    15 april 2010 at 15:26

  40. De andra på bloggen skall vi inte ens tala om…

    Kristian Grönqvist

    15 april 2010 at 15:31

  41. vadå jag bryr mej inte om det?
    det är som att djuren eller utomjordingarna inte skulle bry sej om vi människor dog ut, ha lite medkänsla va?
    / martina 13 år

    martina

    8 september 2010 at 10:22

  42. Martina, jag tycker du har en bra poäng där, som man nog kan kalla för en tillämpning av den gyllene regeln: Gör mot andra som du vill att andra ska göra mot dig.

    Ett problem är att utrotning är så slutgiltig. Mammutar kommer inte gå igen på den här planeten (filmen Jurassic Park är en fantasi än så länge iaf). Bara det i sig räcker för att göra mig betänksam. Vi bränner våra skepp och det finns ingen väg tillbaka, OM man en dag vill tillbaka. Och vi gör det även för alla kommande generationers räkning. Det är utrotning som kräver mycket goda skäl, inte att inte göra det.

    /Lennart 48 år

    Lennart W

    8 september 2010 at 10:50

  43. Kom bara in här för att jag läser just nu om hållbarutveckling. Var bara tvungen att skriva lite, eftersom det är så många som skriver att om en djurart är det okej och det är även många som skriver om att djurarter alltid dött ut och bla bla bla… Ja det är naturligt att vissa djurarter dör ut. Men i dag är hastigheten tusen gånger högre än vad det varit förut. Det är vi människor som inte bryr oss, det är vi människor som inte har en aning om vad det handlar om, som orsakar detta. Om man inte bryr sig så vet man ingenting om vad som kan hända heller. Ta och ta reda på vad som egentligen händer om man tror att en art hit eller dit är ingen fara. I många fall är det så att om en art dör (en viss art) så kommer hundra till få jättesvårt att leva och då är det inte bara en viss art som utrotats. Är man så dum att man tror att det är okej för vår mänsklighet så snälla läs på. vad händer om bakterierna försvinner, som vissa tycker är okej? Vad händer med nedbrytningen då? Det stannar upp hela det ekologiska kretsloppet. Och skulle inte organismerna vara viktiga? vad tror ni är starten av all växtlighet och djurliv?
    Det är så konstigt att ingen ser vart mänskligheten är på väg p.g.a av utrotningshotade djur och klimatet. För er som inte vet så påverkar klimatet också våra djur.

    Cissi

    8 november 2010 at 14:12

  44. En fullständigt OK hållning Cissi och jag hoppas Du behåller den. Lycka till…

    Kristian Grönqvist

    8 november 2010 at 15:15

  45. Nu skriver jag ang inlägget:
    Alla djur är lika, du är ju med ett djur? Människan glömmer så lätt att alla är lika, och att vi är minst lika mycket värda som en liten kattunge eller en råtta. De har ju också rätt att leva. Så det är väl fan bättre att försöka spara på djuren, istället för att utrota dom?
    Naturen har en gång, och den hittar alltid en utväg. Vi människor kommer också utrotas till slut, och det kanske är då alla inser att alla djur är lika, människa som apa.

    Louise

    24 januari 2011 at 22:40

  46. bli medlem på wwf så kan du bli en riktig djurräddare alla som bryr sig om djur och älskar djur snälla vi behöver din hjälp…om inte så dör snart ett helt fantastiskt djur bara gemon att vi hugger ner regnskogen eller tjuvskuter djur…jag är en riktig djurvän och jag vill iallafall att ni ska tänka på en sak.
    var snäll mot naturen för en dag kanske den e snäll tillbaka. för om det till exempel börjar brinna skogon så kanske den finns en grotta eller något liknande som man kan komma igonom till andra sidan så räddar den ditt liv. DET HÄNDE MIG EN GÅNG. sen dess när jag var typ 6 år har jag alltid försökt ta reda på hur mycket som förstörs bara genom att man vill ha plats för hus mm..

    jennifer

    9 augusti 2011 at 18:47

  47. VETU VAD om alla djur i världen hotas vad ska vi äta,Kunna upptäcka elr göra medeciner av finns djur som är utrotningshotade dom kommer aldrig mer tillbaka idiot!

    §245

    15 juli 2012 at 20:22

  48. Vet Du vad, Jennifer. Om Du inte skulle föda några barn alls, skulle faktiskt några djur få det bättre. Om fler än Du skulle låta bli, skulle många få det bättre. Kunde vi komma ned till en miljard människor, så skulle vi kunna samsas betydligt bättre. Nu är vi 7 miljarder, år 2050 är vi 9 miljarder. Sätt Dig ner och bruka den matematik Du aldrig brydde Dig om i skolan.

    kristian grönqvist

    18 juli 2012 at 18:36

  49. En fundering jag fick när jag läste era inlägg, var att den här så kallade eko-balansen” kanske aldrig har fungerat fullt ut, eftersom det efter ett tag (dvs.miljontals år) lutat åt de ena eller andra hållet.?
    Men våran egen inverkan på naturen” skall ej förnekas, och den går i en rasande fart enligt forskarna (tråkig tanke) Det tar väl dock ett tag innan vi ”lyckas” komma upp till den nivån av bedrövelse” som för 65 miljoner år sedan utrotade större delen (?) av livet på jorden..
    Men att vi små filurer” skall kunna lösa något problem så att allt blir bra, det tror jag däremot inte.
    En liten stund vi leva här, och ställa till sådant besvär..
    Kunskap kan ge dig både glädje och bedrövelse!?

    Henrik Thiger

    3 augusti 2012 at 7:39

  50. hjelp dom ?

    rasmus holl

    14 november 2012 at 20:58

  51. det är vi som dödar och förstör för djur vad kan vi göra för att hjelpa dom ?

    ps svara

    rasmus holl

    14 november 2012 at 21:02

  52. Om 26000 djurarter är utotningshotade är det svårt att en utdöd djurart ersätts. Det skapas stora luckor i ekosystemet, och om det skulle komma en ny djurart så är skadan redan stor. Det är svårt i dagens läge att ersätta en djurart med en annan, så man bör tänka på alla djur, även de mindre arterna.
    Det man kan göra är att adoptera ett djur eller bara skänka pengar. Då skyddar du en hel flock från att deras hem skövlas, de blir kidnappade eller att bli dödade. Det finns så mycket man kan göra.

    Lina

    23 november 2012 at 17:19

  53. Lina. Det är inte bara det att de utrotas. Det är the cirkle of life. Det finns inte lebensraum åt alla, Ju fler vi blir, desto mindre lebensraum för andra. Fortfarande enkel matematik. Om moral eller etik vet jag försvinnande lite…

    Kristian Grönqvist

    26 november 2012 at 0:30

  54. Fri marknad! Människan är typ Coca cola eller RyanAir och de utrotningshotade arterna måste antingen göras exklusiva, mer enkla att ha att göra med eller.. Hur ska de här långsamt utvecklade arterna kunna överleva när inte ens Saab klarade det?

    Camilla

    1 december 2012 at 23:05


Kommentarer inaktiverade.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 138 andra följare

%d bloggers like this: